8 februari 2015

Krafttag krävs för att lösa ubåtsproblemen!



I natt rapporterade DN om ytterligare ett vittne till den ubåt som pensionerade officeren Sven-Olof Kviman såg på eftermiddagen den 31 oktober förra året långt inne i Stockholms skärgård, och därmed också innanför de numera avvecklade inre försvarsspärrarna i området runt Vaxholm. 

Utifrån videointervjun så bedömer jag uppgifterna som trovärdiga, och det finns som jag ser det ingen anledning att tvivla längre. Till skillnad från andra observationer som gjorts så var uppgiftslämnaren själv ute med sin båt och såg ubåten på mycket nära avstånd. Med tanke på de måttuppgifter som anges så handlar det bedömt om en mindre ubåt.

Det här är ett ytterst grovt övergrepp mot Sverige, och vi står med byxorna nere vid knävecken samtidigt som någon gör precis som de vill på våra vatten. Som ÖB uttryckte det i oktober. "Det är rent ut sagt för jävligt!"

Försvarsmakten deklarerade den 19 januari att man nu kommer att byta strategi under 2015 genom att genomföra fler underrättelseoperationer. Hur detta ska hindra inkräktarna är oklart eftersom de som befinner sig här inte ens anser att det nödvändigt att uppträda dolt över tiden. Att bara en vecka efter den största ubåtsjakten sedan kalla kriget välja att gå ända in till Stockholms stad, dessutom till del i ytläge, tyder på att man inte bekymrar sig nämnvärt om vår förmåga att lokalisera och bekämpa. Detta borde oroa oss mest av allt, och det borde rimligtvis leda till att vi vidtar kraftfulla åtgärder.

Konteramiral Anders Grenstad var i januari tydlig med att peka på allvaret runt det som händer. Han är sjöofficer, har varit med förr och kan därmed dra relevanta slutsatser.
– Det här är synnerligen välplanerat, det kränker vårt territorium och det finns en tanke bakom den här verksamheten som någon håller på med. Det är inte bara övningsverksamhet, tar man den här risken så är man beredd att göra väldigt mycket för att lösa sin uppgift, vad det nu är, säger Anders Grenstad.

DN har i dag efter att den senaste informationen framkommit intervjuat en rad politiker som uttrycker stor oro över vad som händer. Man anser att det krävs utökade resurser för ubåtsjakt. Slutsatser som är helt korrekta med tanke på vårt prekära läge. Vi har avvecklat ubåtsjaktförmågan inte bara en gång utan två gånger i Sverige. Den första gången i samband med försvarsbeslutet 1972 då ubåtsjakt "skulle lösas med andra medel än militära". Den andra gången i samband med försvarsbesluten 2000 och 2004 då i stort sett hela det nationella försvaret försvann ut med badvattnet, inte minst ubåtsjakt och i synnerhet ubåtsskyddsförmågan.

Även om politiker alltid vill lösa alla problem när det har hänt något för att några veckor senare glömt allt så noterar jag ändå att man från politisk nivå tycks vara mer bekymrad över vad som händer än från Försvarsmaktens sida där man mer eller mindre lagt locket på. Åtminstone utåt sett. Personligen kan jag till och med skönja en viss irritation när frågan om behovet av en utökad ubåtsjaktförmåga kommer på tal. Jag påstår inte att det är så, men det är en magkänsla jag har. Jag hoppas dock att jag har fel.

Johan Wiktorin skriver i dag en mycket läsvärt artikel i ämnet där han diskuterar öppenheten enligt Försvarsmaktens egen devis ÖRA där Ö står för öppenhet. Jag instämmer i bedömningen att det verkar som att Försvarsmakten nu väljer att frångå det man utlovade för en tid sedan rörande ökad öppenhet. Det här innebär att allmänheten inte blir upplyst om vad som har skett, och därmed kommer allmänhetens förståelse för att det krävs prioriteringar rörande att öka vår marina förmåga att minska. Inte bra.

Johan Wiktorin tar i sin artikel också upp brister i ubåtsjaktförmågan, något som diskuterats under flera år, men utan att det skett några förbättringar. I stället avvecklas fartyg avsedda för bl.a. ubåtsjakt som Wiktorin beskriver. Brist på såväl personal som på pengar att nyttja och underhålla fartygen är anledningarna.

Från Försvarsmaktens sida anser man inte att ubåtsjaktförmågan ska prioriteras högre än något annat. Det framgår av den korta notis som publicerades den 5 februari där orden förmodligen vägts på guldvåg.

Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt.

Personligen anser jag att ubåtsjaktförmågan är en delmängd i att kunna möta ett väpnat angrepp och inte något som står i motsatsförhållande till förmågan att möta ett väpnat angrepp. Dessutom krävs ubåtsjaktförmågan för att kunna hävda och värna svenskt territorium, en av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Jag är övertygad om att resurser snarast hade omfördelats till Flygvapnets incidentberedskap om svenskt luftrum hade kränkts under lång tid och på djupet av vårt territorium. Att vi har besökare under ytan är ännu allvarligare eftersom det sker över lång tid och där någon typ av verksamhet dessutom sker. Att Försvarsmakten inte anser att detta skall prioriteras högre än i dag, och att resurser snarast bör omfördelas (i väntan på att de politiska besluten om resursförstärkningar kommer) är för mig obegripligt. Vi har konstaterat att vi har ubåtar i våra vatten här och nu. Då krävs det också att vi gör något här och nu.

Jag tror dessutom att anledningen till att Försvarsmakten inte driver linjen hårdare kan härledas till att det inte finns försvarsgrenschefer likt tidigare med fullt mandat att föra talan, och driva frågor inom sin egen försvarsgren. Något som tidigare marinchefer kunde göra när det kommer till frågan om behov av resurser för att stoppa undervattenskränkningarna. Idag sker fördelningarna centralt med allt vad det innebär. Decemberunderlaget talar sitt egna tydliga språk om att Marinen inte är prioriterad, och därmed heller inte utökade resurser för att förstärka ubåtsjaktförmågan. 

Jag brukar regelbundet påminna om vad statsministern sade under presskonferensen efter ubåtsjakten i oktober, och jag avser göra det ytterligare en gång.

"Det är fullkomligt oacceptabelt, vi ska inte ha någon främmande undervattensverksamhet i våra vatten. Vi kommer att stärka vår förmåga att upptäcka och identifiera dom som är ute i olagliga ärenden i våra vatten på svenskt territorium. Vi kräver att Sveriges gränser respekteras"

Ubåtsjägaren Göran Frisk har sin teori klar för sig. Inte förrän vi har sänkt den första ubåten kommer så kränkningarna av vårt territorium att upphöra. Jag tror Göran Frisk har helt rätt. Men för att åstadkomma detta så kommer en rad åtgärder att krävas. Marinen har levererat en mycket genomarbetad delrapport från ubåtsjaktstudien. Ett arbete som pågått under flera år. Jag hoppas att resultatet av den - i sin helhet - delges till regeringen och politikerna i försvarsutskottet när den är slutförd. Först när man har fått hela bilden klar för sig så förstår man också behoven. Vi måste göra allt för att förhindra fortsatta kränkningar av våra svenska vatten.

33 kommentarer:

  1. Det var inte utan att mina ögonbryn höjdes när jag såg Försvarsmaktens svar till regeringen avseende vad en prioritering av ubåtsjaktförmågan skulle medföra. Det är oerhört svårt att tänka sig ett motsvarande svar vad avser luftarenan. Incidentberedskapen är Flygvapnets högst prioriterade verksamhet och det av naturliga skäl. Det är den som ska upprätthålla den svenska territoriella integriteten i luften. Behöver incidentberedskapen förstärkas kommer detta naturligtvis att drabba övrig verksamhet och av fullt naturliga skäl så prioriteras också den förstärkningen över den övriga verksamheten.

    Jag har svårt att följa resonemanget att en förstärkning av ubåtsjaktförmågan skulle leda till en försämrad förmåga att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Att effektivt kunna upprätthålla den territoriella integriteten är vad som bygger ett långsiktigt förtroende för svensk försvarsförmåga i andra länder, medan oförmågan att hävda landets gränser leder till motsatsen. Ju bättre man är på att hävda den territoriella integriteten, desto mindre sannolikt är det dessutom att man någonsin behöver försvara sig mot ett väpnat angrepp. Det kan lätt konstateras att den svenska förmågan att under vattnet upprätthålla den territoriella integriteten nu gång efter annan prövats och det utan konsekvenser för den som står bakom intrången. Det inverkar inte bara negativt på omvärldens förtroende för svenskt försvar, utan det lämnar också fältet fritt för just förberedelser för ett framtida väpnat angrepp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som amatör har jag inte koll på alla förvecklingar, speciellt på den politiska arenan. Men det verkar för mig som att FM drar ett sträck i sanden och säger att det inte längre går att "rob Peter to pay Paul" och att förstärka ubåtsjaktsförmågan på bekostnad av andra förband skulle få dramatiska konsekvenser. Om politikerna sedan ändå väljer att gå den vägen så blir det något som dom måste ta fullt ansvar för.

      Radera
    2. Jag tror du har rätt, det ska inte ska behövas i den bästa av världar. Men trots det så krävs åtgärder här och nu och då måste man prioritera, om än tillfälligt till dess att politikerna "hunnit ikapp".

      Radera
  2. Som gammal sonaroperatör sved det i öronen när statsministern lade ribban på nivån att upptäcka och identifiera. Visst, det är väl inte fel att börja med, men ambitionen måste väl vara högre än så. När främmande makt är upptäckt på svenskt inre vatten så måste det finnas möjlighet att sätta in en graderad insats, tvinga upp till ytan eller sänkande om så behövs. Därefter kan man gå vidare med identifieringen.

    SvaraRadera
  3. Det dom beskriver är att skjortan är så liten så att om dom andas in lite så flyger det knappar överallt...
    Dom spelar dessutom på "inom nuvarande ekonomiska ramen"....
    Vilket låter precis som dom flesta politiska beslut tidigare då försvarsmakten har sagt att:
    -"om vi ska genomföra detta så behöver vi mer pengar.."
    Och svaret har varit
    -"nej, ta det inom ramen av vad ni har nu".

    Så nu får politiker tillbaka med deras eget mynt...
    Tyvärr har många politiker en jobbig egenskap, precis som många andra halvtaskiga ledare så har dom svårt att acceptera att någon säger åt dom vad den bästa lösningen är...
    Att den bästa lösningen är dessutom att börja spendera mer av budgeten på försvaret istället för skolor, sjukvård, mijljösatsningar osv...
    Då blir det otänkbart.

    Kanske några seminarium för riksdagsledarmöter om hur världen faktiskt ser ut, utanför Sveriges gränser?
    Visa dom vad som händer i Tjetjenien, Georgien, Ukraina. Berätta för dom hur vidrigt Rysslands 6'e generationens krigsföring är utifrån vårat synsätt...
    Tyvärr lär det nog bara gå in i ena örat och ut genom det andra...

    /Tinhead

    SvaraRadera
  4. Ja, politiken har varit bortskämd med att Fm alltid tiger, och hälsan tiger inte alltid still. Svaret är egentligen ganska bra. Flyget är ju en om än på låg nivå, så trots allt upprätthållen nivå. Ubåtsjakten är nedlagd, därtill hela KA, som stod för kust- och invasionsförsvaret. Att återuppta "incidentberedskap" med något som är nedlagdt, kanske tar tid, och dessutom förefaller det som om NBG står på tårna.... och det går att misstänka att detta kan vara en av orsakerna till kalabaliken. Om det skulle hetta till i Finska viken, eller kaliningrad, med nato, så gäller det att veta om NBT ska hit eller dit, och framför allt hur. här gäller det att Prioritera, logistiken, om man har koll och har säkrat sina hamnar :-) Det är inget roligt, att sakna handlingsfrihet, men det kan väl inte vara någon hemlighet, att om man har "insatsförband" så måste man ha något att sätta in dem med, och mig veterligen finns det flyg och fartyg, med den nya ekonomin, så löser nymoderat politik detta, låt FMV göra en upphandling, men det gäller att veta om förbanden ska mitt i pölen, eller på andra sidan. Hur sossarna gör vet man inte, kanske med feministisk transportpolitik, eller sabotageförband i raffiga underkläder. (fängelsegrejen) S.W

    SvaraRadera
  5. Det finns rätt mycket som jag inte förstår och ingen verkar kunna förklara det heller, angående vissa resonemang/påstående från försvarsmaktens sida.
    Gotland försvaras bäst från fastlandet?
    JAS flyger för högt och för snabbt för att kunna verka i AFG?
    Allt går enligt någon plan som ingen verkar känna till?
    O.s.v.

    Ska jag tolka det senaste svaret från försvarsmakten så har många av våra politiker med statsministern i spetsen fel.
    Det är inte oacceptabelt att vi blir kränkta på vårt inre vatten och behöver därför inte öka vår marina förmåga. Inget nytt har tillkommit utan allt går helt enligt "plan" och inga nya behov har uppstått.
    Läget inom försvarsmakten under sin omorganisation och omdaning gör att dessa olagliga verksamheter kan tillåtas.

    Man äskar heller inga nya pengar för lösning av problemet. Därför tolkar jag det som att man är nöjd med nuvarande situation. I sinom tid och i den takt medel skjuts till så kommer vi (kanske) att få en ubåtjaktförmåga så småningom i en avlägsen framtid.
    Jag är tveksam till att de som styr över "världens bästa flotta" , med tillhörande orkester, ens ser detta som ett problem(utmaning på nyspråk).
    Finns inte problemet så behövs heller ingen lösning. Här har du nog svaret till varför du upplever en viss irritation när du berör frågan.
    Hur tolkar man detta utomlands?

    Det stora problemet som ingen vill ta i (erkänna)är att försvarsmakten varit underfinansierad under så lång tid att det mesta börjar bli prioriterat på plats ett.

    Det kanske är dags att tänka lite bakåt och fundera på om de förband och förmågor vi en gång "räddade" genom att avveckla ubåtsjaktförmågan är så nödvändiga/livsviktiga idag?

    Under tiden som verkligheten rullar på utanför så verkar FM återigen ha problem med att öppna skokartongen;-)

    Avslutningsvis vill jag påminna om att de summor som våra politiker och FM talar om i förstärkning inte ens räcker till att komma upp till den nivå vi skulle varit 2014 än mindre till ett genomförande av IO14- i en framtid.
    Summorna kan på inget vis ses som motiverade av vare sig ökat hot inom landets vatten eller omvärldshot.

    SUCK!

    F.d. Teaterdirektören.

    P.S. Läste någonstans att FM skulle likt en glad hundvalp springa efter fler bollar för att titta på främmande ubåtar. Kommer detta att genomföras som guidade turer för press och allmänhet?
    "Jakt blir det väl först när man har en bössa";-)
    P.S. Verkar finnas fler hökar inom vänsterpartiet än inom FML? Hur tolkar man detta?

    SvaraRadera
  6. Det är mycket som inte känns riktigt bra avseende fjolårets ubåtskränkningar, utöver att ubåtarna inte kunde hindras. En anledning är Försvarsmaktens betonande att det var en underrättelseoperation (och inte ubåtsjakt) trots att Försvarsmakten enligt IKFN skall hindra ubåtar på inre vatten:
    En utländsk ubåt som påträffas i undervattensläge inom svenskt inre vatten skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet där. Därvid får vapenmakt tillgripas utan föregående varning. Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.
    Att Försvarsmakten trots den misslyckade jakten på ubåtarna 2014 ändå inte vill prioritera ubåtsjaktsförmågan är också mycket märklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan inte skjuta ostraffat på alla främmande makters båtar. Det blir märkliga konsekvenser, ´speciellt om båtarna är från länder längre västerut än Polen.

      Radera
  7. Så här ligger det till. Notera att uttrycket budgetubåt härstammar från 80-talet, med sina minkar och annat.
    Myntat av prominent person med insyn i saker och ting.
    https://barnilsson.wordpress.com/tag/budget-ubat/

    SvaraRadera
  8. Jag har landställe på en liten ö vid Horsfjäden och känner och umgås därför med folk som bor fast på Muskö. Samtliga där berättar att det finns gott om folk som både sett u-båtar och observerat underligheter som mycket väl kunnat vara u-båtar. Men attityden till dessa observationer i massmedia där man öppet nästan hånar folk som berättar om detta i kombination att man ledsnat på försvarets oförmåga att göra någonting åt det hela har gjort att man inte bryr sig om att anmäla det hela. Det finns till och med de som tycker att man möts av tvivel hos försvaret själva. Nu är det inte min uppfattning att man är besviken på de som jobbar inom försvaret men väl på försvarets förmåga. Vissa andra är besvikna på försvaret av andra anledningar och då handlar det mer om försvarets eller kanske fortverkets förda politik vad gäller militära områden med allt vad det innebär med avspärrningar. Ja, personligen är jag övertygad om att vi har regelbundna besök av främmande u-båtar i våra vatten där flertalet är Ryska. Jag gissar också att man inom försvaret genom våra avlyssningsanordningar mycket väl registrerar dessa men att man drar sig för att dra igång någonting som man inte kan ro iland.

    SvaraRadera
  9. Som skärgårdsbo kör jag min båt med en blandning av nyfiken uppmärksamhet och obehag .. vem behärskar just nu den fjärd jag korsar? Bara alfåglarna härute vet nu mera vad som pågår.

    SvaraRadera
  10. Försvarsmakten skriver i sitt remissyttrande (FM 2015-1230:2) till Regeringskansliet avseende myndighetens [o]förmåga till ubåtsjakt att: ”Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomiska ram skulle, för såväl marinförbanden som Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp.”

    Efter ett otal illa beredda och i allt väsentligt misslyckade inriktnings- och avvägningsbeslut, till påtagligt men för sjöstridsförbanden i allmänhet och den luftburna ubåtsjaktförmågan i synnerhet, står det för var och en utom allt rimligt tvivel att försvarets agerande i detta avseende präglas av en icke obetydlig insufficiens beträffande optik. Att linserna förefaller grumlade – eller av särintressen filtrerade – i sådan besvärande omfattning att man inte förmår uppfatta och värdera rådande geostrategiska realiteter är djupt oroande.

    Vi kan, av lätt insedda skäl, rimligen inte ha en ordning där tjänstemän på mellannivå inom statsförvaltningen råder de folkvalda att åsidosätta den av internationell rätt stadgade skyldigheten för konungariket att i egenskap av suverän stat värna sitt territorium.

    Man tar sig för pannan…

    SvaraRadera
  11. Den bild man får av att läsa tidningar och följa media är att Kvimans observation inte togs på speciellt stort allvar av Försvarsmakten vilket ter sig märkligt. Det torde vara svårt att prestera en bättre optisk observation i fredstid än Kvimans. En rutinerad fd kustartillerist utrustad med kikare som på kort avstånd under dager, god väderlek och lång tid följer ett objekt vilket han med 100%-ig säkerhet identifierar som en ubåt i ytläge. Dessutom kan han prestera en bild. Förvisso inte helt klockren men tillsammans med en rådig beskrivning av observationen borde alla tvivel vara skingrade. Lägg därtill att ubåten uppträder i våra kanske mest skyddsvärda inre vatten vilket råkar sammanfalla med en geografi som gör att en bättre möjlighet att stänga in en undervattensfarkost knappast går att drömma ihop.

    Situationen må vara ansträng inom marinen men kan man inte agera mer kraftfullt på ovanstående än att skicka en korvett och lite personal som observerar från land under ett dygn är det knappast materiel och anslag som är den gränssättande faktorn. Snarare är det viljan som helt verkar saknas.

    Avslutar med en gammal "sanning" som repeterades som ett mantra på arméskolor på den tiden det begav sig men som i allra högsta grad är lika relevant än idag.
    "I krig är det ovissa och oförutsedda regel. Lägena växlar ofta och plötsligt. Friktioner förekommer ständigt. Av chef krävs, att han snabbt kan finna sig tillrätta i varje situation. Han måste vara beredd att, även med ofullständigt underrättelseunderlag, i de svåraste lägen fatta avgörande beslut och genomdriva dessa.
    Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel."
    (AR2 1963)

    SvaraRadera
  12. Formskrovet hos ubåtar som befinner sig i övervattensläge kan perforeras med hjälp av granatgevär från vilken snabbgående fritidsbåt som helst. Alla medel är tillåtna. Skjut först och fråga sen!

    SvaraRadera
  13. Plats: Strax utanför Oxelösunds inlopp.
    Tid: Våren 2014.
    Iakttagelse: Sakta "självgående låg badbrygga utan lanternor" på långt håll (c:a 500 meter) i det sena skymningsljuset på väg mot Oxelösund strax bredvid farleden som sedermera försvann i mörkret (jag satt i kajaken och det var spegelblankt hav).
    Slutsats: Inget som hade en naturlig förklaring som en vanlig båt eller dyningar men varför bry sig när KA är nerlagt och inga förmågor finns kvar.

    Det där är inte enda iakttagelsen jag haft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utrusta kajaken med sjunkbomber. :)

      Radera
  14. Iband när jag blir irriterad på oförmågan att bekämpa främmande ubåtar så blir jag undrande om det är någon slags komersiell verksamhet som pågår. Leveranser av rysk vodka och kaviar ?
    Eller kanske en slags blandning av resebyrå och spedition av varor, samt en viss militär verksamhet. Kanske dags för gränsskyddet(tull) och kustbevakningen att agera?

    SvaraRadera
  15. Jag tror att många idag - vuxna, välutbildade, politiker, tjänstemän m.m. - inte förstår vad dagens debatt om ubåtar m.m. handlar om. Man ser inte helheten / har inte upplevt hur det var "förr".

    De som å sin sida vet, har sett eller har insikt i vad det handlar om vill ofta inte eller har svårt för att göra sig hörda. I delar var situationen så även under 1980-talet. Minns t.ex. ubåtsjakten i Törefjärden 1987. I byarna var de flesta inte särskilt välvilligt inställda. Man ville ha lugn och ro utan "extern" inblandning, trots väldigt tydliga "incidenter". Var själv 2-3 meter ifrån att mellan Bergön och fastlandet intill en av "rännorna" där med fritidsbåt krocka med ett rörligt "undervattensobjekt" som i 6-8 knops hastighet med stadig kurs skapade en rejäl v-formad svallvåg. Gav även utslag på ekolodet. Men - ingen ville rapportera in det. "Svallvåg från en segelbåt" var den lokala konklusionen. Inget att diskutera.

    Men - hur ser det ut idag? Min uppfattning är följande:

    1) Det man inte vet mår man inte dåligt av. D.v.s. om man inte "vet" (d.v.s. kan "se") ubåtarna åka omkring i svenska vatten så finns de inte

    2) Om det siktas något som kan vara en ubåt, så är det ingen ubåt (för då skulle man må dåligt av det)

    3) Vi i "allmänheten" förstår inte vad ubåtar gör i främmande vatten. Vad ubåtar, miniubåtar och specialförband m.m. sysslar med i allmänhet är inte svårt att ta reda på via Internet för den som tar sig tid. Men folk tar sig inte tid. Försvarsmakten måste här vara öppna och UTBILDA allmänhet, tjänstemän, politiker - och i viss mån sig själva.

    4) Vad aktiviteterna i de svenska vattnen exakt syftar till är en annan fråga. Där finns kanske skäl att inte gå ut med exakt vad man vet. Om man vet. Vilket jag tvivlar på att man gör i detalj.

    5) Främmande ubåtar som olovligen vistas i svenska farvatten kan näppeligen ses ha andra syften än sådana som strider mot Sveriges intressen. Det betyder att:

    a) "Besökarna" vistas "i landet" olovligen

    b) Syftet med vistelsen går stick i stäv med Sveriges intressen (annars hade allt kunnat utföras helt öppet)

    c) Vistelseprojekten sker på direkt uppdrag, finansiering o.s.v. av ett annat land

    d) Det andra landets syften går stick i stäv med Sveriges intressen (följer av b) ovan )

    e) "Besökarna" bryter genom sin verksamhet mot en lång rad av lagar, förordningar och internationella avtal

    f) Det andra landet har, fullt medvetet om situationen, beordrat "besökarna" att utföra verksamhet i enlighet med e) ovan

    Om en grupp personer till fots, med bil, helikopter eller annat transportmedel uppfört sig i enlighet med 5) ovan hade det blivit nationellt ramaskri. SÄPO, nationella insatsstyrkan, polisen, i förkommande fall militär, en lång rad myndigheter o.s.v. hade agerat kraftfullt för att gripa, utreda och lagföra. Detta redan UTAN att personernas agerande hade satts i samband med ett betydligt "större" sammanhang.

    Men. Främmande ståltuber som "nöjesåker" i våra vatten är väl inget problem? Eller? De syns ju knappt. Om de nu ens finns...?

    Hela ubåts- och försvarsfrågan måste KONKRETISERAS. De som behöver förstå kommer inte att förstå annars. Bort med silkesvantar PK-språk.

    Exempel (utifrån 1960/70/80-tals-situation i Sverige)
    - Politiskt korrekt uttalande: "Utländska organisationer" kartlägger svenska flygvapenpiloter
    - Reell innebörd: Planering av organiserade, statsfinansierade mord på svenska medborgare

    D.v.s. - ska det hända något signifikant i ubåts- och försvarsdebatten är min uppfattning att försvarsmakten m.fl. måste börja tala klarspråk om saker. Reell innebörd. Annars förstår inte den "stora massan" (eller för den delen delar av den egna organisationen) innebörden. Förstår man inte innebörden kommer man heller ej fatta eller stödja rätt beslut.

    SvaraRadera
  16. Om jag för diskussionens skull skulle tycka följande, men jag vill med kraft understryka att jag inte tycker så nämligen vad gör det om dessa u-båtar åker i våra vatten. Jag menar så länge dom inte kör sönder våra nät så skiter väl jag i det. Dom gör ju ingen skada och skrämmer inte mig. Om några utlänningar tycker det är så viktigt att sitta och frysa i en liten jävla U-båt så låt dom göra det. Ja ja jag vet att dom förbereder och underlättar för dem att anfalla vårt land om det blir krig. Men va fan, vi har ju ingen chans i varje fall det kostar bara pengar. Nej skit i det där och använd pengarna inom ex sjukvården i stället.

    Som sagt, jag tycker inte så utan jag vill bara höra era argument varför vi måste få stopp på dessa kränkningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av samma anledning som att Sverige har incidentberedskap med flyg.
      Av samma anledning som Sverige har kustbevakning.
      Öppna gränser ?
      Vet någon om det är enbart militära ubåtar ?

      Radera
  17. 'Han' har 1/ ett antal legor för missilbärande farkoster, legor som måste underhållas och vid ökad spänning, som nu, hyser sin farkost, 2/ fasta anfallsvapen som kan fjärrutlösas invid svenska civila och militära anläggningar, 3/ utgångspositioner för sabotageförband som i vårt 'givaktläge' avses likvidera nyckelpersoner inom försvarsmakt och statsledning - alla antagna men ej bekräftade skäl till att 'han' är här och bara måste förhindras vara här.

    SvaraRadera
  18. Om vi, enligt statsministern, måste bli bättre på att identifiera kränkande ubåtar bör vi inte skicka vårt enda kvalificerade underrättelsekompani till Mali. Såvida inte den farsartade Lidingöubåten fått analytikerna att tvivla på ubåtskränkningar överhuvudtaget. Kanske grundat på det fina kajakvädret under allhelgonahelgen enligt länken
    http://www.friluftsframjandet.se/lidingo/turprogram

    SvaraRadera
  19. Det gäller inte bara vad vi själva tycker, vi har folkrättsliga förpliktelser att hävda vårt territorium och försvara egna och andras legitima intressen i vår zon.
    Gör vi inte det kan en agressor i något läge hävda att vi inte har förmåga att skydda hans intressen ex. Northstream, och med folkrätten i ryggen hävda sin lagliga rätt att "hjäpa" oss med det.

    Oavsett vad FM och våra politiker säger så måste vi följaktligen ta ubåtsfrågan på samma allvar som intrång i lufthavet eller gröna män i Gamla stan.
    Per Tengblad

    SvaraRadera
  20. Jan, svaret är enkelt, vi har en folkrättslig förpliktelse att övervaka, kontrollera och hävda vårt territorium. För vår egen skull och för andra som har legitima intressen i vår zon. Gör vi inte det så är vi inte en suverän stat.
    Per Tengblad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den enda egentliga folkrätten baserar sig på natural law, och går i princip ut på att inte skada andra.
      Om folk vill komma hit på ena eller andra sättet är deras problem. Ubåts-turism är säkerligen dyrt och krångligt samt ger minimal positiv exponering i media.

      Förstår inte varför vi inte bara släpper lös journalister med lite ryggrad och etik och ser till att mediabevaka istället. Gjort på frilansbasis och betalning per observation så borde det vara mest kostnadseffektivt.

      Radera
  21. Jan, du har så rätt! [Ironi] Det är ju också bättre att satsa pengarna på sin egen nöjesbåt, sin vräkiga sommarstuga, lite jobbskatteavdrag och andra avdrag och se till att pengarna räcker till resor jorden runt för ännu flera, samt minst 2 sportbilar i garaget för sommarens beachpartyn än nåt så gammalmodigt och larvigt som ett försvar,,,,,,,mot vadå? Minkarna? [/Ironi] Med den politik som förts och all kapitalförstöring som pågått länge inom försvarsmakten och annat så skäms jag nästan att kalla mig Svensk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faderskomplexen hos de som anser sig behöva beskydd är överväldigande. Moderskomplexen hos de som anser sig behöva omhändertagande är detsamma.

      Media piskar upp en stämning/rädsla som utnyttjas i flera led.

      Ta lite eget ansvar för era liv.

      Radera
  22. Jo men min argumentation är ju att vi är ju en fri nation. Om någon nu vill ändra på detta har vi bara att välja på hur mycket förluster vi vill ta. Då är det väl bättre att låta FN och internationella organ på ett fredligt sätt tala för vår sak. Det gäller att spara liv, varför skall man dö som en hjälte då man kan leva vidare. Skulle vår vardag bli så mycket sämre under Puttin. Han skulle i vart falk ta itu med muslimerna och få kite ordning i landet.

    Ja, ni förstår resonemanget. Som jag sa tidigare så tycker jag inte själv det jag säger men jag vill vässa argumenten för att vi måste med alla medel försvara vår frihet. Vi måste vänja oss vid tanken på att det kan hända att vi får använda vapenmakt samt att det faktiskt går för ett litet land som vårt med vårt läge att stanna utanför en konflikt och i sista hand militärt försvara oss. Vi måste således återuppbygga vårt försvar och vi måste hitta vettig argumentation för detta hur konstigt det än kan vara. Alla ni som är försvarsintresserade och ofta argumenterar för er sak, ta er en funderare på till vem ni vänder er. Som det nu är uppstår diskussioner mellan redan frälsta plus en och annan foliehatt som förirrar sig in i långa nästan teologiska utlägg som alltid slutar med att det är vårt eget fel och fram för allt USA:s. Låt oss i stället sluta nästan håna alla vars inlägg pekar på att man inte vet så mycket om militära ting. Det är ju just dessa som måste övertygas och inte hånas. Därför ställde jag dessa frågor för att ni/vi skall kunna finna vettig argumentation. Jag väntar fortfarande på det förlösande svaret ;-)

    SvaraRadera
  23. @skipper En fråga från någon som är amatör.
    Finns det någon studie på vad fasta skydd skulle kosta kontra mer resurser avseende fartyg mm.
    Med fasta skydd så minlinjer nät mm vet inte vad som finns att tillgå men tror du förstår.

    SvaraRadera
  24. Skulle va i intressant att höra vad vad folk på denna bloggen har att säga om Rolf Ekéus ubåtsutredning, han säger väl att det inte går att säga om kränkningarna kom från öst eller väst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan du utveckla dina tankar kring varför du tycker att det skulle vara intressant?

      Radera
  25. Jo för att när han och mossberg skulle reda ut en gång för alla vad som egentligen hände, så bör ju dom rimligen ha tagit upp telefonen och hört sig för med någon i försvarsmakten och lyssnat på vad dom hade att säga. Lyssnar man på olika ubåtsjägare inom försvarsmakten så är det ju åtskilligt med incidenter dom senast 50 åren. Jag säger inte att det skulle gått att bevisa någon enskild rysk ubåt, för det måste man ju mer eller mindre boxera upp den på land med Ryssar fortfarande i. Men om man lyssnar på dom historier som kommer fram från officerare inom svenska marinen så borde det ju inte vara en helt omöjlig uppgift att bilda sig en uppfattning om från vilket håll vissa av kränkningarna har kommit. Ekeus/Mossberg och Marinens ubåtsjägare verkar ju leva i 2 helt olika världar, dom kan ju överhuvudtaget inte ha haft med varandra att göra.

    Nu är inte jag någon ubåtsexpert men en sak som fascinerar mig är när man pratar om HUR VIDA DOM KOM FRÅN ÖST ELLER VÄST? Det kan inte vara så att DOM KOM FRÅN BÅDE ÖST OCH VÄST??? Eller? Man spanar ju på varandra med flyg i luften, Man åker omkring med fiskebåtar som inte luktar fisk men som har ganska mycket antenner på sig på ytan. Varför skulle man inte spana på varandra under ytan? "Det går inte att säga att dom kom från öst eller väst” Nähä dom kanske kom nord eller syd då?

    Ekeus är toppdiplomat och han ver konsekvenserna av att han skulle peka ut något specifikt land. Det var väl samma sak som dom ryska ubåtsofficerarna som blev intervjuade av svt 1996, när dom berättade att dom hade varit och blivit bekämpade med sjukbomber ” i Skandinaviska Länder ” Det var tydligen ganska jobbigt för man var ex tvungen att binda fast dom som blev för stressade. Det luktar ganska mycket politik över den utredningen. Men visst dom kanske har gått igenom försvarsmaktens material noggrant och inte funnit någonting. Jag som medborgare får ju då uppfattningen att det nog inte var så mycket kränkningar över huvud taget. Det är bara det att det blir ännu konstigare för mig som medborgare när jag slår på Aftonbladets webbtv och hör exempelvis denna intervju med Björn Hamilton Svensk Ubåtskapten från från det kalla krigets dagar. Lyssna 7min in i intervjun.


    http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalle-och-politik/article54396.ab

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna