2 januari 2012

Kommenterar: MUP - Uppdraget


Marinbloggen startade i dag upp med ett första inlägg av en kommande serie rörande den marina utvecklingsplanen - MUP.
Bra initiativ, även om det än så länge känns som lite copy>paste från FV-bloggen. Å andra sidan, hur stora varianter kan man göra på hur att presentera ett ämne som detta?

Första inlägget rör UPPDRAGET som Försvarsmakten och således också marinen har erhållit från regeringen. Två av punkterna som tas upp i inlägget är värda att kommentera särskilt.  

Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs.
Hur står det till här egentligen? Följer verkligen MTS och de marina förbanden detta tydliga direktiv när man planerar övningsserien för de marina förbanden? Förvisso har man numera nationella övningar som SWENEX, men samtidigt har vi konstaterat att det är dessa övningar som först får stryka på foten när ekonomin tryter?

Allt för stort fokus har de senaste åren legat på att deltaga i internationella övningar. Detta i så stort omfattning att kompetens för väpnad strid på nationell nivå fått stå tillbaka. Hur många renodlade momentövningar så som ytstridsövningar, ubåtsjaktövningar och luftförsvarsövningar - på en lika hög nivå som tidigare - har genomförts de senaste åren? MI har flera gånger pekat på att övningarna måste genomföras för att kunna möta en kvalificerad högteknologisk motståndare i väpnad strid. Lever marinen verkligen upp till detta högst rimligt ställda krav på sig själv?


Amfibiebataljonen ska omorganiseras till en manöverbataljon med amfibisk förmåga och utvecklas i enlighet med övriga manöverbataljoner.
Är detta verkligen rätt väg att gå för marinen, och för FM som helhet?
Svaret på första frågan är NEJ, och svaret på andra frågan är NEJ, framförallt i det längre perspektivet.
För marinens del innebär detta att marinen på sikt sannolikt kommer att dräneras på de sista som finns kvar av f.d. KA och sedermera AMF, då en "amfibisk manöverbataljon" sannolikt kommer att få mer och mer markstridsuppgifter och således till slut kommer att ätas upp och bli en del av armén. Många har farhågor om detta, men få vågar tala högt om det. Politiskt och militärstrategiskt ser det självklart kortsiktigt bättre ut på papperet att ha åtta s.k. manöverbataljoner än bara sju.

För en väl fungerande marin, med den koplexa stridsmiljö som svensk skärgård innebär, är detta helt fel väg att gå. Sannolikt delar MI den uppfattningen, men har att förhålla sig till politiska beslut och styrningar från en armétung försvarsledning.

Kommer nästa inlägg i MUP måhända att avhandla målbilden?

6 kommentarer:

  1. Kanske står valet mellan en "amfibisk manöverbataljon" och ingen amfibisk förmåga alls. Kanske är det bättre att "följa med i slaget" än att ta det på käken på väg framåt.

    Min egen förhoppning är att förr eller senare kommer besinningen och då finns förmågan förhoppningsvis kvar.

    Sedan tycker jag att det är en feltolkning att amfibiekåren skall utbildas till "arméstrid", uppsuttna i stridsfordon. Då löser man inte uppgiften "skydda svenska intressen till havs", vilket i min värld även omfattar såväl skärgårdsområden som hamnars sjösidor.

    Att amfibiekåren skall "utvecklas i enlighet med övriga manöverbataljoner" behöver ju inte innebära att Amf skall bli en mekbat. Bara att den skall UTVECKLAS, precis som armén skall utveckla sina bataljoner. Betoningen ligger alltså på ordet "utvecklas". Om man vill läsa det så och det vill jag.

    SvaraRadera
  2. Det är väl lite krasst nästan tvunget för amfibiekåren att utvecklas mot lättare mekbat-hållet, i alla fall om syftet är att kunna möta en kvalificead motståndare. Med så få tillgängliga förband som i det försvar vi nu har under utveckling så måste de också helt enkelt kunna lösa fler uppgifter och få större rörlighet än vad som behövdes i det gamla systemet. En renodlad amfibiekår är tyvärr lite av en lyx i det perspektivet. Bättre i så fall att låta dem utvecklas mer mot mekbat och återföra t.ex. Rbs-15KA. Ett alternativ är kanske att gå mot lättare och rörligare snarare än tyngre och lämna över arméstriden till en riktig mekbat, men det skulle i så fall innebära att man istället får tillföra t.ex. helikopterresurser för transport och understöd.

    SvaraRadera
  3. @Sumatra

    Du har nog rätt i sak, men för den sakens skull behöver det varken vara bra eller rätt väg att gå.

    Eftersom man definierat begreppet manöverbataljon med amfibisk förmåga, vilket man aldrig gjort tidigare, räknar in amfbat bland arméns bataljoner, tyder på mer renodlad markstridsinriktning.

    Det är redan i dag ett problem att hinna med att utbilda i ren amfibiestrid samtidigt som många inom förbandet regelbundet åker på insats i Afghanistan. Lägg till detta på att utbilda förbandet att kunna verka som en renodlad manöverbataljon typ armé med markfordon.

    Hur ska man hinna med allt, och till vilken nivå kommer man att nå?

    Till och med MI oroar sig för detta om man läser det senaste inlägget i MUP del 3.

    SvaraRadera
  4. @Johan

    Jag tycker det känns fel att bara sitta lugnt och konstatera att FM hela förbandsmassa bara krymper och krymper, och nu ska AMF fokusera på markstrid istället för amfibiestrid.

    Min ståndpunkt är att AMF skall verka i skärgårdsmiljö och hamnar från små båtar. Vem ska sköta försvaret av den delen av Sverige om AMF succesivt tappar mer och mer av den förmågan?

    AMF har alltid marknadsfört sig själva att det krävs speciell kompetens för att klara strid i skärgårdsmiljö - och jag tror på det! Således låt AMF vara just AMF.

    SvaraRadera
  5. Vilka är oddsen för att "manöverbataljonen med [viss] amfibisk förmåga" inom en femårsperiod av så kallade rationella och synergistiska skäl har samgrupperats med LG i Kungsängen?

    /pseudonesen

    SvaraRadera
  6. @Anonym. 17:23

    Oddsen är bedömt höga då Sveriges största skärgårdar och hamnar finns i Stockholm och Göteborg. De områden som AMF ska verka i. Dessutom finns all nödvändig marin infrastruktur och övningsförutsättningar inom Haninge Garnison t.ex Muskö varvet, Utö skjutfält, samt en gedigen rekryteringsbas inom hela Mälardalen. Dessutom finns stora delar av flottan på Berga vilket möjliggör goda möjligheter till samövning och utbyte. Oddsen huruvida mer marin verksamhet dyker upp är nog mer intressanta som t.ex. AmfSS, Minskola, stora delar av SSS, ubåtar mm. Haninge Garnison är marinens framtid.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna