Publicerar i dag ett gästinlägg signerat förvaltare Håkan Lindberg som tjänstgör vid funktionsenheten vid Sjöstridsskolan och har sitt huvudsakliga kompetensområde inom marint telekrig. Håkan är dessutom mycket historieintresserad vilket tydligt framgår i nedanstående gästinlägg.
/ Skipper
----------------------------------
Jag vill i detta gästinlägg ge min syn på denna sak utifrån främst ett historiskt perspektiv och redogöra för vad jag tror är ett smärtsamt men nödvändigt förhållningssätt. Ryssarna är inte som vi, säger många. Ja det är sant men de är definitivt människor av kött och blod som många andra och upplever även de glädje och sorg så varför tänker vi då så olika? Enligt mig så finns det två stora skillnader och båda har sitt ursprung i medeltiden.
Det ena är skillnaden i metoden att styra stater. Det medeltida Europa var ett lapptäcke av olika statsbildningar där det krävdes samarbete för att tillvaron skulle fungera. Makten utgick ifrån att man kontrollerade landområden som kunde nyttjas för att genom samarbete med andra som också kontrollerade land uppnå egna fördelar. Detta krävde förhandlingar och överenskommelser som skulle följas vilket banade väg för vad vi i dag betecknar som fungerande demokrati. Härskaren var sällan helt enväldig utan stormän, adel eller borgare hade inflytande över politik och ekonomi.
I Ryssland utvecklades samhället genom vad vi idag skulle kalla totalitarism d.v.s att all makt utgick från en enväldig Storfurste, Khan, Tsar etc. Stormän och adel var underkastade härskaren på ett helt annat sätt än i de västra och centrala delarna av Europa. Rysslands ursprung i Kievriket och storfurstendömet Moskva som båda dels influerades från det av enväldig kejsare styrda Bysantinska riket och av den hårdhänta mongoliska ockupationen skapade ett samhälle med stark gruppkänsla, lydnad mot överheten och med mycket litet fokus på individen. Undantaget här är stadsrepubliken Novgorod som tyvärr dukade under för det framväxande Storfurstendömet Moskva på-talet. I Ryssland var för de flesta människor fram till tvångskollektiviseringen på 1920-talet byn det centrum kring vilket livet kretsade. De gamla bysammanslutningarna heter Mir på ryska och ordet för fred är det samma. Byn slöt sig samman och var underkastad en sällan trevlig storman/adelsman i området. Detta skapade absolut ingen grogrund för någon större individualism. Byns mål var att leva i fred och det tror jag fortfarande gäller i det ryska samhället.
Det som hände var i praktiken att Ryssland missade all denna dynamiska utveckling som medeltiden och renässansen skapade i Europa när det gäller umgänge mellan stater, dess befolkning och ekonomi. Istället blev det en stormakt som gång på gång härjades av mongoler, korsriddare, polacker, svenskar, turkar, fransmän och tyskar. Detta bidrar tror jag till att Ryssland prioriterar säkerhet och stabilitet framför allt annat. Man accepterar inte risken att få NATO eller EU med sitt militära samarbete endast 45 mil från Moskva vilket skulle ha blivit faktum om Ukraina anslutit sig till EU eller NATO. Man upplever säkerligen även de baltiska staternas medlemskap som ett tillräckligt besvärande faktum.
Jag tror inte på detta med sanktioner mot Ryssland. De har upplevt betydligt värre saker än brist på franska ostar. Att vidmakthållna kontakter både kulturella och ekonomiska ger på lång sikt bättre resultat än sanktioner. Europa skall inte försämra sin ekonomi genom minskad export till Ryssland (krigsmateriel undantaget) eftersom Europa behöver pengar för att skaffa sig i Rysslands ögon trovärdiga försvarsmakter samtidigt som Ryssland behöver tydliga signaler om att det inte finns något intresse av att invadera det heliga Moder Ryssland. Det senare är helt självklart för oss men inte för dem.
Det kommer en tid av demokrati och positiv samhällsutveckling i Ryssland tror jag men det kommer att ta kanske 30,40,50 år? Det viktiga är att vi inte stänger dörren för kontakter utan att betonar vårt gemensamma historiska arv t.ex genom den ickehelt belagda skandinaviske vikingahövdingen Rurik som ger upphov till Rysslands första fursteätt eller ännu mer konungadottern Ingegärd Olofsdotter som slutar som maka till Jaroslav den vise av Kiev och ryskt-ortodoxt helgon för att nämna några. Ryssland är en levande produkt av sin historia och historia består inte bara av konflikter utan även av fredliga relationer och dessa måste vi bygga på. Vi måste även komma ihåg att ryska officerare har en lång tradition som regimmotståndare i Ryssland ända från Dekabristupproret 1825 till kuppen 1917. En opposition som kanske dyker upp igen i framtiden?
Gällande utvecklingen i närtid är jag övertygad att vi inom en inte avlägsen framtid kommer att se ryska kustrobot och luftvärnsrobotbatterier på de f.d finska öarna i inre Finska viken.Dessa batterier skulle omedelbart kunna stänga Finlands tillförsel av olja som till största delen går via Borgå. Att Ryssland skulle placera dylika på dessa öar är bara en fortsättning på den innan revolutionen existerande Tsar Peters Sjöfästning som omfattade befästningar i både nuv. Finland och Estland i syfte att skydda St. Petersburg som är lika viktigt för Ryssland då som nu. Att både Finland och Estland skulle vara medlemmar av NATO skulle definitivt mötas av motåtgärder från Ryssland. Finska vinterkriget bröt ut just ur en liknande situation där Sovjetunionen krävde Finland på territorium angränsande mot Leningrad men när ifall det inträffar en gång till skall Sverige sluta upp på Finlands sida fullständigt och inte bara som ”icke-krigförande”
Min uppfattning är att Ryssland inte bryr sig om sanktioner. De vill ha stabila grannstater som kan hävda sitt eget territorium mot kränkningar från alla håll och som klart och tydligt deklarerar att dessa stater eftersträvar fredliga och jämbördiga relationer med Ryssland. Med långsiktigt stabila förbindelser kommer vi att på sikt kunna exportera vårt tänkande kring fred och konfliktförebyggande arbete även öster ut men det kommer att ta mycket lång tid och krävas mycket tålamod.
Samtidigt med detta måste Sverige bli en tydlig spelare på den försvarspolitiska planen. Att hantera säkerhetspolitiken enl. principen ” Älskad av alla. Respekterad av ingen ” går inte längre
Jag anser av konungariket Sverige skall:
- Motarbeta EUs sanktioner mot Ryssland (förutom vapenexport) utan upprätthålla ekonomiska och kulturella förbindelser med Ryssland.
- Höja försvarsanslagen med mellan 15-20% för att skapa en trovärdig försvarsmakt med betoning på sjö och flygstridskrafter för att skapa territoriell trovärdighet samt trovärdighet som allierad till Finland.
- Allians med Finland. Här måste dock våra politiker vara tydliga med att denna alliansen är defensiv och ej en språngbräda för NATO mot Ryssland. Vi vet det men Moskva litar inte på oss
- Påbörja planering för att vid behov aktivera värnplikten. Här kommer våra anställda soldater och sjömän att utgöra en utmärkt professionell kader för att bli chefer på grupp, tropp och plutonsnivå samt specialister av olika slag som behövs för att snabbt expandera FM med tillförda värnpliktiga och med detta visa att vi kan förstärka FM rejält om det skulle behövas.
Det verkar som vi har varit på samma kurs:) Instämmer till fullo i din beskrivning. Ryssland respekterar styrka och vårt "svansviftande", för Nato o Pentagon ses enbart med löje.
SvaraRaderaVad vi nu behöver göra är att ta oss samman och åtminstone försöka komma i fas. Det kommer att kräva en kostnad upp emot 4%av BNP. Har vi något val?Tror inte det.
Sen går det ju o göra saker smidigare. Om vi bestämmer att mönstra befolkningen bägge könen (18.45),, så bör man ta Landstingens resurser i anspråk. Med lite samarbete med FM, så går det snabbt att se vilka som är medicinskt och fysiskt lämpliga. Att sen gå vidare med utbildning får komma sen. Först veta vad vi har o inte har.
Sen lägga stora beställningar på vår industri för materiel. Men lite god fantasin finns det massor av bolag som kan med en lätt omställning börja producera för FM. (Skor, tält, osv, osv...)
Detta kräver en stor omprioritering av statens budget. Rödpenna fram!
Alternativet? Lydrike till Ryssland! Vad väljer vi?
Intressant betraktelse ur ett historiskt perspektiv. Dock delar jag inte alls din syn på sanktionerna. Tvärt om!
SvaraRaderaJa, Medel-Ivan har nog hyfsat god motståndskraft mot sanktionernas effekter och han kommer inte att resa sig mot Putin för att det blir brist på livsmedel i butikerna. Men, sanktionerna påverkar den ryska ekonomin negativt vilket innebär att den kraftiga ryska upprustningen inte kan fortsätta för evigt.
Dessutom är sanktionsvapnet det enda sätt på vilket den demokratiska världen kan motsätta sig Rysslands aggressioner utan att gå i krig. Att upprätthålla ekonomiska förbindelser med Ryssland "business as usual" innebär ett de facto accepterande av Rysslands ockupation av Ukraina.
Delar inte heller din uppfattning om en allians med Finland. Att få till stånd en fungerande sådan kommer att ta lång tid (decennier), kosta skjortan och inte ge någon reell effekt. Även om man slår ihop svenska och finska styrkorna kommer de ändå vara otillräckliga. Det enda rimliga alternativet heter NATO, både för Sverige och Finland. Att paranoida semi-diktatorer i vår närhet eventuellt skulle uppfatta det som ett hot är inget som vi kan ta hänsyn till. Inte om vi vill betrakta oss som oberoende nationer. Vår säkerhetspolitik ska grunda sig på vår världsuppfattning, inte hur vi tror Putin uppfattar världen.
I övrigt har vi samsyn. Att försvarsanslaget måste öka är självklart. Min uppfattning är att anslaget bör öka, i den takt Försvarsmakten kan växa, upp till en nivå mellan 2 och 3% av BNP. Var nivån landar är beroende på det exakta resultatet av vår säkerhetspolitiska analys.
Likaså bör planering och förberedelser för att åter aktivera värnplikten ske snarast.
/ Commander
Hej Håkan!
SvaraRaderaDet du säger om förhållandet till Ryssland känns lite motsägelsefullt till vissa delar. Om finska vinterkriget #2 utbröt så ska Sverige sluta upp fullständigt på Finlands sida men om Ukraina invaderas och delar av landet annekteras skall vi upprätthålla ekonomiska och kulturella förbindelser med Ryssland. Vari ligger skillnaden mellan kravet på finskt territorium 1939 och kravet på Ukrainskt dito 2014?
Var inte östblockets fall 1991 en kombination av brutna eller minimerade ekonomiska förbindelser tillsammans med en befolkning som ville ha en förändring från tomma brödhyllor till något bättre plus en ledare som såg mer holistiskt på tillvaron än att stånga sig blodig genom att framhålla att någon form av imperium var det ultimata.
Det är lite som att fortsätta att leka med mobbaren trots att man blir slagen och sårad.
Nej! Bryt ekonomiskt och kulturellt utbyte med Ryssland men bibehåll diplomatiska relationer i förhoppning att Ryssland vill ändra sig. Den som inte vill följa spelreglerna blir utvisad och avstängd från spel ett tag och om ingen vilja till förrändring har skett på träningar så blir den spelaren inte uttagen till spel igen.
Med vänlig hälsning
Anders
Håller med om att sanktioner mot Ryssland har ingen eller liten effekt. De är mer tåliga än så.
SvaraRaderaMen..som budskap att omvärlden anser att Putin handlar fel är det en av få möjliga vägar som västvärlden har, utan att ge sig in i en öppen väpnad konflikt.
Du har en alltför låg nivå på försvaranslagshöjning tycker jag. Självfallet är nivån på +20% "politiskt" acceptabel men med tanke på materielberget uppgår till 30-50 Mdr enligt riksrevisionen är en anslagshöjning på max 10 Mdr alltför liten.
Ca 10 Mdr till, som en höjning på 20% ger, gör att vi endast kommer upp till 1,32% av bnp.
Enligt mig behöver vi minst upp på Nato-nivå om 2% av bnp (75 Mdr) eller än hellre gamla kalla krigets svenska nivå på närmare 3% (113 Mdr).
Allt är beroende på vilken försvarpolitisk säkerhetslösning vi vill välja. Skall vi fortsätta vara alliansfria krävs ett MYCKET högre anslag än dagens 1,11% (42 Mdr).
Jämför med andra alliansfria länder som Israel och Singapore som spenderar 6,6% resp. 3,33% av bnp.
Med vänlig hälsning
Tobias Levin
Noterade inlägg om ryska troll. Det intressanta är nog inte allsköns anklagelser om troll, alla inlägg utan sign är ju troll, utan saken. Att försvarsförmåga inte bara är en fråga om resurser, långsiktiga resurser, för militären, utan framför allt en bildningsfråga. Hur många har läst Åselius The "Russian menace" to Sweden? Om bilden av Ryssland bland svensk politisk och militär elit åren 1880 - 1914, dvs före Ryska revolutionen och 1a VK, men omfattande Sveriges under Tysk-Franska kriget och Unionsupplösningen. Det är av intresse att förstå Svensk självbild, tex att Gillis Bildt var statsminister 1889. Relationen mellan militärer och politiker ar en annan på den tiden, men utrikespolitiken lika viktig.
SvaraRaderaSverige som stormakt styrdes av en elit 1648, Sverige under Bernadotte tog sig an Norge, när inte Finland kunde återtas. Sverige har klarat sig undan 2 världskrig men styrs ändå av elit, vad nu än valdagen utvisar. Vår självbild är formad av en svunnen stormaktstid, och vi klamrar oss fast vid det vi kan, tex att Sverige nu är en humanitär stormakt, eller stormakt i migration per capita. Svensk självbild påverkar vår försvarsförmåga. Försvar handlar inte bara om pengar till militären, utan minst lika mycket om utrikespolitik. När försvaret diskuteras, så är det inte en militär fråga, utan en politisk, vad ska Sverige vara, och spela för roll. Vill Sverige tillsätta nästa generalsekreterre i FN, efter Ban Ki-Mon, ska Sverige hjälpa USA i Afghanistan eller Libyen.
W
Framför allt är försvar inrikesfrågor, om väljarna inte tycker försvar är viktigt, så prioriterar detta ned. Det var tex först på 90-talet som det började dyla upp fakta om Palme, med ungefär samma bakgrund som CB, att han var underrättelseofficer, och fortsatte linjen att Sverige var ett defensivt nato-land. All hans USA kritik om Vietnam, må ha varit delvis riktig, men inte för utrikes mål, utan inrikes. Svensk politik påverkar väljare, och väljare påverkar statsbudgeten, så är det. Militärer som blogar om militärer gör ett arbete som försvarsmakten inte gör, delvis för att vår ledande elits motiv och mål om kvarvarande stormaktsintressen avgörs på andra arenor. Persson försökte göra sig ett namn på sitt sätt, Reinfeldt ett annat. Att kombinera inrikespolitiska mål, med utrikespolitiska, och sedan personliga mål, är inte så lätt. Bilden av Ryssland är svår, eftersom även Ryssland styrs av inrikespolitikens primat. Efter oktoberrevolutionen, och i synnerhet under kalla kriget, var bilden av Ryssland avmätt stabil, pga säkerhetsbalansen, hotet låg nog mer inifrån på 20-talet inom arbetarrörelsen.
SvaraRaderaEfter murens fall, och den nya tid som kännetecknas av Västvärldens slut som hegemon, jämte det nya politiska landslap som uppkommit genom all migration, så är ekvationen annorlunda. man talar om assymetriska hot, gröna gubbar, terrorister, krig genom ombud, folkliga revolutioner, maskeradkrig.
Ryssland är inte stabilt, och Ryssland är hotat, förlåt, känner sig hotat. Vår egen självbild kan bara inte förstå detta. Frågan är om vi i Sverige, med våra interna intressen och motsättningar, förmår oss sätta oss in i Rysslands självbild. I Sverige innebär demokratin ett ständigt pågående natopnellt inbördeskrig, dvs kamp mellan gruppers gunst via röstsedeln, för att de ska låts sig beskattas, och åtnjuta förmånen av statens betjäning. Självklart ryker militären, eftersom hoten, för eliten, är att förlora sin makt. När en elit erhållit makt, börjar denna elit genast spela med denna makt, visavi en annan makt, så går spelet.
W
Vår politiska, militära och ekonomiska elit skiljer sig från Ryssland. Militären utgör inte längre en egen elit i Sverige, utan tjänar andra eliters intressen. I Ryssland, som aldrig demokratiserats, är det militären och säkerhetstjänsten som är eliten, och då har man andra ögon, man tjänar sig själv, på exakt samma vis som våra eliter, folket är ett medel, inte ett mål.
SvaraRadera"Tsar Putin" är en bra bok att förstå den ryska elitens huvudbry, vilka identitetsproblem den gamla KGB/GRU eliten har efter murens fall, när det inte finns ett högre syfte att tjäna, än sig själv. Lite som Sveriges elit, när vi blev en liten mellanstor hund.
Militärer används emellanåt offensivt, i vissa syften, det handlar endera om galenskap, inrikesproblem som Tysk-franska kriget eller om nationella intressen, oftast naturresurser. Där det finns konflikter, finns det oftast naturresurser, eller som i Syrien i dess närhet.
Eftersom det inte finns naturresurser i Sverige är vi inget byte, men en spelbricka för andra. Kampen om mineraler och framför allt olja/gas, som är på upphällningen, samtidigt som Kina slukar allt mer av kakan, påverkar säkerhetspolitiken.
Hela USAs ekonomi är beroende av sedelpressar och av import från Kina, som i sin tur importerar främst från Japan. Nato, men framför allt USA, utgör ett hot mot Rysslands intressen, bland annat i Ukraina, men även Irans. Ryssland har alltid haft ett ben i väst och ett ben i sig själva. Ryssland kontrollerar helt enkelt naturresurser, och har mest nytta av dessa, genom att exportera dem till väst, varför de är lika beroende av oss, som vi av de. Kampen om naturresurser var en viktig trigger för 1a världskriget, och förmodligen andra, pga ockupationen av Ruhr. Nu har vi samma kamp mellan några få stormakter, USA, Kina och Ryssland, där EU England och Tyskland faktiskt börjar bli beroende av Ryssland.
Maktkampen i mellanöstern är hopplös och har inge lösning, annat än att lakoniskt konstatera att det var ordning under kalla kriget, med undantag för Iran-Irkakriget, som startade några år efter Shahens fall. Vi bör vara ödmjuka nog att se att flyktingtrycket från norra Afrika och mellanöstern har en orsak, människor flyr pga krig. Syrien, Afganistan, Irak och Libyen är fast in instabilitet.
Detta påverkar vår egen budget och våra resurser. Att gå med i Nato har alltid varit en fp grej, liksom att eliten inom moderaterna och fp ville ansluta sig till Euron, det är inte mer än några år sedan Anna Kindberg Batra förfäktade att vi skulle ansluta oss till Euron. Förändringen som skett inrikes är att C fått för sig att de måste ha en ideologi, före det arbetet, var partiet fast förankrat i att vara ett parti för Svenskar som inte bodde i Stockholm, och inte var socialister, så var det nog med det. Centerpartiet hade en prolog, den tid då Sverige inte fullt ut var industrialiserat, utan hade kvar gruppen självägande bönder, som för övrigt är den stora skillnaden mot många andra nationer, och de faktum att bondeståndet i gamla ståndsriksdagen var ett relativt inflytelserikt stånd. Denna grupp balanserade andra eliter.
W
Borggårdskrisen är central för att förstå lite vad som händer idag. Det fanns maktkamp mellan eliter, där Sveriges militärer på den tiden var kvar som elit, där liberaler och socialdemokrater ville införa parlamentarism. Bondetåget 1914 föregicks av allmän rösträtt till 2a kammaren 1909, var till för att samla in medel till försvaret, som den konservativa eliten ansåg att den nya statsministern inte prioriterade. Den Liberala statsministern Staaf fick avgå. Bondetåget till borggården var ett dåtida exempel på när folket, av någon anledning, bestämde sig för att visa sin vilja i den tidens rätt kraftiga nationalistiska strömningar.
SvaraRaderaCentern (bondeförbundet) balanserade mitten, och höll m och S lite på plats. Men nedrustare kan de inte anklagas för att vara. När centern parkerade om, och ingen vet än idag hur det gick till, förmodligen är det postmodernismens fel...blev lätt nyliberalt, och valde jäntan Annie till partichef, hade visserligen Maud gjort ett grundjobb, men Maud var nog ändå inte med på alla stolligheter, om ngn minns det nya idéprogrammet, som var så nyliberalt att många upplevde Sverige hotat inifrån, som ingen Rysk spion varit i närheten av. Ett gammalt folkrörelseparti, förankrat i landsbygd, folkligt försvar, grön energi, omfördelning och EU-kritiskt klappade ihop fullständigt, och sålde dessutom sina tidningar, dvs opinionsbildande makt. Den omvandling centern genomgått är större än moderaternas. Resultatet är partiet krympt, och att vi fått in transvestiten Ursula i Bryssel. Centerns omsvängning är alltså en förklaring till ändrad säkerhetspolitik, sossarna har inga att balansera mot.
W
Att vi inte har kvar värnplikt innebär en lite Pekingliknande situation. Försvaret av nationen är inte folkets uppgift, utan statsministerns. Nationen som begrepp, håller på att lösas upp, genom EU och defacto genom en ny identitet, som bygger på vad man röstar på, eftersom ingen längre kan svara på vad en Svensk är, eller vad som är Svenska värderingar. (tips, Sveriges samlade lagar och domslut genom tiderna utgör våra värderingar)
SvaraRaderaI Egypten har bl.a Fredrik Uggla skrivit om två konkurrerande makteliter, som vardera kontrollerar inrikestrupperna, respektive reguljär militär. Utgången vid massprotesterna, var beroende av vilken väpnad gren som satt vid spakarna bakom tanksen, inrikestrupper eller utrikes.
Utan värnplikt är inte Kungens gamla förbund med folket kvar Kungen och fanan utgör ytterst, i vart fall förr, en symbol för folket, folkets vapensköld/vapen, som balans mot andra eliters vapensköldar, våra partiers logotyper icke att förglömma. Den som lägger rabarber på fanan, lägger rabarber på kampen om identiteten. För militärer är fanan, märket Sverige inte så komplext, utan en grund för att sortera vän från fiende i fältslag. Problem uppstår när flaggan används som symbol för partieliter. När SD nu värnar fanan, moderaterna, dvs högern inte värnar försvar, utan migration, och Centerpartiet gjort en omvändning under galgen, är det djupare symbolik bakom, som handlar om nationell identitet, minst lika komplex som den Ryssland genomgår, eller för den delen Irak. Världen är osäker, det kan bli krig och identitetsproblemen minst lika stora som föra 1a VK, då fem imperier föll samman som korthus.
W
Värnplikten fyllde uppgiften att förse militären med dugande befäl på plutons och kompaninivå, mer verkansdugliga och kostnadseffektiva än anställda bassar. Värnplikten fyller ett annat behov, insikten att folk och försvar hänger samman. När folket inte försvarar sig själva, utan blir ett medel för en politisk elit, som har andra mål, och militären tappar sin påverkansmakt och reduceras till legosoldater i annan sold, jämför Afganistan och Libyen, så händer det ngt med självbilden. Att vänstern vill rusta ner är inte längre genomtänkt, eftersom vänstern inte längre tror på en socialistinternational, det har EU löst. Militärerna får en förändrad indre identitet, varför finns de till, om de inte tjänar ett mål, det egna folket. Tesen om tsar Putin gäller även oss.
SvaraRaderaMedborgare som inte gör värnplikt tappar orienteringen, varför har vi militärer, och varför tvingas vi in i andra eliters rävspel, som hotar våra egna, tex att utsätta Finland för en risk, av att vi går med i Nato, för att Ryssland skulle hota oss.
Tesen i Englunds bok Poltava, var att Sverige vann mycket på att inte längre vara stormakt, låt oss ta lärdom av detta, den borgliga eliten är inte bättre än den gröna, gula eller röda. Sett över tid har vi inte krigat med Ryssland på 200 år, utom indirekt i fortsättningskriget. Sverige är inte med Euron, och EU-projektet är inte fullständigt hållbart. Varför Sverige ska vara med i Nato är oklart. Att förmå vänstermänniskor att inse vikten av ett starkt försvar, dvs acceptera en viss försvarsbudget samt att gå samman med Finland avseende försvarsplanering och utrikespolitik, dvs orientera vår utrikespolitik så att inte Ryssarna går i taket, måste vara formulär A, och återinföra värnplikten. Militärer utan värnplikt är fullständigt livsfarliga, eftersom den själv vet att de inte kan kommendera folk mot sans och förnuft. Värnplikt är ett demokratiprojekt mot politiska eliter, som oftast har en helt annan agenda. Folkpartiets är enligt min mening den skummaste, därefter mp:s. Moderaternas gick att begripa, fram till för fyra år sedan. Gudrun går att begripa, hon vill ha makt, och tar den plattform som ges. Tom Bildt går att begripa, ha vill vara en stor hund i Washington. Men sossarna, har en del kvar. Sverige var en teknologisk stormakt, som gav oss inflytande, och vi hade ett försvar, som ingav respekt, och försvaret var förankrat i folkhemmet. Nu har vi ett pågående folkligt uppror, se valresultat, en vilsen militärmakt, en ÖB som blivit deprimerad av att säga sanningen, och PR-strateger i moderaterna, som påstår att de kalkylerat fel. Sedan ska man tänka på att USA styrs av en elit. När Person sålde iväg Tysklands intressen när han var EU-ordförande, gjorde han ett stort misstag. Han vann ngt men förlorade något annat. Business is local, se till att hålla oss väl med Finland. Därefter Tyskland, England och Holland samt naturligtvis Norge och Danmark. Därefter kommer Ryssland, vi är lika beroende av dem, som de av oss. Bara att hoppas att våra militärer slutar att professionaliseras, dags för våra gossar med galoner att läsa första raden i RF, all makt utgår från...Militärer som elit, utan en folklig förankring, är tom farliga för sig själva och därmed för andra stormakters intressen.
W
Skall försöka svara på några av edra kommentarer.
SvaraRaderaNär det gäller sanktionerna så är en grund i att jag inte tror på dem är att Ryssland kommer fortfarande att sälja olja och gas till. b.la delar av EU och på så sätt del kunna få in valuta dels kunna använda dessa leveranser som påtryckningsmedel i syfte att mildra sanktionerna. Saktionerna gör mer skada än nytta. Enl. Hufvudstadsbladet i Helsingfors så har Finlands statsminister försökt motarbeta mer sanktioner från EU därför att den skadar den finska ekonomin. En annan är att jag tror att Ryssland faktiskt klarar sig bra med egna resurser vad det gäller t.ex krigsmateriel. I den eminenta boken Röd koloss på larvfötter av Lennart Samuelsson står beskrivet hur Sovjetunionen byggde upp sin industri till att 1927 överträffa Tsar-Rysslands industrikapacitet som den var 1913. Då skall man vara medveten om att den ryska ekonomin 1913 gick på högvarv och att landet dessutom befann sig oavbrutet i krig mellan 1914-1921. De har gjort det förut och därför tror jag att de kan rusta rejält trots sanktioner. Det är ju bara att hoppas att jag har fel och sanktionerna har effekt för har jag rätt blir det stökigt.
Rörande värnplikt så kan jag meddela Commander att jag trivs utmärkt med mina kompetenta och duktiga GSS-kollegor och vill absolut inte byta bort dem mot några värnpliktiga som jag är tvungen att lägga massor av energi för att utbilda och sedan se dem lämna FM för att aldrig nyttjas igen.
Rörande alliansen med Finland så är det större chans inrikespolitiskt enligt mig att få bygga upp en dylik än att bli medlemmar i NATO.
Delar din uppfattning rörande GSS. De är duktiga och engagerade kollegor och inte heller jag vill återgå till värnplikt när det gäller bemanning av sjöstridskrafterna. Däremot kan jag tänka mig att behoven ser annorlunda ut i de mer personaltunga enheterna i armén, Amfibiekåren och kanske flygbasförbanden. Därför förespråkar jag ett system med en kombination av värnplikt och anställda. /C
RaderaArtikeln är för övrigt klockren, sammanfattar tämligen exakt vad som måste göras, och beskriver balanserat att Nato inte är självklart som förstaval. Möjligen missar man kommunikationsdeden, hur kommer utrikesfrågor och försvarsfrågor upp på agendan? PR--folket, vår tids adel, som ömsom är politiska tjänsteman, ömsom är PR-konsulter och ibland journalister har tagit över våra partier, och då tenderar människor att få den verklighet man vill att de ska ha. Journalistiken, den objektiva, som ger underlag för parlamentarismens styrka, har dukat under och vi serveras mest trams. Vet man inte vart man ska, spelar det ingen roll vilken väg man tar.
SvaraRaderaAtt förstå säkerhets- och försvarsfrågor, utifrån ett båden militärt och identiteshistoriskt perspektiv och kommunicera detta till media och till väljarna, är en fråga som sannolikt tom ryssarna fundera över. men eftersom media inte ens öfrsår sig på sig själva och PR-människorna inte rår för sin ytlighet, så finns en uppgift på ett mer folkbildande plan. Hökvarteret skulle kanske starta ett folkbildningsförbund, man kan ju starta med historia och orientering, för att fortsätta med Finsk utrikespolitik eller försvarets egen utvärdering av vilken nytta insatsen i Afganistan gjorde för Afganistan, och för Svensk försvarsförmåga, något positivt kanske framkom, och vad var orsaken? den har jag glömt.
Den ngt långa kommentaren föranledd av synpunkten att försvar, utrikespolitik , inrikespolitk och nationell självidentitet, tex stormaktsdrömmen om världsrekord i migration, skulle drivas av främmande makt, att driva resonemang, som inte förs på DNs ledarsida, i Agenda eller på bloggen "alla dessa dagar" i försvarsfrågor kan vara intressant i sig själv. Kommentarer på bloggar är intressanta, När Bonnier startade Nemill, var det stort, men forumet släcktes ner, eftersom det kom upp för mycket kommentarer, som inte borde komma upp.
Om Putin oroar sig för internet, är frågan mer hur eliter i alla förläningar får tyst på fåren. Kommentarer, även de som ogillas, är sas en grundval för en fungerande demokrati. Problemet är mer att de som har ngt att säga inte hinner, och de som är avlönade att skriva något, inte säger något väsentligt, och sedan finns för många troll. Därför är denna blog viktig, den är ett hål för det rosa täcket och bidrar säkerligen till en omorientering, det är värt att tycka något, och lägga ner tid på att göra rösten hörd.
W
Rysslands agerande i Ukraina är naturligtvis fullständigt oförsvarligt, men det ska ställas i relation till vilka intressen som hotas, dvs Krim, Svarta havet och Syrien som Ryskt intresseområde och flank för Irans intressen.
SvaraRaderaUSA har för övrigt en hopplös balansgång nu att lösa, för att hålla sig väl med Kurder, försmådda Sunniklaner i Iran som blivit urfattiga och alla Shiagrupper som inte är på god fot med Stjärnans land. Därtill Turkiet och Armenierna och alla Saudiska prinsar. Soppan är total, och ytterst krigar man om soppa.
Ukraina är ett bra exempel på ett korrupt land, med en smal elit, som inte har folkligt stöd, och som inte har en försvarsmakt som kan skydda landets intressen, vare sig inrikes eller utrikes hot.
Det nordiska hörnet av världen, jämte våra värderingar, jämte våra stabila relationer med öst och väst, våra handelsrelationer och omfördelningspolitik har tjänat oss väl, och är värd att försvara med ett folkligt förankrat försvar, som aktiveras vid kris, och däremellan sköts av bassarna i högteknologiska schabrak, när det småsticks.
Bristande stringens och korrektur beror på lättja och tidsbrist, inte nödvändigtvis trolleriambitioner. Sammanfattningsvis, vår Svenska identitet, är ur lag, och den skiljer sig från eliternas, mycket för att sossarna inte klarat av att upprepa folkhemsbilden, moderaterna maskerat om sig i försvar och migration, centerpartiet tappat kompassen helt, efter att de arbetat fram ett idéprogram, (dvs taskigt självförtroende i händerna på PR-folket är livsfarligt), Folkpartiklarna är och förblir ett elitparti, som driver centralmaktsambitioner, dvs EU-federation, Nato och ekonomisk framgång genom att pantsätta Sverige till sydeuropa. KD tycker man mest synd om, och just därför, pga virrvarret om vad fanan (gamle kungen skulle sagt Vi, folket (Maj:pluralis) representerar, så har vi fått in Jimmy. Även om ingen ser det nu, så representerar tyvärr SD det som är minsta gemensamma nämnaren av vår nationella identitet, och vi kan vara säkra på att PR-folket kommer att tänka om. Om fyra är är det nya bananer, men i mitten av nov kommer SD att sänka S budget. Stalltipset är att Alliansen arbetar om sin budget, så att SD röstar ner S och lägger ner på Alliansen, sedan startar allt om mitten mars, när m valt en ny partiledare, som först ska samla styrkorna, sedan folket och sedan börja fundera på hur man gör för att slippa bli PR-konsult på KLM.
W
Tack för en bra artikel, men även stort tack till W för de återigen insiktsfulla kommentarerna. Är det inte dags att samla det du skriver på en egen sida?
SvaraRaderaUtmärkt bra inlägg. Grattis!
SvaraRaderaMagnus Haglund
Det finns många bloggar, de vi har för försvar räcker gott. Försvar handlar om kunskap, koncentration, samordning och motivation, samt naturligtvis teknik/resurser. Frågan om värnplikt handlar om försvarets förankring bland väljarna (och bland PR-folket och partistrategerna som lägger pussel om hur man vinner val.) Om väljarna är förankrade i försvaret ökar sannolikheten att de prioriterar dessa frågor i en valdebatt och efterfrågar svar från de företrädare som ska prioritera budgeten och därefter kommendera militären. Omdaningen av försvaret gjordes för fort, och med fel motiv, att spara och samtidigt vara andra eliter till lags.
SvaraRaderaW
Systemet med värnpliktiga handlar inte om att de ska vara navigatörer på ett fartyg, utan att varje kull ska vara grundutbildad i vad försvaret är, och utgöra grund för vidare rekrytering. Vad militärer än tycker om hopplösa beväringar, så handlar försvar om att öva, öva, öva. Blir det en konflikt, ska yrkesmilitärer plötsligt börja öva outbildade kadrar, då har militären förlorat denna förmåga. Så det tar ett par år bara att öva upp utbildningsförmågan. Man måste skilja på militärer som vanliga yrkesarbetande medborgare i fredstid, och militärer i kris. När det är lugnt, är militärer rätt ointresserade av att utbilda beväringar, det är ett hundgöra, men det är just det som är poängen, man övar övar övar på att få en massa får att lära sig något, som de sedan har med dig framgent, och man förankrar dem i försvaret, så att de åtminstone har något hum om vad militärer har för syfte, när de var 4 år ska rösta. Den stora missen gör militärerna själva, ur ett strategiskt perspektiv, om man inte beaktar att politikerna bestämmer vad som är viktigt, dvs resurser och kommunikation.
SvaraRaderaOm inte politiker tror att försvar är viktigt, för att deras väljare inte bryr sig, spelar det ingen roll hur rätt militärerna har i sin analys. Resurserna kommer ändå styras dit PR-strategerna tror att skattemedlen ger mest pang för pengarna. Just nu är det industriprojektet migration. W
För övrigt har jag inte läst boken det sovande folket, men jag ska. Titeln får mig att tänka på just hur eliter resonerar. Väldigt mycket av drivkraften hos en politiker är att eftersträva makt, i själva verket är det just vad politik går ut på. Makten som mål i sig, sedan gäller det bara att förklara för folket att det är politikern som är redskapet för folkets makt. Val går ut på krig, att kriga om olika gruppers gunst, som vilket krigsspel som helst.
SvaraRaderaAlla militärer borde börja med att läsa SCB:s partisympatiundersökning från 1970 och framåt, filtrerar man statistiken, så framgår de olika truppslagen tämligen klart, kvinnor - män, landskapen/länen, yrkesgrupperna, utbildningsnivån etc. Ett ständigt pågående krig om att påverka trupperna att rösta i en viss riktning, vilket gynnar den gruppen, på någon annans bekostnad. Demokrati är på sätt oh vis en eufemism för lågintensivt inbördeskrig. Det går att ställa grupper mot varandra, och problemen som uppstår är när eliter börjar ställa sin inrikesmakt i sold för utrikes. Det är här professionaliseringen av försvaret, den nödvändiga, inte får hamna i konflikt med grunduppdraget, folket har gått samman under en fana, för sitt eget försvar. Amerikanska konstitutionen (tillägget) om vapen i var mans hand, är obegripligt, om vi inte beaktar maktdelningslära, grundlagsfädren var livrädda för att att en elit skulle ta befäl över över folket, varför flödet av vapen ska ses som en beväpning mot Capitol Hill. W
Felet med den gamla värnplikten var att vi inte hade råd att kalla in alla, pga resurser och nedlagda regementen, beslutet var inte en funktion av att värnplikt var dåligt, utan att det inte fanns regementen och anställda som kunde utbilda, varför man till slut bara kallade in 20%. Här måste man tänka om.
SvaraRaderaOm det är konflikt, utbildar man manskapet mer fältmässigt. Grundutbildning behöver inte genomföras på regementen, det räcker mer tält och några skjutbanor och emellanåt viss närhet till professionella förband.Att utbilda värnpliktiga, naturligtvis bägge könen, kan ligga på 3 månader. Sedan måste man hitta på ett system för de som är lämpliga och villiga att genomgå PB och KB utbildning, och således vara de som utbildar grundkursen. Flottan behöver inte manskap, men kanske ett rekryteringsunderlag, så värnplikt ska självfallet utföras även i Marien, man får väl uppfinna lite fältmässiga kustartilleristationer.
Mönstringen är central, den bör kunna samordnas med högskoleprovet, dvs att detta blir obligatoriskt. Att bli intervjuat, synad 10 min av en militär är kanske inte fel, sedan är det lite fystest. Inser våra politiker hur det är ställt med folkhälsan, och behoven av att följa upp befolkningen, så är det ganska lätt att likt ett obligatoriskt högskoleprov som finansieras av utbildningsdepartementet, även lägga ett obligatoriskt nationellt fystest, som är obligatoriskt i årskurs 9, och varje gymnasiekull, precis som nationella kunskapsproven. man ska springa 3 km, simma 200 m, cykla på en testcykel till man blir knäsvag, och kanske lyfta några tyngder. Detta bör kunna läggas på skolan, alternativt universiteten/universitetssjukhusen, som är statligt finansierade.
Den ekonomiska vinsten av detta är oskattbar;-) för det civila samhället avs forskning och kunskap om kullarna, tex sambandet mellan psyke och fysik, eftersom kostnaderna för sjukvården kommer att knäcka oss helt, om vi inte förebygger hälsovådan av vår livsstil, bristande kost. och motionsvanor i stora samhällsgrupper, titta på USA. Systemet med mönsring skulle självfallet vara helt kostnadsfritt för militärbudgeten, mönstring är en nationell angelägenhet.
Att sedan hålla varje årskull sysselsatt med grundläggande värnplikt, inkl de som vill vara vapenfria, ska inte behöva vara ett stort problem, om man håller nere utbildningstiden, dvs inte ser värnpliktiga som en integrerad del av yrkesförsvaret. Vill eller kan man inte utbilda får, tillika väljare, till soldater i fredstid, kanske man inte klarar det i kristid heller. och då har vi ändå ingen nytta av våra militärer, när de verkligen behövs.
Kostnaden att anskaffa materiel för vpl blir ett problem, eftersom materiel är eftersatt på alla områden, och våra politiker inte har pengar, värre kommer det att bli under innevarande mandatperiod. Så det främsta skälet att gå med i Nato, är att det blir enklare för PR-folket, att försvarsposten är fast, då har man stabilitet avs ramar, men inte nödvändigtvis förankring hos väljarna eller förmåga att använda folket vid en konflikt, när det behövs. Kort sagt, kunskap om försvar, ger återverkningar vid val, vid rekrytering och personalförsörjning, och genom praktiskt kunskap hos alla som inte kommer att välja en militär bana. Inte minst är grundläggande försvarsutbildning grund för civilförsvar och för hur människor agerar och resonerar vid kris, tex om proppen går i mer än ett dygn, eller om kylbilen med färsk mat inte kommer.Men allt detta går inte att lösa nu, det finns oändligt många större akuta behov att lösa just nu, men man kan alltid starta med en mental beredskap? och fundera på hur man kan påverka det sovande folket, som uppenbarligen prioriterat ner militärens handlingsfrihet. W
Tolgfors inlägg om personalförsörjningskostnadsfördelning också värt att läsa/beakta.
SvaraRaderaEn orsak att lägga ner värnplikten kan har varit att få ner inflationen, genom att slussa ut fler arbetssökande på marknaden. Men frågan är om inte en av Europas högsta arbetslöshetssiffror och svårigheter med integration, innebär att faran är en annan, kostnaden att ha en massa ungdomar som går och drar, tvingas in som telefonförsöljare eller går en kurs på arbetsförmedlingen att lära sig virka eller titta på bio. kan man ta medel från SIDAs budget till UD och migration, borde i vart fall en sosseregering klara av, eftersom AF inte gör det, att slussa en sju helvetes massa miljarder från denna myndighet, till en nyinrättad myndighet som heter GMU/GCU. Kostnaden ligger redan i statsbudgeten, och ungdomar tvingas göra meningslösa uppgifter, åt privata aktörer, som agerar som rena hästskojare. Skickar man in/;omfördelar 10 talet miljarder från AF, till grundläggande försvarsutbildning, så lär sig i vart fall unga människor något, att ta hand om sig själva och fungera i grupp, och kanske tom lära sig sätta upp ett tält och plåstra om ett sår. Det är mer en fråga om vad vill vill använda våra miljarder till. Studerar man moderaternas nedgång, som sammanfaller den tämligen exakt med att Svt började nosa upp vad egentligen nya Arbetsförmedlingen gjorde, och det är den myndighet med näst störst budget i Sverige, vill jag minnas. Poängen med ovan är taktisk, militärförståsigpåarna får inte tro att värnplikt ska inkräkta på befintlig organisation och anslag, det är illa som det är. Dessutom bör en framtida vpl-organisation inlemmas i hemvärnet. W
Till W:
SvaraRaderaJätteroligt att du skriver kommentarer, men en kommentar är precis som det låter, en kommentar och dessa bör hållas korta och koncisa.
Vill du skriva ett eget längre gästinlägg så är du givetvis välkommen. Tryck på "kontakt" här ovan och följ instruktionerna.
Med vänlig hälsning / Skipper
Vem är W? Började läsa hans inlägg och var först övertygad om att det var en ryss, sedan ett troll. Efter en stund började han att verka vettig och till slut väldigt vettig. Det var som att bitarna började falla på plats
SvaraRadera/P
Haakan Lindbergs "gaestinlaegg" aer intressant och belyser vael den skillnaden i instaellning som finns mellan vanligt folk och den nuvarande sjaelvupptagna politiska eliten.
SvaraRaderaDet tidigare folkfoerankrade svenska foersvaret, daer varje svensk man inkallades foer att foersvara landet Sverige, har numera blivit ett politiskt saerintresse. Sverige hade dessutom Nordeuropas starkaste foersvar och, enligt USA, saa tillhoerde Sverige indirekt Nato som "17:de medlem". Det svenska foersvaret tog indirekt ansvar foer Natos mer och mer betydelsefulla nordliga flank vilket innebar att Norge slapp ha staaende Nato foerband paa sitt territorium och Finland fick vara ifred foer Sovjetunionen och deras gemensamma VSB - avtal.
Sverige var paa den tiden en etnisk och religioes homogen nation vilket ocksaa bidrog till uppslutningen kring det folkfoerankrade foersvaret.
Naer naagon brigadgeneral vid namn Moore for land och rike runt och predikade foer ett nytt insatsfoersvar utan allmaen vaernplikt saa trodde jag att "fan sjaelv var loes" och att "hela proppskaapet hade rykt" inom FM och foersvarsdepartementet.
Vi ser nu vaadan av denna totalt huvudloesa politik och att aateruppbygga Sveriges foersvar kommer att minst ta 10 aar. Sverige saknar utbildningsanstalter, Sverige saknar trupputbildare, Sverige saknar materiel, Sverige saknar det mesta faktiskt foer att aateruppta vaernpliktsfoersvaret.
Sverige aer dessutom idag en helt annan nation med total avsaknad av gemensamma vaerden och en etnisk och religioes sammansaettning vilken omintetgoer moejligheterna foer en allmaen vaernplikt.
Dessutom saa tillhoer inte Sverige vaerldens rikaste laender laengre utan statsskuld, utan statsskulden skenar och enligt FNs HDI - index saa hamnar Sverige paa plat #45, aar 2030 tillsammans med ett antal andra mindre bemedlade nationer.
Naagon skriver om "troll" men icke foerty saa kommer sanningen fram och kan inte laengre doeljas med ord som; "Sveriges beredskap aer god!"
Den svenska valmanskaaren har valt dagens svenska foersvar och daa aer det bara att "bita i det sura aepplet".
Naer dessutom skaparna av det "Nya Sverige" laegger benen paa ryggen och inte laengre vill ta ansvar foer sina "stolleprov" saa kaenns den svenska politiska eliten mer och mer ryggradsloes!
@Die Dumme Schwede. Jag håller inte med om att värnplikt kräver en etniskt och religiös homogen befolkning. Det finns många länder som har haft en blandning av förband med olika etnicitet bemannade av värnpliktiga i sina försvarsmakter. Österrike-Ungerns krigsmakt var ett exempel på detta. Jag hade förra hösten förmånen att föreläsa för det som kallades Förberedande Militär Utbildning, FMU. Denna utbildning var ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och FM i syfte att få utomeuropeiska invandrare intresserade av att jobba inom FM. Den patriotism och viljan att göra något i gengäld för Sverige har jag aldrig upplevt med någon värnpliktsomgång under mina i morgon 26 år i FM. Uttryck som "Nu flyr vi inte mer. Vi vill stanna och slåss för Sverige" och "Varför lägger man inte mer på försvaret i detta landet? Fred är ju det viktigaste" det har jag aldrig hör från s.k etniskt svenska vpl. Jag har upplevt oerhört bra vpl men även slöa, ointresserade, otrevliga och rent kriminella vpl så jag håller inte med om att ex ett gäng etniska svenska vpl på något sätt skulle vara bättre än dito med utländsk bakgrund.
SvaraRaderaJag ser mycket hellre att projektet med FMU fortsatte och på så sätt både sprida kunskap om FM och få tag i folk som vill kriga för detta landet.
Vad gäller detta med Ryssland så behövs det rejält med sjö och flygstridskrafter ute på och över Östersjön samt inte att förglömma övre Norrlands luftrum för att sända signalen till Moskva att vi gör som det står inristat på Suomenlinna(Sveaborg): Vi står här på egen bottn och litar icke på främmande hielp(Sic)
Baeste Haakan Lindberg,
RaderaTack foer Ditt svar.
Med maanga utlandsaar som boende och arbetande, i bl.a mellersta oestern, saa har jag mycket svaart att se den lojalitet som Du skriver om. Givetvis saa aer inte den lilla grupp utlandsfoedda, vilka deltog i Ditt seminarium, representativa foer den stora maengd ungdomar vilka staeller till ett omfattande elaende, vilket ej med baesta vilja kan betraktas som solidariskt med det svenska samhaellet, i de av Vaara politiker kallade "utanfoerskapsomraaden".
Inom FMU kan Ni nog bedriva hur maanga meningsloesa projekt som helst i detta avseende men tyvaerr utan resultat likt vad som foerekommer inom den svenska skolan, arbetsfoermedlingen och inte minst genom migrationsverket.
Svensk allmaen vaernplikt tillhoer historien och kommer aldrig att fungera i det nya svenska maangkulturella samhaellet.
Tyvaerr, Haakan Lindberg men det aer bara att beklaga!
Jag har inte så mycket mer att tillägga, mina kunskap är begränsade som menig på marinstaben under 80-talet. (uppgiften var att plöja alla dagstidningar före kl 10 och dela ut på plan 3.)
SvaraRaderaSatt jag i rätt position, skulle jag sätta en forskare på att skriva om C HKV Stra öv genmj Michael Moore och hans vidare öden. Att allt skulle bli "så mycket bättre" med anställda soldater var ju självklart, om man bara fick tag i rätt mannar, gav dem betalt, och fick dem att stanna (karriärvägare). men det var og ingen som tänkte på just detta, förutom det självklara, om nu tesen stämmer, att man inte kan skicka värnpliktiga till ett krig. Moore blev FM egen utvecklingschef och sitter sannolikt kvar på Försvarsdepartementet.
Han är så klart inte ensamt ansvarig för vad som hänt, men en klok forskare på militärhögskolan borde kunde genomlysa vad det var som hände med alla försvarsbeslut parallellt med MMs positioner och kontakter. Att Sverige skulle delta i Afghanistan är centralt, sammanfaller med att Obama blev president och gick till val på att omgruppera från Irak.
För den som inte läst General McCrystals intervju i Rolling stone, rekommenderas en återblick, det är obetalbart och ett snyggt sätt att visa lojalitet mot fanan och inte till en elit. Hillarys favogeneral har rimligtvis bidragit till att vissa Afganistanbeslut ändrades, och sedan fick vi Syrien och expeditionen i Libyen på halsen.
Visserligen hade Juholt och Lenni fattat en del skumma försvarsbeslut dessförinnan, men det borde inte kunna vara någon annan än CB som låg bakom Sveriges omgruppering, från Sverige till Afghanistan, ingen annan hade de kontakterna och kunskapen. Försvarsdepartement är en tummelplats för tjänstemän och sakkunniga som gillar internationell karriär, utöver UD alltså.
Så forskaren får väl studera lite hur utnämningssystemet från försvarsdepartementet egentligen går till. Hur samspel mellan den politiska och militära delen egentligen går till? Om man lägger ihop 2+2 så är det inte orimligt att tänka sig att målet var att ställa upp för USA, med befintliga anslag så fanns det bara en väg att ta, att lägga ner försvaret i Sverige. Det skedde magiskt snabbt, och utan att någon egentligen förstod vad som hände. Idén att avveckla värnpliktssystemet kom officiellt från Försvarsmakten, så kan det delvis ha varit, att tankar funnits, men frågan är mer om det inte kom från vissa personer. W
Som så ofta så var det korrelation, inte kausalitet. Den egentliga idén kan ha varit politisk, det kan ha varit så att det bara fanns just den idén att ta till. Man ska hålla ordning på orsak och verkan. Var det HK samlade vilja som uppstod efter en noga och väl genomförd prövning och analys, eller var det ett företag, som plötsligt uppstod, och fick högsta prio?
SvaraRaderaMilitären fick en order, ett försvarsbeslut, en försvarsminister avgick och det är väl här man måste källkontrollera lite, hur spelet gick inom m, det får vi aldrig reda på. I vart fall gjorde statsministern som Göran, tog en person som garanterat inte hade någon intresse för försvarsmakten, att bli F-minister.
Antar vi att målet var att hjälpa Obamas expedition, och målet med Afghanistan var rimligtvis inte att få bukt med terrorn eller hjälpa kvinnor och barn, då borde inte Sverige vara överöst av ännu mer flyktingbarn från A eller terrorbanden fullständigt exploderat i Irak, efter omgrupperingen till A, allt har gått ännu mer åt pipan, och nu ska vi hjälpa till att få bukt med ISIL i Syrien, det följer ingen plan, men går att komma fram till att Sverige, om vi skulle gjort honör mot fanan, alltså fädernelandet, kanske skulle funderat en gång till, om vi fattade rätt beslut? Så blev medlet för målet - att sätta Sverige på den internationella scénen - att avskaffa värnplikten, därmed avskaffades en massa regementen, man hivade iväg var enda materialpryttel, och slutade tom att öva, för att anställa soldater, som vi aldrig hade råd att fylla luckorna med, bara för att vi skulle ha gubbar i A, men FN styrkor har vi haft förr, och rekryterat från värnpliktiga.
Militären undrade nog lite, men verkställer så klart. Bara man inte är fullständigt tvärsäker på att att det högkvarteret som lurade i aningslösa moderater en finfin idé. Som troll är man inte helt trovärdig, men det går inte helt att bortse från hypotesen att MM var det redskap departementet behövde, för MM hamnade ju på departementet, som blev "galjonen" för att genomföra en helt annan idé, frågan är om någon ens inom moderaterna förstod vad själva syftet med expeditionen i A var. Jag tycker man kan nöja sig med att konstatera att expeditionen inte uppnådde något mål, att ingen kunnat förklara varför vi skulle dit, att alla som försökt förefaller krystade, att hela företaget verkar vara glömt och att vi lite står med brallorna nere, resultatet blev en del + och ganska mycket minus, man sätter sig i en irreversibel situation, en sådan man ur strategisk synpunkt oftast vill undvika. Så frågan är just hur det fungerar med eliter, de finns överallt. Vad som hänt i mellanöstern och Nordafrika kan vi i vart fall inte anklaga Ryssarna för? Frågan är mer om vi är förmögna att dra rätt slutsatser om varför Ryssarna är på krigsstigen, varför vi har en enveckasförsvar, på ett ställe mot ett begränsat anfall, och varför vi nu har fått ett guldkort till Nato? Det är väl av dessa skäl man ibland undrar vilket parti man ska rösta på, i vart fall är det snurrigt för mig. BTW var Gillis befälhavare och hövding på bl.a. Gotland. slut. W
Jag har inga invändningar mot beskrivningen av den ryska ståndpunkten och dess historiska bakgrund, men jag håller inte med om de tre första slutsatserna.
SvaraRadera1) Så länge Ryssland kontrollerar Ukrainska territorium måste sanktionerna kvarstå eller skärpas. Även om de inte lär få Putin att backa (eftersom det skulle riskera att kosta honom makten) så skadar de den ryska ekonomin vilket begränsar vilka resurser som finns tillgängliga för upprustning.
2) En höjning av försvarsanslagen med 15-20 % skulle göra det möjlig att inta IO 14 med någon mindre förstärkning på marginalen - det skulle inte räcka till en trovärdigt nationell försvarsförmåga; speciellt inte om säkerhetspolitiken ska se ut enligt punkt 3.
3) En “defensiv” militär allians mellan Sverige och Finland vore helt meningslös. Om vår avsikt är att svika Baltikum behöver vi ingen allians alls; det räcker med att böja sig för Moskva för att vara säker. Om vår avsikt är att föra en från Ryssland oberoende utrikes- och säkerhetspolitik så är den samlade svensk-finska militära kapaciteten otillräcklig för att verka avskräckande på egen hand.
Gärna ett nära operativt nordisk försvarssamarbete, men ett sådan kan bara realiseras på något meningsfullt sätt inom Nato.
Omställningen av försvaret ska ställas in ett ett vidare perspektiv, som nog egentligen inte låter sig redas ut enkelt. För att abstrahera, regeringsbildaren utser försvarsminister och utrikesminister som so oder so befordrar /beordrar militärer och prioriterar i budgeten. Beroende på erfarenheter och kontaktnät, så kommer utrikesministern att påverka försvarsministern, så ur försvarets synvinkel avs långsiktigt nationellt perspektiv, är det alltid bra med en oerfaren utrikesminister, och en stark försvarsminister, som är förankrad i partiet.
SvaraRaderaDet är aldrig riktigt klart när det är inrikes- eller utrikes frågor som orsakar ommöbleringar på regeringskansliet, eller omorientering av utrikespolitik, och försvarspolitik. Ibland vill statsministern ha en stark försvarsminister, av utrikespolitiska skäl, och ibland en svag. Det där får man försöka lista ut med hjälp av vem som är utrikesministern, eller om denne är svag, hur lång till statsministern har hunnit verka på den internationella arenan.
På slutet av 90-talet omorienterar C dessutom sin försvarspolitik, under Daleus och Johansson, dvs anser att man ska prioritera ner försvaret, vilket innebär första starten på regementsdöden, som pareras med Carl Thams nya buskhögskolor, (C Tham var folkpartist) som dök upp som svampar ute i landet, det var en slags landsbyggdspolitisk rokad, med anledning av det nya säkerhetspolitiska läget, och behovet av att kicka igång regioner som hade fått hög arbetslöshet efter bank-/finanskrisen, vilken sammanföll med fast krona under 80-talet, dvs vad som fått hela Sydeuropa på fall med Euron.
På 1990-talet rådde stabilitet, pga av all omställning i omvärlden och att Person var oerfaren och ila tilltygad i valet 1998. 2002, året efter Person varit EU-ordförande, och hamnat i smöret, (jmfr Khol), så händer något med utrikespolitiken och sedermera med Afghanistan. S omorienterar från den starke och intellektuellt skärpte von Sydow till att ha en svag försvarsminister som agerar på order uppifrån. En rödakorset var perfekt som täckmantel för en ny inriktning.
W
För att se det i ett stort perspektiv försvarsministrar, utrikes och ÖB, statsministrar får man hålla reda på själv. Kanske ger uppställningen äldre officerare minneshjälp, att komma ihåg hur det det var med uppfattningen om vad som var prioriterat?
SvaraRaderaFöM Utrikes
Sven Andersson 1957 - 1973
Eric Holmqvist 1973 – 1976 (lotteririksdagen) Sven Andersson 1973 - 1976
Eric Krönmark 1976 – 1978 (Fälldin 1) Karin Söder 1976 - 1978
Lars De Geer 1978 – 1979 (under Ullsten) Hans Blixt 1978 - 1979
Eric Krönmark 1979 – 1981 (Fällin2) Ola Ullsten 1979 - 1982
Torsten Gustafsson 1981 – 1982 (Fälldin 3)
Börje Andersson 1982 (2 månader)
Curt Boström 1982 – 1983 (en månad 17 dagar)
Anders Thunborg 1983 – 1985 Lennart Bodström 1982 - 1985
Roine Carlsson 1985-1991 (stabilitet) Sten Andersson (1985 – 1991)
Anders Björck 1991 – 1994 (stabilitet) Margaretha af Ugglas 1991 - 1994
Thage G. Peterson 1994 – 1997 (stabilitet) Lena Hjelm-Wallén 1994 - 1998
Björn von Sydow 1997 – 2002 (stabilitet) Anna Lindh 1998 - 2003
Det sparas mycket i Sverige på 90-talet, och industriprojektet JAS tvingar fram en omorientering, dvs industriprojektet går före, man får slakta armen och halva flottan,
Det är väl här som militären börjar fundera lite på att överge försvaret, mot ett insatsförsvar?
Lena Hjelm-Wallén 21 dagar 2001
Pär Nuder 12 dagar 2002
Leni Björklund 2002 – 2006 (stabil marionett) Jan O. Karlsson 2003 Laila Freivalds 2003 - 2006
Mikael Odenberg 2006 – 2007 (funkade ej med CB) Ringholm -06 Jämtin -06 Eliasson -06 Carl Bildt -06
Sten Tolgfors 2007 – 20012 (stabil marionett)
Catharina Elmsäter-Svärd 20 dagar 2012
Karin Enström 2012 – 2014 (stabil marionett)
ÖB
Lennart Ljung 1978 - 1986
Bengt Gustafsson 1986 – 1994
Owe Wiktorin (1994 – 2000)
Johan Hederstedt 2000 – 2003 (bromsade omställningen, och fick avgå, efter att von Sydow slutat, ökat engagemang i Afghanistans inleds först 2004)
Håkan Syrén (2004 – 2009)
081029 rekommenderade ministerrådet Håkan Syrén som näste ordförande för EUMC efter Henri Bentégeat mandat går ut. Syrén nominerades till denna post av den svenska regeringen. Utnämningen bekräftades 081208. och ärligt talat, kan det ha varit någon annan än CB?
Sverker Göranson 2009
Men detta är inget inlägg, det är bara en rad faktiska personer som har haft ansvar och befogenhet att fatta beslut om försvaret, subjektiv kausalitet i sin enklaste form.
W
CB:s sista inlägg som utrikesminister på "alla dessa dagar" Nu ska vi hjälpa Frankrikes president, vi får se hur lång tid det tar innan utmärkelsen kommer. och hålla tummarna för att inga gossar går åt för snabbt.
SvaraRaderaW
"Jag hann också med att på FN-högkvarteret underteckna det formella avtalet om vårt militära bidrag till FN-insatsen MINUSMA i Mali. Det blir vår första substantiella bidrag till FN:s viktiga fredsoperationer på åtskilliga år. Svårigheterna skall inte underskattas när fokus för våra fredsbevarande operationer nu ändras från Mazar-e-Sharif i Centralasien till Timbuktu i Sahara. I flera avseenden ser jag större utmaningar i denna nya operation i Mali än de vi hade att hantera under åren i Afghanistan. Bara under detta år har 23 FN-soldater omkommit i området. Men nu är i alla fall avtalet på plats, och strax efter nyår skall våra ca 250 svenska soldater också finnas på plats vid Timbuktu."
Jenny Norbergs artikel och recention av:
SvaraRaderaArtyom Boroviks bok ”Det gömda kriget” från 1990 rekommenderas.
Boken handlar om hur Sovjet misstog sig kapitalt, på resurser för att betvinga en fiende ute i fält.
Misstaget gjordes om av USA, och det var förmodligen detta som var grunden till konflikten mellan Bidén och McCrystal, hur mycket resurser som behövdes för uppdraget. Dvs endera måste man kunna besegra fienden, på rimlig tid, eller så blir det som i Vietnam. I efterhand spelar det ingen roll, eftersom det inte gick enligt planen i varken Afghanistan eller Irak, dit USA nu omgrupperar tillbaka. USA har ju goda skäl att agera, mot bakgrund av sina intressen, och sina allierade. Sverige kan ju vara med och leka på ett hörn, om någon utrikesminister vill, men bara om det inte sker på bekostnad av egen försvarsförmåga. Uppe i det blå, om man är där uppe för mycket, så tappar alla människor naturligtvis markkontakten, det bara är så, och har nog inget med illvillighet att göra, bara andra perspektiv. W
Ska man ge något tips om någon som har kunskaper och kan förklara med lite förklaringsvärde bör väl
SvaraRaderagenerallöjtnant Carl Björeman bok vara första instans.
”Försvarets förfall- konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig”
http://www.bokebackenskultursida.se/carlbjoreman.html
Verkar vara den enda begåvade man med tillräcjlig strategisk överblick som vågat öppna munnen, dvs om bakgrunden och dess koppling till politiken. Det antyds att det är centerpartiet som sakta omorenterar och hjälper S att få få över vågskålen.
Detta återspeglas märkligt nog senare, centerns centrala funktion, i kommitténs sammansättning, när hela skrotningen av försvaret ska verkställas. Det var som sagt var kohandel på hög nivå om prioriteringar, med försvarsminister von Sydow inblandad, kunde inte S fortsätta, han fick bli talman, som Tage G och därmed kunde S sätta in ett svagare kort, som inte begrep konskevensen av vad man far i färd med att göra, röda korset inblandade i att börja spela sambafotboll istället för klassiskt försvarsfotboll, det är är episkt.
W
Efter att odenberg försökt göra något åt försvaret, alltså Sveriges försvar, eftersom han förstått hur det låg till, så blev HSB, och nu vet man inte vem, om det är hingsten eller den bildade drasuten, som tvingas fatta beslut, att fortsätta, för nu börjar Afganistan frågan att brännas, dvs utrikesfrågor, och budgeten är fast. SÅ att det var Borg som var försvarsminister är nog inte helt sant, han "försvarade" sin budget, och ska försvaret ställas om mot ännu mer sambafotboll i Afgansiatn, måste något offras, det blev försvarsministern.
SvaraRaderaTolgfors tillsattes den 5 september 2007
Den 6 december 2007 beslutade regering en att tillsätta en parlamentarisk kommitté med det huvudsakliga uppdraget att överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Kommittén antog namnet Utredningen om totalförsvarsplikten.
I oktober 2008 överlämnade kommittén ett delbetänkande,
Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98).
Därefter beslutade regeringen om tilläggsdirektiv den 29 januari och den 23 april 2009.
Uppdraget
En parlamentarisk kommitté ska överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare ska kommittén överväga under vilka förhållanden pliktsystemet ska tas i anspråk. Givet de slutsatser som dras när det gäller möjliggörande av frivillighet ska kommittén även överväga om skyldigheten att tjänstgöra inom totalförsvaret ska bli könsneutral.
Så det blev mycket genusargument här, som grund för den nya organisationen, förmodligen var genus det tyngsta argumentet ute i Fält i Afghanistan. Men det går inte att bekräfta :-) W
Mot bakgrund av detta beslut förordnade statsrådet Sten Tolgfors den 7 februari 2008
SvaraRaderaAnders Svärd (c) ordförande, före detta riksdagsledamot.
Rolf K Nilsson (m) riksdagsledamot, PR och kommunalfullmäktigledamot Gotland
Ulrika Carlsson (c) riksdagsledamot
Nina Larsson (fp) riksdagsledamot, (partisekr) tillika löjtnant signal.
Else- Marie Lindgren (KD) riksdagsledamot
Peter Rådberg (mp) riksdagsledamot
Marianne Eriksson, (V) före detta ledamoten av Europaparlamentet
Peter Jonsson riksdagsledamot (S)
Ledamöterna Peter Jonsson (S) och Marianne Eriksson (V) har reserverat sig mot kommitténs förslag
Sakkunniga förordnades den 7 februari 2008
Per Bolinder departementssekreterare
Åke Lindblad departementssekreterare. Entledigad 16 september 2008.
Johan Bergström Ring. departementssekreterare förordnad i Lindblads ställe
Kim Tuorila sekreterare departementssekreterare
Experter åt kommittén utsågs den 7 februari 2008
Elisabet Petersson rättssakkunnig.
Leif Alfredsson kanslisamordnare
Helene Evers försvarsjurist
Stefan Olsson rådman
Klas Ågren samordnare
överste Johan Fölstad
CB var i vart fall (för ovanlighetens skull) med vid regeringssammanträde och allmänna beredningen den 6/12 och var för ovanlighetens skull inne på sammanträde på UD samma dag, som han själv beskriver på sin blog ”alla dessa dagar” Den parlamentariska kommittén, dess experter och sakkunniga måste ha varit den mest kompetenta utredningskommitté som Sverige någonsin tillsatt, med fullständig insikt i de militära konsekvenserna?
W
En konflikthämmande faktor jag vill trycka på ur historiskt perspektiv är att de länder som har rysktalande minoriteter måste få dem att anse att det är bättre att bo i det egna landet och inte i Ryssland. Bakgrunden till detta är som följer. Under den senare delen och fram till första världskriget är den s.k Panslavistiska rörelsen mycket stark i Ryssland. Man såg sig som skyddsmakt för de övriga slaviska folken och det främsta exemplet här är beslutet att gå i krig mot Österrike-Ungern på Serbiens sida 1914. Denna rörelse har återkommit efter 1990 och bedriver bland annat ungdomsläger i Ryssland för slavisktalande från närliggande länder.
SvaraRaderaAtt få den rysktalande befolkningen i t.ex Estland att deltaga i försvaret av det egna landet mot en rysk invasion skulle ge den ryska statsledningen problem eftersom man då måste strida mot den minoritet man vill "försvara"
Detta skulle innebära slutet på Panslavismens tankar och då förbruka ett av de mer mjuka påtryckningsmedlen i Putins strategiska verktygslåda.
Jag är fullt medveten om att detta inte är lätt gjort med tanke på vad de baltiska folken fick stå ut med mellan 1940 och 1990 men på mycket lång sikt tjänar man i detta fallet på att knyta näven i byxfickan.
Då så signaturen "W" så sätter vi tyvärr stopp för kommentarerna helt och hållet för din del eftersom du inte förstod den första uppmaningenom att skriva kommentarer och inte hela uppsatser.
SvaraRaderaFör att det inte ska råda några tvivel om vem som kommenterat ovan, så konstaterar jag att det tydligen finns fler än jag som nyttjar signaturen W.
SvaraRaderaJag ber om ursäkt om jag vållat problem avs initialer, (även om det verkar vara ett metaproblem).
SvaraRaderaJag tycker att vändningen blev rätt bra, och hade inte föreställt mig publicering, utan kommunicering med din blogg. Kan ge mig fasiken på att inläggen följs med stort intresse av försvarsdepartementet med flera externa intressenter. Har tidigare undertecknat med SW, har för mig att jag skickade ett mejl i samband med skogsbranden under korrekt namn.
Särskilt hemlig är jag inte, egentligen, och syftet gott.
Jag hoppas att jag påverkat diskursen rätt, såg hos Jägarchefen, i kommentatorsfältet,
att fler än jag observerat PR, Psy.op, försvarsvilja. I någon är Wiseman och din blog reaktioner på
ett informationsunderskott.
När det finns tid ska jag utveckla frågan, enligt protokollet, som gästinlägg här eller på annan plats.
Central är ju Sveriges relation till NATO. Nestorn bakom allt var Östen Undén, och bakgrunden vinterkriget och Sveriges balanserade under 2a VK. Motivet för S var ju att hålla ihop rörelsen, och inte tappa vänsterut. Den där speciella relation med USA, var ju rätt hemlig, (för Svenskar), och är sas mycket av bakgrunden till att det är statsministerns som är den egentliga utrikesministern i Sverige, och att det finns en eller två högdjur på FöD, som fungerar som länk, utöver UD:s expeditionschef, och ska jag gissa så är det en central person som sitter på en rätt viktig stol, som sas blivit politisk arkitekt, till försvarets nuvarande position, att kritisera detta, är en svår balansgång. allt gott S.W. ps förväntar mig inte publ. ds
Inlägget i denna tråd från 25 september 2014 12:50 berör Tolgfors bloggartikel om personalförsörjningskostnader, som han han inte kunde låta bli att promota, trots att han numera är PR/lobbyist. Av någon outgrundlig anledning har Tolgfors i hastigheten gjort om sin hemsida, ändrat namn, och vips försvann den artikeln, misstänker att det är någon på både departementet och inom partiet, som inte tycker att det var bra att Tolgfors gör noggranna uppställningar hur mycket personalkostnaderna är för officerare, specialistbefäl, soldater och civila.
SvaraRaderaoch just detta drag, att dra bort information är ju otroligt roligt, skulle vara intressant om någon hade en back-up, för att se hur mycket försvarsinlägg Sten raderat, det var nog inte meningen, men trots allt mycket bättre med en f.d försvarsminister som bloggar om ngt realt, än en som sopar allt under mattan och låtsas som det regnar.
Skulle tro att våra journalister bevakar försvar och Nato, när de ni inte gjorde detta inför valet, eftersom det i allt väsentligt är SD som kommer att avgöra detta i mitten av nov. Om vi antar att Alliansen håller linjerna, så kommer SD i princip vara herre. Lägga ner eller rösta nej, det är frågan, och vad får man i byte?
En central fråga handlar det om hur mycket blocken kommer att pytsa in i försvaret, och prioriterar man en sak, måste man prioritera bort en annan. Det bör bli en chickenrace, inte bara mot migrationskostnaderna. Skattehöjningsmarginalen är begränsad. /S.W
Själv tycker jag man märker av riktiga troll snabbt, det handlar lite om att i första hand så tvivel, att bygga upp förståelse är en motsatt taktik, som tex Ryska utrikesministern, tar man inte del av vad som händer utanför Sverige, så kanske man har svårt att få ihop tråden. De inrikespolitiska trollen finns ju även i olika politiska läger, och vi vet snart inte längre vad som är PR-journalistik och vad som är objektiv hedervärd journalistik.
SvaraRaderaKanske ska man oroa för för oss själva, att vi själva utgör det största hotet, genom att vi själva inte riktigt ser klart, genom mediabruset. När våra politiker hoppar mellan stolarna, och säljer sig till PR-byrårerna, utan karantän, så är det mer eller mindre fanflykt. I ett sådant landskap behövs inga ryska troll.
En långsökt parallell till hårda försvarsfrågor kan vara dagens förklaring av JAS och teknikporr på wiseman, ibland är sunt förnuft och enkelhet, de mest effektiva vapnen, liksom naturligtvis elden samband och artilleri.
Detta visade bland annat Lennart Torstensson vid Breitenfeld (bägge holmgångarna). Det handlar inte bara in den tekniska specarna och numerären vid laguppställningen, utan att man defacto besitter sambandsförmåga och eldverkan och kan samordna dessa. Har vi inte sambandsförmåga och beredskap att ha vapen i fält, bestyckade med eld, (artilleri = robotar/raketer/luftvärn) tex sjömålsrobotar på våra fartyg eller jaktrobotar på vår plan, och en befolkning som inte är insatta i att politik = makt, där utrikespolitik och försvarspolitik är två sidor av samma mynt, som våra politiker ogärna talar om, till förmån för unika diskrimineringsfall, så har vi fp, cp och mp i ett nötskal, av vad som uppenbarligen inte är en framgångsrik strategi.
Det bör vara dags för en upplysningstid, det har våra filosofer tyckt länge, behöver våra politiker hjälp med analys, är det nästan alltid okunskap och oro, som ställer till det, när man förlorat en strid, det gäller även val till Riksdagen. Jag tror helt enkelt att våra politiker lider av desorientering och att media har en bit kvar, i att beskriva verkligheten som den faktiskt är. S.W
Skenmanöver?
SvaraRaderaVänsterpartiets gruppledare Hans Linde gick upp i talarstolen och begärde en sluten omröstning om Björn Söder som Riksdagens 3e talman. Lindes motivering var att alla ledamöter som ville markera mot valet av SD.-kandidaten skulle ha möjlighet att rösta blankt. Men ingen har ju ju nominerat en motkandidat, en slags manöver som bara ökar trollerispekulationerna.
Relevansen till blogginlägget om dubbelörnen och Björnen, är vår utrikespolitik avgörs av regeringen, dvs ytterst av regenten, men att det tredje största partiet i riksdagen fäller avgörande för vår statsbudget. Stasbudget avgör vår försvarsbudget, som i vart fall till hälften avgör vår utrikespolitik.
Nu tar partierna fram sina krigslister, Birger Schlaug exemplifierar med akvarier på sin blogg, och SvT.se har en artikel om rekvista-kupper, tex när Annie provocerade fram knuffkuppen. Fru Arkelsten river sönder valsedlar som blir förstanyhet, och det är samma tema, trollerier eller symbolhandlingar som tar bort fokuset från saken.
På andra sidan i kammaren har man gjort bedömningen om en annan skenmanövern, att väljarna i årets val inte ska få insyn i hur våra riksdagsmän röstar i talmansfrågan, med ett argument som är svårt att greppa?
Riksdagsmännen röstar väl nej till Söder, om de inte gillar honom, blankt om de accepterar honom, och ja om de vill visa väljarna att de gillar honom? Inget parti ska väl vid en votering behöva hymla med vad de anser om Söder?
Kommer demokratiunderskottet minska, om man mörkar hur man röstar i en så symboliskt viktig fråga? Detta är festlig Kremlologi, hopplöst att förstå, och bäst att ej dra slutsatser, det bör rimligtvis bli ännu mer cirkus med regeringsförklaringen i slutet av veckan (utrikesdeklaration?) och superdagen om sex veckor, när våra stackars politruker ska få igenom sin budget, som ska ge understöd för ordet, utan att vara beroende av fan själv, men så är det ju det lilla problemet med verkligheten, hur de än frider och vänder på sig, så sitter fan med i båten, och har man tagit fan (på fornsvenska betyder fan fiende) med i båten, så får man gilla läget, ta skeden i vacker mun.
Skenmanövrar är viktiga, verkanselden återfinns i statsbudgeten, undrar om inte CB givit oss en ledtråd på alla dessa dagar idag, där Sveriges utrikespolitik alltjämt går att följa, vilket är betydligt mer underhållande än under tex Lailas tid.
Ju mer man demoniserar en fiende, desto mer osannolikt förefaller verkligheten vara, att den budget som SD väljer att lägga ner sina röster på, är den budget som avgör kommande fyra års budget, inkl försvarsbudget, där sätts ramen, sedan bestämmer vår utrikes- och inrikespolitik prioriteringarna, tex om försvaret av vår gräns ska ske med eller utan eld och hur stor andel av vårt försvar som ska med eller utan närvaro i Longtbortiztan. S.W
Rent krass är vår suveränitet grunden, graden av självständighet för påverkan av andra makters intressen, sedan vår alliansfrihet, som varit en del i detta, sedan vår speciella relation till USA, som indirekt Natoland, som en del av att Sveriges och Finlands intressen defacta varit hotade under och efter 2a VK. Hur svårt det är att förklara detta för våra väljare? Inte ens vänsterpartister tror på allvar att vi är alliansfria på riktigt, den vanliga sossen förtränger nog hela frågan.
SvaraRaderaI praktiken hymlar inte vp med vad det tycker, men resten, själv är jag inte riktigt säker på vilken utrikespolitisk hållning sossarna kommer att ha, eftersom de ska luta sig mot mp. Cp har man nollkoll på, fp vet man var man har ungefärligen, även om de är lynniga, och sedan m, som får anses ha kommit ut ur garderoben som öppet pro-Nato, som motvikt till att de tagit klivet åt vänster i migration och nationellt försvar.
VP (tidigare kommunisterna) reserverar sig, och skriver i klartext att vår försvarsförmåga ska anpassas till vår nuvarande säkerhetspolitiska deklaration (policy), man kan ge vp en lite klapp på axeln för slutsatsen av vår belägenhet, hur det är, även om partiet sedan inte backar upp slutsatsen med resurser. Poängen är att mycket blivit baklänges, och att förklaringsmodellerna vi är vana vid, inte riktigt håller. Omvärlden förändras, liksom det politiska landskapet.
Frågan är om uppdragsgivaren beslutat att lägga om vår säkerhetspolitiska doktrin officiellt? Det är bättre om våra politiker talar ur skägget före valet, i stället för att smyga, positionera om sig, ducka när inte väljarna gör som de ska och sedan försöka förklara det omöjligas konst, Svensk utrikespolitik. S.W
kort inflik:
SvaraRaderaFMU fortsätter även i höst, FöMEDC.
Gläder mig!
RaderaJag tycker man lite för mycket är positiv till krig på den här bloggen. Allt försvar är i stort sett nedlagt, Sverige kan inte på långa vägar försörja sig på matsidan. Utländsk makt kan på några timmar bomba sönder några ställverk på strategiska ställen så hela Sverige blir utan elström. Och varifrån ska vi få tag på all olja som behövs. Det enda land där vi kan köpa olja ifrån snart är Ryssland. Norge och Danmark har inga större mängder kvar.
SvaraRaderaOm människan inte vill göra hela jordklotet till en jättestor grushög är det nog dags att börja med ett helt annat tänkande annars finns det snart inga människor kvar.