 |
| Foto: Försvarsmakten (Personerna på bilden har inget med artikeln att göra) |
"Personligen så börjar här en känsla av likgiltighet inför uppgiften jag ställts inför, välla upp och jag ställer mig frågan; vad håller vi på med egentligen? Det finns inget egensyfte i att utbilda dessa ungdomar bara för att utbilda dom i markstrid, samt introducera dom till en arbetsplats de uppenbarligen inte vill vara en del av".Det är inte roligt att läsa detta, och något måste uppenbart ske för att få rätsida på problemen. I kölvattnet av detta inlägg kommer nu fler röster, något som är mycket välkommet till debatten. I detta gästinlägg skriver en av de som tillhör kategorin GSS som även har genomgått GMU om sina upplevelser som anställd sjöman i Försvarsmakten.
/ Skipper
------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har under de senaste dagarna läst, dels här hos Skipper, men även på andra bloggar och Facebook om det misslyckade personalförsörjningssystemet. Något jag dock saknat är "vår åsikt" - vi som faktiskt jobbar i det, anställda soldater och sjömän som genomgått GMU och nu är en del av detta till synes misslyckade yrkesförsvaret. Så här kommer min:
Jag kan hålla med. Avhopp som närmar sig 40% kan inte kallas för en framgång. Men ser det ut på detta vis över hela Försvarsmakten?
Jag jobbar som sjöman på 4. Sjöstridsflottiljen. Jag var en av dem som gjorde GMU februari 2011 och 3 år har gått sedan dess. Så klart har flera slutat i Försvarsmakten under dessa år, vissa för en anställning i det civila, andra för att läsa OP eller SOU. Men min uppfattning är att majoriteten har stannat kvar efter genomförd GMU. Åtminstone i en sådan omfattning man kan räkna med hos en av Sveriges största arbetsgivare för unga. Trots det tycker jag mig se att just personalbrist inte är något större problem på 4. Sjöstridsflottiljen. Detta vill jag skall synas i debatten!
I samtal jag fört med fartygschefer och andra chefer har jag dessutom fått uppfattningen att de aldrig vill gå tillbaka till ett värnpliktsförsvar. Det som istället brister är att det tycks saknas pengar att fortsätta öva dessa besättningar.
Givetvis finner vi även individer som är direkt felrekryterade, och efter min GMU var det flera som valde att inte ta anställning. Men det är orättvist att påstå att det är enbart Försvarsmaktens fel. Det har heller inget att göra med vilken konstellation som sitter i regeringsställning. Jag tror att de flesta avhoppen kan härledas till rekrytering samt att vissa individer helt enkelt ljuger vid mönstringen. Det finns så klart också andra skäl till att man väljer att avsluta sin anställning, tex att man inte klarar att arbeta på sjön, eller att man vid neddragen övningsverksamhet inte har ekonomi att stanna kvar. Om ett fartyg ligger på varv större delen av året finns nog en risk att enstaka besättningsmedlemmar hellre ser sig om i världen efter något annat att göra. Det genererar mindre sjödygn, d.v.s. mindre inkomst och dessutom blir tillvaron rätt trist när man bara går och väntar på att få docka ut.
Ekonomin är en väldigt viktig anledning för en person där ingångslönen ligger på 18000kr/månad. Speciellt i Stockholmsområdet där bostadssituationen gör att nära halva bruttolönen i många fall måste läggas på boende. Då är alla extra pengar som genereras av övnings- och sjödygn extra välkomna. Visst, det finns billigare boende. Men vi är flera som flyttat till Stockholmsområdet för att komma nära vår arbetsgivare direkt efter anställning. Detta är inte så lätt med fleråriga bostadsköer och man tvingas ta de boendeformer som erbjuds.
Det tål att påpekas också att man sällan ser någon leverera någon lösning på personalförsörjningens sk brister, utan man vill hela tiden peka tillbaka och säga ”Gud vad bra det var med värnplikt”. Däremot har jag i mina, visserligen få, möten med företrädare för GMU-utbildningen och även Marininspektör alla gånger fått frågan ”Hur skall vi få folk att stanna kvar längre?”.
Jag har ingen lösning, men här är kanske ett par steg på vägen.
/ Sjöman 4. Sjöstridsflottiljen
------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har under de senaste dagarna läst, dels här hos Skipper, men även på andra bloggar och Facebook om det misslyckade personalförsörjningssystemet. Något jag dock saknat är "vår åsikt" - vi som faktiskt jobbar i det, anställda soldater och sjömän som genomgått GMU och nu är en del av detta till synes misslyckade yrkesförsvaret. Så här kommer min:
Jag kan hålla med. Avhopp som närmar sig 40% kan inte kallas för en framgång. Men ser det ut på detta vis över hela Försvarsmakten?
Jag jobbar som sjöman på 4. Sjöstridsflottiljen. Jag var en av dem som gjorde GMU februari 2011 och 3 år har gått sedan dess. Så klart har flera slutat i Försvarsmakten under dessa år, vissa för en anställning i det civila, andra för att läsa OP eller SOU. Men min uppfattning är att majoriteten har stannat kvar efter genomförd GMU. Åtminstone i en sådan omfattning man kan räkna med hos en av Sveriges största arbetsgivare för unga. Trots det tycker jag mig se att just personalbrist inte är något större problem på 4. Sjöstridsflottiljen. Detta vill jag skall synas i debatten!
I samtal jag fört med fartygschefer och andra chefer har jag dessutom fått uppfattningen att de aldrig vill gå tillbaka till ett värnpliktsförsvar. Det som istället brister är att det tycks saknas pengar att fortsätta öva dessa besättningar.
Givetvis finner vi även individer som är direkt felrekryterade, och efter min GMU var det flera som valde att inte ta anställning. Men det är orättvist att påstå att det är enbart Försvarsmaktens fel. Det har heller inget att göra med vilken konstellation som sitter i regeringsställning. Jag tror att de flesta avhoppen kan härledas till rekrytering samt att vissa individer helt enkelt ljuger vid mönstringen. Det finns så klart också andra skäl till att man väljer att avsluta sin anställning, tex att man inte klarar att arbeta på sjön, eller att man vid neddragen övningsverksamhet inte har ekonomi att stanna kvar. Om ett fartyg ligger på varv större delen av året finns nog en risk att enstaka besättningsmedlemmar hellre ser sig om i världen efter något annat att göra. Det genererar mindre sjödygn, d.v.s. mindre inkomst och dessutom blir tillvaron rätt trist när man bara går och väntar på att få docka ut.
Ekonomin är en väldigt viktig anledning för en person där ingångslönen ligger på 18000kr/månad. Speciellt i Stockholmsområdet där bostadssituationen gör att nära halva bruttolönen i många fall måste läggas på boende. Då är alla extra pengar som genereras av övnings- och sjödygn extra välkomna. Visst, det finns billigare boende. Men vi är flera som flyttat till Stockholmsområdet för att komma nära vår arbetsgivare direkt efter anställning. Detta är inte så lätt med fleråriga bostadsköer och man tvingas ta de boendeformer som erbjuds.
Det tål att påpekas också att man sällan ser någon leverera någon lösning på personalförsörjningens sk brister, utan man vill hela tiden peka tillbaka och säga ”Gud vad bra det var med värnplikt”. Däremot har jag i mina, visserligen få, möten med företrädare för GMU-utbildningen och även Marininspektör alla gånger fått frågan ”Hur skall vi få folk att stanna kvar längre?”.
Jag har ingen lösning, men här är kanske ett par steg på vägen.
- För det första se till att Rekryteringsmyndigheten VET vad de talar om och VAD de rekryterar till.
- Sluta rekrytera med löften om utlandstjänst.
- Inför anpassad GMU efter arena (Mark/Sjö/Luft/) samt Hv.
- Inför ett bindande anställningsavtal på låt säga 12 månader där Försvarsmakten när som helst under den tiden kan upphäva avtalet.
- Inför att man innan vidare utbildning till SOU eller OP måste varit anställd minst 24 månader.
- Se till att anställningstiden fylls med meningsfull verksamhet. D.v.s. övningar.
- Slopa 8+4 år som max anställningstid.
- Bevisa att det finns en framtid för oss inom Försvarsmakten.
/ Sjöman 4. Sjöstridsflottiljen
En annan sak med nuvarande personalförsörjningssystem som är i min värld befängt. Varför är rekryten arbetstidsreglerad från dag 1 FSU? Jag upplever att det aldrig finns tid att dra utbildningen i botten utan man når nästan fram och sen är det dags och sluta för annars ska rekryten ha övertid? Som kadett har man värnpliktsförmåner under sin utbildning men en soldat som knappt kan göra en helomvändning efter GMU ska ha full lön. Lön efter fullgjord befattningsutbildning, först då kan ju personen de facto leverera effekt.
SvaraRaderaGoda nyheter? Om cheferna inom Flottan aldrig vill gå tillbaka till ett värnpliktsförsvar så måste dagens personalförsörjning fungera riktigt bra! Jag gjorde GU dryga 17 månader 1993-1995 med 117 sjödygn under året vid Kustflottan. Varken befälen eller deras familjer klagade över att de övade för lite och ändå hade vi sex besättningar till fyra fartyg. (Redan då fanns möjlighet att anställa tidigare värnpliktiga - vi hade fem anställda sergeanter på samma befattning som min vid divisionen.)
SvaraRaderaNu verkar det ändå som att man vill ha vissa delar av det gamla pliktsystemet; bindande anställning på exempelvis 12 månader men utan någon förutsägbarhet/trygghet för den anställde. Det som skulle skilja en sådan "anställning" från värnplikt blir då lön/förmåner snarare än frivilligheten. I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag inser att den här typen av anställning (med undantag i LAS osv) var en förutsättning för att den nya personalförsörjningen skulle kunna fungera, och det var galet att genomföra förändringen utan den. Ändå är det så att en sådan förändring skulle vara att underkänna frivillighetens värde för personalförsörjningen.
Det som oroar mig är dock det överordnade verksamhetsperspektivet, som syftar till att ge bättre förutsättningar för verksamheten men som dock tenderar att bli kontraproduktivt. Om Försvarsmakten redan idag har problem att hitta rekryter som är lämpliga och som vill ta anställning; kommer fler lämpliga bli intresserade av att skriva på kontrakt på 1 år (2, 4 eller kanske 8 år?) om de samtidigt riskerar att bli utkastade på godtyckliga grunder?
@EOBUSARE
SvaraRaderaOm nu det utmärkta gästinlägget lyfter fram den ekonomiska faktorn,,dvs månadslönen som för låg så förstår jag faktiskt inte varför man lyfter upp ett kontraproduktivt förslag i form av att rekryterna skall ha värnpliktsförmåner. dvs lägre årsinkomst under den perioden?
Hög målsättnig är bra på alla täter men de facto när soldaterna som fortsätter är kvar under en längre tid kan man skapa en pedagogisk miljö vilket medger en högre grad av mottaglighet än utbildning i den gamla soldatfabriken.
Avseende inlägget på marinbloggen vilket även det piggar upp debatten så framgår den svåra balansgången och ett antal olika dilemman.
Hur lång skall en GMU vara? 12 veckor anser många vara för kort men är det verkligen ekonomiskt att förlänga den mot bakgrund av de som efter ett tag inser att yrkesvalet var felaktigt?
Skall jag sålla på en GMU?...sedan urminnes tider har det varit varje instruktörs dröm att få ta in ett överskott och därefter börja sålla. Finns det en risk att individer sållas bort trots att de har goda kvaliter?
Finns det en risk att individerna för resten av livet har med sig en negativ bild av FM? Är det inte bättre att öka urvalskriterierna och tillse att individerna har förutsättningarna att klara utbildningen?
Skulle vara i mångas ögon otänkbart att ta ut ett hundratal blivande flygförare och sedan som förr på veckobasis sålla och gallra ur.
När det gäller utbildningen av rekryter så har det länge diskuterats om man skall ha en specifik försvarsgrensinriktning under dessa 12 veckor. Det finns många argument för detta men frågan är om man skall ha försvarsgrensspecifik i form av arme, marin och flyg?...
Eller skall man ha ännu långtgående i form av att även ha olika profiler för Ledningsregementet, artilleriiregementet etc?
Hur många olika GMU profiler kan man ha runt om i Sverige?
Kan det finnas en nackdel med att rekryten efter sina 12 veckor söker/får jobb någon annanstans än på sjöstridsflottiljen skall man då neka honom jobb? Det lär uppmärksammas i pressen.
Eller skall man tvinga rekryten att göra om 12 veckors utbildning? Lär uppmärksammas i pressen och inte på något sätt visa upp en modern myndighet med flexibilitet.
Hur är det med grundläggande markstridskunskaper? Skall inte sjömännen gå vakt?
Skall inte sjömännen kunna hantera sitt vapen och sin utrustning på ett säkert sätt?
Skall man under sin GMU fokusera på navigering och annan sjömanskunskap för att glädja rekryten eller skall man försöka att ge grundläggande militär utb?
Man kan tro att rekryten blir en markstridssoldat men de facto vet de insatta att så ej är fallet.
Speciellt marinen med sin historik om vapenolyckan under operation med sjömän borde reflektera över vad bristande grundläggande utbildning kan innebära och där man tror att grundläggande utbildning skall genomföras senare. Tyvärr så visar de flesta exemplen att det man skjuter upp ej hinns med senare i livet.
Återigen mycket bra diskussionsinlägg men världen är ej svart eller vit,,,,,
Avslutningsvis så går det ej att undvika en kommentar om Rekryterings Myndighetens arbeten och påpekaden tillkortakommanden.
Rekryteringsmyndighetens urvalsprocess baseras på stöd av yngre befäl med insikt om förbandet och den framtida tjänstgöringen. Om förbandet och organisationen väljer att ej stödja rekryteringsmyndigheten eller hellre sänder personal med en förlegad uppfattning om det moderna FM så kan man fundera på var felet ligger?
Skit in ger skit ut och företag som anställer IT operatörer sänder ej sina gamla maskinskrivningsoperatörer för att rekrytera och intervjua ny personal med motivet att de kan avvaras för dagen.
Att en individ som genomgått en ev. kommande Marin GU söker jobb någon annanstans är så osannolikt att det knappast blir ett problem. Och om det skulle ske är 12 veckors förnyad GMU ett billigt pris att betala. Hellre att dubbelutbilda en individ en gång var sjätte Palmsöndag än att felutbilda 100% av Flottans rekryter.
RaderaGrundläggande markstridskunskaper är av ringa värde för en örlogssjöman, det har marina företrädare fört fram gång på gång. Däremot finns det massor med relevant kunskap som inte hinns med pga att man slösar tid på annat, kunskap som måste bibringas efter anställning, dvs. på arbetstid med de ökade kostnader det innebär. Det är de marina förbanden som bäst vet vilken kompetens som krävs ombord så varför inte lyssna på dem?
Att vi måste låta våra befäl genomgå flera veckors instruktörskurs för att kunna lära ut irrelevant kunskap till våra rekryter är inget annat än ett allvarligt slöseri med skattemedel.
Hur många GMU-profiler man kan ha borde styras av hur många man behöver. För Flottans del räcker det med en profil. Hur många profiler armén behöver lämnar jag åt arméförbanden att diskutera.
/ Commander
Har sedan urminnes tider på både KÖS och BÖS aldrig varit intressant att utbilda rekryter så det är inget nutida problem som plötsligt har uppstått från tomma intet tack vare ett nytt personalförsörjningssystem.
Radera@Anonym
Radera(Varning arméfokus)
Gratis boende, gratis mat, fria hemresor, betald hyra på ev lägenhet samt en slant i fickan är inte så dåligt. För att försvara riket så krävs det kroppar, många kroppar. Genomför en värnplikt och krigsplacera med en möjlighet att söka vissa stående förband ger mycket mer för riket än att skräddarsy på individnivå.
Som exempel är det ekonomiskt försvarbart att grundutbilda stridsfordonsbesättningar under ett antal månader med lön, som gör av med en skaplig peng i främst ammunition för att sedan jobba 1 månad och sticker till ett civilt jobb alternativt söker helt ny befattning? Det startar ju inte direkt en ny kurs varje måndag.
Vi kan inte hålla på och lägga en massa pengar på att utbilda soldater som kan säga upp sig helt plötsligt, i sådant fall kan vi lika gärna byta ut släckning av oljebrand mot släckning av sedelbuntar som utbildning.
Lagd utbildning ligger, sen när man är för gammal för repetitionsutbildning så placeras man i ett HV förband med tjänstgöringsplikt.
Försvarseffekten måste stå i främsta rum annars kan vi lika gärna leja ut vår verksamhet till Securitas.
Med ett värnpliktsystem på 6 månader för alla, skulle lämplighet och intresse kunna utvätderas.
SvaraRaderaIndividen och försvarsmakten skulle kunna hitta fram till vilka val som är tänkbara. Den värnpliktige skulle under sin grundutbildning få lära sig att samarbeta i grupp, hantera ett vapen, sjukvårdsutbildas och efarenhet av att leva under fältmässiga förhållanden. En ung värnpliktig behöver den typen av efarenhet för att lära känna sig själv, man mognar som människa.
Dagens system tar inte hänsyn till personlig mognad och hur den kan utvecklas. I ett skarpt läge är det avgörande ! Se värnpliktsystemet som en del av grundskolan, som också är ett tvång.
Jag hävdar fortfarande att ett stort fel i rekryteringsprocessen ligger hos rekryteringsmyndigheten. Det visar sig gång på gång att de lovar guld och gröna skogar för dem som gör GMU. Man lovar folk specifika tjänster och i många fall Påstår man saker som är rena lögner. Man sållar extremt dåligt vid testerna och man släpper igenom individer som är direkt olämpliga som GSS. Är detta något försvarsmakten måste lösa gemensamt med rekryterings myndigheten? Ja självklart! Vill också upprepa, Sluta rekrytera med löften om utlandstjänst!
SvaraRaderaSjälva GMU måste också förändras, jag är övertygad om att man som tex blivande sjöman behöver ha mer utbildning och orientering som rör flottan. Detta för att dels ge individer ett stadigt ben att stå på när man kommer ut till förbandet men också för att sålla i ett tidigt stadium. Antar att det är enklare samt billigare att ha personer som väljer att byta vapenslag eller avsluta sin tjänst under grundutbildning än efter 3 månader i tjänst.
Jag tror att det bästa man kan göra är att acceptera att värnplikten är vilande, att vi nu har ett yrkesförsvar med anställda och därmed arbeta framåt. Försök lösa de problem som finns med personal försörjningen men samtidigt inte måla fan på väggen, det är inte så dåligt som det låter överallt! En stor fördel med det nya systemet är att man har chansen att ta vara på individers tidigare erfarenheter, oavsett om det är som it-tekniker eller mekaniker, väktare eller brevbärare. För att knyta an till rekryteringsprocessen vill jag använda uttrycket rätt man på rätt plats, dvs placera den föredetta bilmekanikern som motorman för att ta ett exempel.
Jag har hört påståendet att man ser tendenser hos GSS att vara lata och omotiverade, visa nonchalans och slapphet. Håller inte med! Visst, det finns undantag, men det kan likväl bero på dåligt ledarskap. Även här kan man härleda till felrekrytering.
/Sjöman 4e Sjöstridsflottiljen
@Sjöman 4e Sjöstridsflottiljen
RaderaVarför tror du att Rekryteringsmyndigheten väljer ut olämpliga personer i stället för de mogna, ansvarsfulla, motiverade med lämpliga tidigare erfarenheter? Min gissning är för att det inte finns tillräckligt av de senare.
Så klart kan det bero på brist på lämpliga individer, men då min uppfattning är att det ändå är rätt gott om sökande så borde man kanske lyckas bättre?
RaderaJag vill även lägga till att Försvarsmakten inte är en uppfostrande institution längre. Den skall anställa mogna och ansvarsfulla individer på lika satt som vilken annan arbetsgivare som helst, och de behöver inte vara nyss fyllda 19 direkt efter gymnasiet. Riktar man sin rekrytering därefter kan man säkert få ett bättre urval dessutom.
SvaraRadera/ Sjöman 4. Sjöstridsflottiljen
@Sjöman 4.Sjöstridsflotiljen
SvaraRaderaMycket givande att höra en "röst från golvet" i debatten. Hoppas att detta inspirar fler att bidra till en bättre bild av verksamheten. Jag vill gärna kommentera dina förslag till förbättringar utifrån mina egna erfarenheter efter tio år på trupp varav ett år på GMU.
Det är två punkter i kombination med varandra som jag ser som mycket viktiga att förbättra för att kunna rekrytera rätt individer samt få dessa att stanna i FM på sikt. Den första är att få individens bild av FM / arbetsplatsen att stämma med verkligheten. Den andra är att genomföra en adekvat verksamhet ute på förbanden.
Jag vill särskilja på två olika konsekvenser av dagens brister i ovanstående två punkter. Den första leder allt för ofta till att individen under inledningen av GMU avbryter sin tjänstgöring då den dagliga verksamheten upplevs som mer krävande fysiskt och mentalt än individen var beredd på. Den andra punkten leder till att individen slutar då denna ej får arbeta och utvecklas i sin huvudtjänst.
Att ge individen en bättre bild av verkligheten kan lösas på förbandsnivå tex. genom introduktionshelger. Denna har testats tidigare under värnpliktstiden vid flera förband för att förbereda och testa individen inför inryck.
Att upprätthålla en adekvat veerksamhet på förbanden ser jag dock som ett problem som måste lösas på central nivå. Dels genom ekonomiska medel men även genom tilldelning av rätt utrustning. Det är väldigt vanligt att befattningshavare står helt utan rätt befattningsutrustning och ej kan öva även om de ekonomiska förutsättningarna finns. Jag upplever att man på plutons- och kompaninivå i dag gör ett fantastiskt arbete med att planera och genomföra en adekvat verksamhet utifrån de förutsättningar som råder (trollar med knäna). Dock så leder detta extra engagemang tyvärr endast till att vi får bättre individer; inte bättre förband.
Avslutningsvis tror jag inte på anpassade GMU:er mellan olika arenor. Möjligtvis göra en anpassade GMU för Hv. Jag ser tolv veckors GMU som fullt tillräckligt för att utbilda mycket duktiga soldater - förutsatt att man stryker flera teoretiska paket i utbildningsplanen och fokuserar på soldatfärdigheter i stället för gruppdynamik och säkerhetspolitiska aktörer. Avseende bindande anställningar tror jag det är fel väg att gå. jag tror på motsatsen, dvs ökad möjlighet till rörlighet genom att göra det enklare för individen att byta förband och befattning.
Tack för ett bra inlägg i debatten.
/ Diver
"Jag ser tolv veckors GMU som fullt tillräckligt för att utbilda mycket duktiga soldater"
RaderaProblemet är ju att flottan behöver välutbildade sjömän och inte soldater. Detta verkar fortfarande inte gått fram till någon utanför flottan.
I övrigt en bra kommentar!
@Skipper
RaderaI stand corrected. Jag utgår tyvärr enbart ur ett armé-perspektiv i mitt inlägg; erkänner mina brister i marinens behov. Vidare menar jag även att man under tolv veckor fokuserar på grundläggande soldatkunskaper. Därefter behövs en befattningsutbildning och förbandsskede.
Jag finner din mening "...flottan behöver välutbildade sjömän och inte soldater." som mycket intressant. Jag har inte tänkt i dessa banor tidigare. Ser gärna att någon lägger in sin syn på ett upplägg på en marin GMU.
/ Diver
Om det ska vara så; borde det inte heta röst från durken, skansen eller kanske från trossbotten :P?
SvaraRaderaJag håller helt med "Diver" i avseendet att man måste ge rätt bild av hur det är att arbeta som soldat eller sjöman. Dit hör mitt ständigt återkommande tjat om att sluta rekrytera med utlandstjänst som morot. Introduktionshelg låter som en mycket bra idé, men komplettera med en informativ hemsida där intervjuer och ordentliga befattning svensk rivningar finns att tillgå för intresserade. Försvarsmakten gör rätt i att visa upp de "coola" och häftiga sidorna av soldatyrket men glömmer alt väljer att inte visa de mer tråkiga - det som ändå är vardag för många. Med PRIO, materiellvård, ren fys i gympahallar och nötning på skjutbana. För oss i flottan finns mycket dagligt arbete som tål att visas upp för att ge en rättvis bild av yrket. Det man måste vara tydlig med är att påpeka är att försvarsmakten är en ovanlig arbetsplats men allt är inte skojigt och häftigt utan många gånger rätt trist och tungt. Men det är så arbetslivet ser ut, på nästan alla arbetsplatser i hela Sverige.
SvaraRaderaJag vill ta ett exempel, när jag påbörjade min anställning som sjöman oktober 2011 hade jag i princip inte gjort någon utbildning ombord på fartyg. Jag hade knappt en aning om vad en pollare eller knåp var, vad skränsa betyder eller vad en fender är för något. Jag hade lätt att lära mig, likaså mina kamrater. Men skall det vara så? Nu vet jag att många seglar gladan och falken under sin befattningsutbildning och det är ett steg i rätt riktning. Men kanske är det redan under GMU aktuellt att införa, under fliken "koll på läget" försvarsgrensspecifik utbildning. Kanske det då finns individer som kan säga, Oj, det här var inget för mig. Jag trivs bäst i skogen, och man då ger dem möjlighet att växla. Jag är väl medveten om att detta är svårt att genomföra men en idé.
Jag tycker också att det återigen är värt att påpeka att allt inte är så dystert som det låter här, de flesta är bra individer, rekryterade på goda grunder och gör ett fantastiskt jobb. Ibland tycker jag att det i debatten verkar som att Vi är värdelösa och helt tokiga hela bunten.
/Sjöman 4. Sjöstridsflottiljen
@Sjöman 4.Sjöstridsflottiljen
RaderaKort inlägg. Min uppfattning är att GMU:n är uppbyggd så att individen skickas till den utbildningsplats som är geografiskt närmast individens bostad(?). Detta kan tex. leda till att en individ som är intresserad av att tjänstgöra i marinen kan komma att genomföra sin GMU i Arvidsjaur.
Kan en möjlig väg framåt vara att från början sända aspiranterna till "rätt" utbildningsplats samt dra ner på antalet utbildningsplatser? Skulle det tex. räcka med att man genomför en "marin" GMU i Karlskrona två gånger per år (följt av tre månader grundläggande befattningsutbildning)? Längre resor för den sökande men individen hamnar i rätt miljö från början.
/ Diver
Så är det inte. I mitt fall gjorde jag GMU i Karlskrona pga att jag skulle till flottan, trots att jag då var boende i mellansverige. Man gör GMU hos det förband där man skall anställas. I flottans fall Marinbasen om man skall till något av flottans förband. Skall man till AMF gör man GMU på Berga osv.
RaderaMen tanken är man skall kunna göra GMU i Boden och ändå söka anställning i flottan, något som dock knappt är möjligt då flottans GSS tas från GMU kompaniet i Karlskrona.
"Ekonomin är en väldigt viktig anledning för en person där ingångslönen ligger på 18000kr/månad"
SvaraRaderaAtt lönerna för soldater och sjömän är för låga är väl också en myt som dessvärre odlas friskt.
Om nu dessa kategorier tjänar så dåligt, hur har de då råd att lägga tiotusentals kronor på tatueringar?
//Knoppen
Mycket diskussion om anställningsvillkor och löner.
SvaraRaderaVar blev debatten om hur Sverige skall av?
Regleringsbrevets inverkan på försvarförmågan?
@anonym 2048
SvaraRaderaMed andra ord så har du inte läst gästinläggets poäng och efterföljande tråd eftersom att du plötsligt börjar prata om regleringsbrev.
GMU består av 12 veckors utbildning inklusive 3-4 helgtjänster.
SvaraRaderaUtbildningen omfattar marschera, ta hand om sig själv, ta hand om utrustningen, träning, gruppdynamik, försvarskunskap, sjukvård, skyddstjänst, skjut och vaktutbildning, riskmedvetenhet, ta hand om sig själv i extrem situation och information om yrkesvalet genom tex studiebesök och information från flottiljerna och äldre sjömän.
Av ovanstående så kan det säkert i flottan 3-4% av utbildningen benämnas som armeinriktad men jag förstår fortfarande inte vad som skall bort av dessa grundläggande kunskaper och färdigheter och vad dessa skall ersättas med om man vill ha en GMU för sjömän?
Konkreta förslag och framförallt vad som skall bort vore intressant att efterhöra............
68 utbildningsdagar a 4% ger cirka 3.5 dagar att modulera med och förändra om man vill ha en sjömannalik profilering.
Bra synpunkt. På Berga under 90-talet bedrev ingenjörskaptenen Lindblom rekrytutbildning med blå befäl och hög kvalité. Visst fanns det inslag av sjöprofilering, men tyngdpunkten låg på ovan beskrivna ämnen. Just sjöprofilering är enligt min uppfattning inte nödvändigt under GMU, dock bra med befäl ur "rätt" vapengren.
RaderaBetydligt mer än fyra procent av GMU:n är inriktad på grön verksamhet. Det finns till exempel ingen som alls skyddstjänst i GMU, om det inte ändrats på sistone. Däremot är det en hel del utbildning i gruppstrid, strid från stridsställning, eldöverfall och så vidare som har mycket liten anknytning till sjöstridstjänsten.
Radera/ Amfibiesjömannen
Anonym 252114
SvaraRaderaTill viss del har du rätt. Nej, det som man de facto får ut i lönekuverten är inte speciellt dåligt för det mesta. Under mina drygt tre år som GSS hade jag aldrig en årsinkomst på mindre 300 000 kr. Det ska dock ses ur perspektivet att jag har jobbat på förband som under den perioden har varit prioriterade på olika sätt och jag har därför haft mycket sjödygn (mellan 50 och 80 varje år) och som anställd i Flottan gick jag dessutom vakt ganska ofta vilket ger en trevligt tillskott i kassan.
När jag vid olika tillfällen stött på kollegor ur armén och vi har pratat om vår övningsverksamhet så har jag stött på uttalanden som "I år blir det nog bra, vi ska få nästan 20 dygn iår". Då kan man snabbt räkna ut att de flesta icke-sjögående förbanden inte har så mycket tillägg och därmed inte så mycket extra pengar i plånboken.
Självklart ska vi ha en marinanpassad GMU. När jag gjorde min värnplikt hade vi 7 veckor GSU men tyngdpunkt på skytte, närkamp, sjukvård och skyddstjänst. Skytte- och närkampsbitarna var alldeles lagom för att vi skulle klara av vår vakttjänst.
// Amfibiesjömannen
Fd GSS 3.sjöstrid och Amf1