Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig

För att nästan citera Försvarsministern själv - Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.

I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande

"Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet." 

"Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven."

"Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet." 

Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden.

Att deltaga med fartyg i ex. Adenviken eller för den delen instatsen utanför Libanon innebär allt som oftast spaning, viss sjötrafikkontroll och i bästa fall eskortering. Förvisso blir man å andra sidan väldigt bra på just detta, men det räcker inte långt vid ex. en duellsitutation mot en jämnlik motståndare, eller för att hantera ett svårt lufthot med både attackflyg och sjörobot, eller att hitta en kränkande ubåt i Östersjöns svåra uv-förhållanden. Detta tycks försvarsministern helt missat då han hävdar att man bygger upp försvarsförmåga genom att deltaga i internationella insatser - åtminstone vid insatser av den karaktär man tidigare deltagit i.

På samma sätt har det enligt uppgift delvis varit för flygvapnet under insatsen FL01 i Libyen. Röster påstår att piloterna under längre insatstid tappar allt för mycket av kompetensen kopplat till de andra viktiga uppgifterna så som luftstrid, CAS och attackföretag mot sjömål m.m. Även här har insatsen helt och fullt fokuserat på i stort sett enbart spaningsuppgiften, som endast är en del av vad en gripenpilot skall kunna hantera.

Det här är inte alls ett försök att påstå att svenska enheter inte skulle göra nytta i spaningsrollen i en internationell insats - tvärtom. Man gör det jättebra, men tyvärr på bekostnad av förlorad förmåga i många andra avseenden. Min bestämda uppfattning är att vi (åtminstone för flottans del) även tappar effekt och slösar dyrbar övningstid genom att deltaga i större och längre internationella övningar så som ex. BALTOPS och NoCo. Vid övningar av typen BALTOPS så är kvalitéen på övningarna alldeles för låg och för grundläggande. Detta då "alla ska med" även de mindre utvecklade nationernas flottor. Vid övningar som ex. NoCo och andra liknande större övningar handlar det ofta om att de svenska enheterna blir en plattform son någon annan skall utöva ledning över. I en scenariofas handlar det ofta om havsövervakning i tilldelad ruta enligt principen "stay in your box". Ofta inte särskilt utvecklande för svenska enheter.


Nej, det är dags att tänka om. Vill vi vara trogna närområdesperspektivet, vilket vi skall vara, så måste vi nu börja öva väpnad strid i vår egen miljö. Vi behöver också böja öva fartygen och förbanden inom ramen för begreppet sjörörlighet inomskärs.


Övningstid kostar pengar, mycket pengar så  det gäller att välja rätt. En framkomlig väg är att lägga mindre tid på de stora och långa övningarna som kräver både mycket bränsle, arbetstid och ersättning för SD. Välj istället att öva mer längs svensk kust, lägg mer tid på dagsövningar, vilket ger stor output och förtöj fartygen i lämplig hamn under nattetid, företrädesvis i civil hamn. Då merutnyttjar vi förbanden i den naturliga rekryteringsprocessen också. Genomför dessutom en större KFÖ motsv. varje år för att samöva de olika delarna i FM.


Avslutningsvis: Tolgfors, du har HELT FEL, när du påstår att svenska förband utvecklar sin kvalité vid deltagande i internationella insatser.

Läs även Wiseman angående Tolgfors retorik att alla andra har så fel hela tiden.