Det är förstås en retorisk fråga. Men frågan är om inte våra politiker på allvar håller på att göra flottans fartyg mer eller mindre vapenlösa om inte nya beslut tas inom en mycket snar framtid? Detta inkluderar även andra delar av FM som kan verka mot sjömål så som flygvapnet och amfibiekåren inom marinen.
Sjömålsrobotar
Det svenska sjömålsrobotsystemet RBS-15 MkII har som bekant varit med i många år. Robotarna är i grund och botten byggda och levererade under 80-talet och har således varit med under snart 30år. Troligt är att elektronikkomponenter och mekansika delar börjar uppnå någon form av "end of life"? Någon ersättare till dessa robotar är inte beställda. RBS-15 MkIII är bl.a. levererade till Tyskland och Polen men Sverige har inte beställt dessa robotar. För Flygvapnet bör läget vara minst lika allvarligt då deras version av roboten RBS-15F är lika gammal. Tack och lov har man åtminstone lagt en beställning till SAAB på livstidsfölängande åtgärder på 15F. I budgetunderlaget för 2012 (BU12) säger FM själva att:
En utredning av ny sjömålsrobot genomförs, då Rb 15 livstid upphör strax efter perioden.
Värt att påpeka är att robot-15 är marinens huvudvapensystem!
För den andra mindre sjömålsroboten RBS-17 som FM förfogar över genom Amf ser det mycket mörkt ut kopplat till förmågan att verka mot sjömål. Uppenbart har robotar med denna verkansdel också "end of life" problematik. Detta baserat på BU12 där kan man läsa följande.
Rb 17 vidmakthålls, förmågan att påverka mål på havsytan ambitionssänks då utgången materiel omsätts med seriemateriel (Military Off The Shelf (MOTS)) utan sjömålsstridsdel.
Vapen mot ubåtar (torpeder och andra UV-vapen)
Här är det riktigt stora problemet att den lilla 45cm ubåtsjakttorpeden torped 45, också sjunger på sista versen. Detta bekräftas mycket tydligt genom öppna debatter i riksdagen. Läs hela den intressanta riksadagsdebatten om tp 45 med bl.a. Sten Tolgfors. Debatten startar i anförande 68 från den 9 december 2011.
Probelmatiken är att regeringen nekat FMV till en riktad upphandling mot SAAB samtidigt som marknaden för ubåtsjakttorpeder som klarar den oerhört komplexa miljö som Östersjön innebär är liten till obefintlig. Utländska torpeder har man tidigare provat med begränsad framgång.
PÅ SAAB underwater systems i Motala har man väntat länge på en order från FMV. En beställning som aldrig kom, och nu har SAAB har varit tvugna att lägga ner torpedtillverkningen i Motala och flyttat delar av verksamheten till Linköping. Fortfarande lever man på hoppet om en order. Men frågan är hur länge man orkar driva en sådan verksamhet utan nya beställningar?
Tack och lov har man säkerställt att ubåtsvapnet åtminstone har en ny tung torped i och med leverans av torped 62 något man avser ska bli enhetsvapen både mot ytmål och ubåtar enl BU12.
Förmågan till verkan vidmakthålls och utvecklas genom att torped 62 anpassas för att utgöra enhetsbeväpning för ubåt, med verkan mot såväl yt- som undervattensmål.
Anledningen att en ny ubåtsjakttorped är kritisk är att en sådan skall vara huvudvapensystemet mot undervattensmål från korvetter av Visbyklass. Problematiken med detta tas upp mycket sakligt på försvarsminister Tolgfors blogg. Inlägget är dock inte skrivet av ministern själv. Till de kommande sjöoperativa helikoptrar Hkp 14 ser det ännu värre ut då man inte ens beställt något vapenpaket? I värsta fall får vi en sjöoperativ helikopter med sensorer, men utan vapen om inga åtgärder vidtas omgående.
Ett alternativt undervattensvapensystem är ELMA antiubåtsgranater som går ut på att man skjuter täckande salva med ett större antal granater mot en sonarkontakt. Se en film om systemet nedan inspelad på gamla "rattnalle".
Vad avser nuvarande status på ELMA systemet går ej att finna i öppna källor varför diskussion runt detta lämnas därhän. Klart är dock att man tidigare hade planer på att installera ett nytt förbättrat system ALECTO på Visbykorvetter, men av detta blev ingenting då man under 2007 p.g.a minskade anslag tvingades stryka detta system och utvecklingen stoppades.
Läget rörande minsystem inom marinen så saknas även där öppna underlag som man kan föra en diskussion runt. Det enda som går att utläsa i BU12 är följande. Minsystem M9 är ett system som finns inom amfibie.
Avveckling av minsystem M9 sker när systemet nått sin livslängd 2014. Okontrollerbara sjöminor med återstående teknisk livslängd vidmakthålls.
På marinbloggen skriver företrädare för Prod Marin följande om minsystem i marinen.
Försvarsmakten bibehåller minsystem som har återstående teknisk livslängd. Vi delar in minor i två grupper. Först det kontrollerbara som utgörs av minsystem M9, som inom amfibiestridskrafterna används för bekämpning av sjömål. Vidare har vi ett antal olika system av okontrollerbara mineringar som kan läggas ut av marinstridskrafterna.
Vapen mot luftmål (artilleri och lv-robot)
Avseende 40mm eldrörsartilleri har man tagit bort den Bofors allmålskanon som tidigare fanns på korvett av Stockholmsklass. På minröjningsfartyg och korvett typ Göteborg finns den kvar.
Avseende 57mm artilleri är tillgången god då detta är huvudbeväpning på alla korvetter. Visbykorvetterna har dessutom den nyaste 57 mm Mk3 vilken är en mycket bra pjäs som dessutom kan nyttja 3P ammunition. Se video nedan.
Den stora bedrövelsen kopplat till att kunna verka mot luftmål, så som robotar och attackflyg, är förstås att regeringen under 2008 valde att stryka det planerade lv-robotsystemet till visbykorvetterna samt en hel del annan materiel. Avseende bestyckningen av Visbykorvetter tog Ny Teknik upp detta i en tidigare artikel.
Avsaknad av lv-robot innebär att man saknar ett kvalificerat luftförsvar i den bemärkelsen att man inte kan luftförsvara andra enheter än sig själv. På marinbloggen skrev företrädare för Prod Marin detta inlägg rörande luftvärnsrobotar till Visby.
Det politiska beslutet bakom att inte anskaffa luftvärnsrobot till Visby går tillbaka till 2008, då regeringen överförde resurser från materielanslaget till förbandsverksamheten.Beslutet innebär inte att det operativa behovet inte finns utan att det var en rent finansiell fråga. Det framgår tydligt i regeringens proposition om försvarets framtida inriktning, Ett användbart försvar, som sträcker sig över femårsperioden 2010-2014. Där framgår det att marinstridskrafterna idag har förmåga till självförsvar mot lufthot, samt att möjligheter att skydda andra fartyg och objekt med s.k. områdesförsvar bör ses över. Propositionen ger även inriktningen att korvetter av Visbyklass successivt bör ges en utökad förmågebredd. Vi använder nu MUP för att aktivt påverka Försvarsmaktens planering och få till luftvärnsrobot, för områdesförsvar, till korvett typ Visby.
Sammanfattning
Försvarsmakten har tydligt beskrivit till riksdag och regering vilka behov som finns rörande omsättning och tillförsel av materiel. Dessvärre saknas vissa avgörande beslut i viktiga frågor samtidigt som FM tvingats till att omfördela ekonomiska resurser från materielanslaget till förbandsanslaget för att kunna bedriva verksamhet. Detta kommer att slå tillbaka mot FM förr eller senare.
Läget rörande viktiga vapensysstem till marinen ser något bekymmersamt ut och det krävs åtgärder rörande både luft-, yt- och uv-vapen snarast om marinen inte skall stå mer eller mindre "vapenlösa" inom ett antal år.
Hur det ser ut inom flygvapnet och armén överlåtes till någon annan att diskutera. Wiseman har nyligen redogjort för beväpningen till JAS 39 Gripen och avvecklingen av BK 90. Även där saknas ersättare.
Mycket bra genomfört av arrangören Sjöstridsskolan. Dessa dagar har enligt uppgift varit föremål för att eventuellt strykas p.g.a. budgetreduceringar. Men någon klok amiral har valt att prioritera dessa dagar. Det vinner man på i längden, då detta är enda chansen där all marinens personal får träffas och diskutera viktiga marina frågor i stort och smått. Det har under torsdag och fredag funnits fackkonferenser för alla personalkategorier.
Marininspektören har på marinbloggen gett sin syn på detta arrangemang, och glädjande är att han läser även denna blogg. Han har i sitt inlägg kommenterat inlägget efter den första dagen. MI valde dock att se "glaset som halvtomt" då han enbart kommenterade den lilla del (förbandspresentationer) som var av karaktären "mindre bra" i inlägget... Hur var det där med synen på glaset? :)
Att marinens personal även får möjlighet att samlas under mer informella former vid en gemensam middag är också mycket bra. Där finns chans att träffa de man annars sällan träffar, och diskutera aktuella ämnen och gemensamma beröringspunkter, vilket gör dessa dagar ännu mer värdefulla.
Detta är ett privilegium som vi ska värna om, och hoppas att dessa dagar kommer att fortsätta vara ett stående inslag i januari varje år.
SvD presenterar i dag siffror rörande rekrytering av GSS till Försvarsmakten som går helt emot den linje försvarsministern konstant propagerar hårt för som innebär att allt i dag är betydligt bättre än med det tidigare värnpliktsförsvaret.
Enligt de siffror SvD tagit del av så visar det sig nu att var fjärde rekryt hoppar av från utbildningen på ett eller annat sätt. Detta är självfallet inte den bild av läget som Tolgfors upprepade gånger redovisat. Han har tidigare hävdat motsatsen, att det är så många sökande att man inte ens har kapacitet att ta hand om alla sökanden, samt att kraven är betydligt högra än tidigare. Budskapet har hela tiden varit att det går bättre än planerat....
Intresset för att söka GMU har varit mycket högt. Så högt att tusentals som sökt inte ens kallats till prövning, eftersom kapacitet har saknats för att möta söktrycket. Rekryteringsmyndigheten räknar med att det krävs 3 antagningsprövade per antagen rekryt. Att Försvarsmakten haft 28.000 sökande på 2.600 platser är enastående.
Det Tolgfors helt har valt att bortse från är det faktum att urvalet, trots många sökanden, nu helt begränsar sig till de som inte redan fått ett civilt jobb eller kommit in på högskola, eller helt enkelt inte är intresserade av att lägga sin tid på Försvarsmakten. De som i dag söker till Försvarsmakten frivilligt är med stor sannolikhet kanske inte alltid de som Försvarsmakten hade valt ut om man hade haft samtliga svenska 17-18 åringar som urval, vilket man hade inom ramen för värnpliktsförsvaret. Detta leder självklart till att färre håller måttet och faller bort både i tester och under utbildningen.
Försvarsminister Tolgfors körde så sent som häromdagen en ny PR kampanj på sin kommentarsstängda blogg som gick ut på att påvisa att anställda soldater har mer "större folkligt stöd i samhället" än vad värnplikten hade. Även detta är självklart ytterligare en kuliss som Tolgfors försöker måla upp. Det inser nog vem som helst att ett samhälle där en stor del av varje årskull av svenska ungdomar passerar genom Försvarsmakten skapar en större folkförankring i samhället, och således ett större stöd än vad nuvarande miniatyrförsvar med spridda skurar av anställda soldater kommer att generera. Detta oavsett vad Tolgfors s.k. undersökningar kommer fram till. En undersökning som det inte ens finns något statistiskt underlag att jämföra med från det renodlade värnpliktssverige.
I dag drog Marinstridsdagarna 2012 i gång i Karlskrona. Detta är ett mycket givande och trevligt arrangemang som nu börjar bli tradition. Årets program är mycket innehållsrikt sett över alla tre dagarna.
Den första dagen, marininspektörens dag, inleddes bland annat med att MI gick i genom MUP - Marinens utvecklingsplan, något som var bra och nödvändigt. Det ger alltid tyngd när marinens främsta företrädare framför budskapet själv jämfört med att läsa det i text. Som vanligt tryckte MI särskilt på vikten av att marinen skall utbildas, övas och rustas för kvalificerad väpnad strid och för att kunna möta en högteknologisk rustad motståndare. Piratjakt skall ej vara dimensionerande! Bra MI, detta är ett mycket viktigt budskap som tål att upprepas gång på gång.
Värt att lyfta fram är också kk Christian Allermans rysslandsföreläsning som i år dessvärre bara fick 20 minuter. Kk Allerman har en förmåga att lyfta fram och förmedla det som svenska media och framförallt svenska politiker aldrig lägger någon större vikt vid, nämligen den otroliga militära förmågeuppbyggnads om sker i Ryssland, och de fantasisummor man lägger på anskaffning av krigsmateriel. Har man följt sveriges bästa Rysslandsbevakare, bloggen observationsplatsen, över tiden så var det inte mycket nytt men ändå mycket intressant.
(För övrigt så vore det nog mycket bra för Sverige om Christian Allerman, bloggen observationsplatsen och professor Wilhelm Agrell gemensamt kunde hålla en föreläsning som samtliga svenska politiker skulle tvingas att lyssna till. Ja, hela sveriges befolkning för den delen.... Föreläsningen skulle omfatta Rysslands militära uppbyggnad kontra nedmonteringen av det svenska försvaret. Det skulle nog kunna bli en riktig "eye opener" för många...)
Intressant var också prod marins genomgång av materielläget i marinen samt alla projekt som just nu ligger i materielplanen. Detta är något jag avser komma tillbaka till i ett senare inlägg då allt inte kanske är så enkelt som det presenterades under dagen.
Resten av dagen och hela eftermiddagen var dessvärre något tunn i jämförelse med tidigare årgångar och framförallt jämfört med föregående års första dag, och var därför en besvikelse. Stor del av tiden ägnades åt förandspresentationer, något som kändes mycket överflödigt då denna information till stora delar redan är känd av marinens personal (konstigt vore det annars).
Följande två dagar kommer att ägnas åt funktionsvisa seminarium och föreläsningar. Programmen för dessa dagar ser mycket intressanta ut.
Har det måhända skett förändringar avseende den planerade modifieringen av HMS Carlskrona från patrullfartyg till stödfartyg?
Ombyggnaden skulle enligt FMV ursprungliga plan starta 2011-12-01. Enligt ett tidigare inlägg om modifieringen baserat på FMV uppgifter när man gick ut med underlag inför upphandlingen, så skulle detta ske under en period från december 2011 fram till sommaren 2012.
Det kan väl inte vara så att det har hamnat grus i maskineriet p.g.a. Försvarsmaktens ekonomiska läge? Om så är fallet så skulle det vara mycket märkligt eftersom vår försvarsminister Tolgfors, som har full koll på läget, hävdat vid flertalet tillfällen och så sent som 11 januari deklarerat att Försvarsmaktens ekonomi är i balans samt att utsikterna för 2012 såg mycket bra ut.
Men eftersom inget annat har sagts från officiella kanaler så pågår nog ombyggnaden med full fart på Kockums helt enligt plan......
För den intresserade så finns här en 360 graders bild på HMS Carlskronas brygga efter ombyggnad inför Adenviken.
Det föregående inlägget om Hkp 4 - En historisk tillbakablick har läst av många och inlägget har uppskattats av många vilket är mycket roligt och inspirerar till mer skrivande.
Här kommer ett uppföljande inlägg med upplevda erfarenheter, bilder och filmer på helikoptern. Har du som läsare ytterligare berättelser eller händelser så tas de tacksamt emot och publiceras i detta inlägg.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Martin "MAG" Malmborg har för denna bloggs räkning tagit sig tid till att lägga upp fyra stycken helt underbara filmer på Hkp 4 "in action". Detta tackar vi alldeles särskilt för.
Den första filmen är en hyllning till Försvarsmaktens bästa maskin.
Riktigt välgjord film som visar helikoptern kapacitet!
Den andra filmen är filmad i samband med övningar inför NBG 08.
Här visas tydligt de modifieringar som gjordes med ksp-installation.
Den tredje filmen gjordes som en utbildningsfil för nya ytbärgare hösten 2008.
Detta var den sista verksamheten man gjorde med Hkp 4 i Försvarsmakten.
Det har även kommit in en självupplevd historia kopplat till Estoniakatastrofen och Y75 signerat Jonas. Stort tack Jonas för att du delade med dig av din upplevelse det tragiska dygnet då Estonia förliste.
Hej Skipper, satt och läst igenom din redovisning av Hkp 4 individerna. Fastnade för vad du skrev om just Y75 och dess enkla roll denna natt. Jag befann mig på Silja Symphony just denna ödersdigra natt. Vi hade en ganska skumpig färd på kvällen och min dåvarande sambo mådde ganska dåligt få hon var gravid i 6-7 månaden. Mitt i natten gick jag upp till discot för att hämta sjösjuketabletter och såg då en av Viking Line båtarna ligga väldigt nära. Minns att jag jag reflekterade över just detta men slog undan det med att det troligen berodde på att man ville vara nära varandra om något hände *sjuka djävla tanke*. Vi ringde till receptionen ett par ggr under natten då det var SJUKT guppigt och man hade ju lovat det skulle bli bättre vid 2 tiden när vi kom inomskärs... Någon gång på morgonen sa de att det kunde dröja då man höll på med en sjöräddningsinsats...
När vi vaknade till en gryende solen såg vi ett hav FYLLT av flottar och tanken var att någon hade ramlat i och man hade sköngt i flottar för att de skulle kunna ta sig upp i dessa... Återigen en sjuk tanke men ändå. När vi ringde ner vid 7 tiden sa man att "Estonia hade sjunkit" varpå min kommentar var något i stil med "Helvete......" och eftersom vi hade TV i hytten så åkte den på och vi under dagen följde extra utsändningarna. Flera ggr försökte vi via de publika telefonerna ringa hem för att berätta att vi var okej. Dock var det så satans guppigt att jag vid ett av dessa tillfällen blev akut sjösjuk och inte nådde en toalett utan fick använda en av dessa papperskorgar/askfat som stod överallt... Dock hade besättningen börjar placera ut extra påsar överallt...
Så var sjutton kommer Y75 in då?? Jo... Jag minns henne extremt väl eftersom jag vid ett av dessa tillfällen (ensam sambon låg och var sjukt sjösjuk i hytten) var på väg upp i trappan när jag hör ett bekant ljud som bara ökar och ökar... Det kommer uppifrån och jag gör kopplingen att det är en hkp... Rusar snabbt upp på översta däcket där jag ser den bekanta profilen av en Hkp komma in akterifrån och börjar hovra ovanför... Har med en kamera (tyvärr bara kompaktare men ändå) och tog en hel del bilder av detta. Tyvärr finns de kvar hos mitt ex :-( och ser hur de vinshar ner ett par personer (varav en vitklädd) innan den drar.
Nu nästan 20 år senare så har det klarnat och jag vet vad den gjorde där.
Därtill var det skoj att läsa vad som hände Q97. Hade en underbar praktikdag med henne i slutet av 80 talet (88?) då jag som en del av min vårdpraktik fick hänga på gänget på FRÄD:n i Ronneby under 2 dagar. Den som skulle ha haft hand om min mjuk start dag 1 var sjuk så jag fick en sommaroverall med Löjtnants grad och packades in som 5 besättningsman i just Q97 och fick hänga på med bland annat vinschövningar för ytbärgarskolan och filminspelnining vid Karlskrona lassarett.
Vid den senare skickade vi ett par glasögon och ett stativ halvägs ner i östersjön då filmteamet ville den skulle landa i medvind "för att få rätt ljus" varpå besättningen upplyste att de skulle få "dra på ganska bra då"... Färdmecken upplyste mig om att det var nog ganska bra att söka lä vid sidan av den upphöjda Hkp Plattan och ja det blåste... Det var en syn att se det dyra filmstativet FLYGA över kanten och landa i gräset nedanför. Det lockade även till en del skratt då den kvinnliga scriptan/assistenten fumlandes kom ner efteråt och försökte hitta sina glasögon som i draget hade flygit av... Ja det var kanske inte ett minne kopplat till Marinens Hkp 4 men ändå.
Har även fått ett länktips på hur det ser ut i dag på f.d.helikopterbasen Berga. Som synes har AMF 1 allokerat det mesta av marken med att ställa merparten av båtparken på land...... Bilden är länkad från Yngve Röd kamratförening.
Detta inlägg är sannolikt det längsta som skrivits på denna blogg, och det har tagit en del tid att gräva i arkiven. Detta inlägg tillägnas Hkp 4 och alla som jobbat med dessa maskiner under närmare 50år. För de av er läsare som är intresserad av denna helikopter så kommer ni att få en förhoppningsvis givande stunds läsning, och det rekommenderas att ni även läser innehållet i länkarna.
Bemanning En komplett besättning i en marinversion av Hkp4 bestod av fem besättningsmän: - 2st Flygförare (varav en besättningschef) - Taktisk officer (TakO/Spanare) - Operatör (tillika ytbärgare) - Färdmekaniker (tillika vinchoperatör och lastmästare)
Ibland förstärktes besättningen med andra funktioner såsom tex teletekniker/avionik, extra ytbärgare, meteorolog etc. Minimibesättning på helikoptern var en flygförare och en färdmekaniker.
Uppgifter Exempel på uppgifter som helikoptern kunde tilldelas och utföra var: - Ubåtsjakt - Ytmålsspaning - Trupptransport (26 sittplatser) - Sjöräddning - Sjukvårdstransport (15 bårar) - Brandbekämpning (med tunna för vattenbombning) - Materieltransport - Tunga lyft (med lyftkrok för lyft upp till 5 ton)
Materiel och system För taktisk stridsledning eldledning, radarspaning och kommunikation hade spanaren en stridsledningskonsoll med benämningen MARIL 920.
Helikoptern var också utrustad med en mycket bra radar för ytmålsspaning med benämningen PS-864 som monterades på bakre lastrampen. När radarn användes fällde man ned rampen och en mellanvägg monterades inne i kabinen för att minimera buller och skapa en bättre arbetsmiljö
Sonaroperatören som satt bredvid spanaren ansvarade för ubåtsjaktutrustningen Sonar 204 med tillhörande sonardom som var tillverkad av Cit Alcatel.
För sjöräddningsuppdrag fanns en yttre elektrisk vinch monterad utanpå helikoptern, ovanför dörren som användes av ytbärgaren. Den manövrerades av färdmekanikern. Tidigare fanns en annan typ av vinch som byttes ut under mitten av 90-talet efter alla vinchproblem man hade vid Estoniakatastrofen. Man monterade även en mindre reservvinch efter alla dåliga erfarenheter med vajerbrott. En annan efarenhet man också drog då var att ytbärgare med mörkgröna dräkter syns mycket dåligt i ett mörkt hav under svåra förhållanden. Ytbärgarutrustningen blev betydligt bättre, och i dag har man fluorocerande gul-gröna dräkter som syns mycket bra.
Vapensystem som användes för ubåtsjakt var sjunbomb 51 som monterades i rack på vardera sida av helikoptern. Varje rack rymde tre sjunkbomber. Helikoptern kunde även ta en torped 45 på vardera sida. Tidigare beväpnades helikoptern med den betydligt sämre torped 42.
Sjunkbomb 51
Torped 45
De olika versionerna av Hkp4 i Försvarsmakten
Totalt 16st Hkp 4 har levererats till Försvarsmakten genom åren i fyra olika versioner A-D.
Hkp 4A
Flygvapnet var först med att erhålla 10st Hkp 4A under 1963-1964. Den första maskinen gick till F8 Barkaby. I flygvapnet användes helikoptern framför allt som räddningshelikopter. När Flygvapnet långt senare erhöll sin nya helikopter, Hkp 10 så modifierades fyra av FV Hkp 4A i början av 90-talet och fick då beteckningen Hkp 4D och dessa tillfördes marinen. Den korrekta benämningen på just denna typ är Boeing Vertol 107-II-14.
Hkp 4B
I samband med att FV fick sina första helikoptrar så erhöll marinen sina tre första helikoptrar från Boeing. Det var maskinerna Y61-63 som tillverkades och levererades 1966. Bara två år efter leveransen så totalhavererade Y62 vid Huvudskär och sex av de åtta som fanns ombord omkom. För att ersätta den maskinen så hittade man den helikopter som blev Y64. Detta är en historia för sig, och mer info om detta finns att läsa under Y64 längre ned i texten. Den korrekta benämningen typen är Boeing Vertol 107-II-15.
Hkp 4C
För att ersätta Hkp 1 i marinen så beställdes ytterligare 8st helikoptrar. Boeingfabriken i USA hade vid denna tidpunkt slutat att tillverka Vertol-107. Men lyckligtvis hade en produktionslina satts upp hos Kawasaki i Japan i stället. 4C blev således, till skillnad från de fyra första, istället licenstillverkad i Japan av Kawasaki under benämningen Kawasaki KV 107-II-16. Dessa maskiner levererades 1972-1973 till marinen.
4C var annorlunda (bättre) utrustade än tidigare helikoptrar då den var särskilt framtagen för SAR ändamål med större bränslevolym, sökstrålkastare och bättre navigationsutrustning. Bland annat var den även utrustad med en styrautomat (SA-08) som gjorde det betydligt lättare för piloterna att hovra med helikoptern under svåra förhållanden.
Denna helikopter skulle från början benämnas Hkp 7, men ändrades senare till 4C.
De åtta individerna som levererades i denna serie benämndes Y65-Y72.
Hkp 4D
Helikopter 4 var som bekant den stora arbetshästen i marinen. Framför allt som ubåtsjakthelikopter under 80-talets intensiva ubåtsjaktperiod men även som sjöräddningshelikopter. Marinens hkp 4 flotta hade mycket stort gångtidsuttag och man ansåg att ytterligare helikopterresurser skulle behövas för att förstärka upp. När flygvapnet fick sina nya Hkp 10 så överfördes fyra av flygvapnets tio Hkp 4A till marinen 1991.
Dessa individer var 93, 95, 98 och 99. De modifierades snabbt för att bli en sjöoperativ helikopter och få samma status som övriga marinhelikoptrar. Detta innebar bland annat starkare motorer, kompositblad och styrautomat.
Dessa fyra helikoptrar fick efter ombyggnad beteckningen Hkp 4D och individnumren Y73-Y76. Marinen förfogade i och med detta över totalt 14st Hkp 4.
Modifieringen av sju Hkp 4A & 4B (Y73-76 samt Y61, Y63 och Y64) till Hkp 4D standard genomfördes i SAS lokaler på Arlanda av SAS personal förstärkt med personal från bla Försvarsmakten och FMV.
MARINENS HELIKOPTERFLOTTA
Y61
Y61 var marinens första hkp 4 som levererades 1966 till marinen. Två år tidigare hade flygvapnet fått sina första helikoptrar av samma typ.
Y61 fick namnet "Bettan II" och har under större delen varit baserad hos 11.hkpdiv på Berga.
Vid Estoniakatastrofen 1994 anlände Y61 området som den nittonde helikoptern kl 1140 på förmiddagen efter olyckan som inträffade 0148. Y61 fick uppgiften att genomsöka livflottar och båtar efter överlevande. Dessvärre kunde man inte finna något utan avbröt insatsen och gick till Hangö för att tanka. Där tog man ombord 6st avlidna personer och transporterade dessa till Åbo innan man återgick till Berga.
En bild på Y61 från 1986 vid Eelde airport i Holland i samband med ombasering till England
Y61 med Yngve röd vapen
Y62
Som synes på bilderna på Y62 här nedan så är det enbart äldre svart-vita bilder. Anledningen är att Y62 totalhavererade i havet den 6 oktober 1968 under en flygning från Gotska Sandön till Berga. Trots denna tragiska olycka kan man konstatera att endast två hkp 4 havererat med dödlig utgång under helikoptertypens 50 år i Försvarsmaktens tjänst.
Y 62 totalhavererade SO Huvudskär. Det fanns 12 personer ombord och 10 av dessa omkom i haveriet. Av dessa var fyra besättningsmän och sex var passagerare. Orsaken till olyckan sägs vara att ett av de aktra rotorbladen bröts av och slog sönder det främre rotornavet.
Det är fortfarande den värsta olyckan marinflyget drabbats av, och sannolikt även den värsta helikopterolyckan i Sverige.
En helt otrolig bild på en lågt hovrande Y62 från 1965 då hon var helt ny i marinen. Länk
Y62 under ubåtsjakt i samverkan med Fregatten F79 HMS Karlskrona, tidigare jagaren J8.
Y63
Y63 var den sista av de tre första helikoptrarna (Hkp4B) som levererades till marinen 1964. Y63 fick namnet "Daisy" och har enligt uppgift under större delen av sin tid i marinen tillhört 11.Hkpdiv på Berga.
Y63 var enligt uppgift den första (och enda) hkp 4 i Sverige som modifierats och utrustats med "glass cockpit" d.v.s. digitala skärmar. Hon blev också utrustad för användning av NVG (Night vision googles).
Produktionslinjen på Boeing Aircraft Corporation's i Pennsylvania. Y63 står efter US Marines helikopter till höger på bilden.
Äldre bild på Y63
Y63 landar på Arlanda 2005
Y64
Historien om hur Y64 kom till marinflyget
Y64 är en mycket udda fågel i Försvarsmaktens flotta av hkp 4 och har en historia som skiljer sig markant från övriga helikoptrar och hon har dessutom ett helt annat utseende än övriga då hon har 8 respektive 6 fyrkantiga fönster i kabinen till skillnad från övriga helikoptrar som har fyra runda fönster. Anledningen till detta är att snabbt ville ersätta Y62 som havererade redan 1964.
Y64 var således inte den första hkp 4 i Försvarsmakten, men hon var den äldsta då hon tillverkades redan 1959! Hon fick namnet "Bettan" har enligt uppgifter flugit på 11.Hkpdiv Berga under större delen av sin tid i marinflyget.
För att ersätta Y62 inköptes 1970 från Boeing-Vertol en begagnad maskin som blev nr Y64. Maskinen var byggd som prototyp nummer två (TAB-II) i Airline-serien för New York Airways. Den hade av materielverkets Jan Sohlman setts stå bakom en hangar vid Boeing-Vertols Philadelphia-fabrik. Den hade använts för olika utvärderingsprov, bl a försök med vingar monterade på främre pylonen för att få högre fart
och avlasta rotordiscarna.Y64 monterades ihop på Malmen och hos Ostermans av i lårar anlända delar och var försedd med åtta fyrkantiga fönster på varje sida. Stjärtpartiet var prototypen till CH-46D-modellen. I detta monterades samma typ av motorer som i övriga HKP4. De yttre bränsletankarna är försedda med två
stag. I övrigt blev Y64 modifierad till HKP-4B standard. Signerat / Bengt Andersson
Inledningsvis användes Y64 för ubåtsjakt, minsvepning, trupptransport och räddningstjänst. Efter anskaffningen av HKP4C under mitten av 70-talet, som utrustades med en riktig styrautomat, blev huvuduppgiften för Y64 i stället olika typer av transporter. Under mitten av 80-talet genomfördes en modifiering och livstidsförlängning av samtliga HKP4, varvid även Y64 utrustades med styrautomaten SA-08 för allvädersubåtsjakt. Insatserna har varit både militära och civila och ett stort antal människor har Y64 att tacka.
Modifiering till 4D Y64 var också den första maskin som modifierades till Hkp 4D standard tillsammans med Y68. D.v.s. man tog en B-helikopter (Y64) och en C-helikopter (Y68) och gjorde alla prover med dessa individer innan övriga helikoptrar modifierades.
Estonia
Vid Estonia katastrofen var Y64 på plats som sjunde helikopter i området och den andra hkp 4 efter Y65 som var först. Y64 lämnade Berga och nådde olycksplatsen kl 0552. Det var Y64 som föreslog att man skulle skära sönder taket på redan genomsökta livflottar för att man inte skulle söka genom samma flotte flera gånger och tappa tid. Y64 hittade ganska snart tre personer vid en livflotte men oturligt nog havererade vinchen.
Y64 började med att undsätta tre personer; en i en flotte, en liggande i vattnet och bunden vid flotten samt en livlös snärjd i flottens drivankare. Helikoptern firade ned sin ytbärgare till personen som låg i vattnet. Trots att vinschvajern krånglade lyckades ytbärgaren få upp honom. Nästa person att lyftas upp var mannen i flotten. Han hade inte flytväst. Alldeles innan han nådde helikoptern föll han i vattnet. Ytbärgaren hoppade efter och lyckades få tag i honom. Vinschen totalhavererade nu och man tillkallade en annan helikopter, Y74, för att undsätta dem. Innan Y74 anlände, avled emellertid mannen.
Y64 förde den överlevande till Utö och därifrån förde sedan Y64 20st överlevande till Åbo universitetscentralsjukhus. Efter denna transport fick Y64 tillstånd att återgå till Berga för att reparera den havererade vinschen.
Haveriet 2003
Y64 var olyckligtvis drabbad av ett haveri den 27 januari 2003 i samband med en flygning från Berga till Malmen 8 km NNO om Studsviks kärnkraftverk kolliderade helikoptern under lågflygning med havsytan varvid en mindre skada på helikoptern uppstod. Besättningen lyckades landa helikoptern på en liten ö. SHK undersökning tyder på att förarna under flygning på låg höjd, med dåliga yttre referenser, förlorat uppfattningen om det korrekta flygläget och minskat flyghöjden så att kollision med havsytan inträffat. Båda flygförarna var överförda från arméflyget och hade precis genomfört TIS på hkp 4. Helikoptern fick mindre skador och kunde dagen efter flygas från platsen. Hela haverirapporten finns att läsa i sin helhet på statens haverikommission sida.
Efter detta blev Y64 blev stående på Berga ända fram till nedläggningen av divisionen 2005. Övriga helikoptrar flögs till Kallinge, men Y64 blev kvar på Berga. Till slut reparerades hon och kunde den 5 december 2007 för egen maskin genomföra sin sista flygning till Malmen.
Y64 lyfter räddningstjänstens gummibåt på Berga 1991
Y64 med sina karakteristiska 8 fyrkantiga fönster på varje sida och här med radar monterad på BB sidan
Y64 på flygvapenmuseum - Malmen Linköping
Y65
Y65 var den första helikoptern i den tredje serien av helikoptrar som levererades till Försvarsmakten 1972 under benämningen Hkp 4C. Dessa helikoptrar var betydligt bättre utrustade än tidigare och en av de viktigare uppgraderingarna var styrautomaten SA-08.
Y65 fick namnet "Gordon" och har större delen av sin tid utgångsbaserats på Berga vid 11.Hkpdiv.
Vid Estoniakatastrofen var Y65 en av de första helikoptrarna som kom ut till olycksplatsen i havet. Hon kom som tredje helikopter av totalt 19 helikoptrar. Anledningen till att just Y65 kom ute så tidigt, två timmar efter larmet, var att den stod i SAR beredskap på Berga den aktuella natten. Besättningen hade dock beredskap i hemmet. När Y65 kom till platsen observerade man et stort antal flottar och började söka igenom dessa med ytbärgare. Man hann få upp en person i helikoptern men direkt därefter havererade vinchen och ytbärgaren fick via 40 meter wire sättas ned och lämnas på Silja Europa. Man flög den överlevande till sjukhus och därefter till Berga för att byta vinch och ta ombord extra ytbärgare. När man de andra gången kom ut i området sökte man igenom flera tomma flottar. Tre döda bärgades som flögs till Hangö.
Inför NBG 08 var Y65 en av fyra helikoptrar som modifierades med ksp-fästen och ballistiskt skydd.
Äldre bild på Y65 ur marinflyget
Y65 med hängd ubåtsjakttorped tp45 och radar PS-864 synlig på rampen
Y65 med sjunkbomber
Y66
Y66 levererades till Försvarsmakten i oktober 1974. Inte en enda bild har gått att finna på Y66. En stor anledning till detta kan vara att helikoptern totalhavererade den 6 november 1975 efter bara ett år i drift.
Helikoptern slog i havet nordost Utö och en besättningsman omkom tragiskt. Orsaken till haveriet sägs vara att man i och med Hkp 4C hade infört en styrautomat SA 08 vilket kan ha varit en bidragande orsak. Uppgifter säger att helikoptern bärgades och att delar av den har återanvänts på Y65.
Om bilder på Y66 finns tas de tacksamt emot.
Y67
Y67 tillfördes Försvarsmakten 1974. Vilket "namn" helikoptern fick är oklart (info behövs). Helikoptern har enligt uppgift under större delen av sin tid tillhört 12.Hkpdiv på Säve.
Y67 modifierades till NVG kapacitet tidigt under 2000.
Y68 levererades redan i slutet av 1973 till Försvarsmakten och blev enligt uppgift den första Hkp 4 som baserades vid 12.Hkpdiv på Säve. Vilket "namn" helikoptern fick är oklart.
Y68 var den första helikopter som modifierades med de starkare motorerna Rolls-Royce Gnome H1400. Detta var också den första maskin som modifierades till Hkp 4D standard tillsammans med Y64. D.v.s. man tog en B-helikopter (Y64) och en C-helikopter (Y68) och gjorde alla prover med dessa individer innan övriga helikoptrar modifierades.
Vid Estoniakatastrofen 1994 stod helikoptern som beredskapshelikopter på Säve och larmades kl 02.45 och startade exakt en timme senare för att flyga via Berga för att tanka. man nådde haveriplatsen kl 06.45 på morgonen.Omedelbart hittade man en upp och ned vänd flotte där det fanns sex överlevande med svårt nedkylda personer på. Dessa bärgades under svåra förhållanden och flög direkt till Mariehamn. Dessutom eskorterade man samtidigt Flygvapnets Hkp10 Q91 som hade spånvarningar från huvudrotorväxeln. Y68 gjorde två ytterligare pass därefter och hittade under första passet en död som flögs till Nagu. Andra passet hittades ytterligare två döda som flögs till Åbo. Y68 landade på Berga kl 16.40. Se ett klipp på SVT play med Y68 vid Estoniakatastrofen. Se även en intervju med befälhavaren på Y68.
Y68 var en av fyra helikoptrar som byggdes om för NBG 08 med ksp fästen och ballistiskt skydd.
Under sommaren 2008 härjade en massa skogsbränder där bland annat Y68 deltog. Då var hon ombyggd för NBG08 vilket man kan se på bilderna. Då siffrorna på bakre delen och "tre kronor vapnet" efter modifieringen blev svarta.
Y68 i den ursprungliga målningen av marinens hkp 4 med marinens stora vapen på sidan
Y68 inför start tillsammans med kamraterna på Berga
Y68 passerar lågt förbi tornet på Säve
Y69
Y69 levererades till Försvarsmakten i november 1973 och har merparten av sin tid baserats på 12.Hkpdiv Säve och därefter på 13.Hkpdiv i Ronneby.
Även Y69 var delaktig under Estonianatten 1994. Helikoptern stod på Ronneby och gick därifrån direkt till haveriplatsen där man anlände samtidigt som Y68 kl 06.46. Direkt upptäckte man en livbåt som låg upp och ned där tre personer klamrade sig fast vid kölen. Man försökte bärga dessa tre men ytbärgaren skadades i huvudet. När man försökte lyfta upp honom igen havererade vinchen. Y74 kom till undsättning och plockade upp ytbärgaren och de tre överlevande. Därefter agerade Y69 som inte hade någon fungerande vinch spanings- och transporthelikopter från Åbo.
Y67 modifierades till NVG kapacitet tidigt under 2000.
Y69 vid sjöräddningsövning på Hårsfjärden 1991
Y69 på Säve 2000
Y69
Y70
Y70 levererades 1974 och har haft Berga som sin bas under stor del av sin tid och senare Säve. Den var en av de fyra Hkp 4 som modifierades med ballistiskt skydd och ksp inför NBG.
Y70 är det enda kvarvarande FLYGANDE exemplaret av Hkp 4 bortsett från de maskiner som är sålda till USA/Kanada. Maskinen finns på Aeroseum Säve precis som Y72. Helikoptern anlände till Säve den 1 mars 2011 och överlämnades då av chefen för Hkpflj Magnus Westerlund. Läs artikel på sidan 9. Bilder från mottagandet på Säve finns att beskåda i Yngve blå fotoalbum.
Försvarsmakten har även en egen artikel om händelsen.
Sista flygningen med Hkp 4 i Försvarsmaktens regi. Notera målningen som fyra helikoptrar fick vid NBG08 modifieringen
Y71
Y71 levererades i december 1974 och har enligt uppgift haft Berga som sitt hem under större delen av sin tid.
Hon var den sista av fyra helikoptrar att modifieras inför NBG 08.
Y71 vid Kapellskär i samband med ubåtsjakt
Lastning av trupp för trupptransport via aktra rampen på Y71
Mäktig bild på Y71 vid Berga helikopterbas
Y72
Y72 levererades i november 1974 till Försvarsmakten och har varit en västkusthelikopter på Säve under större delen av sin tid.
Y72 var också delaktig vid Estonia men kom senare under eftermiddagen till olycksplatsen där hon hade med sig journalister ut till området. Man genomförde då eftersökningar efter döda då man befarade att inga överlevande kunde finnas kvar. Man hittade då bara tomma flottar. Dagen efter fortsatte man med sökandet och fann då fem döda människor som bärgades.
Y72 var under än längre tid, fram till sin pensionering utlånad till FC (Försökscentralen) och senare FMV på Malmen för prov och försöksverksamhet. Exakt vad man använt Y72 till under denna utlåning var får vi låta vara osagt. Någon läsare kanske kan hjälpa till med den informationen?
Y72 på sin nuvarande plats - Aeroseum (f.d. F9 Säve berghangar) med Yngve blå vapen (12.hkpdiv)
Y73
Y73 är unik på flera sätt. Hon blev den första Flygvapenhelikopter (Q99) som överfördes till Marinen och byggdes om till Hkp 4Doch fick då den nya beteckningen Y73. Helikoptern byggdes redan 1964.
Y73 är också unik på det sättet att hon var den sista helikopter att stå i beredskap som sjörädningshelikopter på Berga 2005.
Flygvapnets Q99 (04459) 1982 som senare modifierades till Hkp4D och blev marinens Y73
Y73 med ytbärgare från 13.Helikopterdivisionen Yngve Gul
Y74
Y74 tillverkades 1964 och var den andra av fyra flygvapenhelikoptrar som överfördes till Marinen och byggdes om till Hkp 4D. U95 fick då den nya beteckningen Y74.
Under Estoniakatastrofen var Y74 sannolikt den Hkp 4 som hade det svårast. Man lyfte från Berga och kom ut till området i gryningen kl 06.42. Först hittade man en flotte med en död person. Därefter fick man hämta Y64 ytbärgare som låg i vattnet pga vinchhaveri. Man hade svårt att hitta Y64 men till slut fick man upp ytbärgaren och en död person som han höll fast i. Y74 egen ytbärgare ramlade och skadade sig men krävde ändå att fortsätta bärga. Skadorna visade sig sedan så allvarliga att Y64 ytbärgare fick överta jobbet när de fick upp honom. Kl 0715 hittade man en flotte med tre överlevande som man plockade upp. Kl 07.40 rapporterade även Y69 att de tvingats lämna sin ytbärgare i vattnet som man fick hämta upp. han led även av hjärnskakning. Man hittade sedan tre överlevande på en upp och nedvänd båt som Y64 ytbärgare hämtade. Vid sista vinchningen slog ytbärgaren i huvudet.
Y74 hade nu sex överlevande, tre skadade ytbärgare och en död person i helikoptern. Då tvingades man att lämna området och flög till Huddinge sjukhus och lämnade samtliga. Därefter flög man till Berga för att tanka och hämta nya ytbärgare.
Man kom ut i området en andra gång runt kl 11.00 och fann då fem döda på en flotte varaav fyra vinchades upp, den femte förvann i vågorna. Dessa flögs sedan till Utö och Y74 fick order om att avbryta och gå till Berga där man landade kl 16.57. Y74 var den Hkp 4 som tog upp flest människor vid Estoniakatastrofen. Sex överlevande och fem döda.
U95, senare Y74 landar på isbrytaren Ymer i Bottenviken 1978
Y74 flyger traditionsenligt med årets julgran till Gustav Adolfs torg i Göteborg 2002
Y74 på en bild tagen 2003
Y75
Y75 även den 1964 och blev den tredje av fyra flygvapenhelikoptrar som byggdes om till Hkp 4D. Q93 fick då den nya beteckningen Y75. Helikoptern har varit en Ronnebyhelikopter på 13.Hkpdiv under många år.
Vid Estoniakatastrofen fick Y75 uppdraget att transportera en läkare och en psykolog till Silja Symphony. På vägen dit hittades en död person som bärgades och på vägen tillbaka hittade man ytterligare en död som bärgades. Y75 transporterade de döda till Utö och återgick därefter till Berga.
Inför NBG 08 så gjorde man prov med att paketera en Hkp 4 med syftet att skydda helikoptern under en längre transport till ett eventuellt insatsområde. En bild på hur detta såg ut finns här. Enligt uppgift har helikoptern stått paketerad på Kallinge sedan dess och blev så sent som 2011-01-20 av med sitt plastfodral.
Y74 med 13.Hkpdiv vapen "Yngve Gul" vid ett stopp på F4 Östersund 1991 precis efter modifieringen
Y75
Y76
Y76 var den sista av fyra helikoptrar som överfördes från Flygvapnet och modifierades.
Här finns ett videoklipp på Y76 under en flygdag på F17 1986 då helikoptern fortfarande var en FV-helikopter med beteckningen Q98.
Helikoptern var den sista helikopter av totalt 19st som deltog vid Estoniakatastrofen. Man lyfte från Säve som andra helikopter därifrån och flög via Berga för att tanka och anlände vid olycksplatsen på kvällen kl 18.00 och var i området under nästan fyra timmar. Man hittade inga överlevande vid denna tidpunkt.
O91 (04451) tillhör Flygvapenmuseum men är utlånad till Flygmuseet F21 där den står utställd utomhus.
1969 var helikoptern med om ett haveri men återställdes snabbt till flygande skick.
1991 pensionerades helikoptern efter 5806 flygtimmar. Under 16 år var den sedan magasinerad hos flygvapenmuseum. I augusti 2008 skeppades O91 på isbrytaren YMER från Norrköping till Luleå. Resan från Malmen till Norrköpings hamn slutade med trafikkaos. Resan från Luleå hamn till F21 gick enligt mediabättre. Denna helikopter deltog i flyguppvisning 1986 på F4 och gjorde en spektakulär insats. Se filmen nedan. H92 (04452) såldes 1992 till Columbia Helicopters i USA som N193CH. Denna maskin totalhavererade i Kanada 2005 vid återflygning efter att den sysslat med "heli-logging". Båda besättningsmännen omkom. Ett tidigare stjärtpartie från F92 fanns 2007 att beskåda på flygplansskroten i Halmstad.
N193CH (F92) havererad
Q93 (04453) modifierades till Hkp 4D 1991 och fick beteckningen Y75. En händelse från 1983 där Q93 var inblandad finns att läsa här.
Q98 (04458) modifierades till Hkp 4D 1991 och fick beteckningen Y76.
Q99 (04459) modifierades till Hkp 4D 1991 och fick beteckningen Y73.
U90 (04460) skrotades direkt i samband med att FV avvecklade alla sin Hkp 4A 1991. Helikoptern flögs till Berga för att bli reservdelshelikopter. En bild på den skrotade helikoptern finns här då den står i Halmstad 2007 i väntan på att bli helt skrotad. Ytterligare en bild finns här.
Sammanfatttningsvis finns det alltså fortfarande två flygande exemplar av Hkp 4A. U94 flyger i USA och O96 i Kanada. Båda maskinerna används för att lyfta timmer genom s.k. "Heli logging" i civila företag. Dessa trotjänare kommer år 2014 att ha varit i tjänst under hela 50år!
Hkp 4B
Y61 (04061) togs ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 8662 flygtimmar. Står sannolikt i Kallinge, alternativt på Malmen. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs). Ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y62 (04062) totalhavererande den 6 september 1966 söder om Huvudskär i Stockholms södra skärgård. Mer om denna händelse under Y62 här ovan i inlägget.
Y63 (04063) togs ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 8165 flygtimmar. Står nu vid 3.hkpskv i Kallinge. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs).
Y63 ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y64 (04064) gjorde sin sista flygning från Berga till Malmen den 5 december 2007 och överlämnades den 28 mars 2011 till Flygvapenmuseum där den nu står utställd. Y64 är en mycket unik individ som har en lång och brokig bakrund. Mer om detta under Y64 ovan i inlägget.
Hkp 4C
Y65 (04065) modifierades för NBG 08, men togs sedan ur tjänst 2009 och slutade på en total flygtid om 7105 flygtimmar. Står nu "konserverad" i vid 3.hkpskv i Kallinge. Ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y66 (04066) totalhavererade 1975 när den flög ner i vattnet under flygning över Mysingen. Mer om denna händelse under Y66 här ovan i inlägget. Vissa delar har enligt obekräftade uppgifter återanvänts på Y65.
Y67 (04067) togs sedan ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 7382 flygtimmar. Står sannolikt i Kallinge, alternativt på Malmen. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs). Y67 igger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y68 (04068) modifierades för NBG 08, men togs sedan ur tjänst 2009 och slutade på en total flygtid om 7249 flygtimmar. Står nu "konserverad" i vid 3.hkpskv i Kallinge. Ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y69 (04069) togs ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 7638 flygtimmar. Står sannolikt i Kallinge, alternativt på Malmen. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs). Y69 ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y70 (04070) modifierades för NBG 08, men togs sedan ur tjänst 2009. Maskinen flögs från Kallinge till Aeroseum utanför Göteborg den 1 mars 2011 där den står utställd i dag. Detta var den absolut sista flygningen med Hkp 4 i Försvarsmaktens tjänst. Y70 är också den enda svenska Hkp 4 som kommer att hållas i fullt flygande skick, dock som civilregistrerad. Se mer under Y70 längre upp i inlägget.
Y71 (04071) modifierades för NBG 08, men togs sedan ur tjänst 2009 och slutade på en total flygtid om 6938 flygtimmar. Står nu "konserverad" i vid 3.hkpskv i Kallinge. Ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y72 (04072) togs ur tjänst 2008. Maskinen flögs från Kallinge till Aeroseum utanför Göteborg den 28 augusti 2010 där den står utställd i dag. Helikoptern kommer ej att bibehållas i flygande skick. Läs mer under Y72 längre upp i inlägget.
Hkp 4D
Y73 (04073) togs ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 9493 flygtimmar. Står sannolikt i Kallinge, alternativt på Malmen. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs). Y73 ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Y74 (04074) Y74 står i dag på Malmen och ingår inte i den batch om 9 helikoptrar som ligger ute till försäljning. Avsikten är att placera helikoptern på Malmen som monument på pelare eller plintar. Som det ser ut just nu är det en ekonomisk fråga.
Y75 (04075) står i dag på Kallinge. 2012-01-20 blev hon av med "förpackningen" som hon stått i sedan tester genomfördes med att transportförpacka en helikopter inför NBG 08. Precis som Y74 så ingår ej denna helikopter i den batch om 9 helikoptrar som FMX avser att sälja. Ambitionen är att Y75 skall placeras på pelare eller plintar på Kallinge i likhet med Y74.
Y76 (04076) togs ur tjänst 2008 och slutade på en total flygtid om 9185 flygtimmar. Står sannolikt i dag på Kallinge. Huruvida denna individ är i flygbart skick och/eller är konserverad är oklart (mer info behövs). Y76 ligger ute för försäljning enligt Försvarsexportmyndigheten FMX.
Hkp 4 vid katastrofer och olyckor
Scandinavian star
Vid brandkatastrofen på färjan Scandinavian Star 1990 hade Hkp 4 även där en viktig roll då man transporterade brandmän och släckutrustning från Göteborgsområdet ut till fartyget för att försöka bekämpa branden. Erfarenheterna från katastrofen visade på ett stort behov av att snabbt kunna flyga ut personal och materiel till sjöss. Man bildade då de så kallade RITS styrkorna. Där man hade särskilt utbildade individer och färdigpackad materiel i boxar som en Hkp 4 kunde hämta upp och flyga ut till ett brinnande fartyg. Hur utbildningsstatusen är på RITS styrkorna i dag är oklar. Samövningen med Försvarsmakten är vad jag vet i stort sett obefintlig i dag. Läs Wiseman och CI i ämnet.
Estonia
Vid Estoniakatastrofen deltog 9st av totalt 14st Hkp 4. Det var Y61, Y64, Y65, Y68, Y69, Y72, Y74, Y75 och Y76. Total tog dessa helikoptrar upp 14 överlevande och 24 döda. Totalt nyttjades 26st helikoptrar under insatsen och dessa helikoptrar tog tillsammans upp 104 överlevande personer och bärgade 92 döda kroppar. Totalt räddades 137st människor som överlevde medan 852 rapporterades som döda eller saknade. Läs hela haverirapporten här.
Den mest heroiska insatsen gjorde Finska gränssbevakningens super puma OH-HVG som stod i beredskap i Åbo och var först ute i området kl 03.05. Den helikoptern räddade ensam hela 44 överlevande och bärgade 11 döda kroppar. Anledningen till den stora mängden var att detta var den enda helikopter som landade på de andra färjorna och lämnade av personer där.
Tyrestabranden
Branden i det stora naturreservatet Tyresta utanför Stockholm ödelade hela 650ha skog. Även här var hkp 4 helt avgörande för att över huvudtaget kunna få kontroll över branden. Helikoptrarna vattenbombade stora områden med sin stora vattentunna och kunde transportera manskap och brandslangar in till avgörande områden i en annan så otillgänglig terräng. Totalt deltog 17st helikoptrar från Försvarsmakten.
Lennart Daléus (c) skrev följande i en motion till riksdagen strax efter då han efterlyste bättre beredskap och samordning i händelse av liknande olyckor. Hans ord belyser samhällsvikten av större helikoptrar, något vi idag står helt utan efter avvecklingen av det tunga helikoptersystemet innan fullvärdig ersättare finns.
Den massiva helikopterinsatsen med mörkerutrustade helikoptrar som på ettavgörande sätt bidrog till att få kontroll över branden, sattes in först efteratt den härjat i flera dygn.
Skogsbränderna 2008
Under två veckor sommaren 2008 var 12st helikoptrar från Försvarsmakten anspråkstagna med att släcka 12 olika skogsbränder. En artikel med besättningen på Y68 finns här. Enbart Hkp 4 släppte 2600 ton vatten under dessa veckor.
Hkp 4 med brandtunnan
Hkp 4 släcker skogsbrand
- Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir ett nytt beslut som gör att vi kommer att behålla Vertolhelikoptern, säger Martin Malmborg (flygförare på Hkp 4 mitt under släckningsarbetet).
Skogsbrand i Påryd 2009
Vid skogsbranden i Påryd i kalmar kommun 2009, d.v.s. 10 år efter branden i Tyresta så fanns inte längre några militära helikoptrar i närheten som kunde släcka skogsbränder p.g.a. ett politiskt beslut där man gett Försvarsmakten direktiv att man inte längre skulle syssla med sådan typ av verksamhet och inga Hkp 4 med brandtunna fanns längre tillgängliga. Då vinklade media det hela till att Försvarsmakten vägrade att hjälpa till...... Även chefsingenjören uppmärksammade detta under 2009.
Finnbirch
Två hkp 4 deltog i räddningen av besättningsmän från fartyget Finnbirch som förliste utanför Öland den 1 november 2006. Det var Y63 och Y67 som tog upp tre besättningsmän vardera ur vattnet under natten. Sju personer plockades upp av Norrlandsflygs Lifeguard 992. Y67 som stod i beredskap på F17 var i luften 10 minuter efter larm enligt haverirapporten. Helikoptrarna var helt avgörande för den här insatsen på grund av det dåliga vädret. Totalt deltog fem helikoptrar av olika typer vid räddningsinsatsen.
Modifiering av Hkp 4 inför NBG 08
De helikoptrar som modifierades i samband med NBG 08 var individerna Y65, Y68, Y70 och Y71
Mellan den 1 januari - 30 juni 2008 stod fyra Hkp 4 i beredskap för snabbinsatsstyrkan NBG 08 inom ramen för Helikopterenheten. Helikopterenhetens huvuduppgift var att stödja NBG 08 med sjuktransportförmåga (MEDEVAC). I planeringsstadiet ville Försvarsmakten att ett annat land skulle ansvara för Helikopterenheten, men 2005 tvingades Försvarsmakten konstaterade att inget annat land kunde bidra med helikopterkapacitet och att Sverige som ramnation fick lösa frågan på egen hand. Beslut fattades att Helikopterenheten skulle bestå av två HKP 10B samt fyra HKP 4. 2006 påbörjade därför modifieringen av tre HKP 10A till B-version, som skulle levereras i juni 2007. Dock försenades leveransen gång på gång och i april 2008 stod det klart att HKP10B inte skulle hinna bli levererad under beredskapstiden. Även modifieringarna av HKP 4 fick problem, vilket gjorde att de inte kunde levereras förrän i slutet av 2007. Detta ledde till att NBG 08 inte kunde öva med helikoptrarna under hela utbildningsperioden.
Kuriosa runt Hkp 4Helikopter 4, kärt barn har många namn. Ni har säkert hört namn som: Hkp 4, Vertolen, Boeing 107, CH-46, Sea Knight, Bananhelikoptern (som egentligen är Hkp1). För att mäta kortvågsradion byggdes ett mättorn i plast som man landade helikopter på. Något spektakulärt och påkostat prov. Här finns en bild på detta. En berättelse från 2006 där Y75 spelar huvudrollen finns att läsa här. Det fanns ett inofficiellt utbildningstecken som benämndes "svarta baronerna". Svart baron innebar att man hade blivit besättningschef på Hkp4 och genomgått alla utbildningssteg. Ett liknande märke finns att beskåda här.
Hkp 4 baseringsplatser11.Hkpdiv Berga Minnesmonument rest över Yngve röd - 11.Hkpdiv verksamhet på Berga mellan åren 1961-2005. Stora delar av byggnaderna vid Berga helikopterbas är nu tyvärr rivna. Det finns även en Kamratföreningen Yngve Röd. 12.Hkpdiv SäveInnan nedläggningen av 12.hkpdiv skapades en hemsida där man bland annat uppmanades att skicka ett brev till Försvarsministern. Nu lever Kamratföreningen Yngve Blå kvar i allra högsta grad. 13.Hkpdiv Ronneby Hit flyttades alla helikoptrar då övriga två platser lades ned och här står helikoptrarna nu i sin sista vila i väntan på försäljning genom FXM. Helikopterutredningen
Regeringens beslutade i oktober 2008 att en utredning, den s.k. helikopterutredningen skulle tillsättas för att utreda hur förmågan att stödja Försvarsmaktens insatsförband med helikopterresurser skall bibehållas respektive förbättras. Utredningen slog definitivt fast i slutrapporten SOU 2010:50 att Hkp 4 skulle avvecklas.
Inom ramen för uppdraget skulle ett delbetänkande rörande Hkp 4 avveckling eller vidmakthållande också levereras. Detta gjorde utredaren genom delrapporten SOU 2009:67. Man gjorde då följande bedömningar.
Militärhelikopterutredningen gör vidare bedömningen att om HKP 4-systemet ges sjöoperativ konfiguration kan systemet stödja sjöstridskrafterna tidigast omkring 2013.
Utredningen konstaterar också − mot bakgrund av vad myndigheterna uppgett i fråga om brist på resurser inom helikopterområdet i respektive myndighet − att åtgärder för att vidmakthålla HKP 4-systemet i det korta perspektivet allvarligt påverkar anskaffningen och utvecklingen av Försvarsmaktens övriga helikoptersystem.
Militärhelikopterutredningen gör i delbetänkandet även bedömningen att kostnaden för att vidmakthålla HKP 4-systemet får sådana ekonomiska konsekvenser att en omavvägning av Försvarsmaktens förmågor bör ske vid beslut om vidmakthållande.
Militärhelikopterutredningen gör i delbetänkandet – med utgångspunkt i vad som anges i de ursprungliga direktiven till utredningen − bedömningen att det sammantaget saknas tillräckliga skäl för att vidmakthålla HKP 4-systemet och föreslår därför att HKP 4-systemet avvecklas enligt plan.
Sammanfattning Helikopter 4 har under nästan 50 år varit en mycket viktig kugge i svenska Försvarsmakten men även bidragit med oerhört mycket till det svenska samhället. Militärt har den stått för kvalificerad ubåtsjakt och helikopterburen ytmålsspaning med kvalificerad radar, något som idag helt saknas och som MI nu lyfter upp i marinens utvecklingsplan. Civilt så har många människor denna trotjänare att tacka för sina liv. Många skogsbränder har också släckts tack vare Hkp 4. Skulle stora skogsbränder eller en fartygskatastrof i likhet med Estonia inträffa igen så har samhället inte alls samma resurser nu som man hade när Hkp 4 fortfarande flög. Beslut om totalavveckling fattades i december 2010 och den sista flygningen genomfördes i mars 2011 då Y72 levererades till Aeroseum. För att läsa tidigare inlägg om sjöoperativ helikopter klicka på fliken "Sjöoperativ helikopter" längst upp på sidan.
