Uppdaterad: Sjöräddningsavtalet med Norrlandsflyg upphör

I går deklarerade Sjöfartsverket att man inte avser att förlänga avtalet med Norrlandsflyg avseende flyg- och sjöräddning. Detta innebär att Norrlandsflyg från och med våren 2012 inte längre är det företag som har ansvaret för ovanstående verksamhet.

I dag finns helikoptrar med 15min startberedskap i Ronneby, Visby, Skellefteå, Säve och Norrtälje. Istället för att förlänga avtalen så avser nu Sjöfartsverket att själva stå för helikopterverksamheten. Hur, detta skall gå till har man inte preciserat. Men som vanligt handlar det om att spara pengar.

Vad ska man då tycka om detta då?
Ja, till att börja med så måste man nog säga att Norrlandsflyg verkar ha gjort ett bra och professionellt jobb sedan Försvarsmakten blev av med uppgiften. Att nu myndigheten Sjöfartsverket själva ska bedriva helikopterverksamhet känns mer tveksamt.

Det är liksom inte bara att köpa en helikopter och anställa några nyexaminerade helikopterpiloter och köra. nej, denna verksamhet kräver en hel del både materiellt och kompetensmässigt. Det handlar om att ständigt hålla helikoptrar operativa, det duger inte att de står på marken för reparation och underhåll när larmet går.

Inte heller kan man sätta in vem som helst i helikoptern. Det krävs piloter som har god vana av att flyga i hårt väder, i mörker, vid nedsatt sikt och vid de mest svåra förhållanden man kan tänka sig. Det krävs också ytbärgare med gedigen träning för att kunna hantera att få upp överlevande personer ur ett mörkt och iskallt hav.

Norrlandsflyg kostar sannolikt något mer än att bedriva verksamhet i egen regi. Men fördelarna är att det vinstdrivande företaget mest troligt också kan hålla en högre standard, och kan omsätta sina helikoptrar oftare än vad en anslagsfinansierad myndighet kan göra. Detta innebär på sikt högre tillgänglighet och tillförlitlighet.

Vem ska bemanna helikoptrarna? Mellan raderna så kan man utläsa att Sjöfartverket hoppas på att personalen från Norrlandsflyg ska följa med över till Sjöfartsverket. Inte snyggt...
Att nu börja titta på att köpa in egna helikoptrar som ska vara operativa inom ett år känns fullständigt orealistiskt. Men detta kan man väl ändå inte ha bortsett från?

Nej, personligen anser jag att Försvarsmakten skall återfå uppdraget att stå för flyg- och sjöräddning inom riket. Detta stämmer väl överens med att politikerna bestämt att Marinen och Flygvapnet skall inriktas mot nationella uppgifter. Tyvärr så ser verkligheten inte alls så ut, trots direktiven.
Aldrig har väl Försvarsmaktens helikopterpiloter varit så väl tränade som när man sysslade med sjöräddning.

Nej, omförhandla upphandlingen av Hkp-16 Black Hawk, och revidera denna och beställ i stället hälften av helikoptrarna i Sea Hawk verionen. Då skulle FM åter kunna stå för sjöräddningen för riket och samtidigt återuppbygga sjöoperativ helikopterförmåga för egen räkning! I väntan på en sådan önskelösning så vore nog det bästa att låta Norrlandsflyg få fortsätta flyga ett antal år till.

Se Wisman och CI tidigare inlägg i ämnet svensk sjöräddning.

Uppdatering:

Enligt media så använder man nu begreppet att Sjöfartverket skall "ta över" driften av helikoptrarna själv. Det måste vara en ren felformulering då jag knappast kan tänka mig att Norrlandsflyg tänker sälja de befintliga helikoptrarna till Sjöfartsverket.

Enligt ekonomidirektören på Sjöfartsverket så har man åtminstone gjort analysen att kompetenta helikopterbesättningar inte växer på träd.

År 2008 så deklarerade Norrlandsflyg att man beställt 8st nya helikoptrar av typen Sikorsky S-76D till ett totalt ordervärde av 800 miljoner kronor. Helikoptrar som beräknades vara operativa under 2012. Hur man nu hanterar detta inom Norrlandsflyg är oklart. Men tidigare uttalanden från bolaget har signalerat att man är eftertraktade på marknaden även utanför Sverige.

Vi kan då konstatera att en fullt utrustad SAR-helikopter kostar i runda tal 100 miljoner kronor, och ledtiden från beställning till att den kan tas i tjänst ligger runt 4 år. Hur nu Sjöfartsverket har tänkt att hantera detta verkar högst oklart.

I dagsläget så får Sjöfartsverket ett anslag från staten på drygt 180 miljoner per år. I stort sett samma siffra har varje år gått till Norrlandsflyg för att hålla beredskap för flyg- och sjöräddning.

Återuppliva den gamla www.mil.se

På Försvarsmaktens hemsida (som man tack och lov fortfarande kommer till genom http://www.mil.se/) så vet vi alla vid det här laget att det endast presenteras tillrättalagda och politiskt korrekta nyheter. Enda gången det presenteras nyheter av icke positiv karaktär, är när skador och dödsfall inträffat.

Allt detta tog ännu större propotioner av s.k. "pravdadisering" då FM lämnade den tidigare hemsideplattformen där de olika försvarsgrenarna och framförallt förbanden hade en betydligt mer tongivande roll, och istället gick mot centralisering. Man ville styra informationsflödet från HKV infoavdelning. Allt detta har tyvärr inneburit en mer och mer intetsägande hemsida som jag vet att framförallt många FM anställda allt mer sällan besöker.

Tidigare skrev många förbandschefer veckobrev som lades ut på respektive förbands sida. En mycket duktig veckobrevsskrivare var tidigare chefen för 4.Sjöstridsflottiljen och nuvarande marininspektören Jan Thörnqvist. Hans veckobrev skrevs sent på fredagar, och kunde således läsas av all hans personal och andra intresserade under helgen från valfri plats. Ett mycket uppskattat och bra inslag som fyllde en viktig funktion. Denna möjlighet togs tyvärr bort av HKV INFO, då man troligtvis måste tyckt att det inte var bra av någon anledning.

De marina förbandens olika enheter och fartyg skrev ofta veckobrev både från övningar  och den dagliga verksamheten. Ibland från officerare, och ibland fick även vpl skriva från sitt sätt att se vardagen i FM. Även detta mycket uppskattade inslag. Även denna möjlighet är borta, då alla fina artiklar på http://www.forsvarsmakten.se/ numera enligt uppgift skall skrivas i repotageform.

När man nu läser informationsdirektörens syn på vikten av kommunikationen från FM och utåt så slås man ganska snart att den tidigare pravdadiseringen helt går stick i stäv mot vad man nu säger. Det hänger inte ihop riktigt när man läser vad infodir skriver.

Ju fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister desto bättre. Våra nya medarbetare törstar efter information och den bästa företrädaren för yrket är de som arbetar eller är frivilliga inom Försvarsmakten och deras berättelser.

För mig är det självklart att följa debatten där den förs och att uppmuntra till denna. Det är också i mitt intresse att den är så bred som möjligt och inte ensidigt berättar en ståndpunkt. För detta behövs fler som deltar, såväl officiella företrädare som enskilda.

   

Det infodirektören skriver är helt rätt i tiden, och jag instämmer i varje stavelse. Men precis allt detta fanns att finna på gamla mil.se i olika format. Kanske är det dags att återuppliva den gamla portalen och återigen tillåta förbandscheferna och personalen att berätta om vardagen och i stället stänga ner den nu så välpolerade forsvarsmakten.se ?

För den som vill se sanningar så kan ni se hur mycket matnyttig info det finns hos några av de marina förbandens respektive hemsida på nuvarande portal:

1.Ubflj
3.Sjöstridsflj
4.Sjöstridsflj (Här hittades dock ett veckobrev, väl dolt länkat till en pdf fil i en annan artikel)
SSS

Visbyprojektet - Dags att lyfta blicken och se verkligheten

Visbyprojektet är sannolikt Svenska flottans mest omtalade och omdebatterade projekt i modern tid efter det "världsberömda" Wasa. Jag tror och hoppas att vi aldrig mer kommer att få se ett sådant segt och långdraget projekt i Sverige.

Många röster anser att Visbyprojektet är mer en teknikdemonstrator och ett projekt som främst tillfredsställer (tillfredsställde) industrins och materielverkets behov av ett projekt än vad det gjorde för Försvarsmakten. Man bör i o f s komma i håg att fartyget när det projekterades i första hand konstruerades för att vinna duellsituationen mot ytattack från stormakt röd och för att kunna hitta dennes ubåtar, främst utomskärs.

Detta ter sig ännu märkligare i dag, då just detta hotet ej längre anses dimensionerande av varken politiker eller FML, men trots detta är det just dessa funktioner som fortfarande, snart 20år senare, INTE finns installerade ombord. Då pratar vi om huvudvapensystemet robot-15, ubåtsjakttorped och ett komplett fungerande sonarsystem. Bloggkollegan Sinhue har på sin blogg gett sin syn på just Visbyprojektet, om hur han tror framtiden kommer att se ut. Ingen rolig läsning för en flottist, men det tyvärr så är det väl inte ett helt otänkbart scenario han målar upp.

Visbyprojektet och alla dess brister kan vi diskutera hur länge som helst, men det var inte detaljerna i detta som inlägget skulle handla om, utan i stället hur ett fartygsprojekt skulle kunna gått till. Låt oss därför titta på ett helt annat projekt, men också av en helt annan storlek.

Vi tar oss därför över till andra sidan av vårt lilla innanhav Östersjön, närmare bestämt till det Finländska varvet STX Europe shipyard i Åbo där man helt nyligen byggt världens största passagerarfartyg. Royal Carribean internationals nya fartyg Allure of the seas.

Det är ett osannolikt projekt som har färdigställts på en tid som definitivt måste anses som något slags rekord! Fartyget med en längd av 360meter och som kan ta 6300 passagerare och 2100 besättningsmän ombord har en boardwalk med butiker, en inomhusarena med plats för 1380 sittande publik, en utomhusscen, en ishockeyrink, biografer, mängder av restauranger, en matsal för 3000 personer, en linbana, ett kasino, fyra pooler, daghem för barn mm. mm. mm.

Nu till det viktiga. Fartyget kölsträcktes den 2 december 2008. Mindre än ett år senare, den 20 november 2009 så sjösattes fartyget. I september 2010 så genomfördes 1 (en) provtur med fartyget innan hon var klar för leverans. Några månader senare, den 2 december gjorde hon sin första resa med passagerare. På exakt två år så har man gått från kölsträckning till ett fullt operativt fartyg, och då pratar vi världens största passagerarfartyg (hon är 5mm längre än systerfartyget Oasis of the seas).


När vi då tittar på vår eget projekt Visby, så blir man då förundrad. Vårt projekt har tagit samma tid x 10, och det är fortfarande inte i närheten av färdigställt. Från många av de inblandade så hör man alltför ofta saker som. "Ja, fast hon kommer att bli jäkligt bra när hon blir färdig". Uttalanden som jag mer ser som ett sätt att släta över de faktiska omständigheterna och/eller så beror det på att man är så indoktrinerad i sitt eget system så "att man inte ser skogen för alla träden". Intressant är att första fartyget Visby enligt uppgift just nu ligger inne på generalöversyn där man helt har strippat fartyget, ett fartyg som ännu ej ens är levererat till Försvarsmakten!

Visby är 1/5 så lång som detta fartyg och deplacerar 600 ton jämfört med Allures 225 000 bruttoton.
Många vill säkert säga att det är två helt olika saker. man kan inte jämföra ett passagerarfartyg med ett högteknologiskt stridsfartyg. Kanske inte, men den tekniska utmaningen lär ändå inte vara mindre på ovanstående gigantiska passagerarfartyg med alla dess detaljer.

Jag hade gärna sett en fullständig oberoende genomlysning av Visbyprojektet. Där man går på djupet och tar fram fakta i varför det tagit sådan ofantligt lång tid, hur mycket pengar det faktiskt kostat (vet någon egentligen det)? På något sätt känns det som att många inblandade parter intagit någon sorts strutsposé och stoppat huvudet i sanden. Kritisera inte projektet, ställ inga frågor. Här gäller det att rädda sitt eget skinn och hålla en positiv fasad utåt sett. Man skulle till och med kanske kunna se en släng av groupthink i det hela.

Med det inte sagt att projektet en dag inte kommer att bli bra, det blir det säkert. Frågan är bara när och till vilken kostnad. Intressant är också vad man hade fått för fartyg (och hur många) om man satsat på konventionell teknik och beprövade system? Frågor som en fullständig genomlysning eventuellt hade kunnat ge svar på.

Vill man istället göra en jämförelse med ett stridsfartyg, kan man istället titta på den nya danska fregattprojektet Iver Huitfelt som jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

En politiker som engagerat sig mycket i Visbyprojektet, är som vanligt folkpartisten Allan Widman. På hans blogg finns ett och annat att hämta upp i samma ämne.

Hkp4 lämnar Kallinge

Är det verkligen så att det var sista gången vi fick se en flygande Hkp-4?
Tyvärr kanske det är så. Tyvärr är väl nu också sista hoppet ute för en sjöoperativ helikopter innan Hkp-14 levereras. Hkp-16 fyller inte dessa behov på något sätt.

Och det där med att helikoptern ska ersättas "på sikt" är ju sant. Frågan är väl hur långt "på sikt" är?