Karin Enström är oss svaret skyldig!

På bilden kan de två avrustade korvetterna av Göteborgsklass som inlägget avser
beskådas. Fartygen har legat avrustade sedan 2004 respektive 2006.
Foto: www.femorefortet.se (Marindagen 2012)

Många gånger tidigare har Försvarsmaktens materielfrågor varit ett återkommande ämne i försvarsdebatten. Nästan lika många gånger har frågan handlat om varför regeringen undviker att ta helt avgörande materielbeslut. På regeringens bord finns ett antal underlag från Försvarsmakten, men regeringen har en mycket dålig ovana att skjuta dessa beslut på framtiden utan att motivera varför.

För att ge en kort bakgrund så har regeringen i regleringsbrevet till Försvarsmakten gett direktivet att all materielanskaffning överstigande 200 miljoner skall generera ett regeringsärende. D.v.s Försvarsmakten får inte själva fatta beslut om anskaffning som överstiger detta belopp.  Därför landar de flesta viktiga materielbesluten på regeringens bord, och Försvarsmakten kan bara snällt sitta och vänta på beslutet. För att gå och tjata om beslut hos regeringen gör inte en myndighet.

Med anledning av detta extremt dåliga beteenden från regeringens sida att förhala beslut, eller i vissa fall skjuta det på obestämd framtid så innebär det att Försvarsmakten i vissa fall förlorar en del av försvarsanslaget då man först budgeterat för ett projekt som man har förväntat sig att regeringen ska fatta beslut om. När regeringen sedan inte fattar dessa beslut så kan Försvarsmakten (FMV) inte arbeta upp hela materielanslaget, vilket innebär att delar av anslaget går tillbaka in i Anders Borgs statskassa. Detta då Försvarsmakten enbart tillåts att spara en viss del av de pengar man inte använder, ett s.k. anslagssparande.

Med anledning av hur illa regeringen hanterat Försvarsmaktens materielärenden så kan man nästan drista sig till att tro att regeringen systematiskt utnyttjar den här möjligheten för att få tillbaka en del av försvarsanslaget för andra syften än att stärka vår försvarsförmåga.

Ett av alla regeringsärenden som regeringen inte fattar några beslut runt är de absolut nödvändiga materielåtgärderna som krävs för att bygga om två korvetter (se bilden) till vedettbåtar som därefter är planerade att ersätta sju befintliga fartyg som ska avrustas och utgå ur organisationen av olika anledningar. Allt enligt det regeringsärende som benämns RÄ12/6, något som även C LEDS, Jan Salestrand skrev om här på bloggen för någon månad sedan.

Riksdagledamoten Peter Jeppsson (s) har förstått och insett konsekvenserna av fortsatta "ickebeslut" från regeringens sida i detta ärende, och därför ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Karin Enström(m).  

Fråga
2013/14:78 Marinens personal- och rustningsplan 

av Peter Jeppsson (S) 

till försvarsminister Karin Enström (M) 

Sex bevakningsbåtar kommer att avrustas 2015, och vedettbåten HMS Jägaren kommer att avrustas 2016. 

Enligt plan kommer ytstridsfartygen HMS Göteborg och HMS Kalmar att byggas om till så kallade vedettbåtar, för att sedan kunna utföra bevakningsuppdrag. HMS Kalmar beräknas vara i drift i mitten av 2016, och HMS Göteborg beräknas vara i drift i mitten av 2017. 

Jag har följande fråga:
Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att säkerställa att personalen kan behållas samt att beredskapen kan garanteras, med tanke på ovan nämnda förmågegap avseende uppdraget territoriell integritet?

Jeppsons fråga är högst relevant och Karin Enström har nu enligt reglerna fyra arbetsdagar på sig att författa ett skriftligt svar på fråga hon nu har fått. Det här handlar inte bara om vår nationella försvarsförmåga, utan också om rikets möjlighet (och skyldighet) att upprätthålla vår territoriella integritet genom att med fartyg kunna utföra sjöövervakningsuppgifter till sjöss. Det finns utöver det här ärendet flera andra marina materielfrågor som är aktuella, men där regeringsbeslut saknas.

Enligt Försvarsmaktens ursprungliga plan skulle åtgärder på dessa båda fartyg påbörjats redan under 2013 i syfte att kunna ersätta de sju fartyg som avvecklas redan 2015. Den planen ser mer och mer omöjlig ut med hänsyn till att regeringen förhalar beslutet.

Tyvärr har jag en känsla av att Enströms svar kommer att se ut ungefär så här.

Sverige ska ha ett modernt försvar, utformat och dimensionerat för att försvara Sverige mot de hot som finns i vår omvärld. Med den pågående försvarsreformen tar alliansregeringen ansvar för Sveriges försvar och genom regeringens satsningar på försvaret stärks försvarsförmågan. 

I dag är försvarsförmågan betydligt bättre än när reformen inleddes 2009. Redan tidigare i år har regeringen genomfört stora satsningar på Marinen i samband med beslutet att renovera ett antal stridsbåtar.

Vi kan åtminstone glädjas över att det finns en riksdagsledamot som engagerar sig i Marinens framtid, och således vår försvarsförmåga. Bra Peter Jeppsson! Låt oss hoppas på att hans engagemang återföljs av andra riksdagsledamöter än enbart Allan Widman (fp).

Karin Enström är oss nu svaret skyldig!