29 september 2012

Estoniakatastrofen



I går för exakt 18 år sedan, närmare bestämt 1994, då dagen den 28 september precis hade inletts så inträffade den fruktansvärda Estoniakatastrofen då 852 personer omkom i Östersjöns kalla och mörka vatten varav 501 var Svenskar. Endast 137 personer kunde räddas, mest tack vare Försvarsmaktens helikoptrar.

Jag har själv befunnit mig på havet alldeles ovanför vraket av Estonia. Det var en av de mest obehagliga stunderna i mitt liv. Trots att havet låg alldeles stilla och solen stod högt på en klarblå himmel vid det aktuella tillfället, raka motsatsen till förlisningsdygnet, så var det alldeles påtagligt att det vilar närmare 800 människor i en enorm massgrav 55-80 meter under ytan. En känsla som jag aldrig kommer att glömma.

Jag har även sett Estonias bogvisir på nära håll. Även detta var en obehaglig känsla då tankarna direkt går till olycksnatten och bilderna av hur det måste ha varit spelas upp. Estonias bogvisir har placerats på många ställen, och har fortfarande inte funnit sin sista plats. Efter bärgningen fördes visiret till Hangö. Därefter transporterades det till Södertälje hamn där alla kunde se det. Nästa plats blev på en kaj inne i Älvsnabbenbassängen på militärt område där inga obehöriga har tillträde. Nu ligger visiret inne vid Muskö örlogshamn på militärt område och man har byggt ett stort tält över som skydd för väder och vind, men också så att de som dagligen arbetar på Muskö ska slippa mötas av något som representerar död och elände varje dag då de kommer anländer till jobbet.

Har man själv varit på havet under liknande förhållanden som rådde under Estonianatten så kan man förstå hur de som hamnade i havet upplevde situationen. Jag har även fått återberättat från personer som tjänstgjorde på marinens sjöräddningshelikoptrar om hur det var den aktuella natten och morgonen. I ett tidigare inlägg om marinens hkp 4 så har jag under respektive helikopterindivid försökt beskriva lite om helikoptrarnas roll vid Estoniakatastrofen. Jag har även publicerat ett inlägg där en resande på Silja Symphony beskriver sina upplevelser från natten.

Oavsett officiella teorier eller rena konspirationsteorier runt Estonia så finns det andra mer konkreta saker som är mer oroväckande. Det är den högst påtagliga bristen på sjöräddningshelikoptrar i Sverige.

När Estonia förliste så deltog 26 helikoptrar i räddningsarbetet. Helikoptrarna räddade 104 av de totalt 137 som överlevde. Utöver dessa så bärgade helikoptrarna också 92 döda kroppar som åtminstone kunde återbördas till de anhöriga som fick en möjlighet att begrava de sina.

I dag har Försvarsmakten inte en enda helikopter allokerad för sjöräddning. Skulle en liknande katastrof som Estonia inträffa i natt på Östersjön så har Sverige genom Sjöfartsverket endast fem helikoptrar i beredskap, dessa är dessutom fördelade över hela Sverige. Till Estonias förlisningsplats skulle endast två av dessa (Visby och Norrtälje) kunna flyga och utföra ett räddningsarbete utan att behöva mellanlanda för att tanka. Försvarsmakten har numera inte en enda räddningshelikopter i beredskap då man ansåg att detta inte längre är en uppgift för Försvarsmakten. Samtliga Hkp 4 som deltog under Estonianatten är avvecklade och ersättaren Hkp 14 är ännu ej operativ. Ett fåtal Hkp 10A finns kvar, men står ej i beredskap och utbildningsstatus på besättningarna för att flyga sjöräddningsuppdrag är begränsad då det inte längre är en uppgift för FM.

Min bedömning är att man i dag 2012, i bästa fall skulle kunna vaska fram hälften av det antal helikoptrar som fanns i luften vid Estonianatten 1994 från länderna runt Östersjön. Det är ett kraftfullt underbetyg och visar tydligt på att man inte lärt sig något av historien, man har till och med medvetet bortsett från histiorien.

Varje dag vi klarar oss från en ny Estoniakatastrof, så kommer nästa incident/olycka för var dag som går närmare. Att tro att en färjekatastrof aldrig mera kan komma att inträffa i vårt närområde är att vara otäckt naiv.

Jag hoppas verkligen att myndigheterna tar ett omtag i turerna runt Estoniakatastrofen och en gång för alla utreder orsakerna till olyckan. Olyckan är i dag absolut inte utredd på ett tillfredsställande sätt. Estoniakatastrofen måste få ett avslut, framför allt för de anhörigas skull.

I dag den 28 oktober 2012, 18 år efter katastrofen, då dessa raderna författas så skänker jag de 852 människor som omkom och alla deras anhöriga en särskild tanke. Jag sänder även ett stort tack till alla er som deltog i räddningsarbetet. Ni deltog i vissa fall med risk för eget liv.
Utan er hade fler människor dött på Östersjön för 18 år sedan!

Läsvärt i ämnet:
Estoniasamlingen

Media:
SR P4 intervju med anhörig i samband med 18-årsdagen.
SR P4 Väst intervju med besättningsman på Silja Symfony

Youtubeklipp:
Ubåtsteori 1
Ubåtsteori 2
Estonia special i Efterlyst
Estonia Maydav call 1  2  3  4
Intervju med befälhavaren på Viking Mariella

20 kommentarer:

  1. Utvecklingen av helikoptersystemet har varit oroande och bristfällig varför denna diskussion måste hållas vid liv för att det ej skall vara försent när behovet väl behövs.

    Balansen inom FM för olika förmågor måste diskuteras och tex så är förmågan sjöräddning av större vikt än tex stridsvagnar inom armen eller luftvärnssystem på korvetter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer angående balans mellan förmågor.
      Sjöräddning är dock inte viktigare än försvaret av Sverige. Det är bara mer påtagligt i vardagen för gemene man, något alla kan relatera till.

      Såväl försvaret av Sverige som tillräckliga resurser för sjöräddning måste tillgodoses. Det är politikernas uppgift, en uppgift som de dock misslyckas konstant med att tillgodose!

      Radera
  2. Bra skrivet, Skipper! Mindre olyckor och incidenter händer hela tiden. Hittills har vi haft tur, men vi kan inte lita på att turen håller i sig i evighet. Som i andra sammanhang verkar önsketänkande vara den övergripande svenska strategin...Delar ett eget inlägg. http://commanderslog.blogspot.se/2010/11/scandinavian-star-i-repris.html

    / Commander

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Commander!
      För övrigt är du saknad i den allmänna försvarsdebatten.

      Radera
    2. Tack för de orden, men jag har svårt att motivera mig. Jag har fallit ned i "tur att man har månadslön"-hålet. Får se om jag tar mig upp ur den snart. /C

      Radera
  3. RIP....
    Vad gäller sjörädning och helekopterförmåga...Skäms regeringen (o-avsett färg) har man "råd" med det ena så måste man även ha råd att hjälpa ALLA svenskar i sverige samt att även att försvara landet mot alla olyckor och hot (= naturkatastrofer såväl som främmande makt)

    Kostar "det ena" mer slantar än att utföra det primära för landet Sverige...så får man helt enkelt dra ned på det där "andra" ganska kraftfullt...... som så sent som häromdagen i pressen "kostade" 3x försvarets tilldelade medel och 4x Gripen 39E på 30år...varje år....
    Ja vet att detta är inte "politiskt OK", det finns många som behöver hjälp men ... vi behöver inte bli ett nytt Grekland, Spannien för när det händer vilka kommer och hjälper oss då???? men vi hjälpte ju så många...jo visst ......

    SvaraRadera
  4. Vilka resurser finnes för att rädda nerskjutna piloter eller besättningarna från sänkta korvetter?

    G. Tikotzinsky
    Tel Aviv

    SvaraRadera
  5. Citerat från Stefan Torsell : Natten när Estonia sjönk var det en finsk militärövning i Finska vikens utkant. Estonia passerade genom området. När nationella övningar sker brukar andra nationers militära enheter ligga runt omkring och bevaka, exempelvis ubåtar. Den ryska kuststationen Hoglands radio sände störningssignaler för att slå ut ”fiendens” kommunikationssystem.

    Kvart i ett på natten (estnisk tid) hördes en kraftig sammanstötning i stäven på Estonia. Två minuter över ett krängde fartyget över våldsamt. Klockan 01.22 kunde Estonias Maydayanrop gå ut, men svaga anrop hade hörts innan dess utan att detaljer kunnat uppfattas. Klockan 01.29 upphörde all kommunikation. Då hade det skadade bogvisiret med en kraftig intryckning i den främre delen just fallit av. Ombordkörningsrampen var stängd. Två passagerare klättrade ner på utsidan av rampen och räddade sig. Vatten forsade in i fartyget, men inte över rampen.

    Den natten fanns 22 svenska örlogsfartyg i verksamhet. Jag har besökt Stockholms sjöräddningscentral. Varje kväll skriver sjöräddningsledaren upp alla statsfartyg och liknande var de befinner sig för att kontakta dem vid en eventuell olycka.

    Omkring klockan 2 svensk tid (3 estnisk tid) ringde säkerhetspolisen till statminister Carl Bildt. Han sitter hela natten i splendid isolation och ringer mängder av samtal. Han vägrar att berätta till vem, men något har kommit fram. Han ringde till Stockholms sjöräddningscentral och ”tillsammans” kom de överens om att inte sända ut några militära enheter. Man ska då veta att sjöräddningsledaren inte förfogar över örlogsfartyg. De fyra örlogsfartygen i området sattes aldrig in. Statsministern har aldrig blivit förhörd. Det fanns en radarplott som hade gjort det möjligt att i efterhand gå in och se fartygens rörelser. Den plotten försvann som så mycket annat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svenska örlogsfartyg av mindre storlek kunde ej göra någon skillnad under denna natt i detta väder med den enorma sjöhävningen som rådde varför denna konspirations teori kan avfärdas om att någon höll igen på resurserna.

      En ubåt som blir påseglad sjunker eller blir allvarligt skadad varför detta också kan avfärdas.

      Det är intressant att belysa olika scenarion och möjligheter men man måste beakta vissa utgångsvärden som inte kan diskuteras för att detta skall bli seriöst

      Radera
    2. Oavsett ubåt eller inte, men...
      Självklart blir en ubåt skadad när den blir påseglad.
      Frågan är hur omfattande skadan blir? Det kan självklar variera.
      En stor ubåt klarar generellt sett betydligt mer än vad en mindre (typ Svensk ubåt) gör.
      En skadad ubåt behöver per automatik inte vara helt manöveroduglig.

      Radera
    3. Ubåtar är naturligtvis starkare byggda passagerarfärjor. Den rammande farkosten överlever lättare. När exempelvis Stockholm (12 000 ton) körde rakt in i sidan på Andrea Doria (30 000 ton) så sjönk bara den större. Ryssarna använde naturligtvis en lämplig ubåt för uppgiften. Om det planerades en tid, vilket förefaller troligt, så kunde den enkelt förstärkas i nosen med något spetsigt. Om ubåten ändå skulle sjunka så skulle besättningen i varje fall klara sig. Sänkningen av Estonia var som att slå en yxa i konservburk.

      En fördel med att köra på färjan med en eller flera ubåtar och inte använda en torped eller något annat vapen var dels att det inte blev någon explosion (ännu svårare att skylla på bogvisiret för klantarslen) och dels att om det mot förmodan skulle gå fel och bli uppmärksammat så skulle alla kunnat säga att det var en olyckshändelse. Nu har i varje fall manipulationena gått så långt att om det skulle uppmärksammas så skulle klantarslen stå med byxorna nere.

      Radera
    4. Fartyg mot fartyg är ej samma sak som fartyg mot ubåt.....

      Om du vill studera krigshistoria så läs in dig på rammande allierade fartyg mot ubåtar....så kallade case studies.

      Radera
    5. Bilar som krockar med varandra är också relevant. Om en bil i hög fart kör in i sidan på en bil av samma storlek så är chansen för överlevnad mycket större i den rammande bilen, som nog även är lättare att reparera. Den rammade bilen blir som en banan och kan till och med vara svår att sätta i en riktbänk. På liknande sätt blir det om två tegelpannor slås mot varandra så att den enas kant träffar mitt på sidan på den andra. Den senare krossas mycket lättare. Lägg till detta att skovet på ubåten är flera gånger tjockare än på färjan. Om ubåten ändå skulle ta in vatten och sjunka så innebär det ingen fara på det grunda vattnet, varken för besättningen eller ubåten. Det går att plocka upp den senare och säga att det var en kollission. Men den risken var extremt liten.

      Andra som har studerat vittnesmålen mer än jag har kommit fram till att det var en påkörning med en ubåt. Den svenska korrupta utredningarna har struntat i vad vittnena har haft att säga och förövrigt även i deras önskemål.
      http://estoniahj.bloggsida.se/diverse/estoniakatstrofen

      Bland annat Jutta Rabe har påstått att militär utrustning såldes till väst.
      http://estoniahj.bloggsida.se/2011/08

      Jag tror att det var mer planerat av ryssarna. Att de upptäckte en ”privat” försäljning av sin utrustning vägande tiotals ton (placerad på lastbilar bakom bogvisiret som körde på sist i Tallin med hamnen avstängd) och skickade ut ubåtar i Östersjön för hinna ikapp tjuven eller hälaren och ramma färjan och lyckades med detta i sista stund är långsökt. Militären är en byråkratisk apparat och agerar inte från toppen av skallen och sänker en stor utländsk färja för att ta tillbaka stöldgods. Det är sånt som sker i filmer typ James Bond.

      Mer rationellt hade varit att skicka ett flygplan eller en helikopter med en torped och slå ut propellrarna eller attackera bryggan med explosiva varor av något slag. Eller ännu bättre sätta ner några gubbar med automatvapen på färjan och säga att nu åker ni tillbaka till vår militära bas och lastar av stöldgodset. Ett land med mycket kärnvapen, som måste skötas väldigt noga, har viktiga allmänna diplomatiska principer och agerar inte som någon stridstupp på gatan och sänker andras länders färjor. På så sätt skulle de lätt komma i trassel och på lång riskera sin egen framtid. Nu har ryssarna förstärkt sin trovärdighet.

      Regimen skickade alltså fram någon med en fett erbjudande. Den svenska militären ville på liknande sätt som senare alliansen inom EU-medlemskapet vara bror duktig och hjälpa storebror USA och gick på det. Det här kan ha planerats i år och det är sånt som miltära byråkrater i hela världen håller på med. Vad kunde ryssarna förlora? Inte mycket.

      Tidigare gick svenskarna av liknande skäl regelbundet över det tillåtna och fick plan nerskjutna. Även då doldes det. Den svenska militären består kort sagt av galenpannor och de borde inte få ha några vapen.

      För inte så länge sedan skrev den före detta sjökaptenen och byrådirektören på Sjöfartsverket Stefan Torssell på sd-bloggen Avpixlat om att många svenska och finska militära fartyg var i färjans närhet och om ryska störsändningar som hindrade färjans nödanrop och om Carl Bildt som höll de egna militära fartygen borta från räddningsinsatser. Allt tyder på att det var en rysk rammning.
      http://avpixlat.info/2012/08/17/stefan-torssell-krisberedskapen-bakom-sekretessen/

      Radera
  6. Intressant inlägg! Och kan man möjligen skönja ett större sjöoperativt fokus då det anges i materielplanen att samtliga 18 Hkp14 skall vara sjöoperativa(varsion F) mot tidigare 5st??

    /H

    SvaraRadera
  7. Relevanta detaljer av Unknown. Först och främst är Skippers analys vettig, liksom länkarna om en ubåt. Det klart att färjan körde på något och tog in vatten under bildäck.

    Flera överlevande på däck 1 vittnade dagerna efter i polisförhör om en smäll som fick dem att ”kastas” in i väggen. En sådan acceleration av färjans massa på cirka 10 000 ton kan omöjligt fås av de officiella teorierna med ett bogvisir. En kraft på en liten yta på några tusen ton, som på olika ställen ger en acceleration upp till 1 G, fläker lätt upp en sådan här plåtburk. Ungefär så mycket krävs för att en stående person ska kastas in i väggen.

    Vittnesmålen finns bland annat som länkar i den tyska utredningen. Det är kopior av förhörsprotokoll gjorda av vanliga lokala svenska poliser dagarna efter. Här finns ingen chans till manipulation. Det finns även många överlevande som trodde att det var en grundstötning, vilket är normalt att tro vid en sån här rörelse. Denna detalj har ignorerats av de korrupta makthavarna.

    En annan ignorerad detalj är att fartyget snabbt fick stor slagsida och sedan rätade upp sig, vilket underlättade för många att komma ut. Något sådant är inte förenligt med vatten på bildäck. För då kan lutningen bara öka. Last i form av fordon på bildäck som förskjuts och fritt vatten där kan omöjligt komma ”uppåt” i detta läge. Vattnet på bildäck ligger högt och blir dominerande för stabiliteten. Även vatten under bildäck som hypotetiskt strömmar in genom ventilationtrummor på sidan följer samma mönster och rinner i praktiken neråt. Däremot ger inträngande vatten på en sida, av en påkörningsskada på en sida, en krängning. Då finns inget vatten bildäck och detta stabilierar när krängningen ökar. Om sedan vattnet tränger in på båda sidor och fartyget samtidigt flyter lägre i sjön så rätar det upp sig.

    Sarkofagen var aldrig tänkt att genomföras. Makthavarna dolde på detta sätt skadorna på skrovet med stora mängder dumpade massor. Allt kom till snabbt och centralstyrt. De som gjorde jobbet fick bara betalt för lite arbete och agerade snabbt. Att göra det senare i hemlighet hade varit svårt för att inte säga omöjligt.

    De gjorda simuleringarna av sjunkförloppet med en mängd okända parameterar inom bland annat dörrarnas position är trams, för att leda bort tankarna från det viktiga.

    Mest intressant är ändå bakgrunden. Ryssland är ett betydande kärnvapenland och med detta följer en viss logik i agerandet för att inte hamna i krig. Om ett litet skitland som längre har ställt till med trassel och kört med dubbla budskap kan förväntas stjäla rysk utrustning i samband med politiska omständigheter i Estland så var det inte långsökt för ryssarna att passa på och tala om var gränsen går.

    Vad som stals eller på annat sätt koms över har nog mindre betydelse. Ryssarna fick en bra anledning att slå till. De var nog inte heller på så bra humör efter Estland natoanslutning. Någon insatt där borde fått tankar om detta flera år innan. En ubåt kunde lätt ha utrustats för att punktera skrovet.

    När Carl Bildt och säkerhetsmupparna inom den svenska militären blev tagna med fingrarna i syltburken så var nog ryssarna även hjälpsamma med att dölja spektaklet. Om deras utrustning stjäls så har de all rätt att sänka båten, oavsett hur tråkigt det är för somliga. Logiken kommer med kärnvapnen. Även om ett helt land, lämpligen ett skitland, måste raderas ut för att undvika ett större krig är det inget att diskutera. Sensmoralen av denna historia är att den svenska militären är ett trams från början till slut, vilket också ingår i logiken.

    SvaraRadera
  8. Om det nu var en ubåt, var är då denna? Denna kan knappast överlevt en kollision med en sådan här kraft som sänker en färja? Jag har svårt för sådana här spekulationer/konspirationsteorier, särskilt när de blir så här omfattande. En havererad ubåt, med allt det innebär, skulle i sig innebära en sådan massiv mörkläggning med sannolikt så många inblandade eller informerade att en mörkläggning helt enkelt är helt osannolik? Saknas några ubåtar?

    SvaraRadera
  9. Inga ubåtar saknas i något land och eftersom att dykningarna runt Estonia visade några tecken på en hemlig rysk ubåtsbas under uppbyggnad eller något UFO som har störtat varför i alla fall de konspirations teorierna kan avfärdas.

    Dock så finns det säkert utrymme för flera teorier i det här forumet.

    SvaraRadera
  10. Estonia har en bulb under stäven som skulle ha fungerat som en trubbig ramm vid en kollision med en ubåt, dvs den skulle ha blivit ihoptryckt i längd samtidigt som den tryckt ubåten nedåt/åt sidan. Det skulle aldrig ha blivit någon kollision mellan bogvisiret och ubåten. Den stöt som kändes i Estonia var med stor sannolikhet det lösa bogvisiret som kastades tillbaka in i stäven av den enorma kraften hos mötande vågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De stötar eller rättare sagt accelerationer som många överlevande har vittnat om kan omöjligt ha uppkommit av bogviset eftersom dess massa endast är någon procent av fartygets massa. Det krävs en betydligt större objekt för en sådan rörelse, vilket förövrigt är en detalj som de korrupta utredarna inte ens har försökt att få en förklaring till. Inte heller visirbucklan har de visat intresse för.

      Enligt min mening var påkörningen väl planerad och rationell, till skillnad från vad många andra anser. Den har varit framgångsrik, men inte från tjuvarnas perspektiv. Påkörarna hjälpte tjuvarna med bortförklaringar och att lägga på locket. Historien blir då minst lika förödmjukande och lärande för tjuvarna. Bogvisiret kanske påkördes just för att skada detta. Tekniskt vore det möjligt. De som påstår något annat måste som vanligt ange skälen för detta.

      Radera
  11. Jag har skrivit tvà böcker om Estoniaolyckan:
    Katastrofutredning - http://heiwaco.tripod.com/katastrofutredning.htm
    Estoniabluffen - http://heiwaco.tripod.com/estoniabluffen.htm
    Jag tror sanningen om olyckan kommer fram innan 2015.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna