I fredagens SvD skrev jag i min kolumn om mitt besök i Ryssland 2005 samt det faktum att NATO nu vill återinföra den röda direktlinjen till den ryska generalstaben i Moskva. Läs min kolumn här.
När det kommer till örlogsbesöket i Baltijsk så var det ett minst sagt intressant besök. Läget var ett helt annat då jämfört med idag. Jag var hade förmånen att få göra örlogsbesök där två år i rad. Det första som jag känner till från modern tid genomfördes med HMS Stockholm 1998, då var jag själv inte med. Därefter genomförde vi som jag skrev i min kolumn ett besök med ett antal robotbåtar och patrullbåtar 2005. Jag var även där året efter, 2006 med tre korvetter. HMS Stockholm, HMS Malmö och HMS Kalmar.
Vad jag fortfarande så här 10 år efteråt tyckte var ytterst anmärkningsvärt var att vi svenskar fick röra oss helt fritt inne på de ryska marinbasen på såväl dagtid som nattetid. Vi fick till och med fotografera, vilket innebär att det finns ett ordentligt fotoarkiv bevarat från dessa besök. Vi blev även erbjudna en båttur inne i det stora hamnområdet där vi fick se allt. Svävarramperna för de stora Pomorniksvävarna, alla fartyg, ubåtar och övriga anläggningar.
Baltijsk är en stängd stad. D.v.s. det fanns då inga gränser eller stängsel mellan den civila befolkningen och den militära anläggningen. Folk rörde sig fritt överallt. När vi förtöjde kom en gammal gumma på säkert 80 år fram och ville sälja ström till oss från ett elskåp(!) Detta hade vi blivit förvarnade om, och hade därför med oss en officer med en stadig kontantkassa. Jag noterade också den utbredda alkoholismen. På nattestid strök det runt påtagligt berusade människor runt våra svenska fartyg, många mycket provocerande. Det blev givetvis påfrestande för våra svenska vakthavande officerare och våra värnpliktiga som stod med skarpladdade kulsprutepistoler på däck. Men detta hanterades givetvis exemplariskt av alla inblandade. Sällan har jag sett sådan professionalism när det kommer till vakttjänst.
Jag gick själv som jourkapten under ett av besöken, d.v.s. jag hade ansvaret för all bevakning av våra egna fartyg samt ansvarig för kontakten mot de ryska förbindelseofficerarna samt den dagliga rapporteringen hem till Sverige. Jag minns särskilt att jag blev uppring av den ryska förbindelseofficeren som var mycket orolig för ett antal av våra svenska värnpliktiga som trots förmaningstal hade hamnat på helt fel ställe, och ryssen var märkbart skärrad och bekymrad. Han var övertygad om att de skulle råka illa ut. Anledningen var att de hands hamnat på en inofficiell "krog" på en av bakgatorna som disponerades av soldaterna ur 336. marininfanteribrigaden. Han tyckte vi genast skulle sätta ihop en grupp för att hämta hem våra värnpliktiga innan de skulle bli halvt ihjälslagna.
Sagt och gjort så skickade vi ut en svensk "patrull" under ledning av en rysk officer. Men de försvunna värnpliktiga hittades inte och oron steg givetvis. När sökpatrullen väl var tillbaka ombord igen så kom de försvunna värnpliktiga inramlandes, påtagligt berusade. En av dom minns jag hade en blå- och vitrandig rysk sjömanströja på sig under sin uniform. De hade klarat sig bra genom att generöst göra av med alla pengar de hade genom att bjuda på starkdryck och i gengäld fått en tröja..
Mitt eget besök under lunchbjudningen som jag skrev om i min SvD kolumn var även det mycket spännande förutom att det var vodka i stor mängd, och det var inte läge att tacka nej. De första tre glasen skulle dessutom drickas i ett svep, det hörde till traditionen fick vi veta av den svenska attachén som hade förberett oss på besöket och hur det skulle gå till.
Mest intressant var under vilka förhållanden de ryska sjömännen levde ombord. De gjorde värnplikt under två år och hade rätt till en månads permission under hela tiden. Den förlades av de flesta till slutet av året och kortade ner tjänstgöringen från 24 månader till 23. När fartygschefen visade runt i fartyget, den ena gången i en Tarantul III så var han noga med att påvisa att sjömännen hade tillgång till färskt vatten i sin hytt. Arrangemanget bestod av en stor tunna, bedömt på 100 liter och en träskopa. I sjömännens mäss, som enbart bestod av bord och långbänkar utan dynor så satt allehanda rysk (sovjetisk) propaganda uppsatt på skotten. Dessutom det ryska alfabetet. På frågan om varför fick jag klart för mig att de flesta sjömännen kom från Ural och var inte läskunniga när de kom till flottan, något man ville åtgärda i flottans regi. De som gjorde värnplikten vid den här tiden var tydligen de som inte hade råd att köpa sig fria.
Vi fick dessutom se hela stridsledningscentralen och dessutom även roboteldledningen för överljudsroboten SS-N-22 som var mycket omtalad i svenska flottan vid den här tiden. Det dimensionerade robotsystemet.
Med oss vid besöken hade vi givetvis en svensk chefsgrupp med ett antal kommendörer och de svenska divisions- och fartygscheferna. De hade ett särskilt program med ett antal visiter, middagar och rundturer. Med under hela besöket som varade under tre dygn hade de en rysk tolk som följde gruppen hela tiden och tolkade mellan ryska och engelska. När vi på måndagmorgonen skulle kasta loss och lämna Baltijsk så stod cheferna uppställa på kajen för ta farväl. Alla tackade och tog i hand och sade givetvis något artigt. Jag har fått återberättat för mig att den ryska tolken stod sist i kön och när det var hans tur att ta farväl så gjorde han det, till mångas förvåning på klanderfri svenska...
Vi har givetvis haft ryska fartyg på motsvarande besök i Sverige vid ett flertal tillfällen, och vi har själva varit i Ryssland sedan dess. 2010 hade vi två ryska attackkorvetter av typen Nanuchka på besök i Karlskrona. I juni 2013 hade vi ryska korvetten (fregatts storlek) Steregusjtjiji på besök innen i Stockholm och i augusti 2013 var ett antal svenska minröjningsfartyg på örlogsbesök i St Petersburg.
Men i dag är dessa besök helt otänkbara. I april förra året deklarerade försvarsminister Karin Enström att allt militärt samarbete med Ryssland avbryts. Det skulle förvåna mig väldigt mycket om det kommer att kunna återupptas igen. Ryssland har som sagt valt att gå en helt annan väg.
En sak man slås av, och som är en spekulation avs inhemska utrikesinrikespolitiska basuner åt folket, är frågan om Rysslands havererade förmåga. Låt vara att den föll betänkligt efter Sovjetimperiets fall, men hela maktapparaten fanns ju kvar. I efterhand verkar det som att Svensk försvar fallit tillbaka betydlig längre, än vad Rysslands någonsin gjorde, och att man inte kommer från (ja att så tvivel är psyopsens grundläggande moment) att all rapportering om hela Rysslands försvar på soptippen, var en smula överdriven, givet vår egen statsmakts faktiska underrättelseläge, just i syfte att motivera århundradets reform, som defacto Persson inledde, och moderaterna av outgrundliga skäl fortsatte. Nä, ska vi komma åt trollandet från Fi, och alla möjliga övriga smidjor, så är det hög tid, inom ramen för en natoutredning, att ta itu med "berättelsen", den officiella i alla SOUer vet vi, och att den var fel, men lite mer vitböcker enligt inlägget, skulle göra folk och försvar gott. Man kan nu lättare förstå Tyskland under 20 och 30-talet, om dolkstötslegender, vad som kan hända, när gamla eliter gör fel bedömningar. Just nu leder sossarna på poäng, eftersom det är politiskt opportunt att steka moderater med, men ärligt talat, så är det lite si och så med förtroendet, och det är just det som är faran, det inre hotet. S.W
SvaraRaderaUtländska officerare som pratar/förstår svenska verkar vara en potentiell akilleshäl för Försvarsmakten.
SvaraRaderaJag har deltagit i bland annat CJSE (Combined Joint Staff Exercise) i Enköping där vissa svenska officerare har en ovana att uttrycka sig odiplomatiskt på svenska när de blir irriterade på utländska kollegor. Även om svenska är ett litet språk så finns det en förvånansvärt stor andel av befolkningen även på andra Östersjön som har åtminstone rudimentära kunskaper i Svenska. I kombination med diverse tolkskolor och utbytesprogram leder det till att man alltid bör uttrycka sig som om man räknar med att åtminstone någon utomstående förstår vad man säger.
Om det nu kan vara av intresse eller passa i sammanhanget kan jag berätta om en liten anekdot från 1982 då jag gick på polisskolan i Sthlm. Vi fick då besök av chefen för Sovjetiska polisen, eller om det var chefen för den Sovjetiska polisskolan jag minns inte längre. Denne höga potentat med åtfölje samt tolkar skulle få se på hur vi övade och lade upp lektionerna. Vid ett tillfälle skulle jag och en annan elev komma i polisbil till en lägenhet där det var bråk. Lokalen var inredd som en riktig lägenhet med ett par rum och kök. Ena kortsidan var öppen så att övningsledningen kunde bedöma övningarna. Den här gången var busarna i lägenheten, som också var elever mer bråkiga än vanligt. Det tog inte lång tid innan en av bråkstakarna beväpnad med ett fullt vattenglas gick till angrepp mot mig. Jag parrerade slaget genom att slå bort armen och rusa inpå livet. Sedan vräkte jag omkull min buse på marken och min kollega kom till undsättning. Det hela spelades upp med verklig glöd eftersom vi naturligtvis ville imponera på detta högdjur. När jag låg där ovanpå min buse tittade jag upp och fick se att glaset med innehåll hamnat rakt på den Sovjetiske polischefen och mitt hjärta stannade för en kort sekund! Vad hade jag gjort! Vad händer nu.......Men sekunderna senare tittade han på sina kläder, torkade med handen av det som kommit i ansiktet och började gapskratta. Det var många svenska polischefer som lättat skrattade med. Vad jag mest kommer ihåg trots allt var att han inte ville få ur sitt huvud att det inte var riktiga fångar som vi övade mot. Han frågade flera gånger om det var poliser eller riktiga fångar som spelade busar. Man får sig en tankeställare hur man åtminstone övade i dåtidens Sovjet. Jag kan också skryta med att troligen vara den ende utanför Sovjetunionen som kastat ett glas vatten i ansiktet på Sovjetiska polischefen!
SvaraRadera"Jag har fått återberättat för mig att den ryska tolken stod sist i kön och när det var hans tur att ta farväl så gjorde han det, till mångas förvåning på klanderfri svenska..."
SvaraRaderaDet finns en anledning att de kallas tolkar. Se Tolkskolan, Uppsala fd, Karlsborg.
Några av våra tolkar kanske behärskar ryska, vilket ju verkar vara uppsåtet.
1. Han tolkade enbart ryska-engelska i tre dygn
SvaraRadera2. Förvåningen bestod inte i att han kunde svenska, utan att han så tydligt markerade det sista dagen
"Tro inte vi är så dumma att vi inte begriper att nån/några av er låtsas att ni inte förstår ryska."
RaderaJag minns hur suspekt det var när en Rysk officer filmade inne på AMF4...
SvaraRaderaMen fick ni så borde väl han få kan man tycka :)
DxLT2
Kul läsning. Kom att tänka på när du och jag lyckades utverka en visning av en rysk Pauk i Karlskrona 97 eller 98. Någonstans borde jag ha lite foton från den lilla rundturen. Bestående minnet var de ryska sjömännens miner nere i maskincentralen när vi dök upp där. Standarden var inte nämnvärt bättre där ombord.
SvaraRaderaJohan J