Marinen efter FB-04 : Del 3

Foto: Försvarmakten

I den första delen i serien om hur försvarsbeslutet 2004 (FB-04) som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen påverkade Marinen har jag skrivit om i två tidigare delar. Den första delen (Del 1) avhandlades tiden före försvarsbeslutet och de konkreta förbandsnedläggningar som detta beslut medförde. Den andra delen (Del 2) beskriver historien efter försvarsbeslutet fram till tiden runt 2006.

När vi nu kommit fram till den tredje och sista delen i serien så tar vi oss från tiden runt 2006 och fram till i dag. 



ML01 och ML02
Sommaren 2006 blev det full fart i Marinen. Då fick nämligen Marinen uppgiften att planera för en marin insats utanför Libanons kust. De flesta trodde nog att det var registerförbandet IKS-06 med fartygen Gävle, Sundsvall och Visborg som som skulle skickas iväg. Men så blev det inte. Istället var det enbart fartyget HMS Gävle samt en stödenhet ur Marinbasen (senare FNSU) som fick ta sig till Medelhavet. Insatsen startade i oktober 2006 och pågick till april 2007. ML01 var en del av FN-insatsen UNFIL. Uppdraget var att förhindra att vapen- och vapenrelaterad utrustning smugglades till Libanon sjövägen. Chef för styrkan var Kommendörkapten Magnus Lüning.

ML02 som var uppsatt på i stort sett samma sätt löste av ML01 på plats i april 2007. Den här gången var det HMS Sundsvall som utgjorde bidraget fram till september 2007 då den svenska kontigenten avvecklades. C ML02 var Kommendörkapten Ola Bogren. Total hade Sverige ca 80 personer på plats över tiden på den marina basen som var förlagd till Cypern.


Samtidigt på en annan bortaplan
Den stora internationaliseringen av Marinen fortsatte med stor frenesi på olika fronter. Ytstridsfartygen åkte regelbundet till FOST i England och fick där lära sig att släcka bränder och sjösurra ordentligt. Man deltog även regelbundet i "Stay-in-your-box" övningarna JMC/Neptune Warrior utanför Skottland. Fartygen var enbart en spelpjäs i ett större spel.

För ubåtsvapnets del så var HMS Gotlands äventyr i San Diego det stora numret där man gjorde stor succé genom att inte låta sig bli funnen av US Navy samtidigt som man lyckades med det som få andra kunde, nämligen att ta sig nära hangarfartygsgrupper utan att själv bli upptäckta. Detta gav US Navy sådant huvudbryderi att man fick stanna med ubåten i drygt två år. I juli 2007 tog man hem HMS Gotland igen. Utöver detta fick ubåtsflottiljen ofta betala korvetternas deltagande i England genom att agera B-sida vid FOST, vilket inte alltid uppskattades av ubåtsbesättningarna själva.

Minröjningsdivisionerna fortsatte med liknande verksamhet som man gjort sedan mitten av 90-talet med att städa botten på hav och sjö från gamla minor, något som nu i stället benämndes som  miljöoperationer.


TD01
För amfibieregementets del så var det stora numret under den här perioden insatsen i Tchad som benämndes TD01. Insatsen som omfattade 200 personer pågick från januari till september 2008. En av de största utmaningarna var att transportera personal och materiel till och från operationsområdet mitt i mörkaste Afrika. Många ur Armén var dessutom både förvånade och förgrymmade över att det var ett marint förband som fick uppdraget, och inte ett arméförband. Detta med tanke på att insatsen genomfördes på land och inte i en marin miljö. Amf löste sin uppgift på ett bra sätt.

Som synes så var det internationella fokuset stort på såväl förbandsnivå inom Marinen som på politisk nivå. Försvaret av Sverige i Sverige,och de nationella försvarsaspekterna fick allt mindre utrymme under den här tiden. Men internationaliseringen har även haft sina fördelar. Den främsta är att Marinen genom deltagande i internationella övningar blivit interoperabla med NATO och lärt oss hantera NATO-publikationer, vilket kan vara bra inför framtiden - kan man kanske tänka sig?


ME01 och piraterna i Adenviken
Under 2008 så hade man på de marina förbanden och i HKV börjat inse att internationaliseringen av Försvarsmakten under en lång tid hade tagit för stora propotioner. Det nationella försvaret, d.v.s. "hur man gjorde förr" började så smått upplösas. Innan det hade gått för långt så började man så smått att återuppta det som höll på att rinna Marinen ur händerna. Mer om detta senare i inlägget

I slutet av 2008 fick Försvarsmakten en anvisning att planera för en insats i Adenviken. Det som skulle bli ME01. Bidraget utgjordes av korvetterna Stockholm, Malmö och stödfartyget HMS Trossö som flyttades på s.k. shiplift ner till operationsområdet utanför Somalias kust. Uppdraget var att skydda mattransporter via WFP och att skydda handelssjöfarten mot piratangrepp. HMS Malmö lyckades dessutom gripa ett antal pirater som genomförde en attack mot ett handelsfartyg. Chef för styrkan var Kommendörkapten Magnus Jönsson.

"Terroristen" som flottan under många år hade förberett sig för att möta övergick nu istället till att vara  "Piraten". Men den märkbara skillnaden mot tidigare var att Marinen nu körde på linjen som innebar "både och" istället för som tidigare, och som man lite raljant ofta hörde "varken eller".


Vändpunkten
Någonstans runt 2008 kom så äntligen vändpunkten. De nationella övningarna på hemmaplan fortsatte trots att insatser genomfördes på bortaplan vilket var absolut nödvändigt. Ett problem var dock att Försvarsmaktens ekonomi var mycket ansträng under perioden. Ett annat reellt problem var att förbandsmassan i Marinen nu krympt så oerhört mycket att de förband som var kvar på hemmaplan inte hade någon att öva med/mot. Att skaka fram en B-sida blev ett stort problem. Samövningar med Flygvapnet återupptogs till viss del under perioden.


ME02
Ett bevis på att "både och" fungerade blev den fortsatta EU-insatsen i Adenviken med ME02 och HMS Carlskrona som pågick under större delen av 2010. Under de inledande månaderna hade man dessutom FHQ ombord på fartyget under ledning av nuvarande marininspektör Jan Thörnqvist. En av de större detaljerna som gjort avtryck under denna insats var nyttjande av helikopter från svenskt örlogsfartyg. Att benämna Hkp 15 som en sjöoperativ helikopter är fel per definition, för det är den inte - ännu. Men den utgjorde en oerhört viktig del i insatsen och var en helt avgörande framgångsfaktor som framskjuten spaningsplattform. Tyvärr plockades helikoptrarna hem innan insatsen var slut för att de skulle ingå i NBG. Något man kan ha starka synpunkter på.


Marinen här och nu
Exakt var Marinen står operativt här och nu lämpar sig inte för en blogg. Men man kan i inriktingspropositionen "Ett användbart försvar" tydligt utläsa i vilken riktning Marinen skall gå åt. Man kan därför nu mycket glädjande konstatera att hela Försvarsmakten är på väg åt rätt håll. Detta påvisar att man nu tar det nationella försvaret på ett betydligt större allvar än tidigare, vilket är glädjande och nödvändigt. Man kan också tänka sig att incidenten med misstänkt främmande undervattensverksamheten utanför Göteborg i september 2011, som det skrevs spaltmeter i media om, blev ett slags lackmustest för Marinens del, där man efteråt med stor sannolikhet dragit en hel del kloka slutsatser om hur vägen framåt måste se ut.

Nuvarande marininspektören Jan Thörnqvist har en stor del i att man nu på allvar, åter igen, tar stegen i rätt rikting. Dimensionerande skall vara att kunna hantera väpnad strid med kvalificerade vapensystem mot en högteknologisk motståndaren. Då kan vi även hantera piraten i Adenviken och andra mindre kvalificerade uppgifter. Dessa kloka ord har MI flertalet gånger uttryckt i tal och skrift. Inom kort åker även HMS Carlskrona till Adenviken ännu en gång för att sätta upp ME03.


Den fortsatta vägen framåt och problemområden som måste hanteras
Riktningen är nu utpekad. Det handlar om att fortsätta på den nu inslagna vägen.
Men det finns fortfarande en del välkända saker att hantera.

Införandet av en riktig sjöoperativ helikopter (Hkp 14) är helt avgörande för att Marinen ska kunna fortsätta att utvecklas. Tyvärr är det fortfarande lång tid kvar innan denna helikopter är helt färdig enl FMV.

Försvarsmaktens ekonomi är som bekant ett annat orosmoln som kan påverka marinens utveckling på ett icke önskvärt sätt. Ett tredje område är fartygsbeståndet som måste modifieras/omsättas. Avsaknad av kvalificerat luftvärn (luftvärnsrobotar) i hela Marinen är en annan ytterst besvärande detalj som tidigare debatteras mycket i media.

Men det område som är i särklass mest problematiskt är personalfrågan. Utan fullbemannade fartyg och kompanier som är rätt utbildade och välövade blir det ändå ingen output. Åtgärder inom området är absolut nödvändiga. En modell med både anställda sjömän och återinförande av värnplikten vore en framgångsfaktor  i flera avseenden. Bland annat skulle rekryteringsunderlaget till officersyrket och sjömansyrket ökas avsevärt. Men detta är en politisk fråga, och så länge Moderaterna styr kommer detta inte att hända, då det skulle vara att underkänna sin egen försvarsreform.


Glädjeämnen
Positiva saker som också skall belysas. Ett stort sådant är att Visbykorvetterna nu äntligen börjar levereras i version 5, d.v.s. en "slutlig" version med integrerad sjömålsrobot m.m.. Ett annat är att en ny ubåt (A26) börjar ta form och förhoppningsvis kommer att gå till produktion. Minröjningsförmågan är även den god i och med att de modifierade fartygen av Kosterklass nu är levererade.


Den marina debatten är viktig
Det är mycket viktigt att den marina debatten hålls levande och att alla inom Marinen drar sitt strå till stacken. Syns man så finns man.... Det är också viktigt att avgörande frågor om marinens utveckling - på alla nivåer - allt från operativ ledning av sjöstridskrafter via hantering av vapensystem till hur sambandet ombord fungerar, eller inte fungerar diskuteras, åtgärdas och utvecklas.

Mycket passande så drar Marinstridsdagarna i gång i Karlskrona i morgon och pågår till och med torsdag. Detta årliga mötestillfälle är bedömt minst lika viktigt som att vara ute på havet och öva med fartygen. Kanske till och med viktigare! För här ges tillfälle att mötas inom respektive skrå och hitta nya vägar framåt.

Tyvärr har bloggens ordinarie besättning ingen möjlighet navigera sydvart för att deltaga under årets upplaga av Marinstridsdagarna, men förhoppningsvis så kan det dyka upp en gästskribent på bloggen med en rapport från den första gemensamma dagen som är av öppen karaktär, och som genomförs i Karlskronas konserthus.


Avslutningsvis...
...så måste vi passa på att bjuda på denna för Försvarsmakten positiva nyhet. Har vi möjligtvis nått botten och nu kommit till vändpunkten?

När folkopinionen vänder kommer till och med de Nya Moderaterna att tvingas till att tänka om och på allvar börja engagera sig i försvarsfrågan på samma sätt som de gamla Moderaterna gjorde en gång i tiden.

Krya på dig ÖB

Foto: Försvarsmakten

Bloggen fick precis in ett tips om att någon har skapat en så kallad facebookgrupp med namnet "Krya på dig ÖB".

Gruppen har enligt uppgiftslämnaren fått ett tusental medlemmar på bara några timmar och åtskilliga personliga hälsningar har framförts till ÖB om en snabb återhämtning.

Den snabba analysen visar tydligt att stödet för ÖB Sverker Göranson är omfattande bland Försvarsmaktens personal, men även från människor utanför vilket är mycket glädjande och väldigt rättvist. Frågan är om någon ÖB har haft ett sådant stöd sedan Owe Wiktorin satt på ämbetet och öppet sa vad han tyckte och tänkte?

Det är också där stödet sannolikt har sitt ursprung. ÖB har det senaste året tydligt visat att han inte stillasittande och tyst kan sitta och se förfallet inom Försvarsmakten på grund av en extremt oansvarig försvarpolitik. Han har vid flertalet tillfällen lyft den mycket problematiska situationen som råder inom Försvarsmakten, framför allt ur ett ekonomiskt perspektiv. Som svar på sin frispråkighet fick ÖB strax innan jul misstroendeförklaringen - Regeringsbeslut 7 - i ansiktet. Det är därför inte så konstigt att Sveriges Överbefälhavare är utarbetad!

Men att det nu skulle saknas krut i pansargeneral Göranson råder det ingen större tvivel om. I intervjun med DN uttryckte han sig så här:

– Jag trodde från början att det var magen som krånglade, men doktorn säger att det var mer än så. Jag är arbetsutmattad och sjukskriven i två veckor för att jobba med frågan och sedan kunna komma igen till 100 procent 

– Man blir irriterad på kroppajävulen som inte gör som den ska.

Du som använder Facebook. Gå med i gruppen "Krya på dig ÖB" och visa ditt stöd.
Att sedan socialdemokraternas Ylva Johansson inte förstår bättre än så här är bara att beklaga.

Försvarsmakten: Artikel
Media: DN, SVT, DN, GP, Expressen,
Bloggar: 6mannen

Försvarsbloggen som fenomen?

Det finns en väldigt enkel förklaring till att det numera finns ett fenomen som benämns ”försvarsblogg”. Anledningen är helt enkelt att försvars- och säkerhetspolitiska frågor från 00-talets inledning  i stort sett helt försvunnit från riksmedias rapportering.

Försvarsbloggarna har skapats i det vakuum som har uppstått på grund av just detta. Anledningen till detta vakuum är flera. Bland annat har folkförankringen runt försvarsfrågan påverkats på grund av att militära förband har avvecklats på många platser i landet, att läget i närområdet under ett antal år har varit relativt stabilt och att värnplikten nu har avskaffats.

Trots avsaknad av riksmedias rapportering i dessa frågor så har inte de säkerhets- och försvarspolitiska frågorna blivit mindre angelägna. Tvärtom. Den här bloggens uppfattning är att de olika försvarsbloggarna har fyllt en lucka genom att lyfta dessa frågor till debatt när ingen annan har gjort det. Att riksdag, regering, enskilda försvarspolitiker och ibland även Försvarsmaktens egen rapportering ska få stå oemotsagd i frågor och ärenden som bär åt helt fel håll, ibland innehåller rena felaktigheter och allt som oftast skönmålas är helt orimligt. Här har försvarsbloggarna bidragit till en högre medvetenhet om vad som verkligen sker, om än i en begränsad krets.

I dag sände SR P1 i sitt program ”Medierna”. Ett program vars syfte är att granska just medierna. I dag innehöll programmet ett inslag om bloggkollegan Wiseman. Inslaget hade påannonserats på SR webbsida, men hur inslaget skulle vinklas stod däremot inte klart. Så här beskrevs inslaget:

Även om försvarsdebatten just nu hettat till och senaste veckan nått ut en aning i allmänna medier så har den varit en ganska ovanlig gäst där de senaste åren. Frågan är om inte den mest tongivande debattens istället förs på en anonym blogg – Wiseman Wisdom. Vem står bakom den anonyma bloggen där till och med Överbefälhavaren skrivit debattinlägg? Hur kan en anonym person få en så stark ställning på ett helt politikområde? Ingen vet Wisemans identitet, men ingen kan räkna bort bloggen ur den försvarsdebatt som de senaste veckorna hamnat i mediefokus. Vilka intressen företräder den anonyme - som så många insiders tycks respektera. Tonchi Percan har tittat på fenomenet.

Inslaget som man kan lyssna på i efterhand här (27.30 in i klippet) gick ut på att reportern Tonchi Percan ställde frågan hur en anonym blogg kan få sådant stort genomslag i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten? Den frågan har egentligen redan besvarats av Wiseman´s Wisdoms i en tidigare artikel på Newsmill som beskriver detta väldigt bra. Det finns även en äldre intervju som förklarar varför bloggen startades för drygt fem år sedan.

Men trots försvarsbloggarnas betydelse för en levande och aktiv debatt så är det ändå själva anonymiteten som hamnar i fokus i inslaget, och som många läsare fäster sig vid.

Så varför detta fokus på personen/personerna som står bakom försvarsbloggarna? Om det är en person, eller flera personer som som skriver inläggen, om det är kvinnor eller män, officerare eller civila, unga eller gamla borde rimligtvis vara ointressant så länge innehållet är relevant och bidrar till en levande försvarsdebatt, d.v.s. anledningen till att bloggarna en gång kom till.

När man lyssnar på inslaget så får man i just detta specifika fall lätt känslan av att reportern misstänker att Wiseman´s Wisdoms skulle agera på uppdrag av antingen Försvarsmakten, försvarsindustrin eller möjligen av den politiska oppositionen. Även SvD:s Mikael Holmström är något osäker på detta vilket framgår i intervjun med honom i inslaget.

För den som följer försvarsbloggarna och Wiseman´s Wisdoms på regelbunden basis kan nog omgående dementera några sådana lojaliteter. Kritik har på WW eller andra försvarsbloggar aldrig riktats mot ett enskilt parti sett över tiden. Att det är moderaterna som varit i fokus den senaste tiden har sina randiga och rutiga skäl, vilket inte minst har kunnat läsas om i riksmedia de senaste veckorna. Kritiken mot oppositionen och socialdemokraternas försvarspolitik har exempelvis kritiserats hårt i den senaste artikelserien inför kommande försvarsbeslut med titeln PROLOG.

Att Wiseman eller någon annan försvarsblogg skulle gå HKV ärenden är också ett hugskott och en felaktigt analys. Detta påstående kan bekräftas av att försvarsbloggarna alltid varit kritiskt granskande till händelser och beslut inom Försvarsmakten när det har varit befogat. På samma sätt har bloggarna varit kritiskt granskande av diverse försvarsindustriella projekt som inte bidragit till ökad försvarsförmåga eller gett tillräckligt mycket ”pang för pengarna”.

För det är just detta som är kärnan i det hela. Jag talar nog inte enbart för denna bloggs räkning när jag påstår att de samlade försvarsbloggarnas verkliga drivkraft är viljan att se en väl fungerande försvarsmakt som är rätt bemannad, rätt utrustad och välövad och att Sveriges säkerhets- och försvarspolitik inte får fortsätta att hanteras som den gör av den politiska nivån idag.

Den dag när försvars- och säkerhetspolitiken åter igen blir ett ämne som politiker betraktar som något viktigt, och när riksmedia börjar betrakta detta som ett ämne värt att bevaka på regelbunden basis har förvarsbloggarna spelat ut sin betydelse för debatten. Fram till dess så är jag övertygad att det är av godo att dessa bloggar existerar. Detta oavsett om de skrivs av personer under pseudonym.

I ämnet:
Wiseman

Äldre artiklar i samma ämne:

Väpnaren

Commander

Följetongen om luftförsvaret fortsätter

Vad ska bort i försvarsministerns lattjolajbanlåda?

I går kom beskedet om att Försvarsmaktens medges att anskaffa 60 JAS 39E vilket jag skrev om i gårdagens inlägg.

Som bekant så har ÖB uttryckt behovet av stridsflygplan i ett spann om 60-80 flygplan.
ÖB har även förklarat att om den lägsta siffran skulle väljas, så måste man för att kunna upprätthålla ett tillräckligt luftförsvar även utöka det markbaserade luftvärnet med ett kvalificerat långräckviddigt robotluftvärn. Detta poängterade ÖB särskilt när han satt i en offentlig hearing i försvarsutskottet innan jul.

I går skrev min kollega Wiseman följande rader i sitt inlägg om JAS 39E.

Frågan är nu när det kvalificerade luftvärnssystemet köps in och vilket det blir. Tyvärr finns det nog försvarspolitiker som tror att IRIS-T är ett kvalificerat luftvärnssystem som säkrar svensk luftförsvarsförmåga…

Det hann inte ens förlöpa ett dygn innan farhågan som vi alla haft, men knappt kunde tro skulle bli en sanning blev en realitet. Försvarsministern bekräftar i en intervju med Ny Teknik exakt det som Wiseman beskriver, och som inte fick bli en sanning! En katastrof för svensk framtida luftförsvarsförmåga!

Ny Teknik: ÖB rekommenderar köp av 60-80 plan. När ni nu har bestämt er för ÖBs minimigräns – måste då andra delar av luftförsvaret stärkas? Vilken förmåga skulle ersätta 20 nya Jas-plan i luften?

Försvarsministern: I december godkände riksdagen att regeringen fick beställa 40-60 plan och regeringen har nu valt att besluta om det högre antalet dvs 60 plan. Antalet motsvarar det operativa behov som Försvarsmakten angivit i sina underlag till regeringen. Regeringen fattade strax innan jul beslut om att Försvarsmakten ska få anskaffa ett nytt luftvärnsrobotsystem Rb 98. Med anskaffningen får vi ett modernt, kvalificerat luftvärnsrobotsystem.

IRIS-T SLS som regeringen anskaffat är:
- inte färdigutvecklat!
- ett korträckviddigt system
- ett mycket osäkert kort då Sverige blir en av de första kundera
- en flygburen korthållsrobot (Rb-98) som modifieras till att kunna skjutas från marken
- främst avsedd för närskydd av ex. flygbaser och viktiga anläggningar
- utrustad med IR-målsökare, inte radarmålsökare vilket begränsar effekten avsevärt
- främst en ersättare till RBS-70.
- inte en ersättare för det extremt föråldrade systemet med medelräckkvidd RB-97 Hawk
- inte heller ett kvalificerat system som regeringen uppenbart tror

Exempel på kvalificerade system som skulle krävts för att motsvara de 20 JAS som valdes bort är: Europeiska Aster 30 , Ryska S-300 och  S-400 samt Amerikanska MIM-104 Patriot

Att nu försvarspolitiken genom försvarsdepartementet och ministern nu basunerar ut att detta är den robot som ska kunna fylla differensen mellan ÖB:s önskemål om 80 flygplan till regeringens beslut om 60 flygplan, är inget annat än en fullständig katastrof!

Det anda vi hör är att "Försvarsförmågan ökar genom Alliansenssatsningar på försvaret"
Det enda vi ser i praktiken är en konstant reducering i numerär och nu även i reell försvarsförmåga.Var ska detta sluta?

Uppdaterat:
På minuten när publicerade även Wiseman ett inlägg i samma ämne.
Samtidigt kommer beskedet att ÖB är sjukskriven p.g.a  arbetsutmattning. (DN, 6mannen)
Ylva johansson (s) uttalar sig osmakligt om ÖB på twitter, men får göra en pudel (Expressen, Aftonbladet)

Ett välregisserat JAS-beslut

Foto: Försvarsmakten

Under morgonen så levererade Fru Försvarsminister Karin Enström beskedet som alla väntat på, i synnerhet Linköpingsborna och alla SAAB anställda, nämligen beslutet att Försvarsmakten medges att anskaffa JAS 39E och att numerären nu är beslutad.

Jag anar ett välregisserat spel bakom kulisserna där det inte bara handlar om att anskaffa ett nytt stridsflygplan, utan även för Moderaterna att ta chansen att uppvisa lite "goodwill" inom det politikområde där man har hamnat ordentligt på efterkälken - försvarspolitiken

Som alla läsare redan känner till så har Försvarsmakten lämnat ett underlag till regeringen där man framställer att behovet är 60-80 nya stridsflygplan. Detta innebär egentligen inte att Försvarsmakten anser att behovet  minskat relativt nuvarande numerär av flygplan som är 100. Enligt uppgifter så grundade sig reduceringen helt och hållet på att man i ett tidigt skede gjorde en bedömning att de medel som skulle avsättas för detta aldrig skulle räcka till fler flygplan. Huruvida den taktiken var listig kan man diskutera.

Det är ungefär här spelet och försvarsdepartementets maskirovka/informationsoperation sannolikt startar.

Karin Enström levererar som svar till Försvarmakten, och allmänheten, att beskedet för tillfället är att regeringen avser att anskaffa 40-60 flygplan. D.v.s man har reducerat spannet med 20 flygplan. Karin Enström motiverar heller inte varför man kommit fram till siffrorna utan hänvisar enbart att detta är "regeringens bedömning av behovet".

Genast utbryter en debatt där alla "experter" och framför allt alla försvarsbloggar uttrycker sin oro, och gör bedömningen att regeringen med största sannolikhet inte kommer att gå på den högsta siffran i spannet, d.v.s. 60 flygplan, utan snarare lägga sig i mitten och beställa 50 flygplan. Detta var nog de flesta bedömare överrens om.

Även denna bloggen köpte betet med hull och hår. Jag har bland annat skrivit om detta här på bloggen, och på Newsmill.

Min bedömning är att man från försvarsdepartementets sida hela tiden har vetat hur beslutet skulle se ut, men att man förhalat beskedet med syftet att förväntningarna skulle sättas till låga.

Genom att i dag "överraska" med ett "positivt besked" i frågan och släppa nyheten att försvarsdepartementet nu valt den höga siffran 60, och således möta Försvarsmaktens lägsta krav. Med andra ord en jämkning av numerären där alla förväntas bli nöjda. Det sekundära målet skulle enligt min teori vara att departementet nu vill visa att man som man brukar uttrycka det "satsar på Försvarsmakten".

Många låter sig kanske luras av denna eventuella masikrovka, men faktum är att detta beslutet fortfarande innebär en kraftfull reducering av försvarsförmågan genom att gå från 100 till 60 stridsflygplan. Min bedömning är också att Försvarsmaktens taktik i frågan lyckats dåligt. Detta då Försvarsmaktens analys inför beslutet påvisat att om man väljer den lägsta siffran 60 i spannet om 60-80 flygplan så skulle man tvingas att komplettera luftförsvaret med avancerat och långräckviddigt luftvärn.

I den frågan har inget besluts tagit. Det har inte ens funnits på den politiska agendan. Det korträckviddiga systemet IRIS-T som regeringen beslutat att anskaffa i markbaserad luftvärnsversion fyller inte den funktionen varför det ej kan räknas in.

Min slutsats av detta är därför att det redan från början varit förutbestämt att antalet flygplan skulle bli 60. Den teorin styrks av att regeringen hela tiden talat om att detta är en investering som totalt handlar om 90 miljarder kronor (man avser då den totala livscykelkostnaden). Den siffran baseras på uteslutande på en numerär omfattande 60 flygplan. Hade man det förekommit en osäkerhet avseende numerären så hade man sannolikt även här talat i termer av ett kostnadsspann. Detta har man inte gjort.

Anskaffningen av JAS 39E innebär en reducering av stridsflygplansflottan med 40 flygplan då det inte finns ekonomi att vidmakthålla två flygplanssystem parallellt (C/D). Det finns heller inget som tyder på att ett kvalificerat långräckviddigt robotluftvärn kommer att anskaffas vilket sammantaget gör att försvarsförmågan tveklöst kommer att reduceras.

Detta benämns tyvärr med nymoderata termer i stället för en "satsning på försvaret" och att man nu "ökar försvarsförmågan".

Media: SVT, SR, Ny Teknik, SvD, SR, Expressen, DN, Skånskan, NSD, HD, SR, Corren
Bloggar: Försvar & Säkerhet, 6mannen, APOW