En tänkvärd kommentar

Tar mig friheten att publicera en kommentar från gårdagens inlägg på bloggen CYNISMER.
Anledningen: Dessa ord tål verkligen att tänkas över.

Så länge ni kräver att myndigheten Försvarsmakten och dess verksamhet ska ledas av personer som framförallt visat framstående egenskaper under förbandstjänst så är risken stor att ni får fortsätta skämmas.

Så länge enbart kvaliteter hos chefer och ledarskap som är bra på förbandsnivå premieras, så kommer ni ha en haltande myndighetsledning.

Personalen måste inse att olika jobb inom Försvarsmakten kräver olika typer av personer och bakgrund. Vi måste acceptera att FM är en maskin. Ingen maskin kan fungera med enbart en typ av komponenter. Tänk om en motor bestod enbart av cylindrar och kolvar. Det behövs också ett kylsystem, ett tändsystem, etc. Ingen del är viktigare än någon annan, och ingen del fungerar på egen hand. Det är den kombinerade effekten av samverkande delar som ger resultat.

Ni har egentligen den ledning ni förtjänar. Era chefer är de som ni har krävt. Rekryterade ur de egna leden med gedigen förbandsbakgrund. De är bevisat duktiga på att öva och leda insatsförband. De har ett bra direkt ledarskap. De är sociala och hörs högst på mässen. De kan agera kraftfullt, gilla läget och fatta beslut. De tycker att förtroende är bra, men kontroll är bättre. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen. Etc.

Era chefer tycker också att akademisering är trams. En riktig officer behöver inte kunna lösa integralkalkyler. Han behöver kunna ta beslut i håriga lägen med dåliga förutsättningar. Hur han tar beslut i gynnsamma lägen med alla förutsättningar har aldrig varit viktigt. Era chefer har god fysik och ska helst sopa mattan med er på fälttestet. Att han ska förstå juridiska, ekonomiska eller affärsmässiga hänsyn är inget krav på en truppförare.

Ni tycker på allvar att det är förkastligt om en högre chef tar på sig m/87 även om hans tjänst utövas inomhus i kontorsmiljö. Ni tycker att det är viktigare att han ser ut som en krigare än att han demonstrerar insikt om krigarens förnuft - förmåga att anpassa klädsel efter verksamhet.

Frågan är om ni ändå inte borde skämmas. Är det verkligen bara ledningens fel att de är inkompetenta och har svårt att göra er stolta? Vem premierar, betygsätter och sätter ribban för våra ledare och myndighetshandläggare?

"Chef, ledare och föregångsman" - världens bästa motto!?

Vädjan till ansvariga

Detta inlägget länkar endast till ett inlägg på bloggen CYNISMER.
Eftersom många sannolikt känner likadant så får inlägget tala för sig självt.

Vad innebär "rikets säkerhet" för HKV egentligen?

Handläggare på HKV verkar har trampat i klaveret. När SR reporter har begärt att få ut handlingar runt Hkp-14 affären som tidigare varit hemligstämplade så har man "maskat" två tredjedelar av dokumentet med hänsyn till rikets säkerhet.

– Det är fullständigt nonsens. Jag vet inte hur de har tänkt, om de har tänkt över huvudtaget, säger Nils Funcke, expert på sekretessfrågor och sekreterare i den statliga Yttrandefrihetskommittén.

Av en slump fick dock SR reporter ut den fullständiga texten i alla fall. Den följde med som en bilaga till en helt annan handling som reporten också har begärt ut från HKV! 


Dokumenten finns nu för allmän beskådan på sveriges radios hemsida. Det maskade dokumentet finns här, och originaldokumentet med samtlig information finns här. Personligen har jag väldigt svårt att se att något av det man maskat kan härledas till att det rör rikets säkerhet. Precis som experten på sekretessfrågor bedömt så känns det mer som att man vill dölja information som pekar på att man gick emot alla rekomendationer och valde ett helikopteralternativ som förordades av vissa aktörer inom politikerskaran och kanske även från FM?

– De sekretesstrykningar, som är gjorda, har inte gjorts av hänsyn till rikets säkerhet utan mer för att kupera och dölja sitt eget tillkortakommande, säger Nils Funcke.

Vidare kan man också fundera på rutinerna inom HKV vad gäller utlämnande av hemliga, och även andra handlingar. Om man nu mot förmodan verkligen bedömde att just detta dokument är av karaktären att det har betydelse för rikets säkerhet, så är det ytterst beklagligt att samma dokument kan lämnas ut helt öppet som en bilaga till en annan handling. Här bör man nog se över sina rutiner för att dokument som verkligen inte skall komma allmänheten tillhanda ändå hamnar i fel händer.


SR har på sin hemsida lagt ut ett antal dokument i sin helhet. Bland annat en händelseöversikt från våren 2001 där kommentarer från genomförda möten inom samordningsgrupp hkp återfinns.


Debatten fortsätter också angående de oklarheter och oegentligheter som verkar finnas i samband med upphandlingen av Hkp-14. SR har också börjat rapportera om de säkerhetsproblem med en överste som lämnat uppgifter om detaljer i upphandlingen till en konsult.


Lyssna här på en intervju från morgonen i SR avseende Hkp-14 med Allan Widman (fp), Anders Norgren (Hkpflj) och Cecilia Widegren (m) försvarsutskottet. Läs även artikeln på SR här.


F.d. försvarsminister Björn von Sydow som först inte minns någonting om någon rekommendation, medger nu att för honom var en samnordisk helikopteraffär var viktigare än vilken helikopter FM verkligen fick. Samtidigt skyller han förseningarna på sina efterträdare.


Allan Widman är som bekant också mycket kritiskt till hela denna affär och menar att detta kostat skattebetalarna 4,7 miljarder kronor för att man blivit tvungen att anskaffa ytterligare en helikopter, Hkp-16 Black Hawk som "gapfiller" i väntan på leverans.


Personligen håller jag med, men samtidigt är det också positiv att man i och med detta sammelsurium ökar FM totala numerär av helikoptrar. Inget ont som inte har något gott med sig i slutänden.


Bloggar:
Wiseman
Jinge
Tokmoderaten
Väpnaren

Socialdemokratiskt ministerstyre vid Hkp 14 affären?

Nya uppgifter har nu kommit till allmänhetens kännedom.

Hela Hkp-14 soppan kan nu härledas till en man. Nämligen förre försvarsministern Björn von Sydov (s). Om dessa uppgifter är korrekta så har hans direktiv kostat svenska skattebetalare flera miljarder kronor extra samt det värsta av allt, ett förmågeglapp hos FM som fortfarande finns, och kommer att bli mycket svårt att täppa till.

Läs och lyssna på artikeln på SR här.

Försvarsminister Tolgfors gör en halv pudel

Herr minister Tolgfors har hela tiden manglat ut mantrat att det nya personalförsörjningssystemet går som på räls och att uppfyllnaden av personal på förbanden går över förväntan. Det är ett överflöd av sökande till varje plats.

Från de som jobbar med förbandsnära verksamhet har signalerna varit helt andra. D.v.s. att man har haft stora problem att få RÄTT individer med rätt förutsättningar till tjänsterna, och att många av de sökande inte ens klarat de grundläggande kraven.

Nu har det visat sig att våra generaler i HKV (enligt Tolgfors) lämnat felaktiga siffror avseende just detta till departementet. Tolgfors har enligt sin blogg deklarerat sitt missnöje till ÖB Sverker, och tydliggjort att detta inte är acceptabelt, vilket man får ha förståelse för.

Lärdomen Tolgfors borde dra är nog snarare den, att man kanske från departementets sida ibland borde "lägga örat mot rälsen" och lyssna till röster direkt från de militära förbanden och inte enbart avskärma sig till vad generalerna i HKV påstår. Jag tror många nog anser att en general i HKV inte gärna kommer med dåliga nyheter till departementet. Känslan är snarare att dåliga nyheter skall friseras och läggas fram på ett sådant sätt att de knappast uppfattas som just dåliga nyheter.

På FM hemsida står inte att finna ett ord om detta.
(Uppdaterat: Rapporten fanns att finna längre ned i "undermenyerna")

Särskilt pinsamt blir det för Tolgfors då han så sent som för en tid sedan, sin vana trogen, basunerade ut på SvD att allt var i sin ordning.  Senare också i en replik på Hultqvist (s) inlägg i debatten på DN debatt. Ministern skriver även om detta på sin blogg, att alla som var kritiska och oroade för just detta hade fel.

Var skall denna soppa sluta måhända, och kanske Bagdad-Sten efter detta nu skaffar sig en lite mer jordnära realistisk bild av verkligheten därute....

Svensk sjömålsrobot - Del 2

Här kommer nu det andra inlägget av tre som kommer att avhandla den yttersta förmågan vid väpnad strid till sjöss - strid med sjömålsrobot. Huvudfokus kommer att ligga på Sverige och den svensktillverkade sjömålsrobotsystemet RBS-15.

Den första delen avhandlade historik och vägen framåt mot RBS-15. Det här inlägget kommer att avhandla de tidiga versionerna av roboten både nationellt men även de versioner som gått på export. I det sista inlägget avser jag att diskutera robot 15 mkIII och framtida versioner. Inläggen är helt och hållet baserade på öppen information.

Del 2 - RBS-15 i går och i dag, i Sverige och världen

Där första inlägget slutade hade Sveriges beslutat om att det skulle bli den av SAAB svensktillverkade robotsystemet RBS-15 som skulle köpas till både marinen och flygvapnet i stället för den amerikanska roboten Harpoon. Det var tidigt 80-tal, och missnöjet inom framförallt marinen var enormt stort. Marinen ville absolut inte ha något annat än den beprövade roboten Harpoon till torpedbåtarna av Norrköping-klass, som skulle byggas om för att bli robotbåtar. Det skedde till och med små "demonstrationer" mot detta på Gålöbasen där stora delar av ytattacken var lokaliserad.

SAAB var väldigt medvetna om detta missnöje, och enligt uppgift så slog man verkligen knut på sig själva med målsättningen att RBS-15 skulle bli bättre, billigare och mer anpassad för de svenska kraven och de svenska förhållandena. Man jobbade dygnet runt, och många av de SAAB anställdas sommarsemestrar fick stå tillbaka.

Den 27 augusti 1981 är kanske den viktigaste milstolpen för robot 15. Då genomförde man det första provskottet till sjöss från dåvarande torpedbåten HMS Piteå som användes som provplattform för systemet. Provskottet var lyckat med fullskaletest av både elektronik och framdrivning. Kort senare uttryckte marinchefen Per Rudberg "Min lyckligaste dag som marinchef" efter att ha tvivlat på systemet samtidigt som han uttryckte att Svensk industri överträffat förväntningarna "RBS-15 är i världsklass".


Robot 15 familjen

I augusti nästa år (2012) fyller RBS-15 hela 30år i svenska försvarsmaktens tjänst. Första fartyget att bestyckas var robotbåten HMS Piteå. Under dessa 30år har det blivit en hel robotfamilj med flera brukarländer. Här kommer en liten sammanställning.

RB-15 M1/M2
Den första roboten installerades på de svenska topedbåtarna av Spica II klass. I samband med detta så ändrades benämningen också till Robotbåt typ Norrköping. En stridshäst av stål i 12 exemplar som utgjorde ryggraden i det svenska invasionsförsvaret. En oerhört kapabel plattform då bestyckad med 8st Rb-15 och två tunga torpeder och väl fungerande egna sensorer som då (tillsammans med andra fartygstyper och KA system) utgjorde ett mycket starkt försvar av svensk kust och svenska intressen.

I samband med att robotbåtarna bestyckades byggdes även korvetterna Stockholm och Malmö som även dessa bestyckades med samma robot. Dessa levererades till kustflottan under åren 1984 och 1985 som ledningsfartyg för ytattackflottiljerna och som ersättare för de sista jagarna.

I början av 90-talet byggdes de fyra korvetterna av Göteborgsklass som också dessa bestyckades med 8st Rb-15.

I mitten av 90-talet kunde flottan gå till sjöss med 18st ytattackfartyg med totalt 144st Rb-15 ombord för att hävda Svenskt territorium och i värsta fall ingrpa mot ett överskeppningsföretag mot Sverige. Till detta skall då också tilläggas mängder av robotarna Rb-12 och Rb-17 samt det svenska flygvapnets sjömålsrobotar som fanns omedelbart gripbara genom första flygeskadern E1 - ÖBs klubba och dess AJ37 Viggen.

På den tiden fanns det fortfarande möjlighet att försvara Sverige mot ett eventuellt angrepp. Sedan dessa har ju saker minst sagt förändrats.

Robotens officiella räckvidd var/är 70km. Samtliga robotar i familjen flyger med "hög underljudsfart" och är av s.k. sea-skimming typ. Robot 15 kan således flyga mycket lågt, vilket är en taktisk fördel.

RB-15 F
Nästa kund blev det svenska flygvapnet som fick sin version något år efter marinen. Den stora skillnaden är att prepareringsmöjligheterna är något förenklade då miljön i ett flygplan skiljer sig avsevärt från ett fartyg. Självklart saknar också flygvapnets robot startraketmotorer då flygplanet släpper roboten med fart. I övrigt så är de flesta robotdata identiska med marinens. Samtliga versioner av robot 15 drivs av en fransktillverkad turbojetmotor av fabrikatet microturbo.

Roboten blev huvudbeväpningen på AJ37 Viggen och är fortfarande huvudbeväpning för JAS39 Gripen i rollen som attackflygplan mot sjömål.

RB-15 SF
Näst i tur blev Finland som var första exportkunden. Den finska roboten SF är i stor sett identisk med de två föregående svenska robotarna. Fyra fartyg i Helsinki-klassen bestyckades med roboten. Dessa fartyg var operativa till 2004 då två av dessa såldes till en annan Rb-15 brukare - Kroatien.

Finland köpte senare också in ett landbaserat kustrobotbatteri byggd på samma robot RBS-15SF.

RB-15 "B"
Den andra exportkunden blev Jugoslavien

RB-15 KA
Efter att svenska flottan och flygvapnet fått sina robotsystem så var det dags för Kustartilleriet att få 15-systemet som ersättare för den gamla Rb-08.

15KA blev en utvecklad verison av flottans då den hade bättre prestanda och en bättre eldledning med avsevärt bättre prepareringsmöjligheter än det föråldrade RCI400 som fanns på flottans fartyg.

Detta system var ursprungligen tänkt att beställas till fyrakustrobotbatterier. Det blev till slut bara ett batteri som utbildades på KA2 i Karlskrona med start 1995. I samband med nedläggningen av KA2 i samband med FB-00 så beslutades även att avveckla RBS-15KA efter endast fem år i tjänst. Ett av de mest katastrofala nedläggningsbeslut som fattats för marinen och den marina förmågebredden.

Ett tung robotbatteri RBS 15KA bestod av sex robotbilar med vardera fyra robottuber. Det fanns två batteriledningscentraler och två spaningsradarenheter PS902. Batteriet var mycket sambandsstarkt med möjlighet att bygga egna radiolänkförbindelser. Primärt användes annan måldata än de egna spaningenheterna. PS902 kunde grupperas ända upp till 10 mil från resten av förbandet.

RB-15 MkII
Detta är den robot svenska flottan förfogar över i dag och som finns ombord på korvetter av Stockholm- och Göteborgsklass. Även robotbåtarna av Norrköpingsklass modifierades med denna robot i samband med LTF i slutet av 90-talet då man även fick det nya ledningssystemet Maril 2000.

RBS-15 som kustrobot i Kroatien

Sedan 1994 har man i Kroatien skapat ett kustrobotbatteri  benämnt MOL "mobilni obalni lancer" ingående i 161st raketnog divizijuna. Statusen på detta förband är oklart. 



Har du kompletterade info om något intressant så lämna gärna detta i en kommentar.

Ett kommande inlägg kommer att avhandla den sannolika framtiden för svensk sjömålsrobot samt de robotsystem som levererats till ex. Polen och Tyskland.

Hkp 9B - En liten räddningshelikopter

BILD

Eftersom helikoptrar och framförallt helikoptrar i svenska statens tjänst ligger mig varmt om hjärtat så håller jag på att sammanställa rikets samtliga statliga helikopterresurser till ett kommande inlägg. Något som förvisso inte tog lång tid, då numerären är allt för liten.

I och med detta så hittade jag en helikopter som flygvapnet tidigare disponerade, men som inte längre är i tjänst, och som det sällan pratas om, nämligen Hkp 9B. Till det yttre så är den nästan identisk med arméflygets pv-helikopter,  Hkp9A som i huvudsak flögs från AF1 i Boden och AF2 i Linköping (och efterträdande förband) under åren 1987-2009.

Hkp 9B tillfördes flygvapnet 1985, d.v.s två år innan armén fick sina Hkp 9A. Helikoptern köptes i fyra exemplar och baserades två varedera på flygflottiljerna F6 och F7 som "lokal FRÄD helikopter".
Den officiella beteckningen av denna version är Bo 105 CBS, vilken är något längre (25cm) än 9A som har beteckningen Bo 105 CB3. Hkp 9B var utrustad med flottörer, vinch för flygräddning och hade dessutom plats för två bårar.


Enligt uppgift hade dessa helikoptrar beteckningarna 09071 - 74 i flygvapnet.
En av helikoptrarna från F6 har dessutom totalhavererat (12 november 1991) i samband med start från Töreboda på grund av fel på stjärtrotorn. Ingen skadades enligt utsago allvarligt. 


Helikopter 9B ersatte när den kom den franska föråldrade Hkp 2 (Alouette). Man flög helikoptern fram till 1994 då den ersattes av Hkp 10.

Enligt uppgifter så var denna lilla räddningshelikopter aldrig särskilt populär. Sannolikt p.g.a. av just storleken. Kanske har chefsingenjören eller någon annan från flygvapnet ytterligare info eller några självupplevda händelser med denna "unika" lilla räddningshelikopter.

En artikel om avvecklingen av Hkp9A finns för övrigt att läsa här.

Vill man se vad Hkp 9 går för kan man se flygläraren och arméns vingars Jan Bergman i en av hans spektakulära uppvisningar med en Hkp9A i en film här. Eller varför inte lågflygning över Stockholm.

Stridsbåt 90H i US Navy

2007 beställde US Navy 2 (+6) Strb90H av svenska Dockstavarvet.

Svenska marinen och amfibiekåren är som bekant huvudkund med ca 200 beställda båtar i olika verisioner.
Den lilla snabba båten har gjort en del exportframgångar tidigare då man sålt den till länder som Mexico (48st), Norge (20st), Malaysia (5st), Grekland (3st) för olika ändamål.

US Navy visade intresse för båten i samband med att man skulle sätta upp enheter för sitt s.k. riverine squadron ett förband som ligger under NECC - Navy Expiditionary Combat Command ett förband som sattes upp så sent som 2006. Men man kunde inte köpa båten direkt av Sverige, så därför har Dockstavarvet sålt licencen till det amerikanska företaget SAFE boats som skall tillverka båten för US Navy räkning.

För tillfället håller man på med certifierande verksamhet för att basera dessa båtar på fartyg av typen LPD.
Man genomför utöver detta även prov med alternativa "gröna" bränslen på dessa båtar utanför Norfolk.

Detta har också uppmärksammats på ryska sidor. Något man slås över är hur pass mycket vapen US Navy har hängt på båtarna.

Hur många båtar som skall licenstillverkas för US Navy räkning har ej gått att finna.
Tack till den eminenta bloggen observationsplatsen för tipset!

Svenskt fartyg attackerat av pirater och en märklig Christer Themnér

Enligt helagotland och övriga media så attackerades det svenska handelsfartyget Gotland Sofia samt ett annat fartyg av pirater utanför västafrikas kust av pirater då man genomförde ship to ship operations sju mil utanför hamnstaden Cotonou i Benin. Besättningen låste in sig i fartygets "skyddsrum" och efter ett antal timmar kom Benins flotta till undsättning och piraterna flydde.


Observera att piratproblematiken nu även börjar eskalera på västra sidan av Afrika! Än har dock ej dessa nybörjarpirater blivit lika aggressiva och offensiva som utanför Somalias kust, men det är nog enbart en tidsfråga efter några lyckade kapningar.


Diskussionen om beväpnade vakter på svenskflaggade fartygen blir än mer aktuell, något som det idag ej finns juridiskt stöd för.


Christer Themnér ???


I dagens BLT kan man läsa följande märkliga utlåtande kopplat till denna incident av Christer Themnér vid sjöbefälsförbundet:

Det är sällan svenska fartyg befinner sig i högriskområdena.- Det handlar om ett fåtal svenskflaggade fartyg. Det kanske inte ens är ett per vecka som passerar genom högriskområdena. - Då skulle svenska marinen kunna hjälpa till och lotsa de fartyg det gäller säger han.
Sveriges redarförening ställer sig positiva till beväpnade vakter men men tycker också att svenska marinen kan hjälpa till, något de föreslog för näringsdepartementet redan för ett år sedan.

Nu undrar jag vilken planet Christer Themnér befinner sig på?


Vet Themnnér överhuvudtaget vad svenska marinen är, vilka fartyg man disponerar och framförallt hur många?


Det vore intressant att höra exakt hur han hade tänkt sig att detta skulle gå till. Har han tänkt sig svenska örlogsfartyg i någon sorts eskortberedskap fördelade på både Afrikas väst- och östkust i väntan på att ett eventuellt svenskt handelsfartyg ska dyka upp? Detta dessutom över tiden - d.v.s. en operation utan slut.


Om Christer Themnér läser detta så kan jag ju upplysa dig om att svenska marinen i dag disponerar totalt sex operativa ytstridsenheter med den beväpning och med de fartresurser en sådan "operation" skulle kräva.


Den största är 70 meter och den minsta av dessa är 50 meter, byggda för Östersjön och därmed väldigt begränsade av sämre väder (våghöjd). Dessutom kräver dessa små plattformar regelbundet logistikstöd antingen genom att gå till kaj med jämna mellanrum eller genom att ha med ett stödfartyg för att lämna brännolja samt mat och andra förnödenheter.


Just det ja, sedan har vi ju den nationella beredskapen att tänka på hemma också....... Med samma fartyg.....


Avslutningsvis så kan det också vara värt att ånyo poängtera att våra politiker har gett inriktningen till FM att svenska marinen (och flygvapnet) i huvudsak skall inriktas mot nationell verksamhet!


Christer Themnér - ditt önskemål faller helt och hållet på sin egen orimlighet!


Expressen, SvD, Aftonbladet