29 juni 2012

BLT: Berga/Muskö vs Karlskrona


BLT:s annars så pålästa och engagerade ledarskribent Inga Lena Fischer har i dagens ledare gjort ett rejält bottennapp i en ledare angående marinen. Även tidigare i veckan har hon skrivit en annan ledare angående försvaret.

Det olyckliga i ledaren är att hon sätter fart på den lokalpolitiska debatten som handlar om syd mot ost. Eller Bega/Muskö mot Karlskrona om man hellre vill uttrycka den så. Denna debatt har tack och lov legat på sparlåga under en längre tid vilket gjort att de marina förbanden fått arbetsro, och fått chans att ägna sig åt sin verksamhet  i stället för att kriga för sin existens.

Fischer gräver nu upp stridsyxan och försöker få igång kriget igen, baserat på ett vidmakthållandebeslut angående Musköbasen. Det hela känns som att göra en höna av en fjäder.

För marinens del är det mycket bra att man behåller Musköbasen. Det ger de marina förbanden i ost möjlighet att genomföra enklare underhåll som ÅÖ motsv  på hemmaplan utan att behöva flytta fartyg och besättningar till syd. På samma sätt har förbanden i syd den möjligheten då Kockums stora varv finns i Karlskrona. Fördelen att behålla Muskö ur ett totalförsvarsperspektiv är att det finns fortifikatoriskt skyddade dockor, verkstäder och ledningsplats i händelse av ett skymningsläge.

Att som Inga Lena Fischer påstår, skulle vara startskottet för att flytta hela marinen till Berga/Muskö igen känns helt taget ur luften. Det finns inte en möjlighet att flytta all verksamhet som i dag finns i Karlskrona till Berga. Vi pratar om hela Sjöstridsskolan med DNC (Dykericentrum), Marinbasen med basbataljon, 3.Sjöstridsflottiljen, 1.Ubåstsflottiljen m.m. För det första så finns inte utrymmen på Berga/Muskö tillgängliga efter att Amf 1 har flyttat till Berga, dessutom så skulle enbart 10% av personalen följa med, vilket är bevisat efter tidigare förbandsnedläggningar och flyttar.

På samma sätt så skulle det inte gå att flytta några ytterligare förband till Karlskrona, åtminstone inte personalen.

Marinen behövs på MINST två ställen i landet. I stället så borde diskussionen vara av karaktären att den marina närvaron på västkusten borde utökas. I dag finns enbart HMS Jägaren permanent på västkusten (se artikel i officerstidningen) plats vilket inte känns tillräckligt tillfredsställande. Runt denna fråga avser jag återkomma med ett separat inlägg vid ett senare tillfälle.

Förhoppningsvis hade Inga Lena Fischer bara en dålig dag på jobbet när denna ledare skrevs. För marinens del så kan nog förhoppningsvis alla anställda sitta ner i båten och fortsätta göra sitt jobb på samma professionella sätt som tidigare. Sannolikheten att några större förändringar inom marinens redan nu smått anorektiska organisation skulle ske bedöms som högst osannolikt.

Det vore önskvärt att marininspektören Jan Thörnqvist möjligen kunde kommentera ledarskribenten på marinbloggen, då detta är en fråga som säkert engagerar hela marinens personal. Det vore även bra om den politiska nivån kunde kommentera dessa påståenden som känns minst sagt tagna ur luften.

27 juni 2012

Visbyprojektets viktigaste milstolpe avklarad - robotskott!


ÄNTLIGEN!

HMS Visby genomförde i dag den 27/6 det första provskottet med RBS-15 MkII till sjöss.
Under perfekta väderföhållanden kunde skottet genomföras i Hanöbukten.
Just den här nyheten har väldigt många väntat på väldigt länge och just den här bloggen har legat i beredskap HÖG med tubluckorna öppna och väntat på den här mycket glädjande nyheten under lång tid.

Se mer info samt en video från skottet på FMV.se
Se även mer på marinbloggen samt Försvarsmakten.se

Allan Widman har från politiskt håll varit mycket engagerad och pådrivande i just denna fråga och har vid ett flertal tillfällen ställt skriftliga frågor 1 2 3 till f.d. försvarsminister Tolgfors. Se hans kommentar om skottet

Ett stort GRATTIS till FMV, SAAB och Kockums som med gemensamma krafter äntligen lyckats genomföra detta provskott, och ett särskilt grattis till FC VBY med besättning som fick förmånen att genomföra detta viktiga skott, till och med den allra viktigaste milstolpen för detta projekt!

26 juni 2012

Var finns amfibiebrigadernas ArtE 740?

På Försvarsmaktens internetsida kan man (2012-06-27) hitta följande information.
ArtE 740 kommer att utgöra kärnan i amfibiebrigadernas spanings- och ledningssystem för spaning mot såväl yt- som luftmål och med kapacitet för samverkan med sensorer, som ingår i andra typer av förband.
Radarsensorn i ArtE 740 är baserad på den nya generationen av spaningsradar och kan genom tillämpning av senaste teknik med hög precision särskilja stora och små mål samt vattenuppkast.
 Systemet, som monteras i splitterskyddade terrängfordon, kännetecknas av hög rörlighet i kombination med gott skydd mot olika former av vapenverkan och elektroniska störningar.
 ArtE 740 är också väl lämpad att användas i insatsstyrkor i internationell miljö.

Här har man sannolikt inte redigerat innehåll på ett bra tag.

För det första så finns det inga amfibiebrigader inom Försvarsmakten, inte ens i singular. Det har aldrig ens funnits någon amfibiebrigad mer än på papperet, och det var innan 2004 då brigadstrukturen skulle benämnas just Amfibiebrigad 04. ArtE 740 skulle enligt planen ingå i ett sensorkompani inom brigaden.

Amfibiebrigaden kommer att vara ett unikt förband för underrättelseinhämtning
med radarsensorer. Brigaden tillförs radarsensor ArtE 740 som är en flerfunktionsspaningsradar för upptäckande av luft-, mark- och ytmål. ArtE 740 skall bl a leda indirekt eld och sända måldata till luftvärnsförbanden. Samtliga ArtE 740 leds och samordnas för att minimera verkan av motståndarens störning och signalsökande robotar (SSRB).

Systemet bygger på att en AMB Giraffe PS-740 radar från Ericson Microwave placeras på det tyska 5-hjuliga splitterskyddade fordonet Piranha IIIC. Samma fordon levererades även som brigadledningsvagn avsett för amfibiebrigaden. Oklart i hur många exemplar just ledningsvagnen fanns/finns?

ArtE 740 planerades att levereras i sex exemplar till Försvarsmakten, men uppgifter gör gällande att endast fem exemplar levererades till FMV. Inget av dessa fordon är enligt uppgift levererat till Försvarsmakten p.g.a. omfattande förbandsnedläggningar och omstruktureringar (FB-00 och FB-04).

Från början var systemet avsett för spaning/eldledning inom kustartilleriet. När kustartilleriet avvecklades skulle fordonen användas inom amfibiesystemet (oklart till vad). När amfibiebrigaderna aldrig förverkligades fanns planer på att ArtE 740 skulle användas inom marinens sjöinfobataljon som mobila enheter för att vid behov kunna bidra till den nationella sjölägesbilden. Ett mycket bra användningsområde då fordonen är mycket snabba att gruppera och kan förflyttas snabbt. Fasta radarstationer går i bland sönder och då hade det varit önskvärt att snabbt kunna placera ut en mobil sådan för att täcka upp luckor i radartäckningen. Men så bra blev det förstås inte.

Ledningsvagnarna (de utan radar) har dock kunnat observeras inom projektet Artdemo, senare Bekdemo för ett antal år sedan.

Var de fem ArtE 740 finns i dag är mer oklart. Det finns dock tydliga indikationer på att några av dessa (förmodligen två) är uthyrda/sålda via FMV till Australien där armén använder dessa för "force protection" av baser. Främst för att lokalisera fientlig artillerield/granater? Se artiklar här och här samt en pressrelease från SAAB som modifierat minst ett (förmodligen två) system för Australien.


Detta system hade gjort sig alldeles utmärkt även i "den nya Försvarsmakten". Systemet hade företrädesvis kunnat användas på Gotland tillsammans med luftvärns- samt kustrobotförband som det tidigare skrivits om på denna blogg rörande behovet av försvarsförmågor på Gotland. Fordonen har hög rörlighet, är snabba att gruppera samt är lätta att dölja då de inte används. Dessutom så finns (fanns) de redan i svenska statens ägo, om än i FMV:s regi.

Än är det förmodligen inte försent, men då det kräver politiska vilja, ett säkerhetspolitiskt helhetsgrepp, samt tillförda medel i form av pengar och personal så är nog tyvärr förhoppningarna om att se ArtE 740 i Försvarsmaktens regi relativt små.

Har du mer info om systemet, var de finns i dag, eller något annat intressant att bidra med så lämna en kommentar.


UPPDATERAT: ArtE 740 står tydligen i ett förråd på Muskö. Används ej!

25 juni 2012

Exklusiv intervju med C PRIO Thomas Engevall angående införandet av PRIO i Försvarsmakten


Här nedan kan bloggen presentera en exklusiv intervju med C PRIO i Försvarsmakten, flottiljamiral Thomas Engevall. För den som är intresserad av att få svar på de frågor som kanske inte har besvarats i andra intervjuer eller artiklar så rekommenderas läsningen.

Flottiljamiral Engevall har även lovat att svara på andra frågor runt PRIO i kommentarer till inlägget under förutsättning att dessa håller en god ton och är sakliga, vilket bör vara en självklarhet.

-------------------------------------------------------------------

Flottiljamiral Thomas Engevall, chef för införandet av datasystemet PRIO i Försvarsmakten. Du har förmodligen Försvarsmaktens absolut mest utsatta tjänst just nu. Åtminstone ur ett försvarsmaktsinternt sätt.

Hur känns det att vakna och gå till jobbet på morgonen med tanke på omständigheterna som har varit, och fortfarande är runt systemet?

Det känns bra att vakna och jag sover gott om nätterna. Jobbet är kanske inte heller så utsatt som man kan tro även om det så klart är turbulent av och till. Att gå till jobbet känns också bra och inspirerande eftersom den personal som jag jobbar med är väldigt bra gäng (fokuserade, kunniga och roliga att jobba med). Ur det perspektivet är PRIO-jobbet ett av de bästa jag haft.


Hur ser en vanlig arbetsdag för C PRIO ut?

Det finns inga direkt vanliga dagar utan som i alla projekt så blir tillvaron mycket beroende på i vilken fas projektet, och i PRIO:s fall, de olika införandena befinner sig. Men återkommande inslag är diskussioner med de ansvariga för respektive huvudinnehåll i systemet (Ekonomidirektören för ”ekonomi” samt ”ledning och styrning”. Logistikchefen och Chefen FM LOG för ”Logistikinnehållet”, Personaldirektören för HR samt CIO för de IT-mässiga delarna), dialog och förhandling med leverantören (Team IBM), samt mina DUC och personalen i projektet (vi är idag drygt 100 medarbetare exklusive Team IBM). 

Under senare tid har även diskussionerna med FMV kring kommande utveckling med anledning av försvarsstrukturutredningen, där riksdagen ju tog beslut i förra veckan, tagit en hel del tid. Ja, och så jobbar jag så klart även i PRIO också men inte mer än 15-20 minuter på en vecka.


Var i Försvarsmaktsorganisationen återfinns PRIO projektet, och vem är din närmaste chef?

PRIO återfinns som en egen avdelning inom ledningsstaben i högkvarteret. Chefen för ledningsstaben, generallöjtnant Jan Salestrand, är min chef. Han är också ordförande i PRIO styrgrupp så vi har så klart också täta kontakter på näst intill daglig basis.


Att PRIO inte är särskilt populärt inom Försvarsmakten, och hos den stora massan av anställd personal är väl knappast inte en överdrift, systemet binder upp personalen vid skrivbordet betydligt mer än tidigare. Hur ser du på just denna del? Var inte tanken att ett nytt system skulle underlätta och förenkla för Försvarsmaktens personal?

Vad gäller ”populariteten” så finns det en del att jobba på, det är sant. Å andra sidan så skiljer sig åsikterna åt beroende på vilken del av systemet man pratar om. De delar där gränssnittet är bra, som exempelvis resemodulen får genomgående bra omdömen medan andra delar, som servicemeddelanden får svidande kritik. När det gäller ”låsningen vid datorn” så anser jag det vara en stor myt för de allra flesta medarbetarna under några förutsättningar. 

Man måste ta sig tid att lära sig systemet och man behöver jobba med det regelbundet så man lär sig finesserna och att behärska det. Däremot, om man som en ”första linjens chef”, kanske främst plutonchef, och har mycket personal sig underställd och samtidigt bedriver en intensiv verksamhet så är det mycket att göra i systemet. Det jobbar vi på att förenkla genom att föra en dialog direkt med ett antal berörda plutonchefer för att identifiera rätt åtgärder. Dessutom är det så, att mycket av den frustration som jag känner finns över ”ökad administration” i minst lika stor utsträckning beror på den så kallade HR-transformationen som på PRIO.


Media har den senaste tiden rapporterat om att PRIO har påverkat Försvarsmaktens operativa förmåga. Materiel kommer inte fram, vilket får till följd att flygplan och fordon står obrukbara. Är det verkligen acceptabelt att ett nytt datasystem ska medföra dessa konsekvenser?

Även om vi räknat med rätt omfattande ”strul” i samband med driftsättningen och av det skälet förstärkt stödorganisationen så blev ”strulet” mer än vad vi kunnat föreställa oss. Som jag nyligen skrev på ”FM kommenterar”, så måste man därför betrakta reservdelshanteringslösningen inom PRIO Införande 3 som ett initialt misslyckande. 

Som väl är har de omfattande åtgärder vi satt in lett till resultat och vi kommer att vara uppe i ”gammal” kapacitet snabbare än vad vi initialt trodde. Därefter kommer vi att ha bättre koll på läget än innan och också ha grunden till en logistiklösning som bär mot framtiden.

Även om övriga sex delar av Införande 3 och 4 fungerat bra så har vi tagit åt oss mycket erfarenheter inför kommande införandesteg, inte minst när det gäller utbildning, krav på verksamhetsregler samt att alla, även de ”längst ut på linan” fullt ut skall förstå vad som väntar och även bättre, och tidigare, kunna bedöma om det som utarbetas kommer att kunna fungera som tänkt när väl systemet kommer.


Apropå den senaste tidens mediarapportering runt PRIO, hur ser du på den saken som chef för införandet? SvD har till och med en hel artikelserie med där Försvarsmaktens personal kan få sina värsta PRIO historier publicerade. Anser du att det är bra att media lyfter upp dessa problem till ytan, eller leder detta bara till ytterligare besvär för FM?

Mediebevakning, både positiv och kritisk sådan, är en del av vardagen för Försvarsmakten och i grunden tycker jag att den är bra. Sen är det en annan sak att man kan bli mer än irriterad när artiklar uppenbarligen innehåller sakfel eller ”påhopp”, men man får försöka att inte bli provocerad alltför mycket och lätt, utan svara upp med så saklig information som möjligt.

När det gäller bloggar så har jag länge tyckt att Försvarsmakten med flertalet chefer oftast är alldeles för passiva och i onödan lämnar ”planen öppen”. FM egen ”bloggfamilj” är ett steg i rätt riktning men det går att göra mer. För egen del har jag bestämt mig för att öka min aktivitet men samtidigt låta bli att svara på rena påhopp och raljanta inlägg som också förekommer.


PRIO sägs ha kostat runt 4.000.000.000:- av skattemedel, och inte mycket har blivit bättre eller enklare, åtminstone än så länge. Stämmer dessa siffror? Vet man exakt vad kostanden ligger på om man räknar in löner till Försvarsmaktens personal som jobbar med systemet, alla konsulter och andra kostnader?

Vid utgången av 2012 så kommer PRIO att ha kostat ca 3 miljarder. Detta inkluderar Team IBM:s kostnader för alla sina konsulter och underleverantörer (SAP, Logica, Cap Gemeni m.fl.), försvarsmaktens egen personal och konsulter som jobbar i projektet, utbildningskostnader för FM personal, licenser, uppbyggnad av stora delar av IT-infrastrukturen mm. Efter 2012 tillkommer kostnader för införande 5-6 och uppbyggnad av IT-infrastrukturen så att systemet kan hantera hemlig information (Hemlig/Restricted).


Något som inte kommit fram särskilt ofta i media är det faktum att Försäkringskassan försökte att införa samma system (SAP) men avbröt införandet när summan passerade 10.000.000.000:- och gick tillbaka till gamla system då SAP inte fyllde funktionen man hade beställt. Hur ser du på detta? Hade Försvarsmakten varit i kontakt med Försäkringskassan inför att man beställde SAP (PRIO), eller var det till och med så att man inte kände till det?

Jag vet inte vad Försäkringskassans SAP-övning kostade men några 10 miljarder har jag svårt att tänka mig att det var. Vi bestämde oss inte heller för att ”nu ska vi ha SAP” utan arbetade fram en omfattande ”kravspecifikation” som låg till grund för en öppen upphandling helt enligt ”Lagen om Offentlig Upphandling” (LoU) och kontraktet med Team IBM tecknades 2007. Det hade kunnat bli ett annat system eller en lösning med många samverkande system med en gemensam integrationsplattform (en så kallad ”best of breed”-lösning), men några sådana konkurrenskraftiga anbud dök inte upp.

Under resans gång har vi dock haft många och omfattande kontakter med andra företag, men kanske framför allt, andra försvarsmakter som använder SAP och vi är numer aktiva i de bägge användargrupper som finns inom försvarsområdet. Den ena i det nordiska samarbetsorganet NORDEFCO (tillsammans med Danmark, Norge och Finland) samt den andra  i DEIG (Defence Interest Gruop), med 17 deltagande nationer, för att kunna påverka att den funktionalitet som är specifik för försvarsområdet kan utvecklas på ett bra sätt och att vi inte skall behöva stå för all sådan utveckling själva.


Kortfattat, vem beslutade om att det var just PRIO som skulle bli Försvarsmaktens framtida datasystem, och på vilka grunder fattade man det beslutet?

De grundläggande besluten har fattats av ÖB (såväl Hederstedt som Syrén). Ett svar i tre meningar på grunderna bakom är att: Försvarsmakten har krav på sig från regering och riksdag att ha full kontroll på våra tillgångar i form av personal, materiel och ekonomi och att kunna koppla dessa tillgångar till våra förband. Försvarsmakten behöver denna kontroll även själv för att kunna bygga upp och vidmakthålla vår bas- och insatsorganisation på ett så effektivt sätt som möjligt. Tidigare stödsystem klarar inte denna uppgift utan en förnyelse är ett skallkrav.


Är du som chef för införandet, eller Försvarsmakten som myndighet uppvaktade av den politiska nivån i frågan om PRIO, hur införandet fortgår, och om problemen som finns?

Ja, vi har en löpande dialog med regeringskansliet (Fö) om vad som går bra och vad som inte går fullt så bra. I årets regleringsbrev, där det årliga uppdraget till FM specificeras av regeringen, finns också särskilda återrapporteringskrav med anledning av PRIO.

Även vissa riksdagsledamöter hör av sig med direkta frågor.


Försvarsstrukturutredningen föreslog i sin rapport att man skulle stoppa införandet av PRIO då man såg för stora svårigheter samt kostnader med att fullfölja projektet.
Varför följde Försvarsmakten inte den rekommendationen?

Vi delade inte försvarsstrukturutredningens (FSU) slutsatser, som förordade en ”paus” i införandet, bland annat eftersom en sådan paus skulle blivit i princip lika dyr som att fullfölja det då pågående Införande 3-4 som vi var mitt uppe i.

FSU hade i sitt resonemang även en, enligt min uppfattning, betydande svaghet i sin argumentation om avbrott/stopp/paus som även många andra som fortfarande har uppfattningen att PRIO skall avbrytas/stoppas. Man har ingen egen idé om vad man i så fall skall göra i stället!   


Hur ser du som chef på införandet av PRIO på framtiden för systemet? Kommer systemet någonsin att bli klart, och framförallt vad kommer den totala prislappen att landa på?

Framtiden för PRIO blir precis så bra eller dålig som vi gemensamt gör den till. Det kommer att krävas många års hårt jobb av betydligt fler än vi på ledningsstabens PRIO-avdelning för att systemet skall nå upp till sin fulla potential. Detta inkluderar medarbetare och chefer på alla nivåer, som beroende på ansvar och uppgifter, alla kan bidra på något sätt. 

Införande 1-6 skall förhoppningsvis vara färdiga 2014 men någon slutversion kommer aldrig att finnas, lika lite som Windows 7 kommer att vara det sista operativsystemet som finns i våra PC:ar. När det gäller den slutliga prislappen avstår jag från att ha en bestämd uppfattning. Alla stödsystemkostnader måste hursomhelst balanseras mot det som de skall stödja dvs. krigsförbanden.


Många användare av systemet upplever att Försvarsmakten köpt ett ålderdomligt datasystem, detta främst då man upplever en gränsyta mer likt Windows 3.11 från tidigt 90-tal än ett nytt datasystem som införs år 2012. Dessutom uppfattas systemet ofta som mycket ologiskt och krångligt att använda. Många knapptryckningar och svåra kommandon för den mest enkla sak. Är det verkligen OK att det är så här? kommer Försvarsmaktens personal att få se en förbättrad gränsyta, eller är det så här det kommer att se ut?

Gränsytan är inte SAP starka sida. Uppriktigt sagt så är gränsytan genomgående rätt kass. När vi hade vårt senaste möte i den internationella användargruppen (DEIG) sa den amerikanske ledamoten (som företräder US Navy) kring hur vi kommer att uppfatta systemet ”-You will hate the front end, but you will love the back end”. Dvs. systemets styrka är vad man kan göra med det om man behärskar det men någon estetisk njutning är det inte. 

Det jag önskar skulle ske är att de tyska ingenjörerna kunde korsbefrukta sig (inom värdegrundens ramar) med Apples systemutvecklare. Det kommer nog att ske, men knappast i närtid. Intill dess kommer vi att se över vissa av gränsytorna för att kunna stötta upp så långt det är möjligt (liknande det som skett för resebeställningarna) och driva på SAP inom våra användargrupper att bli mer och mer användarvänliga.

I en blogg häromdan fick jag frågan om jag skulle använda en bank och/eller ett e-handelsföretag som hade SAP gränsyta. Det instinktiva svaret är givetvis ”nej”. Å andra sidan så erbjuder SAP möjligheter att få koll på pengarna och prylarna som få andra system när man har en så pass komplex verksamhet som FM. Får man tänka efter så svaret blir nog svaret i alla fall ”ja” på den hypotetiska frågan. Hade något företag haft ett system med samma förmåga men med en gränsyta ”a la” Ipad hade skiftet dock gått fort…


Varför finns inte PRIO tillgängligt via internet, åtminstone tidrapportering, redovisning och resebeställning? Till och med banker har säker inloggning via internet för sina kunder!
Borde inte detta vara rimligt att kräva av ett datasystem som PRIO?

Detta är ingen PRIO-fråga utan helt och hållet en säkerhetsfråga. FM personal har ju inte ”fri tillgång” till vare sig e-post eller kalender heller av samma skäl. Nu kommer det senare att ändras och vi tittar också på att införa just sådana funktioner även för PRIO, faktiskt via de standardmässiga ”appar” som SAP egen personal och många företag redan använder. 

Utmaningen för oss är att bygga lösningen så att den kommer att fungera även när PRIO lyfts informationsklassmässigt (till Hemlig/Restricted). Jag skall göra vad jag kan för att det skall gå men i likhet med ”Orsa kompani” lovar jag inget bestämt än i den frågan.


Man har uteslutit en stor del av din egen yrkeskår från systemet, d.v.s. flottans personal som enbart har sina fartyg som arbetsplats, inte har ett eget kontor i land med en FM AP dator (PRIO) och kanske är borta till sjöss under långa perioder. Hur ser du på detta? Kommer man att tillse att fartygen får access till systemet? Det borde ligga dig varmt om hjärtat då du själv vet hur situationen för just flottan är. Detta gäller självklart även många andra delar av Försvarsmaktens personal som inte har daglig tillgång till systemet.

Att inte fartygen har tillgång till FM AP med hela det utbud som finns, inklusive PRIO, anser jag vara ”halvskandal” och något som med tiden, förr snarare än senare, måste ändras. Det som gör att det inte redan finns är en kombination av bristande kravställningar från marinens egen sida samt den tekniska komplexiteten om man vill ha ett system som man kan jobba i ”när man inte ligger uppkopplad” och som synkar sig när sändningsmöjligheter/sändningstillstånd finns.

Inom ramen för införande 5-6 finns det vi kallar för ”autonom lösning”, dvs. möjligheter att använda systemet när man inte är sammankopplad med det centrala systemet hela tiden, vilket alla nuvarande användare av systemet är. Det finns dock olika ambitionsnivåer på autonomiteten och jag och MI samt C PROD Marin för en löpande dialog kring denna så vi skall hamna rätt. Att PRIO kommer i en eller annan form ombord är därför en tidsfråga.

I närtid skall vi se över om vi kan använda den så kallade IndustriAccessterminalen (IAT) som arbetar över Internet. Den bygger dock på att man har en internetuppkoppling (via mobil alt satellit) annars fungerar den inte.

Bra att veta är också att inga förband med specialavtal (de bägge sjöstridsflottiljerna, ubåtsflottiljen, helikopterflottiljen, F7 samt segelfartygen), som exvis Sjöarb, har stöd i systemet för närvarande. När det gäller löner/ersättningar/tillägg så hjälper det sålunda inte att ”få systemet” ombord. 

När PRIO sattes upp så var nog tron att dessa avtal skulle försvinna med tiden(det är den enda förklaringen jag har fått) men så har inte blivit fallet. Detta kommer att ses över i samband med Införande 5-6 så att alla skall kunna verka i systemet på lika villkor.


Slutligen Thomas, vad gör en PRIO-chef på sin semester? Förhoppningsvis bibehåller du kontakten med havet och båtlivet?

Jajamen! Jag kommer att befinna mig i, vid och på havet i princip hela semestern.


Har du några avslutande ord du skulle vilja framföra

Jag skulle vilja avsluta med en skepparhistoria (som är helt sann) och som handlar om gränssnitt. I PC-erans relativa linda så skulle jag som nybefordrad kommendörkapten tillträda tjänsten som stabsingenjör (SI) vid flaggen (Kustflottans stab). 

Strax innan jag tillträdde hade dåvarande Chefen för Kustflottan (CKF) fått en splitter ny bärbar Toshiba med färgskärm (kostade ca 60.000:- år 1992). Efter en helg med datorn hade han kommit in till min företrädare och upprört sagt ”Vad är det här för dj.vla skitdator, den fungerar inte. Köp mig en Mac, det säger flaggkapten (stabschef) skall vara bra!” 

Sagt och gjort, två Mac:ar köptes raskt in där SI behöll den ena som sedermera blev min och CKF fick den andra. Den ”kassa” Toshiban låg kvar i SI:s säkskåp och föll så sakta i glömska.

Något år efter jag klivit på utökades flaggen med två befattningshavare (en inspektionsofficer och en inspektionsingenjör som kan sägas vara föregångare till dagens ”steam”-funktioner) efter våra inledande besök på FOST (Flag Officer Sea Training) i England. Ingenjören hamnade hos mig men hade ju ingen dator. Med direktivet ”-Du kan ju ta CKF:s gamla Toshiba och se om du kan få liv i den.” begav han sig hem över helgen.

På måndag morgon kom han med ett brett flin över hela ansiktet. ”-Inga problem med den!” var hans kommentar. När jag såg lätt frågande ut svarade han ”-Det fanns bara DOS på den, så när CKF försökte skriva ett av sina många handbrev så stod det bara C:\”.

På datorn fanns vare sig Windows 3.10 eller några andra program såsom Word eller annat. Nu gick det bra för CKF ändå när han fick sin Mac och inspektionsingenjören fick ju en dator han också….


En uppiggande historia från tider då Sverige faktiskt hade en riktig flotta med många kompetenta fartyg och personal, även om datorkunskapen kanske var begränsad! :)

Med detta tackar vi flottiljamiral Thomas Engevall för en mycket öppenhjärtig intervju och önskar dig en skön sommar och en kanske välbehövlig semester. Vi önskar även ett stort lycka till med ditt arbete att få ordning på system PRIO, framförallt för Försvarsmaktens skull!

7 juni 2012

Gästinlägg: Flottiljamiral Thomas Engevall om Visbyprojektet och den framtida marinen

Flottiljamiral Thomas Engevall som under tidigt 2000-tal var FMV:s projektledare för Visbyprojektet har tidigare skrivit en mycket läsvärd artikel rörande just Visbyprojektet men framförallt gett sin syn på den framtida marinens behov av fartyg och vägen dit. Artikeln som går under rubriken "Här och Nu och Där och Då" är tidigare publicerad i "Tidskrift i sjöväsendet" år 2008, men är enligt Thomas själv fortfarande högst aktuell vilket (tyvärr) stämmer väldigt bra. Inte mycket har skett eller förändrats sedan dess, och fartygen är fortfarande ej levererade till Försvarsmakten i slutlig konfiguration.


Anmärkningsvärt att det fyra år efter artikelns författande fortfarande helt saknas en debatt om vad som måste komma efter Visbykorvetterna. Nu verkar dessutom stödfartygsprojektet kunna rinna ut i sanden av ekonomiska skäl(vilket kanske inte är helt fel trots allt).


Flottiljamiral Engevall har många poänger i sin artikel och för den som inte bemödar sig att läsa hela artikeln så finns en sammanfattning i slutet. 
------------------------------------------------------------------------------------
Syftet med denna artikel är att bidra till den enligt mitt tycke helt nödvändiga interna och externa debatt om vilken ytfartygsutveckling, som bör komma efter Visbykorvetternas färdigställande. Enligt min mening saknas denna debatt nästan helt och i den mån den överhuvudtaget förekommer präglas den av ett antal mentala låsningar och argumentationsmässig taktisering, som inte är till gagn för den marina utvecklingen. Artikeln belyser några av de mest tongivande låsningarna och försöker visa på en kurs som tar marinen förbi de mentala grynnorna.

Nuläge
Inom några få år kommer de fem Visbykorvetterna att ha tillförts Marinen och vara i operativ tjänst. Den, som väntar på något gott, väntar aldrig för länge sägs det. I detta fall har dock väntan varit i längsta laget, då det kommer att ha gått 15 år från det att den första beställningen lades på byggnadsvarvet innan det första fartyget blir operativt. Hursomhelst kommer Visbykorvetterna att bli ett fantastiskt tillskott för Marinen, när de väl kommer. Utvecklingen av Visbysystemet har bedrivits i en form, som präglat svensk marin utveckling under lång tid med en mix av utnyttjande av arv och erfarenhet kombinerat med en djärv förmåga till ingenjörsmässigt och taktiskt nytänk. Marinen kommer, när Visbysystemet införts (kring 2010), att bestå av fartyg och ubåtar av yppersta kvalitet. Detta ger anledning till framtidstro och stolthet. Vi har en högkvalitativ, om än mycket liten, marin och kommer så att ha under ett antal år. Den utdragna leveransprocessen av Visbysystemet har dock inneburit att den fortsatta anskaffningen av ytstridsfartyg ifrågasatts från högsta nivå. Även inom Försvarsmakten och Marinen har diskussionen, om vad som skall komma efter Visby, sakta men säkert avstannat utom vad avser de planerade stödfartygen. Det är därför dags att ta nya tag och inse att vi måste kasta av oss ett antal tankemässiga låsningar. De mest framträdande låsningarna anser jag vara de fyra områden som framgår nedan.

Erfarenheter från Visbyprojektet
Visbykorvetterna är med stor säkerhet de mest komplexa fartygssystem, som har tagits fram i Sverige. De kommer, när de snart träder i operativ tjänst, att ha en förmåga i kustnära vatten, som är världsledande. Alla som aktivt har deltagit i projektet från Marinen, Försvarets materielverk (FMV) och deltagande industrier har all anledning att vara mycket stolta över resultatet. Det internationella intresset för Visbysystemet är stort och nyligen (augusti -08) besökte USA:s marinminister Sverige med det huvudsakliga syftet att studera ”teknik och tänk” kring fartygen och svenskt marint kunnande. Resan att få fartygen i operativ tjänst har dock inte varit lätt och den är inte slut ännu. Här finns en mängd erfarenheter, som vi måste ta tillvara för att inte hamna i motsvarande situation vid nästa fartygsanskaffning. Min uppfattning är att denna analys inte på allvar är genomförd. Vi måste, likt flygarna när de jobbar med flygsäkerhet, lyfta fram alla erfarenheter som har erhållits, positiva och negativa, och lärdom inför framtiden utan att göra övningen till en fråga om vems eller vilkas ”fel” problemen varit och/eller fortfarande är. Exempel på områden, som bör studeras är

  • Kontraktsformer, som förenklar ansvarstagande och gynnar ett konstruktivt klimat när problem och svårigheter uppstår (den kontraktsform som ledamoten Carl Öhrström beskrev i sitt inträdesanförande i KÖMS den 28 augusti 2008 kring så kallad Alliance Contracting känns mycket intressant).
  • Hur att sätta rätt pris. Jag är övertygad om att en av orsakerna till problemen i Visbyprojektet var att leverantörerna blev alltför pressade av FMV inför initialt kontraktstecknande. I kombination med hårdnade ägarkrav på vinst, som blev en effekt av industrins internationalisering, blev situationen med flera större leverantörer i projektet mycket ansträngd. Den mest synliga effekten av detta var givetvis ”Visbykrisen” i relation till Kockums, men en rad andra industrier har haft snarlika problem.
  • Hur kravbilder och förväntningar från kund (Försvarsmakten i förhållande till FMV och FMV i förhållande till industrin) skall kunna hållas konstanta över tiden.
  • Hur reella effekter på tidplan och totalekonomi skall hanteras i de fall att vissa förändrade krav faktiskt skall realiseras.
  • Hur löpande värdering av leveranssäkerhet och risker i förhållande till teknisk komplexitet och utveckling skall genomföras.
  • Vilken teknisk och kommersiell kompetens, som krävs över tiden, för att de facto hantera vald kontraktsform fullt ut hos såväl myndigheter som industri.
  • Vilket behov av stöd till projektet omfattande alltifrån internt myndighetsstöd som politisk support som krävs.


Fåtalsproblematiken
Vi behöver föra en mer offensiv argumentation över behovet av ett ökat antal ytstridsfartyg jämfört med den numerär på sju fartyg, som nu är den rådande målbilden. Grunden för att kunna föra en sådan argumentation är främst att kunna påvisa ett behov av fartygen för att Försvarsmakten skall kunna lösa de uppgifter som statsmakten ställer. Det är dock tämligen rimligt att anse att vi skall kunna verka i internationella insatser med två fartyg över tiden och samtidigt kunna upprätthålla nödvändig nationell förmåga avseende exempelvis territoriell integritet med fartygsenheter såväl i norra som södra Östersjön samt i västerhavet. Tillkommer
sedan hänsyn till modifieringar och större översyner, hamnar vi snabbt i en numerär på 12-15 fartyg. En sådan numerär kan tyckas hög jämfört med sju fartyg, men det är inte så länge sedan dåvarande Chefen för marinen Dick Börjesson uttryckte det som ”hårda bud” när antalet ytstridsfartyg skulle ha en numerär om 36! Genom att dagens låga numerär inte på allvar ifrågasätts, kommer vi att få svårare och svårare att lösa våra uppgifter samtidigt som vi fastnat i ett ersättningstänk, där det inte ses som lönt att på allvar argumentera för ett mer rimligt fartygsbestånd. En allvarlig sidoeffekt av ersättningstänket är också att vi riskerar att låsa oss mentalt till att ersätta de bägge Stockholmskorvetterna med något som är tämligen likvärdigt med Visby. Det kan vara helt rätt att göra så, men det är på inget vis säkert. Andra fartygstyper, med till del andra egenskaper/resurser än de redan befintliga måste också studeras, värderas och debatteras på lika villkor.

Den (f.d.) svenska modellen
Genom den tämligen självpåtagna isoleringen, som Sveriges tidigare säkerhetspolitik inneburit, tvingades vi att bygga upp en högeffektiv apparat för forskning och utveckling, konstruktion, produktion samt nyttjande av försvarssystem över hela det operativa förmågespektrat. Stridsfordon, stridsflyg, stridsfartyg, ubåtar samt kvalificerade robot och ledningssystem finns alla i ”svensk version”. De håller också en hög klass internationellt. Skälet till hur detta har varit möjligt för ett litet land som Sverige är väl beskriven av bl.a. generalmajor Staffan Näsström och överste Urban Jonsson i Kungl. Krigsvetenskapsakademiens ”Handlingar och Tidskrift” nr 1/2008. Grunden för den svenska modellen har varit en väl utvecklad samsyn mellan den politiska nivån, Förvarsmakten (inklusive FOI och FMV) och industrin om de säkerhetspolitiska målen samt samhällets vilja och förmåga att satsa långsiktigt och uthålligt för att kunna utveckla och producera system på teknikens och taktikens ständiga framkant. Det har lyckats fantastiskt bra och svenska företrädare får fortfarande stor uppskattning/beröm/respekt utomlands för dessa system.

Frågan, som måste ställas, är dock om de förhållanden som möjliggjorde den svenska modellen bär mot framtiden. Jag anser att de inte gör det av följande skäl:

  • Det säkerhetspolitiska behovet av våra försvarsförmågor är ifrågasatt. Allmänheten har inte hängt med i motiven till ominriktningen av försvaret och köper inte tesen att ”Sverige försvaras bäst på annan plats än hemma” (såsom i Afghanistan eller Tchad). Man kan ha vilken syn man vill i denna fråga, men effekten är att det inte finns någon samsyn i Sverige på hur försvaret skall inriktas och vilken roll Marinen därmed egentligen skall ha.
  • Från politisk nivå uttalas i det närmaste unisont från alla partier att Försvarsmakten satsar för mycket på materiel och att vi mer och mer bör köpa våra system ”från hyllan”. Någon industripolitisk hänsyn tas i princip inte utom vad avser JAS Gripen som har fullt stöd. Övriga industrier såsom BAE (Hägglunds och f.d.Bofors), Kockums samt Saabs ”icke JAS-delar” får klara sig bäst de kan.
  • Resurserna till FoU har bantats kraftigt och genomgått en halvering bara under de senaste åren. Inget tyder på att bantningskuren av FoU är avslutad.
  • Förvarsmaktens fokus är ”Här och Nu” med närtida och pågående insatser i fokus medan mervärdet av långsiktiga satsningar på utvecklingsprojekt är starkt ifrågasatt.
  • Försvarsindustrin har genom internationaliseringen av ägarstrukturen helt andra krav på lönsamhet än tidigare. Det är affärer på kommersiella villkor som gäller och inget annat. Detta leder till en annan och högre prisnivå än vad vi tidigare varit vana vid och en situation där den svenska staten är en kund bland andra kunder, inte kunden med ”stort K”.

Den slutsats, som blir följden, är att den så omhuldade ”svenska modellen” är avlivad och vi måste anpassa oss därefter. Vi måste därför vara beredda att pröva andra leverantörer och nya anskaffningsmodeller än de, som varit norm under lång tid.

En tydlig skillnad är att det inte finns någon vilja att fatta investeringsbeslut, som tar 15-20 år att kunna räkna hem. Jag tror inte längre det är möjligt att beställa ”nästa generations fartyg” kring säg 2012, och inte komma i åtnjutande av de förmågor dessa fartyg representerar förrän tio-femton år senare. Min bedömning är att det inte får ta mer än fem-sex år från det att ett investeringsbeslut tas tills att investeringen kan börja räknas hem, dvs. fartygen skall börja leverera operativ effekt. Detta leder till krav på en samlad projekterings- och byggnadstid på tre till fyra år. De industrier, som inte kan hantera dessa hårda tidsförhållanden, kommer att få svårt att konkurrera vid nästa fartygsanskaffning. Cirkelresonemanget Vi har fastnat i ett cirkelresonemang avseende vidmakthållande och vidareutveckling och dess koppling till nyanskaffning. Vi har därmed övertygat oss själva om att det enda sätt på vilket vi kan vidmakthålla de system, som vi redan har, är att nyutveckla system av i princip samma sort med samma industri. Detta leder till att vi har blivit övertygande om att Marinen inte ”överlever” ett läge utan tillgång till ett svenskbaserat byggnadsvarv, som har en nyproduktion av såväl ubåtar som ytfartyg. Därmed har vi också blivit obefogat rädda för att ens diskutera andra lösningar avseende skrovmaterial och smygtekniknivå än de, som är valda för Visby. En sådan diskussion skulle, enligt detta cirkelresonemang, skada tilltron till Visbykonceptet, ”sänka varvet” och därigenom Marinen.

Jag tror inte längre på detta resonemang utan är övertygad om att det tvärtom är destruktivt och hämmande för en sund utveckling. Vi har för övrigt redan visat, genom att inom Försvarsmakten driva Muskövarvet att det går alldeles utmärkt att genomföra kvalificerat underhåll och vissa modifieringar utan att ha en kopplad nyproduktion. Även om Muskövarvet är avvecklat ur Försvarsmaktens horisont, vet vi innerst inne att det inte är underhållet av våra system, som är gränssättande för vår verksamhet. Gränsen sätts i vår förmåga och kompetens att utveckla och/eller anskaffa nya system. Nyckeln till detta är kompetensen hos alla inblandande aktörer. När det gäller beställarens kompetens måste, vi oaktat hur materielen anskaffas (genom riktade utvecklingsbeställningar till svensk eller internationell industri, i internationell samverkan eller i konkurrens) ha en sådan kompetens att vi

  • vet vad vi vill ha, så att vi kan ställa relevanta krav,
  • förstår vad vi kan få, vad vi får och vad vi inte får och
  • kunna använda det vi får så bra som möjligt.

När det gäller utföraren, måste denne i sin tur alltid ha en sådan kompetens att han kan


  • förstå och kunna omsätta kundens krav i tekniska lösningar som kan produceras på ett effektivt sätt,
  • ha egen (eller tillgång till) en effektiv produktionsapparat,
  • leverera produkter i tid med ett fullgott resultat till beställaren och samtidigt ett ekonomiskt sunt resultat till ägaren.

Vi borde, genom utvecklingen av Visbysystemet (och andra kvalificerade marina system såsom ubåtssystemet) ha bäddat för en kompetensmässig mycket gynnsam situation hos både myndigheter och industri. Tyvärr tror jag att vi ”bäddat säck” i kompetenshänseende och att alltför mycket intellektuell kraft gått till spillo hos både FMV och industrin i de eviga kontraktsdiskussioner kring bristande ekonomi, snarare än reellt leveransinnehåll, som präglat de senare åren. Det krävs en rejäl restaurering av teknisk kompetens och produktionsmässig förmåga hos både beställare och leverantörer för att kunna utveckla och behålla den kompetens som krävs framgent.

Här bör vi, under Marininspektörens ledning och med stöd av FMV, snarast etablera ett gemensamt marint kompetensutvecklingsprogram tillsammans med universitet och högskolor. Vi bör även på betydligt större bredd sända ut våra officerare (taktiker såväl som ingenjörer) och våra civila ingenjörer på FMV i internationella befattningar och på växeltjänstgöring i industrin.

Sammanfattning
Vi har ett bra läge i vår marin i och med de högkvalitativa system vi opererar och snart tillförs. Vi har en hängiven och kompetent personal. För att vi inte enbart skall ha det ”Här och Nu” utan även om 10-15 år ”Där och Då” krävs en kombination av argumentation och satsning. Vi måste våga ta ut girarna och inse att vi rör oss på nya vatten. Grunden för att lyckas med denna navigering, är att vi vågar ta till oss de erfarenheter, som vi dyrköpt har tillägnat oss. Samtidigt måste vi inse att framtiden inte är lik gårdagen i en mängd avseenden. Vi måste snabbare än idag få effekt av de medel, som vi satsar och vi måste utveckla vår kompetens. Gör vi det, kommer vi att ha ett bra läge i vår marin även i framtiden oaktat om vår nästa generation fartyg är en naturlig utveckling av Visbysystemet byggt på Kockums eller någonting annat byggt på ett internationellt varv. Vilka fartyg det blir, skall avgöras av vad Marinen och Försvarsmakten behöver, ingenting annat.

Thomas E. Engevall

5 juni 2012

Interpellationsdebatt i riksdagen angående AI förslag om en slagkraftigare armé


Under dagen har en interpellationsdebatt rörande armeinspektörens förslag till en bättre och mer användbar armé för nationellt behov pågått i riksdagen. Tyvärr verkar (som vanligt när försvarsfrågor avhandlas) riksdagen vara mer eller mindre tom...

Försvarsminister Karin Enström är uppenbart inte imponerad av förslaget och vill som nuvarande inriktning anger istället se en armé med en förskjuten tyngdpunkt från tyngre till lättare förband som kan operera i och bortom närområdet.

Fömin är orolig för en ev. återgång till det som fanns förut, vilket enligt Fömin var ett förrådsställt invasionsförsvar med förband som bara finns på papperet och med icke övad personal.

Slutsatsen från debatten är nog den att Karin Enström inte tycker AI förslag om tyngre och slagkraftigare arméstridsförband var särskilt bra. Något hon troligtvis börjar bli relativt ensam om...

Se även: helagotland

Se debatten här.

4 juni 2012

Försvarsministern svarade inte på en enda konkret fråga i SVT Agenda!


I går kväll så togs äntligen situationen inom Försvarsmakten upp i SVT Agenda. Inslaget var möjligen ett av de bästa rörande FM sedan en längre tid tillbaka. De stora aktuella frågorna togs upp på ett bra sätt av reportern Mats Knutsson.

ÖB var mycket tydlig i sina uttalanden, och det verkar nu vara slut på skönmålandet av situationen från Försvarsmaktens sida, åtminstone avseende de ekonomiska frågorna. Ett stort steg i rätt riktning.

Det som var mest tydligt i intervjun var det faktum att försvarsminister Karin Enström inte svarade konkret på en enda av SVTs frågor. Uppenbart får alla försvarsministrar samma mediautbildning då likheterna med företrädaren Tolgfors sätt att svara på konkreta frågor var väldigt slående.

Det var så pass intressant att vi här nedan tagit ut huvuddelen av intervjun i text. Vissa "utvecklande" svar är utelämnade p.g.a. bristande anknytning till sakfrågan och för att hålla nere textmassan.

Enströms huvudsakliga budskap var att:
- FM budget är i balans
- Rekryteringen av soldater går bättre än väntat
- Materielen är modern
- FM har en "hög förmåga"
- USA (Hillary Clinton) berömmer FM

Se själva ett utdrag ur intervjun här nedan.

--------------------------------------------------------------------------------
MK = Mats Knutsson (SVT)
Fömin = Karin Enström (Försvarsminister)


MK: Måste ni förbättra villkoren för de anställda soldaterna?
Fömin: Det viktiga är att Försvarsmakten är en bra och attraktiv arbetsgivare..... Det viktigaste är att ha en bra verksamhet.

MK: Mycket tyder på att avhoppen är större än vad ni räknat med, vad behövs för att få soldaterna att stanna?
Fömin: Det här är ju en stor reform.... Man kan väl säga så här.... Rekryteringen har gått över förväntan , vi har haft 14 sökande per plats.......

MK: Som vi hörde i inslaget , det är dålig lön och en del av dom har inte råd att stanna kvar.
Fömin: Lönen är ju en fråga för arbetsmarknadens parter.... Den lön som beskrivs är ju den man får hemma på förbandet. Om man är ute på insatser har man ju betydligt högre lön.... Den är till och med mångdubbel ibland.

MK: Men är ni beredd att höja lönen om det behövs?
Fömin: Ja, nu är det ju inte vi som höjer lönen, det är en fråga för arbetsgivaren och arbetstagaren....

MK: Med 16.000:- i  månaden, har man råda att skaffa sig en bostad i Stockholm t.ex?
Fömin: Vi vet att bostadssituationen i Stockholm är svår för alla, särskilt de unga... Kommunerna har ju också ett ansvar....

MK: Ja, Karin Enström, vad är du beredd att prioritera bort (angående att ÖB deklarerat att man måste skära ned i förmågor, förband motsv. om man inte ökar försvarsanslaget)?
Fömin: För mig är det viktigt att de besked jag har fått av FM är att man har en budget i balans de kommande tre åren......

MK: Är du beredd att skjuta till 2mdr extra från 2015 till försvaret?
Fömin: Som det ser ut nu så ser vi framför oss en prolongerad ekonomi.
MK: Alltså inga nya pengar?
Fömin: Bland annat så kommer vi tillsätta en försvarsberedning för att förbereda ett beslut som ska gälla, vi ska komma ihåg att det här är tid långt fram, det är stora osäkerheter så det här ska vi analysera noga.
MK: Men ÖB säger ju att med en ekonomiskt bevarad ram så måste man välja bort vissa verksamheter så vad skulle det kunna vara?
Fömin:Ja, det blir ju en del i förberedelserna inför nästa inriktningsbeslut... Det är ständiga avvägningar inom politikområden och mellan politikområden.

MK: Kritikerna talar om en systemkollaps, vilken är risken för det?
Fömin: Vi är mitt inne i en reform, och den får man vara ödmjuk inför. Vi har en förmåga nu som är betydligt högre än på många år.
MK: Men terrängbilar som ratten lossnar på?
Fömin: Jaaa.. Där finns det ett behov, och vi har bemyndigat FM att köpa nya bilar, men vi har också anskaffat mycket ny materiel.

MK: Men det finns ju kritiker som ifrågasätter om vi har någon förmåga att försvara landet längre?
Fömin: Det har vi! Vi har väl utbildade förband med bra utrustning, med hög förmåga. Jag tror inte den höga förmåga hade varit möjlig att uppnå om vi fortsatt med det värnpliktsförsörjda försvaret! Vi får också mycket beröm....

MK: Om vi då stannar i närområdet, president Putin har sagt att man ska satsa 500.000.000.000 Euro på militären de närmaste åren, samtidigt hör vi ÖB säga att man behöver mer pengar annars försvagas förmågan. Hur går det här ihop?
Fömin: Ja det stämmer ju att Ryssland har satsat på sin försvarsmakt. man genomför nu  en försvarsmaktsreform som påminner mycket om den Svenska, men naturligtvis mycket större, men från en väldigt låg nivå.
MK: Vad drar du för slutsatser av det?
Fömin: Ryssland är ju en stor och viktig granne. En viktig östersjöstat och vi har många intressen tillsammans....

MK: Men påverkar inte det Sveriges säkerhetspolitiska läge när ett stort, inte helt demokratiskt land, får en allt starkare militär?
Fömin: Man ska ju komma ihåg att Ryssland har många interna problem. Man har en negativ befolkningsutveckling, man har en låg folkhälsa.....
MK: Men du ser inget hot?
Fömin: Det är ett stort och viktigt grannland, vi följer utvecklingen. Men just nu har vi ett fredligt Östersjön....

----------------------------------------------------

Se även i samma ämne:
Wiseman, Cornucopia, Cynismer, Åsa Lindenstam