 |
| Foto: Försvarsmakten |
Med start nästa fredag (15 mars) påbörjar marinen en omfattande verksamhet på västkusten. Det handlar dels om att den årligt återkommande ytstridsövningen där robotstrid från fartyg mot sjömål är det centrala. Utöver detta sker även en beredskapskontroll enligt Försvarsmaktens webbsida.
Att Marinen med mycket kort varsel har flyttat den planerade ytstridsövningen från sydkusten till västkusten påvisar tydligt marinens främsta styrka - flexibilitet! Att flytta en övning från en geografisk plats till en hela annan är i grund och botten ingen enkel sak i ett strikt planeringshänseende. Det handlar normalt sett om att i god tid boka skjutområden, luftrum, målresurser, hamnar och kajer etc. D.v.s för de som planerar en övning innebär det ett hårt arbete, som i mångt och mycket får göras om när man byter geografiskt område. Men det har uppenbart inte utgjort något hinder med anledning av att övningen nu flyttas med kort varsel.
Men...
För verkansdelarna, i det här fallet fartygen med sina besättningar, så är en sådan flytt inga som helst problem. En korvett kan utan förvarning snabbt skifta både fokus avseende uppgift, exempelvis från en ubåtsjaktoperation till att övergå till en kustförsvarsoperation med fokus på robotstrid. Men även skifte av geografiskt område efter beslut av högre chef. Den enda tid man behöver beakta är den tid det tar att flytta fartygen från ett område till ett annat, och med en visbykorvetts fartprestanda går även detta mycket snabbt.
Marinens ytstridsfartyg tillsammans med flygvapnets stridflygplan utgör försvarsmaktens mest flexibla och viktiga verkansdelar. Det beror på att dessa kan användas i hela konfliktskalan från fred till krig, via kris och i så kallade gråzonsoperationer. Det finns få eller möjligen inga andra system i Försvarsmakten som dagligen löser uppgifter i fredstid, men som samtidigt är nyckelspelarna i ett högkonfliktscenario med uppgift att utgöra den första tröskeln mot en angripare. En tröskel som snabbt kan flyttas dit den behövs som mest.
I ett omvärldsläge som under ett antal år succesivt har försämrats, från den politiska bedömningen att den eviga freden var här för att stanna i samband med försvarsbesluten 2000, 2004 och även 2009, så har det gått snabbt utför. I dag är läget i vårt omedelbara närområde ett helt annat där den militära spänningen är påtaglig. Därför måste den marina ytstridsförmågan inte bara omsättas, utan också utökas avseende numerär och förmågor.
När stora delar av marinen genomför verksamhet på västkusten 15-22 mars så kommer det otvetydigt bli tomt på andra håll runt vår 270 mil långa svenska kust. Detta är det marina dilemmat som jag tyvärr har uppfattat att många inte riktigt har insett, alternativt aktivt väljer att bortse från.
Sju korvetter var en numerär som beslutades i en annan tid. Men sju korvetter räcker inte närmelsevis för att möta det rådande läget.
 |
| Foto: Försvarsmakten |
Jag har väldigt dålig koll på flottan. Att den är liten förstår jag men vilka alternativ är mest lämpliga för framtida utveckling.
SvaraRaderaÄr det fler Visbykorvetter eller en uppföljare som behövs eller bör man låta såna fartyg utgöra en kärna som nya mindre fartyg eller ubåtar understödjer samt hur länge kan ett fartyg agera i ett hav där motståndaren har överläge i luften?
Fartygens flexibilitet är i fokus här. För uthållighet krävs ytterligare resurser; exempelvis lednining och inte minst logistik: försörjning och tekniskt underhåll.
SvaraRaderaGod marin ytstridsförmåga är en nog så viktig komponent i det krigsavhållande tröskelförsvaret och självfallet måste behovet av att öva i såväl nationella som internationella sammanhang tillgodoses. Inte mindre viktigt är att återta den så katastrofalt eftersatta ubåtsjaktörmågan. Givet vikten av en tryggad försörjning av nationen i olika skeden av konflikt och rådande hotbild är det tvunget att prioritera integration av torped 47 i det sjöoperativa helikoptersystemet samt att återkommande och långvarigt öva lokalisering, klassificering och anfall av mål i undervattensdomänen. Frånvarande eller degraderad ubåtsjaktförmåga innebär i förlängningen att nationens suveränitet kan ifrågasättas av en malign nationell aktör.
SvaraRaderaVi får väl hoppas den hotbild och eventuella fiktiva motståndare, någon har hittat djupt ner i plånboken, inte har något flygvapen! Där är flexibiliteten inte så imponerande.
SvaraRaderaMan får väl även förutsätta att den lede fi också använder undervattensfarkoster mycket sparsamt och diskret?
Vad jag kan se in i den närmaste framtiden (läs 10-15 år framåt) är ingen ökning av den ålderstigna flottan på ytan aktuell.
Allt eftersom tiden går tillkommer fler och fler parametrar som måste passas in för att någon form av flexibilitet skall vara aktuell i framtiden.
Det verkar ligga i tiden för det svenska försvaret att leta fram saker på museer och i mörka förråd. Kanske det finns en framtid för monitorn Sölve i alla fall?
Aktieingenjören frågar hur länge ett fartyg kan överleva om motståndaren har ett överläge i luften?
Har fartyget inget modernt luftvärn är det helt upp till den lede fi att bestämma den tiden. Här finns lite olika varianter av tid, mellan beslut och verkan, beroende på avstånd och hastighet på den levererade verkansdelen.
Teaterdirektören.
Suck!
Känns lite som att den här frågan har varit uppe någon gång tidigare?
Kanske 10-20 år sedan???
Hej Skipper!
SvaraRaderaNoterade på bild i Blt idag!
Har försvaret sågat upp hål i karossen för manuellt stående vid ksp som en nödlösning på båda sidor bakom bryggan?
Är det så, placera då en politiker på var sida som bemanning ock skicka på dom en Rbs15 med betong som ballast samt beordra dom att skjuta ner densamma!