4 november 2010

Förberedelser för insats?

Ur Försvarsdepartementets ärendeförteckning i dag den 4 november 2010 återfinns punkten:

Framställning från Försvarsmakten om att få genomföra insatsförberedande övning i Sydafrika. Fö2010/1623/MFI
 Mer information i ärendet har ännu inte gått att finna.

3 november 2010

Fokusskifte för Danska flottan


Den 7 oktober halades befälstecknen på de sista operativa enheterna ur Danska Flyvefisken-klassen. Det är inte utan att man känner visst vemod även som Svensk, efter att vår egen flotta genomfört mängder med övningar tillsammans med dessa fartyg ur Danska 2.Eskadern.

Chefen for Sjövärnets Operativa Kommando, konteramiral Finn Hansen sa i sitt tal (översatt) vid nedläggningen:
Ännu en epok i marinen är slut. Det är inte bara en era av enheterna ur Flyvefisken-klassen som avslutas idag. Det är också slutet på mindre stridande enheter i flottan. De var avsedda att lösa stridsuppgifter i närområdet under det kalla kriget, så därför tillåter jag mig att säga att en epok är slut
För den Danska flottan är det precis vad det hela handlar om.

Fartygen ur Flyvefisken-klassen är på intet sätt omorderna eller materiellt slut. De hade kunnat göra stor nytta i flottan under många år till. Det är 14 fartyg som levererades så sent som under åren 1989-1995. De levererades som ersättare efter bl.a. Willemoes-klassen som har många likheter med våra Svenska robotbåtar.

Det handlar istället om ett fullständigt skifte av fokus för den Danska flottan.
I Sverige har det den senaste tiden istället dikuterats i helt andra termer. Man hör och läser uttryck för att det Svenska Flygvapnet och Marinen kommer att få ett mer uttalat naionellt fokus. Sannolikt kopplat till aktualliteter som gasledningsbygget, ökad militär flygaktivitet i Östersjön, men även till dessa händelser.

I Danmark gör man sig nu av med alla mindre stridsfartyg och går helt över till en flotta av större stridsfartyg avsedda för den internationella sjöarenan i alla dess olika former. En arena som Danskarna förvisso varit mycket aktiva på under en lång tid, men då med betydligt mindre fartyg.

Man har sedan 2006 organiserat sig genom två eskadrar. 1.Eskadern baserad i Fredrikshamn och 2. Eskadern baserad i Korsör.

1.Eskadern har ett uttalat nationellt ansvar. Det nationella ansvaret handlar även om att patrullera vattnen utanför Grönland och Färöarna, vilket innebär större inspektionsfartyg av Thetis-klassen m.m. Man har även ansvaret för miljöoperationer och oljesanering och gränsövervakning (Motsv. Sv Kustbevakningens uppgifter) med bl.a. nya fartyg av Diana-klass. Man har även ansvaret för den nationella sjöräddningen samt sjömätningen (Motsv. Sv Sjöfartsverkets uppgifter).

2.Eskadern har istället ett internationellt ansvar. Man har som ovan nämnt nyligen utrangerat robotbåtar/patrullfartyg av Flyvefisken-klassen, men även de tre större korvetterna av Niels Juel-klassen har också dessa nyligen utrangerats. 2.Eskadern står nu inför utmaningen att driftsätta helt nya fartyg.

Man har för några år sedan tillförts två nya fartyg ur Absalon-klassen. Dessa fartyg benämns Støtteskibe, vilket man lätt kan luras tro att det handlar om ett stödfartyg. Så är inte fallet, utan dessa fartyg är förutom att vara en ledningsplattform, med ett stort RORO-däck även ett mycket potentiellt stridsfartyg.
Fartyget gör fart på 30knop, är bestyckad med lv-robotar, artilleri, torpeder och sjömålsroboten Harpoon. Det tar även två helikopterar i hangar.

Utöver detta så är även tre nykonstruerade fregatter av typen Iver Huitfeldt på ingående. Ett fartyg på 140 meter och 6.000 ton bestyckade med extra allt inklusive kryssningsroboten Tomahawk. Noterbart, och väldigt pinsamt för Svenskt vidkommande (läs Visbyprojektet) är att dessa fregatter beställdes i december 2006. Första fartyget är redan sjösatt och levereras till Flottan i slutet på detta året. Fartyget beräknas vara fullt operativt 2012. Detta innebär 6 år från beställning till att kunna sätta in fartyget operativt.


Några reflektioner:
- Ledtiden för Visbyprojektet jämfört med Danskarnas fregatt ter sig i sammanhanget helt overklig.
- Utökad nationell Svensk förmåga. Varför inte lägga ett bud på ett antal Flyvefisken?
- Absalon-klassen, kan det vara något för att öka Svensk expeditionär förmåga?
- Flyvefiskens FLEX-lösning, där fartyget med ett enhetssystem skulle kunna byta roll blev istället under hela dessa existens permanenta lösningar. 4 fartyg blev robotbåtar, 3 fartyg blev patrullbåtar och 7 fartyg blev minröjningsfartyg. Funderingarna kommer osökt in på det Svenska projektet SEP.

2 november 2010

Utbildning av sjömän till marinens förband


Idag skriver Commander ett bra inlägg på sin blogg som jag väljer att haka på.

Jag instämmer med det Commander skriver. Marinens skonerter fyller en viktig funktion för den grundläggande sjömansskapsutbildningen, ingen tvekan om den saken. Men observera ordet grundläggande.

Flottiljerna vill egentligen inte alls syssla med utbildning, vilket är helt rätt. De vill att Sjöstridsskolan levererar en färdigutbildad produkt (sjöman) i rätt tid, och med rätt utbildning för sin tjänst, vilket också vore rimligt.

I dag kan man genomföra grundläggande utbildning ombord Skonerter och teoretisk utbildning vid Sjöstridsskolan. Men därifrån, till att kunna gå in i en befattning på ett insatsförband så krävs det praktik.
Med andra ord finns det ett förmågeglapp även i Marinens utbildning.

En mycket smakfull och effektiv lösning vore att tillföra Sjöstridsskolan fartyg för att kunna genomföra den praktiken. Det finns idag minröjningsfartyg typ Styrsö som ligger i malpåse. Det hade varit en alldeles utmärkt plattform att bemanna för att utbilda sjömän (och officerare) till förbanden.

En korvett typ Göteborg hade varit ett annat bra alternativ för att utbilda personal till ytstridsfartygen. Ännu mer smakfullt (billigare), en av de avvecklade patrullbåtarna efter att ha stoppat in ett par CETRIS konsoller som ändå skall disponeras av Sjöstridsskolan.

Detta är inga orimliga lösningar. Däremot hade det gett oerhört mycket "pang för pengarna", och våra insatsförband hade fått ut betydligt mer "färdiga" sjömän och offficerare. Se bara möjligheten att öva grundläggande havsövervakning, samband, stridsledning, telekrig, artilleriskjutningar, ubåtsjakt, robotstrid, minjakt med ROV mm. mm. i den rätta miljön, d.v.s. till sjöss!

Utbildning av soldater till Amfibieförbanden har sannolikt samma problemområden att brottas med. En fördel man har borde trots allt vara att man har sin del av skolan (Amfibiestridssektionen) geografiskt placerad inom Amfibieregementets område. Man har även tillgångar till båtar och annan materiel på plats. Det är också enklare att skicka med en elev på en fältövning än att få en plats på ett redan fyllt fartyg. 

1 november 2010

Storbrittanien står inför stora försvarsnedskärningar


Nu har Brittiska premiärministern David Cameron beskrivit vissa detaljer i den första strategiska revideringen av försvaret sedan 1998. Flottan och Flygvapnet ser ut att gå lindrigast ut ur detta, medan Armén får ta den stora smällen. Så här ser detaljerna ut i stort för de olika delarna.


MARINEN
Hangarfartyget Ark Royal, som tog i drift 1985 kommer att avvecklas omedelbart, istället för 2014 som tidigare planerat. Kvar blir då endast HMS Illustrious. Det första fartyget i serien om tre, HMS Invincible (som för övrigt deltog under Falklandskriget) ligger i malpåse sedan 2005.

Konstruktionen av de två nya hangarfartygen, HMS Queen Elizabeth och HMS Prince of Wales kommer att fortsätta eftersom det skulle kosta mer att avbryta projekt än att gå vidare med dem. Projektets prislapp ligger just nu på 5,5 miljarder pund (ca 55 miljarder SEK) Anmärkningsvärt är att ett av dessa två helt nya hangarfartyg direkt kommer läggas i malpåse.

Man har nyligen också tagit ett beslut att beväpna fartyget med Joint Strike Fighter istället för trotjänaren Harrier. Bara detta har ökat projektkostnaden med 500 miljoner pund.

Flottan kommer att minskas med  totalt 5.000 man.
Ytstridsfartygen kommer att minskas från 23 till 19. Den nya jagaren Type 45 är under införande samtidigt som Type 22 fregatter och Type 42 jagarna succesivt fasas ut.

En ny flotta av Astute-klass reaktordrivna ubåtar är under införande samtidigt som Trafalgar och Swifsureubåtarna fasas ut.

Avseende SSBN ubåtarna av Vanguard-klass med Trident robotar så vill man spara in pengar även där genom att minska antalet stridsspetsar på varje fartyg från 48 till 40. Storbritanniens kärnstridsspetsar kommer att minska från 160 till mindre än 120. Det slutliga beslut i just denna fråga kommer skjutas till 2016 efter nästa allmänna val.

FLYGVAPNET
Harrier och Nimrod planen ska skrotas. Några skvadroner av Tornado sparas.
Joint Strike Fighter och en moderniserad Eurofighter kommer att ligga till grund för RAF flotta av flygplan och det kommer att skjutas till extra pengar för ny UAV.

Transportflyget kommer att uppgraderas med A400M och A330 flygplan, som ersätter Tristar och VC-10. Vissa av flygvapnetets baser stängs ner och 5.000 man kommer att förlora sina jobb under de närmaste fem åren. Avseende helikoptrar så kommer man att utöka med 12 Chinook helikoptrar för att öka flexibiliteten framförallt i Afghanistan.

 ARMÉN
Armén kommer att skäras ned  med upp till 7.000 man under de kommande fem åren, och förlorar 40% av stridsvagnarna och 35% av det tunga artilleriet. Man kommer att avveckla en armébrigad av sex befintliga.

ÖVRIGT
Försvarsministeriet kommer att minskas med 25.000 civilanställda under de kommande fem åren. De kommer också att sälja "onödiga" byggnader och tillgångar.

Många olika åsikter om stödfartygsprojektet

Intresset att diskutera marinens (eventuella) nya stödfartyg var större än väntat. Det är kanske inte så konstigt då det finns många intressenter inom hela FM i ett sådant projekt. Det finns dessutom sannolikt lika många åsikter om HUR och VAD ett sådant fartyg skall användas till, som det finns medarbetare och politiker.

Jag får känslan av att man ånyo börjar i fel ände och tittar på olika fartygstyper och koncept innan man gjort analysen om vilka uppgifter ett sådant fartyg ska kunna lösa. D.v.s vad man ska använda fartyget till.

Det finns redan förslag att man ska köpa ett fartyg från RFA ur Bay klassen. Bland annat så tas det upp som ett alternativ på den här bloggen, att det skulle vara köpläge då man av ekonomiska skäl kommer att tvingas till reduceringar inom både Royal Navy och RFA.

Innan man "slår till" och lägger ett bud på detta gigantiska fartyg så bör våra politiker och våra höga generaler/amiraler i FM fundera över ett antal frågeställningar.

- Skall Sverige i framtiden ha amfibiekompetens innefattande landstigning på annan geografisk plats än Svensk kust?
- Skall Försvarsmakten förfoga över egna fartyg för att transportera trupp (läs Armén) till insatsområden över hela världen?

Är svaret på dessa två frågor JA, så säger jag, lägg ett bud på fartyget omedelbart.
Är svaret istället NEJ, så är detta istället helt fel fartyg, dessutom alldeles för stort.

Man kan även konstatera att ingen av våra nuvarande större örlogshamnar i Sverige (Berga/Muskö, Karlskrona och Göteborg) har idag den infrastruktur i form av kaj m.m. för att kunna ta emot ett fartyg av den här storleken, ett problem som förvisso går att lösa med mer pengar.

Räcker det istället att vi leasar/hyr in RORO-tonnage vid dessa transporter? Ja, det är min bestämda uppfattning.

Behovet för flottan är idag egentligen tudelat.

För det första behövs ersättare för våra nuvarande stödfartyg som snart har gjort sitt.
Det handlar om enheter som kan agera "ankmammor" för ex. minröjningsfartygen under långdragna minröjningsoperationer. Det handlar om att kunna ge ytstridsfartygen brännolja och mat i ett område där det saknas ett basområde. En annan väldigt enkel sak, som blir svår utan stödfartyg är sophanteringen. De mindre fartygen har begränsad plats att förvara sopor ombord. Tittar man på liknande fartyg för dessa ändamål så är Tyska Elbe-klassen ett bra exempel, om än något långsam.

Den andra delen som flottan har behov av, då de internationella insatserna på större vatten ser uta att öka är som det så fint numera kallas, Expeditionär förmåga. Idag löser HMS Carlskrona den typen av uppgifter i Adenviken.
För dessa uppdrag så skulle det behövas större patrullfartyg eller fregatter. Ett bra exempel är Danska flottans två fartyg av Absalon klass. Eller ännu hellre de tre fregatterna av Iver Huitfeldt klass som kommer att tas i bruk inom något år.


Sammanfattningsvis kan man konstatera att det egentligen handlar om tre olika fartygstyper för helt olika ändamål.

- Amfibiefartyg/Trupptransport
- Stödfartyg för flottans mindre fartyg
- Större stridsfartyg med expeditionär förmåga

Av de tidiga planerna som presenterats avseende L10 så kunde man snabbt konstatera att det var ett hopkok av samtliga dessa tre önskemål. Sådana lösningar blir sällan bra och dessutom väldigt kostsamt. Frågan är också om pengarna hade räckt till mer än ett fartyg?

Således, vilka förmågor ska vi i framtiden ha?