Krönika: Sverige stod modell för Finland - sedan avvecklade vi

Publicerar idag en krönika i BLT, som kan läsas i sin helhet här.

Beredskapslagring av olja

På tisdag klockan 11.00 sammanträder försvarsutskottet. En av punkterna på agendan för sammanträdet är en nya lag rörande beredskapslagring av olja.

Då jag har läst igenom propositionen 2011/12:162 kan jag konstatera att där finns en del märkliga detaljer. För det första så anser jag att det stipulerade kravet på mängd som ska hållas lagrad är väldigt lågt satt.

Enligt förslaget ska Sverige ha ett beredskapslager som motsvarar antingen 90 dagars genomsnittlig daglig nettoimport eller 61 dagars genomsnittlig daglig inhemsk konsumtion av råolja eller petroleumprodukter beroende på vilken mängd som är störst.

Det är inte staten själva som ska stå för beredskapslagret, utan man avser att oljebolagen ska åläggas uppgiften.

Beredskapslagret ska hållas av ekonomiska aktörer somimporterar och förbrukar eller säljer lagringsbränslen i landet. 

Det finns heller inget krav på att lagret av olja skall finnas inom landet. Det krävs bara att man ska ha tillstånd för att hålla lagret utanför Sverige.

Lagerhållning inom eller utanför landet får utföras av någon annan än den lagringsskyldige om den som är lagringsskyldig och den som ska utföra lagringen har tillstånd till det. Tillstånd krävs även för att den som är lagringsskyldig ska få hålla egna lager utanför landet.

När det gäller beredskapslagring i största allmänhet så existerar ingen statlig sådan sedan 90-talet.

Beredskapslagring av olja har funnits i Sverige under många år och varit inriktad på beredskap både för s.k. fredskriser och för det civila försvarets behov vid höjd beredskap (krig, krigsfara eller krig utanför Sveriges gränser). Beredskapslager har hållits både av staten och av näringslivet. Under 1990-talet avvecklades den statliga lagringen och lagringsvolymerna drogs ner. År 2002 upphävdes bestämmelserna om särskild krigslagring vid anläggningar som producerar värme och el. Ingen statlig lagring förekommer således längre.

I min enfald så var jag ändå övertygad om att Försvarsmakten i högsta grad var angelägna om att hålla eget beredskapslager, vilket tydligen var en felaktig bedömning. Försvarsmakten som remissinstans i ärendet vill särskilt framhålla att man inte ska omfattas av någon lag som innebär beredskapslagring av olja.

Remissinstansen Försvarsmakten bedömer att den föreslagna lagen
inte omfattar det militära försvarets behov av beredskapslagring och att myndighetens lager därför inte ska innefattas i den allmänna beredskapshållningen. De anser därför att det bör tydliggöras i den föreslagna lagen att Försvarsmakten inte i något fall blir lagringsskyldig.

I slutet av propositionen så finns det ändå en liten ljuspunkt och Försvarsmakten får sig en liten känga med hänsyn till remissvaret.

Det går inte att utesluta att det kan bli aktuellt på nytt att myndigheter deltar i beredskapslagringen. Det bör därför anges i lagen att en statlig förvaltningsmyndighetär lagringsskyldig om regeringen har beslutat att myndigheten ska hålla lager. Med anledning av Försvarsmaktens synpunkt att det i den föreslagna lagen bör tydliggöras att Försvarsmakten inte ska vara lagringsskyldig vill regeringen erinra om att lagringsskyldigheten definieras i 3 kap. den föreslagna lagen.

Efter att ha läst igenom propositionen kan man kallt konstatera att den "strategiska time-outen" fortfarande inte är över för statens del. Framför allt inte när det gäller samhällets krisberedskap och totalförsvaret.
Där finns fortfarande oerhört mycket att jobba med. Återtagandet har på vissa håll inte ens startat.

Se en intressant blogg och fina bilder rörande beredskapslagring av olja här.
En annan artikel finns att läsa här.