27 mars 2015

Gästinlägg: Frihetens garanti



Varannan vecka skriver jag som de flesta känner till en kolumn i Svenska Dagbladet. Efter varje publicering så får jag en stor mängd mail. Tyvärr hinner jag inte svara på alla. För någon dag sedan kom det ett mail som stack ut från mängden både avseende innehåll och längd. Mailet visade på det faktum att det finns "vanliga människor" i Sverige som - på riktigt - är oroliga över den militära händelseutvecklingen i vårt närområde. Jag hörde av mig och frågade Pelle, som skribenten heter om jag fick publicera hans mail som ett gästinlägg här på bloggen vilket jag fick. Nu får även ni andra läsa detta tänkvärda mail.

/ Skipper

-----------------------

Hejsan!

Jag är civilist i ordets vänligaste bemärkelse. Jag driver ett kulturkvarter. Här spelas barnteater och rockkkonserter. Det dansas i repsalar och målas i ateljéer. Det är färgglatt och rart. Här odlar unga män skägg och diskuterar filmmanus. Vi har ett litet bibliotek för förbjudna böcker, för att lyfta yttrandefrihetsfrågor. Här verkar feminister som vill hitta en fristad, och invandrarkillar som vill göra något för att motverka spridningen av religiös radikalisering. Min arbetsplats är både resultat av, och förutsättning för, ett öppet och demokratiskt samhälle. Här finns ett driv för samhällsutvecklingen. Jag möter mängder av människor som vill uttrycka sig, skapa och leka. Vi jobbar med nyföretagande, Makerspace och Science park. Jo, det finns ett folkhälsovärde också. Dessutom vill stadsutvecklarna ha oss med. Ett starkt kulturliv gör en stad populär.

Jag kan inget om militära spörsmål, och jag skulle inte kunna göra någon större nytta i krig. Visserligen har jag en kort utbildning inom civilförsvaret – jag skulle i kevlardräkt oskadliggöra substridsdelar efter flyganfall innan andra kunde plocka ut folk ur skyddsrum. Men det är 20 år sedan min enda repövning, för min roll behövdes inte mer, bomber skulle ju inte falla mer. Och visst är jag glad över den fridfulla tid vi levat i. Så var inte fallet under barndomen, då Viggenplanen ständigt lyfte från F13 över vår sommarstuga. Nu spelas Sveriges största rockfestival på samma flygflottilj, och jag deltar i konferenser med musikbranschen.

Trots begränsad kompetens, kan jag begripa att en miniubåt inte ensam puttrar över Östersjön för att besöka Lidingö och vinka till fotograferna. Jag begriper att det inte bara sitter en uppmärksamhetstörstande kapten där inne, utan elitsoldater som har fientligt uppdrag mot mitt sätt att leva. Jag begriper också att det sker mycket som jag aldrig får reda på, system och underrättelser, satellitbilder och radarvågor som någon pusslar med, långt ovanför mitt kulturkvarter. Även jag begriper att en ubåt kräver underhåll, transporthjälp, uppdrag och basering. Samma sak med flygplanen. Jag förstår att de inte bara råkar kana in över gränserna. Någon har valt att köra in över Öland och visa upp missilerna under vingarna. Jag begriper också att någon sitter och planerar betydligt allvarligare saker, som vid behov kan genomföras mot mig. Och jag ser hur vi börjar relativisera Gotland i media, som en fristående plätt land som nog nästan egentligen inte är svensk. Som för att förbereda oss inför någon annans övertagande. Och visst kan vi ta emot gotlänningarna som flyktingar, det är ju en litet antal i det stora hela och de blir ju lättintegrerade, med språket och allt. Omhändertagande är vi ju bra på.

Relativiseringen av våra grundläggande värden är en märklig upplevelse, rent förnedrande. Jag blir också frustrerad nu när vi återigen kallar ut soldater i skärgården, men uselt utrustade utan förutsättningar att lösa sina uppgifter. Jag begriper att enkla stridsbåtar inte gör någon nytta i ubåtsjakter. Jag läser ibland om frustrationen hos officerare, det förefaller som om våra politiker helt enkelt inte tar in behoven. Kanske är det sant. För länge sedan, när vår värld såg ut att bli fredligare, bestämdes om avveckling av många militära verksamheter, med villkoret att vi snabbt skulle kunna återställa dem om världsläget försämrades. Jag uppfattar att världsläget har blivit rätt rejält sämre under ganska många år, men utan att det där villkoret har följts. Som om jag rev våra scener när de inte används, utan att kunna ställa upp dem igen. Jag skulle få sparken och avtvingas skadestånd.

När kritiken nu börjar synas i media, görs alltsammans bara till en internmilitär fråga, och en kamp mellan departement. Och visst har förre statsministern kallat försvaret för ett särintresse. Men jag påstår, utifrån mitt hörn av samhället, att det är precis tvärtom. Det jag arbetar med kräver en grund som garanterar min frihet. JAS-piloter och ubåtsjägare rycker ut för min skull. Och tvärs över Östersjön sitter nu någon som inte gillar den friheten, inte gillar feminister, inte internationalism, västerländsk konst eller prideparader. Dessutom använder den där regimen de mest vidriga metoder för att få sin vilja fram. Jag kan jobba livet ur mig för medborgarnas rätt att skapa och uttrycka sig. Men vad hjälper mitt arbete, när någon redan utför fientliga uppdrag två mil från mitt riksdagshus. Mina representanter där inne har gång på gång visat att de faller undan för påtryckningar utifrån, och det drabbar mig i min vardag.

Det kan komma ett läge när vår statsminister återigen behöver ljuga om att vår beredskap är god. Kommer jag att tvingas tystna, eller lägga ned verksamhet, eller själv portförbjuda artister som vill framföra något obekvämt? Det har hänt förr. Ture Nerman – från min stad, åkte i fängelse av just dessa skäl. Karl Gerhard blev censurerad för ett simpelt kuplettnummer när vår regering böjde sig för en tyrann. Vi har konstnärer idag som drabbas hårt av vidriga krafter, utan stöd från statsmakten eller opinionsbildare. Måste jag bli medlöpare för ett ryggradslöst samhälle när vi inte har något att sätta emot?

Kanske är framtidens konflikter så abstrakta, att de är över innan vi begriper det. Då är frågan ännu viktigare. På vilket sätt kommer mitt handlingsutrymme att begränsas, för att mina representanter inte investerat i den säkerhet jag förutsatt? Och vilket samhälle är det som ska försvaras? Risken är att jag bara blir ännu en flykting i en ström västerut. Moralen förefaller också låg hos politiker och media, som nu förbereder mig för angrepp jag inte kommer att kunna skydda mig ifrån. I söndags stod poliser med automatvapen och bevakade ett möte i mitt kvarter. Det som nyss vara absurt blir vardag, och jag ska bara vänja mig. Visst är jag naiv. Det finns saker jag inte vet något om, men jag kan inte arbeta med samma uppgivenhet inför vidrigheterna.

Hur kan jag då förvänta mig att någon ska skydda min värld, min yttrandefrihet och min livsstil, utan förutsättningar? Hur kan jag understå mig att tvinga ut soldater för att skydda mig, utan att skicka med dem utrustning, utbildning eller underhåll. I förstone är det oförskämt. I nästa steg, vid ofred, så är det katastrofalt, och de pengar vi ändå lägger blir bortkastade. Jag har hört uttrycket ”en hög lägstanivå” hos kända band som spelar här. De måste kunna göra ett toppframträdande varje gång, oavsett förkylningar och vikande spellust. De kan inte arbeta utan stabiliteten som bra instrument och rutin faktiskt skapar och de kan inte slänga sin utrustning efter varje turné. Varför kan en sådan lägstanivå vara så viktig hos ett rockband, när detsamma inte gäller för samhället som ska garantera att de kan fortsätta spela?

Det enda syfte jag kan förstå, är att alltsammans är ett intrikat spel för ännu större trygghet och konfliktfri tillvaro för mig som medborgare. Men är det så? Utifrån vad jag uppfattar på militärer och politiker, förefaller det snarare vara en omfattande defaitism och ilska som uppstått över orimliga villkor.

Vad är då alternativen? Crowdfunda privata sonarslingor i Bråviken? Anställa egna ubåtsspanare? Starta en egen milis? Det är naturligtvis görbart, men framstår som onödigt och egentligen kontraproduktivt. En stat och nation finns ju redan, och kompetent folk som vill göra jobbet. Men finansieringen uteblir. Kan jag då dra av i deklarationen för privata säkerhetstjänster? Larmminor? Eget luftvärn? På ryska kartor finns en stor riktningspil rakt in i min stad, som en inledning på eventuell konflikt. Och redan innan en sådan, kommer jag att märka av en svag statsmakt på inskränkningar i mitt yrkesarbete.

Pacifism är en sympatisk modell, men den kräver starka vakter för att inte bli överkörd. Då är mantrat om en moralisk stormakt bara en kuliss för moraliska storsnackare, och sådana blir till åtlöje. Extremister och despoter mjuknar inte för att vi inte skyddar oss. Detta är kärnan i Sveriges försvar. Det civila livets möjligheter att frodas och utvecklas. Ja, det kostar pengar. Men är det någonstans skattepengarna ska gå, så är det till frihetens garanti.


Vänliga hälsningar

Pelle Filipsson
Norrköping

30 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärt.
    I många stycken läser jag in frustration, å jag upplever detta själv.

    Jag kan för mitt liv inte fatta varför våra folkvalda väljer att ignorera vår garanti, eller försvar av våra möjligheter i det civila.

    Jag tycker kanske inte om samma saker som du Pelle. Och mina val är troligen långt från dina. Men det är exakt detta jag vill ska försvaras!!!
    Jag vill inte känna begränsningar i min tillvaro, och då vill jag också att dina möjligheter ska försvaras.

    Jag har under en längre tid ojjat mig över vart vi och vårt försvar är på väg. Jag gillar det inte.
    Jag är av typen som inte står ut med att bara kräva utan att själv göra. Så jag signade för hemvärnet. Kanske inte avgörande för försvaret, men det vet man inte förrän hemvärnet behövs.
    Tack Pelle för dina ord. Sådant stärker viljan att göra skillnad.
    /TTAero

    SvaraRadera
  2. Det pratas om vårt obefintliga försvar och den förljugna försvarspolitiken även bland "vanligt folk". Inget som diskuterades för två år sedan.

    SvaraRadera
  3. Vilket fantastiskt inlägg! Jag blir djupt rörd. Tackar gästskribenten för stödet och påminnelsen varför jag har valt mitt yrke. Det är inte alltid så att man får känna obetingat stöd från den civila sidan av vårt fantastiska land.

    SvaraRadera
  4. Lysande inlägg! Och från ett i dessa sammanhang rätt oväntat håll. Om den gode Churchill har följande skrivits: It was once suggested to Winston Churchill that he cut funding to the arts to pay for Britain’s war, to which he responded “Then what would we be fighting for?”

    Nu ska detta tydligen aldrig ha sagts av Churchill (även om det låter typiskt "Churchillskt"), men andemeningen är ack så sann, och verkligen passande för denna situation.

    //Oscar

    SvaraRadera
  5. Så bra skrivet. Detta måste spridas till beslutsfattare -nu

    SvaraRadera
  6. Tack Pelle!
    /Anon Sjöinfo

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet (tummen up)

    SvaraRadera
  8. Klartänkt och riktigt.
    Vår livsstil och öppenhet passar inte alla.
    Jag blev Reserv Officer därför jag tror att friheten är värd att försvara och som en av de kloka männen bakom USAs konstitution skrev, "Frihetens träd måste vattnas med blod."
    Våra feta,dyra och dryga politiker förefaller in fattat sammanhangen.

    SvaraRadera
  9. Mycket bra skrivet. Allt handlar om trovärdighet, om politikerna inte prioriterar landet och dess medborgare först, existerar inget land, nation. Vi är nog lite "fredssskadade" i Sverige.

    SvaraRadera
  10. Mycket bra inlägg!

    SvaraRadera
  11. Tack Pelle, mycket bra skrivet!
    /Officer

    SvaraRadera
  12. Alla Ni som inte snart fyller 72, eller ännu mera!

    Det här är så fasansfullt att man inte vill tänka på det.
    Å andra sidan är jag så gammal att jag kanske "slipper".
    D.v.s. jag och hustrun hinner undan innan det brakar loss.
    Men ni andra???
    Boae

    SvaraRadera
  13. Mycket bra skrivet ! Jag skrev ett brev till Gudrun Schyman för ett tag sedan och undrade varför dom(Fi) vill lägga ner försvaret, jag sa att alla dom andra punkterna kunde jag gå med på, men just detta gjorde att jag aldrig skulle rösta på Fi. Jag tror inte på ett land utan försvar, inte i denna evolution av mänskligheten iallafall. Och just nu så hoppas jag på en folkomröstning på märkta pengar som skall tas från skatten. tex 150kr för dom fattigaste upp till 850 spänn för dom rikaste extra i exempelvis 5år. Så vi får fart på militären igen, det känns lite bråttom just nu.

    SvaraRadera
  14. Om det mest grundläggande för vår försvarsförmåga är att visa vilja att försvara oss, har vi då råd att fortsätta upplåta våra skärgårdar till främmande makt och inte prioritera utveckling av vår förmåga till undervattensstrid?
    Spelar det egentligen någon roll med en operativ balans för att kunna möta en motståndares farligaste handlingsalternativ, om man samtidigt inte hanterar det troligaste? Om man inte trovärdigt hanterar det troligaste, ökar man då inte risken för det farligaste?
    Spelar det egentligen någon roll med att ha ett försvar om man samtidigt inte visar vilja? Är det inte dags att vi kommer överens om vilka försäkringsvillkor vi vill och kan ha och sedan betalar premien?

    Tack för ett insiktsfullt inlägg Pelle.

    GMY, Jonas

    SvaraRadera
  15. Tack för en viktig insikt!

    Jag är kanske naiv?
    Jag påstod iallafall en gång att jag var starkare än den med vapen, så länge denne inte ges någon anledning att använda det.
    Är pennan starkare än vapen? Har den fria viljan större värde än all krigsmakt? Vad har vi som är av intresse, mer än snygga kvinnor..?
    Jag har inte tid med sånt här!!!
    Jag har familj, barn som ska fostras,, företag som ska generera välfärd i samhället, ett hem som generationer ska kunna nyttja och en framtid som ger möjligheter till hela mänskligheten.

    En som naivt hoppas?

    SvaraRadera
  16. Tack Pelle, ditt inlägg kompenserar alla 1000-tals negativa åsikter om försvaret från massmedia.
    Det värmer ett officershjärta!

    SvaraRadera
  17. Bra skrivet Pelle! Du påtalar där på ett förtjänstfullt sätt hur viktigt det är med ett bra försvar. Ett bra försvar är en förutsättning för en suveränstats existens med allt vad dess värderingar och sätt att leva innebär. Därför kan aldrig en försvarsbudget fungera som budgetregulator utan skall ses som en fråga som bygger på allt annans existens. Fred eller ett tillstånd av icke krig uppstår inte av sig självt. Varje nation har en armé sin egens eller någon annans.. Ett bra försvar är ett relevant försvar som skall vara och upplevas så av ett lands medborgare och dess omvärld nu och övertid. Den frågan om vår frihet vår önskan om att få fortsätta åtnjuta vår livstil leva är en sak en uppgift som bör engagera alla inte bara våra anställda i försvaret och våra politiker. Det göres inte bara genom röstsedeln utan också genom egna insatser efter förmåga och intresse i våra organisationer inom frivilligförsvaret!
    http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/frivilliga-forsvarsorganisationer/
    ☝️❤️🙏💪
    Magnus Eriksson

    SvaraRadera
  18. Ann Jirbrink Karlsson30 mars 2015 11:59

    Så väl formulerat. Du har med all säkerhet lyckats sätta ord på vad de allra flesta av oss känner och tänker. Tack för det Pelle!
    Ann Jirbrink Karlsson

    SvaraRadera
  19. Mycket bra inlägg. Nästan för bra, skulle mycket väl vara producerat av någon tankesmedja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller inte...

      http://www.kultursidan.nu/?p=14574

      //Oscar

      Radera
  20. Det var mycket bra skrivet. Tack för det.
    Hälsningar
    Per Askerlund

    SvaraRadera
  21. Tack Pelle, för ett oerhört insiktsfullt inlägg. Jag har länge funderat på att gå med i hemvärnet. Ditt inlägg klargjorde att funderandet är över.
    Hälsningar
    Peter P

    SvaraRadera
  22. Sanningen är såklart att ingen kommer att vilja investera i försvaret så länge inte hela Europa står i brand. Försvaret har i stort sätt alltid varit en budgetregulator för att finansiera diverse politiska påhitt, ingen vinner val på höjda försvars budgetar och därför investeras det inte.

    SvaraRadera
  23. Stort tack Pelle, har likartade funderingar/känslor.
    Biten om att relativisera Gotland var en ny vinkel för mig men antagligen sann. Kanske redan finns ett färdigt PM hos regeringen: -från idag har vi hyrt ut Gotland till en av våra närmsta mest fredsälskande grannar. Vi ser fram mot ett handelsutbyte som kommer generera ömsesidigt välstånd, bra för Sverige, bra för Skara...förlåt, Gotland.

    SvaraRadera
  24. Det bästa och mest kärnfulla jag läst på mycket lång tid.

    SvaraRadera
  25. Det bästa och mest kärnfulla jag läst på mycket lång tid.

    SvaraRadera
  26. Kan man inte starta en insamling för diverse förstärkning av civilförsvaret? Tänk vad mycket spannmål man skulle få för några miljoner. Skulle även funka som symbolvärde.

    Tack för din syn på sakernas tillstånd Pelle.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna