Gott nytt år - Nästa år kan bara bli till det bättre!

År 2010 går nog tyvärr till historien i Försvarsmakten som det året där missnöjet bland de anställda tog enorma propotioner. Hade det behövt bli så? Nej, absolut inte.

Införandet av affärssystemet PRIO har tagit alltför mycket kraft och medfört en mängd tappade sugar. Att köpa in ett system som ska ta över alla andra system samtidigt som man beslutat att organisation och arbetssätt skall anpassas till systemet, och inte tvärt om, måste vara någon sorts rekord i korkade beslut och felaktiga prioriteringar.

Införandet av den nya internationella arbetsskyldigheten har redan avhandlats här och på flera andra ställen och toppar helt klart listan av mindre kloka beslut och ett plumpt hanterande. Särskilt hanteringen av en bloggkollega får betyget MVIG.

Införandet av ett yrkesförsvar och avskaffande av värnplikt är ett ämne som det råder delade meningar om. Inom marinen är de flesta fortfarande positiva till detta. Personligen tillhör jag inte den skaran positiva i den frågan, då jag på längre sikt kan se flera promlemområden, samtidigt som det kostar mer pengar.

Helikopterfrågan är långt i från löst, särskilt för sjöoperativ verksamhet. Ingen ljusning i sikte.

Ryssland rustar som aldrig förr och lägger stor tyngdpunkt på att bygga upp en stor kapacitet för amfibieoperationer och luftlandsättning, men den svenska försvarsmakten och våra politiker låtsas så klart som om att det regnar. Skygglappar på verkar vara modellen numera.

Våra nya ytstridsenheter står fortfarande som tandlösa tigrar och kan inte göra i stort sett annat än att leda sig själv och i bästa fall några andra enheter. Ledningssystem och sensorer i all ära, men vore det inte lämpligt med lite väl fungerande och optimerade vapensystem, såväl offensiva som defensiva på nya moderna plattformar? Nu senast verkar ny/modifierad ubåtsjakttorped till och med bli ett problemområde.

Förband med vinterförmåga läggs ned. Det blir extra påtagligt nu när man ser att hela Sverige, trots politikers och FML ovilja att se behovet av att kunna genomföra strid i vintermiljö, kan drabbas av rejäla vintrar med stora mängder snö och kyla.

I Afghanistan gör våra svenska soldater förhoppningsvis mycket nytta. Dessvärre så har flera Svenska soldater avlidit och blivit svårt skadade i strid. Sverige och Försvarsmakten är oerhört dåliga på att ta hand om de s.k. krigsveteranerna när de väl är hemma. Här behövs det kraftfulla insatser framöver.

Nya snäva personalramar, ev. omorganisation, omgalonering och ev. uppsägningar i samband med begrepp som IO11, Basorganisation 2013 och IO 14 innebär sannolikt bara en massa tråkigheter som vi dessvärre tar oss med in i 2011

Ja, det blir en rejäl eländesskildring när man tittar tillbaka på 2010, vare sig man vill eller inte. Det finns väldigt få ljuspunkter av modellen större. För marinens del var insatsen i Adenviken en ljuspunkt. men sett till det stora hela sammanhanget så är frågan till och med här, om man verkligen gjort någon skillnad när man inte kan angripa det verkliga problemet. Mat har dock kommit fram säkert till Somalia, vilket är viktigt.

Med allt detta i bakfickan så kan omöjligt 2011 bli ett sämre år. Nu har vi förhoppningsvis bara bra saker att se fram emot och lägger det för Försvarsmakten svarta året 2010 bakom oss.... Eller?

GOTT NYTT ÅR!


Uppdaterad:
Samma sekund som detta inlägg publicerades så skickade Försvarsmakten ut ett meddelande på sin facebookgrupp med texten

Försvarsmakten Nu lämnar vi snart 2010 bakom oss. Vad tycker ni har varit bra och mindre bra från Försvarsmaktens sida under året?

Är det ett kvitto på att FML verkligen tappat förankringen hos fotfolket och världen utanför HKV? Hade man känt organisationen på pulsen löpande, så hade man nog sannolikt inte bemödat sig med att ställa en sådan fråga, utan valt att inse att 2010 inte var ett särskilt positivt år?

En annan något märklig sak är att sådana frågeställningar aldrig kommuniceras ut till/från personalen. I stället gör man det på facebook....

Det finns lösningar för tågtrafiken

Svensk tågtrafik med sina gigantiska problem i dessa tider borde lära av andra som inte glömt bort det här med att hantera att det ibland blir vinter.

Man säger att spåren och växlarna fryser. Då vore det väl lämpligt att ha någon maskin som åker runt och tinar up spåren. Varför inte ett litet lok med en tiltbar jetmotor?

Behöver man istället ploga bort stora snömängder så finns det stora plogar för tåg också.

Se och lär!

Nu har banverket, eller vem som nu är ansvarig, förvisso tagit mod till sig och hyrt in museilok med en riktig plog för att få lite ordning. Visst är det härligt att se ett lok med plog. Sådant ser vi knappast på ett X2000 i dag.

Högvakten rånad på automatvapen

Pinsamt var ordet.
Fick den här kommentaren skickad, och jag instämmer till stor del!

Detta var väl ändå droppen som får bägaren att rinna över! Högvakten rånad! Här lägger vi ner en ofattbar stor del av våra förbands arbetstid för att vakta Kungens slott och så räcker tydligen inte det. Vakten blir lurad. Trots vad en tidigare general sa om att "det sista vi lägger ner i Försvarsmakten är Högvakten" så är det hög tid nu. Sätt in proffs på denna monotona uppgift, dvs något vaktbolag och låt våra få förband utbilda och träna sig för den väpnade striden som är deras kärnverksamhet. Lägg ner den militära högvakten! Tomtefar

Pinsamt att inte en vakt, utan två vakter inte ens lyckas freda sig själv och/eller kamraten. Nu har vi förvisso inte speciellt mycket fakta i ärendet än så länge, men kan det kanske finnas brister i utbildning och övning även inom detta grundläggande område?

Frågan är om inte ett vaktbolag hade gjort ett bättre jobb som kommentaren här ovan säger, trots att det svider att behöva välja bort bevakning av kungahuset till förmån för kärnverksamhet. Men detta kommer nog trots allt aldrig hända. Om FM till slut skulle bestå av enbart en enda bataljon så kommer den troligtvis vara allokerad för högvakt.

Expressen
Aftonbladet
SvD
DN

GOD JUL

Önskar alla er läsare en riktigt

Samordning mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen

Samordningen mellan resurserna och funktionerna hos Försvarsmakten och Kustbevakningen är för merparten av alla andra länder en sådan självklarhet att något annat vore otänkbart. Inom samtliga förutom två nationer runt Östersjön och västerhavet är Kustbevakningen en del av marinen. Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Danmark och Norge har sedan länge insett samordningsvinsterna med detta. Enbart Sverige och Tyskland har valt särlösningen med en fristående myndighet.

Mellan marinen och Kustbevakningen i Sverige skulle jag vilja påstå att det är fullständigt vattentäta skott. Samordningen är nästintill noll sånär som på några små detaljer rörande s.k. utbyte av sjölägesinformation. Men i själva verket handlar det egentligen knappt om något utbyte alls. Det hela handlar om att Försvarsmakten enkelriktat levererar sjölägesinformation till Kustbevakningen.

Många gånger har jag hört från personal vid de marina sjöbevakningscentralerna historier där SjöC gjort grovjobbet med efterforskningar vid t.e.x. oljeutsläpp, där man lyckats backa sjölägesbilden och spåra upp exakt vilket fartyg som passerat en viss position vid en viss tidpunkt och till och med kunnat namnge och ta fram fakta var aktuellt fartyg befinner sig nu. Informationen har sedan gått till KBV som gått ut i media och tagit åt sig äran av ett väl genomfört arbete.

I sak har det kanske ingen betydelse, men jag förstår frustrationen hos alla sjöbevakare som får uppleva detta gång på gång. För övrigt så kommer nog mycket troligt detta detektivarbete att nedgå avsevärt då man bara för några veckor sedan stängde ned ytterligare två marina sjöbevakningscentraler. I fallet Karlskrona så lämnar man dessutom ytterligare en fortifikatoriskt skyddad ledningsplats. Det är berget som tidigare samlokaliserades med Flygvapnets luftbevakningscentral S2, LFC Vargen i Torskors där den marina verksamheten nu avvecklas. Vad som händer med berget är oklart, men förhoppningsvis kanske en regional stab kan inrättas? Men sannolikt har man inga ambitioner att fortifikatoriskt skydda en sådan ledningsplats.
För den som hann se inslaget på TV4 play innan det plockades bort så kunde man också höra marinbaschefen, kmd Jan Thörnqvist bli citerad med att "Jag tror egentligen inte på detta".

Ett annan ljuspunkt i sopppan med de vattentäta skotten så är den samordning som skedde i samband med insatsen i Somalia där kustbevakningsflyget deltog under ett antal månader med ett flygplan.  I en artikel på Försvarsmaktens hemsida med rubriken "Ökat samarbete mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen" så har MI Anders Grenstad besökt Skavsta och diskuterat samarbetsformer inom områdena sjöövervakning utbildning och internationella insatser, små områden där man redan samverkar, så min undran är varför man nu flaggar upp just detta? Personligen tycker jag det är pinsamt att samverkanspunkterna år 2010 inte är fler. Detta mellan två myndigheter som sedan många år tillbaka t.o.m. ligger under samma departement.

Men mer borde definitivt kunna göras.

I budget för utgiftsområde 6  för 2011, "Försvar och samhällets krisberedskap" så avsätts ca 1 miljard kronor i ramanslaget för KBV verksamhet. En miljard som på samma sätt som Försvarsmaktens alla miljarder skulle kunna förvaltas mer optimalt genom samordning av resurser.

Något som tycks gått allmänheten och media helt förbi är en mycket intressant delrapport som i dagarna har levererats från statskontoret rörande just samordning mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen. Rapporten benämns "Ökad sjöstödsamerkan". Inledningsvis så gläds man när man läser uppdraget från regeringen som lyder.

Uppdrag till Statskontoret att utreda och föreslå åtgärder för ökad resurseffektivitet inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap.
Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 april 2011 och en delrapport ska lämnas senast den 1 november 2010. Delrapporteringen sker genom föreliggande promemoria, Ökad sjöstödssamverkan?

Däremot blir man mycket förundrad och förvånad när man ser de avgränsningar som statskontoret fått. Man kan se en underton av förvåning även från statskontoret då man beskriver avgränsningarna i sammanfattningen.

På uppdrag av regeringen utreder Statskontoret möjligheter till ökad sam-verkan avseende stödfunktioner mellan i första hand sjöverkande myndigheter. Utgångspunkten är att söka identifiera områden där ökad samverkan kan leda till kostnadsreduceringar och rationaliseringsvinster. Utredningen avser primärt stödfunktionerna upphandling, underhåll och undervisning. I uppdragstexten anges uttryckligen att den operativa verksamheten hos myndigheterna inte omfattas av uppdraget.

Min uppfattning är att Kustbevakningen så snart som möjligt bör inarbetas inom marinen. Samordningsområden skulle kunna bli många.

Exempel inom logistikområdet skulle kunna vara basområden med kajer, materielhantering, reservdelar, upphandling av fartyg och system, administration, förråd mm.

Operativa fördelar skulle kunna uppnås genom ett totalt sett större fartygsbestånd där betydligt fler fartyg skulle vara till sjöss över tiden med olika uppgifter. FM skulle kunna nyttja Kustbevakningens flygplan på ett betydligt mer optimalt sätt inom ramen för FM uppgifter. Med en större analys av läget skulle många fler områden kunna belysas.

Med en sådan organisation skulle också Marinen kunna ta ett helhetsansvar för Svensk sjöräddning, något som exempelvis danska försvarsmakten har genom att JRCC är en del inom marinen.

Ledamöterna i försvarsutskottet Annicka Engblom och Karin Enström har skrivit en artikel om Kustbevakningen där det tydligt framgår att man vill satsa på Kustbevakningen i dess nuvarande form, och till och med öka resurserna till myndigheten. Detta i sig är ett sundhetstecken, men vore det inte bättre att få ännu mer pang för pengarna genom att göra Kustbevakningen till den del av marinen?

Läs även alla inlägg Wiseman och CI skrivit om Kustbevakningen.

Slutet för inomskärs ubåtsjakt?

Nu slås sannolikt sista spiken i kistan för att inom överskådlig tid avveckla förmågan till inomskärs ubåtsjakt. Nu ska den svenska miniubåten Spiggen som byggdes för att öva marinens förmåga till detta säljas enligt medias rapporter. Marinmuseum har fått erbjudande att ta över ubåten. Men intresset där verkar svalt då Richard Bauer, chef för marinmuseum, anser att ubåten inte har något större historiskt värde.

Spiggen byggdes i början av 90-talet för marinens räkning efter all skarp ubåtsjakt som varit, just i syfte att öva Svensk förmåga att hantera detta hot. Spiggen har under dessa år gjort mycket nytta, och det är åtskilliga sonaroperatörer och ubåtsjaktofficerare som ökat sin kompetens med hjälp av just HMS Spiggen.

Att nu helt avveckla Spiggen innebär att vi nu, även om vi vill återta förmågan, inte kommer att kunna göra det med egna medel eftersom vi inte har någon miniubåt att öva mot. En ubåt som kan ta sig långt in i vår svenska skärgård i grunda vatten.

Spiggen har under de senaste åren legat i malpåse. Andra system för detta ändamål som bojbåtar med passiva sonarbojar är också borta ur organisationen, precis som de svenska patrullbåtarna vars specialitet var just inomskärs ubåtsjakt är redan avvecklade och sålda. Några helikoptrar har vi som bekant inte heller.

Ubåtsjakt är uppenbart inte något som är prioriterat. Man skulle till och med kunna dra det så långt att kalla det en icke önskärd förmåga m.h.t. de aktiva åtgärderna som vidtagits för att montera ned materiel och kompetens.

Tyvärr är det nog dessutom värre än så...

Basorganisation 2013 och en stor osthyvel

Sverkers julhälsning till personalen blev inte omgaloneringen (tvångsdegraderingen) som många väntat, det blev i stället något helt annat. På många håll inom de marina förbanden sitter nu chefer och sliter sitt hår över de senaste s.k. arbetsunderlagen rörande det som nu kallas "Basorganisation 2013". Ett nytt begrepp för att inta personalramarna inför IO14.

Alla förband verkar nu fått bakläxa. Efter att bara för ett antal månader sedan ha tagit fram personalramar som stämde (hyfsat bra) överrens med verksamheten så kablas nu nya direktiv ut från PROD PLAN med helt andra förutsättningar.

Den tidigare kommunicerade organisationen byggde på "förändringar av GRO" (vilket i klarspråk med stor sannolikhet innebar nedläggning av två förband) vilket nu politikerna efter valet sagt blankt nej till. Antalet huvuden totalt sett inom FM skall ändå vara detsamma, villket innebär att Försvarsmakten nu i stället tar fram den gigantsika osthyveln och skär ner överallt i hela den nuvarande organisationen.

Detta är självklart helt orimligt då samtliga marina förband redan i dag är i absolut minsta laget för att kunna framstå som trovärdiga, både rörande personal och förmågor. En ytterligare minskning är oacceptabel.

Alternativet till detta borde vara att välja bort förmågor och funktioner, något jag hellre förordar av den enkla anledningen att politikerna inte kommer att acceptera detta. Försvarsmakten behöver bli oerhört mycket bättre på att ta tjuren vid hornen, och gå tillbaka till uppdragsgivaren regeringen och meddela att man inte löser ut verksamheten med de tilldelade medel man erhållit, i stället för att som vanligt köra "ankare-i-mössan-principen".

Blir detta verklighet så kommer vi att få se ännu mer administration tryckas neråt, färre chefer på mellannivå, och framför allt färre individer som skall lösa alla tilldelade uppdrag och färre bemannade plattformar. Helt orimligt.

Botten är nu nådd, det går inte att komma lägre ner. Dags för FML att meddela det uppåt till uppdragsgivaren, för en gång skull. I väntan på det så kan alla försvaranställda sitta hemma över julen och fundera på vad det här kommer att innebära för just mig. Tack för julklappen.

Outsourcing - Omodernt och ej kostnadseffektivt?

Försvarsmakten har ofta en tendens att genomföra många projekt och förändringar X antal år efter att motsvarande skett i det civila samhället. Det kan i många fall kopplas till en mycket stor tröghet i maskineriet. Vissa saker skall dras i långbänk (dock inte införandet av det nya anställningsavtalet) vilket får till följd av att när det skall ske/genomföras så är det aktuella ämnet ofta redan föråldrat.

Då kan man kanske tro att det finns fördelar med att vara lite sen. För den eftertänksamme så finns det mycket tid att reflektera och bevaka de andras utfall av en åtgärd, och kanske kunna styra om skutan så att utfallet optimeras.

Jag tänker nu på begreppet "outsourcing" som för ett antal år sedan var väldigt modernt - till och med ett modeord på många små och större företag. Försvarsmakten var så klart X antal år efter även här och har nu, många år efter alla andra, på allvar börjat ta tag i att börja "outsourca" så mycket av verksamheten som möjligt. FM Log verkar dessutom fått styrningar att outsourca allt som är teoretiskt möjligt- i tron och förhoppningen att detta skall spara pengar.

Hela FM Log inrättades dessutom som förband med ovanstående uttalade ambition. I dag arbetar ca 3600 anställda inom förbandet. Hur ska FM Log då kunna spara pengar åt Försvarsmakten?

Ja, det hela handlar förstås om att genomföra verksamheten så kostnadseffektivt som möjligt. Att minska på personalen vid förbandet är så klart en stor del i att spara pengar - i det lilla perspektivet. Men sett från ovan, och sett till hela Försvarsmakten så är jag tveksam till om det verkligen sparas några pengar alls. Minskar man lönehandläggare, ekonomer, resehandläggare, inköpare mm. så innebär det att någon annan i stället måste göra det jobbet.

I dagsläget trycker man ut mer och mer av den administrationen på den enskilde officeren, vilket självklart innebär att samma officer får mindre tid till kärnverksamhet och lägger mer tid på att administrera sig själv och sina underställda medarbetare, läs PRIO.
Men detta syns inte, och således så räknas det inte heller!

När det gäller att spara pengar i form av andra tjänster som i dag FM Log tillhandahåller som ex. förplägnad, transporter, reservdelar och drift så har man i många fall redan börjat outsourca delar av verksamheten och centralisera andra delar (centrallager i Arboga).

Allt detta samtidigt som många civila företag nu i stället konstaterat att det kanske inte alls fick den positiva och konstnadseffektiva output som man väntat sig. I vissa fall har det till och med visat sig i stället blivit dyrare att köpa tjänster istället för att sköta saker själv, vilket i många fall ineburit att företagen nu i stället återgått till att hålla tjänsterna "in-house" inom egen organisation. Detta verkar dock helt undgått Försvarsmakten som nu kör på för fullt och upphandla mycket verksamhet enligt OPS - Offentlig-Privat samverkan.

Ur en rapport angående OPS, kan man läsa följande.

Offentlig-privat samverkan utgår från en fuktionsentreprenad men innebär också att entreprenören förväntas låna upp medel för att genomföra projektet. Dessa medel betalas tillbaka under projekttiden, endera i form av ersättningar från statskassan eller som avbetalningar från statsbudgeten.

Det finns åtminstone två viktiga källor till effektivisering: den ena att utföraren ges ökad frihet att genomföra uppdraget på det sätt man finner lämpligt, och den andra att man ges möjlighet att minimera projektens kostnader i ett livscykelperspektiv genom ett långt avtal.

Den ökade friheten att utforma objekten, liksom det ökade ansvaret för underhåll och drift innebär också ökade risker för utföraren. Detta kan i sin tur öka beställarens kostnader genom att utföraren i sitt anbud lägger in en riskpremie. Därför är det viktigt att beställaren väljer precis vilket ansvar, och
därmed vilka risker, som utföraren ska bära.

Enligt uppgifter från HKV tittar man nu att helt och hållet lägga all logistik utanför Försvarsmakten. Åtminstone den del av logistiken som FM Log i dag tillhandahåller. Detta tror jag vore ett fullkomligt vansinnigt projekt som skulle innebära att nationell försvarsförmåga skulle nedgå avsevärt och att det även skulle innebära ytterligare administration för den enskilde officeren.

Tittar man på begreppet outsourcing på Wikipedia hittar man förklaringen:
Outsourcing är ett engelskt lånord och betyder att ett företag låter ett annat företag sköta en eller flera processer. På det sättet kan företaget fokusera på sin kärnverksamhet.

Det innebär att alla officerare således borde outsourca sin egen PRIO administration m.m. till förmån för att genomföra kärnverksamhet.

Kände Försvarsmakten till sprängningen?

Efter dagens sprängning på Drottninggatan i Stockholm har nu Försvarsmakten oväntat hamnat i fokus.

Både SvD och DN publicerar i dag uppgifter där man antyder att Försvarsmakten, eller en person inom Försvarsmakten skulle känt till att något skulle hända på Drottninggatan, och via SMS uppmanat en bekant att hålla sig borta därifrån.

Försvarsmakten dementerar genom direktör Lagersten att så inte är fallet.

Att en anställd inom FM hade kännedom om att detta skulle ske av någon oklar anledning, behöver inte likställas med att myndigheten hade kännedom om detsamma. Det är två olika saker, vilket bör betonas. Den här historien kommer vi nog att få återkomma till när mer fakta finns i målet.

Uppdaterad: Chefsingenjören har en mer detaljerad beskrivningen av det hela som är mycket läsvärd.

En skriftlig fråga till Tolgfors?

Jag och många andra har noga följt Allan Widman, och det han sagt och gjort i riksdagen när det gäller fösvarsfrågor. Han har nog gjort mer nytta än någon annan svensk politiker i försvarsrelaterade frågor.

Jag kan också konstatera att Widman skickat ett antal skriftliga frågor i olika ärenden till försvarsministern, något man som riksdagspolitiker har möjlighet att göra.
Hade det inte varit lämpligt att någon svensk försvarspolitiker nu ställer en ny skriftlig fråga till Tolgfors med innebörden:

- Vad avser försvarsministern att vidtaga för åtgärder för att stävja det alltmer utbredda missnöjet från Försvarsmaktens anställda mot ledningen och hanteringen av dess viktigaste resurs - personalen?

Något annat svar än det klassiska Tolgfors-svaret: "Det är en sak som Försvarsmakten är ålagda att hantera intern inom myndigheten" kan vi nog knappast förvänta oss..

Men det kanske åtminstone kan ge en nog så viktig "heads up" till berörda.

HMS Carlskrona åter i hemmahamn

I dag kl 10.00 förtöjde HMS Carlskrona i hemmahamn efter att varit på insats i Adenviken under stora delar av året sysselsatt med havsövervakning, eskortering av förnödenhetstransporter till Somalia och till viss del piratjakt.

Fartyget lämnade Sverige den 13 mars och påbörjade insatsen i operationsområdet en månad senare. Under de första fyra månaderna hade man dessutom FHQ lokaliserat ombord på HMS Carlskrona. Under samma period hade man även helikopter 15 baserad ombord, precis som väntat mycket lyckat koncept.

Välkommen hem HMS Carlskrona med besättning. Ni har gjort ett bra jobb, och förhoppningsvis också gjort skillnad i tillvaron för människor som blivit hjälpta av att försändelser kommit fram, och att några handelsfartyg undkommit piraterna genom er närvaro.

BZ

Politiker - Agera !

Som om inte en SMS-uppsägning från Försvarsmakten vore nog, så kryddar nu den gode arbetsgivaren soppan ytterligare med att sparka Chefsingenjören från utlandsstyrkan genom att annonsera ut hans tjänst i Afghanistan på Försvarsmaktens webbsida.

Ny teknik och SvD har uppmärksammat även detta.

Detta konsekvent dåliga agerandet från Försvarsmaktens ledning får nu bägarna att rinna över hos väldigt många medarbetare. Det har under de senaste åren byggts upp en stor frustration hos många medarbetare p.g.a en mängd olika saker där en stor orsak är att Försvarsmakten hela tiden blir en sämre och sämre medarbetare.

Frågan är hur långt kommer det att gå innan det blir ett riktigt dåligt läge? Redan nu sitter väldigt många försvarsmaktsanställda och filar på sina CV:n och söker jobb, bara för att man tröttnat på dålig personalhantering, materielsystem som är undermåliga samt den konstanta nedmonteringen av Svensk försvarsförmåga som pågått under längre tid. Det sistnämnda orsakat av såväl politiker som militärer i Försvarsmaktens högsta ledning.

Jag tycker det nu är dags för alla politiker i allmänhet, och ni som kan tituleras försvarspolitiker i synnerhet att vakna upp, se vad som händer och börja agera.

Allan Widman hävdar att det formellt sett är omöjligt för en politiker att agera, och skriver på sin blogg följande.

Jag har fått många mail om vad politiker kan göra för Chefsingenjören. I realiteten knappast något. Vi vare sig kan eller får blanda oss i FM:s enskilda beslut. Däremot kan vi med lagstiftning och övergripande styrning vaka över att strukturerna blir mer öppna och mottagliga för det omgivande samhället.  

Enligt den svenska Regeringsformen får ingen myndighet, ej heller regeringen, överpröva en annan myndighets beslut i enskilt fall.

Jag tror nog att alla förstår och accepterar detta, som lätt skulle kunna gå under det välkända begreppet ministerstyre. Däremot tror jag ni politiker skulle kunna agera på annat sätt, och som skulle kunna ge minst lika bra genomslag, om än inte ännu bättre. Bloggaren Cornucopia skriver följande på en kommentar hos Widman.

Det är struntprat att inte politiker och regering kan göra något. De kan kalla upp ÖB och ha "ett förutsättningslöst samtal" där de informerar honom att de är missnöjda med situationen och eftersom han uppenbarligen tappat kontrollen över sin organisation får sparken.

Det är inte någon detaljsstyrning av FM, utan bara en liten signal om vad man tycker. Regeringen kan fritt tillsätta och avskeda GD för statliga verk, i det här fallet ÖB.

Att vara chef är att ta ansvar, och om inte FM sköter sig är det ytterst ÖB:s ansvar.

Till sist undrar jag, som någon skrev på Allan Widmans blogg, om ni försvarspolitiker verkligen vill se och höra verkligheten då ni är ute på era förbandsbesök. Att ni alltid har förbandschefen eller hans närmaste med er när ni går runt bland fotfolket gör definitivt att ni inte får höra sanningarna. Det törs jag nästan garantera.

Så nästa gång, be de högsta cheferna snällt sitta på sitt kontor när ni besöker förbanden och i stället träffar fotfolket. Åtminstone någon gång.

Sammanfattningsvis. Juholt, Widman, Engblom, Daniesson, Jeppsson, Widegren, Wallmark, Lindestam, Hansson, Forssell och Wallmark m.fl. Bestäm ett möte med Herr Tolgfors och föreslå ett agerande efter Cornucopias linje här ovan om ni på något sätt önskar att behålla en officerskår med framåtanda, framtidstro och arbetsglädje. Den varan verkar det nu tyvärr vara ont om på många håll.

Läs i samma ämne:
Wiseman
Chefsingenjören
Cornucopia
Väpnaren

Sjöoperativ helikopter - Del 3

Finns det något som verkligen engagerar er som läser den här bloggen, så är det framför allt frågan om sjöoperativ helikopter i Försvarsmakten. Intresset för detta beror sannolikt på två saker. Det ena är det faktum att det berör all marin och maritim verksamhet. Det andra är det sorgliga faktum att vi i dag helt saknar förmågan, och att det kommer att ta allt för lång tid innan vi kommer att få se en flygande sjöoperativ helikopter i tjänst.

I det första inlägget rörande sjöoperativ helikopter låg fokus på systemet i sig. I det andra inlägget låg istället fokus på hur helikoptrarna borde organiseras inom Försvarsmakten.

När det gäller den flygande personalen, men även tekniker så har Sverige valt att gå sin egen väg genom att inrätta en Försvarsmaktsgemensam helikopterflottilj, som efter några år blev en del av Flygvapnet. Personalen tillhör i dag således Flygvapnet.

Jag och många med mig är av den åsikten att personalen borde tillhöra den vapengren man ska verka inom. En person som flyger helikopter i marin verksamhet borde rimligtvis också organisatoriskt tillhöra marinen. Samma sak för arméflygare. Det handlar om identitet och tillhörighet. Får vi på sikt större fartyg (stödfartyg och fregatter) där helikoptern kommer att stå ombord på fartyget så kommer detta att bli ännu mer angeläget.

Nu har det dock visat sig att andra nordiska länder som tidigare har varit organiserade enligt ovanstående, nu väljer att gå en annan väg. Man skulle kunna påstå att man till del antar lösningar som ligger väldigt nära den Svenska nuvarande organisationen med Helikopterflottiljen.

Danska flottan disponerar i dagsläget 8st Westland Lynx helikoptrar som är baserade på olika fartyg, och snart även på de nybyggda fregatterna av Iver Huitfelt klass.

År 2000 organiserade man om alla helikoptrar i Danmark för att dessa skulle tillhöra Flygvapnet, i likhet med vad som hände i Sverige. Av någon anledning lyckades flottan ta sig ur den knipan och enbart arméns helikoptrar blev den del av helikopterflottiljen. Men nu är det då dags igen. Danmark har i dagarna utbildat sin sista marinflygare till flottan. Søværnets Helikoptertjeneste kommer dessutom från årsskiftet att bli en del av Flygvapnet.

Något som kan förklara detta är att man just nu tittar på att köpa in ett antal större sjöoperativa helikoptrar för att ersätta de äldre LYNX. Typen som nu verkar ligga närmast ett köp är AW101 Merlin,som då skall baseras på Danmarks nya fregatter och även Absalon-klassen. Merlin helikoptrarna finns redan i 14 exemplar inom det Danska flygvapnet för SAR och taktisk trupptransport. Förmodligen är det enbart kostnaderna som styr, och man ser samordningsvinster med en enhetshelikopter som förvaltas inom en och samma organisation.

Inför upphandlingen har man gjort en studie där man bland annat konstaterat att NH 90 (Hkp-14) är ett alldeles för oprövat kort då den inte fullt ut, är levererad till något land, och heller inte prövad i strid.

DALO officials have said they prefer helicopters that are already in use or moving towards production, suggesting the MHRP is leaning towards an off-the-shelf purchase of a versatile ship-based helicopter for national defense and international operations. The MH-60R is seen as having a marginally lower project risk than its rival candidates, and has been mentioned in Danish military circles as having a "competitive unit price." By contrast, while the NH90 and the Sikorsky H-92 are highly rated in DALO's evaluations, both aircraft have yet to see a deployment, let alone combat.

Norska flottan kommer att välja ungefär samma väg. Norge har som bekant också valt att köpa samma helikopter som Sverige, d.v.s den mycket försenade NH 90 (Hkp 14). Helikoptrarna (när de levereras) kommer organisatoriskt tillhöra och placeras på såväl fregattvåpenet som kystvakten men underhåll och drift skall flygvapnet stå för. På en fregatt av Fridtjof Nansen -klassen så kommer personalen för att hålla systemet flygande uppgå till ca 10 personer i kategorier som piloter, tekniker, taktiska officerare och sensoroperatörer. Samma personalkategorier som vi tidigare haft för våra hkp 4 inom marinen. Även i Norge kommer flygvapnet att bemanna vissa tjänster. Det som avses är mest troligt piloterna och teknikerna.

Hver fregatt blir utstyrt med et NH 90 helikopter bemannet med personale fra både Luftforsvaret og Sjøforsvaret. Det er også Luftforsvaret som skal drifte de fem helikoptrene.

Det ser onekligen ut som om de övriga nordiska länder med sjöoperativ helikopterverksamhet valt delar av den Svenska lösningen. Ur ett operativt perspektiv är jag något tveksam om det är rätt väg att gå. Men ur ett kostnadsperspektiv kan jag självklart se fördelar. Samma sak ur ett flygsäkerhetsperspektiv och grundutbildning av helikopterpiloter och inflygning på en gemensam helikoptertyp. Detta kan genomföras var som helst. Däremot den taktiska utbildningen genomföres självklart bäst i den rätta miljön, och helst också från ett fartyg.

En sjöoperativ helikopter gör nästan ingen nytta utan rätt utbildad och tränad taktisk personal. Kanske borde Sverige välja den Norska vägen och låta flottan utbilda TakO och operatörer för att sedan bemanna tjänster på flygvapnets helikoptrar?

Frågan för Sveriges del är till att börja med. Kommer vi att få se sjöoperativa helikoptrar över huvud taget i framtiden, och följdfrågan är om vi kommer att erhålla större fartyg med möjlighet att ta hangarera en helikopter ombord. Det är första stegen i ett återtagande av en förlorad förmåga.

Dags att starta avvecklingen av PRIO

Att PRIO i ärlighetens namn är ett riktigt undermåligt system som kräver ofantligt med tid av den enskilde individen, det vet vi redan. "Den gode arbetsgivaren" beordrar samtliga medarbetare att prioritera PRIO till förmån för att sköta det egentliga jobbet. Vi ska med andra ord administrera oss själva i stället för att göra vårt jobb. Hur sjukt är inte det? Hade ett civilt vinstdrivande företag gjort på samma sätt, hade man sannolikt gått i konkurs inom en väldigt kort tid.

Totalt sett ett mycket kortsiktigt tänkande, då man genom att spara in på administratörerna tror att man skall spara pengar. Det här kommer sannolikt, förr eller senare, uppdagas att så ej är fallet när alla kort ligger på bordet. Det tar självklart betydligt längre tid för den enskilde medarbetaren att sköta all administration, än när en driven och erfaren handläggare gör samma sak.

Nu kanske vi ser början på slutet för PRIO. Åtminstone delar av systemet.
Datainspektionen har nu stoppat införandet av personaldatabasen och dess HR-delar som sannolikt även omfattar den vedervärdigt tidskrävande och dataknappande  UBS delen (f.d. vitsord).

För en gång skull, och förhoppningsvis första och sista gången, känns det riktigt bra att datainspektionen sätter käppar i hjulet för ett IT system i Försvarsmakten.

Detta måste vara en extremt stor miss från Försvarsmaktens ansvariga för PRIO systemet att inte förutsett, eller att man inte verkar ha gjort en förstudie och analyserat eventuella trånga sektorer. Än en gång betyget underkänt.

Ännu mer pinsamt är det faktum att det inte är några nyheter. Både Tyskland och Norge har kallat systemet för ett FIASKO. Norge har haft synpunkter på just systemsäkerheten.

För att snabbt få igång ett fungerande och beprövat lönesystem så vore det lämpligt att omedelbart återta Palasso. Samma sak borde gälla det tidigare ekonomisystemet för att åtminstone kunna se utfallet av verksamhetskostnader. Resten skall skötas av administrativa handläggare!

Läs även Wiseman i samma ämne.

Media följer upp SMS-uppsägningen

Chefsingenjören i media!

Riksmedia hänger på den otroliga historien om Chefsingenjören Björns uppsägning.
Läs även mitt tidigare inlägg i frågan.

Media beskriver händelsen här:
Expressen
SVD 1
SVD 2
SR P3

En av våra politiker har även kommenterat händelsen.

Försvarsmakten själva dementerar vissa uppgifter trots att bevisen finns.

Vem vill man rekommendera ett jobb i Försvarsmakten? (Uppdaterad)

Försvarsmakten har många gånger visat prov på att man som arbetsgivare brister i både chefsskapet, i sitt ledarskap och något föredöme för andra statliga instanser som en god arbetsgivare är man inte heller.
I dag har man verkligen befäst detta, och förankrat ovanstående påståenden med ett 1000-tons blysänke i Landsortsdjupet.

Det chefsingenjören i dag beskriver på sin blogg, på vilket sätt hans uppsägning från myndigheten Försvarsmakten gått till väga får den mest luttrade individ att näst intill trilla av stolen. Att bli uppsagd via ett SMS måste vara någon sorts nytt rekord när det gäller en myndighets (icke-)hantering av ett personalärende.

Att minst 98% av alla Försvarsmaktsanställda står bakom Chefsingenjören råder det nog ingen tvekan om. Att det inte blir mer än så beror nog då på att 1% är unga och oförstående (se utvecklade tankar kring detta längre ner), och resterande 1% är just de chefer inom HKV som står bakom hela denna cirkus.

Frågan är om facket som tidigare utlovat i allmänna ordalag kommer att ta strid för ett ärende likt detta som CI nu beskriver. Då menar jag ta strid på riktigt, och inte det gamla vanliga tyckandet i Officerstidningen. Är det någon gång som facket har chans att visa att alla anställda verkligen får valuta för att man månad efter månad betalar fackföreningsavgiften så är det här-och-nu!

Som av en händelse så har TV4 ett inslag på riksnyheterna om det nya anställningsavtalet idag. Inte en dag för sent!

Uppdaterad: Nu har även MEDIA i form av EXPRESSEN uppmärksammat Chefsingenjörens ärende. Inte en dag för sent skulle jag gärna vilja säga. För en gång skull önskar jag att fler tar upp detta, för Chefsingenjörens skull, och för alla Försvarsmaktsanställdas skull!

Försvarsmakten gör i dag också självmål, och gör bort sig (igen) när man i ett pressmeddelande går ut och dementerar att någon uppsägning via SMS inte förekommit. Chefsingenjören, listig som han är, visar då upp för både Personaldirektören och resten av Sverige att ett SMS med budskapet UPPSÄGNING visst skickats... Frågan är var den här soppan ska sluta?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

En annan fundering som blir ännu mer aktuell är vad man ska säga till alla unga och ofta oförstörda som man möter, och som funderar på att söka sig till ett yrke inom Försvarsmakten. Ska man säga som det är, att Försvarsmakten är en riktigt usel arbetsgivare som man gör bäst i att hålla sig så långt borta i från som möjligt, eller ska man låtsas som om det regnar och enbart fokusera på alla de fördelar och möjligheter som yrket i sig själv medför?

För att ytterligare utveckla mitt tidigare påstående ovan angående de yngsta anställda i Försvarsmakten rör den i bland fullständiga oförståelsen för frågor av ovanstående karaktär.

Men det är nog så enkelt att när den nyanställde fänriken kanske fortfarande bor hemma hos mamma, eller med sina kompisar i en lägenhet, och den enda fasta utgiften man har i livet är kostnaden för sin mobiltelefon. Ja, då har man kanske inte förståelsen för ovanstående frågor.

Man märker stor skillnad så fort samma unga officer har skaffat en sambo och en liten lägenhet. Då börjar man skönja en viss förståelse och framförallt visst intresse för frågorna.

När individen något senare förlovat sig, skaffat hund, och lånat pengar till en bostadsrätt börjar det hända saker. Faktum är fullbordat när sedan villan, bilen, giftermålet och barnen kommit till på individens agenda och man plötsligt inser att en trygghet i arbetet är en förutsättning inte bara för en själv, utan också för  hela familjen. Först då förstår den tidigare så unga och tuffa fänriken vad det hela handlar om.

Frågan är om han/hon då tänker tillbaka på det tillfället då man uttrycke sig fullständigt oförstående till att det var många äldre kollegor som tvekade, och i vissa fall inte ville skriva på ett nytt anställningsavtal "in blanco".
Man kan åtminstone hoppas...

I samma ämne:
Wiseman
Morgonsur
Väpnaren
Commander

Den stelbenta Försvarsmakten

I en artikel skriven av "krigsreportern" Johanne Hildebrand publicerad på SVD, så förs diskussionen angående den omtalade stridsvästen som inte passar någon, och som ingen vill bära, och en hel del annat.

Försvarsmakten har infört förbud att använda något annat än Försvarsmaktens tilldelade materiel. Något som hade varit helt i sin ordning om tilldelad materiel hade uppfyllt funktionen efter krigets krav. Men nu gör den inte det, vilket tydligt visat sig då de flesta köpt egna västar för tusentals kronor från egen ficka. Detta är väl ett underbetyg på Försvarsmaktens materiel om något.

Istället för att köpa in en stridsväst som soldaterna vill ha och känner sig trygga med tvingar man dem bära en väst ingen vill ha. Ett onödigt byråkratiskt beslut som enbart har skapat misstro och bitterhet bland soldaterna.

I artikeln framgår även att personal väljer att lämna Försvarsmakten p.g.a organisationens stelbenthet och oförmåga att tillgodose personalens behov. Frågan är var detta skall sluta?
Personligen så har jag en mycket stor farhåga att den personal vi vill ha till Försvarsmakten är tillräckligt kompetenta, erfarna och eftertraktade på den civila arbetsmarknaden att Försvarsmakten kommer att gå miste om många individer just på grund av ovanstående anledningar.

De som i stället söker sig till Försvarsmakten, kommer i värsta fall i stället att vara de vi inte vill ha av olika anledningar. Försvarsmakten är inte, trots att Försvarsmakten ledning hävdar motsatsen, en så bra arbetsgivare som många vill tro. Här finns det mycket att jobba på....

Ovanstående problem är exakt sådant som får soldaterna att säga att de har världens bästa jobb, men världens sämsta arbetsgivare. En kritik som Försvarsmakten borde ta till sig nu när myndigheten ska framstå som en attraktiv arbetsgivare. Bara i år läggs 135 miljoner på marknadsföring för att rekrytera soldater, officerare och specialister. Tänk om hälften hade satsats på ett effektivare och bättre understöd av personal man redan har. Då hade fler av de soldater som redan utbildats för en massa pengar stannat kvar i organisationen med all sin dyrköpta erfarenhet.

Hur många av dagens anställda i Försvarsmakten kan räcka hand upp och instämma i påståendet att "de har världens bästa jobb, men världens sämsta arbetsgivare?"

Ubåtschef blir avsatt

Historien om den grundstötta brittiska atomubåten HMS Astute fortsätter.

Ubåten som för någon månad sedan gick på grund inomskärs nära ubåtsbasen Faslane i västra delen av Skottland, och som sedan även blev ytterligare skadad av Kustbevakningens fartyg när man skulle dra henne från grundet är åter i rampljuset.

I dagarna tog beslutet att frånta fartygschefen befälet över sitt fartyg.

Man behöver inte vara raketforskare för att lista ut att allt inte gått helt rätt till innan ubåten grundstötte, vilket även framgår av ett lokalt ögonvittne.

Nästa steg blir att se vad kostnaderna för reparationerna landar på, och se vad haveriutredningen kommer fram till. Följetongen fortsätter garanterat.

"Mr McKerlich said HMS Astute was in an area of shallow water where he would not risk taking his yacht."

Chefsbyten i Marinen

Nu rör det på sig inom Marinens chefsskara. Det ser ut att bli en mängd chefsbyten inom kort.
På alla arbetsplatser så spekuleras det hej vilt om vem som kommer att tillträda vilken befattning. Jag har tittat lite i min egen spåkula och tror mig se slutläget i alla förändringar.

Amiral Jörgen Ericsson, tidigare marininspektör och C STRA. Numera chef för planerings- och ekonomiavdelningen i HKV ryktas till en ny tjänst i USA.

Nuvarande C PROD MARIN, amiral Odd Werin sägs efterträda Jörgen Ericsson på befattningen inom FML. Vem som kommer att efterträda amiral Werin känns mer oklart. Men sannolikt någon f.d. förbandschef inom marinen.

Amiral Anders Grenstad kommer att bli ny chef för NNSC i Korea som övervakar gränsen mellan nord och syd. Ett ställe som definitivt står högt på medias bevakningslista då nya attacker skett och US Navy skickat en hel hangarfartygsstyrka till området.

Som ny marininspektör efter Anders Grenstad ryktas Jan Thörnqvist, som i dag är marinbaschef i Karlskrona och var nyligen Force Commander för EUNAVFOR med FHQ ombord HMS Carlskrona.

Vem som blir ny marinbaschef känns oklart, men ett hett tips skulle kunna vara kommendör Håkan Magnusson som i dag är chef för sjöstridsskolan och just nu även är tjf C PROD MARIN då Odd Werin har annat uppdrag.

Som ny chef för sjöstridsskolan, om kommendör Magnusson nu lämnar tjänsten känns osäkert. Ett möjligt namn för den tjänsten skulle kunna vara kmd Erik Andersson, tidigare chef för 3. Sjöstridsflottiljen. Ett annat alternativ vore att tillsätta nuvarande stf C SSS. Det sägs dock att det inte finns befordringsutrymme för fler OF5 inom marinen.

Det spekuleras som sagt hej vilt. Vi får väl se vad utfallet blir.

En lite detalj som skulle underlätta för alla inblandade vore att återinföra försvarsgrenscheferna fullt ut igen, med syfte att få lite tydlighet och struktur i verksamheten. En ny CM (chef för marinen) vore som Commander tididigare uttryckte det, en fin julklapp till alla anställda.

Att amiral Grenstad lämnar verksamhet är en förlust för FM. Grenstad är en chef med högt anseende inom marinen. En mycket karismatisk herre, och en bra chef, ledare och föregångsman. Fler chefer av den kalibern vore önskvärt och nödvändigt inför framtiden.

Försvarsministern och det nationella försvaret

Försvarsminister Sten Tolgfors (eller hans pressekreterare) har idag skrivit ett mycket bra inlägg på sin blogg rörande Svenska Försvarsmaktens närområdesperspektiv. Marinen och Flygvapent är de av naturliga skäl uttalade aktörerna.

Det är ett bra inlägg, som jag gärna diskuterar runt.

Tolgfors jämför Svenska Flygvapnets numerär (100 flygplan) med övriga Nordiska länder som har ett färre antal. Som vanligt jämför man siffror rakt av, utan att även se skillnaderna då Sverige har några divisioner som disponeras för egen och andras flygutbildning m.m. till skillnad från övriga länder. Detta något som Chefsingenjören på ett föredömligt sätt presenterat i ett tidigare inlägg.

Tolgfors radar upp materielsystem i sitt inlägg. Det är bra. Men ännu bättre hade det varit om någon Svensk politiker (Widman undantaget) någon gång kunde diskutera Försvarsmakten förmågor i ställer för att enbart diskutera materielsystem. Vad ska alla dessa system klara för uppgifter?

De enda förmågor som jag kan utläsa ur Tolgfors inlägg är övervaka och patrullera. Då bör nog också Tolgfors precisera vilka GEOREF rutor som avses - för så värst många rutor blir det nog inte.

Yrkesförsvaret och dess frågetecken

Det är mycket glädjande att se en debatt runt yrkesförsvaret. I dag tillför bloggkollegan Commander ett mycket bra inlägg till debatten, även om jag inte håller med i slutsatsen vad som borde göras.

I inlägget framhåller skribenten att förbandsnedläggningar vore en lämplig åtgärd.

Att behålla alla utbildningsplatser tillsammans med överdimensionerade och ineffektiva lednings- och stödorganisationer gör inte detta möjligt. Då blir det endast en tummetott.

....problemet är att riksdag, regering och Försvarsmakt inte tar de fulla konsekvenserna av fattade beslut och kraftfullt anpassar organisationen efter uppgiften. 

Detta är ett resonemang som jag inte alls kan förlika mig med. Förbandsnedläggningar kan aldrig vara av godo för Försvarsmakten. Något som jag tycker fallit bort ur debatten är folkförankringen. Detta är en faktor av betydligt större dignitet än vad man kanske vill tro.

Oavsett vilken förbandsort som skulle avvecklas i ett sådant resonemang så tappar Sverige en ort med inslag av Försvarsmakten. Detta leder till att färre och färre människor kommer i kontakt med, och får förståelse för Försvarsmaktens verksamhet. Särskilt viktigt blir detta då vi inte längre har den allmänna värnplikten att bygga folkförankringen runt.

På förbandsorter finns alltid Försvarsmakten närvarande i form av artiklar i media, ungdomar har föräldrar, släktingar, grannar och vänner som arbetar i FM och personalen syns i samhället. Syns man så finns man.

Detta är rekryterande i sig själv. Något som blir ännu viktigare då vi nu tvingas att locka till oss soldater och sjömän.

Att välja att lösa personalförsörjningsfrågan med nedläggning av förband anser jag således vara ett av de sämsta alternativen. Detta är den generella "Försvarsmaktslösningen" då man står i hörnet och det inte finns något annat sätt att lösa situationen på p.g.a att politikerna stängt alla andra dörrar. Denna gång har trots allt våra politiker varit förnuftiga och sagt nej till fler förbandsnedläggningar i riket.

FOI har i sin rapport, precis som Commander beskriver lyft fram ett antal alternativ.

- ökade försvarsanslag,
- ändrad struktur på fördelningen av soldater och sjömän,
- ambitionsanpassningar i personalvolymer,
- sänkta internationella ambitioner,
- överföring av pengar från materiel, anläggningar och stödmyndigheter,
- avveckling av grundorganisation, alternativt
- en kombination av dessa åtgärder

Det finns en lösning som vore den enda rätta om vi ska ha ett försvar värt att kalla ett försvar överhuvudtaget. Det är självklart det första alternativet, att öka Försvarsanslaget. Men eftersom Försvar och säkerhet är något som verkar vara helt ute att ens diskutera i Sverige (bristande folkförankring och avsaknad av politisk debatt) så kan vi nog inte räkna med den lösningen.

Det är dock intressant att konstatera att det finns så pass olika åsikter, där min egen och Commander´s är helt olika i just den här frågan. Det är sådant som skapar debatt, och gör att Försvarsfrågorna kanske något kan lyftas fram i ljuset från att vara fullständigt "omodernt" att diskutera.

Ett felaktigt beslut?

Försvarsmaktens personalförsörjning debatteras flitigt, främst på internet, men tyvärr inte så mycket på andra mer publika ställen - än så länge.

Någon som verkligen träffat mitt i prick är debattören Jan Kallberg, som i en artikel på Dagens PS, gör en helt suverän analys av läget rörande de kontraktsanställda soldater och sjömän som Försvarsmakten nu beslutat ska ersätta den värnpliktige. Kallbergs genomgående röda tråd i analysen är Försvarsmaktens avsaknad av ekonomiska medel. Något som grundar sig i att Försvarsmakten uppenbart gjort en mycket bristfällig analys av läget. Dessutom har man lyckats övertyga våra politiker att detta är den enda vägen så till den milda grad att politikerna nu använder samma argument och siffror i sin egen argumentation.

Jag skrev för några dagar sedan ett inlägg om Försvarsminister Tolgfors förmåga att vända allt till sin egen fördel. I detta inlägg handlade det just om de ökade kostnaderna ett yrkesförsvar kommer att medföra jämfört med värnpliktsförsvaret. Något som FOI slår fast i sin rapport.

Wiseman drog en slutsats runt detta som nog många andra också kan skriva under på.

Att huvudstupa kasta sig in i ett yrkesförsvar och samtidigt ha bränt broarna bakåt istället för att genomföra en gradvis förändring riskerar att ge en kraftfull näsbränna.

På Newsmill pågår just nu en debattserie angående Försvarsmaktens personalförsörjning på initiativ av Skövde kommun och Försvarsmakten i Skövde. Bland annat så har ÖB skrivit ett inlägg där han bl.a. skriver följande.

Ett arbete hos oss innebär erfarenheter som inte går att skaffa någon annanstans. Men allt är inte klart idag. Vi knackar loss en sten, justerar och sätter sedan tillbaka den. Samma förväntningar har vi på hela vårt samhälle, vi ska bygga vårt försvar tillsammans.

Jag är inte alldeles säker på att övriga samhället bryr sig nämnvärt om Försvarsmakten över huvud taget. En del i detta är att Försvarsmakten och politiker snabbt och säkert avvecklat just den folkliga förankringen i samhället i form av, ja just det - den allmänna värnplikten.

I mellanmjölkslandet lagom är Försvar och Säkerhet helt uppenbart väldigt långt ner på agendan. När till och med vissa av våra s.k. Försvarspolitiker ägnar sig mer åt sina vindkraftverk och samtidigt bekämpa Försvarsmaktens intressen så förstår man hur illa ställt det egentligen är.

Att skrota värnpliktssystemet var nog kanske inte helt genomtänkt.

En tredje insats i Adenviken under 2011?

När isen låg tjock på Östersjöns vatten tidigt under detta år kastade HMS Carlskrona loss för att på börja insatsen i Adenviken (ME 02). Sedan den 14 april har fartyget varit på plats och löst uppgifter i operationsområdet. I veckan vände det gamla långresefartyget stäven mot Skandinavien och påbörjade resan hemåt igen.

Under operationens första fyra månader disponerade man två Hkp-15 från helikopterflottiljen, varav den ena som "organic helo" baserad ombord. Något udda, så användes den andra helikoptern, baserad i Djibouti som reservdelshelikopter för att hålla en helikopter i luften över tiden. Totalt genomfördes 180 skarpa uppdrag med helikopter från HMS Carlskrona. Diskussionen runt helikopterfrågan, där de som är insatta i hur verksamhet till sjöss bedrivs, framhåller helikopterns förträfflighet. Detta är Fartygschef och Sekond mycket tydliga med i denna artikel. 

Under samma period leddes även hela operationen, inom ramen för Eunavfor från HMS Carlskrona då man hade FHQ placerat ombord. Även detta har fungerat mycket bra, både med fartyget som plattform och med bemanningen ombord. Under perioden efter att helikoptrar och FHQ lämnat, så har fartyget fortsatt som en ingående enhet i den sammansatta styrkan. Nu kommer fartyget åter till Svenska vatten efter en väl genomförd insats, och kommer förtöja i Karlskrona örlogshamn den 5 december.


Diskussioner runt en ny insats i Adenviken är redan igång.
Spekulationerna avseende med vilken/vilka enheter, och när i tid insatsen ska ske, pågår för fullt på alla arbetsplatser. Det hela är troligtvis avhängt på om det kommer att genomföras någon insats med NBG under 2011. NBG står som bekant i beredskap från 1 januari till 30 juni. Om inte NBG tjänster nyttjas under året, kommer det att finnas pengar att disponera. En marin insats är förhållandevis enkel och snabb att sätta upp.

Om vi pratar enheter för att skicka ner, ser jag att det finns fyra olika alternativ vilka är mer eller mindre fördelaktiga, och något av dessa är i dagsläget inget alternativ trots att man kan tycka att det vore lämpligt.

1. HMS Carlskrona
Fördelarna med att på nytt skicka HMS Carlskrona är många. Ett beprövat koncept och en plattform som inte är lika känslig för dåligt väder som de mindre fartygen. Har god uthållighet både avseende bunkerkapacitet och andra förnödenheter. Hon kan även ta helikopter ombord, vilket som väntat har gett avsevärd kapacitet sett till systemet som helhet. Gott om plats ombord för extern tillförd personal som EMF, sjukvårdsresurser och en ev tillförd stabsdel.

Nackdelarna är att hon är personalkrävande för driften, och att hon sannolikt kommer att behöva en rejäl översyn innan hon kan tas i bruk igen. Det stora problemet är att man måste skramla fram en komplett ny besättning, då personalen som tjänstgör ombord nu knappast vill, eller får åka på ny mission inom ett år.

2. Korvett typ Visby
Fördelarna är en något större plattform med något bättre uthållighet än de mindre korvetterna. Två av fartygen är dessutom anpassade för att kunna verka i just den här rollen, då man t.e.x redan monterat fästen för TKsp på helikopterdäck. En annan fördel är också att kunna ta ner en helikopter ombord, men att se en Visbykorvett som en flygplats likt Carlskrona blir att ta i för mycket.

Nackdelarna är dessvärre flera, och  redovisas ej här p.g.a. olika anledningar. Enklare saker man kan konstatera är att utrymmet ombord inte medger några större mängder tillförd personal.

3. Korvett typ Stockholm
Fördelarna med att på nytt skicka ner Stockholm/Malmö är flera. Det är ett beprövat koncept som visat sig fungera. Man kan transportera fartygen på shiplift i syfte att spara både personal och materiel. Dessutom kommer båda fartygen att vara i mycket gott skick då omfattande översyner har genomförts.

Nackdelarna då. Fartygen är så pass små att man bör välja rätt årstid för en insats då vädret är som mest gynnsamt. Dessutom är fartygen gamla och slitna , vilket kan innebära stora underhållsåtgärder och i värsta fall haverier på plats p.g.a. att materielen helt enkelt börjar nå sin "end of life". Alldeles för små plattformar för att kunna basera tillförd personal i form av sjukvård och EMF, trots att man gjorde det under förra missionen. Men att "leva i ett läger" ombord åter igen är väl knappast att rekommendera. En annan stor nackdel är självklart bristen av att kunna ta helikopter. Vidare är dessa mindre plattformar i behov av logistikstöd (bränsle och mat) i någon form. Har vi ens ett eget stödfartyg att tillgå under 2011 som kan skickas med dessa enheter?

4. Korvett typ Göteborg
Fördelarna med att skicka detta system är framförallt att avlasta flottiljen i syd, som satt upp de senaste två insatserna. Förbandet skulle behöva en paus för att komma i gång med den nationella verksamheten samtidigt som jag tror att förbandet i ost nog gärna skulle vilja få komma ut igen. Fartygen är även dessa prövade, då man genomfört två insatser utanför Libanon.

Nackdelarna är i stort sett identiska som hos korvett typ Stockholm avseende storlek-sjögång, brist på helikopter och behov av logistikstöd. Fartresurserna är även dessa i minsta laget på de här fartygen. Särskilt om man skulle hamna i en situation att behöva ta upp en jakt på pirater i likhet med vad HMS Malmö hamnade i under ME 01.


Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns ett antal alternativ olika alternativ som är olika bra. Större fartyg har alltid bättre resurser och möjligheter i en operation likt denna.

HMS Carlskrona vore det bästa, men där tror jag att det faller på personalen.
Visbykorvetterna vore det näst bästa, men där finns det andra hinder i vägen.

Därför tror jag det hela slutar med att HMS Stockholm och HMS Malmö kommer att skickas ned ytterligare en runda och att vi på nytt kommer att få ett "lägerboende" i mässarna med den tillförda personalen som gäster. Oavsett detta så skulle man självklart ändå lösa uppgiften på ett ypperligt sätt. Den stora frågan blir hur logistikbehovet avses att lösas?

Svensk officer skottskadad i Afganistan - igen

Försvarsmakten rapporterar i dag om att en Svensk officer, och två Finska blivit skottskadad i Afghanistan.
Fordonet skall ha blivit beskjutet med granatgevär. De skadade är avtransporterade med Amerikanska helikoptrar.

Just nu sitter Försvarsministern i direktsändning i TV4 och debatterar Afghanistanfrågan. Inte ett ord om den senaste olyckan än så länge. Lasse Bengtsson, f.d. nyhetsankaret på TV4 ställde den konkreta frågan "Vad har de 500 soldaterna på plats verkligen gjort för skillnad i Afghanistan"? Svaret var inte lika tydligt, och precis som Bengtsson påpekar, så upplever jag också att FM har svårt att förmedla det budskapet ut till Svenska folket.

SVD påvisar att Svensk trupp har varit delaktig i eldstrider ett 30-tal gånger sedan midsommar. Det allvarliga läget har med andra ord trappats upp.
Mycket tragiskt med nya attentat mot trupp i området! Tyvärr är det inte första gången, och sannolikt inte sista gången heller.

Läs även SVD, DN , Expressen och Aftonbladet

Regionala staber

Det har varit förhållandevis tyst i frågan runt inrättandet av de fyra regionala staber det tidigare talats om?

I budgetpropositionen för 2011, gällande utgiftsområde 6 (Försvar och krisberedskap) står följande att läsa.

Försvarsmakten avser att fr.o.m. 2013 i insatsorganisationen inrätta fyra regionala staber som under Högkvarteret ska samordna den markterritoriella verksamheten. Staberna kommer också överta de uppgifter som i dag utförs av säkerhets- och samverkanssektioner och insatsledning Stockholm. Staberna kommer

bland annat samverka med regionala myndigheter, leda den regionala säkerhetstjänsten och vara beredda att leda hemvärn med de nationella skyddsstyrkorna. Regeringen bedömer att skapandet av de regionala staberna innebär att Försvarsmaktens förmåga att samverka med och lämna stöd till andra myndigheter förbättras.

Chefsingenjören har tidigare skrivit ett mycket bra inlägg i frågan, där fördelarna med ett inrättande av regionala staber lyfts fram. En nyligen skriven debattartikel i Norrbottens kurirer tar frågan ytterligare ett steg längre och hävdar att nyttan av dessa staber inte alls blir särskilt stor, om man inte tillföra regionerna fler förband än vad som går att uppbringa i dag.

Att återinrätta de regionala staberna kan dessutom medföra vissa bonuseffekter att eventuellt bibehålla (låta bli att lägga ner) vissa skyddade ledningsplatser som i dag mer och mer, lämnas utan verksamhet.
För inte kan det väl vara så korkat, att man avser att inrätta regionala staber för ledning av militära förband, i vanliga byggnader på militära garnisonsområden, helt utan fortifikatoriskt skydd?

Troligtvis så kommer produktionsdelarna, och den fredstida ledningen att förläggas "ovan jord". Men ett rimligt krav borde vara möjlighet till att kunna kliva ner i en skyddad ledningsplats i tider av ofred.

Vidare så kan man fråga hur tanken är att hantera alla insatsledningarna som i dag lokaliserats till ett och samma komplex, L24. Kommer MTS, ATS och FTS att bli kvar i sin nuvarande form inkluderat operationsledningsplatserna?

Vidare så bör detta rimligtvis också innebära ett återinrättande av funktionerna Marin- Flygvapen- och Arméchef med fulla befogenheter över den fredstida produktionen. I dag är det, och har varit ett sammelsurium av olika diffusa befattningar (för Marinen) som C PROD, C MTS, MI mm. mm. Flertalet byten av namn på funktionerna och ständiga skiften av befogenheter. Lika har det varit inon de övriga vapengrenarna.

Gör det i stället enkelt och funktionellt. Återinför vapengrenarna med dess chefer, återinrätta ett antal regionala staber för ledning av förband och tillse att dessa staber får fortifikatioriskt skyddade ledningsplatser.

Sveriges egen Bagdad Bob?

Vem minns inte Bagdad Bob, eller som han egentligen heter Muhammad Saeed al-Sahaf , Saddam Husseins "informationschef" som stod i TV och förnekade att det skulle finnas Amerikanska trupper i Irak samtidigt som bomberna föll bakom honom i direktsänd TV.

Jag ser ibland vissa likheter med vår egen Försvarsminister Sten Tolgfors. Som vanligt ställer jag frågan om våra politiker i bland förs bakom ljuset av Försvarsmakten, eller om de själva väljer att hitta alternativ genom att vrida och vända på siffror och bokstäver så att det helst plötsligt presenteras som om att allt är guld och gröna skogar?

SVD har idag en artikel som förkunnar det som vi alla redan förstod, eller hade misstänkt. Ett yrkesförsvar med anställda soldater och sjömän blir dyrare än värnpliktsförsvaret. Nyheten baseras på en ny rapport från FOI. Även SVT har gjort ett inslag i ärendet.

Genast rycker då Sten Tolgfors ut för att gjuta olja på vågorna, och dementera uppgifterna med en massa siffror och alternativa slutsatser.

Rapporten tar inte hänsyn till den förstärkning av förbandsanslaget, som vi vill göra. Den bygger på en överföring om två miljarder kronor från stöd och logistik, som en särskild utredning nu arbetar med att möjliggöra.

I detta inlägg från April, då Tolgfors diskuterar samma frågeställning, så hävdar man något helt annat äv vad FOI utredning nu signalerar.

Ovanstående pekar på att det kostar 2,4 gånger mer att utbilda 3 000 insatsklara soldater enligt dagens system och regelverk jämfört med det förslag på utbildningssystem som kommittén lägger fram.

Tolgfors är en klockren politiker som till skillnad mot företrädaren Odenberg går i husses koppel och levererar exakt vad som förväntas. Det gäller att alltid ha svar på tal, och att alltid kunna vända dåliga nyheter till sin egen fördel.


Samma visa var det även då Försvarsministern kommenterade Officersförbundets uppgifter rörande att 8 av 10 officerare såg brister i förmågan till väpnad strid. Då lyckades Tolgfors helt plötsligt vända det hela till att det skulle se helt annorlunda ut om enkäten genomförts nu, för då den genomfördes hade regeringen minsann ännu inte presenterat helt avgörande nyheter för de anställda.

Undersökningen är gjord i våras, det vill säga innan regeringen fattade beslut om anskaffning av en rad centrala materielsystem, bland annat ubåtar, splitterskyddade fordon, radarjaktrobot för Gripen och helikoptrar. Materiel som är nödvändig för IO14. Svaren på frågan om de materiella förutsättningarna att lösa uppgiften blir därför i vart fall delvis inaktuella.

Av någon konstig anledning får jag en stark känsla av att alla dessa, i tid och rum, korrekta och välformulerade kommentarer troligtvis kommer från en slipad pressekreterare, och inte alls av Tolgfors själv. Men detta tillhör som sagt mina egna grundlösa spekulationer.

Amfibieförmågans oklara framtid

Ett tidigare inlägg om Kustartilleriets fullständiga nedmontering och Amfibiebataljonens framtid har väckt en debatt som jag tror är mycket bra. För visst är det väl så att Amfibieförmågan är något som verkligen hamnat i ett undanskymt hörn i den totala Försvarsdebatten.

Till det förra inlägget fick jag en kommentar av f.d. Generallöjtnanten Lar G Persson som jag väljer att lyfta fram i sin helhet, vilket jag hoppas Persson samtycker till. Lars G Persson har bland annat varit Chef för KA5 och Militärområdesbefälhavare i Norrland (Milo N) fram till 1997. 

Persson ger här sin syn på behovet av Amfibieförband och dess framtid 

-------------------------------------------------------------------------------------

Skipper: Om det är som Du inledningsvis säger att amfibieförbanden debatteras mindre än andra så är det verkligen bra att Du tog tag i detta. Sedan gled debatten väl snabbt över i diskussion om enskilda äldre materielprojekt vilket är tråkigt. Att några system som fortfarande skulle ha fyllt en plats med dagens inriktning åkte ut med badvattnet 2000 är tråkigt men svårt att göra åt. Där får väl skulden läggas på oss KA-föredettingar som var väldigt snabba med att följa den strategiska inriktningen i början av 2000-talet – ”skydda Sverige utomlands”.

Idag gäller att vi skall både kunna verka inom Sverige och utomlands, både i det nordiska området och längre bort. I båda fallen måste vi kunna plugga in i organisationer som FN, EU eller NATO och ge ett nettotillskott av kraft och säkerhet, inte vara en belastning, som man bara accepterar av politiska skäl. Solidaritetsdeklarationen är ett uttryck för detta.

Amfibieförbandet är ett specialförband av jägarkaraktär, designat och övat för övervakning och strid i kustnära områden som skärgårdar och hamnar. Sådan terräng finns i stort sett i hela det nordiska området och i väldigt många områden runt om i världen. Den som påstår något annat bör nog betrakta kartor i litet större skala. För Sveriges del vore det väl märkligt om vi inte hade något förband avsett för den terrängtyp, som är särskilt utpräglad kring våra känsligaste områden, storhamnarna, och med förmåga att där ta till sig och leda även utländsk förstärkning. Övervakning och strid i sådan terräng är minst lika svår och särpräglad som strid i de norrländska tassemarkerna, som kräver sin specialutrustning.

Sumatra: De ingående båtarna är lika litet som stridsfordonen i markstridsförbanden ”bara” ett transportmedel. De är som ”stridskamrater” med i främsta linjen och måste hanteras taktiskt rätt för samverkan mellan eld och förflyttning, för skydd och stöd, som vapenbärare och för underrättelseinhämtning. De är en väsentlig del av striden.

Liksom många armé-förband har amf inte några egna tunga vapen för indirekt eld. Däremot har de numera förmåga att leda artilleri- och flyginsats, både svensk och utländsk. Alla förband måste – nu kanske tom .mer än förr - kunna utnyttja varandras styrka.

Amfibieförband har flera gånger haft ansvaret i Kosovo och som sagt i Tchad och är överrepresenterat i specialförbanden. Mindre enheter har deltagit i Aden-viken. Det måste väl vara en styrka att det helt eller delt kan användas även i icke-kustnära miljö.

Amfibieförbanden måste bibehålla arvet från de fasta kustartilleriförbanden: den höga beredskapen. Tchad-operationen var ett exempel där de utgjorde täten framför mera tungrörliga markstridskrafter. Dock inte tillräckligt snabbt pga. ilastning och transporttid.

L10 skulle medge en avsevärt högre beredskap i en sådan situation där ledning, sjukvård och delar av förbandet skulle kunna föras fram mot insatsområdet väl före slutligt insatsbeslut och före huvudstyrkan och sedan stanna kvar om så krävs. Och dessutom kunna leda återtransporten. Här skulle Sverige med sina begränsade resurser kunna spela en avgörande roll. L10 bör inte bli ett fullfjädrat stridsfartyg. Lv-robotarna skall sitta på korvetterna och Archer kanske medföras på transportdäck! Men det får heller inte bara bli ett stödfartyg för enbart för sjöstridskrafter. Då blir det inte det stöd för försvarsmaktens ansträngningar jag efterlyser. Bra att Annika Engström tycks stödja denna tanke!

Storbritannien skall i förtid göra sig av med ett antal fartyg för liknande uppgifter. Kanske kan vi ge ett skambud på ett sådant! Kanske är det litet för stort men antagligen billigt att anskaffa. Idéer behövs!

Lars G Persson
Fd genlt men ovan bloggare

Staffan Danielsson (c) - Dags att du engagerar dig på riktigt

I dag tröttnade jag på centerpoltikern Staffan Danielsson, och hans utspel och ofta grundlösa "tyckande" om Försvarsmakten, eller "försvaret" som Danielsson benämner myndigheten.

Jag anser att Staffan Danielsson ofta briljerar med sin okunskap om Försvarsmakten i allmänhet och säkerhetspolitik i synnerhet. Det som gör saken ännu värre, är att Danielsson dessutom sitter som ledamot i Försvarsutskottet. Då kan man tycka, ja nästa kräva, att man har ett reellt engagemang för Försvarsfrågor och se till att vara insatt och påläst.

Det som fick mig riktigt irriterad, och det som fick mig att skriva detta inlägg är Danielssons kampanj mot Försvarsmakten i vindkraftsfrågan, där Danielsson på några dagar skivit ett, två, tre inlägg där han kritiserar de beslut Försvarsmakten fattat i frågor om uppförande av vindkraftverk på ställen där Försvarsmaktens verksamhet på olika sätt kan störas. Även SVD har en artikel rörande ämnet

Staffan Danielsson, hur vore det om du istället engagerade dig på riktigt i Försvarsfrågor, som dina kollegor i utskottet, Håkan Juholt, Allan Widman och Annicka Engblom gör på ett förtjänstfullt sätt.

Jag har tittat igenom det Staffan Danielsson "sagt & gjort" i sin politiska karriär. Sedan 2003 kan jag inte hitta en enda interpellation, motion eller skriftlig fråga som rör Försvarsmakten. Däremot har Danielsson, som vindkraftkramare, i stället lagt mycket krut på att motarbeta FM i dessa ärenden. Är det seriöst att vara ledamot i ett utskott om man uppenbart engagerar sig mer i frågor om vindkraft, lanthandel och dansbandsskatt än Försvarsfrågor?

Jag har inga egentliga synpunkter på Danielssons ståndpunkt i vindkraftfrågan, även om jag tillhör de som anser att det ger alldeles för lite "pang för pengarna", och att man i stället borde satsa på kärnkraft.
Det jag reagerar mest över är att Danielsson inte alls jobbar med viktiga Försvarsfrågor, utan lägger istället sin tid på att motarbeta systemet. Vi är många som kritiserar FM i olika frågor, men vi har också alltid förslag på hur det i stället borde vara, d.v.s. kostruktiv kritik.

Jag har även läst Danielssons tidigare blogginlägg i olika Försvarsfrågor. Ett inlägg som även detta känns oproffessionellt är när Danielsson frågar oss som anser att försvarsanslaget borde ökas, till vilken nivå det ska ligga på för att vi ska vara nöjda?

Då måste jag ställa motfrågan till Danielsson, vad tycker DU SJÄLV som folkvald politiker och ledamot i Försvarsutskottet? Har du Staffan Danielsson någon gång funderat över vad du anser att Försvarsmakten skall klara av? D.v.s. vilka förmågor och i vilken omfattning och mot vilken typ av angripare organisationen skall dimensioneras för att möta? Finns det ett sådant tänk över huvud taget? Eller är det som vanligt att man sätter en summa pengar, och bryr sig inte nämnvärt vad det ger för uteffekt?

Jag har skummat igenom samtliga Danielssons blogginlägg som rör Försvarsmakten och konstaterar att Danielsson skrivit mycket. Men några djupare analyser och funderingar runt Svensk säkerhetspolitisk och Försvarsförmåga är det ont om. Något man kanske väntat sig av en "försvarspolitiker".
Det skrivs lite ytligt om FRA, stridsfordon och Afghanistan. Självklart även om JAS 39 Gripen då Danielsson kommer från Linköping där flygplanet tillverkas.

En annan fundering som slagit mig, är Försvarsutskottet något många politiker betraktar som något utskott man får ta i väntan på något bättre, och att man anser detta som ett nerköp? Man kan åtminstone få den känslan i bland.

Personalen - Försvarsmaktens viktigaste resurs

Arbetsbrist är ett nytt modeord!
Officerare sägs upp på grund av arbetsbrist heter det numera när vissa väljer att inte skriva på det nya anställningsavtalet "in blanco".

Arbetsbrist är vi tvärt om, absolut inte är drabbade av. Vi lider däremot av en relativt stor brist på personal på många platser inom FM, vilket även påvisades av riksrevisionen för drygt ett år sedan. Läs även detta.

Att personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs, som det så fint heter, märks det inte mycket av. Ännu värre blir det dessutom när den lilla skara som finns kvar på olika enheter, succesivt tvingas till att administrera sig själva. Något som det tidigare fanns administrativ personal för, med syfte att avlasta personal som är anställd för att göra helt andra saker. Att Försvarsmakten nu medvetet väljer att gå den vägen (PRIO) är både olyckligt och märkligt. Kortsiktigt kan det förstås ge ett sken av att det kommer att spara lite pengar. Men hur mycket annat (kärnverksamhet) som blir försakat till förmån för admnistration, är nog betydligt svårare att mäta.


Frågan är då, gör man något åt dessa brister här och nu?
Nästa fråga är, har förbanden en långsiktig plan för att lösa detta på sikt?

Jag skulle gärna önska att det var så, men jag tror tyvärr verkligheten är en annan. För om man haft det, så hade sannolikt inte situationen varit så som den är idag. Då hade man för ett antal år sedan, sett till att göra kraftansträngningar för att rekrytera ett stort antal individer till alla dessa bristkategorier, och inte som nu, att endast utbilda en bråkdel av det faktiska behovet, för att sedan se hur utfallet blev. Finns det HR-chefer som har koll på hur många individer i varje kategori det måste tilkomma för att fylla stolarna om, låt säga tre år?

Eller är problemet i stället så enkelt att rekryteringsunderlaget är för dåligt? Om så är fallet så stämmer knappast de glädjesiffror som vårt Högkvarter redovisar när man skall presentera utfallet av de stora rekryteringskampanjerna?

Hur löser man problemet så att våra förband och skolor på sikt blir bemannade utan att vi får sitta med alla vakanser vi lever med idag? Eller kommer det att bli ännu värre, att det går så långt att man får ställa in viktig verksamhet på grund av personalbrist?

Ursäkta, arbetsbrist hette det visst.....