Det omtalade projektet L10 fick stryka på foten för att man skulle kunna köpa en interrimshelikopter i väntan på Hkp14. Nu ser det ut som om vi trots allt får nya fartyg, men inte ett stridsstödfartyg som planerades från början, utan istället ett renodlat stödfartyg till våra Sjöstridsflottiljer.
Detta är precis det Marinen behöver. Ett fartyg som kan stödja våra stridsfartyg med logistik och viss ledning. Det ursprungliga projektet L10 hade sannolikt blivit en katastrof för marinen, då det med största sannolikhet hade blivit en strategisk resurs vid internationella insatser (transport av Armén) istället för att stödja Marinen på plats.
Nu kommer det enligt nya rykten att bli två fartyg. Ett till varje sjöstridsflottilj som ersättare för HMS Visborg och HMS Trossö. Det här är riktigt positivt för marinens förband. Låt oss hoppas att dessa två fartyg som planeras att levereras från 2017 får stå kvar i materielanskaffningsplanen och att de också blir byggda.
Stödfartyg är i dag ett absolut måste då man redan avvecklat merparten av de marina basområden och dess infrastruktur. Dessutom så behövs fartygen redan nu för att kunna stödja våra fartyg vid internationella insatser likt utanför Libanon och i Adenviken.
Vi lär få anledning till att återkomma i den här frågan framöver.
Som bekant kan man om man håller sig framme lägga ett skambud på ett av de endast några år gamla brittiska stödfartyg som nu ska säljas som resultat av landets svångremspolitik.
SvaraRaderaBetyder det då att det blir två alldeles för små rackare som inte kommer klara hög sjö i internationella insatser?
SvaraRaderaTragiskt.
Dessutom är våra få stackars korvetter på tok för små för att kunna verka på längre avstånd på öppen ocean i högre sjö än Östersjön.
SvaraRaderaVad var det för fel på Absalon?
..."Det ursprungliga projektet L10 hade sannolikt blivit en katastrof för marinen, då det med största sannolikhet hade blivit en strategisk resurs vid internationella insatser (transport av Armén) istället för att stödja Marinen på plats...."
SvaraRaderaSkulle vara intressant att få läsa en fördjupning om detta... Det verkar som du har stuprörssyn på operationer. Ska inte FM vara JOINT..
Anonym 08:53>
SvaraRaderaNejdå, jag har inte stuprörssyn. Jag hade gärna (om pengarna funnits) sett både ett stödfartyg till Sjöstridsflottiljerna och ett fartygs som strategisk resurs för transport av övriga FM.
Får vi endast ett fartyg (L10 motsv.) som skall kunna göra allting, så kommer med stor sannolikhet sjöstridsflottiljerna med jämna mellanrum att stå helt utan logistikstöd då ett sådant fartyg kanske är på väg med stridsfordon till Afrika.
Ett sånt scenario är inte önskvärt då marinen måste ha ett rörligt logistikstöd över tiden då stridsfartygen är för små för att klara sig längre tid på egen hand än ett par veckor.
Jag ser hellre att man som så många andra länder gör, leasar in RORO-tonnage när man behöver flytta trupp/fordon motsv.
Det är helt fantastiskt att en hel FM lyckats missförstå ett projekt så fullständigt... L10 skulle konfigureras på ungefär samma sätt som Absalon. Bättre lastutrymme än en fregatt men sämre än ett containerfartyg. Bättre eldkraft än en korvett men sämre än ett slagskepp. Bättre uthållighet än en korvett men sämre än en atomubåt. Bättre helikopterkapacitet än HMS Carlskrona men sämre än USS Nimitz. Ett mittemellan stridsfartyg. Dessa fartyg kallas internationellt för Combat Support Vessels. De har kapacitet att agera som OPV:s, viss trupptransport och även NGS. Tyvärr så missade vi något i översättningen av Support. Istället blev det i folkmun någon sorts Supplyfartyg det pratades om istället.
SvaraRaderaDetta är det oceangående fartyget med expeditionär förmåga och multi-role kapacitet som vår Flotta saknat sedan den sista kryssaren såldes av. Det enda riktiga örlogsfartyg vi kunnat anskaffa eftersom fregatt låter för krigiskt för en stor del av riksdagsminoriteten.
Jaja, det bidde inget stridsfartyg det blev två nya mjölk o bunkerpråmar istället som likt ankmammor kommer få gå i bräschen för framtida svenska ytoperationer. Intet nytt under solen alltså.
Sanningen är den att våra ytenheter inte behöver några supplyfartyg. Våra fartyg har gott och väl den uthållighet som krävs för att klara sina uppdragsprofiler. De moment som nu utförs till sjöss med befintliga lagfartyg har allt för ofta karaktären av momentvisa övningar för övningens skull.
Jag är själv inte särskilt road av tanken på att landets marina resurser som redan idag har svårt att räcka till kärnverksamheten (territorriell integritet o havsövervakning) dessutom skulle slösas på att skjutsa stridsfordon till pakistan. På så sätt är det väl bra att L10-projektet tagit en halvhalt för omgruppering. Det är bara det att det finns ett antal uppgifter inom just TI och andra delar av vår marina intressesfär som vi inte löser med våra nuvarande stannioljagare. När ska vi ta tag i det då?
Spännande med stödfartyg, dessutom två. Men vilka fartyg behöver stöd? Korvett typ Visby lär inte bli operativ i överskådlig framtid och den äldre typ Gbg rangeras förmodligen ut. Skall vi stödja minröjningsfartyg och patrullbåtar eller kanske den decimerade ubåtsförmågan? Gärna stödfartyg men först en rejäl och operativ sjöstridsflotta!
SvaraRaderaIntressanta och tänkvärda kommentarer.
SvaraRaderaTyvärr känns det ofta som om man projekterar fartyg utan att egentligen fullt ut analysera vad det är vi behöver idag och imorgon. Ofta blir det tyvärr kompromisser som inte blir riktigt bra till någonting.
@ Anonym 31 oktober 2010 11:21.
SvaraRaderaKv typ Visby är operativ i version 4 och löser skarpa uppgifter till sjöss redan idag. Visby version 5 kommer att bli operativ ca 2013.
Rätt skall vara rätt!
/ Commander
@Skipper. Jag hoppas att Dina inlägg betr. marina frågor får en högre nivå en den som förekommer bland dagens sjöofficerare. Dessa har fortfarande en process att genomgå vad beträffar självrannsakan vad avser det havererade VISBY-projektet.
SvaraRaderaDet kan ju vara på plats att titta på vad beställaren dvs. Riksdagen skrev först betr. L-10 projektets fartygs uppgifter. Flottan fantiserade om 2-3 st där kostnaderna hela tiden steg beroende på olika intressenters lobbyförmåga. Ett förband – AMF – som skulle vara en av huvudanvändarna av L10 var ju inte ens med i arbetet med specifikationerna. Nu försöker man bygga vad som helst för den ekonomi som finns kvar efter helikopteraffären.
Vi kan också här se svårigheterna med att beställa fartyg idag som levereras 2017. Vad vet vi om behoven då? Vad vi dock kan se är behoven (dvs det är de politiska som räknas) inom 3-5 år varför flera bloggares idé om att köpa loss ett fartyg ur BAY-klassen i UK både är snabbare, mer kostnadseffektivt än andra alternativ. Det skulle dessutom uppfylla ursprungskraven för L-10 och dessutom med fördel göras tillsammans med bl a Finland.
TEDDY 10:19 tycks vara en sjöofficer med humor – (för Du menar väl inte allvar med Din spec av L10?) - som dock inte förstått detta med JOINT.
Vi har en bra flotta för det nationella försvaret i närområdet. Flottan har varken fått resurser eller uppdrag att bygga farkoster och system för operationer på de stora haven. Att sedan ubåtar och korvetter gjort ett bra jobb utomlands trots tekniska tillkortakommanden får ju mest tillskrivas enskilda besättningar.
Flottan är en del i försvarets JOINT och kan internationellt ha som huvuduppgift att transportera AMF och arméförband. Inser man inte det och ej heller ställer upp, så kan arméns flotta snabbt uppstå. Den har funnits förr.
Förutom att bygga ubåt – där Kockums är världsmästare på dieseldrivna – så bör Sverige med tanke på pris, tillgänglighet mm leva som det är bestämt. Köp COTS dvs. något som finns här och nu helts på hyllan.
Det är helt uppenbart att detta är en av marinens stora huvudfrågor och samtidigt ett problem.
SvaraRaderaDet finns många olika åsikter rörande vilken flotta Sverige skall ha, och vilka som är uppgifterna.
Det är nästintill tragiskt att politiker via FM högsta ledning inte lyckats förmedla det budskapet på ett TYDLIGT sätt.
Ena dagen handlar det om internationella insatser och nästa dag handlar det om ett återtagande av nationell förmåga.
Det omnäms ofta som BÅDE OCH, men känns tyvärr ofta som VARKEN ELLER.
Marinen hade nog mått bra av tydliga direktiv avseende UPPGIFTER, materiella RESURSER OCH MEDEL i form av pengar och personal.
"Strategic Lift" är och förblir en efterfrågad förmåga, såväl i luften som på havet.
SvaraRaderaDet verkar att finnas mer förståelse för detta, än vad Skipper och Vakthavande lägger i dagen.
Det finns ingen naturlag som säger att just Sverige skall ha fartyg som inte får komma med än 10 distans från land av sjösäkerhetsskäl.
@Hugin och Munin:
SvaraRaderaFlottan kan inte alls ha som uppgift att transportera Armén eller Amfibie eftersom Flottan inte har fartygen till det! Så är det eftersom det aldrig har varit meningen att skjutsa runt på markoperativa förband i Flottans regi. I och med ambitionssänkningen i projekt L10 så är det inte heller framgent meningen att ni ska få den skjutsen av oss.
Det jag dessutom försökte få fram med min kommentar är att det är vansinnigt ineffektivt (läs dyrt) att genomföra personaltransporter med stridsfartyg när det finns färjor enkom för ändamålet.
Om du hade släppt din raljanta ton och försökt läsa vad det var jag skrev så hade du kanske blivit lite klokare på det.
Vi har inte alls en bra flotta för insatser i närområdet. Fartygen är för små, för långsamma och saknar uthålligheten för den typ av operationer som kommer att krävas av oss i en nära framtid. Vårt närområde är ju som bekant lite större än Stockholms och Blekinge skärgårdar.
Detta är något som också börjat uppmärksammas från politiskt håll. A26 till exempel kommer ha betydligt större uthållighet än tidigare ubåtar. L10 skulle ha blivit ytans motsvarighet om inte Amf o Armén slagit klorna i projektet.
Att sedan ubåtar och korvetter gjort ett bra jobb utomlands har inte alls med enskilda besättningar att göra. Läs på för bövelen! Ubåtarna är vid sidan av HMS Carlskrona våra enda oceangående resurser. Korvetterna har satts in i operationer som passat deras profiler som hand i handske.
Sedan så är det inte fråga om enskilda besättningar. Våra besättningar är överlag mycket väl utbildade och har genomgående mycket god renommé utomlands. Detta bygger i stor grad på arvet från det kalla kriget då Flottan och Flygvapnet skötte fronten medan Armén övade på hemmaplan.
Istället för att skriva orealistiska önskelistor på förmågor sällan behövs, bättre löses av civila eller andra nationer (L10), bör man se vilka fartyg som verkligen används och inte mest skaver tamp...
SvaraRaderaFlertalet har betydande brister i uthållighet/sjötålighet/beväpning och bemanning. Att ledningen istället prioriterar sådant krafs som Högvakt, Prio-missionerande och PK-värdegrund säger väl något om hur tomt det är på bryggan. /EK