I Dagens Industri kunde vi i lördags läsa att Försvarsmakten nu totalavvecklar nu sex av sina åtta helikoptrar av typen Hkp 10, kanske mer känd som Super Puma. Helikoptern anskaffades primärt för Flyg- och Sjöräddning, men har också använts för många andra uppdragstyper i Försvarsmakten.
En för staten smidig lösning hade givetvis varit att Sjöfartsverket hade övertagit dessa helikoptrar istället för att köpa nya, eftersom det finns mycket flygtid kvar i dessa skrov. Men Sjöfartsverket ansåg att "det inte var ett möjligt alternativ", vilket även uppmärksammades på ledarplats. Jag har från initierade källor dessutom fått information att Sjöfartsverkets helikopterupphandling i skrivande stund skall vara föremål för granskning från UG. Vi får väl se vad utfallet blir där.
När Helikopter 10 nu försvinner från Försvarsmakten finns det risk för att ytterligare ett förmågeglapp uppstår i vår bräckliga samhällsstruktur. Nämligen förmågan till skogsbrandsläckning i statlig regi.
Tyvärr glömmer vi fort, men det tål att påminna om förra sommarens omfattande skogsbränder. Den i Västmanland var den största skogsbranden i Sverige sedan 50-talet med 13 800 hektar drabbad skog. och 25 nedbrunna eller brandskadade byggnader. Tack och lov så skördade branden endast ett dödsoffer.
Försvarsmakten skall stödja samhället vid påfrestningar, med tillgängliga resurser.
Detta är således inte längre en av huvuduppgifterna som det var tidigare vilket innebär att inga särskilda uppdrag tilldelas Helikopterflottiljen då uppgiften ej får vara dimensionerande för verksamheten.
Dimensionerande verksamhet för den relativt lilla Hkp 16 flottan omfattar bland annat beredskap för polisen, specialförbandens verksamhet och beredskap, beredskap för NBG15, utbildning av nya besättningar, samt initial samverkan med utvalda förband ur mark- och sjöstridskrafterna. Utöver detta tillkommer flyguppdrag för bl.a. FML och stöd till FMV osv.
Nedanstående text har jag erhållit från initierad personal.
-------------
Flygvapenchefen har i olika forum påtalat att han inte med gott samvete kan stå utan brandbekämpningsförmåga från helikopter under sommaren 2015, vilket är ett ytterst klokt slutsats. Detta innebär att OPEVAL för att kunna flyga Hkp 16 med brandbalja är inplanerat under våren 2015, med ambitionen att "ett begränsat antal Hkp 16-besättningar" ska kunna genomföra brandbekämpning under sommaren 2015. Däremot är detta inget som specifikt uttrycks varken i VU eller VO för HkpFlj.
På förbandet har man själva försökt klämma in detta i verksamheten då det finns en vilja att leverera denna viktiga förmåga även från de nya Helikopter 16. Även om andra viktiga uppgifter löstes, så skapade avsaknad av förmåga att bidra till själva släckningsarbetet viss frustration hos den egna personalen.
Anledningen till att införandet av brandbekämpningsförmåga med Hkp 16 inte har implementerad är enkel. Det finns få skogsbränder att bekämpa i Afghanistan. Många delförmågor fick därför stå tillbaka under införandet av Hkp 16. Att flyga med brandbalja är en av dessa. Det blir därför mycket som nu ska omhändertas i många olika rör, vilket kommer att ta tid.
Man måste dock komma ihåg är att bara för att baljor är levererade, och att en OPEVAL genomförts, samt att grundutbildning är klar, så innebär det inte per automatik att fullständig förmåga finns. Precis som all annan verksamhet så krävs erfarenhet och mängdträning för att bli riktigt effektiva. Det finns en risk att detta inte kan uppnås under året till den grad som kan önskas. Däremot så finns det piloter ur både f.d. armé- och marinflyget som tidigare genomfört brandbekämpning med andra helikoptersystem. Ett visst kollektiv minne finns tack och lov kvar.
Det finns brandbaljor för Hkp 16 hos FMV som inväntar leverans till Försvarsmakten. Förhoppningsvis påbörjas leverans i samband med att OPEVAL genomförs under våren.
Det finns dock en risk att detta inte kommer att bli klart enligt flottiljens egen plan. Främst p.g.a. resursbrist kopplat till alla andra prioriterade uppgifter som åligger förbandet i kombination med att FMV måste leverera baljorna. Det återstår således att se vad det faktiska utfallet blir.
----------------
Vi kan då konstatera ett antal faktorer:
- Försvarsmakten gör sig nu av med sex av sina åtta kvarvarande Hkp 10. Dvs den helikoptertyp som effektivt nyttjades under släckningsarbetet förra sommaren. Det finns givetvis olika skäl till detta där brister inom såväl ekonomi som personal utgör gränssättande faktorer. Men det kommer innebära att förmågan till skogsbrandbekämpning och att kunna bidraga vid omfattande sjöräddningsinsatser (läs Estonia) kommer att nedgå. Om de två kvarvarande helikoptrarna kommer att ha besättning och möjlighet att genomföra brandbekämpning under 2015 är oklart.
- Helikopterflottiljen har enligt uppgift inte ett officiellt uppdraget att bygga upp kompetensen för att kunna släcka bränder. Försvarsmaktens verksamhet baseras som bekant på styrningar från regeringen.
- Även om Flygvapnet och Helikopterflottiljen på eget gott initiativ försöker återuppbygga en begränsad förmåga redan till sommaren så är det inte säkert att alla resurser och verktygen finns när den mest kritiska torra sommarsäsongen kommer.
Slutsatsen blir då tyvärr den att statens totala beredskap för att kunna bekämpa omfattande skogsbränder med större helikoptrar riskerar att vara sämre eller i bästa fall lika dålig under sommaren 2015 som under sommaren 2014.
Jag skrev förra sommaren fem inlägg i ämnet som blev lästa i stor omfattning:
En nationell helikopterstrategi är helt nödvändig!Förtydligande angående Försvarsmaktens stöd till samhället
När snålheten bedrog visheten
Tid för reflektion
Skipper !
SvaraRaderaSom Du själv korrekt skriver:
"Försvarsmakten skall stödja samhället vid påfrestningar, med tillgängliga resurser.
Detta är således inte längre en av huvuduppgifterna som det var tidigare vilket innebär att inga särskilda uppdrag tilldelas Helikopterflottiljen då uppgiften ej får vara dimensionerande för verksamheten."
Om det inte kommer fram baljor i vår, om andra prioriterade uppgifter helt riktigt prioriteras - så har Försvarsmakten följaktligen inga - "tillgängliga resurser".
Brandbekämpning är primärt inte en fråga för Försvarsmakten - punkt !
Hur brandberedskapen 2015 skall upprätthållas är en fråga som GD MSB borde skriva ett gästinlägg om....
Det är nu börjar av april. Man kan säga att "skogsbrandssäsongen" börjar om 2 månader.
SvaraRaderaALLA som har en insikt i FM tröghet gällande att ta sig an en uppgift, hantera detta med eventuella tillägg till VU, allokera arbetstid, omplanera annan verksamhet, få BOA+BOD på ny mtrl som skall flygsäkerhetsgodkännas för överlämning från FMV till FM, etc inser att denna ekvationen INTE kommer att gå ihop.
Tragiskt misshanterat av statsmakterna totalt sett, inkl FM
// LVB
Hm.. är det inte så att FM skall satsa på kärnverksamheten? Då kan det bli lite prioriterad musikunderhållning under brandbekämpningen:-)
SvaraRaderaF.d. Teaterdirektören.
Varför behåller man då två Hkp 10? Är det ekonomiskt försvarbart?
SvaraRaderaMSB kan lämpligen ge uppdraget att hålla med brandberedskap åt Aeroseum i Göteborg. Där finns både hkp4 och hkp10 i luftvärdigt skick...
SvaraRaderaSkämt åsido. Om inte Staten uppdrar år FM (och helst även avsätter resurser) att lösa detta tycker jag helt krasst att FM bör prioritera det som är beordrat. Det finns hkp-kapacitet att hyra in, vilket bevisades 2014. Liksom brandflyg.
Hkp-flottiljen, specifikt hkp16, har upp över öronen fullt upp att lösa en annan men då beordrad sidouppgift: stödet till Polisen.
Nej, låt detta bli ännu en kännbar väckarklocka för folket och politiken att man inte både kan ha och äta kakan.
Långsökt koppling till Afghanistan vilket tyvärr kan missleda oinvigda ,,,,,,,,,,,,,,I så fall kanske du kunde du ha förklarat varför HKP 16 införskaffades från första början och när den insatsen avslutades i Afghanistan,,
SvaraRaderaAtt säga A men inte B är sällan en bra strategi på längre sikt,,,
Hkp 16 anskaffades under ledning av Tolgfors för att snabbt få helikoptrar till Afghanistan för MEDEVAC.
RaderaVarför kan man inte använda HKP 10 till ubåtsjakt? Skulle det vara orimligt att rusta den för detta?
SvaraRaderaHär känner jag att jag vill nämna ett par saker,
SvaraRadera”Anonym 00:53”, Afghanistanexemplet är inte alls särskilt missledande eller långsökt. Förvisso var den framtida medeltunga markoperativa hkp-parken på tok för liten(13 st Hkp 14E…!) men det projekt som blev Hkp 16, i form av 15 stycken UH60M, skulle antagligen aldrig blivit av om det inte hade funnits en stark katalysator i form av Afghanistaninsatsen kombinerat med politisk prestige. Vi hade kanske skaffat fler markoperativa helikoptrar på sikt, men då antagligen i form av en kompletteringsbeställning av ytterligare Hkp 14E, med Hkp 10 i fortsatt drift fram till 14E uppnådde IOC.
13 st markoperativa helikoptrar är alldeles för lite för ett svenskt markförsvar och detta var grundanledningen till att behovet av fler markoperativa hkp identifierades. Men vi hade inte varit där vi är idag utan insatsen i Afghanistan. Dessutom är det ju självklart att olika delförmågor i 16-systemets palett fick stå tillbaka under den mycket forcerade införandet och insättandet av förbandet i Afghanistan. Att säga att vi inte har brandbekämpningsförmåga med Hkp 16 eftersom ”det fanns få skogsbränder att bekämpa i Afghanistan” är definitivt ett rimligt påstående.
”LVB” skriver att hela brandbekämpningshistorien är tragiskt misshanterat av FM. Det håller jag INTE ALLS med om. FM har att förhålla sig till de styrningar som man erhåller av statsmakten. Här har inget nytt på horisonten kunnat skönjas. Bekämpning av skogsbrand ingår fortfarande inte i FM huvuduppgifter och får därmed inte vara dimensionerande för verksamheten. Stöd skall lämnas med ”befintliga resurser”. Man har inte varit trög i att ”ta sig an en uppgift”, man har helt enkelt inte fått någon, så man har hittat på en själv!
Om något i sammanhanget är ”tragiskt misshanterat” så skulle det kunna vara att enskilda förband avdelar tid, pengar och personal till införande av en delförmåga som formellt inte har efterlysts av styrande politiker, eller leder mot lösandet av FM huvuduppgifter. Tid, pengar och personal som skulle kunna användas till annan verksamhet, som de facto finns i förbandets VU och VO.
Eller kanske är det ”tragisk misshantering” att alla under augusti 2014 var väldigt angelägna om att få till en förmåga att bekämpa skogsbränder från FM framtida helikopterflotta. Debatten stod intensiv och bred under tiden som branden utanför RAMNÄS rasade, för att sedan tyna bort genom riksdagsval, underrättelseoperationer, och Mali-fokus. Nu står vi här, i april 2015, inför stundande skogsbrandsäsong, och läget i politikens styrningar till FM är oförändrat. Men FM helikopterfunktion lägger på eget initiativ ändå tid på att prova ut brandtunnor till 16-systemet. Antagligen för att skapa en viss förmåga inför sommaren, i syfte att slippa stå med byxorna nere när det brinner i TIVEDEN och FVC kommer på chefsbesök…
-----------
FM har i sammanhanget inte särskilt många Hkpskrov och besättningar går inte att strössla med. Oavsett hur sommaren blir avseende skogsbränder, så väcker allt detta frågan:
”Vad ska vi egentligen ha våra medeltunga, markoperativa helikoptrar till?”
Som Skipper skriver så smetas 16-systemet, som enda tillgängliga medeltunga hkpssystem(10 på väg ut), just nu ut på beredskap för polisen, NBG-beredskap, specialförbandsstöd, stöd till markförbanden, utbildning och träning av nya och befintliga besättningar, och all annan ”brusverksamhet” som förväntas klämmas in. Detta blir tillsammans en tung belastning på ett så relativt litet helikopterförband. Skall man utöver detta även stå för en förmåga att bekämpa skogsbrand under sommarmånaderna, så måste någon se till att ha tänkt till.
Vad är det våra militära helikoptrar skall kunna göra?
Vad skall de inte kunna göra?
Vem är det som skall kunna förvänta sig helikopterstöd?
Vem skall inte göra det?
Eftersom det inte är en uppgift som är beordrad, kommer man ha besättningar i beredskap för brandbekämpning under sommaren eller bygger hela den eventuella förmågan på att de fåtal utbildade besättningarna (och stödpersonal) frivilligt avbryter semester och kommer in och jobbar? I sådana fall räcker det ju med att någon/några nyckelpersoner är bortresta så faller hela konceptet?
RaderaI princip all statlig hkpvht borde skötas av försvarsmakten. De olika intressenterna betalar för "sin del" (FM, sjöfartsverket, polisens NI-transporter. Till detta kan komma ytterligare intressenter, kbv, tullen och kanske även sjuktransporter. Detta skulle ge fler besättningar och hkp i FM med möjlighet till kraftsamling!/ @Kaptenkrk
SvaraRaderaMed anledning av hur verkligheten ser ut så kommer bara ett krasst konstaterande, behövs det nåt mer för att invadera landet än några välplacerade tändstickor? När brasorna tagit sig så har FM med tillhörande frivilliga fullt upp och hinner inget mera så då är det bara för fienden att marschera in och ta över resten.
SvaraRaderaIntressanta tankar ni delar här i kommentarerna. För samtidigt som stöd vid kommunal eller statlig räddningstjänst inte är en huvuduppgift för FM har i princip samtliga insatta förband under skogsbranden i Västmanland berättat att deltagandet i branden varit mycket lärorik och många har uttryckt att branden varit en av de bättre "övningarna" och ett värdefullt tillfälle att testa förmåga och uthållighet under en brinnande kris. Lärdomarna har varit många och kommer säkerligen att bidra till ökad förmåga även inom FMs huvuduppgift.
SvaraRaderaSå är det säkert. Problemet är ju att insatsen inte ersätts fullt ut utan kostnaderna som insatsen medför tas från annan verksamhet, tex övningar och utbildningar.
RaderaKan jag bara konstatera att Sveriges politiker och myndigheter tränat väldigt intensivt på logiskt otänkande sedan många år, oavsett block. Nu börjar de bli riktigt, riktigt bra på det.
SvaraRaderaSverige lider sedan många år tillbaka av inre system fel. Detta kan förklaras enligt följande definition
”Ett inre systemfel kan vara det att när ett systems utdata (observerbara signaler) inte blir det man förväntat sig (fel) från de valda indata (stimuli) som finns givna, och beror då på inre orsaker, alltså inte yttre störningar. Systemet är felkonstruerat i sig själv (felprogrammerat), även om driften inte skulle vara störd (logiskt) av yttre orsaker får man fel resultat.”
Några funderingar från en som följt debatten under en längre tid.
SvaraRaderaDet har varigt ett väldigt prat om att Sjöfartsverket borde tagit över Försvarsmaktens Super Pumor. En fråga som ställs betydligt mer sällan är varför inte Försvarsmakten själva använde dem till ubåtjakt. Inte minst med tanke på hur det går med att få helikopter 14 sjöoperativ. Helikopter 14 är i sig en upphandling som borde nämnas oftare på temat kapitalförstöring, istället för Sjöfartsverkets upphandling.
Ovanstående är delvis en retorisk fråga, för jag förstår att det inte är så enkelt. Samma sak gäller Sjöfartsverket. Skipper med fler kanske inte förstår det eftersom de har begränsad kunskap om helikoptrar, eller så förstår man mycket väl men ställer frågorna ändå eftersom de är ett bra slagträ när det kommer till att sälja in sin egen agenda till allmänheten eller politiker. Den agendan kan väl sammanfattas med hur någon i en tidigare kommentar uttryckte saken, att all statlig helikopterverksamhet borde ske i Försvarsmaktens regi. Det är ju inte speciellt underligt att man gärna önskar det som försvarsmaktsanställd i dessa tider, men är det verkligen en bra idé?
Kontrakt gällande inköp av 18 st Helikopter 14 år 2001. Första maskinen levererades 2007 och den sista är planerad att levereras under 2019. 2011 påbörjar FMV överlämning av maskiner till Helikopterflottiljen och i skrivande stund har vi totalt 8 maskiner. 2016 räknas systemet kunna vara markoperativt och 2020 sjöoperativt. Detta enligt Försvarsmakten och Wikipedia. Kostnaderna för hela äventyret ska vi inte ens tala om men de har nyligen ifrågasatts i media, dock inte här eller på någon av de andra försvarsbloggarna vad jag kunnat se.
Sjöfartsverket påbörjade upphandling av 7 stycken SAR helikoptrar under 2011. Under hösten 2015 kommer samtliga vara levererade, fullt operativa och alla besättningar influgna. Källa Sjöfartsverket.
Är det verkligen så underligt att Sjöfartsverket inte ville ta över 20-27 år gamla helikoptrar istället för att satsa på något nytt? Om man haft helikopterns storlek som enda utgångspunkt för behovet av att anskaffa nya helikoptrar så kanske det kan te sig underligt, men nu hade de inte det utan tittade på en rad olika önskemål för framtidens helikoptersystem som man fått i och med den nya plattformen AW139, plus att den är betydligt större än tidigare modell (S76). Man har genom AW139 även möjlighet att flyga i isbildning, något varken civil eller militär sjöräddning i Sverige haft tidigare.
Forts...
Forts...
SvaraRaderaStorlek är för övrigt ett återkommande tema när statliga helikoptrar diskuteras i försvarsblogg-sfären, i regel alltid genom exemplet Estonia som faktiskt fungerar utmärkt givet att läsaren inte vet så värst mycket om helikoptrar, sjöräddning, dagens sjöräddningsorganisation eller för den delen läst haverirapporten efter Estonia - jag föreslår tabellen på s. 108.
http://www.havkom.se/virtupload/content/100/Estonia_JAICrapport_Sv.pdf
Jag är säker på att alla besättningar gjorde allt de kunde och lite till den natten. Jag känner ett flertal av dem och hyser den största respekt för både deras insats och yrkesskicklighet. Men jag är lika säker på att alla som arbetat med SAR också förstår att det inte finns ett land i världen som hade rett ut den räddningsinsatsen med annat än katastrof som slutresultat. Långt ut, snabbt förlopp, kallt vatten, dåligt väder och närmare 1000 personer ombord. Att dimensionera en sjöräddningsorganisation efter det scenariot finns det ingen som är intresserad av, framför allt inte skattebetalarna.
Men det man lyfter fram är ändå exemplet Estonia, gång på gång. Man lyfter fram två helt sanna fakta, att det nu finns färre helikoptrar tillgängliga för sjöräddning (totalt 7) samt att de är minde till storleken. Sedan säger man inte så mycket mer och det finns en förmodligen en god anledning till det. Den anledningen gissar jag är att resterande delar av sanningen inte tjänar ens syfte. Estoniainsatsen visar tydligt att storlek och antal inte är ensamt avgörande. Fort på plats, koordination av flygande enheter, internationellt samarbete, preventivt arbete mm. är viktiga faktorer som utvecklats mycket sedan Estonia. Till exempel, för att nämna något av det som är enklast att ta till sig för den oinvigde, är nu anspänningstiden 15 minuter, dygnet runt, året runt, på samtliga baseringar istället för de tider ni finner angivna i tabellen på sidan 108 i haverirapporten. Helikoptrarna är snabbare och besättningarna ägnar sig till fullo åt sjö- och flygräddning, inga trupptransporter, FN uppdrag eller utbåtsjakt. Dessutom är Sverige inte ensamt i ett sådant läge som Estonia. Nationerna kring Östersjöområdet samövar regelbundet och brist på helikoptrar i händelse av en större katastrof är knappast ett problem, snarare är utmaningen att koordinera och utnyttja dem på bästa sätt - något som numera övas regelbundet tillsammans med t.ex. KBV samt andra länder.
Att tala om utfallet av en ny Estonia katastrof är helt och hållet spekulation, och samtliga som har erfarenhet av SAR vet det, gröna som civila. Tanken på större katastrofer finns även idag, man har bara valt en annan taktik, satsat på andra aspekter än storlek och antal. Jag hoppas innerligt att vi slipper uppleva den dag man får facit på hur bra den taktiken varit, men jag tror utifrån min erfarenhet av både militär och civil sjöräddning att man prioriterat rätt och att en större katastrof idag inte alls behöver sluta sämre än för 20 år sedan. Exakt hur den skulle sluta finns det en rad faktorer som avgör och dessa styr ingen av oss över. Man bör respektera den som säger annat angående dessa spekulationer, men man bör också kunna kräva bättre underbyggda argument där alla aspekter tas med, inte bara de som tjänar ens egen agenda. Den diskussionen och de jämförelserna kräver stor kunskap om dagens sjöräddningsorganisation, något jag som sagt upplever att många tyckare saknar alternativt utelämnar ur resonemangen. Man kan jämföra bättre/sämre nu och då ända in i absurdum, men det blir sällan en bra eller saklig debatt utan låsta lägen med utgångspunkten att något ska vara bättre eller sämre. Man har idag en annorlunda organisation med ett annat tänk, saker har ändrats över de senaste 20 åren. Det jag tycker mig se i debatten är allt för mycket bitterhet och “det var bättre förr” tänk.
Forts...
Självklart ska Försvarsmakten ha ett fungerande helikoptersystem för ubåtsjakt, ingen tvekan om den saken och jag hoppas att verkligen att det kommer bli verklighet inom en överskådlig framtid. Men när det kommer till statens övriga helikopterverksamhet föreslår jag en renhårig diskussion där fakta inte utelämnas ur debatten för att den inte stödjer ens egen agenda. Det är synd att debatten om Försvarsmaktens helikoptrar ska spilla över och fläcka ner väl fungerande statlig sjöräddning och jag ser inte hur någon ska vinna på den pajkastning jag upplever att det emellanåt är.
SvaraRadera//Claes - En av debattens åskådare med längre erfarenhet av helikopterburen SAR, militär och civil, i Sverige och utomlands.