Boktipset: Ubåtsjägar Blues

När man dammsuger internet efter viss specifik information så kan man ibland av en ren slump hitta andra godbitar. Just i dag hittade jag just en sådan som jag vill dela med mig av till er bloggläsare.

Webplatsen kapitel 1 är en sida där vem som helst kan lägga ut ett egenhändigt skrivet bokmanus för allmän beskådan och är man riktigt populär så kan man också få ett kontrakt med piratförlaget.

Där hittade jag ett bokmanus, ja en hel bok, skrivet av en f.d. helikopterflygförare i marinen (1.hkpdiv Berga) vid namn Torbjörn Cederquist som han skrivit i romanform om sin tid som flygförare på Hkp 4 under åren 1978-1990. Detta var under åren för i stort sett samtliga ubåtskränkningar av svenska vatten inkluderat U 137.

Själv har jag inte hunnit läsa mer än några sidor ännu, men det jag har läst verkar riktigt bra!
Hela boken finns att läsa på nätet här.

På sin numera avsomnade blogg skriver han följande kommentarer till boken.

Allt som har med ubåtsjagande är dokumentär. 

Jag deltog i alla stora ubåtsincidenter under denna tid och det är mina upplevelser från den tiden. Allt hämtat från mina anteckningar.Sidostorryn om huvudpersonen, Sven Bertil Bergman, är ren fantasi och ej självupplevd.Ni som följt debatten om "ubåtskränkningarna" och läst min bok, kanske noterar att minst tre händelser av betydelse aldrig kommit till allmänhetens kännedom. Ingen ubåtskommission har vetat om dem eller tagit hänsyn till dem.

Vilka var då dessa händelser?
1. Dansken i Hanöbukten. 
2. Överföringsfelen i helikoptrarnas hydrofon/eldledningssytem.
3. Ubåten vi såg vid Utö.

Dansken var ju definitivt en Natoubåt. Det passade inta att händelsen kom ut i media då den beordrade sanningen var att alla ubåtar kom från Sovjet.Emil Svensson har, helt i förbifarten, beskrivit händelsen i sin bok "Under den fridfulla ytan". Han nämner dock inte att ubåten var Dansk.

Överföringsfelen har också förtigits. Skälet är enkelt. Innehållet i de officiella rapporterna från försvarsledningen skulle falla som ett korthus. Alla så kallade säkra kontakter vi haft, kunde vara helt andra företeelser så som övervattensfartyg eller fritidsbåtar.

Ubåten vi siktade vid Utö ignorerades helt. Det var mycket förbryllande för oss som spenderat massor med månader på att hitta ubåtar. När vi nu hade en (den enda riktiga kontakten sedan U-137) så ville man inte ha den. Klart att vi spekulerade i termer som "regeringen vill inte ha problemen som följer med en bombad Ubåt" eller "försvarsledningen vet vilka de är och vill skydda dem", intressant då det på senare tid spekulerats i att det var Natoubåtar som kränkte våra vatten.Tanken är inte helt tokig om man lägger i hop händelser som Dansken i Hanöbukten, Utöubåten och det eldförbud minspärrtroppen vid Mälsten belades med under Horsfjärdenincidenten. Var det någon, i Marinstaben, som visste? Var det något man gjort upp med Nato, mellan skål och vägg?
OK, nu är boken på nätet och jag blir jättelycklig om ni läser den och rekommenderar den. 

Jubileum: 100.000 besök på bloggen

Så har den magiska gränsen 100.000 unika besök på bloggen passerats. Helt klart en milstolpe för en liten enkel blogg som denna. Detta kan självklart inte jämföras med storbloggar som Wiseman och Chefsingenjören som har 1,8 respektive 1,5 miljoner unika besökare. Men detta beror självklart på saker som att det är två riktigt bra och välskrivna bloggar med hög uppdateringsfrekvens samt att de har varit igång väldigt länge.

Det var också dessa två bloggare som inspirerade till att starta den här bloggen i månadsskiftet oktober-november 2010, d.v.s. för exakt nio månader sedan. Under tiden fram till i dag har det producerats ca 110 inlägg vilket ger ett snitt på ca tre inlägg i veckan.

Lite annan statistik som kan vara intressant. En blogg får inte särskilt många besökare om det inte länkas från andra sidor. Så topplistan för vilka som länkar flest gånger hit ser ut som följer (stort tack till er!):

1. Wiseman 25% (av alla besök)
2. Chefsingenjören 7%
3. Google 7%
4. Commanders log 1%
5. SvD 1%

Avseende från vilket land bloggen  besöks så ser det ut så här:
1. Sverige 91%
2. USA 3%
3. Storbrittanien 1%
4. Övriga länder

De mest använda sökorden som har gjort att man hamnat på denna sida är:
1. Skipper
2. Bagdad Bob
3. HMS Carlskrona
4. Stödfartyg
5. Helikopter + marinen

Förhoppningsvis kommer det fler inlägg framöver i takt med att det finns intressanta saker att skriva om. Det huvudsakliga innehållet kommer även fortsättningsvis att handla om flottan i synnerhet och marinen i allmänhet samt helikopterfrågor, något som jag anser är en oerhört viktig fråga för både FM och övriga samhället.

Till sist, tack till alla er som besöker bloggen!

Sjöfartsverket upphandlar nya helikoptrar

Att sjöfartsverket har sagt upp det nuvarande avtalet avseende sjö- och flygräddning med Norrlandsflyg har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Avtalet upphör under våren 2012.

Sjöfartsverket har i sin treårsplan som sträcker sig mellan åren 2011-2013 angett en hel del intressanta detaljer avseende den helikopterverksamhet man bedriver.

Sjöfartsverket anser att infrastrukturansvaret avseende sjö- och flygräddningshelikoptrarna bör överföras till staten. Anledningen är i första hand att tillgången till en samhällskritisk resurs måste säkras. Sjöfartsverket har därför föreslagit att helikoptrar för sjö- och flygräddningsändamål ska övergå till statligt ägande. Anskaffningen, som förutsätter regeringsbeslut, beräknas kunna inledas under den andra hälften av planperioden. Kostnadsreduceringen är beräknad till minst 5 mkr per helikopter och år, vilket medför en beräknad besparing om 25 mkr under planperioden. I samma skrift, men på ett annat ställe anger man istället den totala besparingen av ett statligt ägande av helikoptrar till 35–40 mkr per år?

Sjöfartsverkets uppger att kostnader för helikoptertjänster ökat kraftigt, genom övergången från militära till civila helikoptrar för sjöräddningsändamål. [Förvånande?] Sjöfartsverket anser att övergången har skett utan full ekonomisk kompensation, vilket innebär att handelssjöfarten genom farledsavgifterna har fått finansiera åtaganden som delvis faller utanför deras betalningsskyldighet.

Under perioden 2011-2013 planeras för anskaffning av tre helikoptrar till ett beräknat värde av 345 mkr. Investeringen förväntas till övervägande del kunna finansieras med egna medel. För den ytterligare anskaffning som planeras till åren efter den nu föreliggande planperioden kommer en utökad låneram sannolikt att krävas.

Av den totala beräknade kostnaden för sjö- och flygräddning om 327 mkr, är närmare 75 procent
hänförlig till helikopterberedskapen, vars kostnader för år 2010 beräknas uppgå till 243 mkr.
De samarbetsavtal som tecknats med andra intressenter om samutnyttjande av helikoptertjänsterna beräknas ge ett bidrag på 77,5 mkr vilket är en ökning med närmare 70 mkr sedan 2005. Bidraget härrör till största del från Försvarsmakten (47 mkr) och luftfartsavgifter (29 mkr).

För den som vill läsa Sjöfartsverkets treårsplan så finns den här.

Försvarsmakten
Den kostnad som man avser här ovan är den kostnad FM betalar för flygräddning av ex. flygvapnets piloter. Detta sköts i dag som bekant av Norrlandsflyg som disponerar 7st Sikorsky S-76 fördelade på fem platser (Skellefteå, Norrtälje, Visby, Göteborg och Ronneby). Dessa är i dag i luften inom 15min dygnet runt, året runt.

Frågan är om FM nu är beredda att överlåta flygräddningen till en annan myndighet som ej har all den rutin och erfarenhet som FM själva en gång hade, och som Norrlandsflyg därefter skött på ett bra sätt? Tittar man i planen så kommer Sjöfartsverket inledningsvis enbart disponera tre helikoptrar. Är detta "good enough" ???

Kanske är detta startskottet för FM att återtaga uppgiften för åtminstone den egna flygräddningen?


Upphandling
Sjöfartsverket går nu ut med information om upphandling av 7st nya medeltunga SAR helikoptrar.
Sista anbudsdag är 2011-08-10. Någon mer information än så har jag tyvärr ej kunnat finna ännu. Om någon läsare har mer information så tar jag tacksamt emot denna.

Uppdaterad: Polisen vill köpa större helikoptrar för trupptransport

Efter de tragiska händelserna i Oslo och på Utöya och analyserna av polisinsatsen så har det framkommit att även den svenska polisen vill köpa större helikoptrar för transport av främst NI.


I Expressen kan man läsa följande:

– Vi har ett enormt behov av bättre transportmöjligheter, säger Jonas Hysing, biträdande chef för Nationella insatsstyrkan.Vid ett uppdrag i Luleå tvingades insatsstyrkan åka med reguljärflyg.Rikspolisstyrelsen utreder nu möjligheterna att skaffa fler och större helikoptrar.

Svensk polis har ingen helikopter som kan transportera en hel grupp på sju-åtta poliser. Men det här är en fråga som är större än polisen. Nu svarar varje myndighet för sin egen helikopterverksamhet. Vi behöver en bättre samordning för helikoptrar, en tänkbar lösning är att det blir en myndighet som svarar för all civil helikoptertrafik, säger rikspolischefen Bengt Svensson.

Återigen är helikoptrar en bristvara i Sverige. Ingen nyhet direkt. Varför tas inget helhetsgrepp avseende helikopterfrågan i Sverige? Jag vill dra det ännu längre än vad Svensson gör och se en civil-militär resurssamordning. Ett bra stöd till samhället vore att helkopterflottiljen fick resurser för att hålla beredskap för att kunna transportera polisens nationella insatsstyrka. Men om staten vill spendera pengar på ännu fler helikoptrar så är det inte mig emot. Ju fler destå bättre - förhoppningsvis.

Läs även SvD

Uppdaterad 28/7 18:25

Ett samarbete mellan SHG och NI vore som jag ser det en mycket smakfull lösning. Dels att båda eneheterna är av typen "specialförband" samt den hyfsat geografiska närheten mellan Stockholm och Malmen.

Resursproblem kan sannolikt uppstå då SHG är insatta eller under övning och NI behöver stöd. Men att hålla ex. en Hkp-16 och två piloter i beredskap över tiden för NI borde ändå vara mer resurseffektivt än att RPS skall köpa in egna helikoptrar.
Utveckla gärna åsikterna runt en sådan lösning.

Oroligheter i Kosovo

Det har blossat upp nya oroligheter i Kosovo under gårdagen. Utrikesminister Carl Bildt oroade sig för detta redan för några dagar sedan. På TV4 kan man se hur beväpnade Serber sätter eld på en gränspostering. Bättre bilder finns här. Även en polis skall ha dödats vid gränsposteringen.

I övrigt är mediabevakningen av detta rätt dålig. Endast några små TT notiser i SvD och DN finns tillgängliga.

FM har en liten notis om detta på hemsidan. I dagsläget har den svenska styrkan KS23 ca 100 personer fördelade på stab samt två stycken LMT. Lite typiskt att nya oroligheter blossar upp precis efter att den Svenska Camp Victoria i dagarna helt avvecklats.

Sommarläsning: Militärstrategisk doktrin 2011

På bilden: MSD 2002

Så här i semestertider så brukar läsning av en bättre bok i hängmattan, på stranden eller ännu hellre i båten vara en populär sysselsättning.

För de som redan läst ut Lars Wilderängs bok Midvintermörker, Anders Jallais senaste bok Landsförrädaren  eller Kaj Karlssons bok Operation Nordvind så kan man gå in på lite tyngre saker som FM gett ut lagom till semestern.

I månadsskiftet juni-juli släppte man den nya Militärstrategiska doktrinen - MSD 12.

Det var minst sagt på tiden med en ny övergripande doktrin. Själv har jag bara skummat igenom den, och undviker därför att ge något omdöme än så länge mer än att den ser beydligt mer välskriven och aktuell ut än föregångaren från 2002. Något som förvisso också är en självklarhet.

Nu väntar vi med spänning på en uppdaterad marin doktrin, då den nuvarande skulle behöva en rejäl revidering.

Försvaret av Gotland och lite annat från Almedalen

Försvarsfrågorna under politikerveckan i Almedalen är väl inte direkt de som ligger högst upp på den politiska agendan just nu. Lite publicitet blev det när respektive GD för FM och KBV skrev på ett nytt samarbetsavtal

Innehållet i avtalet är egentligen bara en öppning för att myndigheterna skall påbörja arbetet med att ta fram samarbetsområden. Under hösten påbörjas samarbeten kring certifiering och årsprov av dykeriverksamhet samt utveckling av kvaliteten i sjölägesinformation. Under kommande år görs en översyn av gemensam övningsverksamhet, larmrutiner, beredskap och resurser inom området räddningstjänst.


Samtidigt som Almedalsveckan pågår så har Armébloggen föredömligt tagit fart på allvar. Man hann före marinbloggen, som nu blir sist ut när den startar i augusti. Arméinspektören har där skrivit om just försvaret av Gotland, eller rättare sagt avsaknaden av ett försvar av Gotland. Läs inlägget, och i synnerhet kommentaren skriven av "Brezjnev".

Nästan samtidigt rapporterar Oplatsen om den kraftfulla ökningen och uppbyggnaden av Marininfanteribrigaden i Kaliningrad.

336. marininfanteribrigaden i Kaliningrad skall utöka sin personalstyrka. Från dagen 2500 man till 4000 man. Förstärkningen på 1500 man motsvarar två bataljoner. Förutsättningen att kunna utöka personalstyrkan möjliggörs genom att bygga ett helt nytt kasernområde i Baltijsk för förbandet. Den nya garnisonen planeras att vara färdig till 2012 och kommer att täcka en yta på fem hektar.

För den som inte vet så är marininfanteri inget man försvarar sitt eget land med. Det är ett förband renodlat för att sättas in mot ett annat land. Som grädde på moset bygger man också ett antal nya landstigningsfartyg som skall baseras bl.a i just Kaliningrad.

Påpassligt nog så har det enda partiet som numera - på riktigt - verkar engagera sig i försvarspolitik, Folkpartiet, genom Jan Björklund deklarerat att man anser att försvaret av Gotland är obefintligt och vill återinrätta en brigad på Gotland. Gotlandsbrigaden avvecklades under Socialdemokraternas styre i samband med FB-04.

Jag hörde dessvärre ett inslag i radions P3 där Henrik Torehammar raljerar friskt över Försvarsmaktens närvaro på ön Gotland (Lyssna från 2.45 in i klippet). För mig är detta raljerande ett tydligt tecken på att den s.k. folkförankringen av Försvarsmakten nu är i stort sett obefintlig.

För övrigt är det inget nytt  att FP vill stärka försvaret av Gotland. Det har Jan Björklund skrivit om tidigare i januari 2010 tillsammans med kollegan Allan Widman.

Har det kanske hänt eller debatterats något annat av försvarsintresse i Almedalen som jag helt missat?

Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig

För att nästan citera Försvarsministern själv - Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.

I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande

"Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet." 

"Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven."

"Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet." 

Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden.

Att deltaga med fartyg i ex. Adenviken eller för den delen instatsen utanför Libanon innebär allt som oftast spaning, viss sjötrafikkontroll och i bästa fall eskortering. Förvisso blir man å andra sidan väldigt bra på just detta, men det räcker inte långt vid ex. en duellsitutation mot en jämnlik motståndare, eller för att hantera ett svårt lufthot med både attackflyg och sjörobot, eller att hitta en kränkande ubåt i Östersjöns svåra uv-förhållanden. Detta tycks försvarsministern helt missat då han hävdar att man bygger upp försvarsförmåga genom att deltaga i internationella insatser - åtminstone vid insatser av den karaktär man tidigare deltagit i.

På samma sätt har det enligt uppgift delvis varit för flygvapnet under insatsen FL01 i Libyen. Röster påstår att piloterna under längre insatstid tappar allt för mycket av kompetensen kopplat till de andra viktiga uppgifterna så som luftstrid, CAS och attackföretag mot sjömål m.m. Även här har insatsen helt och fullt fokuserat på i stort sett enbart spaningsuppgiften, som endast är en del av vad en gripenpilot skall kunna hantera.

Det här är inte alls ett försök att påstå att svenska enheter inte skulle göra nytta i spaningsrollen i en internationell insats - tvärtom. Man gör det jättebra, men tyvärr på bekostnad av förlorad förmåga i många andra avseenden. Min bestämda uppfattning är att vi (åtminstone för flottans del) även tappar effekt och slösar dyrbar övningstid genom att deltaga i större och längre internationella övningar så som ex. BALTOPS och NoCo. Vid övningar av typen BALTOPS så är kvalitéen på övningarna alldeles för låg och för grundläggande. Detta då "alla ska med" även de mindre utvecklade nationernas flottor. Vid övningar som ex. NoCo och andra liknande större övningar handlar det ofta om att de svenska enheterna blir en plattform son någon annan skall utöva ledning över. I en scenariofas handlar det ofta om havsövervakning i tilldelad ruta enligt principen "stay in your box". Ofta inte särskilt utvecklande för svenska enheter.


Nej, det är dags att tänka om. Vill vi vara trogna närområdesperspektivet, vilket vi skall vara, så måste vi nu börja öva väpnad strid i vår egen miljö. Vi behöver också böja öva fartygen och förbanden inom ramen för begreppet sjörörlighet inomskärs.


Övningstid kostar pengar, mycket pengar så  det gäller att välja rätt. En framkomlig väg är att lägga mindre tid på de stora och långa övningarna som kräver både mycket bränsle, arbetstid och ersättning för SD. Välj istället att öva mer längs svensk kust, lägg mer tid på dagsövningar, vilket ger stor output och förtöj fartygen i lämplig hamn under nattetid, företrädesvis i civil hamn. Då merutnyttjar vi förbanden i den naturliga rekryteringsprocessen också. Genomför dessutom en större KFÖ motsv. varje år för att samöva de olika delarna i FM.


Avslutningsvis: Tolgfors, du har HELT FEL, när du påstår att svenska förband utvecklar sin kvalité vid deltagande i internationella insatser.

Läs även Wiseman angående Tolgfors retorik att alla andra har så fel hela tiden.

150.000ton VLCC i brand efter piratattack

Supertankern Brillante Virtuoso står i brand efter en piratattack i Adenviken under gårdagen.
Fartyget attackerades av pirater där man sannolikt skjutit RPG mot bryggkomplexet och brand bröt ut både på bryggan och i besättningsutrymmen.

Hela besättningen om 26 man klarade sig tur nog utan skador efter att ha övergett fartyget och gått i livbåtarna. Kryssaren USS Phillippine Sea, CG 58 som befann sig i området hörde nödanropet och kunde rädda samtliga besättningsmän.Även de sju priaterna som bordat fartyget lyckades enligt uppgifter undkomma.

Problemet är nu inte bara en piratattack. Det finns nu också en fullastad brinnade supertanker på drift i Adenviken.

Tyvärr kommer vi nog få se mer av detta framöver då man nu väljer att ha beväpnad personal ombord på handelsfartygen. Något som vi också kan läsa på Commanders blogg. Att ha beväpnad personal ombord kommer sannolikt att eskalera våldet och leda till fler regelrätta eldstrider med scenarion som ovan till följd. Se även DN.

Är det nu inte dags att ta tag i piratproblemet på allvar, d.v.s mota Olle i grind redan på land innan piraten satt sig i båten?


Uppdaterad 11.30: Det kommer nu också uppgifter som säger att piraterna kan ha satt eld på fartyget i ren frustration då besättningen låst in sig i ett s.k. "safe room" där de fortfarande kan ha kontroll över fartyget och framföra det. Samma artikel säger också att det sannolikt har använts RPG för att sätta fartyget i brand.


Uppdaterad 11.50: Enligt uppgift är fartyget säkrat av två bogserbåtar. Men det framkommer också uppgifter om att fartyget kanske inte alls blev attackerat av pirater eftersom det inte finns några säkra bevis för detta enligt både US Navy och EUNAVFOR. Konspirationsteorierna har med andra ord bara startat.

Utskjutningsprov av RB-15 inför integration på Visbykorvetter

Kan de senaste tidens diskussion om robotinstallationen ombord Visbykorvetter varit en bidragande orsak till att FMV nu släppt information om just detta, och hur planen för prov och därefter installation av robotsystemet ser ut?

Detta prov har varit känt en längre tid, men eftersom inget material tidigare har publicerats så har det varit oklart rörande sekretessgraden runt detta och således har det ej varit möjligt att skriva om det på bloggen.

Sannolikt är det SAABs gamla testrobot "Sparven", som är en s.k. dummy som fått smaka på en utskjutning igen. För vilken gång i ordningen är oklart, men många skott har den roboten varit med om - om det nu var den man använde. Man har även på FMV hemsida publicerat en film som gjordes i samband med provskottet. Provskottet ser ut att vara genomfört vid FOI "hemliga" provplats Grindsjön.

Om man tittar på filmen så kan man se vissa avvikelser från standardförfarandet vid skjutning med Rb-15. Tuben man använder är en standardtub för Rb-15 MkII med vissa modifieringar. De främre tubluckorna är som synes helt avlägsnade från tuben. De bakre tubluckorna står redan när man dockar tuben mot "avgasröret" i öppet läge. Som synes på filmklippet så testar man sannolikt enbart själva dockningen mot avgaskanalen. Man har också byggt upp en liten del av Visbys fartygsskrov i kolfiber som den bakre delen av avgaskanalen anslutits mot. Man har således troligtvis inte vid detta tillfälle testat fartygets tänkta lucksystem som robottubens framkant skall anslutas mot. Tuben för Rb-15 MkIII ser för övrigt helt annorlunda ut. Frågan är om man i dagsläget alls tagit höjd för en ev. framtida installation av MkIII på Visbykorvetterna?

Provresultatet är självklart inte officiellt, så än vet vi inte när den fortsatta installationen och utskjutningsprovet från en Visbykorvett kommer att ske. Det är ingen vild gissning att det är just fartyget HMS Visby som kommer att genomföra utskjutningsprovet. Hon är nämligen (trots att hon sjösattes 8 juni 2000) ännu inte överlämnad till FM. Hon är med andra ord fortfarande under FMV förvaltning, något som just nu kan vara praktiskt. I dagsläget ligger HMS Visby inne i Kockums skrovhall där omfattande ombyggnad pågår. Bilder på detta kunde man tydligt se i det repotaget som BLT gjorde på Kockums för några veckor sedan och publicerades i pappertidningen. Till och med all grå färg var avlägsnad från skrovet...

När det följande utskjutningsprovet från fartyg är genomfört med godkänt resultat så kommer därefter sannolikt ett fullskaleprov med skarp robot att genomföras. En s.k. förtoendeskjutning med hela systemet.

FMV deklarerar också att ett överlämnande av färdigt system skall ske under 2012. Löser man detta så är det inte en dag för sent. Kör hårt!

Var ska svenska flottan verka, och vilken typ av stridsfartyg behövs egentligen?

Ovanstående rubrik är en mycket intressant fråga - och framförallt helt avgörande för ett trovärdigt svenskt försvar!


Dock så finns det sannolikt lika många svar med olika nyanser, vinklingar och åsikter som det finns anställd personal i flottan - nästan...


Frågan man först måste svara på är förstås vad flottan skall klara av, i vilken omfattning och mot vilken tänkt typ av motståndare. Dessa frågor har varit högst oklara sedan den s.k. strategiska "time-outen" som våra politiker valde att ta samtidigt som man slog sönder i stort sett hela FM i samband med FB-00 och FB-04. Men nu år 2011 har vi fått dessa svar, åtminstone till stor del.


Våra politiker har nu äntligen, mycket tydligt deklarerat genom propositionen "Ett användbart försvar" att marinen och flygvapnet skall inriktas mot att kunna verka i närområdet, vilket kan översättas till Östersjön och Västerhavet. 

"Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs."

Vidare har vår egen marininspektör alldeles nyligen deklarerat att det är den väpnade striden som skall vara fokus för svenska marina stridskrafter och man skall övas för att kunna möta en materiellt högteknologisk motståndare.


Även försvarsminister Tolgfors uppmärksammade och tryckte på detta för drygt ett halvår sedan. Det är däremot mycket intressant att han då helt missat den pågående enorma ryska upprustningen av sin egen flotta som bl.a. bloggen observationsplatsen på ett föredömligt sätt ständigt rapporterar om.


Med andra ord så skall vi nu återta förmåga för att kunna möta och hantera i stort sett samma hotbild, och mot samma motståndare som vi tidigare alltid gjort. Det är inte längre internationella insatser och den lågteknologiska piraten eller terroristen som skall stå i fokus för svenska flottan. För mig och många andra är denna tydlighet mycket positiv och framför allt ett steg i rätt riktning.


Till mitt förra inlägg om bl.a.Visbykorvetter så fick jag nedanstående kommentar, intressant och bra i många avseenden, men ändå inte helt utan att det går att diskutera runt argumentationen.

Släpp Haminaklassen. Det är en liten robotbåt. Dessutom en liten robotbåt med en hel del tillförlitlighetsproblem. Den är byggd i aluminium och kolfiber så jag kan inte se hur stålivrarna kan förespråka den. Med tveksam ubåtsjaktförmåga och mycket tveksamma stealthegenskaper är det helt enkelt inte rätt fartyg för oss. Ivar Huitfeldt är defintivt inte rätt fartyg för oss. Den, tillsammans med norska Fridtiof Nansen, har ingenting att hämta i ett modernt sjöslag. I våra vatten hade de bara varit två gigantiska långsamma måltavlor. Varför tror ni egentligen att vi lagt så mycket tid och pengar på Visbyprojektets stealthdimension? Hur mycket en del av er hemvävda strateger än fantiserar ihop era drömförsvar så är fortfarande den verklighet som var dimensionerande för Vbyprojektet för 20 år sen lika aktuell idag. Vi har inte vår flotta primärt till att åka runt och visa flagg eller jaga pirater. Den är till för att slå en numerärt överlägsen invasionsflotta innan den hunnit stranda vid våra kuster. Eld, rörelse och skydd är därför det viktiga. Inte helikopterhangarer, fjärrluftvärn eller möjlighet att lämna artilleriunderstöd till markarenan. På grund av den strategiska time-outen fick Elden, i form av en modern sjömålsrobot, vänta lite. Nu är det dags att ta itu med det också. Till sist: Med risk för att låta lite sur och tvär och kanske melodramatisk. Det är varje svensk sjöofficers förbannade skyldighet att ha det ovan sagda fullständigt klart för sig. Skulle det vara för mycket begärt om vi dessutom såg till att förmedla detta ut till de lite bredare lagren?

Det finns många som förespråkar finska Haminaklassen som ett exempel på fartygs om skulle passa Sverige bättre än våra Visbykorvetter. Nu ska man inte stirra sig blind på exakt detta fartyg, utan istället konceptet med ett mindre, billigare, och slagkraftigt fartyg. Med politikernas och marininspektörens ord i bakhuvudet måste jag också medge att jag hellre valt 10st mindre, men slagkraftiga och lv-robotbestyckade enheter än 5st extremt dyra Visbykorvetter som aldrig verkar bli fullt ut operativa. Stora fregatter för stora hav, är precis som skribenten ovan påstår, inte ens att tänka på med när områdesperspektivet i bakhuvudet.


Om skribenten ovan är trogen närområdesperspektivet och att det handlar om att slå en invasionsstyrka innan den når Svensk kust, så räcker det föga med 5st Visbykorvetter. Tidigare hade vi 12st robotbåtar, 16st patrullbåtar och 6st korvetter för samma ändamål, och även då ansåg man att vi hade för få tillgängliga fartyg för uppgiften. Vidare så är det en stor fördel om dessa robotskjutande fartyg kan uppträda kustnära och dolda i vår skärgård för att undvika bekämpning. Då är Visbys stealthegenskaper ändå inte värda sin vikt i guld, då dessa kommer sig mest till rätta på öppet hav.


Sammanfattningsvis kan man då konstatera att eftersom hotbilden och motståndaren nu är definierad, så slipper vi uppfinna hjulet på nytt.Vi vet redan vad som krävs! Vi behöver i första hand en större numerär av slagkraftiga enheter som kan verka från vår svenska skärgårdsmiljö och på Östersjön och Västerhavet.


Vidare så måste den marina basorganisationen, krigsbasering och logistikstöd för fartygen tillgodoses, något som helt fallit mellan stolarna de senaste 10-20 åren. Men detta förtjänar ett helt eget inlägg framöver.

Nya danska fregatter vs. Visbykorvetter

Danska flottan tog häromdagen över det andra fartyget i serien om tre ur Iver Huitfeldt klassen från den danska motsvarigheten till FMV. Det är fregatten Peter Willemoes som nu påbörjat provturer i Sövaernets regi. Danskarna bygger smart. Som synes på bilden ovan där vi har nya fregatten i förgrunden och stridsstödfartyget Absalon bakom, så ser man tydligt att man byggt fregatten på samma skrov som Absalon-klassen.

Projektet startades på ritbordet 2006 och samtliga tre fregatter kommer enligt plan att vara helt klara och redo för insats 2012. Helt klart imponerande om man jämför med vår egen teknikdemonstrator Visby som i dagsläget har över 20 år bakom sig sedan förstudien med Smyge. Projektet i sig har 16 aktiva år bakom sig sedan projektstarten 1995, och det är nu 11 år sedan sjösättningen av första fartyget i serien. Vi har i dag långt ifrån ett fullt ut fungerande stridsfartyg som kan verka med vapen och sensorer i de tre dimensionerna, i luften, på ytan och under vattnet.

Visbykorvetternas starka sidor är fart och sjöegenskaper, det inre skyddet i form av brandskydd och släcksystem, ett bra ledningssystem, en bra spaningsradar samt korträckviddigt eldrörsluftvärn för egenskydd. Men dessa goda egenskaper räcker inte, systemet måste även kunna leverera effekt i målet ovasett vilket mål vi pratar om. Om den nu påbörjade uppgraderingen av fartyget till "version 5" kommer att vara den förlösande faktorn återstår att se, framförallt tidsplanen fram till fullt ut operativt fartyg utan begränsningar.

Att besättningarna ombord är mycket kompetenta och proffessionella att hantera den materiel man har ombord i dagsläget råder det ingen tvekan om. Men samtidigt måste man se helheten. Ett fartyg som kan leverera bly upp till 57mm i diameter är inte det vi behöver i det av riksdag och regering uttalade "nya" nationella försvaret. Då behöver vi även sjömålsrobotar, lv-robotar och kvalificerade undervattensvapen för att vara trovärdiga.

De danska fregatterna är byggd med beprövad teknik, med befintliga vapensystem som är standardiserade inom NATO, vilket innebär stor tillgång till robotar av olika typer samt ammunition även utanför de egna landgränserna. Vidare har man även sensorer som redan är beprövade av andra stora europeiska sjönationer som bl.a. Holland och Tyskland. Detta sammantaget minskar tiden för systemintegration och provtursverksamhet.

Att vi inte kan förändra något inom Visbyprojektet är ett faktum som står fast. Det vi däremot kan hoppas på, är att nästa projekt vad det nu må vara, kommer att bygga på beprövad teknik och byggas med standardiserade vapensystem och sensorer. Sverige har inte råd med ett till demonstratorprojekt, varken ekonomiskt eller säkerhetspolitiskt.

------------------------------------------

Vidare så kan ni här nedan se en bild på de "mindre" fartyg som Danska flottan nu avvecklar till förmån för de större fartygen. Det är korvetterna av Nils Juel-klass och Robotbåtar av Flyvefisken-klass som nu är under avveckling. Foto: Henrik von Klopp.

Royal Navy´s numerär av fartyg krymper allt mer

Så har ytterligare två fartyg ur den brittiska flottan tagit farväl av sina mönstrade besättningar.
I går var det dags för besättningen på den sista type 22 fregatten HMS Cornwall att hala "white ensign" och befälstecken i hemmahamnen Devonport, en hamn som för övrigt börjar bli välkänd även för Svenska flottan.
HMS Cornwall var den sista aktiva type 22 fregatten. Totalt byggdes 14st fartyg i serien med start i mitten av 70-talet.


Samma dag så avvecklades en av de sista type 42 jagarna i Portsmouth, nämligen HMS Gloucester. Efter henne finns enbart tre aktiva jagare av type 42 kvar. Dessa kommer succesivt att ersättas av den nya type 45 jagarna. Till skillnad från fregatterna ovan som primärt verkar under ytan, så är jagarnas huvuduppgift luftförsvar av sjögående stridsgrupper med sina medel-långräckviddiga LV-robotsystem.


Ovanstående avvecklingar är bara några i ledet efter brittiska SDSR -  Strategic Defence and Security Review, förenklat uttryckt är detta att ses som en brittisk variant av Svenska FB 00 och FB 04.