I dag publicerar Newsmill en artikel författad av undertecknad med rubriken
"Vi måste debattera om Sverige klarar ett väpnat angrepp"
Länk till artikeln här
Även om artikeln inte publicerades förrän i dag så författades den redan för drygt en vecka sedan. Däremellan har såväl Lars Gyllenhaal som Stefan Ring (AFF) skrivit i samma ämne. Wiseman tar upp liknande aspekter i ett av de senaste blogginläggen med fokus på den enorma ryska upprustningen vi ser i vårt omedelbara närområde. En av anledningarna till just rubriksättningen på flera av artiklarna grundar sig mycket i seminariet med samma namn under Almedalenveckan.
Förhoppningsvis kommer försvarsdebatten inom en snar framtid att i allmänhet justeras något till att ånyo omfatta det nationella försvaret och närområdet, och inte enbart Försvarsmaktens verksamhet ur ett internationellt perspektiv.
UPPDATERING: ARTIKELN FINNS EJ LÄNGRE ATT TILLGÅ PÅ NEWSMILL. DEN FINNS DOCK RÄDDAD FÖR FRAMTIDEN HÄR.
20 juli 2012
Den gamla guldgruvan www.mil.se återfunnen
För en tid sedan när jag letade underlag till ett inlägg fann jag Försvarsmaktens tidigare webportal i sin helhet arkiverad. Det går tyvärr ej att söka via google för att hitta enskilda artiklar, men väl inne så kan man hitta det mesta.
Där finns mer eller mindre alla artiklar från Försvarsmakten, och observera, marinen, flygvapnet och armén kvar från tidsperioden 9 september 1998 där första artikeln var ett pressmeddelande angående upphandling av NH90 (Hkp 14) ända fram till den 27 september 2007 där den sista författade artikeln tråkigt nog avhandlade ett dödsfall .
Det var på den tiden det fortfarande var OK att respektive försvarsgrenar och förband hade sina egna portalsidor under www.mil.se och förbandscheferna kunde lägga upp sina veckobrev till personalen så att man kunde ta del av dessa utan att behöva tillgång till EMIL... Det borde definitivt återinföras, om inte annat för rekryteringens skull. Eller hur Erik Lagersten?
Tyvärr hade jag tappat bort webadressen men fick snabb hjälp av Hans Jakobsson med en bra ledtråd.
Delar med mig av webadressen för informationssökning eller bara en nostalgitripp i Försvarsmakten före och efter såväl FB-00 som FB-04.
Starta här: http://web.archive.org/web/20070927225932/http://www.mil.se/
Önskar er trevlig läsning!
Där finns mer eller mindre alla artiklar från Försvarsmakten, och observera, marinen, flygvapnet och armén kvar från tidsperioden 9 september 1998 där första artikeln var ett pressmeddelande angående upphandling av NH90 (Hkp 14) ända fram till den 27 september 2007 där den sista författade artikeln tråkigt nog avhandlade ett dödsfall .
Det var på den tiden det fortfarande var OK att respektive försvarsgrenar och förband hade sina egna portalsidor under www.mil.se och förbandscheferna kunde lägga upp sina veckobrev till personalen så att man kunde ta del av dessa utan att behöva tillgång till EMIL... Det borde definitivt återinföras, om inte annat för rekryteringens skull. Eller hur Erik Lagersten?
Tyvärr hade jag tappat bort webadressen men fick snabb hjälp av Hans Jakobsson med en bra ledtråd.
Delar med mig av webadressen för informationssökning eller bara en nostalgitripp i Försvarsmakten före och efter såväl FB-00 som FB-04.
Starta här: http://web.archive.org/web/20070927225932/http://www.mil.se/
Önskar er trevlig läsning!
18 juli 2012
Uppriktighet, kompetensbrist eller ren lögn?
I samband med lite research inför ett kommande inlägg hittades jag följande tal som Sten Tolgfors(m) höll ombord på KBV 002 Triton i Visby Hamn 2010, d.v.s. för enbart två år sedan. Ett utdrag ur hans tal:
Sverige har en flotta där fem nya Visbykorvetter stegvis blir operativa och ett ubåtsvapen i världsklass, som övervakar Östersjön och utgör tröskel för fientligt agerande. Flera av våra grannar saknar ubåtar. Flottan inriktas liksom flyget i första hand för närområdesuppgifter.Det finns ingen aktör i närområdet som idag har förmåga eller vilja att landstiga mot en kvalificerad motståndare. Vi har beslutat att på Gotland förrådsställa materiel för ett stridsvagnskompani.Dessa uttalade ord från vår f.d. försvarsminister ter sig oerhört märkliga när de flesta som följde den militära utvecklingen i Ryssland redan då hade en helt annan uppfattning av läget än den som Tolgfors förmedlade.
Att läsa dessa ord från två år tillbaka samtidigt som man i dag läser artiklar som den här och även läser Cornucopia och Wisemans senaste inlägg känns mycket märkligt.
Försvarsmaktens yngsta medarbetare har uppenbart en klart bättre omvärldsuppfattning än f.d. ministern.
Var Tolgfors uppriktig i sitt tal, eller var han bara felaktigt informerad av sina tjänstemän på departementet?
Gästinlägg: Politiska tolkningen av hur att öka tillgängliga förband? - Flygvapnet (Uppdaterat)
Det förra inlägget som beskrev nedmonteringen av den svenska flottan har haft minst sagt många läsare och kommentarer. Inlägget har uppenbart även varit av karaktären "försvarsupplysning" då många har reagerat på de stora skillnaderna mellan nutid och tiden innan FB-00. Det tyder på att många inte känner till hur Försvarsmakten anno 2012 egentligen ser ut i praktiken, vilket är mycket bekymmersamt då en ny försvarsberedning precis ska startas upp och frågan är om våra politiker ens är helt insatta i det samlade läget?
Anledningen till att det förra inlägget kom till världen var en nyförfattad debattartikel i DN av Cecilia Widegren(m) som mer eller mindre sågade "den gamla Försvarsmakten uppbyggd på värnplikt, och hyllade "den nya Försvarsmakten". Läs gärna hennes debattinlägg här innan ni fortsätter läsningen.
Som en uppföljning kommer signaturen "Flygvapenofficeren" fortsätta med välbehövlig försvarsupplysning genom ett mycket bra inlägg av motsvarande karaktär, men ur ett flygvapenperspektiv. Här nedan följer inlägget av "Flygvapenofficeren". Läs och begrunda!
(Inlägget bygger i sin helhet på öppna källor som återfinns på internet)
--------------------------------------------------------------------
Jag tackar Skipper för utrymmet, det är viktigt att hålla debattrycket upp. Eftersom Skipper så vackert redan har ramat in ämnet avser jag att gå direkt till pudelns kärna, nämligen nedmonteringen, avvecklingen eller utvecklingen av det svenska flygvapnet.
Flygvapnets förhållanden är trots allt förhållandevis lätt att förklara. Vårt flygvapen har byggt på en spridningsprincip, i första hand för skydd men också för att kunna ge verkan över hela Sveriges yta. Det sistnämnda har betydelse för de norrländska förhållandena med tre flygflottiljer på halva Sveriges yta till skillnad mot södra Sveriges upp till femton flygflottiljer. Varje flygflottilj kunde försörja ungefär åtta flygbaser med hela eller delar av basbataljoner. I bas 90 systemet hade en flygbas en personalnumerär på mellan 1 000 till 3 000 man. I normalfallet sade man att en bas med tillhöranade bataljon bestod av 2 500 man. Utbyggnaden av bassystemet Bas90 avbröts i mitten på 1990-talet. För att gå händelserna lite i förväg så visar jag följande karta:
Kartan visar vilket luftrum det svenska Flygvapnet skall hävda i förhållande till Europa. Jag länkar också gärna till Wisemans eminenta inlägg ”Alla ägg i samma korg” där Wiseman reder ut begreppen om flygbasers skyddsnivåer för att kunna leverera verkan. En flygbas måste kunna skydda flygplanen med fortifikatoriska åtgärder såsom att bygga hårdgjorda skydd, populärt kallade ”Shelters”, om vi skall härbärga många flygplan inom en trång yta. Vidare måste flygbasen göras i princip oåtkomlig för luftangrepp genom ett starkt luftförsvar med luftvärn som en av huvudkomponenterna. Alternativet är att sprida ut många flygbaser över ytan och göra varje flygbas så pass stor att vi kan parkera flygplanen med stort mellanrum samt att vi på varje bas har flera rullbanor samt en kraftfull organisation för att röja och reparera banorna.
För att uppnå en fullgod verkan av ett flygplan som luftförsvarskomponent i ett bassystem med få baser på en yta som Sveriges så måste vi ha ett flygplan med lång räckvidd. För att förtydliga resonemanget hänvisar jag till Chefsingenjörens ingående inlägg: ”Upprop rädda Ärnabasen. Ett flygplan med JAS 39 Gripens prestanda räcker inte långt om vi samtidigt vill ha mer än några få jaktrobotar med oss i området. Jag lämnar till läsaren att som tankeövning plotta de europeiska flygbaserna på ovanstående karta.
Likt Skipper börjar vi det egentliga inlägget med den pre-sekelskiftiska eran. Vid år 1999 hade vi sju flygflottiljer, ifrån norr räknat: Kallax/Luleå – F21, Frösön/Östersund – F4, Ärna/Uppsala – F16, Såtenäs/Lidköping – F7, Kallinge/Ronneby – F17 och Barkåkra/Ängelholm – F10.
Jag räknar i detta fall med att kunna flyga jaktförsvar utifrån utgångsbasering. Vid år 1999 Flög F21, F4, F16 och F17 med flygplan JA37 Viggen i luftförsvarsrollen, i bilden ovan beskrivs dessa flygplans aktionsradie med de större blåa cirklarna (ungefär 350 km) med tanke på en tid av 15 till 20 minuter för att bedriva luftförsvar i ytterområdet. En stridsflygdivision på F10 flög med flygplan J35J Draken som har en aktionsradie på cirka 25 mil med ovanstående resonemang. En stridsflygdivision på F10 och båda stridsflygdivisionerna på F7 flög med flygplan JAS39A/B Gripen.
Enligt boken Flygplankort 1999 är aktionsradien för flygplan JAS39 800 km. I denna aktionsradie får vi då räkna med att flygplanet startar och flyger med bränsleekonomisk hastighet en sträcka på 800 km och där skjuter sina vapen för att direkt vända och flyga hem med bränsleekonomisk hastighet. Som kuriosa kan nämnas att ”Flygplankort 1999” anger att flygplan JA37 har 1000 km aktionsradie.
Med detta resonemang förstår vi att det behövs baseringar utanför flygflottiljerna för att kunna tanka och ladda flygplanen. Wikipedia anger nedanstående tabell med flygbaser av Bas90-standard. Utöver dessa baser finns ett antal andra baser byggda enligt tidigare standard, dessa baser användes främst som reserv och sidobaser till aktiva huvudbaser.
Efter FB00, mot slutet av denna försvarsbeslutsperiod så ser vi följande karta uppenbara sig:
En stridsflygdivision på F17 och en stridsflygdivision på F21 har ombeväpnat till flygplan JAS39. Flygflottiljen F4 hinner i praktiken inte ombeväpna till JAS 39. Kartan över de kvarvarande flygbaserna hämtad från FHS-uppsats: Håkan Jacobsson, ”Svenskt behov av lufttankning?”, Enskild uppsats ChP 00-02, FHS 2002-06-20 ser då ut så här i norr:
Och i Söder, observera att Flottiljen F7 Såtenäs har fallit bort i hanteringen p.g.a närheten till baserna Råda och Hasslösa.
Man ser att Flygvapnet i detta skede skulle kunna täcka Sverige i luftförsvarsrollen på ett par timmar, den tid det tar att klargöra och transportera vapnen. Det här är en skamgräns för Flygvapnets förmåga att försvara Sverige.
I Försvarsbeslut 2004 så reducerades flygvapnet till det här med två insatsdivisoner vardera på Kallax och Kallinge. Aktionsradierna räcke till för att täcka Sveriges yta men med begränsning enligt resonemang i inledningen. I försvarsbeslutet angav man också att det inte längre var viktigt att kunna bedriva daglig flygverksamhet över hela Sverige.
Observera att vi har kvar två stridsflygflottiljer och två stycken insatsbaser, Hagshult (artikel) och Jokkmokk. Övriga vitmarkerat är försvarsmaktsägda flygplatser med varierande status. Vi har också skapat ett ”dike” i det geografiska mittsverige. (Försvarsmakten har publicerat ett eget dokument med information rörande dessa baser kopplat till vindkraftsfrågan / Skipper)
Inriktningspropositionen 2009 skapade inget nytt geografiskt läge. Man reducerade stridsflygdivisionerna till 75 %. Genom att lägga pliktlagstiftningen vilande så har vi också minskat möjligheterna att bemanna basbataljonerna som till antalet blivit två stycken. Soldater kostar pengar och det finns en svag förmåga att behålla de soldater vi rekryterar. Flygvapnets reella förmåga har gått ned sedan regeringsskiftet. Alliansregeringen kan inte beskyllas för att ha lagt grunden men de har valt att bygga vidare på den, dessutom har de har snålat på stomme, inredning och fasad på huset som grunden står på.
Låt oss blicka tillbaka till detta inläggs första bild. På varje bas skulle en halv stridsflygdivision kunna husera men hur delar man något som är tre fjärdedelar så stort i två lika stora meningsfulla bitar? Resultatet av regeringens förmågeövning är att vi kan basera ut en halv egentlig stridsflygdivison på en bas samtidigt som en fjärdedel av en egentlig division baserar annorstädes. Vi kan alltså leka med tanken att flygvapnets fyra stridsflygdivisioner baserar ut till åtta ställen, vilken uthållighet kan vi få om vi vill operera med fler än ett fåtal flygplan med tanke på hur reducerade de två flygbasbataljonerna är?
Vi måste också ställa oss frågan hur vi skall kunna utbasera till flygplatser som inte är förberedda för att kunna operera med flygplan 39. Var skall vi hantera flygplansammunitionen, hur får vi med oss verktygen som behövs, kan vi överhuvudtaget försörja flygplatsen med drivmedel av rätt kvalitet och ammunition? Sveriges yta är stor och hur många baser och divisioner finns i Europa om vi tittar på jämförbara ytor?
Vi måste också inse att de baser vi tidigare lagt ut stora summor för att iordningställa nu i rask takt ”återställs”. I ett första skede har man rivit upp basernas kommunikationsnät och plomberat skyddsrum och ledningsplatserna Bascentralen och Komandocentralen. Den 25 Juni i år var sista datum för att komma med anbud om att riva taxivägar, kortbanor, flygplanplatser, m.m. på Storuman/Gunnarns flygbas.
Förstörelsen pågår mitt framför våra ögon samtidigt som regeringen har mage att påstå att de ökar vår försvarsförmåga.
Med tanke på den inledande kartan tillsammans med Chefsingenjörens inlägg förstår jag varför regeringen är så motvillig att genomföra en luftförsvarsutredning. Med de förutsättningar som finns för att basera flygplan i Sverige så är JAS 39 Gripen helt fel flygplan. Men med tanke på våra åtaganden gentemot leasingkunder som operarar med flygplanet så skulle det svaret vara en aning genant.
/ ”Flygvapenofficeren”
UPPDATERAT 2012-07-18
Jag skulle vilja komplettera inlägget med tankar kring hur flygvapnets värnpliktiga tjänstgjorde innan sekelskiftet. Flygvapnets värnpliktiga soldater tjänstgjorde i elva månader, plutonbefäl som menig. Utbildningsgraden var sålunda hög på de soldater som utförde hantverket. Soldatera ryckte in fyra gånger om året. Flygvapnet hade sålunda ständigt tjänstgörande, i princip färdigutbildade soldater i organisationen tillgängliga direkt på order om beredskapshöjning.
Flygvapnet hade en grundberedskap som i stort sett liknar dagens basbataljon med den skillnaden att gårdagens soldater kunde åka ut till en delvis uppdukad bas. För att börja bedriva flygtjänst på bas så innebar det att plocka fram verktyg och tält på basen. Vi talar alltså om delar av dygn i tid för att börja bedriva försvar av Sverige, tid som ligger långt ifrån dagens, dessutom med mycket mindre ansträngning. Skillnaden mellan 1990-talets värnpliktsbaserade flygbasbataljoner och våra försvarspolitikers retorik om värnpliktsförsvarets nackdelar är så väsensskild att det är svårt att tro att de talar om samma sak som vi själva har tjänstgjort i.
Jag blir personligen i det närmaste förorättad av den retorik som föranledde Alliansens inriktningsproposition. Det är en skillnad på 1990-talets utbildning av flygvapnets värnpliktiga och det senare 00-talets utbildning av basbataljonens värnpliktiga. Med en inneliggande omgång soldater om år så blir det naturligtvis ett glapp i beredskapsförmågan men de soldater som muckade behövde banne mig inte några tre år på sig för att bli användbara. Vi hade i princip en färdig basbataljon vart annat år ifrån varje flottilj. Hade inte försvarsbeslut 04 tagits skulle vi sedan ungefär 2008 haft en rudimentär förmåga att bedriva luftförsvar ifrån våra flygbaser, det var organisationen som var gränssättande, inte personalförsörjningssystemet.
/"Flygvapenofficeren"
----------------------------------------------------
Under dagen har det aktuella ämnet, jaktflyg och beredskap, förstärkts ytterligare genom att ryskt strategiskt bombflyg Tu-22 Backfire, beväpnade med kryssningsrobotar i dag har patrullerat över Östersjön. Se Wisemans inlägg i ämnet. I svensk media finns som vanligt inget att läsa om detta.
För att krydda inlägget ytterligare så publiceras nedan en bild över flygvapnets flottiljer och flygdivisioner 1983. Att förmågan inte ökat på något sätt alls sedan dess, inte ens efter alliansregeringens tillträde 2006 kan nog alla vara överrens om, t.o.m. våra politiker.
Försvarsavvecklingen:
Kustartilleriet 1, 2
Inlägg på andra bloggar i samma ämne:
Cornucopia om krigsflygbaser
Chefsingenjören om krigsflygbaser
Anledningen till att det förra inlägget kom till världen var en nyförfattad debattartikel i DN av Cecilia Widegren(m) som mer eller mindre sågade "den gamla Försvarsmakten uppbyggd på värnplikt, och hyllade "den nya Försvarsmakten". Läs gärna hennes debattinlägg här innan ni fortsätter läsningen.
Som en uppföljning kommer signaturen "Flygvapenofficeren" fortsätta med välbehövlig försvarsupplysning genom ett mycket bra inlägg av motsvarande karaktär, men ur ett flygvapenperspektiv. Här nedan följer inlägget av "Flygvapenofficeren". Läs och begrunda!
(Inlägget bygger i sin helhet på öppna källor som återfinns på internet)
--------------------------------------------------------------------
Jag tackar Skipper för utrymmet, det är viktigt att hålla debattrycket upp. Eftersom Skipper så vackert redan har ramat in ämnet avser jag att gå direkt till pudelns kärna, nämligen nedmonteringen, avvecklingen eller utvecklingen av det svenska flygvapnet.
Flygvapnets förhållanden är trots allt förhållandevis lätt att förklara. Vårt flygvapen har byggt på en spridningsprincip, i första hand för skydd men också för att kunna ge verkan över hela Sveriges yta. Det sistnämnda har betydelse för de norrländska förhållandena med tre flygflottiljer på halva Sveriges yta till skillnad mot södra Sveriges upp till femton flygflottiljer. Varje flygflottilj kunde försörja ungefär åtta flygbaser med hela eller delar av basbataljoner. I bas 90 systemet hade en flygbas en personalnumerär på mellan 1 000 till 3 000 man. I normalfallet sade man att en bas med tillhöranade bataljon bestod av 2 500 man. Utbyggnaden av bassystemet Bas90 avbröts i mitten på 1990-talet. För att gå händelserna lite i förväg så visar jag följande karta:
Källa: Jacobsson, Håkan, ”Svenskt behov av lufttankning?”, Enskild uppsats ChP 00-02, FHS 2002-06-20
Kartan visar vilket luftrum det svenska Flygvapnet skall hävda i förhållande till Europa. Jag länkar också gärna till Wisemans eminenta inlägg ”Alla ägg i samma korg” där Wiseman reder ut begreppen om flygbasers skyddsnivåer för att kunna leverera verkan. En flygbas måste kunna skydda flygplanen med fortifikatoriska åtgärder såsom att bygga hårdgjorda skydd, populärt kallade ”Shelters”, om vi skall härbärga många flygplan inom en trång yta. Vidare måste flygbasen göras i princip oåtkomlig för luftangrepp genom ett starkt luftförsvar med luftvärn som en av huvudkomponenterna. Alternativet är att sprida ut många flygbaser över ytan och göra varje flygbas så pass stor att vi kan parkera flygplanen med stort mellanrum samt att vi på varje bas har flera rullbanor samt en kraftfull organisation för att röja och reparera banorna.
För att uppnå en fullgod verkan av ett flygplan som luftförsvarskomponent i ett bassystem med få baser på en yta som Sveriges så måste vi ha ett flygplan med lång räckvidd. För att förtydliga resonemanget hänvisar jag till Chefsingenjörens ingående inlägg: ”Upprop rädda Ärnabasen. Ett flygplan med JAS 39 Gripens prestanda räcker inte långt om vi samtidigt vill ha mer än några få jaktrobotar med oss i området. Jag lämnar till läsaren att som tankeövning plotta de europeiska flygbaserna på ovanstående karta.
Likt Skipper börjar vi det egentliga inlägget med den pre-sekelskiftiska eran. Vid år 1999 hade vi sju flygflottiljer, ifrån norr räknat: Kallax/Luleå – F21, Frösön/Östersund – F4, Ärna/Uppsala – F16, Såtenäs/Lidköping – F7, Kallinge/Ronneby – F17 och Barkåkra/Ängelholm – F10.
Enligt boken Flygplankort 1999 är aktionsradien för flygplan JAS39 800 km. I denna aktionsradie får vi då räkna med att flygplanet startar och flyger med bränsleekonomisk hastighet en sträcka på 800 km och där skjuter sina vapen för att direkt vända och flyga hem med bränsleekonomisk hastighet. Som kuriosa kan nämnas att ”Flygplankort 1999” anger att flygplan JA37 har 1000 km aktionsradie.
Med detta resonemang förstår vi att det behövs baseringar utanför flygflottiljerna för att kunna tanka och ladda flygplanen. Wikipedia anger nedanstående tabell med flygbaser av Bas90-standard. Utöver dessa baser finns ett antal andra baser byggda enligt tidigare standard, dessa baser användes främst som reserv och sidobaser till aktiva huvudbaser.
| Anläggningsnummer | Flygfält | Fältnummer | Utbyggnadsår | Övrigt |
|---|---|---|---|---|
| Anl 102 | Gunnarn flygbas | Fält 28 | 1987 | |
| Anl 103 | Hagshult flygbas | 1983 | Fortfarande militär flygbas idag (2012). | |
| Anl 115 | Råda flygbas | Fält 20 | 1990-91 | |
| Anl 119 | Fällfors flygbas | Fält 40 | 1983 | Enda flygbas 90 med krigsbergtunnel. |
| Anl 120 | Örebro flygplats | 1994 | Idag Örebro flygplats. | |
| Anl 136 | Rommehed flygbas | fält 15 | 1990 | Idag Borlänge flygplats. |
| Anl 143 | Kjula flygplats | fält 56 | 1987 | Idag Eskilstuna flygplats. |
| Anl 147 | Visby flygplats | 1992 | Idag Visby flygplats. Idag Detachement till F 17 Kallinge. | |
| Anl 160 | Vidsels flygbas | fält 42 | 1989 | Idag RFN RobotFörsökplats Norrland. Militärt. |
| Anl 170 | Kubbe flygbas | fält 44 | 1990 | |
| Anl 171 | Åmsele flygbas | fält 41 | 1985 | |
| Anl 177 | Byholma flygbas | fält 85 | 1989 | |
| Anl 181 | Färila flygbas | fält 46 | 1991 | |
| Hasslösa flygbas | fält 6 | 1996 | ||
| Anl 189 | Jokkmokks flygbas | fält 49 | 1988 | Idag delvis civil. Största Bas 90 anläggningen. Fortfarande militärt. |
| Anl 211 | Karlstad flygplats | 1997 | Idag Karlstad flygplats. | |
| Anl 301 | Hässlö flygplats , | 1991 | Tidigare F 1 Hässlö. Avser en kortbana på E18 öster om Västerås. Idag motortrafikled. Flygplatsen idag civil. | |
| Anl 304 | Frösö flygplats | 1991 | Tidigare F 4 Frösön. Idag Åre Östersund Airport. | |
| Anl 307 | Såtenäs flygbas | 1990-91 | Idag F 7 Såtenäs | |
| Anl 313 | Bråvalla flygplats | 1981 | Tidigare F 13 Norrköping. Idag Norrköping-Bråvalla flygplats. Berghangarer, fortfarande i militär ägo. Används som uppställningsupplag av utrangerad militär materiel. | |
| Anl 315 | Söderhamns flygplats | 1978 | Tidigare F 15 Söderhamn. Begränsad utbyggnad, enbart en kortbana. Idag civil flygplats. | |
| Anl 321 | Luleå flygplats, | 1996 | Idag F 21 Luleå. Delvis civilflygplats. Militär ägo. |
Efter FB00, mot slutet av denna försvarsbeslutsperiod så ser vi följande karta uppenbara sig:
En stridsflygdivision på F17 och en stridsflygdivision på F21 har ombeväpnat till flygplan JAS39. Flygflottiljen F4 hinner i praktiken inte ombeväpna till JAS 39. Kartan över de kvarvarande flygbaserna hämtad från FHS-uppsats: Håkan Jacobsson, ”Svenskt behov av lufttankning?”, Enskild uppsats ChP 00-02, FHS 2002-06-20 ser då ut så här i norr:
Och i Söder, observera att Flottiljen F7 Såtenäs har fallit bort i hanteringen p.g.a närheten till baserna Råda och Hasslösa.
Man ser att Flygvapnet i detta skede skulle kunna täcka Sverige i luftförsvarsrollen på ett par timmar, den tid det tar att klargöra och transportera vapnen. Det här är en skamgräns för Flygvapnets förmåga att försvara Sverige.
I Försvarsbeslut 2004 så reducerades flygvapnet till det här med två insatsdivisoner vardera på Kallax och Kallinge. Aktionsradierna räcke till för att täcka Sveriges yta men med begränsning enligt resonemang i inledningen. I försvarsbeslutet angav man också att det inte längre var viktigt att kunna bedriva daglig flygverksamhet över hela Sverige.
Basläget blev detta:
Observera att vi har kvar två stridsflygflottiljer och två stycken insatsbaser, Hagshult (artikel) och Jokkmokk. Övriga vitmarkerat är försvarsmaktsägda flygplatser med varierande status. Vi har också skapat ett ”dike” i det geografiska mittsverige. (Försvarsmakten har publicerat ett eget dokument med information rörande dessa baser kopplat till vindkraftsfrågan / Skipper)
Inriktningspropositionen 2009 skapade inget nytt geografiskt läge. Man reducerade stridsflygdivisionerna till 75 %. Genom att lägga pliktlagstiftningen vilande så har vi också minskat möjligheterna att bemanna basbataljonerna som till antalet blivit två stycken. Soldater kostar pengar och det finns en svag förmåga att behålla de soldater vi rekryterar. Flygvapnets reella förmåga har gått ned sedan regeringsskiftet. Alliansregeringen kan inte beskyllas för att ha lagt grunden men de har valt att bygga vidare på den, dessutom har de har snålat på stomme, inredning och fasad på huset som grunden står på.
Låt oss blicka tillbaka till detta inläggs första bild. På varje bas skulle en halv stridsflygdivision kunna husera men hur delar man något som är tre fjärdedelar så stort i två lika stora meningsfulla bitar? Resultatet av regeringens förmågeövning är att vi kan basera ut en halv egentlig stridsflygdivison på en bas samtidigt som en fjärdedel av en egentlig division baserar annorstädes. Vi kan alltså leka med tanken att flygvapnets fyra stridsflygdivisioner baserar ut till åtta ställen, vilken uthållighet kan vi få om vi vill operera med fler än ett fåtal flygplan med tanke på hur reducerade de två flygbasbataljonerna är?
Vi måste också ställa oss frågan hur vi skall kunna utbasera till flygplatser som inte är förberedda för att kunna operera med flygplan 39. Var skall vi hantera flygplansammunitionen, hur får vi med oss verktygen som behövs, kan vi överhuvudtaget försörja flygplatsen med drivmedel av rätt kvalitet och ammunition? Sveriges yta är stor och hur många baser och divisioner finns i Europa om vi tittar på jämförbara ytor?
Vi måste också inse att de baser vi tidigare lagt ut stora summor för att iordningställa nu i rask takt ”återställs”. I ett första skede har man rivit upp basernas kommunikationsnät och plomberat skyddsrum och ledningsplatserna Bascentralen och Komandocentralen. Den 25 Juni i år var sista datum för att komma med anbud om att riva taxivägar, kortbanor, flygplanplatser, m.m. på Storuman/Gunnarns flygbas.
Förstörelsen pågår mitt framför våra ögon samtidigt som regeringen har mage att påstå att de ökar vår försvarsförmåga.
Med tanke på den inledande kartan tillsammans med Chefsingenjörens inlägg förstår jag varför regeringen är så motvillig att genomföra en luftförsvarsutredning. Med de förutsättningar som finns för att basera flygplan i Sverige så är JAS 39 Gripen helt fel flygplan. Men med tanke på våra åtaganden gentemot leasingkunder som operarar med flygplanet så skulle det svaret vara en aning genant.
/ ”Flygvapenofficeren”
UPPDATERAT 2012-07-18
Jag skulle vilja komplettera inlägget med tankar kring hur flygvapnets värnpliktiga tjänstgjorde innan sekelskiftet. Flygvapnets värnpliktiga soldater tjänstgjorde i elva månader, plutonbefäl som menig. Utbildningsgraden var sålunda hög på de soldater som utförde hantverket. Soldatera ryckte in fyra gånger om året. Flygvapnet hade sålunda ständigt tjänstgörande, i princip färdigutbildade soldater i organisationen tillgängliga direkt på order om beredskapshöjning.
Flygvapnet hade en grundberedskap som i stort sett liknar dagens basbataljon med den skillnaden att gårdagens soldater kunde åka ut till en delvis uppdukad bas. För att börja bedriva flygtjänst på bas så innebar det att plocka fram verktyg och tält på basen. Vi talar alltså om delar av dygn i tid för att börja bedriva försvar av Sverige, tid som ligger långt ifrån dagens, dessutom med mycket mindre ansträngning. Skillnaden mellan 1990-talets värnpliktsbaserade flygbasbataljoner och våra försvarspolitikers retorik om värnpliktsförsvarets nackdelar är så väsensskild att det är svårt att tro att de talar om samma sak som vi själva har tjänstgjort i.
Jag blir personligen i det närmaste förorättad av den retorik som föranledde Alliansens inriktningsproposition. Det är en skillnad på 1990-talets utbildning av flygvapnets värnpliktiga och det senare 00-talets utbildning av basbataljonens värnpliktiga. Med en inneliggande omgång soldater om år så blir det naturligtvis ett glapp i beredskapsförmågan men de soldater som muckade behövde banne mig inte några tre år på sig för att bli användbara. Vi hade i princip en färdig basbataljon vart annat år ifrån varje flottilj. Hade inte försvarsbeslut 04 tagits skulle vi sedan ungefär 2008 haft en rudimentär förmåga att bedriva luftförsvar ifrån våra flygbaser, det var organisationen som var gränssättande, inte personalförsörjningssystemet.
/"Flygvapenofficeren"
----------------------------------------------------
Under dagen har det aktuella ämnet, jaktflyg och beredskap, förstärkts ytterligare genom att ryskt strategiskt bombflyg Tu-22 Backfire, beväpnade med kryssningsrobotar i dag har patrullerat över Östersjön. Se Wisemans inlägg i ämnet. I svensk media finns som vanligt inget att läsa om detta.
För att krydda inlägget ytterligare så publiceras nedan en bild över flygvapnets flottiljer och flygdivisioner 1983. Att förmågan inte ökat på något sätt alls sedan dess, inte ens efter alliansregeringens tillträde 2006 kan nog alla vara överrens om, t.o.m. våra politiker.
Försvarsavvecklingen:
Kustartilleriet 1, 2
Inlägg på andra bloggar i samma ämne:
Cornucopia om krigsflygbaser
Chefsingenjören om krigsflygbaser
14 juli 2012
Moderaternas tolkning av hur man ökar antalet tillgängliga förband?
När DN häromdagen publicerade en debattartikel där moderaternas främste representant (vice ordförande) i försvarsutskottet och tillika nyutnämnd ordförande i försvarsberedningen Cecilia Widegren återigen ondgjorde sig över hur dålig den gamla Försvarsmakten var, och hur bra den nya Försvarsmakten regisserad av bl.a. moderaterna är, då kändes det som bägaren rann över.
Widergren skriver bland annat följande i sin artikel
Med alliansregeringen har arbetet påbörjats för att stärka försvarsförmågan och öka antalet tillgängliga förband.
Arvet från värnpliktstiden med ett försvar med låg beredskap och ett dåligt användande av resurser, hör gårdagen till. Det fanns två parallella insatsorganisationer – en för försvaret av Sverige, bemannad av värnpliktiga, och en för internationella insatser, där man var tvungen att rekrytera nya soldater för varje insats.
Genom att göra värnplikten vilande och införa ett personalförsörjningssystem byggt på frivillighet får vi istället ett mer effektivt försvar med en sammanhållen insatsorganisation. Samma soldater, sjömän och officerare kan användas både i Sverige och utomlands och förbanden håller samman över tid och kan behålla och utveckla sin kompetens. Detta är helt avgörande i dagens konfliktmiljö.Widegren har uppenbart lyssnat alltför mycket på den förre försvarsministern Sten Tolgfors, då hans argumentation och sätt att tolgföra "den nya Försvarsmakten" lyser igenom alltför tydligt då Widegren ska finna sina egna argument för att motivera den politik som partiet valt att föra i försvarsfrågan.
Det mest beklämmande är att Widegren och övriga försvarspolitiker får stå mer eller mindre oemotsagda i frågan då man hävdar att man med sin försvarspolitik ökat antalet tillgängliga förband? Detta då hon till stor del har helt fel i sak. Marinen och flygvapnet har alltid haft stående insatsklara förband med mer eller mindre samtliga fartyg och flygplan som funnits. Insatstiden har varit allt från några minuter till som längst en vecka. Att nuvarande försvarspolitiker helt bortser från detta faktum då man räknar tillgängliga förband nu jämfört med förr är skrämmande.
Bara för att redovisa fakta så finns här nedan tre olika bilder som representerar svenska disponibla/operativa sjömålsrobotbestyckade stridsfartyg vid tre ögonblickstillfällen. Den första bilden representerar 1999, dvs innan Försvarsbeslutet 2000 (FB-00), den andra efter FB-00 och den sista bilden representerar tiden efter FB-04 d.v.s. nutid (2012). Cirklarna runt fartygen representerar den ungefärliga räckvidden på sjömålsrobotsystemen (Rb15 resp Rb12).
 |
| Ytattack 1999 2 korvett typ Stockholm 4 korvett typ Göteborg 12 robotbåt typ Norrköping 8 patrullbåt typ Kaparen 4 patrullbåt typ Hugin Cirklarna runt fartygen redovisar den ungefärliga robotportén för Rb-15 resp Rb-12. |
 |
| Ytattack 2003 2 korvett typ Stockholm 4 korvett typ Göteborg 6 robotbåt typ Norrköping 8 patrullbåt typ Kaparen |
 |
| Ytattack 2012 2 korvett typ Stockholm 2 korvett typ Göteborg |
Strax efter FB-04 så avvecklades även en korvett av Göteborgsklass (HMS Göteborg) och 2006 avvecklades även HMS Kalmar.
Återstoden av svensk operativ robotbestyckad ytattack är således fyra stycken korvetter.
När man läser att svenska politiker fortfarande anser att de nu stärker försvarsförmågan och ökar antalet tillgängliga förband genom sin s.k. reform, ja då blir man både trött och uppgiven. När man dessutom generaliserar genom att kalla hela värnpliktsförsvaret för förrådsställt, med låg beredskap och ett dåligt utnyttjande av resurser, ja då blir man till och med arg när man har ovanstående kalla fakta i bakhuvudet.
Att lyssna till argumenten för den pågående försvarsreformen känns nästintill som en förnedring av all personal som gett sitt yrkesmässiga liv till att bemanna, vårda och att med svensk ytattack öva under stundom mycket krävande förhållanden, och fortfarande gör exakt samma sak i dag som tidigare. Skillnaden är att antalet tillgängliga plattformar i dag endast är ca 15% jämfört med tiden före FB-00 p.g.a. en katastrofalt förd försvarspolitik från såväl socialdemokrater som moderater.
Ps1) All information finns att finna i öppna källor och i synnerhet på http://www.forsvarsmakten.se samt http://www.fmv.se
Ps2) Motsvarande sammanställning skulle kunna göras över tillgängliga stridsflygplan, men detta överlåtes med varm hand till någon annan att göra.
10 juli 2012
Ljudbokrecensioner: Midvintermörker & Operation Nordvind
En liten bokrecension, eller rättare sagt två kan väl vara på sin plats så här i semestertider. Efter att tidigare har läst båda böckerna i bokform har de även avverkats i ljudboksform. Vad passar väl bättre än en ljudbok i öronen samtidigt som man ligger och halvsover i hängmattan, eller kör bil i regnvädret.
Midvintermörker av Lars Wilderäng
Boken handlar i korta ordalag om ett ryskt väpnat angrepp (strategiskt överfall) på Sverige där det ryska anfallet slår helt oväntat och mycket hårt mot ett fullständigt oförberett Sverige mitt under julfirandet. För den som läst Harry Winters klassiska trilogi "Operation Garbo" så känner man omedelbart igen sig då många likheter i scenariot och beskrivningarna finns. Midvintermörker är som sig bör skriven i en mer modern tappning med betydligt högre tempo.
Att Wilderäng ägnat sig åt mycket research märks omedelbart. Boken är skriven på ett mycket trovärdigt sätt, och det scenario som Wilderäng målar upp känns absolut inte helt orimligt, även om sannolikheten (förhoppningsvis) är liten. Rent militärt sett märks det att Wilderängs främsta kunskapsområde ligger hos markstridsförbanden, och i synnerhet stridsvagns- och stridsfordonsdelarna är väldigt ingående beskrivna. Flygscenerna med JAS 39 Gripen är också relativt ingående beskrivna. Där man hade önskat mer ingående detaljer är i de marina scenariot där HMS Visby och HMS Orion nämns relativt ytligt tillsammans med örlogshamnen i Karlskrona. Ett litet plus är dock att vår amiral och f.d. marininspektör Jörgen Ericsson fick vara med som tjänsteförättande ÖB i klädd namnet Eric Jörgensson.
Att Wilderäng följt försvarsdebatten ingående och ställer sig lika frågande som de flesta andra som följer den debatten, att man fullständigt demilitariserat Gotland genom ett antal korkade försvarsbeslut framkommer tydligt och beskrivs på ett mycket bra sätt.
De mindre bra sakerna med boken är de ständigt upprepade "callsigns" för såväl stridsfordon, stridsvagnar som flygplan. Där hade nog boken vunnit mer på om författaren utelämnat åtminstone delar av dessa "callsigns". Detta blev ännu mer påtagligt vid lyssning på ljudboken. Vidare så blir man rätt trött på uttryck som "det är jävligt uppfattat" när de förekommer för ofta. Slutligen så uppfattar jag det som att författaren aldrig fick chans att "korrekturlyssna" på inläsningen då uppläsaren blandar Engelska och Svenska och förortningar i sina uttal av exempelvis AWACS, AMF 1, Kilo. I övrigt så är uppläsaren mycket bra.
Sammanfattningsvis så är detta en bok som jag rekommenderar starkt som semesterunderhållning. Boken håller ett genomgående mycket högt tempo, och det är svårt att sluta lyssna då man hela tiden vill höra mer. Det borde vara ett krav för alla svenska politiker att läsa boken, i synnerhet tjänstgörande inom försvarsområdet. Bokens behållning är inte hur den är skriven, där själva skriftkonsten säkert kan utvecklas ytterligare vilket inte är konstigt alls då det är en debutbok vi pratar om. Den stora behållningen är sakinnehållet och beskrivningen av det bedrövliga läge som våra svenska politiker satt Försvarsmakten och således Sverige i kopplat till alla neddragningar och reduceringar den senaste åren. Köp boken, men den gör sig bättre i skriven form än i ljudboksformatet.
Väntar med spänning på uppföljaren vid namn XXX som jag vet Wilderäng jobbar på just nu. Förhoppningsvis får vi betydligt flera marina inslag i den kommande boken också.
Betyg: FYRA SJÖMÅLSROBOTAR
Operation Nordvind av Kaj Karlsson
Denna bok har en helt annan karaktär än den föregående recenserade. Om Midvintermörker är av "Operation Garbo typ" så är boken Operation Nordvind mer av samma karaktär som Guillous Hamilton böcker.
Kaj Karlsson som själv är f.d. SSG operatör har självklart nyttjat sina egna erfarenheter inom området för att kunna återge för lyssnaren de oerhört målande beskrivningar av stridssituationer, vapenmaterial och föreberedelser runt olika typer av operationer.
Huvudrollsinnehavaren Gustav Sterner har, om man läst på lite om författaren, alltför stora likheter med författaren själv för att det ska vara en slump. Sterner är en riktig övermänniska, kompetent, snygg och tål hur mycket stryk som helst. Även här finns många likheter med hjälten Carl Hamilton.
Författaren har även lagt in en del av sina egna fördomar kopplat till de marina kollegorna i flottan. (Sterner är kustjägare i grunden precis som författaren). Kaj Karlsson har med glimten i ögat fått med en mängd små detaljer runt kustartillerister/flottister som bara den insatte kan förstå det humoristiska i fullt ut. Beskrivningar som när Gustav kallt konstaterar efter att gjort taktsteg vid inträdet till mässen. "Flottisterna var mer avslappnade och brydde sig föga. Hälsningen besvarades inte." Eller som när huvudrollsinnehavaren låg ute i fält under en gran och frös häcken av sig så "satt flottisterna i den varma stridsledningscentralen på fartygen och åt snittar". Sådana små detaljer gör att man småler för sig själv och gör bokens helhetsintryck mer genuint.
Boken är uppdelad i tre huvudsakliga delar där den första delen bygger upp personprofilen och bakgrunden. Den andra delen beskriver ett terroristangrepp på en Finlandsfärja och beskriver hur utsatt en sådan är för den som skulle vilja göra stor skada på antingen materiel och/eller människor. Den sista delen beskriver en operation i ett annat land. Den sista delen har vissa likheter med Jan Guillous bok Vendetta där Hamilton ska hämnas på sin ärkefiende Don Tommaso genom att ta sig in i hans hem.
Att skådeplatserna och operationstyperna lika gärna skulle kunna vara platser för en skarp SOG operation råder det ingen tvivel om. Karlsson verkar helt klart veta vad han pratar (skriver) om helt enkelt.
Som helhet är boken mycket välskriven. Att Karlsson är debutförfattare framgår inte alls. Detta då själva skriftkonsten håller så hög klass att den lika gärna skulle kunna vara skriven av en erfaren författare. Om man ska hitta förbättringspotential så ligger denna dels i att boken tappar tempo i vissa delar mellan de stora händelserna. Vidare så skulle omständigeterna och framförallt efterspelet i samhället efter terrorattacken på finlandsfärjan kunna beskrivas mer ingående vilket skulle lyft boken ännu mer.
Sammanfattningesvis är det en mycket läsvärd bok som rekomenderas starkt. Ljudboken är oerhört bra då den extremt skicklige uppläsaren Reine Brynolfsson lyfter innehållet ytterligare med sin inlevelse. Boken ger emellanåt välriktade men sakliga käftsmällar till den politiska nivån kopplat till alla reduceringar av Försvarsmakten under de senaste åren vilket gör den ännu bättre. Att Karlsson har ett brinnande engagemang för frågor runt samhällets sårbarhet märks även detta. Köp boken, gärna på ljudbok!
Förhoppningsvis får vi snart en uppföljare till boken, vilket nog många som läst Operation Nordvind ser fram mot.
Betyg: FYRA SJÖMÅLSROBOTAR
8 juli 2012
Är läsarna lika negativa som bloggarna?
Under Almedalenveckan så myntades uttrycket "Det är gott om negativa bloggare därute" i samband med seminariet "Klarar Sverige ett väpnat angrepp" som jag skrivit om här.
Underförstått var detta ett omdöme som alla de bloggare som skriver som den svenska försvarsförmågan och Försvarsmakten erhöll. Sådana renodlade "försvarsbloggar" finns inte så många, ett tiotal om man räknar högt, så det är ganska lätt att dra slutsatsen vilka som åsyftades.
Är alla dessa bloggar verkligen negativa? Nej knappast negativa i ordets rätta bemärkelse.
I stället för att bara klassa in dessa bloggar som "negativa" så borde det måhända vara ett sundhetstecken att ställa sig frågan varför man uppfattar de budskap som förmedlas som "negativa"?
Samtliga så kallade försvarsbloggar som jag själv läser har enligt min uppfattning några mycket viktiga saker gemensamt.
Jag törs nog med säkerhet påstå att alla dessa vill se vårt land Sverige förvaltas av politiker som ser till rikets bästa avseende att ha en väl fungerande säkerhetspolitik som bygger på seriösa analyser och bedömningar av omvärldsläget. Inte som så skett många gånger, att göra snabba ekonomiska hemtagningar i statsbudgeten på Försvarsmaktens bekostnad.
Vidare så vill alla se en Försvarsmakt som är rätt dimensionerad för att kunna möta ett snabbt förändrat omvärldsläge och att det finns rätt materiel i rätt omfattning. Rätt personal, i rätt numerär som är välutbildade och välövade.
Slutligen så ser nog alla "försvarsbloggare" att såväl politiska nivån, men även Försvarsmakten tog lite bättre hand om sin personal och verkligen levde upp till den numera uttjatade devisen "personalen är vår viktigaste resurs".
När man som s.k. "försvarsbloggare" ser att en eller flera av ovanstående saker brister på ett eller annat sätt så kommer man självklart att reagera genom att ha synpunkter på vissa sakfrågor. I synnerhet när de politiska besluten och inriktningar fattas av personer som ofta helt saknar grundläggande kompetens och förutsättningar för att, för Sveriges säkerhet, ta helt avgörande beslut i militära sakfrågor. Det är sannolikt dessa åsikter (som kanske inte alltid överensstämmer med den politiska linjen) som då felaktigt benämns som negativa.
Arméinspektören Bernt Grundevik skrev nyligen på Armébloggen följande tänkvärda ord som alla Försvarsmaktsanställda borde anamma, och som politiker åtminstone borde reflektera över.
De flesta svenskar, utanför försvarsmakten, jag möter har generellt en mycket liten kunskap om försvaret.... Det är vi som jobbar i Försvarsmakten som känner till sakförhållandena. Det är därför viktigt och avgörande att vi försvarsanställda engagerar oss och vågar föra en saklig debatt. Det är just detta som människor förväntar sig. Läser man olika anonyma bloggar så går det inte att undgå den kritik som lyfts fram att det är för få försvarsanställda som offentligt vågar delta i debatten.... Vi har mellan 18-24 månader på oss att sakligt debattera. Därefter måste vi alla respektera och acceptera det beslut som fattas i demokratisk ordning av Sveriges riksdag.Det finns självklart politiker och i synnerhet vissa försvarspolitiker som självklart är undantagna, som har ett brinnande engagemang runt försvarsfrågor, där den verkliga försvarsfrågan betyder mer än den egna politiska karriären. Sådant inger respekt, och de som följer "försvarsbloggarna" vet självklart vem/vilka som avses.
Om vi backar tillbaka till frågan "Klarar Sverige ett väpnat angrepp" så blir man självklart både oroad och bekymrad när den politiska nivån, utan att tveka, svarar JA på denna förvisso hypotetiska fråga. Ett "väpnat angrepp" ska inte alls förväxlas och diskuteras i samma mening som man diskuterar hotbild. Hotbilden är något som man bygger sina analyser på, och anpassar sin Försvarsmakt efter, d.v.s. något som föregår ett rent "väpnat angrepp". Men frågan hade inte med hotild att göra, utan handlade rent krasst om Sverige klarar att hantera ett väpnat angrepp den dagen man står inför fullbordat faktum. Det väpnade angreppet bedöms i frågeställningen också komma från närområdet, av någon som har stor militär kapacitet, och det är inte Norge eller Finland vi pratar om. Det är med andra ord helt underförstått vem som är den tänkbara angriparen i denna fråga.
Då Försvarsmakten numera mestadels består av förbandstyper i singular p.g.a. politiska beslut om nedskärningar, samt har ett stort behov av ny materiel, samt dessutom precis har avvecklat hela värnpliktssystemet så blir man självklart förvånad över det solklara JA-svaret.
För att se om det enbart är alla "negativa försvarsbloggare" som ser mörkt på det aktuella debattämnet från Almedalen så gjordes en liten enkel enkät där frågan var den exakt samma som titeln på det aktuella seminariet var (som även kan ses i efterhand här).
Klarar Sverige ett väpnats angrepp?
5% svarade JA och 95% svarade NEJ (totalt 250 svar)
Av dessa var 52% försvarsmaktsanställda och 48% arbetade således inte i Försvarsmakten.
Det som förvånade mest var den stora andelen utanför Försvarsmakten som svarade NEJ.
Nu är detta som alla förstår högst ovetenskapligt och svar på en rent hypotetisk fråga.
Svaren bygger sannolikt på olika saker, antingen kompetens i sakfrågan, eller ren magkänsla.
Som svensk politiker, oavsett partitillhörighet eller arbetsområde så bör man åtminstone reflektera över frågan. Att så stor andel har en uppfattning om att Sverige inte skulle kunna hantera ett väpnat angrepp är förstås inte bra. Detta är en grundläggande förtroendefråga som borde tas på största allvar, i synnerhet om man som svensk politiker anser att Sverige även i fortsättningen ska vara alliansfritt och stå utanför NATO.
För övrigt passerade denna blogg precis 250.000 unika sidvisningar och detta var inlägg nr 200. Tack alla läsare, det är ni som gör det meningsfullt att skriva ett inlägg då och då.
5 juli 2012
ME03 initierad - HMS Carlskrona till Adenviken
I dag kom beskedet som många trodde skulle kommit tidigare. Regeringen gav Försvarsmakten en anvisning att planera för en förnyad insats i Adenviken med HMS Carlskrona. Det har spekulerats mycket huruvida korvetter av Visbyklass skulle tilldelas uppdraget, men då planen för ombyggnad till version 5 samt provturer skulle rubbas för mycket så var HMS Carlskrona det självklara alternativet. Min bestämda uppfattning är att fartyg av mindre storlek än HMS Carlskrona ändå inte lämpar sig för en insats i detta område. Dessutom är tillgång till helikopter (s.k. organsik helikopter d.v.s fartygets egen helikopter) fullständigt avgörande
I anvisningen så skall HMS Carlskrona med "sjöoperativ" helikopter (Hkp 15) samt bordningsstyrka (Amf Göteborg) ingå i insatsen. Man skall även förbereda för att eventuellt leda hela insatsen (FHQ ombord) från fartyget. En repris på ME02 med andra ord. Se även EUNAVFOR internetsida.
Insatsen skall pågå från april till augusti 2013 och Försvarsmakten ska senast 14 december redovisa sina förberedelser för regeringen. Därefter ska ett formellt riksdagsbeslut fattas i frågan.
Insatsperioden är i stort sett densamma som under ME02. Problemet är att (vilket regeringen förhoppningsvis känner till) förlagd till den så kallade sydvästliga monsunperioden. Under den perioden är generellt sett piratverksamheten mycket begränsad i det aktuella området. Detta beroende på att det rent statistiskt sett är kraftiga vindar och grov sjöhävning i området. Det förekommer även dimma under perioden. Till och med så långt ut till havs som 200M. P.g.a detta så är det högst olämpligt att bege sig ut på havet i mindre båtar. Detta har till och med merparten av piraterna förstått (lessons learned). Men trots detta finns det pirater som ändå ger sig ut. Men numerären av antalet piratattacker är märkbart lägre under den aktuella perioden.
Vad ska man tycka om en ny insats i Adenviken?
Detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, och detta gäller fortfarande i de avgörande delarna.
MI höll tidigare inte med mig i min argumentation, att en insats likt denna inte gynnar utvecklingen av de marina förmågorna avseende återtagande av den väpnade striden. Han hävdade att marinen inte har något val utan måste göra båda delarna om regeringen nu önskar detta. I sak har självklart MI helt rätt, men faktum kvarstår att då HMS Carlskrona är på insats så kommer det med stor sannolikt att påverka produktionen på hemmaplan.
Det skulle inte förvåna särskilt mycket om 3.Sjöstridsflottiljen (som normalt sett bemannar HMS Carlskrona) tvingas att lägga en av korveterna Stockholm/Malmö till kaj för att kunna bemanna upp fartyget med rätt, och framförallt mer personal. För att kunna köra ett fartyg som HMS Carlskrona under så lång tid med bibehållet stridsvärde på besättningen så behöver man kör henne med ett 3-vaktssystem. Normalt sett är flottans fartyg bemannade med ett 2-vaktssystem, och knappt detta mht vakansläge m.m.
Skall man dessutom sätta upp ett FHQ ombord går det åt ytterligare personal. Så mitt stalltips är att minst ett fartyg ur den ordninarie förbandsverksamheten får stryka på foten för att bemanna upp HMS Carlskrona för en s.k. "långtbortistaninsats". Därutöver kommer man sannolikt att behöva låna in personal från andra förband och skolor. Hur det verkliga utfallet blir lär vi få tillfälle att återkomma till.
Oavsett detta så är ett svenskt bidrag till att förhindra piratverksamhet i ett hårt drabbat område som Adenviken en bra sak att deltaga i, som i allra högsta grad gynnar världssjöfarten och den fria handeln över haven samt det svältdrabbade folket i Somalia genom World Food Program.
Till HMS Carlskronas besättning som i skrivande stund är till sjöss efter att ha lämnat Visby och Almedalen bakom sig är det bara att önska en behaglig resa hem till Karlskrona över en stilla Östersjö, en skön semester och därefter nya tag med planering och övning inför en kommande insats.
Se även: Marinbloggen, Commander
I anvisningen så skall HMS Carlskrona med "sjöoperativ" helikopter (Hkp 15) samt bordningsstyrka (Amf Göteborg) ingå i insatsen. Man skall även förbereda för att eventuellt leda hela insatsen (FHQ ombord) från fartyget. En repris på ME02 med andra ord. Se även EUNAVFOR internetsida.
Insatsen skall pågå från april till augusti 2013 och Försvarsmakten ska senast 14 december redovisa sina förberedelser för regeringen. Därefter ska ett formellt riksdagsbeslut fattas i frågan.
Insatsperioden är i stort sett densamma som under ME02. Problemet är att (vilket regeringen förhoppningsvis känner till) förlagd till den så kallade sydvästliga monsunperioden. Under den perioden är generellt sett piratverksamheten mycket begränsad i det aktuella området. Detta beroende på att det rent statistiskt sett är kraftiga vindar och grov sjöhävning i området. Det förekommer även dimma under perioden. Till och med så långt ut till havs som 200M. P.g.a detta så är det högst olämpligt att bege sig ut på havet i mindre båtar. Detta har till och med merparten av piraterna förstått (lessons learned). Men trots detta finns det pirater som ändå ger sig ut. Men numerären av antalet piratattacker är märkbart lägre under den aktuella perioden.
Vad ska man tycka om en ny insats i Adenviken?
Detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, och detta gäller fortfarande i de avgörande delarna.
MI höll tidigare inte med mig i min argumentation, att en insats likt denna inte gynnar utvecklingen av de marina förmågorna avseende återtagande av den väpnade striden. Han hävdade att marinen inte har något val utan måste göra båda delarna om regeringen nu önskar detta. I sak har självklart MI helt rätt, men faktum kvarstår att då HMS Carlskrona är på insats så kommer det med stor sannolikt att påverka produktionen på hemmaplan.
Det skulle inte förvåna särskilt mycket om 3.Sjöstridsflottiljen (som normalt sett bemannar HMS Carlskrona) tvingas att lägga en av korveterna Stockholm/Malmö till kaj för att kunna bemanna upp fartyget med rätt, och framförallt mer personal. För att kunna köra ett fartyg som HMS Carlskrona under så lång tid med bibehållet stridsvärde på besättningen så behöver man kör henne med ett 3-vaktssystem. Normalt sett är flottans fartyg bemannade med ett 2-vaktssystem, och knappt detta mht vakansläge m.m.
Skall man dessutom sätta upp ett FHQ ombord går det åt ytterligare personal. Så mitt stalltips är att minst ett fartyg ur den ordninarie förbandsverksamheten får stryka på foten för att bemanna upp HMS Carlskrona för en s.k. "långtbortistaninsats". Därutöver kommer man sannolikt att behöva låna in personal från andra förband och skolor. Hur det verkliga utfallet blir lär vi få tillfälle att återkomma till.
Oavsett detta så är ett svenskt bidrag till att förhindra piratverksamhet i ett hårt drabbat område som Adenviken en bra sak att deltaga i, som i allra högsta grad gynnar världssjöfarten och den fria handeln över haven samt det svältdrabbade folket i Somalia genom World Food Program.
Till HMS Carlskronas besättning som i skrivande stund är till sjöss efter att ha lämnat Visby och Almedalen bakom sig är det bara att önska en behaglig resa hem till Karlskrona över en stilla Östersjö, en skön semester och därefter nya tag med planering och övning inför en kommande insats.
Se även: Marinbloggen, Commander
4 juli 2012
Almedalen: Utredning angående svensk maritim samverkan
Pressmedelandet finns här, och utredningen kan läsas i sin helhet här.
Till att börja med så kan man konstatera att en sådan utredning skulle gjorts för länge sen, men som vanligt. Bättre sent än aldrig. Det som kan konstateras är att man inte fullt ut utrett det faktum som kanske skulle gett mest hemtagningar avseende ekonomi. D.v.s avveckla kustbevakningen som egen myndighet och flytta över nödvändiga delar till Försvarsmakten och marinen. Utredaren nämner en sådan lösning som en framtida lösning samt vilka vinster detta skulle ge, med hänvisar till svårigheter att utreda detta kopplat till författningsmässiga aspekter. En fortsatt utredning rörande just detta kommer förhoppningsvis i ett senare skede om nu regeringen är tillräckligt klok och inser vinsterna i detta.
Utredningen kommer precis lagom till politikerveckan i Almedalen, och försvarspolitisk arena arrangerade påpassligt ett seminarium runt detta, som kan ses här, med rubriken "Våra maritima resurser - hur utnyttjar vi dem effektivast?"
Deltagare var förutom utredaren Jan Hyllander även försvarsminister Karin Enström. Från de myndigheter som berörs mest fanns Jonas Haggren (C Prod Marin) och från Kustbevakningen fanns rederichefen Kjell Larsson. Vi kommer att återkomma till innehållet i utredningen mer ingående när det är läst från pärm till pärm, men några detaljer från innehållet är värda att kommentera redan nu.
Samverkan FM - KBV
Utredaren pekar på att ett samarbete mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen definitivt kan utökas(påbörjas). Utredaren pekar bland annat att FM skulle kunna merutnyttja de nya havsövervakningsflygplan av typen Dash 8 Q-300 som KBV nu förfogar över. FM skulle kunna utnyttja resursen som en mycket kompetent MPA, vilket redan gjorts med gott resultat under ME02 i Adenviken.
Under seminariet nämndes även att nyttja den nya stora KBV-fartygen 001-003 som stödfartyg för marina enheter (där försvann förmodligen L10 projektet för gott). Man tog även upp logistik och hamnar som samverkanspunkter. Sjöövervakning och sjöinformation var en annan punkt (där FM levererar sjöläge till KBV redan i dag).
SAR-helikopter
Utredaren tog även upp den viktiga frågan rörande SAR verksamheten och i synnerhet statens helikopterresurser. Där ville utredaren att samordningsansvaret rörande SAR (sjöräddning i Sverige) skulle överföras från Sjöfartsverket till Kustbevakningen (vilket spontant känns som en mycket dålig idé - varför kommer att redovisas i ett senare inlägg).
Däremot så anser utredaren att Försvarsmakten skall återfå ansvaret för den flygande sjöräddningen med helikoptrar så fort Hkp 14 har levererats till Försvarsmakten. Detta då utredaren anser att FM på sikt kommer att ha mycket god tillgång till helikopterresurser i och med att 14, 15 och 16 systemen är levererade och operativa. (Ett förslag som låter klokt). Detta har även tagits upp på denna blogg vid ett flertal tillfällen tidigare här, här, här och här..
Kommentarer från FM och KBV
Efter utredaren fick först FM redare, Jonas Haggren komma till tals och han såg i stort positivt på denna utredning och såg många nya möjligheter men var tydlig att det är de operativa effekterna som är viktiga och oroade dig för att det enbart var ekonomiska hemtagningsvinster som skulle få styra.
Därefter fick KBV representant Kjell Larsson ordet som enbart var klädsamt negativ till det mesta. Han påtalade svårigheterna med de skillnader som finns mellan civila och militära uppgifter. Larsson tog dessutom på sig den stora polishatten vid några uttalanden och tog upp det faktum att KBV är engagerad i bekämpningen av grovt kriminell verksamhet - med sina flygplan.. Jag är inte helt säker på att polisen instämmer i Larssons uttalande. Kustbevakningens huvudsakliga uppgift är som bekant inte de polisiära (mycket begränsade) uppgifterna, utan huvuduppgiften är fortfarande miljöskydd.
Larsson tog också upp problematiken och svårigheten med nödbogseringsuppgiften man har fått i samband med sina nya fartyg. Detta fick vi se i SVTs Uppdrag granskning för drygt ett år sedan. Varför just detta skulle vara ett hinder för att slå i hop FM och KBV till en gemensam myndighet förklarade aldrig Larsson.
Att Larsson är negativ grundar sig mest sannolikt på oron för att KBV och FM slås samman till en myndighet precis så som utredaren tar upp som en lämplig väg att gå. En sådan sammanslagning skulle självfallet inte gynna KBV egna intressen, vilket heller inte är syftet.
Återkommer med ett längre inlägg runt denna utredning inom kort.
3 juli 2012
Almedalen: Klarar Sverige ett väpnat angrepp?
I dag arrangerade som vanligt Försvarspolitisk arena ett antal intressanta seminarier under Almedalenveckan med många nyckelpersoner i paneldebatterna.
Exakt klockan 10.15 så genomfördes kanske det allra viktigaste av de försvarspolitiska seminarierna. Nämligen ett seminarium med rubliken "Klarar vi ett väpnat angrepp?" Deltagarna vid denna paneldebatt var inga mindre än genlt Jan Salestrand, Annicka Engblom(m), Anna-Lena Sörensson(s), Helena Lindberg (GD MSB) och Hans Spets (Försvarsdirektör Länsstyrelsen).
Personalförsörjning och försvarsmaterielexport i all ära... Men att detta seminarium bara försvann som ett i mängden, och att inte ÖB och Försvarsministern var med i panelen är bara att beklaga då det faktiskt handlar om Försvarsmaktens huvudsakliga uppgift för att kunna motivera dess existens, d.v.s. att just att kunna möta ett väpnat angrepp.
Vi var nog trots detta en hel del intresserade som satt som klistrade på stolarna i Visby, alternativt framför livesändningen för att se vad svaren skulle bli på denna så viktiga frågeställning.
Annicka Engblom(m) var först ut och svarade (exakt) så här på huvudfrågan:
"Klarar vi ett väpnat angrepp, militärt JA! Och det gör vi idag utifrån dagens hotnivå, vi pratar alltså om konventionella militära hot. Detta råder en stor politisk enighet om. Vi har idag mycket bra kompetenser inom Försvarsmakten i dag, det är gott om negativa bloggare, debatter ute i i social media. Men jag tillhör en av dom som vill framhålla det goda arbetet och den goda kompetensen som Försvarsmakten besitter. Inte minst så får dom det erkännandet i internationella sammanhang..... I bland ser vi inte skogen för alla träd. Klarar vi ett väpnat angrepp NEJ, om man tittar på dom assymetriska hot och nya hotbilder som vi har i dag där jag vill lyfta fram det samhälle som är nollor och ettor beroende det vill säga hur det ligger till med vår cybersäkerhet....."
Anna-Lena Sörensson(s) följde på med fem minuters (ursäkta uttrycket) svammel om allt annat än att svara på frågan. Hon pratade istället för att tala om väpnat angrepp istället om kriser? Hon verkade mest obekväm med ämnet som sådant.
Därefter tog Helena Lindberg (MSB) vid och chockerade med fullständig uppriktighet och ärlighet med att säga att "Jag ska börja med att erkänna en sak, vi MSB har inte funderat så mycket över om vi klarar ett väpnat angrepp eller inte, och det hör samman med att uppdraget till oss är att planera för kriser och inte krig." Lindberg konstaterade att samverkan mellan MSB och Försvarsmakten måste utökas (läs påbörjas).
Därefter var det Länsstyrelsens representant, vilken inte heller svarade på kärnfrågan.Hans ord åteges inte här utan får ses via filmklippet om intresse finns.
Slutligen var det genlt Jan Salestrands tur att få ordet.
Han påpekade mycket riktigt att "Just nu så påtalar många att vi inte har något hot som hänger över oss, och det är ju sant. MEN vi måste ju förhålla oss till kapaciteten som finns i omvärlden och det är KAPACITETEN vi måste fokusera på, och vad den kapacteten kan användas till om en vilja uppstår att använda den mot oss. Och då är det just det väpnade angreppet som kan komma inom en osäker framtid."
Efter detta följde vidare debatt som ni kan se i sin helhet i klippet.
Jan Salestrand fötydligade dock att ett cyberhot INTE är att likställa med ett väpnat angrepp. Ett väpnat angrepp är enl Salestrand när någon fysiskt bekämpar oss i landet. Han menade också att Försvarmakten inte får glida över till att bli ett krisinstrument då man finns för den väpnade striden, då detta är vår kärnverksamhet!
Mina egna reflektioner över denna debatt. Man får börja med att bena ut huvudfrågan.
Vad är ett väpnat angrepp? När någon med fysiskt våld och vapen går in i vårt land Sverige antingen för att erövra det, eller använda det för sina egna syften.Vad innebär frågeställningen "klarar vi"? Enligt mitt förmenande så innebär detta antingen att kunna mota detta innan första fientliga kängan trampar svensk mark, alternativt att med arméstridskrafterna kasta kängornas innehavare i havet.Vem är den tänkta motståndaren (som inte framkommer i frågan)? Det är uteslutande någon som har militär kapacitet att med egen vilja sig in i ett sådant scenario, med de politiska konsekvenserna och efterspel som följd.
Sammantaget så är alltså frågans innebörd: Klarar den svenska Försvarsmakten att hindra att ett annat lands militär att erövra hela, eller stor del av Sverige?
Vidare så tvivlar nog ingen en sekund på kompetensen hos försvarsmaktens personal, men det hjälper dock inte vid ett väpnat angrepp. Då är det primärt numerär, förmågor och tillgänglig materiel som räknas Detta tillsammans med personalens kompetens.
Den enda som föredömligt svarade konkret på frågan var Annicka Engblom(m) som svarade JA, om det handlade om konventionellt militärt hot.
Nu ska ni som läsare av denna blogg få svara på exakt samma fråga här ute till höger i denna blogg. Svaret kommer att bli mycket intressant att jämföra med vårt största regeringspartis ståndpunkt.
Till en början så förvånade det moderata svaret. Men med tanke på att hon representerar det parti som satt den gällande agendan (och tilldelat ekonomiska medel) för svensk försvars- och säkerhetspolitik så borde man inte alls vara förvånad. Med ett NEJ på samma fråga så hade man i princip underkänt sin egen politik vilket självklart inte låter sig göras.
Det är beklagligt att ingen av de andra paneldeltagarna förutom Annicka ens bemödade sig att svara på huvudfrågan. Inte ens Jan Salestrand svarade konkret på frågan.
Tyvärr så kanke svaret på ovanstående frågeställning avspeglar sig i förtoendet för det man gör, när man är anställd i Försvarsmakten. Officersförbundet har precis släppt sina undersökningsresultat vilket kommenteras hos Wiseman.
Som kuriosa kan nämnas att Försvarsmakten tidgare hade fyra tydligt uttalade huvuduppgifter, vilka inte används lika tydligt längre när uppgifterna diskuteras. Dessa var(är):
VA - Väpnat angrepp (Kunna hindra)
TI - Territoriell integritet (Kunna hävda)
II - Internationella insatser (Deltaga)
SS - Stöd till samhället (Kunna bistå)
Avseende försvarsmaktens ekonomi efter 2014 och den kommande säkerhetspolitiska analysen, så återkommer vi till detta i ett senare inlägg.
Almedalen: Försvarsmakten i media
Gomorron Sverige intervju med ÖB i SVT
En längre intervju med ÖB i Expressen TV
Motsvarande intervju med försvarsminister Karin Enström(m) i Expressen TV
Statsministern avvisar mer pengar till Försvarsmakten i SVT Rapport
Efterspel: Bo Pellnäs vs Cecilia Widegren i SR P1
En längre intervju med ÖB i Expressen TV
Motsvarande intervju med försvarsminister Karin Enström(m) i Expressen TV
Statsministern avvisar mer pengar till Försvarsmakten i SVT Rapport
Efterspel: Bo Pellnäs vs Cecilia Widegren i SR P1
2 juli 2012
Moderata försvarspolitiker låtsas som om det regnar....
Dagen har fortsatt gått i Försvarspolitikens tecken, för alla förutom moderaterna kan tyckas, som i sin tur utåt sett enbart verkar rycka på axlarna och låtsas som om det regnar. Ett lite lätt sommarregn som snart blåser över så att allt blir som vanligt igen. Eller?
SVT hade i dag ett nytt inslag angående ÖB uttalande från gårdagen då han som bekant höjde rösten och konsekvensbeskrev vad innebörden skulle bli om inte regeringen skjuter til mer pengar från 2014 och framåt.
I inslaget fick ÖB stöd av såväl Widman(fp), Danielsson(c) som Oskarsson (kd). Även Hultqvist(s) har tidigare gett ÖB stöd i frågan.
Försvarminister Karin Enström(m) fick något krystat fram, och upprepade ett antal gånger att "det ligger långt fram i tiden...."
"Försvarsbloggarna har i dag även haft heta konversationer via Twitter med de moderata försvarsutskottspolitikerna Cecilia Widegren(m) och Johan Forsell(m) som pinsamt nog verkar fått gemensamma talepunkter via mail under gårdagen för att som vanligt inte svara på frågorna utan hänvisa till formalia, eller att som Forsell(m) uttala sig som en tonåring.... Här är ett axplock:
Tyktikern @Tyktikern
Missar jag något, eller är det helt tyst från de annars så aktiva @AnnickaEngblom @JohanForssell @WidegrenCecilia appropå ÖB tydliga budskap
Cecilia Widegren @WidegrenCecilia
Därefter långsiktig bedömning om vilka uppgifter som ska lösas! Rop eft mer pengar kommer f tidigt i det långsiktiga arbetet!
Skipper @Twitt_Skipper
@WidegrenCecilia Vadå "kommer för tidigt"? Det finns redan i dag åtskilliga materielprojekt m.m som väntar på beslut om finansiering. Vakna!
Wiseman @wisemanswisdoms
@Twitt_Skipper @WidegrenCecilia
Ligger det inte i begreppet långsiktighet att i god tid påpeka konsekvenser?
Cecilia Widegren @WidegrenCecilia
@wisemanswisdoms @twitt_skipper
Alla försvarsbeslut har föregåtts : arbetats igenom m samma process; självklart gälla nu med!
Skipper @Twitt_Skipper
@WidegrenCecilia Anser du att tidigare försvarsbeslut i första hand byggt på en saklig säkerhetspolitisk analys eller har andra saker styrt?
Johan Forssell @JohanForssell
Seminarium med ÖB. Alla överens om vikten av civilt meritvärde, samarbete och vara attraktiv arbetsgivare. Bara för #svfm att sätta fart!
Skipper @Twitt_Skipper
@JohanForssell Din enda fokusfråga ang #svfm ? Mer intresserad av vilken försvarsgren du kommer att rösta bort pga att ni ej tar ÖB på allvar!
Johan Forssell @JohanForssell
@Twitt_Skipper Oj då. Det var mer än jag visste.
Tyktikern @Tyktikern
@JohanForssell hur skapar en styrelse ett för medarbetarna attraktivt företag när man inte signalerar framtidsutsikter?
Att allt detta skulle komma som någon nyhet för de moderata politikerna är självklart helt fel. För den som har dåligt minne så kan detta inslag från F&F i januari 2011, d.v.s för 1½ år sedan vara värt att se. Inslaget har nämligen rubriken "ÖB kräver mer pengar till försvaret". Argumenten är desamma som nu, men detta verkar de moderata politikerna ha förträngt.
Tidigare hade merparten av de försvarsmaktsanställda moderata sympatier, då moderaterna var kända som det parti som värnade allra högst om säkerhetspolitiken och försvaret av konungariket Sverige. Frågan om kartan nu ritas om då moderaterna nu till synes verkar svika sina gamla trogna väljare som alltid värnat om att Sverige ska ha ett starkt försvar, i synnerhet då Sverige aktivt valt den alliansfria linjen.
Fredrik Antonsson a.k.a tokmoderaten skrev följande under dagen. "Nä. Funderar allvarligt på att söka mig någonannanstans. Var är de försvarsvänliga moderaterna nu?" och även detta "Ser försvarsministern säga ingenting & svara ännu mindre när Elfsberg Aktuellt-intervjuar. Jag skäms över moderat verklighetsflykt. Skäms."
I samma ämne: Wiseman, Försvar & Säkerhet, Cornucopia?
TV: Mats Knutsson (SVT), TV4
1 juli 2012
ÖB ger politikerna raka budskap - Avveckla marinen, flygvapnet eller armén?
ÖB har tröttnat på att den politiska nivån vägrar att lyssna till, och förstå de budskap rörande Försvarsmaktens framtida ekonomi som både han själv och Officersförbundet fört fram vid flertalet tidigare tillfällen.
ÖB som tidigare uppfattats både som osynlig och passiv går nu (lagom till politikerveckan i Almedalen) ut och ger den politiska nivån en rejält slag rätt i solar plexus med budskapet. "Tillför nödvändiga ekonomiska medel, eller lägg ned marinen, flygvapnet eller armén"
Det som måste skrivas när en överbefälhavare går ut med ett sådant statement har redan skrivits på ett alldeles förtäffligt sätt av Wiseman, så några upprepningar av dessa rader behövs inte. Detta inslag på SVT måste dock ses. Ett inslag som varit huvudnyhet i samtliga SVT nyhetssändningar under kvällen.
Det ska bli mycket intressant att se om framförallt de moderata försvarspolitikerna aktivt ger sig in i debatten och kommenterar detta utspel från ÖB, eller om det kommer att vara lika tyst som när SvD avslöjade att det inte blir några mer pengar, och att eventuella nya förbandssnedläggningar är att vänta. D.v.s. genomförandegruppen i repris. Har möjligen statsminister Reinfeldt och försvarsmi... förlåt, finansminister Borg redan gett ut så kallade talepunkter(tystnadsdirektiv) till sina partikamrater för denna heta fråga?
Vi får verkligen hoppas att politikerna ställs mot väggen inför den aktuella frågan, bland annat under detta arrangemang i Almedalen arrangerat av Försvarspolitisk Arena.
Andra bloggare: Johan Westerholm, Kommunisternas blogg
Media: SR, DN, SvD, Aftonbladet
(En het debatt på twitter har brutit ut med anledning av detta där ena lägret anser att ÖB äntligen är tydlig och agerar helt rätt, medan andra sidan anser att Försvarsmakten absolut inte ska erhålla ytterligare ekonomiska medel.)
ÖB som tidigare uppfattats både som osynlig och passiv går nu (lagom till politikerveckan i Almedalen) ut och ger den politiska nivån en rejält slag rätt i solar plexus med budskapet. "Tillför nödvändiga ekonomiska medel, eller lägg ned marinen, flygvapnet eller armén"
Det som måste skrivas när en överbefälhavare går ut med ett sådant statement har redan skrivits på ett alldeles förtäffligt sätt av Wiseman, så några upprepningar av dessa rader behövs inte. Detta inslag på SVT måste dock ses. Ett inslag som varit huvudnyhet i samtliga SVT nyhetssändningar under kvällen.
Det ska bli mycket intressant att se om framförallt de moderata försvarspolitikerna aktivt ger sig in i debatten och kommenterar detta utspel från ÖB, eller om det kommer att vara lika tyst som när SvD avslöjade att det inte blir några mer pengar, och att eventuella nya förbandssnedläggningar är att vänta. D.v.s. genomförandegruppen i repris. Har möjligen statsminister Reinfeldt och försvarsmi... förlåt, finansminister Borg redan gett ut så kallade talepunkter(tystnadsdirektiv) till sina partikamrater för denna heta fråga?
Vi får verkligen hoppas att politikerna ställs mot väggen inför den aktuella frågan, bland annat under detta arrangemang i Almedalen arrangerat av Försvarspolitisk Arena.
Andra bloggare: Johan Westerholm, Kommunisternas blogg
Media: SR, DN, SvD, Aftonbladet
(En het debatt på twitter har brutit ut med anledning av detta där ena lägret anser att ÖB äntligen är tydlig och agerar helt rätt, medan andra sidan anser att Försvarsmakten absolut inte ska erhålla ytterligare ekonomiska medel.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)