Specialförbanden förbereder för insats

FM specialförband SOG förbereder sig för en marin insats utanför Libyen. Allt enligt www.mil.se. SOG (särskilda operationsgruppen) är som bekant ett nytt förband inom FM från 1 januari 2011, och är en sammanslagning av f.d. SSG och SIG, d.v.s. den stridande enheten och underrättelseenheten inom specialförbanden.

I artikeln så nämns tyvärr inte det marina specialförbandet STE (sjötransportenheten) som kommer att bli en oerhört viktig komponent om en marin insats med bordning av fartyg som huvuduppgift kommer att bli aktuell. Den info som tidigare fanns på FM hemsida är borttagen, men finns fortfarande att läsa här. STE tillhör organisatoriskt 1.ubåtsflottiljen i Karlskrona.

Att man väljer att nu förbereda SOG och STE för en insats inom ramen för operation Unified Protector i Libyen som rör bordning, tyder på att man antagligen bedömer det som en högriskoperation, annars hade man sannolikt använt marinens stående bordningsstyrka i Göteborg som organisatoriskt tillhör Amf1. 

Ännu ett bakslag för Visbyprojektet - men även en hel del positivt!

För att börja med de positiva delarna i detta inlägg så kan vi i dag ge lite information från dagens personalsamling   med MI, konteramiral Jan Thörnqvist och C Prod Marin, flottiljamiral Jonas Haggren.

Herrarna amiraler ville förmedla marinens målbild, vilket de gjorde på ett mycket bra sätt. Detta är något som vi saknat under en längre tid, åtminstone om man vill se en konkret och tydlig målbild med tillhörande handlingsplan för vägen framåt. Fluffiga visioner som stannar på power point presentationen har nog de flesta fått nog av. Nu är det något helt annat som presenteras.

För att ge några bra exempel på att marinen nu gör ett tydligt vägval så är detta mycket glädjande:

- Insatser mot en högteknologisk motståndare skall vara dimensionerande för marinen

- Vidmakthållande och utveckling av förmåga till väpnad strid har högsta prioritet

Till dessa rader kommenterade MI att det inte är för att kunna bekämpa piraten i ex. Adenviken vi skall öva våra förband mot. Marinen skall inriktas, och övas för att kunna möta den högteknologiska motståndaren. Kan vi detta, så kan vi som bonus också hantera piraten den dag vi anmodas att göra detta.

MI poängterade dock att vi inte är där nu, det handlar m.a.o om ett återtagande av förmåga och kompetens avseende väpnad strid (egentligen helt osannolikt att vi har hamnat i den sitsen). För att komma dit så har man också gjort prioriteringar avseende övningar, vilket är glädjande att se. Även det nationella perspektivet som huvudsakligt fokusområde poängterades, med möjlighet att genomföra temporära insatser utomlands då det för marinen finns lämpliga insatser.

För amfibiesystemets del så är den fortsatta inriktningen - precis som riksdag beslutat om - att innehålla både mark- och sjöoperativ förmåga. En tydlig nationell inriktning för amfibieförbanden är att en huvuduppgift är skydd av marina baser och infrastruktur.

En annan positiv nyhet är att det äntligen kommer att startas en MARINBLOGG i likhet med den nu så väl fungerande flygvapenbloggen. Start beräknas ske någon gång i augusti.


För att lämna allt det positiva, och tydliga i inriktningen av marinen så kommer sedan ytterligare ett stort bakslag för Visbysystemet. Det visar sig nu att endast två av de fem byggda Visbykorvetterna kommer att erhålla kapacitet att ta ombord helikopter. Det är enligt uppgift helt och hållet en kostnadsfråga, och i samband med ombyggnad till "version 5" så räckte pengarna endast till att utrusta två fartyg som "flygplats" med allt vad detta innebär.

Detta ser jag som en mindre skandal i sammanhanget Visbyprojektet, då det är just kombinationen fartyg - helikopter som är det vinnande konceptet. För att backa och titta på den tydliga målbilden väpnad strid mot en högteknologisk fiende så rimmar detta inte alls. Sjöoperativ helikopter (som jag behandlat ingående i flertalet tidigare inlägg 1 2 3) är idag en förutsättning för att kunna verka optimalt med vapensystem. OTHT - over the horizon targeting med hjälp av hkp är för robotsystem med en räckvidd över 200km en absolut nödvändighet. På samma sätt ger helikoptern en helt annan effekt vid insats i form av spaning och oskadliggörande av den primitiva motståndaren (läs piraten i Adenviken motsv).

Hur det kunde bli så här vore mycket intressant att få veta. Frågan är också om den politiska nivån är informerad, och vad anser då framförallt våra engagerade försvarspolitiker som ex. Allan Widman och Annicka Engblom om detta?

Är det pga av att andra nya materielprojekt (ex. Hkp-16) med kort varsel tryckts in i den redan hårt pressade materielplanen, eller beror det på fördyrade omkostnader pga svåra teknologiska och dyra lösningar inom ramen för befintligt projektet som ställt till detta? På dessa frågor hoppas vi att svar kommer inom kort.

För ett lite annat perspektiv på helikopter ombord Visbykorvetter kan jag rekkomendera att läsa chefsingenjörens tidigare inlägg rörande just detta.

Svenska flottans nya stödfartyg börjar ta form

Nu börjar man så smått gå från ord till handling.
FMV och HKV PROD MARIN arbetar nu aktivt med att ta fram flottans nya stödfartyg. Observera att begreppet "stridsstödfartyg" inte längre finns med i vokabulären runt detta projekt. Inriktningen är enligt säkra källor att bygga två fartyg.

FMV är nu igång med att ta fram ett underlag för att kunna begära in offerter från industrin för konstruktion av fartyget. Man har här bl.a. tidigt deklarerat att fartyget kan byggas på varv "world wide", något som både kan vara bra och dåligt - beroende från vilken aspekt man ser saker.

Tittar man på de specifikationer som man arbetar efter så är det alltså ett stödfartyg, beväpning oklart, men det skulle förvåna mig om man åtminstone inte bestyckade med någon sorts artilleri av mindre kaliber på fartyget.

Dimensionerna man jobbar efter är ett fartyg med en längd av 145 meter, med en bredd av 25 meter och ett djupgående som beräknas uppgå till drygt 9 meter. Om möjligt vill man minska fartygets bredd, oklart av vilken anledning. Vidare så bedömer man deplacementet till någonstans ca 8000 ton.

Fartyget skall utrustas med två helikopterplattor, varav en är avsedd för en MEDEVAC helikopter. Fartyget skall kunna ta två helikoptrar i hangar. På samma däck som helikoptern landar skall ett utrymme för kvalificerad sjukvård byggas, sannolikt enbart förberett för ett "sjukhus", då sådant är oerhört kostsamt att bygga. Att ha sjukvårdutrymmen på samma däck som helikopter underlättar förstås patienttransporter inom fartyget.

Vidare skall fartyget kunna genomföra/lämna RAS "Replenishment At Sea" genom både "alongside-" och "astern-replenishment". Fartyget inriktas mot att konstrueras med ett RORO-däck som omfattar en längd av 55 meter och en bredd av 14 meter.

Förläggningsmässigt så räknar man med att kunna förlägga en fartygsbesättning om 60 man, logistikenhet om 20 man, helikopterenhet om 30 man, sjukvårdsenhet om 25 man samt 30st extra förläggningsplatser.

Om man tittar på utkastet till skiss över fartyget så finns det vissa utseendemässiga likheter med Holländska fartyget av Rotteredam-klass, bortsett från dockningsmöjligheterna.

Personligen tror jag detta är ett bra koncept att utveckla. Jag hade dock gärna sett att fartyget utrustades med ett kvalificerat egenskydd mot luftmål. Till detta fartyg kommer vi nog att få återkomma under många gånger framöver i diskussionerna.

Modifiering av HMS Carlskrona under 2012

För de som går och hoppas (eller inte hoppas) på en ny insats med HMS Carlskrona inom en snar framtid, så är min bedömning att det med stor sannolikhet - inte - kommer att ske, då det planeras för en relativt omfattande ombyggnad av fartyget med start redan 2011-12-01, d.v.s i december innevarande år.

Arbetet kommer att pågå under drygt ett halvår och fartyget skall vara klart vid semestertid nästa sommar. Med de allmänna förseningar som alltid sker vid varv, i synnerhet om FMV är beställare och FM är ägaren till ett fartyg, så kan vi nog räkna bort HMS Carlskrona från förbandsproduktionen eller som "insatsresurs" som det numera så fint benämns under hela 2012. Efter sannolika förseningar så är det också brukligt med en omfattande provtursverksamhet innan fartyget kan bli operativt igen.

Vad ska man då göra med det gamla långresefartyget, ett fartyg som sett många utländska hamnar och gjort åtskilliga resor på de sju haven och där härbärgerat flottans kadetter i både nyktert och onyktert tillstånd?

Till att börja med så genomfördes en hel del modifieringar i samband med att hon för drygt ett år sedan gick ner till Adenviken och insatsen ME-02. Då genomfördes bl.a. en komplett ECDIS-installation på bryggan, vilket innebär att hon nu är det enda fartyget i flottan som får kasta loss utan papperssjökort ombord. Man byggde även om SLC (stridsledningscentralen) och installerade ledningssystemet CETRIS (samma system som finns ombord på våra Visbykorvetter. En hel del annat gjordes också vid samma tid.

Nu handlar det om att bygga om fartyget igen, och då med syfte att göra henne till stödfartyg för sjöstridsförbanden. D.v.s. att ersätta HMS Trossö på 3.Sjöstridsflottiljen som nu överförts till 4.Sjöstridsflottiljen som ersättare för HMS Visborg som är avvecklad sedan i vintras. En riktig stödfartygscirkus med andra ord. HMS Trossö genomför för övrigt, även hon, just nu omfattande åtgärder på Kockums i Karlskrona.

Det som nu kommer att genomföras på Carlskrona är i stort följande:
- RAS system (För bunkring av drivmedel till sjöss genom s.k. astern refueling)
- Sidobunkringsstation för vatten och drivmedel samt möjlighet att ta emot svartvatten och spillolja
- Lasthanteringssystem för att kunna lämna förnödenheter som livsmedel, reservdelar och ammunition
- Möjlighet för sidoförtöjning av annat fartyg utanpå Carlskrona samt att kunna lämna elkraft
- Införande av ett tankövervakningssystem ombord (Krav enligt RMS-F)

RAS-anläggningen som skall installeras kommer att överföras från HMS Visborg, d.v.s. återanvändning av befintlig mtrl. Här är avsikten att HMS Trossös nuvarande installation skall efterliknas.

Sidobunkringsstationen skall installeras på SB sida på mindäck (lastdäck) och skall efterlikna systemlösningen som fanns på HMS Visborg. Utrymmet skall förses med portar i bordläggningen.

På lastdäck skall minrälsen tas bort (bye bye till sista stora minfartyget). På förliga delen av lastdäck skall ett modulärt racksystem installeras för reservdelar. Även kyl och frys skall in här. Ett pallställ för 20-30 pall installeras i akterkant på lastdäck. Här kommer även plats för ammunition och vapen att skapas.Vidare kommer de aktra minportarna att vändas så att de öppnas nedåt i 90 resp. 135 grader vinkel. Portarna skall kunna användas som lastbrygga och även för dykare att gå ned vid, därav 135 grader på den ena porten.

En kran med 12m räckvidd monteras på backen för materiellyft till/från kaj samt till/från andra fartyg.

Ett arrangemang för att sidoförtöja fartyg på både SB och BB-sida skall arrangeras. 5-8 förtöjningsbeslag monteras på varje sida ca 3 meter ovan vattenlinjen. Avsikten är att kunna förtöja minröjningsfartyg samt korvetter av Göteborgs- samt Stockholmsklass. Ingen anpassning för att kunna förtöja eller elkraftförsörja Visbykorvetter skall genomföras!


(All info här ovan är hämtad från FMV internetsida)
Summa sumarum. HMS Carlskrona byggs om till att bli ett bra stödfartyg i väntan på de två nya stödfartygen som nu projekteras. Märkligt är dock att man är tydlig med att INTE fartyget konstrueras för att kunna stödja våra nya Visbykorvetter? Vidare så kan man fundera på om detta är ett kostnadseffektivt sätt att hantera försvarsanslaget?

Personligen hade jag nog hellre sett en lösning där man hade nyttjat HMS Trossö och HMS Visborg under ytterligare några år till i väntan på de två nya stödfartygen som nu projekteras. HMS Carlskrona hade sannolikt gjort med nytta som OPV. D.v.s. motsvarande uppgifter man nyttjade henne för under operationen i Adenviken, ME-02.

Ubåt eller isflak?

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg. Det är nästan så att man får lite dåligt samvete. Att stänga ned bloggen helt hade väl varit ett alternativ, men det känns inte heller rätt. Vem vet när engagemanget och lusten att skriva kommer tillbaka. Kanske förr, kanske senare eller kanske i morgon?

Alla mina bloggrannar gör som vanligt ett bra jobb när de aktivt bevakar försvarsrelaterande händelser och frågor, även om jag generellt tycker att de återkommande skandalerna och klavertrampen från, och runt just FM minskat något den senaste tiden vilket är glädjande.

Hos bloggrannen Klart Skepp har jag aktivt följt en debatt som rör främst Amfibieregementet och hur man hanterar frågan om de civilas tillträde till markområden i anslutning till Berga örlogsbas. Något som kanske förvisso något felaktigt benämns "Amfibiebataljonens charmoffensiv mot "locals" i Berga". Det man kan säga om den debatten är att inläggen kommer både från "pannbenen på regementet" och de gamla flottisterna som gärna vill ha kvar sina båtar där de alltid har haft dom. Rätt eller fel lämnar jag obesvarat än så länge.

Angående "ubåtsincidenten" på Baggensfjärden här under våren, så har denna händelse som de flesta redan känner till utretts av FM. Det var ingen ubåt, utan en badflotte. Att det avlånga mörka på bilden faktiskt var just IS, var den första spontana slutsatsen baserat på mitt tränade sjömansöga, vilket jag också skrev i mitt förra inlägg. Att det var en flotte/flytbrygga som isen tagit med sig var svårare att se. Det är till och med väldigt vanligt att man ser just sådana här mörka isflak sent på issäsongen då den sista fasta isen släpper från de inre vikarna och driver ut mot öppnare vatten. Däremot är det glädjande att en rapport av detta slaget inte bara avfärdas som påhitt utan verkligen utreds. För det finns inget som säger att det inte är en främmande ubåt som hemmafrun ser på Baggensfjärden nästa gång.

Återkommer med ett inlägg om nya stödfartyg till flottan och del 2 i min påbörjade historiska återblick om RBS-15.