När utvecklingen i Ryssland tas upp till debatt reagerar många allt för ofta med att använda ordet "rysskräck" som kontring och andra liknande förminskande uttryck. Men faktum är att det händer saker i Ryssland som ger rätt i sak till de som försöker föra en mer saklig debatt runt frågan. Bevisen för att vi ser ett allt mer auktoritärt och nationalistiskt Ryssland radas nu upp.
I mitten av maj månad kränkte enligt finska myndigheter ett ryskt transportflygplan av typen An-26 finskt luftrum vid finska viken. Detta förnekades av det ryska försvarsministeriet bara någon dag efter incidenten. Man hävdade då bestämt att man flugit 15 kilometer utanför den finska gränsen och att man inte alls kränkt något luftrum.
Tidigare i veckan skedde ånyo en kränkning. Den här gången var det inget transportflygplan utan i stället samma laguppställning som under den "ryska påsken". Ett militärt flygföretag som enligt uppgifter från finska myndigheter kränkte det finska luftrummet. En skillnad från "ryska påsken" då riktad mot Sverige var att Finland faktiskt hade egen jakt i form av F/A-18 att skicka upp för att möta det ryska flygföretaget. Bloggkollegan Oplatsen har skrivit ett mycket läsvärt inlägg i ämnet där han mycket riktigt konstaterar att en ny normalbild uppenbart håller på att etableras i vårt närområde. Det hör inte till vanligheterna att ryska bomflygplan Tu-22M3 eskorterade av Su-27 jaktplan uppträder så frekvent som man nu gör i Östersjön i ett helt nytt övningsmönster.
Men än mer oroväckande är det att Ryssland även den här gången förnekar att man kränkt finskt luftrum. Att Finland delger Ryssland information om att en kränkning av luftrummet har skett innebär i praktiken att Finland är säker på sin sak. Med dagens moderna utrustning är det inga större problem att återspela radarbilden och göra en analys av hur ett flygplan eller ett fartyg har färdats på havet eller i luftrummet. Att Ryssland nu två gånger i rad på kort tid förnekar att man kränker ett grannlands territorium kan tyda på att man anser att man kan göra som man vill utan att det får några konsekvenser för egen del. Huruvida en kränkning likt den senaste beror på ett misstag i navigeringen eller om det är en "medveten" kränkning kan man bara spekulera runt.
Men det har även hänt andra saker där Ryssland är inblandade som i allra högsta grad tyder på en fortsatt negativ utveckling. Det gäller ryskt deltagande i internationell övningsverksamhet inom ramen för PfP som man nu har dragit sig ur.
Ryssland skulle i skrivande stund deltagit i den stora internationella marina pfp-övningen BALTOPS som varje år genomförs i Östersjön under ledning av US Navy där Sverige i år deltager med korvetten HMS Stockholm. Ryssland har tillsammans med Sverige och en rad andra NATO-länder deltagit i övningen under de senaste 20 åren och har genom denna till del utgjort en bra grund för stabiliteten i Östersjön, vilket i sin tur har medfört andra positiva effekter som utbyten genom örlogsbesök o.s.v.
Men inför årets IPC (Initial Planning Conference) som gick av stapeln i Norfolk var Ryssland som vanligt inbjudna att deltaga, men hade inför mötet inte ens bekräftat varken inbjudan eller deltagande. Man dök enligt uppgift aldrig upp på konferensen. Inför MPC (Main Planing Conference) hade man fortfarande inte bekräftat något, och ett ryskt deltagande var således inte att räkna med.
Mitt under pågående BALTOPS så skickar nu Ryssland ut ett pressmeddelande via Interfax
RUSSIA-FLEET-BALTOPS KALININGRAD. June 11 (Interfax-AVN) – The Russian Baltic Fleet is not taking part in the NATO (Baltic Operations) 2013 exercises held by NATO annually under the Partnership …Via en litauisk sida kan man finna ytterligare information där en anonym officer uppger att Rysslandinte kommer att deltaga, men han vet däremot inte varför Ryssland vägrar att deltaga i övningen detta år. Det här är nästan lika oroväckande som enskilda kränkningar av andra nationers luftrum, men ur ett annat perspektiv. Är det en engångsföreteelse, eller är det ett permanent urdragande? Det är en intressant fråga man bör ställa sig.
Ryssland har de senaste 20 åren, ända sedan 1993, deltagit med ett eller flera fartyg i övningen BALTOPS. Varför Ryssland helt plötsligt väljer att dra sig ur övningen utan förklaring är inte ett steg i rätt riktning. En annan intressant fråga är varför man väljer att gå ut med ett pressmeddelande just nu när övningen precis startat?
Det här går stick i stäv med den Moderatledda regeringens ambitioner att utöka samarbetet med Ryssland. I stället väljer ryssarna nu att dra sig ur ett redan etablerat samarbete utan förklaring. Cecilia Widegren, försvarsberedningens ordförande skrev en debattartikel i samband med att beredningens rapport släpptes för någon vecka sedan där följande rader avhandlade samarbetet med Ryssland.
Norden och Östersjöregionen präglas av stabilitet, dialog och samarbete. De övriga länderna i vår region står inför likartade utmaningar som Sverige. Det är därför ett svenskt intresse att fördjupa samarbetet med länderna i vår region däribland de baltiska staterna och Ryssland.
Även SvD rapporterar i dag om den negativa utveckling vi kan skåda från Ryssland. En mycket läsvärd artikel som rekommenderas att läsa. De avslutande raderna i artikeln är tyvärr mycket talande för vad som pågår i Ryssland.
Ja, det finns stor anledning till oro. Ryssland har inte varit på rätt väg på mycket länge. Ibland får man känslan att såväl Sverige som hela Europa fortfarande när ett svagt flackande hopp om att Ryssland bara är ute på en liten avstickare från sin egentliga kurs mot demokrati. Hoppfullhet är förvisso fint, men vi ska nog slå den önskan ur hågen. Den här grannen har inte demokrati som destination.
Vi ska givetvis hoppas på och önska att de goda diplomatiska kontakterna och det militära samarbeten som tidigare förevarit med Ryssland ska fortsätta. Vi kan också fortsätta att hoppas på att det som beskrivs i SvD:s artikel bara är en tråkig parentes här och nu. Men vi måste också förstå och inse att det sker förändringar i Ryssland just nu som vi på ett eller annat sätt måste förhålla oss till. Inte minst militärt. Det går inte längre att förneka att utvecklingen i Ryssland just nu är på väg åt fel håll.
.
Bra sammanställt! Jag har noterat att den ryska säkerhetspolitiken får allt större uppmärksamhet i balstaterna och i Polen. Med solidaritetsförklaringen som bakgrund skulle man kunnat önska att försvarsberedningen besökt dessa länder. Skamligt att enbart åka till Ryssland. Vilken signal sänder detta?
SvaraRaderaMed reservation för PSYOPS i Rysk press så är intrycket en forcering av övningsverksamheten och att Ryssland är måna om att förmedla den bilden internt och externt.
SvaraRaderaBåda incidenterna med 37 flygarmen mot Finland och Sverige är nog ett avsiktligt budskap till de båda länderna att ta intryck av rysk argumentation kring Nato utvidgning
och på så vis hävda det ryska intresseområdet i Skandinavien men också till Nato.
Dessutom stärker övningsverksamheten i sig också förmågan vilket är den andra bevekelsegrunden att öva.
Det som är oroande är övningstrenden och när de tre komponenterna samverkar 1.ökad underättelse inhämtningsförmåga / -aktivitet , 2. oanmälda beredskapsövningar och 3. show of force mot Sve/Fin.
Min bedömning är att detta är tre starka indikatorer på att hotnivån har ökat därför Ryssland visar en vilja att använda det militära verktyget som påtryckningsmedel.
Jag anser tväremot försvarsberedningens analys att hotet har ökat men kan inte kvantifiera i absoluta termer.
Jag anser INTE att det är en korrekt beskrivning att östersjön präglas av militär stabilitet utan ovanstående indikerar en ökad instabilitet.
Höstens inplanerade militära övningsverksamhet östersjöområdet från Nato och Ryssland/Vitryssland har genom sina offentliga scenarier/övningsmål klart skiftat karaktär
och storlek och komplexitet.
Jag anser att Sverige skall höja sin incidentberedskap nu och att ny uppdaterad beredskapsorder och Undori delges samtliga förband.
Den politiska nivån uppmanar jag att häva den vilande värnplikten så ÖB får bemyndigande att vid behov påbörja genomförande av inkallelseorder till KFÖ för krigsplacerade värnpliktiga.
Det är nu dags att täcka luckorna i IO 2014 och indikationen på uppfyllda förband 2023 finns inte på kartan!. Riksdagsbeslutet var att IO2014 skulle ha varit personellt intagen 2014 och gör ni som jag säger så kan vi ha en nästan komplett övad IO2014 just 2014.
Pengar klipper ni från Internationella anslaget direkt till förbandsanslag förstärkning.
Jag litar inte på den politisk och militära ledningens förmåga att fatta beslut i tid om kapacitet/förmåge förstärkning och anpassad beredskap.
2000 talet icke beslut förskräcker och kollektivt äventyrar ni våra medborgares säkerhet.
Det är utmärkt att Svenska dagbladet mfl följer våra luckor och publicerar dem.
Försöket att lägga locket på kommer att misslyckas.
Det är vår oförmåga att hävda vårt territorium som är problemet inte läckorna som huvudstadsbladet så träffande beskriver.
Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl
Skulle gärna vilja göra en liten reflektion över detta inlägg även om det har nästan ett halvår på nacken. Jag hoppas att hon/han som driver denna blogg inte tar illa upp av att jag stökar till det i kommentarsflödet.
SvaraRaderaNormalt sett undanhåller jag mig från globalstrategiska utvikningar och håller mig till det jag behärskar men här måste jag göra ett inlägg om en vinkel som jag allt som oftast negligeras i debatten om hur farligt Ryssland egentligen är.
Det jag åsyftar är att mycket få skribenter ägnar den ryska historien en tanke.
Den aspekten tror jag har stor betydelse för Rysslands framtida agerande då man kan urskilja vissa tendenser utifrån hur man har agerat genom historiens lopp.
Vad har vi då för granne historiskt sett? Vi har här ett land som har varit någon form av stormakt sedan 1500-talet tills dags dato. Detta land har invaderats, plundrats, bränts, ockuperats av mongoler, polacker, turkar, svenskar, fransmän tyskar, allierade och tyskar igen. Detta har skapat ett land som prioriterar säkerhet. En säkerhet som skapas både med politiska och militära medel. Både framskjutet och på djupet oavsett regim hitintills.
Vi ser detta allt ifrån beväpnandet at klostren kring Moskva på 1500-talet till dagens koncentration av förband och missilsystem för huvudstadens skydd. Flottan är både ett politiskt och militärt instrument för att skydda det ryska moderlandet.
Ryssland har hela tiden sedan 1500-talet strävat mot att dels ha en buffertzon kring sig(Cordon Sanitáire) som man t.ex nyttjade de övriga länderna i Warzawa-pakten till och en strävan mot havet(expansionen kring Östersjön och Svarta Havet som tydligaste exemplen)
Till detta kommer det sedan 1500-talet levande axiomet att Moder Ryssland är den sanna kristenhetens bevarare ” Moskva är det tredje Rom och något fjärde skall aldrig finnas” myntat av rysk munk på 1500-talet. De andra två Rom är själva Rom och Konstantinopel.
Jag tror att dessa tankar fortfarande är högst levande i Ryssland då man försöker avhålla Ukraina från närmande till EU och att man inte ser positivt på Estland, Lettland och Litauens medlemskap i NATO. Vitryssland är ju ännu så länge en intakt del av denna buffertzon för det europeiska Ryssland
Att Sverige skulle bli ett ryskt primärmål tror jag inte på därför att vi är inte en del av deras direkta geografiska buffertzon eller har anledning att påverka deras sjöfart för offensiva politiska sysften
Däremot tror jag att risken att vi dras in i en konflikt rörande de baltiska staterna är stor om vi inte har tillräcklig militär kraft att agera stabiliserande och trovärdigt.
Det som inte får ske är att Ryssland anser Sverige oförmöget att hävda eget territorium i samband med att någon försöker agera mot Ryskt territorium med de baltiska länderna som bas. Då kommer man från rysk sida att nyttja all kraft man har för att undanröja hotet oavsett varifrån i norra Europa det kommer.
Håkan Lindberg
Slutsatsen i ditt sista stycke bedömer jag som både viktig och helt korrekt.
RaderaMin enkla önskan inför försvarsbeslutet 2015 är att man även släpper in historikerna i debatten. Jag tror att man i Moskvas Kreml ser de strategiska och operativa frågorna i ett helt annat tidsperspektiv än man gör i Rosenbad oavsett sittande regering.
SvaraRaderaHar vi en stormakt med de perspektiven som Ryssland har bör deras historiska erfarenheter beaktas och användas som grund i våra relationer till sagda stormakt. Jag tror att Ryssland vill ha säkerhet och stabilitet i sina grannländer och ett gott ekonomiskt utbyte. De är människor som vi men med helt andra historiska och kulturella preferenser och det måste vi ta hänsyn till utan att med automatik utmåla dem som fiender eller för den delen vara helt naiva i vår strävan efter egen säkerhet.
Håkan Lindberg