Årskrönika 2012

Då var det dags att sammanfatta vad som skrivits på denna blogg under 2012 ur ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv i likhet med vad jag har gjort i tidigare årskrönikor.

Inledninsvis kan vi konstatera att 2013 var året då försvarsbloggarnas huvudsakliga fokus flyttades från Försvarsmakten till försvarspolitiken. Vilken den huvudsakliga anledningen till detta är står för de flesta läsare helt klart. Försvarspolitikernas (läs moderaternas) ständiga skönmålning av försvars- och säkerhetspolitiken har under det gångna året blivit så utbredd och så uppenbar att det nu har övergått till att vara en ren säkerhetsrisk.

Sten Tolgfors fick i slutet av sin ministertid av bloggar och media det inte smickrande öknamnet "Bagdad Bob" på grund av den ständiga skönmålningen av läget inom Försvarsmakten (minns 10 sökande till varje plats osv). Många trodde att ett byte av försvarsminister skulle råda bot på den problematiken. När kaptenen från kustartilleriet Karin Enström, gift med en officer och syster till en f.d. försvarshögskolerektor tillträdde som ny försvarsminister så trodde många att det skulle bli ordning på försvarspolitiken.

Hur det blev med den saken vet vi alla. Sten Tolgfors fick en efterträdare som tyvärr fortsatte på den inslagna vägen - den skönmålande vägen. Detta har i till mycket stor del tyvärr lett till ett mycket olyckligt lavinartat försvarspolitikerförakt i Sverige. De ledande moderata försvarspolitikerna har tyvärr spätt på detta elände ytterligare genom ständiga skönmålningar i otaliga upprepade debattartiklar under det gångna året.

Om vi gör en kortare tillbakablick över året som gått, och tittar på ett axplock av vad som tagits upp till debatt på den här bloggen så kan vi dra oss till minnes följande händelser och debatter.


Året första månad, januari, började med att media fick upp ögonen för att rekryteringen av GSS till Försvarsmkaten inte alls gick som planerat och att Försvarsministern förskönade läget kraftfullt. En debatt som återkommit med jämna mellanrum under året.

Som ren kuriosa skrev jag i januari ett långt inlägg som avhandlade den mycket saknade sjöoperativa helikoptern Hkp 4 i Försvarsmakten. Detta inlägg är ett av de mest läsa på bloggen sedan starten. Så mycket tid som jag la ner på research inför detta inlägg har jag inte gjort med något annat sedan dess.

För marinens del så klev den nytillträdde marininspektören Jan Thörnqvist fram och deklarerade att det nu var närområdesperspektivet som gällde för marinen i enlighet med den försvarspolitiska propositionen. "Inom vissa områden är en återtagning mycket viktig och vägen dit går via träning och kvalificerade övningar, som möter kraven mot en högteknologisk motståndare." Jag vill nog påstå att marinen verkligen behövde höra detta från just MI för att flytta fokus från piraten och terroristen enligt "långtbortistandoktrinen". Under 2012 har detta så smått börjat få genomslag även i övningsverksamheten vilket är mycket glädjande!

MI startade även upp arbete med marinen utvecklingsplan (MUP), något som jag tyvärr upplever har runnit ut i sanden. Detta är något som måste hållas levande inom hela marinen. Jag hoppas att MI lyfter ämnet ånyo vid kommande marinstridsdagar då detta är mycket viktigt för att inrikta all verksamhet på ett för alla inblandade parter överskådligt sätt.


I februari följde AI upp det nationella temat och drog på allvara igång debatten för ett ökat nationellt perspektiv för armén och försvaret av Gotland som i dag är helt obefintligt. För marinens del blev spiken i kistan när den enda marinbasen på Gotland, Fårösundsbasen totalavvecklades.


Mars inleddes med ett av de stora skådespelen detta år, nämligen genom att Försvarsmaktens omstruktureringsorder släpptes. Stor oro bröt ut bland Försvarsmaktens anställda. Ungefär som örådet i Robinson undrade alla - vem får sitta kvar, vem åker ut och vem får flytta? Rykten och spekulationer präglade i stort sett hela mars. Månaden avslutades genom att försvarsminister Sten Tolgfors fick avgå efter affären med den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.


I april fick vi som nämnt tidigare en ny nya försvarsminister i kustartilleri-kaptenen Karin Enström. Jag skrev då en 10-punkts att-göra-lista till henne. Tyvärr blev enbart första punkten i listan aktiverad.

Under samma månad tog kritiken mot "stödsystemet" PRIO ny fart genom att riksmedia fått upp ögonen för miljardrullningarna samtidigt som Försvarsmakten mer eller mindre stannade på grund av just stödsystemet.


Maj månad präglades av en god nyhet, att helikopterflottiljen på allvar börjat flyga med stora sorgebarnet Hkp 14 på Malmslätt. Självklart fortsatte debatten om PRIO under hela månaden.

Maj var också månaden där den s.k. madrassdebatten tog fart. Livgardet och en viss arméöverste vid namn Martell trampade inledningsvis rejält i klaveret. Debattklimatet i frågan blev bättre och bättre där allt från kadetter till generaler deltog med ett gott utfall.

Månaden avslutades med att Visbyprojektet (för vilken gång i ordningen är oklart) kritiserades mycket hårt av ledande försvarsanalytiker och av Allan Widman (fp) som ville lägga ner hela rasket. Även riksmedia snappade upp detta och gjorde stor sak av spektaklet.


Juni inleddes med ett i raden av katastrofala framträdanden av vår försvarsminister. Den första gången i SVT Agenda.  Denna månad så publicerade jag en mycket uppskattad intervju med C PRIO, Flottiljamiral Thomas Engevall där han mycket öppenhjärtigt svarade på många tuffa frågor. Ett av årets mest lästa inlägg.

Månaden avslutades med ett stort ÄNTLIGEN då man från FMV:s sida lyckades åstadkomma det första robotskottet från en Visbykorvett efter 12 års provturer.


Juli månad var inte bara en het (nåja) sommarmånad, den var oerhörd glödhet även rent försvarspolitisk med anledning av Almedalenveckan där ÖB inledde med att deklarera att pengarna inte räcker till, och att en hel försvarsgren eventuellt måste avvecklas om inte ytterligare pengar tillförs FM. Det var också den här veckan då en av de moderata försvarspolitikerna bestämt hävdade att Sverige visst kan stå emot ett väpnat angrepp, och att försvarsbloggarna bara var negativa. Läs alla inlägg från Almedalenveckan här.

Även andra saker hände under Almedalenveckan. Beslutet om ny insats i Adenviken togs och utredningen maritim samverkan släpptes.

Samma månad skrev jag även mitt mest lästa inlägg någonsin "Moderaternas tolkning av hur man ökar antalet tillgängliga förband". Jag skrev i slutet av juli även mitt första inlägg på Newsmill som fick hela 133 kommentarer.


Augusti blev månaden då sista spiken i kistan där förtroendet för den nymoderata försvarspolitiken sjönk under nollnivån och gick till ett minus. Jag skrev då om förtroendekris mht alla de moderata försvarspolitiker hänvisning till den s.k. NATO-värderingen som påstod att

"Sveriges nyutvecklade operativa stridskrafter besitta en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp."

 "När det gäller nationellt försvar vidmakthåller Sveriges mark- (inbegripet hemvärnet), marin- och flygstridskrafter, med understöd av Försvarsmaktens organisation för logistik, en betydande kapacitet för ett självständigt och samordnat agerande, utan understöd från andra."

I mitten av månaden publicerade 12 ledande försvarsbloggar samtidigt en ingress till ett försvarspolitiskt upprop. Tyvärr fick det inget genomslag i riksmedia vilket får ses som en besvikelse och en tydlig signal på att försvarsfrågan har marginaliserats kraftfullt de senaste åren..

Under sista delen av augusti presenterade regeringen beskedet att en anskaffning av JAS 39E skulle ske. Den i särklass hetaste och mest omdebatterade frågan under 2012, vilket jag även avhandlade i ett inlägg på Newsmill.


September präglades av omstruktureringens resultat. Mycket rök och ingen eld blev väl resultatet av detta och endast ett fåtal individer blev egentligen drabbade. Moderatpolitikerna fortsatte att lägga dimridåer. Under en kort, men intensiv stund så fick Försvarsmakten ånyo stå i skottgluggen då det gick upp föra alla plutonchefer att de skulle bli petade till förmån för yngre fänrikar utan erfarenhet, vilket slutade med att såväl ÖB som Officersförbudet kommunicerade till de anställda via Wiseman, ett stort steg i att på rikigt legitimera försvarsbloggarna som en viktig kanal.

Det var även i september som officersförbundet gick ut och höjde strejkberedskapen för sina anställda!
Månaden avslutades med att man presenterade den slutgiltiga sammansättningen av ledamöter i försvarsberedningen.


Oktober inleddes med att Försvarsmakten äntligen offentliggjorde materielplanen, något som debatteras friskt på denna blogg under hösten.

Två andra saker värt att notera under månaden var Karin Enströms katastrofala framträdande i P1 lördagsintervju och mitt mycket lästa inlägg om den moderata islamisten i försvarspolitiken, Abdirizak Waberi.


I november var försvarsberedningen på studieresa till Ryssland, en öppen utfrågning om anskaffningen av JAS 39E. Jag skrev denna månad ett välbesökt inlägg om marinens sjösäkerhetsarbete.

Det var även i november som socialdemokraterna sträckte ut en hand till moderaterna i frågan om att finansiera JAS, något som avfärdades av hela alliansen....

I slutet av månaden kom det nya stålbadet , regeringsbeslut 7, något som de flesta ännu inte har förstått kommer att påverka Försvarsmakten i stor omfattning. Försvarsmakten skall tidigt under 2013 lämna sitt svar vilket kommer att bli en mycket het potatis. Samtidigt släppte riksrevisionens sin rapport som avhandlade Flygvapnet och Marinen.

Månaden avslutades med ett seminarium arrangerat av Folk & Försvar med marint fokus där självaste insatschefen var den största besvikelsen, där han tyvärr visade upp stor okunskap rörande Visby.


Årets sista månad december inleddes med att KÖMS släppte ett mycket intressant nummer av TiS där flera bloggare och yngre officerare i marinen deltog som skribenter.

I mitten av månaden levererades två Visbykorvetter ÄNTLIGEN till Försvarsmakten för att påbörja riktig förbandsverksamhet efter drygt 12 år som provturskommando.

Jag skrev ett inlägg om Kustbevakningen och gjorde en intervju med chefen för ubåtsflottiljen.

När man trodde att allt var över för 2012 så kom den kanske största bomben av alla. Intet nytt under solen för oss som är aktiva i försvarsfrågor, men för allmänheten så kommer det sannolikt som en smärre chock att ÖB öppet går ut och deklarerar att Sveriges försvar egentligen inte fungerar.

Den här frågan öppnar således upp för ett mycket intressant 2013, något som Wiseman, Fredrik Antonsson, Gripen News, Cornucopia? och Allan Widman (fp) redan skrivit föredömligt om, så därför väntar jag till nästa år med att avhandla detta heta ämne.


För att sammanfatta bloggåret för egen del så blev det:
Totalt 114 nya inlägg och en markant ökning av läsare där snittet hamnat på ca 1000 läsare/dag. Användandet av Twitter har tillfört försvarsdebatten en ny dimension och bara under året har jag kommit upp till ca 500 följare som man kan diskutera intressanta försvarsfrågor med dagligen på ett enkelt och direkt sätt. Har du som läsare ännu ej skaffat twitter, så gör det!

Jag vill även passa på att rikta ett stort tack till dig som läsare för att du följt bloggen under 2012. Utan läsare, och utan kommentarer till inläggen finns det inte stor mening med att driva en blogg som denna. Tro det eller ej, men det läggs ner åtskilliga timmar per år för research och skrivande och återbetalningen kommer som sagt i form av läsare och kommentarer.

Kampen går vidare under 2013, var så säkra på detta!

Med dessa rader vill jag önska er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR

Upplagt för en intressant Sälenkonferens!

Det ser onekligen ut som att det blir en högintressant Sälenkonferens i mitten av januari.
Efter dagen intervju med ÖB i SvD så bör nog vår försvarsminister och de moderata försvarspolitikerna börja slipa på sina motargument.

Hur var det egentligen med "det tillgängliga, flexibla och användbara" försvaret?

Det här högintressanta ämnet lär vi få återkomma till inom kort.

Intervju med Kommendör Fredik Norrby - Chef för Ubåtsflottiljen

Så här under ledigheten så kan det vara på sin plats med lite längre läsning i bästa läsfåtöljen för den som så önskar. Här presenteras därför en intervju med Fredrik Norrby, kommendör och förbandschef vid 1.Ubåtsflottiljen i Karlskrona. Trevlig läsning!

/ Skipper

-----------------------------------------------------------------------------------

Fredrik Norrby, du har nu varit förbandschef sedan drygt ett år tillbaka. Hur har året i stort gestaltat sig för dig i din nya roll som chef för Ubåtsflottiljen. Har saker blivit så som du förväntade dig när du tillträdde befattningen?

Ja, tiden går fort. Nu är det nästan exakt 19 månader sedan jag tillträdde som chef för Första ubåtsflottiljen. Tiden har i stort blivit som jag tänkt mig. Innan denna befattning arbetade jag med strategisk försvarsmaktsplanering i HKV – alltså med fokus på Försvarsmaktens kostnad och nyttjande av resurser över en längre tidsperiod. Arbetet på förbandsnivå skiljer sig åt ganska markant mot detta, eftersom det på förbanden är mer fokus på dagliga frågor.

Det som fortfarande är fascinerande med förbandschefsjobbet är hur mycket tid som behöver läggas på personalfrågor. Min bedömning är att det är ca 60-70% av tiden som ägnas åt detta. Med tanke på den arbetstid som mitt förband och jag lägger på just personalförsörjningsfrågan är de frustrerande att det tar så lång tid att bygga kompetensen med de processer och principer som finns i Försvarsmakten.


Du är väldigt aktiv på de sociala medierna. Framförallt på marinbloggen, men sedan en tid tillbaka även på twitter. Jag skulle vilja titulera dig som marinen mest aktiva förbandschef på marinbloggen med många och regelbundna inlägg, vilket jag vet uppskattas av många. Vad är din drivkraft och syn på just detta?

Ja, sedan ett tag även på twitter, men där har jag ännu inte hittat hur, när och rörande vad jag ska diskutera och kommunicera fullt ut ännu. Det finns främst tre skäl till att jag är aktiv:

1. Jag är mycket stolt över Första ubåtsflottiljen och det som förbandets personal levererar till andra mottagare. Leveransförmågan försvinner till stor del i andra debatter där det är fokus på övningar, GMU, GSS/T och internationella insatser. Första ubåtsflottiljen levererar operativ effekt ständigt och jämt i närområdet – det tycker jag ska framgå tydligare än tidigare. Idag finns det inget annat förband eller tekniskt system som kan göra detta – men det verkar försvinna i den större debatten om förmågor och prioriteringar. Mitt bloggande är ett försök att väcka denna typ av frågor.

2. I sociala medier kan ibland debatter/diskussioner tendera att bli svart/vita – vilket även ofta ger bättre genomslag. Ibland framförs att Försvarsmakten ”inte har någon förmåga”, ”kan inte lösa sina uppgifter” mm, och detta stämmer inte enligt mig. Återigen räcker det att se på Första ubåtsflottiljen – förbandet levererar en mycket hög operativ förmåga, och är det ubåtssystem med vilka andra nationer jämför sig. (Första ubåtsflottiljen sätter alltså standarden för vad övriga nationer som använder konventionella ubåtar i denna storlek vill ha och vill kunna göra). Detta vill jag förmedla och då är sociala medier ett sätt. Det finns alltså mycket som är bra i Försvarsmakten och som härrör från svensk filosofi och kultur, och som inte kan återskapas på kort tid eller ens med stora ekonomiska resurser. Vår tidigare försvarsminister skrev att JAS och ubåtssystemet, tillsammans med ett antal andra system, är KÄRNAN i försvaret av Sverige - och det stämmer! Detta faktum går inte att bortse från med hänsyn till Sveriges geografiska läge – det är vatten på flera sidor. Ibland saknas eller försvinner det argumentet i diskussioner om framtidens försvarsmakt, och det försöker jag komma till rätt med på olika sätt. Blogg mm är då ett av dessa.

3. Slutligen vill MI och C PROD M att alla deras förbandschefer ska synas mer och ta del av den debatt som pågår om den verksamhet som vi alla är centrala företrädare för. Vi ska alltså initiera och delta i debatter för att ge vår bild av läget och hur vi vill ha utvecklingen framåt. Här är just förbandschefernas roll central – detta förstod MI och C PROD M tidigt.


Om vi ska diskutera lite säkerhetspolitik. Undertecknad tillsammans med många andra är bekymrade över den militära förmågeutvecklingen i närområdet. Vi pratar då självklart om Ryssland. Vi kan även se ett alltmer auktoritärt förhållningssätt sedan president Putin återtagit makten i landet. Min uppfattning är att detta inte uppmärksammats av den försvarspolitiska nivån i tillräcklig omfattning. Delar du den bilden?

Ja, totalt sett sker ett återtagande av förmåga i Ryssland – men från en relativt låg nivå. Återtagandet innebär materielanskaffning över en lång tidsperiod, ett ökat antal övningar och till del ett förändrat innehåll i dessa övningar. Den försvarspolitiska nivån får gedigen information och bedömningar av vad som sker i vår omvärld. Just nu pågår underlagsframtagning för Försvarsberedningens bedömning av omvärlden och närområdet, och just denna bedömning ska bli spännande att ta del av och se hur slutsatserna påverkar politikernas prioriteringar av Försvarsmaktens förmågor. Georgienkrisen påminde om hur snabbt läget kan förändas, och detta tycker jag till mycket stora delar ska vara styrande då våra politiker beslutar om framtidens försvarsmakt.

Angående din uppfattning att vad som pågår i Ryssland inte uppmärksammats i tillräcklig uppfattning, så anser jag att den nyligen beslutade JAS-anskaffningen och den ökad fokusering på luftvärn samt Gotland tyder på motsatsen eller vad är annars argumentet för detta?

Argumentet för detta är bland annat att politiker i allmänhet, och  försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (m) i synnerhet förenklar bilden, bland annat genom att ständigt hävda att efter samtal med Ryska försvars- och utrikesministrar "De talar ett tydligt språk. Ryssland drar sig öster ut. Europa är säkrare än på länge". Media skriver dessutom mycket lite om utvecklingen i Ryssland, och nämner nästintill aldrig den enorma militära förmågeuppbyggnaden som nu sker. 

För övrigt publicerade FOI i mars en intressant studie över förmågeutvecklingen i Ryssland, och mot vilka regioner Ryssland fokuserar. Klart läsvärd tycker jag.

För mig är det totala systemtänkandet av betydelse – alltså hur våra olika förmågor samverkar för att hävda svenska intressen, den territoriella integriteten och slutligen för att kunna försvara Sverige då så krävs. Debatten i Sverige och Försvarsmakten blir lätt av ”enfrågekaraktär” – men vilket system klarar ovanstående själv? Alltså skulle jag önska ett mer system-av-system tänk i debatten (vad från armén krävs, vad från marinen krävs och vad från flyget krävs samt när och i vilken volym) – och hur de olika systemen ska nyttjas innan den fulla krisen är ett faktum.

Mitt förband – ubåtssystemet – är en självklar resurs som krävs för att just kunna bidra till en korrekt bedömning av omvärldsutveckling i luften och på och under havsytan. Utan kvalificerade och rätt utrustade enheter kan inte dessa bedömningar göras med rätt kvalitet.


Om vi sätter in ditt förband i en nationell kontext. Uppfattar du att förbandets uppgifter och framför allt övningsverksamheten har förändrats över tiden? Min bild är att verksamheten och övningar numera fokuserar mer på underrättelseoperationer, och mindre av klassiska vapenövningar. Stämmer detta?

Mitt svar på detta blir en återkoppling till mitt svar ovan. För att kunna verka med vapen – som är ett av de sista alternativen för att bevara vår nationella frihet – krävs det att vi har kontroll på vår omvärld. Alltså går UND- och vapeninsatsutvecklingen parallella spår inom förbandet. Första ubåtsflottiljen uppgifter är ganska lika mot tidigare, men du har rätt i att vapenövningarna nu är färre än tidigare. Det beror delvis på att förbandet här håller en hög nivå.

Det som däremot saknas för att komma vidare är en tillräcklig mängd av kvalificerade ubåtsjaktresurser i form av ytfartyg, helikoptrar och MPA:s. För att få detta ”motstånd” krävs internationella övningar som SPONTEX (gick senast utanför Brest, Frankrike). Men då vi deltar i denna typ av övningar skjuter vi normalt ej torpeder.

Men som slutsats – vapenövningar är ett självklart fundament för Första ubåtsflottiljen, och de insatser som förbandet kan göra för att kan klart påverka utgången negativt för den som vill Sverige illa. Ubåten binder stora resurser för en motståndare, eller tvingar denna att välja ett mindre lämpligt transportsätt eller transportled. Dessutom har ubåten en andraslagsförmåga genom sin uthållighet och autonoma uppträdande till sjöss. Det är få andra system som uppnår dessa effekter.


När vi ändå pratat om vapenövningar, hur ser läget ut rörande undervattensvapen när det kommer till tung torped och ubåtsjakttorped. Är du nöjd med hur nuvarande materielläge ser ut, eller ser du några behov av nyanskaffningar?

I nuläget är jag tillfreds. Inför framtiden behöver ubåtsjakttorpeden omsättas för marinen. Torped 451 har idag levt länge – jag var själv certifierad att insätta denna i fredstid från ubåt typ Västergötland 1994, och det är alltså snart 20 år sedan! Den tunga torpeden har en mycket bra förmåga och räckvidd, men även den är äldre än vad man kanske tror. Jag sköt första trådskottet från ubåt med torped 62 1995 utanför Karlskrona.

För mig är det som förbandschef vitalt att jag vet att det finns torpeder som fungerar bra i våra vatten och att dessa kan lämnas ut i tillräcklig mängd på kort tid om så krävs. Detta framför jag även till C PROD M, och sedan låter jag HKV och FMV ta fram bästa lösningen för att säkerställa detta från nu och framåt.


Kopplat till försvarsmateriel i stort så kan vi se ett stort underskott framför oss. ÖB har varit väldigt tydlig mot den politiska nivån. Vi pratar om ett totalt underskott om ca 30 miljarder vilket är en oerhörd summa! Moderaterna verkar mycket ovilliga att ens ta upp ämnet till diskussion. Delar du den oro som ÖB har uttryckt vid ett flertal tillfällen?

Ja summan är stor och ja, jag delar ÖB:s oro. Samtidigt är det inget nytt, varken för Försvarsmakten eller våra politiker. ”30/1-januari underlaget ” från 2009 (av vilket delar utgjorde grund för Inriktningspropositionen) baserades på att Försvarsmakten skulle flytta ett antal krigsförband och avveckla ett antal grundorganisationsenheter. Detta hade medfört att utbildad personal lämnat krigsförbanden, och att ny personal hade behövts rekryterats till de nya orterna.

I den ekonomiska beräkningen medförde detta att lönemedel under viss period sänktes – och så även den operativa förmågan för de aktuella krigsförbanden – för att därefter stiga (ca 2016-2018). Förslaget hade inneburit en försvarsmakt som var finansierad under tidsperioden fram till 2014-12-31, på bekostnad av operativ förmåga. Detta var Försvarsmakten även tydliga med mot den politiska nivån. Nu är det dock inte Försvarsmaktens förslag helt igenom som återfinns i Inriktningspropositionen. Det blev inga GRO-förändringar och numera har vi även ett nytt personalförsörjningssystem utan värnpliktiga. C:a 800-900 miljoner i besparingar (delvis på bekostnad av operativ förmåga) fick Försvarsmakten ej göra.

Att komma ihåg är även att alla dessa besparingar inte var strukturella. Dessa uteblivna åtgärder i kombination med högre tillgänglighetskrav nationellt medför att Försvarsmakten blir dyrare än ett prolongerat anslag – med det var som sagt känt redan 2009.


MI och C PROD M har ju tidigare presenterat en egen alternativ materielplan för marinens del. Hur mycket har denna diskuterats vid ex. MLG? Är den förankrad bland er förbandschefer?

Den har redovisats av MI och C PROD M vid MLG och därefter diskuterats. Det är på MLG högt i tak, och båda våra amiraler vill att samtliga är delaktiga och tycker till om marinens vägvalsfrågor. Alltså, ja den är förankrad bland oss förbandschefer.


Enligt de senaste uppgifterna (dock ej bekräftade) ska FML mer eller mindre ha ratat detta förslag vilket innebär att den ursprungliga materielplanen fortfarande gäller. Hur stor påverkan har marinens främsta företrädare egentligen när det kommer till materielplanen för marinen?

Här saknar jag dessvärre den senaste lägesbilden och nästa MLG är den 9 januari. MI:s och C PROD M:s påverkan på materielplanen för marinen varierar när i avvägningsprocessen som man väljer att titta in. Slutligen är det bara ÖB som påverkar och tar ansvar. Men, det finns idag inget mer komplext scenario där Försvarsmakten och Sverige klarar sig utan en kvalificerad marin - minst med nuvarande numerär.

Det är ju också lämpligt att kunna avvärja ett hot till havs innan det har fått fast mark under fötterna. Det är både billigare och effektivare - och dessa slutsatser borde rimligen få stort genomslag på en materielplan som tas fram för att kunna hävda Sveriges suveränitet vilken är Försvarsmaktens främsta uppgift.


Kopplat till materielplanen, anskaffningen av JAS 39E och ÖB utspel media så har regeringen skickat ut vad jag tolkar som en ren straffsignal i form av regeringsbeslut 7 (RB7) där Försvarsmakten med alldeles för snäva tidsramar ska redovisa i stort sett allt när det kommer till ekonomi, men även andra delar. Hur ser du på detta?

ÖB var tydlig i Almedalen – total ekonomin räcker inte på sikt. Om ÖB säger detta (vilket även framförts i andra underlag) är det för mig klart att regeringen även vill ha fördjupade underlag. Tidsramarna är korta, ja. För inriktningsbeslutet hade vi i HKV ca 6-7 månader – och omfattningen på underlaget är likartat. Generellt kan mer tid innebära bättre kvalitet, men jag är inte säker på att så alltid är fallet. Försvarsmaktens standardsvar är ofta att ”det återkommer Försvarsmakten om i nästa BU”. Det viktiga är att Försvarsmakten tar fram ett underlag som den kan stå för, och som våra politiker även kan fatta beslut på samt ta ansvar för dessa beslut.


Om man läser RB7 så kan man snabbt konstatera att det kan komma att ske stora förändringar inom hela Försvarsmakten med anledning av detta. Förändrad officersutbildning och ev. organisationsförändringar är bara några detaljer som FM är ålagda att se över. Har delar av detta arbete delegerats till marinen och ner till ditt förband ännu?

Inget av detta har delegerats till mig eller mitt förband. Hur det är med övriga marina förband vet jag ej med säkerhet.


Om vi lämnar den politiska nivån och går till ditt förband. Hur ser läget ut vid 1.Ubåtsflottiljen ut när det kommer till personalläget, något som är ett ständigt bekymmer i marinen?

Personalläget är bekymmersamt. Orsaken är att Stockholm/ Berga lämnades som en följd av Försvarsbeslut 2004. Det tar tid att rekrytera och bygga kompetens då ubåtsflottiljen är det enda förband som kan utbilda just ubåtsofficerare. Samtidigt avdelar jag i dag personal till bl a FMV för att stödja utvecklingen av A26. Jag vill ha större friheter att bygga mitt förband, men jag vinner inte mot Försvarsmaktens principer och beslutskedjor.


Ja, FB-04 var onekligen ett hårt slag mot marinen. Hur påverkade den senaste omstruktureringen ditt förband?

1.ubflj gick ur omstruktureringen med något lägre bemanning än tidigare. Det saknar idag ca 25 % av all personal, och då är all personal heltidstjänstgörande förutom en läkare. Förbandet ska enligt Inriktningspropositionen vara klart och fullbemannat 2014-12-31, men om detta skulle varit möjligt skulle en annan prioritering behövts internt inom Försvarsmakten. För mig var utfallet förväntat. Jag avdelade ubåtskompetens till den marina basbataljonen för att säkerställa underhållet av ubåtarna. Om du läste FM OL:s, general Gunnar Karlssons, kommentar efter omstruktureringen så framgår det där att Försvarsmakten saknar flygtekniker och ubåtsofficerare – men det var heller inget nytt.


Hur många av dina fem ubåtar kan du bemanna med kompletta besättningar i dag?

Det beror på vad som avses med kompletta besättningar. Idag är ingen ubåtsbesättning komplett, men förbandet löser uppgifterna till sjöss på ett bra sätt trots detta. Detta är möjligt genom att jag nyttjar personalen hårt och det går att göra ett tag. Med samma resonemang kan jag få ut nästan samtliga ubåtar, om jag tar personal ur staben, underhållsgruppen, SSS, HKV och FMV, men då finns det ingen redundans kvar.

Då ska man också komma ihåg att min stab idag är totalt 23 personer som driver hela förbandet. Under staben finns bara ubåtar, fartyg, STE och underhållsgrupp. Staben utgör idag 8,9% av förbandet – jämför detta med andra förband i Försvarsmakten. Mycket går att effektivisera med nya arbetssätt.


Det nya ubåtsprojektet A26 måste vi självklart beröra. Hur ser projektläget ut just nu, var står vi?

Bra, baserat på det jag får höra. Avtalsförhandlingar pågår för att kunna skriva på byggnationskontraktet.


Det låter bra, men det krävs väl ett slutligt regeringsbeslut om anskaffning av ett så pass stort projekt som detta är i likhet med övriga stora kostnadsdrivande materielprojekt inom Försvarsmakten? 

Nej, inget ytterligare regeringsbeslut behövs för anskaffning av ubåtarna.


Men oavsett ett slutgiltigt regeringsbeslut, med tanke på det ekonomiska läget i Försvarsmakten just nu så bör väl även detta vara ett projekt som eventuellt skulle kunna ligga i farozonen. Är du inte orolig för att projektet kan strykas/skjutas på framtiden?

Nej, inte med tanke på vilken roll ubåtssystemet har i försvaret av Sverige. Vill man riskera försvaret av Sverige – där ubåten är en del av kärnan för att kunna lösa detta – är saken en annan. Men vem vill det, som är professionell militär eller försvarspolitiker? En ubåt tillverkad av Kockums AB (som är utpekad leverantör) är bra mycket billigare än motsvarande ubåt från andra varv. Den kräver vidare mindre underhåll och har en liten besättning - LCC kostnaden blir alltså låg.

Det svenska ubåtssystemet, FMV och Kockums AB har ett flertal komparativa fördelar jämfört med andra ubåtssystem – och det är även därför som andra uppfattar att vi sätter standarden inom ubåtsutvecklingen. Enligt mig ska vi utnyttja det som Sverige är bäst på – ubåtar - än mer och driva detta hårdare internationellt. Nyttja de komparativa fördelarna fullt ut!!


Två nya ubåtar av typen A26 och två modifierade ubåtar av Gotlandsklass i framtiden. Är detta verkligen tillräckligt för Sveriges behov av ubåtsförmåga?

Alla fyra ubåtar till sjöss samtidigt innebär en bra operativ förmåga. Sen är det händelseutvecklingen som avgör om det är tillräckligt. Idag kan jag använda fem ubåtar, för att kunna leverera bättre effekt till IO vid exempelvis större översyner parallellt. Denna möjlighet hade varit bra även för framtiden och för att kunna bygga förbandet fullt ut över tiden.


Ubåtar i all ära, men du är även chef för STE (Sjötransportenheten) som är en stödenhet till specialförbandet SOG. Verksamheten är av förklarliga skäl i stora delar hemlig. Kan du kort kommentera verksamheten vid enheten i övergripande ordalag?

Ja, STE ingår FM Specialförbandssystem. Att enheten ligger på ett annat krigsförband beror på att det blir effektivare för samtliga inblandande på detta sätt. SOG spar tid och STE blir bra på det som är deras huvuduppgift. I övergripande ordalag är det STE:s huvuduppgift att se till att SOG kommer dit de vill med hjälp av stora och snabba RIHB:s (gummibåtar) i varierande konfliktnivåer. Samarbete mellan förbanden fungerar mycket bra!

Kärnverksamheten vid STE (att köra båtar) är ganska smal. Är det problematiskt att hålla en hög svansföring inom området trots låg insatsfrekvens med båtarna?

Nej, inte egentligen. Mycket går att hantera via övningar och ett bra samarbete. Nästan samtliga ur STE har nyligen varit insatta i Afghanistan, och det är såklart att detta påverkar förmågeuppbyggnaden – det finns ju inte så många RIHB i det operationsområdet.


Miniubåten Spiggen är saknad i marinen. Det finns inte längre någon mindre och förhållandevis billig målubåt att öva mot för inomskärs ubåtsjakt. Varför avvecklade man en sådan unik resurs?

Det berodde främst på att hon var svår att personalförsörja (också en konsekvens av Försvarsbeslut 2004) samt att Spiggen var i behov av en årsöversyn och eventuellt även en livstidsförlängning. Alltså en kombination mellan personalbrist och kostnadsskäl.


Utöver ubåtar och specialförband ingår även marinens största fartyg HMS Belos i ditt förband. Hon har precis gjort en insats när man funnit den Ryska ubåten S6 söder om Öland. Hur mycket av den här typen av verksamhet bedriver fartyget? Många tycker att Belos alltid ligger till kaj. Övar hon sin huvuduppgift i tillräcklig omfattning?

Belos har ca 60-70 dygn till sjöss per år, vilket är ungefär som våra övriga fartyg (ubåtar och korvetter). Förra året då Belos var i Medelhavet hade hon ca 90 dygn till sjöss. Hon kanske syns bättre när hon ligger till kajs för att hon är stor? Hon bedriver sökning och bärgning relativt ofta och då nästan alltid på order från MI/C INSATS.

Belos huvuduppgift är ubåtsräddning och det övas flera gånger per år med varje ubåt. Min ubåtsräddningsfarkost (URF) går fortfarande provturer varför Belos nu bär Nato Submarine Rescue System (NSRS) om det skulle inträffa en ubåtsolycka. Belos med NSRS dockade nyligen mot både en svensk och polsk ubåt - och det gick som vanligt mycket bra. Belos och URF (då den är operativ) står i ständig ubåtsräddningsberedskap, och just kombinationen Belos och URF är den räddningsresurs som har störst kapacitet i världen att rädda ubåtspersonal. Resursen efterfrågas internationellt om ubåtsräddningsövning ska genomföras, och den larmas direkt även om en ubåtsolycka befaras utanför Sverige.


Avslutningsvis måste vi ju nämna den enorma PR som matlagningsprogrammet ”Nya Landgång” ombord på HMS Halland gav. Ett oerhört bra program som enligt mig presenterade ubåtsvapnet bättre än Försvarsmaktens egna kampanjer. Har det fått något faktiskt genomslag i er rekrytering ännu?

Det var 880 000 tittare på Nya Landgång, det slogs bara av finalen av Nya Robinson den dag det sändes! Ja, visst genomslag har det gett. Fler är intresserade av att veta mer om ubåtsvapnet, men det krävs uppföljning för att de ska komma och jobba i en fascinerande och annorlunda arbetsmiljö.


Det har ju nyligen spelats in en ny film, en amerikans produktion med namnet Pionjär ombord på HMS Belos med Wes Bentley i huvudrollen. Fick du någon biroll i filmen?

Tyvärr…., jag tror inte att jag är tillräckligt bildskön för det! Men en av mina sjömän fick en bra biroll. Enligt uppgift skulle han putta till Wes B då de möttes i en av Belos hyttgångar – och han gjorde det så bra och hårt att Wes B blev helt paff. Tagningen togs heller inte om, så den som väntar får se filmen för att se om det stämmer.

Flottister är ju kända för att vara riktiga hårdingar, så det var inte särskilt oväntat. ;)

Då vill jag tacka dig Fredrik för en mycket intressant intervju, och jag önskar dig ett riktigt gott slut på 2012 och ett Gott Nytt 2013! 

Uppdaterat: Kustbevakningen en del av Marinen?

Foto: Kutsbevakningen

I somras påbörjade jag ett längre inlägg som skulle avhandla Kustbevakningen och maritimutredningen som presenterades i juli. Inlägget publicerades tyvärr aldrig och har därför legat vilande fram till nu i väntan på att ämnet skulle bli aktuellt att ta upp igen. Med anledning av att Kustbevakningen under gårdagen lämnat sitt remissvar till utredningen SOU2012:48 maritim samverkan. En utredning som släpptes och debatterades mitt under brinnande Almedalsvecka, något som har avhandlats här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Den ständigt återkommande frågan som rör huruvida Kustbevakningen (KBV) borde implementeras i marinen, alternativt om KBV även fortsättningsvis ska vara en egen myndighet tog med andra ord ny fart i och med maritimutredningen. Av den anledningen publicerade tidningen Bohuslänningen en artikel i ämnet, där man bland annat intervjuat bohuslänningen Roland Utbult (Kd) som sin vana trogen är mycket skeptisk till det mesta som har med förändring på västkusten att göra, och självklart då också skeptisk till en eventuell omorganisationen av Kustbevakningen "på västkusten".

Kustbevakningens personal är som förväntat mycket negativt inställda till att frågan ens lyfts och utreds, vilket man förvisso kan förstå. Vilken kustbevakningstjänsteman vill få cirklarna rubbade och i värsta fall förändrade arbetsuppgifter vid ett eventuellt inordnade under myndigheten Försvarsmakten? Men oavsett den personliga åsikten så borde man ändå kunna förvänta sig ett något mer professionellt förhållningssätt än vad regionchefen för region sydost Bengt Fernlund uppvisar i tidningens intervju. Fernlund gör följande uttalande i samband med frågan om närliggande eller överlappande uppgifter för myndigheterna Försvarsmakten och Kustbevakningen.

– Men vadå överlappande arbetsuppgifter? Jag har jobbat här sedan myndigheten var ny och i Kustbevakningen sedan 1980. Jag kan inte komma på en enda överlappande arbetsuppgift, säger regionchefen för Kustbevakningen i Göteborg, Bengt Fernlund och brister ut i ett skratt åt sitt egen konstaterande.

Pinsamt nog hade regionchefen Fernlund inte ens läst utredningen vid tillfället för intervjun. En utredning som i allra högsta grad berör hans egen verksamhet. Att vara påläst i ett ämne som detta är något man rimligtvis bör förvänta sig av en regionchef med både verksamhets- och personalansvar. Fernlund fortsätter med ytterligare ett uttalande som känns högst oseriöst.

– Det har funnits utredningar tidigare som vi inte hållit med om. Med respekt för att vi ännu inte sett så mycket av den senaste som vi nu talar om, bedömer jag att vi inte är odelat positiva till den heller. 

Med andra ord så har Fernlund och säkert många andra tjänstemän inom KBV, redan innan man ens tagit del av utredningen bestämt sig för att det är en dålig utredning, vilket kan tyckas vara mer än lovligt oseriöst.

Avdelningschefen på Kustbevakningen Dan Thorell är även han mycket skeptisk till utredningen och hävdar att man redan har ett mycket bra samarbete med marinen, så ur den aspekten behövs ingen sammanslagning anser Thorell enligt Bohuslänningens intervju. Vilket samarbete som Thorell avser framgår inte, men för den som har god kännedom av marinens dagliga verksamhet så kan man ganska snabbt konstatera att samarbetet mellan myndigheterna på det operativa planet till sjöss i dagsläget är ringa till intet.

Med ovanstående uttalanden som bakgrund kan det vara bra att påminna herrarna om vissa sakförhållanden kopplat till de uttalanden de har gjort i intervjun. Angående de enligt Bengt Fernlund obefintliga närliggande uppgifterna så har han uppenbart inte gjort hemläxan, eller möjligen hade han en dålig dag. För den som bara är någorlunda insatt i vad Marinen och Kustbevakningen sysslar med så kan man mycket enkelt konstatera att det självklart finns ett antal mycket tydliga överlappande/närliggande uppgifter där samverkan på det operativa planet definitivt skulle kunna ske betydligt bättre och mer samordnat. Detta kan man konstaterar genom att läsa KBV instruktion och uppgifter.

Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten.

Ovanstående uppgifter är alltså Kustbevakningens huvuduppgifter. Det finns med andra ord tydliga samordningspunkter oavsett vad herrarna Fernlund och Thorell vill göra gällande. Redan i dagsläget är det Marinen som förser Kustbevakningen med en sjölägesbild vilket tydligen Fernlund glömt bort, och när det kommer till närliggande uppgifter så är den främsta av dessa sjöövervakning med fartyg till sjöss.

Både Marinen och Kustbevakningen bedriver havsövervakning med fartyg från båda myndigheterna parallellt, men för helt olika syften. Inte optimalt på något sätt!

Här finns en solklar samordningsvinst där KBV har betydligt bättre fartygsresurser än vad marinen i dagsläget har allokerade (BevB 80) för sådana uppgifter. Om KBV inordnas i marinen så skulle "de blåmålade fartygen" kunna utföra verksamhet till sjöss både för att lösa de militära uppgifterna för MTS räkning samtidigt som man fortsätter att lösa de civila övervakningsuppgifterna som man gör redan i dag.

Kustbevakningen förfogar dessutom över en helt unik resurs som Försvarsmakten i dag helt saknar efter att  marinflyget och Y891 avvecklades, nämligen havsövervakningsflygplanen DASH 8 Q-300. Dessa har en oerhört fin utrustning och har mycket framgångsrikt redan använts som MPA i Adenviken och Operation Atalanta EUNAVFOR, en militär insats. På hemmaplan finns i stort sett inget samarbete mellan marinens fartyg och kustbevakningsflyget. Här finns oerhört stora samordningsvinster, något som hade underlättats avsevärt om man återfunnits under samma myndighet.

Omvänt så har Marinen en beydande fartygsflotta som mer optimalt skulle kunna nyttjas för sjöräddning. Marinens dykeriresurser är en annan faktor som skulle kunna användas iom ramen för Kustbevakningens civila uppdrag. Marinens skolor och utbildningsanläggningar är också något som skulle komma KBV till bättre del vid en eventuell sammanslagning av myndigheterna.

Ett annat område där samordningsvinster finns är inom logistikområdet och upphandling. Där har en tidigare rapport från statskontoret under 2010 med namnet ökad sjöstödsamverkan redan konstaterat att det finns ett stort antal samverkansområden.

KBV genomför till skillnad från Försvarsmakten som använder FMV, sina upphandlingar på egen hand. Se KBV aktuella upphandlingar. Enbart genom att titta på dessa så kan man konstatera att det finns solklara samordningsvinster där exempelvis större batchavtal/upphandlingar normalt sett ger bättre pris. Det finns dessutom vissa brister i hur enskilda upphandlingar skett. FMV har den senaste tiden enbart upphandlat de nya Kustbevakningsflygplanen, samt lämnat visst tekniskt stöd vid större fartygsupphandlingar. I stället för att använda statliga FMV har KBV i stället bland annat nyttjat civila konsultföretag så som MEVEX i vissa upphandlingar.

Att det finns stor förbättringspotential inom ramen för KBV egenhändiga upphandlingar kan man konstatera i statskontorets rapport, något som skulle kunna förbättras genom att låta FMV genomföra framtida upphandlingar. Detta faller sig än mer rimligt om nu delar av FM Log verksamhet kommer att överföras till FMV och upphandling/logistik ligger inom samma hägn. Med detta är det inte sagt att en sammanslagning av FMV-FM Log är det mest optimala för Försvarsmakten i ett tillstånd av insats/krig, vilket är en helt annan historia.

Kustbevakningen har fått indikationer på att inköp har genomförts utan korrekta upphandlingsförfaranden och att andelen avrop från ramavtal kan ökas. Det senare bedöms bero dels på att ramavtal saknas för vissa områden, dels på bristande kännedom om existerande ramavtal och hur man använder dem samt vana att göra på annat sätt. Mot denna bakgrund är målet för översynen att öka Kustbevakningens efterlevnad av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och myndighetens interna regelverk för upphandling.

Inom sjöövervakningsområdet så finns självklart också ytterligare samordningsvinster. Här använder myndigheterna sig av helt olika system och där KBV använder systemet SJÖBASIS. Något ytterst märkligt i detta sammanhang är att Marinen levererar huvuddelen av all information till systemet, men man har inte rätt att ta del av den sammanställda informationen.

Om vi avslutningsvis backar tillbaka till anledningen till att detta inlägg nu publicerades. D.v.s. med anledning av Kustbevakningens remissvar i ärendet så kan vi i detta bland annat utläsa följande.

Kustbevakningen är negativ till att skapa ytterligare fora mellan myndigheter för samverkan. Istället kan de fora som redan finns utvecklas på områden där det saknas strategisk eller operativ samverkan.

 Kustbevakningen stöder inte utredarens idé att myndighetens verksamhet förs över i en ny myndighet tillsammans med marinens verksamhet. Fördelarna med att ansvaret för den civila sjöövervakningen behålls i en civil självständig myndighet i nära samverkan med Försvarsmakten, överväger fortfarande alternativet med att slå samman verksamheterna.

Kustbevakningens sjöövervakningsuppdrag, liksom ovan nämnda sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen, är dessutom avgränsat till civila behov, vilket dess värre fortfarande medför hinder för Kustbevakningen att automatiskt och utan sekretessprövning lämna ut uppgifter ur Sjöbasis till Försvarsmakten.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Kustbevakningen inte är ett dugg intresserad av att bli inordnad i marinen vilket man aktivt försöker motarbeta. På ett sätt kan man ha förstående för detta. Men ur ett maritimt perspektiv är ytterst olyckligt att KBV som myndighet är så pass negativt inställda sill samordning då det skulle kunna innebära stora fördelar för båda de nuvarande myndigheternas verksamhet. Framför allt skulle statens samlade maritima resurser kunna utnyttjas mer optimalt, vilket är hela syftet med utredningen. Förhoppningsvis är Försvarsmaktens remissvar mer sakligt och objektivt i sin helhet.

Tilläggas skall göras är att de enda länderna i Östersjöområdet med en helt fristående Kustbevakningsmyndighet är Sverige och Tyskland, vilket innebär att vårt sätt att organisera oss är en Svensk uddalösning. I Norge, Danmark, Finland, Polen och de baltiska staterna är Kustbevakningsfunktionen en integrerad del i Marinen vilket känns både effektivt och relevant.

Sista ordet lär ännu inte vara sagt i det här ärendet.
Se alla tidigare inlägg med etiketten Kustbevakningen.

För den som vill läsa mer om Kustbevakningens polisiära befogenheter så kan man läsa det här.

Uppdatering 2012-12-19 21:40

Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS) har ingått som remissinstans och har nu lämnat sitt yttrande över utredningen.

KÖMS biträder i stort samtliga utredarens förslag för att nå en ökad grad av maritim samverkan men KÖMS anser också att det i ett antal fall är avgörande att gå fram  snabbare och något mer radikalt än vad utredaren föreslår. Huvudskälet bakom  denna uppfattning är att det i rådande struktur med den flora av berörda departement  och myndigheter som återfinns inom området kommer att krävas ett stort mått av handfast ledning och styrning av såväl departement som myndigheter för att åstadkomma önskvärda effekter.

Läs yttrandet i sin helhet på KÖMS webbsida här

Två Visbykorvetter levererade till Försvarsmakten

Foto: Försvarsmakten

I dag kom det en ljusglimt i det annars mörka och dystra decembermörkret.
Svensk marin försvarsförmåga har i dag ökat avsevärt relativt utgångsläget.

Björn von Sydow och Anders Grenstad (MI)

Under dagen levererades ytterligare en korvett typ Visby till Försvarsmakten nämligen HMS Nyköping (K34) som sjösattes den 18 augusti 2005 och som då döptes av dåvarande talmannen och f.d. försvarsministern Björn von Sydow.






Dagens överlämning innebär en stor milstolpe för projektet och det är oerhört glädjande att vi äntligen kan säga att Sverige har två Visbykorvetter "på linjen". Även om den formella överlämningen av det första fartyget i version 5, HMS Visby (K31) formellt sett genomfördes i somras så har provtursverksamheten fortgått med hög intensitet och det är egentligen först nu som besättningen kan påbörja förbandsverksamheten med kvalificerade övningar. HMS Visby sjösattes för övrigt den 8 juni år 2000.

Dagens överlämning av fartyget skedde i närvaro av "beställarna" representerade av de båda riksdagsledamötena Peter Jepsson(s) och Annicka Engblom(m). Se inslag på TV4 från dagen.

Eftersom representanter från försvarspolitiken sedan i somras satt etiketten "negativa bloggare" på oss försvarsbloggare så ska inte heller detta inlägg undantas från att vara fortsatt kritiskt granskande av utvecklingen inom Försvarsmakten (benämnt negativ) då allt inte bara glass, läskeblask och ballonger även om det finns de som gärna vill få det att se ut så.

Sjöofficeren och riksdagsledamoten Peter Jeppsson(s) är klarsynt i TV-inslaget där han mycket riktigt gläds åt att två fartyg nu äntligen är levererade, men han tar också upp den mycket heta potatisen, d.v.s. att fartygen fortfarande saknar kvalificerat luftvärn i form av luftvärnsrobotar. Det mest besvärande i den frågan är inte att det saknas luftvärnsrobotar i dag. Ännu värre är att det i dagsläget inte finns någon plan på att anskaffa och integrera några robotar. Detta är en direkt konsekvens av den s.k. genomförandegruppens besparingspaket 2008 dirigerat av finansminister Anders Borg (m).  

Oavsett vilket så kan nog FMV projektledare Anders Nilsson sannolikt sova lite bättre om nätterna nu trots att projektet är långt i från klart. Att han vill visa resultat visar tydligt hans senaste uttalande.

"Vi ligger exakt på den tidplan som vi har överenskommit med Försvarsmakten. Och det känns naturligtvis otroligt tillfredställande att två av fem fartyg nu har all den funktionalitet som kunden önskar, säger Anders Nilsson, projektledare vid FMV."

Vilken av alla tidsplaner som här avses är självklart den senaste, och detta är verkligen inget man som projektledare ska vara stolt över även om jag vet att just Anders Nilsson, den senaste av alla projketledare, gjort ett hästjobb för att ta projeketet i hamn. Mycket jobb återstår dock innan samtliga fem Visbykorvetter är fullt ut operativa och flera system behöver fortsatt optimering. Till att börja med skall Helsingborg (K32), Härnösand (K33) och Karlstad (K35) byggas om till version 5 vid Kockums. Dessa ska levereras senast under 2014 (om tidsplanen håller).

Nu har Försvarmakten två av dessa fartyg på linje och kan börja öva besättningarna. Det skulle dock inte förvåna speciellt mycket om det ganska snart efter ME03 är slutförd blir en ny vända till Adenviken. Denna gång med två Visbykorvetter som bidrag. Detta kommer då att bli mycket intressant att följa.

Jag hoppas dock innerligt att övningsverksamheten under 2013 inte inriktas mot att kunna hantera pirater i Adenviken, utan att verksamheten kommer att präglas av kvalificerad strid i tre dimensioner. Som MI så klokt tidigare uttryckt: "Övar vi för att hantera en kvalificerad motståndare med högteknologisk materiel, så klarar vi även att hantera piraten i Adenviken".

Det mest glädjande med dagen var inte bara att marinen nu fått sina två första operativa Visbykorvetter, utan också det faktum att svensk ytstridsförmåga nu har återtagits till 2006 års nivå (året då HMS Kalmar avvecklades) och att återigen omfatta fem robotbestyckade fartyg. Detta är det i särklass mest positiva med dagen!

4-1+2=5 (Men tyvärr fortfarande alltför få för att den här "negativa" bloggaren skall sitta tyst)

Se även:
Marinbloggen

(En annan god nyhet är att HMS Koster nu är på väg hem efter väl genomförd provverksamhet i Medelhavet)

En försvarsmaktsmardröm!

Det kom en humoristisk vers i ett rött paket till bloggens läsare!
Läsaren väljer hur att tolka innehållet. Sanning, fiktion, eller någonting däremellan. 
Tack du okände författare vem du än är för ditt bidrag.
/ Skipper

---------------------------------

TOMT igEN en försvarsmaktsmardröm av 1 sergeant V Rydberg

Omgaloneringens dom är hård,

stjärnor och streck försvinna.

Officeren söker stöd och vård

när de ser pengar i lönekuvert bortrinna,

Officeren tiger, annars väntar uppsägning och PAN,

Tomten kör över facket – börjar bli van,

Ingen förbandsutveckling, flera år på raken.

VB i HKV = Sveriges enda beredskap som är vaken.

----------------------------------

Handläggaren står vid tjänsterummets dörr,

Ansträngt leende vid den vita duken,

blundar för systemkollaps som månget år förr,

med Omeprazol uti buken,

Folkförankring och värnplikt äro onödiga ting – 

Vänta och se - 2019 är IO 14 i full sving!

”14 sökande till varje plats” och ”en budget i balans”

Ministern och INFO tala i mun - som i trans….

----------------------------------

40 nya SuperGripar – dock utan vapen du dem får

Åt detta de flesta skakar huvud – med rätta

>>nej den budgeten blir allt för svår,

vi får några manöverbataljoner och plåtschabrak borttvätta>>

Tomten slår som vanligt, inom kort

dessa jobbiga tankar bort,

>>Jag har en idé, med vad officeren bör pyssla

En ny FM VIND bör förhindra kärnverksamhetssyssla>>

-------------------------------------------------

Tomten smyga sedan till RESMAT centrum och andra verkstadshus

känner på de stängda låsen

andas ut, nu kan GRIPEN NG se dagens ljus

Stillastående verksamhet ger miljarder tillbaka i statliga pengapåsen;

PRIO, IO 14 och omgalonering; 40 mdr var god och töm

MP och moderater nya närmar sig nu sin dröm:

avgrunden försvaret lutar över - 

ett PRIO steg till är allt katastrofen behöver.

------------------------------------------------------------

Går till LEDS, stället för karriärist och får,

ser hur de plågas där inne;

inne på LEDS, Musse står

avtrubbad på sin högsta pinne;

Industrin knäppa med fingret och vill bara gott,

Skänker bort flygplan med personal - ler så smått,

Industrin sin regering väl styr och känner

de äro gode FM nedmonterings vänner.

----------------------------------------------------------------

Tomten smyger sig sist att se

sjömansfolket det kära,

länge och väl han planerat att

nya korvetter luftvärn ej skall bära;

Armens plutoner han sedan på tå

nalkas för att se de tappra få,

elev blir chef och chef blir sergeant

vilken idé – låter nästan för bra för att vara sant….

----------------------------------------------------

Så har han sett dem; 14 Leopard i skjul, En HV man med son,

Försvaret österut de ensamma leder

Försvarsberedningen har sagt: Ryssland komma ej hot ifrån –

Efter resor till Ryssland vet man att de är fulla med heder!

Förband på förband lades ned så snart,

Sveriges demoförsvar kan hejda fi i mindre stad – men vart?

Gåtan som icke låter

gissa vad – kompetensen kommer aldrig åter!

-----------------------------------------------------------------

Tomten vandrar till FMV boning

miljarder rullar - NATO standardisering har fått fäste

Experiment 14 är en häftig doning,

som kan samla damm i Helikopterflottiljens näste;

ännu ett år då pengapungen är tom,

avveckla en flottilj och ett regemente blir Tomtens dom

förmågan tar årtionden att få tillbaka,

spelar ingen roll, vi måste det nya försvaret utstaka.

-----------------------------------------------------------------

Det insatta insatsförsvarets dom är hård,

förband och personal försvinna.

Personalen söker stöd och vård

när de se försvarsförmågan bortrinna.

Officeren tiger, annars väntar PAN,

Tomten kör över facket – börjar bli van,

PRIO och IO 14 spräcker budgettaken.

VB i HKV = Sveriges enda beredskap som är vaken.

God Jul och Gott Nytt år till alla ni hjältar som trots allt kämpar vidare för Försvarsmakten!

Rysslands förmågeuppbyggnad och svenska strutsar

Att utförligt och ingående ge sig på att beskriva varför Sverige behöver en fungerande försvarsmakt låter sig knappast göras på en blogg, utan lämpar sig mer för en doktorsavhandling. Detta inlägg kommer dock att i mycket korta ordalag reflektera över en kommentar till mitt föregående inlägg som egentligen handlade om min debattartikel som publicerades i senaste numret av KÖMS tidskrift TiS där jag kortfattat beskrev den ryska militära förmågeuppbyggnaden.

Dock så är grundtesen om att dessa förmågor behövs med anledning av den "enorma" ryska upprustningen lite väl mycket ett slag i luften. Att nyttja rysslandshotet lite väl generellt kan slå tillbaka och måste konkretiseras lite tydligare. Att Ryssland ökar sin förmåga generellt behöver ej betyda att hotet mot Sverige som nation ökar.Denna grundtes i argumentatione kan i förlängningen innebära att andra svenska förmågor prioriteras före de marina och det torde ej vara meningen.

Ovanstående kommentar, och den efterföljande kommentaren från samma skribent har onekligen fångat mina funderingar, inte för att kommentaren helt felaktigt drog sina egna slutsatser att jag målat upp Ryssland som ett faktiskt hot mot Sverige här och nu. Det jag däremot tagit upp i artikeln är det faktum att Ryssland just nu bygger upp en enorm militär kapacitet i närområdet och nu avsätter fantasisummor för detta. Men det är inte kommentarens felaktiga tolkning av innebörden som fångat min uppmärksamhet.

Det som är mest oroväckande med kommentaren är att den påvisar ett relativt utbrett strutsbeteende där man gärna osynliggör och nonchalerar allt som har med vår granne Ryssland att göra när det kommer till de rent militära delarna.

Det finns en tendens till att det är tabu att ens yppa ordet Ryssland när man talar i termer av att motivera Försvarsmaktens behov av förmågor och numerär. För motiveringen av flottans existens så använd gärna assymetriska hot i form av terrorister, skydd av sjöfart från piratangrepp, hålla hamnar på västkusten öppna, men nämn för guds skull inte Ryska militära förmågor i Östersjöområdet för Ryssland utgör inget militärt hot!

Så låter det ofta. Detta nästintill tvångsmässiga osynliggörandet och förnekandet av det som sker i vårt närområde tenderar att bli oroväckande utbrett. Det är mycket riktigt så att Ryssland inte utgör något militärt hot mot Sverige här och nu. Men poängen är att med en enorm militär förmåga skapar man inte bara militär operativ handlingsfrihet, utan även politisk strategisk handlingsfrihet. Detta innebär i förlängningen att Ryssland som ligger i vårt omedelbara närområde kan, om man vill, ta sig friheten att gå betydligt hårdare fram även i helt andra ärenden som gynnar Ryssland och rysk ekonomi. Argumentationen och den hårdföra linjen rörande gasledningen Nordstream är bara ett exempel.

Att Ryssland nu med ett allt mer auktoritärt styre, och med en stor militärmakt i ryggen väljer sina egna vägar att lösa saker enligt eget tyckande överraskar många naiva svenskar. Det visades tydligt i det Kaukasiska lackmustestet. Denna trend har på intet sätt vänt i och med att Vladimir Putin ånyo tagit över som president i landet.

Att Ryssland har satt upp det tunga luftvärnsrobotsystemet av typen S-400 i Östersjöområdet är ytterligare en faktor. Man har även förbandssatt ballistiska markmålsrobotar av typen Iskander i St Petersburg, och att man använder en utplacering av roboten i Kaliningrad som ett politiskt vapen är ett annat tecken Det är ytterligare en faktor att ta hänyn till, så även även för Sverige. Detta i synnerhet när Ryssland med S-400 har skapat ett indirekt luftherravälde över hela södra Östersjön. Med markroboten Iskander i Kaliningrad kan Ryssland skapa förmåga att verka mot hela södra Sverige inklusive flygflottilj och marinbas. En nog så viktig faktor att ta ha i åtanke när man diskuterar svenskt luftvärn.

Att Ryssland även uttalar ett direkt hot mot USA och Polen i och med planer för att upprätta ett robotförsvar i Polen till skydd för ballistiska robotar är en annan faktor som kan påverka stabiliteten i vårt omedelbara närområde negativt.

Även den allmänna hållningen runt dessa frågor i Ryssland och den relativt nya gränstvisten i Arktis är andra exempel på att Ryssland blivit mer hårdföra i sin framtoning och tydliga i sina avsikter. Se Gyllenhaals inlägg.


Det står självklart varje individ fritt att fortfarande hävda att den ryska förmågeuppbyggnaden inte på något sätt kan komma att påverka Sverige på ett eller annat sätt i framtiden, och att detta inte är ett skäligt argument för att påvisa behovet av en stark och fungerande svensk försvarsmakt, och därmed också en stark svensk flotta.

Personligen meddelar jag dock avvikande åsikt, vilket även Finland uppenbart gjort i och med anskaffningen av markroboten TACAMS.    

KÖMS - Tidskrift i Sjöväsendet

I går släppte KÖMS den senaste utgåvan (4-2012) av sin Tidskrift i Sjöväsendet (TiS). Detta nummer är ett specialnummer då man bjudit in marinens yngre officerare att bidra med debattartiklar i ämnet att debattera marinens framtid. Utöver de yngre officerarna var även de "brottsligt negativa" försvarsbloggarna särskilt inbjudna att skriva artiklar. Undertecknad, Wiseman, Chefsingenjören och Försvar & Säkerhet har utöver de unga författarna bidragit med olika alster i detta nummer.

Detta var ett riktigt bra grepp, i synnerhet när det bevisligen finns väldigt många kloka och sunda åsikter som vi andra nu fått ta del av. Jag avser att återkomma med löpande inlägg kopplat mot respektive artikel i tidskriften då jag anser att dessa verkligen är värda att lyfta fram i sin helhet. En artikel jag vill lyfta fram per omgående är artikeln av kaptenen Anders Persson som tar upp den problematik som finns rörande bemanningsuppdrag vid Sjöstridsskolan, något som bör kunna åtgärdas omgående om bara viljan finns.

Undertecknad författade en artikel med titeln "Försvarsförmågan måste vara det centrala inför marinens framtida vägval". 

Det kan vara på sin plats att göra ett förtydligande och en korrigering till artikeln.
För det första så har jag vid författandet gjort en avgränsning som berör personalläget i marinen. En inte alls försumbar faktor, tvärtom. Men för att kunna föra ett resonemang runt en framtida ökad försvarsförmåga så är personalförsörjningen en grundläggande faktor för framgång. Om detta hade man kunnat skriva en helt egen artikel. Förutsättningarna för att få ut fler fartyg på linje och att kunna köra dubbla bsättningar på ex. vedettbåtar är självklart utökade personalramar. Löser vi inte denna svåra knut får vi heller ingen utökad försvarsförmåga what-so-ever! Detta är värt att förtydliga för läsaren.

Korrigeringen gäller mitt resonemang runt luftförsvarsförmåga och luftvärnsrobotar där jag tyvärr felaktigt för Visbykorvetter använt begreppet "områdesluftförsvar". Jag borde självklart korrekturläst mig själv bättre då jag till och med författat ett eget inlägg i februari där jag försökt styra upp det felaktiga användandet av just begreppet områdesluftförsvar. Kopplat till detta har jag även exemplifierat med Aster-30 som är något för stor för att rymmas i en Visbyburk. I det nyss nämnda inlägget finns bättre exempel.

Sätt er nu i bästa läsfåtöljen och läs det senaste numret av TiS med alla sina välskrivna debattartiklar. Skipper återkommer i ämnet.

Som avslutning till detta inlägg vill jag passa på att gratulera Wiseman till att WW nu passerat 3 miljoner läsare sedan start. Grattis!

I samma ämne:
Försvar & Säkerhet
Wiseman

HMS Gävle

Den som följt den här bloggen under en längre tid har också läst ett antal inlägg som på ett eller annat sätt avhandlat den planerade halvtidsmodifieringen (HTM) av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall.

Det har sedan en längre tid tillbaka planerats för att avrusta HMS Gävle för att kunna påbörja de planerade materielåtgärderna vid Kockums i Karlskrona. I dag kan vi läsa på Försvarsmaktens hemsida att fartyget under dagen lämnade hemmahamnen på Berga för att påbörja bogsering för att läggas på någon bortglömd kaj. I inlägget skriver man följande rader.

Kvar på piren när HMS Gävle bogseras bort står ett antal sjömän och officerare. Några har seglat ombord i över tio år så det finns en del sammanbitna miner. De får trösta sig med att efter upphandlingen är klar så väntar en modifiering som kommer att ge den första korvetten av Gävle klass.

Men hur står det egentligen till med den saken? Kommer modifieringen verkligen att genomföras, och kommer HMS Gävle att återvända till Berga, och om så är fallet, i vilken skepnad? Ja, det här är nog inte helt självklart att svara på, och enligt den senaste informationen så är fortfarande inte alla beslut fattade.

Det har funnits en hel del osäkerhetsfaktorer i just detta ärende, och det skulle förvåna mycket om alla frågetecken om alla dessa redan nu har omvandlats till utropstecken. I grundplanen var tanken att dessa två korvetter skulle genomföra HTM under 2013, vilket även återfinns i regleringsbrevet för 2012. Då kostnaden för de planerade åtgärderna överstiger 150 miljoner kronor så kräver regeringen att Försvarsmakten detaljredovisar ärendet, och regeringen ska formellt fatta beslutet.

I detta fall benämns regeringsärendet som RÄ 12/2 (sid 12). Detta beslut har ännu inte fattats, och således är hela detta projekt fortfarande osäkert.

Till detta har flera faktorer tillkommit så kan komma/kommer att påverka de planerade åtgärderna i negativ rikting. De främsta bidragande faktorerna till detta är:
- Anskaffning av JAS 39E vilket i dagsläget saknar finansiering omfattade 5,5 mdr kronor
- Ett tidigare ofinansierat materielberg om 25 mdr kronor
- Regeringsbeslut 7 (vilket är en följd av ovanstående faktorer) som jag skrivit om tidigare
- MI:s förslag till alternativ materielplan, vilken ratar den ursprungliga planerade HTM

Detta kan i praktiken utmynna i ett antal olika alternativ för HMS Gävle och på sikt även systerfartyget HMS Sundsvall.

1. Genomför fullständig HTM enligt plan efter regeringens beslut rörande RÄ12/2
2. Genomför begränsad HTM med reducerad ambitionsnivå
3. Genomför livsuppehållande materielåtgärder och vidmakthåll fartyg i nuvarande konfiguration
4. Inga åtgärder genomförs, fartyget avrustas och läggs i materieldepå/avvecklas

MI har enligt förslag presenterat vid KÖMS seminarium tidigare i höst föreslagit alternativ 3 till förmån för att tidigarelägga en anskaffaning av två fregatter/korvetter (möjligen denna).

Utvecklade tankar runt detta finns att läsa i det senaste numret av Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) där ett stort antal mycket intressanta artiklar finns.

Hur det blir med HMS Gävle och huruvida hon återkommer till Berga i framtiden återstår som sagt att se! #svfm