Enligt de siffror SvD tagit del av så visar det sig nu att var fjärde rekryt hoppar av från utbildningen på ett eller annat sätt. Detta är självfallet inte den bild av läget som Tolgfors upprepade gånger redovisat. Han har tidigare hävdat motsatsen, att det är så många sökande att man inte ens har kapacitet att ta hand om alla sökanden, samt att kraven är betydligt högra än tidigare. Budskapet har hela tiden varit att det går bättre än planerat....
Intresset för att söka GMU har varit mycket högt. Så högt att tusentals som sökt inte ens kallats till prövning, eftersom kapacitet har saknats för att möta söktrycket. Rekryteringsmyndigheten räknar med att det krävs 3 antagningsprövade per antagen rekryt. Att Försvarsmakten haft 28.000 sökande på 2.600 platser är enastående.Det Tolgfors helt har valt att bortse från är det faktum att urvalet, trots många sökanden, nu helt begränsar sig till de som inte redan fått ett civilt jobb eller kommit in på högskola, eller helt enkelt inte är intresserade av att lägga sin tid på Försvarsmakten. De som i dag söker till Försvarsmakten frivilligt är med stor sannolikhet kanske inte alltid de som Försvarsmakten hade valt ut om man hade haft samtliga svenska 17-18 åringar som urval, vilket man hade inom ramen för värnpliktsförsvaret. Detta leder självklart till att färre håller måttet och faller bort både i tester och under utbildningen.
Försvarsminister Tolgfors körde så sent som häromdagen en ny PR kampanj på sin kommentarsstängda blogg som gick ut på att påvisa att anställda soldater har mer "större folkligt stöd i samhället" än vad värnplikten hade. Även detta är självklart ytterligare en kuliss som Tolgfors försöker måla upp. Det inser nog vem som helst att ett samhälle där en stor del av varje årskull av svenska ungdomar passerar genom Försvarsmakten skapar en större folkförankring i samhället, och således ett större stöd än vad nuvarande miniatyrförsvar med spridda skurar av anställda soldater kommer att generera. Detta oavsett vad Tolgfors s.k. undersökningar kommer fram till. En undersökning som det inte ens finns något statistiskt underlag att jämföra med från det renodlade värnpliktssverige.
Med "samtliga svenska" menar du kanske "samtliga svenska män"?
SvaraRaderaVar i Tolgfors blogg anger han att stödet är större för anställda soldater än det var för värnpliktiga? Tvärtom skriver han att stödet för värnpliktiga var 51 % 2008 och att stödet för soldater idag är 39 %.
Hur många menar du är "en stor del av varje årskull"? Är det verkligen bättre med 5 000 värnpliktiga (män) per år än 10 000 soldater (män och kvinnor) per 6 år? Eller vad menar du är bra?
Å hur hänger rubriken ihop med inlägget?
Banalt, osakligt och publikfriande inlägg. Tyckte ett tag att du höll en bra nivå...
Ja det måste gå jåttebra med rekryteringen eftersom det diskuteras om en sänkning av kraven.
SvaraRaderase http://www.officersforbundet.se/portal/page/portal/material/Nyhetsarkiv/Nyhet?element_id=2802686&displaypage=TRUE
lycka till FM.
Blir Gymnasielärare en ny Specoff inriktning?
Det är inte alls säkert att ett system där hälften av befolkningen tvingas till vapentjänst under hot om fängelse skulle ge en större folkförankring än ett system som bygger på frivillig tjänstgöring av ett färre antal individer.
SvaraRaderaAllt var inte bättre förr.
Morpheus
Utmärkt inlägg.
SvaraRaderaDet är intressant att försvarsministern i sin blogg dessutom tolgför att svenskarna minsann är räddare för "klimatförändringar" än för utvecklingen i Ryssland. Vad kan det bero på? Kan det möjligen bero på att politikerna konsekvent vägrar att diskutera säkerhetspolitik och istället tjatar om det påhittade klimathotet?
@Anonym 0437
SvaraRaderaFör att börja med utgångspunkten så anser denna blogg att det i många avseenden har försämrats med att bara disponera anställda GSS jämfört med det tidigare värnpliktsförsvaret. Tolgfors i sin tut anser att ALLT är bättre just nu och marknadsför detta hårt för att övertyga "Svensson" om att man har gjort rätt från politiskt håll.
Rubriken och inlägget hänger i hop på det sätt att Tolgfors ALLTID hävdar att allt som rör Försvarsmakten ALLTID är i balans. Oavsett om det handlar om rekrytering eller ekonomi. Oftast så stämmer detta mycket dåligt med den upplevda verklighet ute på förbanden. Därav valet av rubrik.
Du vet också att underlaget var samtliga svenska män + alla frivilliga kvinnor. Detta ger ett betydligt större underlag än nu. Man diskuterade på under slutet av vpl-tiden att eventuellt införa obligatorium även för kvinnor att genomföra mönstring (jämställdhetsfråga), något som aldrig blev realitet innan man gjorde om systemet. Hade detta blivit realitet så hade man haft ett enormt underlag att skapa ett balanserat och folkförankrat försvar av Sverige.
Vad avser stödet skriver Tolgfors (eller hans PR avdelning) följande "Det svenska försvaret har stöd av tre fjärdedelar av befolkningen, samt att anställda soldater har större folkligt stöd än tillämpad värnplikt."
Det jag menar är att man ska inte jämföra med siffror från den "strategiska black-outen" utan istället med siffror från tiden innan, då vi hade ett värnpliktsförsvar på riktigt!
Debatten om stöd är i sig väldigt märklig. Lever man i Sverige så borde rimligtvis alla svenskar vara intresserad av att någon (FM) finns till, och har en numerär för att kunna försvara rikets intressen i händelse av oroligheter. Men den gamla devisen stämmer tyvärr fortfarande bra:
"Gud och soldaten hedrar vi, när ofreden råder och de står oss bi.
Men när fred råder och fyllda är faten, glömma vi Gud och föraktar soldaten."
Du må tycka att inlägget är banalt, osakligt och publikfriande. Denna blogg anser att det är mer osmakligt att ständigt basunera ut att allt är i balans, och att allt går som på räls. Det känns mer som gammal hederlig propaganda med syfte att framställa sina egna idéer och förändringar som det bästa för Sverige.
Besviken reservofficer, f d moderat:
SvaraRaderaSveriges Arktisstrategi rekommenderas avseende förhållningen till Ryssland. Visar på viss svårighet att anta en ståndpunkt i Arktisfrågan. Å ena sidan anser man Arktis vara ett "lågspänningsområde" och några meningar senare betonar man vikten av en ansats baserat på det breda säkerhetsbegreppet och att användningen av civila instrument är viktigare än militära.
Kommer för övrigt ett inlägg i denna fråga i närtid på WW.