Första dagen av årets rikskonferens i Sälen är slutförd. Inledningsvis var det ett riktigt sömnpiller när programpunkten EU som aktör fick inleda konferensen när Stefan Löfven kom försent pga ett krånglande regeringsflygplan. Men det fanns som vanligt även vissa höjdpunkter.
Den inledande delen med fokus på EU var tyvärr så pass intetsägande att jag helt enkelt väljer att inte kommentera den närmare. Men strax efter klockan tre på eftermiddagen var det så dags för statsminister Stefan Löfven att presentera regeringens så kallade säkerhetsstrategi som återfinns att läsa i sin helhet här.
Dokumentet fick relativt omgående omfattande kritik av såväl experter som oppositionspolitiker eftersom det dels inte var någon strategi eftersom den i huvudsak enbart räknade upp en mängd saker som man anser behöver göras men utan att definiera vägen framåt. Dokumentet saknar dessutom tydliga eller mätbara mål, det saknas en prioritering och framför allt så saknas en plan för vilka resurser som skall nyttjas för att den så kallade strategin ska uppnås, och hur den ska finansieras. Det blev således betyg underkänt till regeringen från de flesta håll förutom från statsministern som ansåg att det mesta var alliansens fel när de kritiska frågorna kom under presskonferensen.
Lars Wilderäng har skrivit ett inlägg i ämnet som tyvärr belyser ovanstående problematik allt för väl. Den i särklass bästa analysen rörande regeringens undermåliga hantering av säkerhetsfrågan är dock signerad Johan Wiktorin.
Dagens största behållning från konferensen var dock inte statsministern, det var istället anförandet av Gudrud Persson och Fredrik Westerlund från FOI på temat "Rysk militär förmåga: utmaningar för framtiden".
Budskapen var flera. Mest intressant är att försvarsutgifternas som andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Ryssland prioriterar dessutom försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten och förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet har lagt en grund för att den ryska försvarsindustrin har fått ännu bättre förutsättningar attbidra till en fortsatt ökning av rysk militär förmåga. Man konstaterade dessutom att den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland.
Hela rapporten från FOI finns att läsa här.
Se även anförandet i sin helhet här nedan (rekommenderas)!'
I morgon måndag blir programmet betydligt mer intressant - åtminstone om det är frågor om försvar som engagerar mest. Första delen ägnas åt militärt försvar och den andra delen åt civilt försvar. Först upp i talarstolen är försvarsminister Peter Hultqvist.
Peter Hultqvist har nu en enig opposition mot sig, där samtliga allianspartier inklusive Sverigedemokraterna inte bara kräver fler och mer verkningsfulla åtgärder, de har även utfäst penningbelopp, vilket ger betydligt mer kraft än att enbart kräva åtgärder. Utöver allianspartierna så har man även SD som ställer krav på ökat anslag. Man kan alltid föra en diskussion huruvida tågordningen ska vara uppgift först, därefter utgift (vilket var Moderaternas mantra i samband med den tidigare försvarsberedningen). Men det här signalerar ändå att man från oppositionen är beredd att betala lite mer redan nu för en nödvändig ökad försvarsförmåga.
Det här ställer givetvis till problem för försvarsministern. I synnerhet då jag är helt övertygad om att han personligen gärna hade sett ett dubblerat försvarsanslag. Men problemet för försvarsministern är regeringen, dvs socialdemokraterna och miljöpartiet. Där har han bedömt sin största utmaning och den svåraste kampen att föra!
Paradoxen i det hela kopplat till dagens levererade "säkerhetsstrategi" är att Löfvens talar om att Sveriges säkerhet, fred och frihet är den viktigaste uppgiften för staten, men inget av det han säger avspeglas i statsbudgeten, och man har inte ens för avsikt att finansiera det försvarsbeslut som fattades för två år sedan. Sedan dess har omvärldsläget försämrats avsevärt, och den utvecklingen lär inte avstanna i väntan på att en svensk försvarsberedning ska förhala kraven på ekonomiska tillskott ytterligare två år...
Nästa talare under måndagen är ÖB Micael Bydén!
Jag hoppas innerligt att ÖB kommer att beskriva läget i Försvarsmakten och ge sin syn på omvärldsläget, och försvarsbehoven (läs ekonomi) utan omskrivningar. Att beskriva sakernas tillstånd precis som de är, utan skönmålning eller svartmålning är alltid en framgångsfaktor. Jag hoppas således att ÖB kommer att peka på den i vissa fall omfattande förmågeutveckling som nu sker inom försvarsmakten genom en mer kvalificerad övningsverksamhet med fokus på rätt saker, men också på de brister som underfinansieringen medför. Det senare är en nödvändighet för att dels politikerna ska förstå det svåra läget, men framför allt för att en större allmänhet ska begripa varför det kommer att krävas omprioriteringar inom den totala statsbudgeten framöver.
DN/Ipsos presenterade nyligen en undersökning där det framgick att två av tre svenskar inte tror att Försvarsmakten kan försvara sveriges gränser vid ett militärt angrepp. Det är ett tydligt tecken på att en tredjedel inte har förstått vad politikerna har gjort med vårt svenska försvar från försvarsbeslutet 2000 och fram till försvarsbeslutet 2015. Under 15 års tid har det i huvudsak enbart handlat om nedskärningar. Försvaret ställdes i sin helhet om för att kunna verka i andra delar av världen. Man beslutade att ”Internationella insatser skall vara det normativa för Försvarsmakten" och därmed inte försvaret av Sverige. Under den här perioden avvecklades i runda drag 25 arméregementen, hela kustartilleriet, drygt halva flygvapnet och 3/4 av marinens stridsfartyg och ubåtar. Försvarsförmågan har därmed gått hand i hand med de politiska besluten.
Annika NC skrev inför Sälen ett läsvärt blogginlägg är hon tar upp ÖBs dilemma kopplat till ovanstående om ÖBs "omöjliga uppdrag".
I ÖB:s uppdrag ingår nämligen att på en och samma gång ge en korrekt lägesbeskrivning av Försvarsmaktens verksamhet och hur resurstilldelningen ser ut jämfört med uppdraget, och att samtidigt skapa gålust och motverka vanmakt över det glapp som förvandlar Marianergraven till en hudspricka i jämförelse
Jag delar helt och fullt Annikas bedömning. ÖB Micael Bydén har ingen lätt uppgift i detta. Enklast är givetvis att tona ner frågan om bristande resurser för att inte skapa osämja med regeringen, men som jag skrev tidigare så tror jag det är helt nödvändigt att belysa båda delarna. Jag är övertygad om att Micael Bydén kommer att lösa det "omöjliga uppdraget" på ett bra sätt. Klockan 14.00 är tiden som gäller för att se ÖB anförande.
Den sena eftermiddagen under måndagen kommer att gå i det civila försvarets tecken, mer om detta i morgon!
Annika NC och hennes kommentarer är ej seriösa och påminner med om en "Brasklapp"!
SvaraRaderaVem kommer inte ihåg Annika NC när hon satt i försvarsutskottet var enormt försvarsfientlig och därmed lade grunden till dagens urusla svenska försvar.
Är det åldern och/eller "kärleken" som har vänt Annika NC 180 grader?
Vad avser synen på försvaret så har alla rätt till en andra chans. Jag högaktar Annika både för hennes bidrag till försvarsdebatten numera, för det jobb hon har gjort med sin utredning och dessutom är hon en fantastisk person.
RaderaDet största hålet i svensk säkerhetsstrategi har nog egentligen ganska lite att göra med försvaret eller dess utgifter och förmågor. Det största hålet är snarare naiva politiker som agerar i ett relativt slutet sällskap ihop med stora delar av medierna.
SvaraRaderaMörkande av fakta, enkelriktad fokusering på ett fåtal frågor med liten betydelse annat än för karriären inom den slutna grupperingen, utopiska svartvita ställningstaganden utan hantering av målkonflikter eller möjlighet till praktiskt genomförande och systematiska försök att tysta avvikande åsikter sänker förtroendet både för staten och politikerna och lämnar fältet öppet för yttre styrning/påverkan av säkerhetspolitiken, både i sverige och inom EU. Strategi trumfar i princip alltid taktik och svensk politik präglas av en kortsiktighet som knappt skulle kunna kallas taktik, snarare planlös reaktion. Några få välplacerade avslöjanden räcker för att röra om helt i myrstacken och blockera allting annat för en tid.
Varför lägga kraft på att slå sig igenom ens ett svagt försvar när man lätt kan åstadkomma fullständig paralysering av den politiska nivån med mycket små resurser.
Det skulle förvåna mig mycket om inte t.ex. Brexit och slitningarna i migrationspolitiken inom EU är resultat av en söndra och härska-strategi där länder spelats ut mot varandra och inom dem.
Shhh! Att påstå att icke-militära medel är mer effektiva än vapenmakt för att påverka främmande makt är inte något du får säga på en Försvarsblogg. Nu talar du ju som en av nedrustningspolitikerna som söker säkerhet med avtal istället för med vapen!
RaderaNja, jag ser det nog mer som en kontinuerlig skala och att när man ignorerar en del av försvaret undergräver även dess övriga förmågor.
RaderaEtt försvar måste vara starkt eller åtminstone tillräckligt på alla fronter. Avtal ersätter inte försvar, men avtal kan göra att försvaret flyttas till en högre nivå, t.ex. EU eller motsvarande istället för varje nation var för sig. Sannolikt är effekten av satsade pengar större med avtal än utan, men avtal är aldrig en ersättning.
ANC var väl knappast mer avig än nya moderaterna :-) och i relativ bemärkelse, i jämförelse med Boman/Odenbergs-moderater, får det nog anses som att ANC var på rätt köl redan på tiden när vår statsmakt, erfarenheterna från 1a och 2a till trots, plötsligt hade blivit miljöpartister hela gänget, och på fullaste allvar trodde resten av världen kommer att följa stormakten Sveriges goda exempel.
SvaraRaderaAlltså, partier kan vara mer eller mindre fokuserade på statens kärnuppgifter, men i slutändan handlar det om vilka personer som partierna för fram. Det är väl en sjujädrans tur att mp, kunde föra fram personer som ANC, som hade folkvett redan då, vid jämförelse med den sista generationen, vår nuvarande vice statsminister undantagen. Rekryteringsgrunderna och urvalet till våra partier, är ett litet problem, öppet mål, och vi ska vara tacksamma för de som av outgrundliga orsaker väljer att bli politiker, och inte är idioter eller charlataner.S.W
För övrigt är det ingen språklig slump att inte ens regeringskansliet eller försvarsdepartementet längre kan skilja på en "att göra lista" och en strategi.
Så det närmaste vi kommer är statsbudgeten och regleringsbreven.Att resurserna inte räcker för eftersträvansvärda mål är inget direkt nytt, problemet uppstår bara när man föresvävar väljare en oriktig bild, som inte är sann, det är då det blir farligt. Vem saknar inte resurser, i förhållande till önskvärt läge, det är ett normaltillstånd. Men resan som förde prioriteringarna hit, var inte riktigt rätt beskriven, och min egen högst enkla fundering är att det är därför vi har begåvats med SD. Detta med att populism frodas, kan inte bara vara väljarnas fel. Dagens understreckare av Adler, när sakligheten gör sorti, är inne på samma spår, att det är en osynlig krypande sörja av språkligt snömos som man ständigt måste vara på sin vakt mot. Varje människa har sin egen föreställning om världen inskruvad i hjärnan, och ju mer ärliga vi är med att beskriva världen utanför oss själva, desto större chans att andra begriper budskapet och kan göra skillnad. Håller man sig bara till verben, som styr tempus, och fyller i med vanliga enkla substantiv, och beskriver vad som faktiskt är fallet, utan krusiduller, så brukar det nästan alltid gå hem, och mysteriet är varför det oegentliga språket så enkelt vinner framgång. DS
Blev besviken på hela konferensen. Nivån var på en elementär nivå och saknade analyser av hot och påverkansoperationer. Riktigt dåligt.
SvaraRaderaSammanställningar är inte analyser.