Här kommer nu det andra inlägget av tre som kommer att avhandla den yttersta förmågan vid väpnad strid till sjöss - strid med sjömålsrobot. Huvudfokus kommer att ligga på Sverige och den svensktillverkade sjömålsrobotsystemet RBS-15.
Den första delen avhandlade historik och vägen framåt mot RBS-15. Det här inlägget kommer att avhandla de tidiga versionerna av roboten både nationellt men även de versioner som gått på export. I det sista inlägget avser jag att diskutera robot 15 mkIII och framtida versioner. Inläggen är helt och hållet baserade på öppen information.
Del 2 - RBS-15 i går och i dag, i Sverige och världen
Där första inlägget slutade hade Sveriges beslutat om att det skulle bli den av SAAB svensktillverkade robotsystemet RBS-15 som skulle köpas till både marinen och flygvapnet i stället för den amerikanska roboten Harpoon. Det var tidigt 80-tal, och missnöjet inom framförallt marinen var enormt stort. Marinen ville absolut inte ha något annat än den beprövade roboten Harpoon till torpedbåtarna av Norrköping-klass, som skulle byggas om för att bli robotbåtar. Det skedde till och med små "demonstrationer" mot detta på Gålöbasen där stora delar av ytattacken var lokaliserad.
SAAB var väldigt medvetna om detta missnöje, och enligt uppgift så slog man verkligen knut på sig själva med målsättningen att RBS-15 skulle bli bättre, billigare och mer anpassad för de svenska kraven och de svenska förhållandena. Man jobbade dygnet runt, och många av de SAAB anställdas sommarsemestrar fick stå tillbaka.
Den 27 augusti 1981 är kanske den viktigaste milstolpen för robot 15. Då genomförde man det första provskottet till sjöss från dåvarande torpedbåten HMS Piteå som användes som provplattform för systemet. Provskottet var lyckat med fullskaletest av både elektronik och framdrivning. Kort senare uttryckte marinchefen Per Rudberg "Min lyckligaste dag som marinchef" efter att ha tvivlat på systemet samtidigt som han uttryckte att Svensk industri överträffat förväntningarna "RBS-15 är i världsklass".
Robot 15 familjen
I augusti nästa år (2012) fyller RBS-15 hela 30år i svenska försvarsmaktens tjänst. Första fartyget att bestyckas var robotbåten HMS Piteå. Under dessa 30år har det blivit en hel robotfamilj med flera brukarländer. Här kommer en liten sammanställning.
RB-15 M1/M2
Den första roboten installerades på de svenska topedbåtarna av Spica II klass. I samband med detta så ändrades benämningen också till Robotbåt typ Norrköping. En stridshäst av stål i 12 exemplar som utgjorde ryggraden i det svenska invasionsförsvaret. En oerhört kapabel plattform då bestyckad med 8st Rb-15 och två tunga torpeder och väl fungerande egna sensorer som då (tillsammans med andra fartygstyper och KA system) utgjorde ett mycket starkt försvar av svensk kust och svenska intressen.
I samband med att robotbåtarna bestyckades byggdes även korvetterna Stockholm och Malmö som även dessa bestyckades med samma robot. Dessa levererades till kustflottan under åren 1984 och 1985 som ledningsfartyg för ytattackflottiljerna och som ersättare för de sista jagarna.
I början av 90-talet byggdes de fyra korvetterna av Göteborgsklass som också dessa bestyckades med 8st Rb-15.
I mitten av 90-talet kunde flottan gå till sjöss med 18st ytattackfartyg med totalt 144st Rb-15 ombord för att hävda Svenskt territorium och i värsta fall ingrpa mot ett överskeppningsföretag mot Sverige. Till detta skall då också tilläggas mängder av robotarna Rb-12 och Rb-17 samt det svenska flygvapnets sjömålsrobotar som fanns omedelbart gripbara genom första flygeskadern E1 - ÖBs klubba och dess AJ37 Viggen.
På den tiden fanns det fortfarande möjlighet att försvara Sverige mot ett eventuellt angrepp. Sedan dessa har ju saker minst sagt förändrats.
Robotens officiella räckvidd var/är 70km. Samtliga robotar i familjen flyger med "hög underljudsfart" och är av s.k. sea-skimming typ. Robot 15 kan således flyga mycket lågt, vilket är en taktisk fördel.
RB-15 F
Nästa kund blev det svenska flygvapnet som fick sin version något år efter marinen. Den stora skillnaden är att prepareringsmöjligheterna är något förenklade då miljön i ett flygplan skiljer sig avsevärt från ett fartyg. Självklart saknar också flygvapnets robot startraketmotorer då flygplanet släpper roboten med fart. I övrigt så är de flesta robotdata identiska med marinens. Samtliga versioner av robot 15 drivs av en fransktillverkad turbojetmotor av fabrikatet microturbo.
Roboten blev huvudbeväpningen på AJ37 Viggen och är fortfarande huvudbeväpning för JAS39 Gripen i rollen som attackflygplan mot sjömål.
Näst i tur blev Finland som var första exportkunden. Den finska roboten SF är i stor sett identisk med de två föregående svenska robotarna. Fyra fartyg i Helsinki-klassen bestyckades med roboten. Dessa fartyg var operativa till 2004 då två av dessa såldes till en annan Rb-15 brukare - Kroatien.
Finland köpte senare också in ett landbaserat kustrobotbatteri byggd på samma robot RBS-15SF.
Den andra exportkunden blev Jugoslavien
RB-15 KA
Efter att svenska flottan och flygvapnet fått sina robotsystem så var det dags för Kustartilleriet att få 15-systemet som ersättare för den gamla Rb-08.
15KA blev en utvecklad verison av flottans då den hade bättre prestanda och en bättre eldledning med avsevärt bättre prepareringsmöjligheter än det föråldrade RCI400 som fanns på flottans fartyg.
Detta system var ursprungligen tänkt att beställas till fyrakustrobotbatterier. Det blev till slut bara ett batteri som utbildades på KA2 i Karlskrona med start 1995. I samband med nedläggningen av KA2 i samband med FB-00 så beslutades även att avveckla RBS-15KA efter endast fem år i tjänst. Ett av de mest katastrofala nedläggningsbeslut som fattats för marinen och den marina förmågebredden.
Ett tung robotbatteri RBS 15KA bestod av sex robotbilar med vardera fyra robottuber. Det fanns två batteriledningscentraler och två spaningsradarenheter PS902. Batteriet var mycket sambandsstarkt med möjlighet att bygga egna radiolänkförbindelser. Primärt användes annan måldata än de egna spaningenheterna. PS902 kunde grupperas ända upp till 10 mil från resten av förbandet.
Detta är den robot svenska flottan förfogar över i dag och som finns ombord på korvetter av Stockholm- och Göteborgsklass. Även robotbåtarna av Norrköpingsklass modifierades med denna robot i samband med LTF i slutet av 90-talet då man även fick det nya ledningssystemet Maril 2000.
RBS-15 som kustrobot i Kroatien
Sedan 1994 har man i Kroatien skapat ett kustrobotbatteri benämnt MOL "mobilni obalni lancer" ingående i 161st raketnog divizijuna. Statusen på detta förband är oklart.
Har du kompletterade info om något intressant så lämna gärna detta i en kommentar.
Ett kommande inlägg kommer att avhandla den sannolika framtiden för svensk sjömålsrobot samt de robotsystem som levererats till ex. Polen och Tyskland.
Saknar information om RBS 15 i turkisk, tysk och polsk tjänst, men det kanske kommer i nästa inlägg?
SvaraRaderaHur är det med MkIII varianten den finns väl ändå idag, den skall ju Tyskland och Polen ha köpt och enligt Wikipedia även Turkiet!? Är den något för Sverige? Eller väntar man på en eventuell(?) MkIV?
SvaraRaderaWiseman & Anonym:
SvaraRaderaTanken är att avhandla båda era frågeställningar i nästa inlägg. Håll ut! :)
Hmm...var det inte så att för att kunna lägga ner KA 2 var man tvungen att skrota ut både tunga kustroboten och världens bästa artillerisystem? Man valde alltså att försämra vår försvarsförmåga för att Göteborgs starke man skulle få ha kvar "sitt" KA 4/Amf 4.
SvaraRaderaDe finska robotarna har uppdaterats i olika omgångar till SFII och SFIII-varianter.
SvaraRaderaFänrik Henrik:
SvaraRaderaFMs närvaro på västkusten är synnerligen patetisk.
En populär försvarsdoktrin är att skydd av varuflöden kommer bli viktigt i framtiden.
Var finns nära gripbart för Sveriges i särklass två största hamnar?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_st%C3%B6rsta_hamnar
Hade viljan funnits hade det gått alldeles utmärkt att flytta både kustrobot och 12/80 till Gbg eller annorstädes. För man måste väl inte vara herul för att operera slika vapensystem?
SvaraRaderaRe Fänrik Henrik
SvaraRaderaDet handlade mer om att man helt avskrev yttre hot och fokuserade på att vara USA/Natos lilla mops.
I princip alla förband som fanns för att skydda mot invasion/yttre angrepp skrotades eller förvandlades till teknikdemonstratörer.
Varken flyget eller marinen har någon chans vid konflikt mot en modernt utrustad fi och armén existerar inte annat än som en budgetpost. Hemvärnet är en milis med lätt beväpning.
Men moderaterna och Tolgfors är så nöjda så.
Min poäng öm än med en liten spets mot "bästkusten" var att man med starka politiker kan fatta beslut som verkar bra för den egna regionen men som är totalt felaktiga för riket. 12/80 iform av Karelin hade varit riktigt trevligt att ha i artilleriets arsenal liksom några batterier med tung kustrobot på Gotland samt Torhamns udde.
SvaraRaderaDet hade varit jättetrevligt men när du dessutom passar på att formulera det i den gamla "alla är emot oss stackars blekingar" formen så lär inte många utsocknes läsare vara tillmötesgående i sin tolkning av din kommentar.
SvaraRaderaVad du och många med dig aldrig riktigt fattat är att nedläggningen av 12/80 och tung kustrobot inte handlade om regionalpolitik. Det var system som inte passade in i det som skulle efterträda invasionsförsvaret.
Det passar fortfarande inte in i det insatta insatsförsvaret utan anledningen till att det än en gång efterfrågas är ju att vi sakta men säkert börjar ändra inriktning igen.
Sedan kan det väl ifrågasättas vilken nytta 12/80 hade gjort idag utan vare sig möjligheter till luftherravälde eller skydd av ett effektivt luftvärn.
I valet mellan Göteborg och Karlskrona gjorde politikerna helt rätt. Hamnarna i Göteborg och Brofjorden kräver helt enkelt militär närvaro för att kunna opereras som de gör idag. Fast hade de gjort valet idag hade de kanske flyttat robotarna till Amf1 istället?
Fänrik Henrik & Nicke Lilltroll
SvaraRaderaDet är tragiskt att diskussionen handlar om vilken del av Sverige som skall försvaras, eller var mtrl skall baseras.
Självklart skall Göteborgs hamn försvaras, självklart skall hela sydkusten försvaras på samma sätt som Stockholmsområdet skall försvaras.
Varför det blev så här konstigt står att finna förklaring till i Wilhelm Agrells bok "Försvarets nedgång och fall". Den s.k. strategiska time-outen blev en total avveckling av svensk försvarsförmåga.
Man kan säga vad man vill om invasionsförsvar, men detta handlade om att ha ett skydd mot en ev angripare, främst i avskräckande syfte. att förändingarna i omvärldsläget kan ske mycket snabbt det vet vi. Därför är det synnerligen korkat att avveckla i stort sett alla förmågor till att försvara landets gränser.
Nedläggningen av tung kustrobot får nog tillskrivas som det absolut mest korkade beslut av alla. Detta var ett system som redan var betalt och som med små medel, liten personalstyrka, lätt att flytta och dölja och dessutom helt autonomt kunde försvara riket och verka avskräckande mot en potentiell angripare.
Ett modernt system som med en uggradering av robotarna i dag skulle haft en räckvidd på 200km ut från kusten.
Än finns chansen att återuppbygga systemet med relativt små medel och rätta till det mest korkade försvarsmaterielbeslut man tagit i modern tid.
"Ett modernt system som med en uggradering av robotarna i dag skulle haft en räckvidd på 200km ut från kusten."
SvaraRaderaSe 1:35 in i youtube-filmen nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=s9eMrCgIuAQ
Det verkar som industrin redan demonstrerat 15mk3 från lastbil...
Så dyrt kan det väl inte vara att uppdatera bilarna med nya tuber och mk3-robotar.
Varför inte fixa till några KA-bilar till Gotland, när Visby ändå inte verkar vilja ha mk3.
@ Nicke Lilltroll Såvitt jag vet försvarar vi inte landet med garnisoner utan med förband. Min poäng var än en gång att det p.g.a. regionalpolitiska hänsyn var mycket dumt att lägga ner tunga kustroboten och 12/80 systemet. Allra helst hade jag sett att vi hade haft kvar både KA 2 och KA 4 för att inte nämna fler än 24 eldrör artilleri. Ett kompani Strv 122 på Gotland låter väl trevligt men betydligt bättre hade varit Tung kustrobot samt ett potent lv-system, möjligen "Bamse", jag är inte så hemma på lv.
SvaraRaderaJag tror att vi kan vara överens om att försvaret inte är till för att säkra några röster åt någon stark regionalpolitiker eller att vara budgetregulator åt finansministern.
FH, varför skulle man vara tvungen att lägga ned system bara för att förband avvecklas?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
@ J.K Nilsson
SvaraRaderaSom jag har fått det hela förklarat för mig var man tvungen att hitta på en anledning att lägga ner KA 2. Eftersom KA 4 låg mitt i ett bostadsområde med långt till övningsområden så hade det svårt att tävla med KA 2, därav nedläggning av systemen för att kunna jämna ut oddsen. Kom ihåg, det handlade om politik inte försvarsförmåga. För min del hade det inte spelat någon roll om man behållit tunga kustroboten och 12/80 och lagt det i Boden, bara vi hade haft systemen kvar. Som jag ser det blev det en förlustaffär för Sveriges försvarsförmåga p.g.a ett antal politiker försökte rädda hem lite röster. Såvitt jag vet så har områden som blivit av med militära förband fått en bra ekonomisk utveckling. Kanske någon därute som har siffror på det??
FH, nu är det gränsande till konspirationsteoretiskt resonemang. Man har inte haft problem att flytta system och funktioner i flygvapnet då flottiljer avvecklats. Jag tror det när jag ser det protokollfört och utlämnat.
SvaraRaderaTänk på att man höll på att lämna Rb15F i flygvapnet utan någon avvecklingsanledning men Thailandaffären räddade systemet.
Angående avvecklingsområden så är det "ömse", Sollefteå har haft det tungt men Östersund har haft det bra. Det beror på förutsättningar och vilka åtgärder som vidtas vid avvecklingen.
J.K Nilsson
Med lite programmeringsjobb så kan man kanske ha några kompanier Strv 122 som både rörlig och ganska väl skyddad ersättning till 12/80 ;-)
SvaraRadera