Allt på en gång - En sammanfattning av läget

Den 10 september 2012 kommer nog att gå till historien som en märklig dag. Dels då delar av Försvarsmaktens personal börjat inse vad omstruktureringen kommer att innebära, och dels som dagen då försvarsbloggar, i synnerhet Wiseman´s Wisdoms blev en officiell kanal för att få ut budskap på bred front. Något som förmodligen hade varit helt otänkbart för 5 år sedan.

Det hela börjar med att försvarsbloggen Cynismer i fredags publicerar de första konkreta fakta från konsekvenserna av omstruktureringen. Där finns många delar som till en början känns mer eller mindre overkliga. Strax därefter så publicerar Wiseman ett gästinlägg i form av ett öppet brev till ÖB Sverker Göransson. Brevet är skarpt formulerat och uppmanar bland annat ÖB att avgå.

Under dagen så publiceras ytterligare ett gästinlägg hos Wiseman. Den här gången författat av Officersförbundets ordförande Lars Fresker där han ger sin syn på omstruktureringen och avslutar brevet med att uppmana alla medlemmar (officerare) att fundera över om en strejk kan vara ett alternativ. Detta fångas omgående upp av SvD ledarredaktion, och det skulle vara förvånande om inte TV har detta som en huvudnyhet i morgondagens TV-sändningar.

"Men till dess tycker jag att ni medlemmar, speciellt ni som INTE är mest upprörda just nu, bör fundera på om ni kan tänka er att strejka för att bevara för det militära kollektivet viktiga värden?" - Lars Fresker  

Rösterna höjs nu över att ÖB Sverker Göransson är helt osynlig i denna turbulenta tid. Försvarsmakten är snabba att replikera och ÖB skriver omgående ett svar på det öppna brevet som även detta publiceras på en av de tidigare så förhatliga försvarsbloggarna - Wiseman´s Wisdoms. Regissören till det faktum att ÖB svarar så snabbt och jordnära får nog med stor sannolikhet tillskrivas informationschefen Lagersten (Skippers egenhändiga analys).

Var den här historien kommer att sluta är svårt att bedömma. Strejk ser jag mer eller mindre som otänkbart. Detta då en strejk måste ha ett tydligt mål som är möjligt att uppnå, ett så kallat "endstate". Vad skulle syftet med en strejk i detta läge vara? Den frågan måste Lars Fresker och officersförbundet svara på innan han drar detta vidare.

Avslutnigsvis så "stjäl" jag en kommentar från WW då den kanske är mer sann än vi bara kan ana.

Men jag knäckte just koden. Det som sammanbinder PRIO och omorganisationen. "Alla" nuvarande plutonchefer har ju klagat på den arbetsbörda som PRIO innebär. Nu med det "nya" så placeras alla IT-hungriga Fänrikar på den platsen. De kommer inte ha tid med något annat än att planera och administrera. Detta ger följdaktien att utbildningen måste skötas av StfC.  Man gör alltså 2 flugor på smällen med den lösningen...

Fortsättning lär följa....

Uppdaterat 120911 kl0830
Göran Pettersson (m) kommenterar händelserna på sin blogg och han skriver bl.a. att det behövs mer av strategiska överväganden och mindre av förenklade ordväxlingar om vem som har helt rätt.

Avvecklade fartyg: HMS Sleipner

HMS Sleipner A343
Fartyget byggdes ursprungligen av Mjellom Norway & Karlsen i Norge 1980 och döptes till M/S Årdal. Hon köptes till svenska marinen 1992 och döptes då om till HMS Sleipner. Hennes primära uppgift var att transportera svensk krigsmateriel och ammunition till Baltikum. Under större delen av sin tid i flottan tillhörde hon MKO (Marinkommando Ost, senare Marinbas Ost). Innan hon såldes tillhörde hon Amf 1 där hon användes som underhållsfartyg för att bl.a. lyfta stridsbåtar. Under sin tid i flottan har hon också under en kort tid varit lagfartyg för 3.Sjöstridsflottiljen (1995) och hon gjorde även en omtalad resa till Afrika.

Sleipner såldes 2009 via svenska skeppsmäklaren Hildebeck på uppdrag av FMV till företaget Eagle Shipping Ltd med säte i Lichtenstein och på Virgin Island. Inte ens foton av kungen och drottningen plockades ner innan försäljningen.

Fartyget var nog ändå mest känt för sitt mycket oangenäma utseende. Det är inget vackert fartyg. Det räcker dessutom att se bilder på henne för att konstatera att hon inte är särskilt trevlig i svårt väder. Bryggan högt upp och längst föröver på fartyget. Inte särskilt optimal placering.

I dag går Sleipner på charter i Barents hav och verkar ha Kirkenes i Nordnorge som tillfällig hemmahamn. Hon är nu utflaggad till St. Vincent and the Grenadines med hemmahamn Kingstown. Svenska skeppsmäklaren Triton Shipping med säte i Helsingborg förvaltar henne för ägaren Arctic Resource.
Se fullständiga specifikationer här.

Marin matematik - Del 2

Jag lovade en fortsättning på inlägget "Marin matematik" där den första delen tog upp personalfrågor i samband med Försvarsmaktens omstruktureringen. Ansatsen utgick från inlägget hos Försvar & Säkerhet som berörde framtida marina stridskrafter i en vikande ekonomi.

F&S tar upp diskussionen runt fartygsflottan på ett korrekt sätt. Det största frågetecknet rörande själva plattformarna är den planerade halvtidsmodifieringen (HTM) av korvetterna Gävle och Sundsvall som är helt avgörande för om fartygen ska kunna leva vidare i ett stridsdugligt, sjövärdigt och framförallt tillräckligt bra skick. Planeringen är i full gång och kostnaden bör landa in runt 700 mkr. Dock är inget formellt beslut fattat och enligt regeringens särskilda direktiv så skall regeringen också delges underlag för att fatta beslutet. Tyvärr har vi sett flera nödvändiga beslut förhalas å det grövsta, vilket kan innebära stora förseningar och nedgång i den operativa förmågan. Låt oss hoppas på att inte JAS-beskedet lägger sin tunga ekonomiska hästfilt i vägen för detta.

Vapenproblematiken har jag tagit upp i ett tidigare inlägg. Läget är minst sagt oförändrat förutom att man gör åtgärder som mer liknar "konstgjord andning" på robotar och torpeder vilket man kan läsa om i senaste delårsrapporten. I längden håller självfallet inte dessa livsuppehållande åtgärder. Omsättning är nödvändig inom en snar framtid, men var ska pengar till detta tas från när Försvarsmakten tvingas in i en nödvändig men av regeringen fullständigt ofinansierad JAS-affär där kostnaderna skall "tas inom ram"?

Stödfartygsfrågan är en annan viktig del som måste finansieras då mer eller mindre alla baser (ex Karlskrona/Berga) är avvecklade, senast i raden basen på Gotland, närmare bestämt Fårösund. Det ursprungliga L10 projektet som skulle bli ett gigantiskt strategiskt transportfartyg för  arméförband är förhoppingsvis förpassat till cylinderarkivet. RoRo-fartyg för sådana ändamål finns i stora mängder som kan upphandlas på den öppna marknaden och kan i krigstid till och med rekvireras från svenska rederier vid behov. Ny stödfartyg bör självklart byggas för att primärt stödja de marina förbanden och dess behov. Men problemet är samma här som för alla andra materielprojekt. Hur ska detta projekt finansieras, eller rättare sagt vilka andra materielprojekt måste prioriteras bort?

Rörande amfibieförbanden så anser jag att F&S är alltför optimistisk i sin analys. Jag delar inte uppfattningen att den enda kvarvarande amfibiebataljonen av de sex ursprungliga nu skulle hittat hem till sin nisch igen. Jag vill nog snarare hävda motsatsen, och det är helt och hållet föranlett av en politisk inriktning. Amfibiebataljonen (observera singular) som rimligtvis borde omfatta tre renodlade sjörörliga manöverkompanier består i dag av ett sjörörligt kustjägarkompani. EDIT: Utöver kustjägarkompaniet finns tre amfskyttekompanier varav ett är fordonsburet, se kommentar här nedan för detaljer. Frågan är dock hur mycket strid i skärgårdsmiljö som numera övas, i jämförelse med tidigare då allt fokus låg på skärgårdsstrid med kustjägarkompanier i samverkan med amfibiekompaniet med Rb-17 och M9 systemet. Amfibiekåren följer den av riksdag beslutade inriktningen att amfibiebataljonen ska utgöra "den åttonde manöverbataljonen" och få en mer markoperativ inriktning. För detta kan inte Försvarsmakten eller amfibie klandras, det är en politisk inriktning. Om detta kan man tycka - mycket. Vidare är såväl minsystem M9 samt Rb-17 med sjömålsstridsdel på utgående vilket mycket tydligt kan utläsas i BU12. Därför vill jag hävda att analysen hos F&S, att amfibieförbandet hittat hem till sin nisch, är något felaktig. Bevakningsbåtskompaniet och bordningsstyrkan i Göteborg samt kustjägarkompaniet är de bärande delarna just nu. Amfibie närmar sig armén och renodlade markstridsuppgifter mer och mer, och kommer därav längre ifrån den marina miljön. En utveckling som inte är särskilt positiv med tanke på vår 200 mil långa svenska kust och därtill i många fall djupa skärgårdsområden.

Angående baseringsmöjligheter på västkusten så håller jag med. Men frågan är vilka fartyg som ska baseras där av den handfull som finns tillgängliga? Att skydda Göteborgs hamn och Brofjorden bör vara en primär uppgift. Dock ställer jag mig frågande till förslaget rörande en hamn i Halmstad? Där finns inga direkt lämpliga kajer och faciliteter för marinmilitär verksamhet. Göteborg alternativt Lysekil vore istället mest lämpligt. Men då är vi återigen framme vid den ekonomiska delen. Den befintliga hamnen i Göteborg är alltför liten och är mer att beskriva som en båthamn än en fartygshamn. Att skapa en örlogshamn i Göteborg likt "nya varvet" skulle bli oerhört kostsamt och svårt att motivera med nuvarande ekonomiska läge samt det minimala fartygsbeståndet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns många marina delar som skulle behöva finansieras och omsättas. Här ovan är bara ett axplock av alla delar upptagna. Allt handlar om ekonomi, och där ser det oerhört mörkt ut framöver då den borgerliga regeringen med försvarsminister Karin Enström i spetsen redan nu deklarerat att "man ser en prolongerad försvarsbudget framför sig".....

Den marina framtiden ser med denna utgångspunkt inte särskilt ljus ut - åtminstone inte ur ett materielperspektiv.

För den som missat den stormande debatten efter att Försvarsmaktens personal erhöll sina nya befattningar så är den skrämmande läsningen hos Cynismer och Wiseman ett måste att ta del av. Läs även Väpnaren för att få ett lite annat perspektiv på det hela.

Marin matematik - Del 1

Försvar & Säkerhet skriver en fortsättning på sin matematikskola (Hej Matematik - för politiker?) och i det senaste inlägget avhandlas marina förmågor och där till kopplat infrastrukturella frågeställningar. Det är mycket tacksamt att även marina problemområden lyfts fram då JAS-frågan annars överskuggar det mesta i försvarsdebatten.

Bloggen Försvar & Säkerhet redovisar ett nuläge i marinen som inte ser särskilt ljust ut. Tyvärr så är förutsättningarna dessutom något sämre än vad F&S redovisar. Det framtida fartygsbeståndet av stridsfartyg är precis som F&S redovisar bestämt av politiska nivån till att omfatta sju(7)  korvetter. That´s it! Men att tro att dessa få korvetter kommer att vara personellt uppfyllda och övade över tiden är att hoppas på för mycket.

Den av politikerna beställda insatsorganisationen samt det mycket svåra ekonomiska läget inom Försvarsmakten har inneburit att hela den pågående omstrukturereringen i sin tur inneburit att man tvingats att skära ned kraftigt i antalet befattningar utefter en fastställd total personalram. Här har inte heller det moderata begreppet "uppgift först, därefter utgift" varit rådande. I stället har man börjat med att fastställa hur många anställda som får finnas i Försvarsmakten (av rent ekonomiska anledningar) och därefter har en kohandel pågått både inom och mellan de olika förbanden. Någon analys av vad Försvarsmakten ska dimensioneras för att klara av har inte varit den starkaste ledstjärnan i detta arbete.

Vid de två sjöstridsflottiljerna samt ubåtsflottiljen finns i dag en "overhead" med personal omfattande 10+10+5 personalrader utöver de tjänster som finns på fartygen, staber och logistikdelar. Det finns alltså 25 personalrader inom de sjögående delarna av marinen som ska täcka en mängd olika saker.

För det första ska dessa rader användas för ett mycket stort antal marina bemanningsuppdrag. Det handlar om att tillhandahålla personal som lärare och instruktörer till Sjöstridsskolan (bara här bedömt 60-70 bemanningsuppdrag), bemanna GMU-kompanier, bemanningsuppdrag i HKV m.m. Dessa 25 rader ska även omfatta elever som går nivåhöjande utbildningar på skolor(FHS/MHS), personal som kompetensutvecklas, är långtidssjukskrivna, är på rehabilitering, är föräldralediga osv.

Inom ramen för temat "Hej matematik" så förstår nog även den som enbart har ringa matematiska kunskaper att den här ekvationen aldrig kommer att gå ihop. Bara bemanningsuppdragen som de sjögående förbanden är ålagda att besätta överstiger med råge de 25 rader som finns disponibla för detta. Då infinner sig självklart följdfrågan, hur löser man då detta problem?

Den ofrånkomliga konsekvensen av ovanstående resonemang blir att man tvingas lyfta personal från de fasta fartygsbesättningar eller "insatsbesättningar" om man pratar politikerspråket, för att fylla upp differansen som uppstår. I förlängningen innebär detta att vissa fartyg får läggas utan besättning och i andra fall att fartygen får ett mer eller mindre hanterbart vakansläge. I vissa fall kan vakansläget bli så svårt att fartygen inte ens kan kasta loss. Omstruktureringen som skulle ställa allt detta till rätta har i vissa fall inneburit större svårigheter att kunna bemanna HELA organisationen. Dessutom kommer försvarsmaktsanställda även i fortsättningen att skaffa barn och bli sjuka, något man helt valt att bortse från.

På så sätt kommer marinen aldrig kunna ha sju stridsfartyg, fyra ubåtar och sju minröjningsfartyg bemannade över tiden. I sämsta fall kommer kanske endast fem av sju korvetter att vara fullt bemannade med rätt personal över tiden. Samma sak med ubåtar och minröjningsfartyg, alla fartyg kommer inte att kunna fyllas upp.

Dessa problemområden hör man sällan försvarspolitikerna ta upp i sina debattinlägg. Istället används ord som uppfyllnad, försvar i balans och tillgängligt insatsförsvar mycket frekvent.

I nästa inlägg avser jag att kommentera de materiel- och infrastrukturfrågor som F&S tar upp i det eminenta debattinlägget.

I samma ämne: Wiseman

Dimridåer och uppsägning av Försvarsmaktens personal

I fredags var det Hans Wallmarks(m) tur att försvara den förda politiska linjen genom att mangla samma uttjatade och påhittade argument om hur bra och effektiv Försvarsmakten blivit under moderaternas ledning och försvarsreformer. Se även Wallmarks senaste blogginlägg. Det verkar onekligen som om det finns någon slags turordningslista vem som ska lägga ut rökridåerna när kritikerna höjer rösterna.

I söndags publicerade SvD en krönika av P J Anders Linder där han benämner de moderata försvarspolitikerna som "cheerleaders" till regering och försvarsminister. Reaktionerna blev som väntat. Det som beskrevs kändes tydligt igen genom senaste tidens olika utspel i debattartiklar och blogginlägg för att rättfärdiga den av moderaterna förda försvarspolitiken.

Cecilia Widegren(m) är den som varit mest aktiv i psyops-kampanjerna.  Tyvärr är det så uppenbart att det enbart handlar om att stödja partidirektiven i vått och torrt, oavsett om man egentligen själv tror på vad man säger och skriver. Fenomentet är nästan att betrakta i termer av "groupthink".

Efter söndagens krönika i SvD så skrev jag följande på twitter. "Vad blir nästa utspel från M i försvarsfrågan? Gissar på att man skickar fram Forssell att mangla samma budskap nästa gång."

Inte särskilt förvånande så blev det precis som väntat. Johan Forssell(m) var tydligen den som stod på tur med rökmaskinen och levererade ett svar på P J Anders Linders krönika i ett eget blogginlägg. Som vanligt undviker Forssell att replikera kärnfrågan som rör svensk försvarsförmåga. I stället skjuter Forssell in sig på bisaker som civila meritvären och karriäräxlingar. 

Hur tänkte du nu Johan? Ännu konstigare blir det när Forssell försöker släta över debatten som borde avhandla svensk försvarsförmåga genom att istället framhålla vikten av politiker ute på förbandsbesök? Nej ,det här håller inte Forssell, det är inte trovärdigt på något sätt och du håller dig inte till den viktiga sakfrågan som SvD-krönikan avhandlar.

Samtidigt som Forssell försöker lägga dimridåer och hävdar att Försvarsmaktens förmåga är större än när moderaterna tillträdde 2006 så varslar Försvarsmakten 230 personer i samband med den rikstäckande omstruktureringen där ett antal Försvarsmaktsanställda i dag fått besked om att de får lämna Försvarsmakten. Att reducera en redan anorektisk organisation ökar knappast svensk försvarsförmåga.

Detta sker i samband med att Försvarsmakten tvingas minska den totala numerären av anställda p.g.a. den av moderaterna beställda försvarsreformen. Omfattande fördyringar i samband med skrotandet av värnplikten innebär att kostnaderna måste tas hem på annat håll. Uppskjutna materielanskaffningar, personalreducering och minskad övningsverksamhet är en direkt följd av den moderata försvarsreformen.

Det är inte längre någon som tror ett ord på den propaganda som levereras. Trovärdigheten närmar sig bottenrekord och hade jag varit moderat försvarspolitiker hade jag inte mått särskilt bra när jag tittat mig i spegeln. 

Den enda i moderatgänget som är nyanserad i sina uttalanden just nu är Annicka Engblom(m). Hoppas fler tänker om, tänker rätt och slutar agera cheerleaders.

Sänder i kväll en särskild tanke till alla Försvarsmaktsanställda som sitter hemma med ett besked att man inte längre har ett arbete, eller kanske står inför fullbordat faktum att man måste rycka upp familjen och flytta till annan ort för att behålla sitt arbete.

Bloggar:
Chefsingenjören
Den sjätte mannen
Cynismer

Media:
Östgöta Correspondenten