19 augusti 2013

Den strategiska idén - eller avsaknad av den?



Under de senaste två veckorna har vi kunnat följa Johan Wiktorins eminenta serie "Korridoren till Kaliningrad" där han med djup kunskap rörande såväl säkerhetspolitik, omvärldskunskap och det försvarspolitiska dilemma vi befinner i oss just nu, lotsat oss genom ett scenario innehållande både spänning och realism. Scenariot är dessutom högst trovärdigt och de problem Sverige ställs inför bedömer jag ligger oerhört nära en möjlig verklighet. Har DU inte läst serien av inlägg ännu, så är det inget att vänta på. Länkar finns i slutet av detta inlägg.

I lördags publicerade Wiseman ett gästinlägg signerat Kamrat Kalle som dels är en recension av Wiktorins serie, men även en reflektion över "vad Försvarsmakten egentligen fyller för syfte och roll som statens resurs." En högst befogad frågeställning!

Man kan börja med att ställa sig frågan: Hur många svenska medborgare kan ge ett svar på den frågan i dag år 2013? 

För 95% av läsarna av denna blogg så bedömer jag att svaret är realtivt givet, men jag är däremot inte alls säker på att ens 50% av sveriges medborgare i dag skulle kunna ge ett svar på frågan. Här har vi ett dilemma där den grundläggande förståelsen för frågan, vilket i sin tur lägger grunden för att vi ska kunna föra en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik, ofta börjar runt köksbordet i varje svensk familj (som så mycket annat viktigt). Köksbordsdiskussionerna föranleddes ofta av att någon i familjen hade gjort, eller gjorde värnplikten och således blev ämnet naturligt att prata om. När vi nu helt lämnat värnpliktssystemet bakom oss tror jag även att förståelsen för Kamrat Kalles frågeställning kommer att minskas i framtiden, vilket också gör det svårare att diskutera och argumentera för politikområdet.

Kamrat Kalle tar även upp en annan fråga som är ännu mer intressant att föra en diskussion runt, nämligen den strategiska idén med vårt nuvarande försvar! Han skriver: "Vad är den nya försvarsidén för Sverige? Vilket är det nya syftet med Försvarsmaktens förmågor i vårt närområde? Vem ska debattera denna nya försvarsidé? Det görs inte ens på försvarsbloggarna."

Det här är oerhört intressanta frågeställningar! Jag håller dock inte med om att det inte har debatterats på försvarsbloggarna. Vi har inte gjort så mycket annat än att debattera olika försvarsidéer under det senaste året (åtminstone avsaknaden av en realistisk politisk sådan).


Frågan är då om regeringen har någon strategisk försvarsidé, eller saknas en sådan?

Det som ger trovärdighet inom politiken, oavsett område,  är att går från ord till handling! Nuvarande regering har inom detta politikområde, under ledning av Moderaterna, tyvärr valt att göra tvärt om. Man har gått från handling (under den epok man var ett försvarsvänligt parti) till ord, och att näst intill enbart prata om försvaret i överdrivet positiva termer.

Den nuvarande strategiska idén verkar primärt vara att Försvarsmakten ska hålla budget! Detta blev graverande redan när Karin Enström tillträdde som försvarsminister april 2012. Statsminister Fredrik Reinfeldt deklarerade under intervjuerna att "En grundläggande uppgift för försvarsministern är att fortsätta hålla försvarets ekonomi i ordning." Diskussioner rörande försvarets utforming, strategisk idé, försvarsförmåga eller avsaknad av sådan diskuterades inte alls. Inte runt annat än att försvarsreformen ska genomföras, varken mer eller mindre.

Den politiska nivåns verkliga strategiska idé är inte helt enkel att utläsa, men genom att titta på försvars- och säkerhetspolitiska målsättningar hämtade ur det senaste försvarspolitiska inrikningsbeslutet så kan man få en någorlunda rättvisande bild av vad regeringen vill, även om vi numera tyvärr vet att orden i flera fall inte har någon närmare verklighetsanknytning.
Det militära försvaret ska enskilt och tillsammans med andra försvara Sverige och främja vår säkerhet, både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Hela Sverige ska försvaras.
Armé-, marin- och flygstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga atgenomföra strid i hela skalan från lågintensiva till högintensiva konfliktnivåer. 
Förmågan till väpnad strid är Försvarsmaktens unika bidrag till Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Användbara förband med hög tillgänglighet och förmågan att genomföra väpnad strid, liksom omvärldens kunskap om detta verka konfliktförebyggande, konfliktdämpande och krigsavhållande.

Just försvarspolitiken är ett område man som politiker kan komma runt relativt enkelt genom att påstå en sak samtidigt som verkligheten är en annan vilket tillämpas allt för ofta av vissa ledande försvarspolitiker. Det enda som på riktigt skulle bevisa att målsättningar inte är i synk med verkligheten skulle vara att Sverige hamnade i krig, vilket ingen normalt funtad människa kan önska. Granskningen inom området är generellt sett för dålig då insatta journalister är för få. Först under det senaste halvåret har granskningen ökat. Dels efter ÖB nyårsintervju och dels efter den ryska påskflygningen som vi inte kunde möta. Det är dock lång väg att gå innan intresset för att granska området ens kommer i närheten av områden som vård, skola och omsorg.


Ett försvar tillsammans med andra?

Regeringen påstående att Sverige tillsammans med andra ska försvara Sverige(!) är en annan sak som aldrig ställs på sin spets, och som regeringen aldrig åläggs att förklara i detalj, d.v.s.  hur man har tänkt att detta ska fungera i praktiken. Detta är något som är mycket beklämmande. Att påstå att någon annan ska bidra till med Sveriges försvar utan att ha täckning för ett sådan garanti gentemot landets befolkning kan inte annat än att än rent hyckleri.

Den finska tidningen Hufvudstadsbladet publicerar i dag en oerhört läsvärd ledare där just detta beskrivs på ett alldeles ypperligt sätt och där kärnan är att nordiskt försvarssamarbete (Nordefco) aldrig kan ersätta en försvarsallians (läs NATO).

"Annars kan någon invaggas i förhoppningen om att Nordefco så småningom kan leda till en nordisk försvarsunion eller åtminstone en skyldighet att komma till varandras undsättning i en militär konflikt. 
Det kommer Nordefco inte att göra. Det finns bara en organisation som har både en uttrycklig politisk vilja och den militära kapacitet som krävs och det är Nato. Men Natos solidaritetsklausul gäller bara medlemmar och till dem räknas inte Finland och Sverige."


Strategisk idé baserat på skalförsvar, djupförsvar eller både och?

Något som Johan Wiktorin genom sin serie påvisar vikten av för att vara krigsavhållande är till vilken nivå Sverige kan upprätthålla ett skalförsvar, något han även tagit upp i tidigare inlägg. I den bästa av världar utan ekonomiska restriktioner skulle vi givetvis både satsa på att bygga upp ett starkt skalförsvar (stridsflyg, fartyg, ubåtar, luftvärn) tillsammans med ett djupförsvar (markförband). 

Ett skalförsvar har fördelen att i ett första skede vara krigsavhållande, och i ett senare skede då ett angrepp är ett faktum kan utgöra en sköld för att förvägra/fördröja en motståndare att sätta en enda känga på svensk mark. Ett relevant skalförsvar ger med andra ord även politisk handlingsfrihet, något Wiktorin med all önskvärd tydlighet påvisat kan bli ett reellt problem med dagens låga nivåer i sin serie "Korridoren till Kaliningrad."

Att enbart satsa på ett skalförsvar innebär givetvis en hel del risker, så som att ingående system är både dyrbara resurser, men också sårbara när de befinner sig i sin mer eller mindre oskyddade fredsbasering. Trovärdigheten med att satsa huvuddelen av resurserna på ett skalförsvar kan bara motiveras med att man samtidigt kan förvänta sig hjälp av någon annan kort efter att ett angrepp är ett faktum. Där är som sagt NATO det enda alternativet.


Avslutning

Sverige har under många år tillämpat osthyvelsprincipen när det kommer till försvarets nedmontering som nu pågått under en längre tid. Av den anledningen har vi i dag ett demonstratorförsvar med förbandstyper, allt för ofta i singular då vi hellre valt att behålla samtliga förmågor till en mycket liten numerär än att helt kapa bort något som i praktiken blir omöjligt att återta under överskådlig tid. Huruvida detta har varit rätt eller fel kan givetvis diskuteras.

Men med en försvarsbudget som utgör rekordlåga 1,15% av BNP medger inte ekonomin inget annat, och vi står nu inför det faktum att anslaget numera inte ens räcker till ett demonstratorförsvar med bibehållen förmågebredd. Att gång på gång, år efter år reducera övningsverksamheten p.g.a ekonomin är inte längre hållbart! Beställd insatsorganisation IO14 kommer aldrig att kunna intas om vi enbart fortsätter på samma inslagna väg. Något måste alltså göras, och det nyss!

Jag håller med Kamrat Kalle i det faktum att det saknas en konkret (verklighetsförankrad) strategisk idé eller uttalad inriktning för vårt försvar. Sverige är i dag inte med i någon försvarsallians, således kan vi ej räkna med hjälp från någon annan, inte ens våra nordiska grannar. Detta har vi att förhålla oss till här och nu och så länge inget annat beslut fattas.

Men när vi nu står inför det faktum att lägstanivån redan är passerad för länge sedan och att omvärldsläget förändras, är det nu dags att våra politiker sätter ned foten och presenterar en trovärdig och genomförbar strategisk idé rörande sveriges försvar! Kommer försvarsberedningen i sin andra del ta sig an den uppgiften? En sådan idé bör rimligtvis utgå från att Sverige snarast blir medlemmar av NATO och att vi utifrån detta, på riktigt, kan bygga ett försvar tillsammans med andra!


Korridoren till Kaliningrad läser du via länkarna här nedan:
Prolog
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

12 kommentarer:

  1. Ja, det är många frågor som man kan undra över när det gäller debatten och avsaknad av densamma angående försvaret.
    Varför är det ingen i riksdagen som punkterar moderaternas målning av grisen?
    Ett par kontrollfrågor är det enda som behövs för att genomskåda de flesta av deras påstående.
    Varför tar ingen upp debatten på sakliga grunder?
    Varför hänger FM på skönmålningen och döper om förmågor och övningar till något som man tar direkt ur sagovärlden?
    Det behövs bara ett par frågor för att punktera även denna villfarelse!

    Jag har tidigare framhållit och gör det igen.
    IO14 kommer med de förutsättningar som ges inte att kunna intas 2014,2019,2023 eller någon gång i framtiden.
    Är IO14 egentligen fortfarande aktuell? Inte med de förutsättningar som finns och som jag kan se i framtiden.
    Vill alliansen verkligen att FM skall kunna utföra det som står i inriktningsbeslutet?
    Är någon inom FML villig att berätta vad detta skulle innebära i personal, utrustning, pengar och tid?

    Vågar någon av de så kallade sakkunniga inom försvarsdepartementet säga sanningen?

    Försvarsmakten och de politiker som då och då ägnar sig åt denna har en så låg trovärdighet att det behövs både mirakel och underverk för att kravla sig upp till en nivå.

    Jag har flera gånger hört både politiker och FML deklarera att "pengar är inte ett problem".
    Tyvärr verkar det vara en utmaning istället. Den är dessutom årligen återkommande!

    Jag tror tyvärr att varken alliansen eller vår försvarsmaktsledning har någon blå tråd att följa. Man håller nere kopplingen samtidigt som man gasar och bromsar frenetiskt. Samtidigt drar en hel hög i ratten och tror de styr!

    Jag håller med dig att frågorna verkligen har debatterats på bloggarna under åren. Där är det synd att inte politiker och FML tagit del och förkovrat sig i ämnet. Ibland kan man ana att den moderata partipiskan viner lite i korridorerna på humorkuben. Givetvis på låg nivå!

    Suck!

    Teaterdirektören.

    P.S. I går söndag hade vi en liten uppskjutning inför stundande jakt.
    Eftersom det i grusgropen återfanns två från vapnet, tre från armen och en från det blöta vapenslaget så var det väl en försvarsgrensgemensam övning?
    Dessutom fanns det veteraner från samtliga vapenslag på plats. Det totala antalet deltagare översteg dessutom tio så det var med god marginal en KFÖ på bataljonsnivå!
    Med transport, skjutning och avslutande kräftskiva varade övningen mer än ett dygn för vissa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vanligt en briljant, kommentar!

      Radera
  2. Varför alltid detta NATO som inte ens bryr sig om den här delen av världen längre (ja nato är och har alltid varit usa). Framtiden är inte NATO utan hela Europa bör titta på andra lösningar vilket jag också tror måste ske inom inte en allt för lång tid. Världen är multipolär numer och det bör även nu Europeiska länder inse. NATO kan inte ens hålla i hopp om Lybien tänk då en slags konflikt i östersjön med Ryssland å ena sidan och Sverige o Finland/baltikum på andra. Inte skulle Tyskland lyfta ett finger då de numer är totalt beroende av Rysk gas. Finns många sådana här saker som gör att NATO om det sätts på sin spets i Europas närhet inte håller en endaste dag. Nej framtiden är något helt annat där länder ingår i nya konstellationer och helt nya o gamla samarbeten kommer till. NATO är förlegat och har vuxit sig på tok för stort. USA har tom själva sagt det klart och tydligt för guds skull, dags för Europa att ta ansvar för just Europa och det betyder naturligtvis utan USA så kom igen se sanningen i vitögat någon gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fort man skriver om NATO så översvämmas kommentarsfältet numera av SD sympatisörer (vet dock ej om du är sådan) som försöker förvränga bilden av organisationen.

      1. Det finns inget annat trovärdigt alternativ när det gäller försvarssamarbete
      2. Det finns defacto bara en försvarsallians i vår del av världen
      3. NATO är inte enbart USA utan består av en stor mängd europeiska länder
      4. Norge & Danmark kommer alltid sätta NATO framför Nordiskt samarbete
      5. Vi är redan delaktiga och bidrar, det vi inte erhåller är skydd enl art 5 vilket är högst märkligt

      Radera
    2. Skipper

      1-3 ok.
      4.Vet vi verkligen det? Om Nato säger nej att INTE bistå Sverige vid ett väpnat angrepp mot vårt land enskilt eller som del i en väpnad konflikt i närområdet kommer då NO/DK att fatta egna nationella beslut att bistå Sverige? Den bestämmande rätten har fortfarande NO/DK oavsett artikel 5 som jag uppfattat det. Nato överstyr ju inte parlamenten i Norge och Danmark.
      Resurserna att bistå från DK/NO utöver egna landet försvar är dock små.
      5.ja men artikel 5 kräver ett samfällt NATO beslut och det räcker att tex Tyskland,Frankrike eller Italien säger nej för att plocka tre länder med utvecklade samarbeten med Ryssland som ev bromsande i en escalerande konflikt.

      Men ja jag tycker vi skall gå med i NATO men viktigast är att vi skaffar ett skal och djupförsvar på nytt. Ett skal kan dock snart knackas sönder tex specialförband och fjärrstridskrafter tex utveckling av kryssningsmissiler/balistiska missiler mfl .
      En motståndare skall veta att han alltid kommer att tvingas till långa och ovissa operationer på svenskt territorium om han väljer det politiska/militära priset att först slå ut ett skalförsvar upp till viss nivå krigsavhållande.

      En reformerad värnplikt/reservofficers system som huvudsaklig försörjning med komplement GSS/T GSS/K och nödvändig förstoring av krigsorganisationen måste till.

      Som jag ser det skall försvaret av landet vara folkets angelägenhet och är alldeles för viktigt att endast överlämnas till soldater med olika anställningskontrakt.

      Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl

      Radera
    3. Skipper
      Du har rätt på alla punkter men jag har inte hört någon övertygande argumentation till varför vi ska överge 200 år av framgångsrik alliansfrihet. Det finns för och nackdelar med allianser men faktum kvarstår att de är föränderliga till sin natur över tid. Säkrast är att återuppta en egen trovärdig krigsavhållande försvarsförmåga.

      MVH Karlsson82

      Radera
    4. De övertygande argumenten är inte så svåra.

      Vi har inte råd med en neutralitetspolitik längre på grund av bland annat hur omvärlden och krigföringsförmågan har utvecklats.

      Infanterister med uniform m/58 som oskyddat dras bakom traktor på cykel har inte längre en trovärdig krigsavhållande effekt. Inte heller infanterister som åker i en plasttraktor på band, dvs. en rullande osäkrad Molotov Cocktail med 160 l bensin i plasttankar.

      Förband som möter krigföringsförmågans utveckling och ger en trovärdig krigsavhållande effekt är dyrare än invasionsförsvarets billiga förband. En skyddad, rörlig, mekaniserad armé är nödvändig mot en modern motståndare och krigföring, men betydligt dyrare än oskyddade infanterister på cykel eller lastbilsflak. Stridsflygutvecklingens kostnader och resulterande volymer börjar slå i taket för vad som är rimligt för t.o.m. USA. Här börjar man överväga helt nya koncept för morgondagens krigföring i luftarenan.

      Tillsammans med en trend av krympande försvarsanslag så innebär det konstant krympande volymer. Vi är ju inte fler svenskar som bidrar till statsbudgeten. Till sist blir de volymer som försvarsanslagets utrymme räcker till alldeles för litet för att säkerhets- och försvarspolitiken ska vara trovärdig. Idag räcker pengarna som avdelas till militärt försvar till ca 6% av de volymer som ett trovärdigt (nja) invasionsförsvar hade 1988.

      Antag att vi vid en återgång kan nöja oss med hälften av den förmåga som dagens "användbara" förband kräver för att kriga på riktigt mot lätt beväpnad gerilla. Antag att vi inte bryr oss om de miljarder som krävs i nyinvesteringar i utbildningsplattformar, logement, matsalar, skjutfält, beredskapslager, bergrum, fasta försvarsverk, beredskapssjukhus, förråd, försvarsindustriell beredskap mm. Antag att dagens anslag är 36 miljarder per år.

      0,06 x X = 0,5 x 36 => X = 300 miljarder per år för att återgå till 1988 års volymer med hälften av en modernt trovärdig förmåga. Det blir mer än 8% av BNP till försvar. Skulle vilja se den politiker som får med sig väljarna på en sådan lösning.

      (forts)

      Radera
    5. (forts)

      Utöver detta lilla argument, så har den politiska omvärldsutvecklingen renderat dåtidens säkerhetspolitik irrelevant. Den säkerhetspolitik som motiverade ett försvar för en krigsavhållande neutralitetspolitik. Det kalla krigets förutsättningar gäller inte. Sverige är inte längre alliansfritt. Sverige är enbart militärt alliansfritt av någon outgrundlig anledning. Idag är vi inte oberoende av utvecklingen och tillståndet i Europa, vi har t.ex. investerat stora summor skattemedel i företag i Europa och är beroende av elförsörjning från Europa, så Europas intressen har blivit svenska intressen.

      Idag avser inte Sverige vara neutralt i händelse av kriser i vårt närområde, utan vi säger oss solidariskt ställa upp för våra grannar. Den säkerhetspolitiken kräver ett annat försvar än både gårdagens och dagens. Den är en följd av omständigheter snarare än av ett fritt svenskt val.

      Omvärlden, politiken och ekonomin måste hänga ihop med utformningen av svenskt försvar. Det gör den inte idag, men en återgång till gårdagen genom att bara återta Totalförsvaret går inte. Omvärlden, politiken och ekonomin måste också passa in i ekvationen. Vi måste utforma vårt försvar för framtiden, med framtidens förutsättningar, annars kastas skattebetalarnas pengar i sjön. Att återgå till gårdagen genom att lämna EU hjälper inte heller eftersom Sverige inte blir rikare och modern krigföringsförmåga driver fortfarande försvarskostnaderna för att kunna upprätthålla en trovärdig krigsavhållande försvarseffekt.

      Det kanske inte övertygar ändå om man vill höra andra budskap, men svårare än så är det inte.

      Gårdagens försvar duger inte längre. Det har modern krigföring visat, t.ex. i de två krigen i Irak och kriget i Georgien. Världen och krigföringen ser inte likadan ut.

      Dessutom kan vi inte längre agera isolerat i vår del av norra Europas periferi. Vi är beroende av andra, inte tvärtom. Andra förväntar sig att vi är ödmjuka inför det och drar vårt strå till stacken. Svenska intressen inkluderar numera Europas intressen. Alltså räcker det inte med att bara sköta vår planhalva. Vi måste också kunna vara med i andras matcher. Idag klarar vi bara det sista kravet, och det duger inte heller, men en återgång till gårdagens invasionsförsvar och neutralitetspolitik med alliansfrihet är varken ett möjligt eller ett lämpligt alternativ.

      Nytänkande krävs för en ny omvärld och nya förutsättningar. En ny lösning kan visserligen innehålla element av det gamla, t.ex. helt eller delvis återtagen värnplikt eller återtagen förmåga med rörligt kustartilleri, men anpassat för framtidens förutsättningar och krigföringsförmågor i ett nytt och relevant sammanhang.

      Radera
    6. Hej anonym. Tillåt mig sammanfatta och bemöta dina pro-Nato argument.

      1. Vi har inte råd med en neutralitetspolitik längre på grund av bland annat hur omvärlden och krigföringsförmågan har utvecklats.

      Svar: Allt handlar om prioriteringar av statens medel. För övrigt har omvärld och krigsföringsförmågor utvecklats sedan stenåldern och det är alltså inget argument.

      2 Allmänt raljerande om uniform m/58 m.m vilket mynnar ut i ett argument om att stora mängder lätt infanteri inte är krigsavskräckande.

      Svar: Med tanke på Irak, Afganistan och Tjetjenien så skulle jag som stormakt tänka mig både en och två gånger innan jag riskerade att hamna i en situation där en väl motiverad och utrustad civibefolkning kan tänkas bedriva guerillakrigföring i åratal. Den allra mest kostnadseffektiva åtgärden i ett invasionsförsvar är meningen "Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt". I och med detta hade regeringen (1952) i princip lovat en anfallare mångårig geurillakrigföring från en vältränad civilbefolkning. Skulle fungera lika avskräckande idag som för 60 år sedan, dock kan den etiska aspekten av detta ifrågasättas.

      3 Idag är vi inte oberoende av utvecklingen och tillståndet i Europa, vi har t.ex. investerat stora summor skattemedel i företag i Europa och är beroende av elförsörjning från Europa, så Europas intressen har blivit svenska intressen. Mfl exempel på att Sverige är en integrerad dela av Europa.

      Svar: Sverige har alltid varit tätt sammanlänkade med omvärlden genom t.ex. handel. Läs tex citatet nedan från det kommunistiska manifestet från 1848.

      "De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda. I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt nationernas beroende av varandra"

      4.Sverige är inte längre alliansfritt... Idag avser inte Sverige vara neutralt i händelse av kriser i vårt närområde, utan vi säger oss solidariskt ställa upp för våra grannar.

      Svar: Svensk säkerhetspolitik förnärvarande är definitivt ogenomtänkt, men lösningen är inte att binda sig hårdare till åtaganden som man varken kan eller vill uppfylla. Lösningen är att återgå till "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig".

      Karlsson82

      Radera
  3. Men NATO är inte bara artikel 5, det är också en organisation där man delar underrättelser, man kan leda varandras stridsflyg man delar testinformation med varandra. Inom NATO får man tillgång till gemensamma krypton för informationsöverföring och identifiering.

    Det är resan fram till Artikel 5 som gör NATO värt, inte naveskådandet att vi kanske inte får Art5 hjälp eller att vi tvingas ombasera hela svenska Försvarsmakten till Turkiets hjälp.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  4. Varför diskutera NATO när defacto Sverige har undvikit en konflikt utifrån både neutralitetsprincipen samt även alliansfriheten.

    Alltså är den empiriska metoden alltid överlägsen den hypotetisk-deduktiva metoden. Hur kan spekulation om framtiden överhuvudtaget ha samma relevans som tidigare erfarenheter som är befästa.

    På motsvarande sätt kan man inte bevisa att Försvarsmaktens budget på X miljarder kronor under 1945-1989 dvs 44 år(kalla krigets slut) jämfört med X miljarder koronor under 1989-2013 dvs 24 år skulle ge en märkbar skillnad med anledning av att effekten i båda fallen har åstadkommits när det gäller att undvika en storskalig konflikt. Med andra ord så har lägre investeringskostnader gett samma effekt med enda skillnaden att numerären i soldater, stridsvagnar, flygplan etc är högre i det första fallet.

    Jag noterar också att teaterdirektören använder formuleringen "sakliga grunder"vore väl trevligt om han kunde nyttja samma devis för sig själv och den märkliga metaforen om KFÖ och Försvarsmaktsgemensamma övningar. Det som är enda solstrimman i den där mörka bilden av Försvarsmakten är väl att teaterdirektören återigen påvisar en bristande insyn i verksamheten.

    SvaraRadera
  5. Citatet " vem som helst kan säga politisk korrekta saker men en bra ledare genomför saker i verkligheten" låter som något försvarsministren kan ta till sig. Med hänsyn till hennes tidigare arbete är det något som hon redan känner till. Verkar som det senare delen inte gäller i politiken. Det är Försvarsmaktens anställda som förhoppningsvis får en bra ledare som Överste Ulf Henriksson som löser det på sin nivå och kunskap samt vilja, om dom har tur.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna