SKOGSBRÄNDERNA och de flygande resurserna

Skogarna i Sverige brinner nu för fullt och räddningsledarna har tyvärr konstaterat att det har gått så långt att de större bränderna inte längre går att släcka. Man fokuserar nu på att begränsa bränder. Över 20.000 hektar skog har gått upp i rök och tyvärr ser det ut att öka. Som jämförelse brand ca 14.000 hektar upp i samband med skogsbranden i Västmanland för fyra år sedan. Mångmiljonvärden brinner just nu upp för många markägare.

– Det här är den allvarligaste och svåraste situation som svensk räddningstjänst befunnit sig i, säger Dan Eliasson vid MSB.

All heder till alla tusentals människor som här och nu, på olika sätt försöker begränsa bränderna. Runt det aktuella läget rapporterar media (i de flesta fall) förtjänstfullt så det lämnar jag därhän. Detta blogginlägg kommer istället fokusera på framtiden.

Det är intressant att så många människor, inklusive i stort sett alla politiker, just nu anser att samhällets skydd och beredskap är bland de viktigaste som finns. Det ansåg samma personer även efter branden i Västmanland 2014. Men tyvärr falnar det intresset och engagemanget för frågan samtidigt som skogsbränderna tappade sin kraft. Det är till och med så illa att brandmännens riksförbund menar att beredskapen är sämre idag än för fyra år sedan. Så kan det givetvis inte fortsätta!

När det gäller att begränsa större bränder och släcka mindre bränder är de flygande resurserna helt ovärderliga! Hemvärnssoldaten Jerker Welén beskriver det mycket träffande.

Det var som en räddande ängel som kom upp från himlen. Så mäktigt när den kommer ut från röken. När baljan öppnar sig blir vi sjöblöta allihopa. Elden närmast oss slocknade och gav oss andrum, så att vi kunde fortsätta. Allt blev tryggare, berättar Jerker Welén.
Tack vare helikoptrarnas precisa insats med vattenbombning kunde hemvärnssoldaterna bytas av kring klockan 15.00, efter att ha varit ute i skogen i omkring 13 timmar.

Ovanstående är ett känt faktum, men som mellan de större bränderna tyvärr verkar falla i glömska hos beslutsfattare och ansvariga myndigheter. När nästa storbrand kommer blir den första frågan ofta var närmaste helikopter finns! Av den anledningen avser jag fokusera detta inlägg på de flygande resurserna.

Försvarsmakten

Förutsättningarna för Försvarsmaktens möjligheter (och konsekvenser) har Wiseman skrivit förtjänstfullt om i ett blogginlägg.

I media och i diskussioner har det förekommit en hel rad obefogad kritik mot Försvarsmakten och myndighetens möjlighet att stödja vid branden, framför allt avseende helikoptrar.

Idag intervjuades Chefen för Helikopterflottiljen, Överste Jonas Nellsjö i Sveriges Radio. Ett klipp som jag rekommenderar alla att lyssna på, framför allt de som tidigare varit kritiska mot Försvarsmaktens bidrag.



De huvudsakliga budskapen är följande:

• Försvarsmakten har efter försvarsbeslutet (politiskt beslut) inte längre någon uppgift för att släcka skogsbränder med helikopter.

• Försvarsmakten har trots detta, på eget initiativ anskaffat viss materiel och övar för att ändå kunna bistå med brandsläckning trots att det egentligen inte ingår i uppdraget i annat än att "vid behov kunna stödja med befintliga resurser".

• Försvarsmakten får därmed ingen utökad finansiering för att upprätthålla ovanstående.

• Försvarsmakten har totalt 18 helikoptrar med lastkrok fördelat på 15 st Hkp 16 och 3 st Hkp 14.

• Totalt finns nio stycken brandtunnor (bambi buckets) i Försvarsmakten.

• Försvarsmakten har åtta utbildade besättningar som kan flyga med brandtunna.

I dagsläget har hela sju av åtta besättningar frivilligt anmält sig för att bistå i släckningsarbetet, vilket är mycket bra!

Man kan givetvis fundera på huruvida Försvarsmakten bör erhålla ytterligare styrningar och direktiv vad avser ökade framtida möjligheter att kunna bistå i än större omfattning vid katastrofer likt denna. Vad man då ska ha i åtanke är det som Wiseman lyft fram i sitt blogginlägg, d.v.s. att resurserna är ändliga både avseende flygtid och arbetstid.

Sjöfartsverket

I samband med försvarsbesluten 2000 och 2004 då ansvaret för svensk sjöräddning överfördes till Sjöfartsverket så är min uppfattning att stödet till kommunerna föll mellan stolarna. Åtminstone så skedde det en successiv degradering i samband med att Försvarsmaktens tyngre helikoptrar avvecklades och de nya försenades.

Sjöfartsverket övertog inte rollen att lämna stöd till dåvarande räddningsverket i likhet med vad Försvarsmakten gjorde, utan erhöll enbart uppgiften sjö- och flygräddning.

När Sjöfartsverket anskaffade sina helikoptrar av typen AW139 så beställde man ingen lastkrok, något som har kritiserats vid ett flertal tillfällen eftersom avsaknad av sådan omöjliggör stöd vid exempelvis brandbekämpning. Helikopter anskaffningen har bland annat granskats åtskilliga gånger av SVT Uppdrag Granskning.

Eftersom Sjöfartsverkets helikoptrar är en statlig resurs så bör staten givetvis tillse att de kan nyttjas där de behövs som mest. Helikoptrarnas huvuduppgift är och förblir sjö- och flygräddning. Men det är fullt rimligt att även dessa ska kunna merutnyttjas för brandsläckning vid extrema situationer - på samma sätt som Försvarsmakten gör med sina helikoptrar trots att huvuduppgiften är väpnad strid.

En besättningsman på dessa helikoptrar anser uppenbart inte det, och anser dessutom att jag ska sluta tjata om Sjöfartsverkets helikoptrar....(!)

Kan du förklara vem som ska ta hand om sjöräddningen om SjöV hkp ska släcka bränder?
Av en slump så kommer bränderna samma årstid när det är som mest drunkningstillbud. Ge en vettig förklaring till det innan du fortsätter tjata om SjöV hkp.

— bikermike (@bikermike10) 20 juli 2018

Vem ska då ta hand om sjöräddningen?

För det första så handlar det idag likt för fyra år sedan om att agera förstärkningsresurs vid extrema situationer i syfte att rädda mångmiljonbelopp och människors hem från att gå upp i rök! Det handlar således inte om att åka på varje skogsbrand.

För det andra så kommer extrema situationer att krävs hårda prioriteringar. Det innebär att man kan fatta beslut om att stänga baser, i likhet med var Sjöfartsverket på egen hand har gjort under de senaste åren i olika omfattning.

För det tredje så brukar Sjöfartsverket, i samband med att man stänger ned baser eller inte ens kommer upp i luften pga väder, hävda att man har avtal med våra grannländer som täcker upp SAR-beredskapen. Vid en extrem situation är jag övertygad om att Finland skulle kunna täcka upp Norrtäljebasen, och Danmark skulle kunna täcka upp för Göteborg, och på så sätt frigöra resurser.

För det fjärde så förfogar Sjöfartsverket över sju helikoptrar vilket innebär att det finns ytterligare två maskiner. Att en av dessa ständigt är på tyngre underhåll är nog givet, men en sjätte maskin bör finnas gripbar, och besättningar finns det fler av i likhet med Försvarsmakten.

Vill man så kan man! Men detta är i grunden en politisk fråga där ett eventuellt utökat uppdrag ska dialogiseras med berörd myndighet som också måste få förutsättningar för att lösa uppgiften.



Kustbevakningen

Kustbevakningen har idag inga resurser för att bistå med brandsläckning, dock så har man exceptionellt bra flygplan för att spana av större områden med kvalificerad teknisk utrustning efter bränder.

Kustbevakningens flyg hjälper till att kartera och få en överblick av skogsbränderna som rasar i Sverige. pic.twitter.com/Ji5MZlwYis

— Kustbevakningen (@Kustbevakningen) 19 juli 2018

Det har tidigare genomförts prov och försök i Kustbevakningens regi med flygande "vattenbombare"  genom projekt "skopan" där erfarenheterna var mycket goda.

Läs en mycket läsvärd artikel i ämnet hos Expressen här.

Jag har tidigare varit skeptisk till vattenbombande flygplan för svenska behov, en åsikt som har reviderats de senaste dagarna. Att snabbt kunna sätta in flygplan med så pass stor kapacitet som över sex kubikmeter i ett lyft är givetvis ovärderligt för att snabbt och effektivt kunna släcka bränder.

Om ett sådant flygplan skulle anskaffas till Sverige så vore det givetvis lämpligt att införliva det i Kustbevakningsflyget där man skulle kunna merutnyttja det för andra kustbevakningsuppgifter.



Civila aktörer

Idag flyger en stor mängd civila aktörer, kontrakterade och inkallade, med helikoptrar vid skogsbränderna. Problemet är att dessa helikoptrar endast kan bära en mycket begränsad vattenmängd jämfört med de större helikoptrarna. Att enbart förlita sig till dessa är inte möjligt vid större katastrofer likt den som nu pågår.


Resurser inom EU

Idag har ett antal vattenbombande flygplan lånat in från Italien och Frankrike.
Dessvärre har Dagens Industri publicerat en mindre smickrande artikel med rubriken "Sverige har redan vattenbombare".

Redan rubriken innehåller fel. Senare i artikeln påstår skribenten att...

Följer man medierapporteringen kan man lätt få intrycket att flygplanen som just nu vattenbombar bränder i Ljusdal och Lillhärdal har lånats ut av generösa italienare. Det stämmer inte – de är en del av EU:s Emergency Response Coordination Centre (ERCC), unionens gemensamt finansierade civilskyddsmekanism.

Brandbekämpningsflygen må stå på italiensk mark, men de hör lika mycket hemma i svenskt luftrum.

Detta är fel. Flygplanen som hjälper oss i Sverige just nuägs och opereras inte EU utan just Italien (och Frankrike).  Kan inte Italien och Frankrike bistå med sina resurser så blir det således inget stöd även om den koordinerande personalen vid ERCC skriker sig hesa.

Det sista citatet blir således näst intill magstarkt.

Oaktat att vi nu får ta del av resurser som samordnas via EU på ett förtjänstfullt sätt så har sådana resurser en tendens att komma för sent. Det finns säkert olika skäl till detta när de byråkratiska kvarnarna i Sverige, inom EU och i avsändande land ska fatta beslut.

Det är givetvis lättare och framför allt snabbare att ringa och få fram en besättning från Kustbevakningen på Skavsta än att få fram en från Italien. Av den anledningen anser jag att man ånyo bör ta fram erfarenheterna från projekt "Skopan" och se över huruvida Sverige bör anskaffa egna flygplan.

Sverige och Finland har tillsammans mest skog i hela Europa och därmed enorma värden. Det kanske vore rimligt att vi även utökade vår nationella försäkring mot skogsbränder genom att anskaffa (kanske gemensamt med Finland) flygplan av typen vattenbombare? Sådana flygplan skulle sannolikt till del även betala sig själva om de stod till EU förfogande.

Sammanfattning

Det är nu hög tid att börja prioritera skyddet av Sverige och våra svenska intressen.

Det duger inte att engagemanget för samhällsskydd och beredskap enbart syns och hörs i samband med en brandkatastrof som vi ser idag, och att engagemanget lika snabbt glöms bort.

Vi behöver prioritera både vår inre och yttre säkerhet i betydligt större omfattning än vad vi gör idag. Just nu lider vi av någon typ av politiskt självskadebeteende där vår svenska säkerhet ständigt är underfinansierad och nedprioriterad. Enbart när det sker större katastrofer som nu, då vaknar allmänhet och politiker och ställer krav, som sedan lika snabbt glöms bort igen.

De flygande resurserna är helt avgörande för hur snabbt man kan få kontroll på en skogsbrand. Det krävs idag att staten tar ett samlat grepp över statens resurser, och framför allt beslutar sig för vad staten ska ansvara för och tillhandahålla. Frågorna är många men kärnan handlar egentligen om detta...

• Ska direktivet till Försvarsmakten avseende civilt stöd förändras, och hur balanseras det mot den militära uppgiften?

• Ska de statliga helikoptrar som Sjöfartsverket förfogar ha förmågan kunna bistå med brandsläckning vid extrema situationer som idag, hur balanseras det i så fall mot uppgiften sjöräddning?

• Bör vi anskaffa egna vattenbombande flygplan?

• Bör staten vidta andra åtgärder avseende flygande resurser för skogsbrandsbekämpning?

För att citera statsminister Stefan Löfven: 

”Sveriges fred, frihet och säkerhet ska värnas. Staten har ingen viktigare uppgift än denna”

Just punkten säkerhet har en del övrigt att önska idag. Något som måste åtgärdas!