Marinen efter FB-04 : Del 3

Foto: Försvarmakten

I den första delen i serien om hur försvarsbeslutet 2004 (FB-04) som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen påverkade Marinen har jag skrivit om i två tidigare delar. Den första delen (Del 1) avhandlades tiden före försvarsbeslutet och de konkreta förbandsnedläggningar som detta beslut medförde. Den andra delen (Del 2) beskriver historien efter försvarsbeslutet fram till tiden runt 2006.

När vi nu kommit fram till den tredje och sista delen i serien så tar vi oss från tiden runt 2006 och fram till i dag. 



ML01 och ML02
Sommaren 2006 blev det full fart i Marinen. Då fick nämligen Marinen uppgiften att planera för en marin insats utanför Libanons kust. De flesta trodde nog att det var registerförbandet IKS-06 med fartygen Gävle, Sundsvall och Visborg som som skulle skickas iväg. Men så blev det inte. Istället var det enbart fartyget HMS Gävle samt en stödenhet ur Marinbasen (senare FNSU) som fick ta sig till Medelhavet. Insatsen startade i oktober 2006 och pågick till april 2007. ML01 var en del av FN-insatsen UNFIL. Uppdraget var att förhindra att vapen- och vapenrelaterad utrustning smugglades till Libanon sjövägen. Chef för styrkan var Kommendörkapten Magnus Lüning.

ML02 som var uppsatt på i stort sett samma sätt löste av ML01 på plats i april 2007. Den här gången var det HMS Sundsvall som utgjorde bidraget fram till september 2007 då den svenska kontigenten avvecklades. C ML02 var Kommendörkapten Ola Bogren. Total hade Sverige ca 80 personer på plats över tiden på den marina basen som var förlagd till Cypern.


Samtidigt på en annan bortaplan
Den stora internationaliseringen av Marinen fortsatte med stor frenesi på olika fronter. Ytstridsfartygen åkte regelbundet till FOST i England och fick där lära sig att släcka bränder och sjösurra ordentligt. Man deltog även regelbundet i "Stay-in-your-box" övningarna JMC/Neptune Warrior utanför Skottland. Fartygen var enbart en spelpjäs i ett större spel.

För ubåtsvapnets del så var HMS Gotlands äventyr i San Diego det stora numret där man gjorde stor succé genom att inte låta sig bli funnen av US Navy samtidigt som man lyckades med det som få andra kunde, nämligen att ta sig nära hangarfartygsgrupper utan att själv bli upptäckta. Detta gav US Navy sådant huvudbryderi att man fick stanna med ubåten i drygt två år. I juli 2007 tog man hem HMS Gotland igen. Utöver detta fick ubåtsflottiljen ofta betala korvetternas deltagande i England genom att agera B-sida vid FOST, vilket inte alltid uppskattades av ubåtsbesättningarna själva.

Minröjningsdivisionerna fortsatte med liknande verksamhet som man gjort sedan mitten av 90-talet med att städa botten på hav och sjö från gamla minor, något som nu i stället benämndes som  miljöoperationer.


TD01
För amfibieregementets del så var det stora numret under den här perioden insatsen i Tchad som benämndes TD01. Insatsen som omfattade 200 personer pågick från januari till september 2008. En av de största utmaningarna var att transportera personal och materiel till och från operationsområdet mitt i mörkaste Afrika. Många ur Armén var dessutom både förvånade och förgrymmade över att det var ett marint förband som fick uppdraget, och inte ett arméförband. Detta med tanke på att insatsen genomfördes på land och inte i en marin miljö. Amf löste sin uppgift på ett bra sätt.

Som synes så var det internationella fokuset stort på såväl förbandsnivå inom Marinen som på politisk nivå. Försvaret av Sverige i Sverige,och de nationella försvarsaspekterna fick allt mindre utrymme under den här tiden. Men internationaliseringen har även haft sina fördelar. Den främsta är att Marinen genom deltagande i internationella övningar blivit interoperabla med NATO och lärt oss hantera NATO-publikationer, vilket kan vara bra inför framtiden - kan man kanske tänka sig?


ME01 och piraterna i Adenviken
Under 2008 så hade man på de marina förbanden och i HKV börjat inse att internationaliseringen av Försvarsmakten under en lång tid hade tagit för stora propotioner. Det nationella försvaret, d.v.s. "hur man gjorde förr" började så smått upplösas. Innan det hade gått för långt så började man så smått att återuppta det som höll på att rinna Marinen ur händerna. Mer om detta senare i inlägget

I slutet av 2008 fick Försvarsmakten en anvisning att planera för en insats i Adenviken. Det som skulle bli ME01. Bidraget utgjordes av korvetterna Stockholm, Malmö och stödfartyget HMS Trossö som flyttades på s.k. shiplift ner till operationsområdet utanför Somalias kust. Uppdraget var att skydda mattransporter via WFP och att skydda handelssjöfarten mot piratangrepp. HMS Malmö lyckades dessutom gripa ett antal pirater som genomförde en attack mot ett handelsfartyg. Chef för styrkan var Kommendörkapten Magnus Jönsson.

"Terroristen" som flottan under många år hade förberett sig för att möta övergick nu istället till att vara  "Piraten". Men den märkbara skillnaden mot tidigare var att Marinen nu körde på linjen som innebar "både och" istället för som tidigare, och som man lite raljant ofta hörde "varken eller".


Vändpunkten
Någonstans runt 2008 kom så äntligen vändpunkten. De nationella övningarna på hemmaplan fortsatte trots att insatser genomfördes på bortaplan vilket var absolut nödvändigt. Ett problem var dock att Försvarsmaktens ekonomi var mycket ansträng under perioden. Ett annat reellt problem var att förbandsmassan i Marinen nu krympt så oerhört mycket att de förband som var kvar på hemmaplan inte hade någon att öva med/mot. Att skaka fram en B-sida blev ett stort problem. Samövningar med Flygvapnet återupptogs till viss del under perioden.


ME02
Ett bevis på att "både och" fungerade blev den fortsatta EU-insatsen i Adenviken med ME02 och HMS Carlskrona som pågick under större delen av 2010. Under de inledande månaderna hade man dessutom FHQ ombord på fartyget under ledning av nuvarande marininspektör Jan Thörnqvist. En av de större detaljerna som gjort avtryck under denna insats var nyttjande av helikopter från svenskt örlogsfartyg. Att benämna Hkp 15 som en sjöoperativ helikopter är fel per definition, för det är den inte - ännu. Men den utgjorde en oerhört viktig del i insatsen och var en helt avgörande framgångsfaktor som framskjuten spaningsplattform. Tyvärr plockades helikoptrarna hem innan insatsen var slut för att de skulle ingå i NBG. Något man kan ha starka synpunkter på.


Marinen här och nu
Exakt var Marinen står operativt här och nu lämpar sig inte för en blogg. Men man kan i inriktingspropositionen "Ett användbart försvar" tydligt utläsa i vilken riktning Marinen skall gå åt. Man kan därför nu mycket glädjande konstatera att hela Försvarsmakten är på väg åt rätt håll. Detta påvisar att man nu tar det nationella försvaret på ett betydligt större allvar än tidigare, vilket är glädjande och nödvändigt. Man kan också tänka sig att incidenten med misstänkt främmande undervattensverksamheten utanför Göteborg i september 2011, som det skrevs spaltmeter i media om, blev ett slags lackmustest för Marinens del, där man efteråt med stor sannolikhet dragit en hel del kloka slutsatser om hur vägen framåt måste se ut.

Nuvarande marininspektören Jan Thörnqvist har en stor del i att man nu på allvar, åter igen, tar stegen i rätt rikting. Dimensionerande skall vara att kunna hantera väpnad strid med kvalificerade vapensystem mot en högteknologisk motståndaren. Då kan vi även hantera piraten i Adenviken och andra mindre kvalificerade uppgifter. Dessa kloka ord har MI flertalet gånger uttryckt i tal och skrift. Inom kort åker även HMS Carlskrona till Adenviken ännu en gång för att sätta upp ME03.


Den fortsatta vägen framåt och problemområden som måste hanteras
Riktningen är nu utpekad. Det handlar om att fortsätta på den nu inslagna vägen.
Men det finns fortfarande en del välkända saker att hantera.

Införandet av en riktig sjöoperativ helikopter (Hkp 14) är helt avgörande för att Marinen ska kunna fortsätta att utvecklas. Tyvärr är det fortfarande lång tid kvar innan denna helikopter är helt färdig enl FMV.

Försvarsmaktens ekonomi är som bekant ett annat orosmoln som kan påverka marinens utveckling på ett icke önskvärt sätt. Ett tredje område är fartygsbeståndet som måste modifieras/omsättas. Avsaknad av kvalificerat luftvärn (luftvärnsrobotar) i hela Marinen är en annan ytterst besvärande detalj som tidigare debatteras mycket i media.

Men det område som är i särklass mest problematiskt är personalfrågan. Utan fullbemannade fartyg och kompanier som är rätt utbildade och välövade blir det ändå ingen output. Åtgärder inom området är absolut nödvändiga. En modell med både anställda sjömän och återinförande av värnplikten vore en framgångsfaktor  i flera avseenden. Bland annat skulle rekryteringsunderlaget till officersyrket och sjömansyrket ökas avsevärt. Men detta är en politisk fråga, och så länge Moderaterna styr kommer detta inte att hända, då det skulle vara att underkänna sin egen försvarsreform.


Glädjeämnen
Positiva saker som också skall belysas. Ett stort sådant är att Visbykorvetterna nu äntligen börjar levereras i version 5, d.v.s. en "slutlig" version med integrerad sjömålsrobot m.m.. Ett annat är att en ny ubåt (A26) börjar ta form och förhoppningsvis kommer att gå till produktion. Minröjningsförmågan är även den god i och med att de modifierade fartygen av Kosterklass nu är levererade.


Den marina debatten är viktig
Det är mycket viktigt att den marina debatten hålls levande och att alla inom Marinen drar sitt strå till stacken. Syns man så finns man.... Det är också viktigt att avgörande frågor om marinens utveckling - på alla nivåer - allt från operativ ledning av sjöstridskrafter via hantering av vapensystem till hur sambandet ombord fungerar, eller inte fungerar diskuteras, åtgärdas och utvecklas.

Mycket passande så drar Marinstridsdagarna i gång i Karlskrona i morgon och pågår till och med torsdag. Detta årliga mötestillfälle är bedömt minst lika viktigt som att vara ute på havet och öva med fartygen. Kanske till och med viktigare! För här ges tillfälle att mötas inom respektive skrå och hitta nya vägar framåt.

Tyvärr har bloggens ordinarie besättning ingen möjlighet navigera sydvart för att deltaga under årets upplaga av Marinstridsdagarna, men förhoppningsvis så kan det dyka upp en gästskribent på bloggen med en rapport från den första gemensamma dagen som är av öppen karaktär, och som genomförs i Karlskronas konserthus.


Avslutningsvis...
...så måste vi passa på att bjuda på denna för Försvarsmakten positiva nyhet. Har vi möjligtvis nått botten och nu kommit till vändpunkten?

När folkopinionen vänder kommer till och med de Nya Moderaterna att tvingas till att tänka om och på allvar börja engagera sig i försvarsfrågan på samma sätt som de gamla Moderaterna gjorde en gång i tiden.