Med anledningen av det som nu händer i Ukraina och att Rysslands president Putin alldeles nyss slagit fast att Krim nu till tör Ryssland så har jag i dag nöjet att publicera ett unikt gästinlägg från en erkänt mycket kompetent rysslandskännare, sjöofficeren och f.d. attachén kk Christian Allerman.
Allerman skrev i går även en läsvärd artikel på SvD Brännpunkt som jag rekommenderar att läsa, och för den som alldeles nyss såg Aktuellts 21-sändning så kunde ni även se Allerman ge sin syn på läget i Ukraina där, och han deltog även i Sveriges Radios Studio Ett tidigare idag.
/ Skipper
--------------------------
Ryssland har återigen ingripit i ett nära grannlands inre angelägenheter. Detta trots att Ryssland oftast brukar påpeka nödvändigheten av att stater får lösa sina inre konflikter internt och ifred, utan andra staters inblandning.
/ Skipper
--------------------------
Ryssland har återigen ingripit i ett nära grannlands inre angelägenheter. Detta trots att Ryssland oftast brukar påpeka nödvändigheten av att stater får lösa sina inre konflikter internt och ifred, utan andra staters inblandning.
Detta gäller t.ex. i Syrien, som Ryssland ser det. En annan syn har dock Kreml uppenbarligen då det gäller länder i det egna närområdet, i det som i Ryssland kallas ”det nära utlandet”. År 2008 var Georgien på väg mot Väst, en anslutning till EU och NATO låg i tiden. Detta stoppades genom en rysk militär intervention i Georgien i syfte att ”skydda ryska folkgrupper” i de georgiska autonoma områdena Abchazien och Sydossetien. NATO-medlemskapet försvann därmed för Georgiens del in i en oviss framtid då NATO inte accepterar att en ny medlem har konflikter med en grannstat.
I fallet Ukraina kan noteras att den orangea revolutionen år 2004 medförde en Väst-orienterad politik vilken bland annat innebar att avtalet med Ryssland avseende den ryska Svarta Havsmarinens nyttjande av Sevastopol som huvudbas skulle löpa ut 2017. Efter den ryssvänlige president Janukovitj installation som ny ukrainsk president förlängdes emellertid avtalet till att gälla till och med 2045. Och som erkänsla för en mer ryssvänlig politik erhöll Ukraina bland annat en ordentlig gasrabatt, mer än 50 %, på importerad rysk gas. Därutöver fortsatta ryska lån och krediter för att stödja den svaga ukrainska ekonomin.
Hösten 2013 var det så dags för Ukraina att svara upp mot EU:s östeuropeiska initiativ. Kreml mullrade i bakgrunden, bl.a. genom ett uttalande av försvarsminister Schoigu i början av september 2013. Hans uttalande innehöll formuleringar såsom att Ukraina har varit, är, och alltid kommer att vara en viktig strategisk partner för Ryssland. En klar signal om att det inte från rysk sida var önskvärt med ett ukrainskt närmande till EU. När Janukovitj anpassning till den ryska synen, efter ett möte med Putin i Kreml strax före mötet med EU, medförde att något avtal med EU inte skrevs på, startade demonstrationerna på Majdan. Såväl Janukovitj som Putin underskattade dock kraften i protesterna vilka sedan i februari medförde att Janukovitj avsattes av parlamentet. Den nya ukrainska regeringen är nu återigen påtagligt Väst-orienterad och plötsligt är Ryssland tillbaka i ett läge liknande det som rådde 2004 vad gäller utvecklingen mot Väst i Ukraina. Ett ukrainskt närmande till Väst ligger dock sannolikt fortfarande inte i linje med vad Kreml anser är acceptabelt. Kan fler stater i det ”nära utlandet” tillåtas lämna den ryska intressesfären för att integreras i Väst? Blotta möjligheten att den nya ukrainska regeringen begär en omförhandling av den ryska flottbasens i Sevastopol varande eller icke varande, kan nog i sig vara en bidragande orsak Rysslands agerande på Krim. Inte minst beroende på den nybyggnation av örlogsfartyg som idag sker, sex fregatter och sex ubåtar, alla avsedda för den ryska Svarta havsmarinen.
Mot bl.a. denna bakgrund ingrep sedan Ryssland i Ukrainas inre angelägenheter. Dock inte officiellt i enlighet med den s.k. Medvedev-doktrinen inskriven i den ryska Militärdoktrinen från 2010: ”Ryska federationen förbehåller sig rätten att använda de väpnade styrkorna och övrig trupp….. för att skydda sina egna medborgare som befinner sig utanför den Ryska federationens gränser, …...” utan på ett betydligt mer sofistikerat sätt.
Det ryska ingripandet mot Krim den 2-4 mars var skickligt planerat och genomfört med användande av bl.a. civila ryssvänliga provokatörer och ”oidentifierbar” militär trupp. Det vill säga; formellt är det ingen rysk trupp som har tagit över Krim, bara ”ryssvänliga självförsvarsstyrkor” vilka försvarar en hotad rysk minoritet. Det påstådda hotet mot en rysk minoritet är dock ren propaganda och osanning, vilket alla vet om, inklusive den som säger det.
Vad händer nu? Att Krim är förlorat för Ukraina och kommer att bli en ny rysk enklav är sannolikt. Frågan är vad som mer kan komma att hända i ett så spänt läge som det som nu råder. Kan resten av Ukraina verkligen tillåtas gå mot Väst? Kommer Ryssland att svara på Västs sanktioner med motsanktioner, som i det så kallade Magnitskij-fallet för något år sedan?
Risken för en spänningshöjande spiral är tyvärr påtaglig. Vi får alla hoppas på att besinning infinner sig så att spänningen kan lägga sig och att en diplomatisk lösning uppnås, utan våld.
I fallet Ukraina kan noteras att den orangea revolutionen år 2004 medförde en Väst-orienterad politik vilken bland annat innebar att avtalet med Ryssland avseende den ryska Svarta Havsmarinens nyttjande av Sevastopol som huvudbas skulle löpa ut 2017. Efter den ryssvänlige president Janukovitj installation som ny ukrainsk president förlängdes emellertid avtalet till att gälla till och med 2045. Och som erkänsla för en mer ryssvänlig politik erhöll Ukraina bland annat en ordentlig gasrabatt, mer än 50 %, på importerad rysk gas. Därutöver fortsatta ryska lån och krediter för att stödja den svaga ukrainska ekonomin.
Hösten 2013 var det så dags för Ukraina att svara upp mot EU:s östeuropeiska initiativ. Kreml mullrade i bakgrunden, bl.a. genom ett uttalande av försvarsminister Schoigu i början av september 2013. Hans uttalande innehöll formuleringar såsom att Ukraina har varit, är, och alltid kommer att vara en viktig strategisk partner för Ryssland. En klar signal om att det inte från rysk sida var önskvärt med ett ukrainskt närmande till EU. När Janukovitj anpassning till den ryska synen, efter ett möte med Putin i Kreml strax före mötet med EU, medförde att något avtal med EU inte skrevs på, startade demonstrationerna på Majdan. Såväl Janukovitj som Putin underskattade dock kraften i protesterna vilka sedan i februari medförde att Janukovitj avsattes av parlamentet. Den nya ukrainska regeringen är nu återigen påtagligt Väst-orienterad och plötsligt är Ryssland tillbaka i ett läge liknande det som rådde 2004 vad gäller utvecklingen mot Väst i Ukraina. Ett ukrainskt närmande till Väst ligger dock sannolikt fortfarande inte i linje med vad Kreml anser är acceptabelt. Kan fler stater i det ”nära utlandet” tillåtas lämna den ryska intressesfären för att integreras i Väst? Blotta möjligheten att den nya ukrainska regeringen begär en omförhandling av den ryska flottbasens i Sevastopol varande eller icke varande, kan nog i sig vara en bidragande orsak Rysslands agerande på Krim. Inte minst beroende på den nybyggnation av örlogsfartyg som idag sker, sex fregatter och sex ubåtar, alla avsedda för den ryska Svarta havsmarinen.
Mot bl.a. denna bakgrund ingrep sedan Ryssland i Ukrainas inre angelägenheter. Dock inte officiellt i enlighet med den s.k. Medvedev-doktrinen inskriven i den ryska Militärdoktrinen från 2010: ”Ryska federationen förbehåller sig rätten att använda de väpnade styrkorna och övrig trupp….. för att skydda sina egna medborgare som befinner sig utanför den Ryska federationens gränser, …...” utan på ett betydligt mer sofistikerat sätt.
Det ryska ingripandet mot Krim den 2-4 mars var skickligt planerat och genomfört med användande av bl.a. civila ryssvänliga provokatörer och ”oidentifierbar” militär trupp. Det vill säga; formellt är det ingen rysk trupp som har tagit över Krim, bara ”ryssvänliga självförsvarsstyrkor” vilka försvarar en hotad rysk minoritet. Det påstådda hotet mot en rysk minoritet är dock ren propaganda och osanning, vilket alla vet om, inklusive den som säger det.
Vad händer nu? Att Krim är förlorat för Ukraina och kommer att bli en ny rysk enklav är sannolikt. Frågan är vad som mer kan komma att hända i ett så spänt läge som det som nu råder. Kan resten av Ukraina verkligen tillåtas gå mot Väst? Kommer Ryssland att svara på Västs sanktioner med motsanktioner, som i det så kallade Magnitskij-fallet för något år sedan?
Risken för en spänningshöjande spiral är tyvärr påtaglig. Vi får alla hoppas på att besinning infinner sig så att spänningen kan lägga sig och att en diplomatisk lösning uppnås, utan våld.
Christian Allerman
Sveriges marinattaché i Ryssland 1999-2002 och 2007-2009
Ledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet
Intressant Kk. Satt själv med dessa tankar tidigare idag. Att dessutom numera de trupperna som finns på krimhalvön de facto (i rysk mening) inte befinner sig på ukrainskt territorium gör detta ännu mer instabilt. Då med tanke på att enligt dom befinner sig ukrainsk trupp på deras "deras" territorium... skottlossning har skett enl media och första militära dödsfallet är ett faktum. Facklan känns tänd och väntar bara på att falla ner i krutdurken. Det är en olustig känsla som infinner sig.
SvaraRaderaLBN
Det finns väl de som med stora ögon och öron nu följer utvecklingen. Det finns ju tyvärr andra aktörer med liknande ambitioner.
SvaraRaderaVi i väst som till stor del sponsrar Puttes göranden springer benen av oss, nöter byxbaken och sliter ut våra armbågar för att hinna med att leverera uttalanden, fördömanden och pressmeddelanden i någorlunda synk med de Ryska besluten.
Med all rätt skrattar de Ryska politikerna åt oss.
Redan har vissa folkgrupper i Moldavien uttryckt sin önskan att få tillhöra den Ryska gemenskapen.
Hade vi läst på i den Ryska doktrinen hade vi snabbt kunnat förutse det inträffade.
Sverige, som till stor del är beroende av den Ryska oljan, kunde/ville inte se verkligheten som den var och togs med stor överraskning.
Hur denna stora överraskning kunnat uppstå är för mig obegripligt.
Dessvärre tror jag inte att det slutar med detta. Nu vet man hur väst reagerar och vad man är villig att skriva på fakturan. Rena reapriset!
Ponera att man i morgon vill placera trupp på Gotland för att skydda det stora antalet ryssar som bor i de Baltiska staterna?
Vad kan vi producera mer än ett "skarpt", lite eftersänt, pressmeddelande?
Som avslutning kan jag också konstatera att vi ännu inte kommit till de tunga frågorna i processen. Genderfrågorna, skola, vård, omsorg och huruvida tillräckliga miljöhänsyn tas vid invasionen! Vad säger det kvinnliga Ryska närverket av officerare om situationen.
Sett i skenet av "Natura 2000", hur kommer detta att påverka fisket i hav och sjöar?
O.S.V.
Teaterdirektören.
P.S. Jag kan väl konstatera att alla de miljarder som vi skickat till Ryssland i bistånd för att de skall utveckla sin demokrati varit tämligen bortkastade!
P.S.2 Spår av ironi kan finnas i texten.
Med den logik som Putin använder på Krim genom att säga att Krim tillhör Ryssland så kan finnarna kräva tillbaka Karelen, Salla och Petsamo. Vad skulle hända om Finland gjorde det? Det skulle bli ett jävla liv på Putin.
SvaraRaderaJag tycker att det liknar Hitler och Tjeckoslovakien 1938, och jag tror att Putin kommer tillbaka senare och tar de ukrainska östra områdena likt Hitler och Tjeckoslovakien (Böhmen och Mähren) 1939.
Roger Klang
Fast handen på hjärtat, är situationen verkligen så spänd i praktiken som det låter i massmedia och politiska "experter". Att Ryssland aldrig skulle tillåta Ukraina gå med i EU med påföljande NATO medlemsskap begrep väl alla. Tycka vad man vill men det är i sak inte värre än vad vi i väst sysslat med under alla år då vi "befriat" länder typ Afghanistan från dess legitima regimer, hur främmande dessa än tett sig i våra ögon. Vad gäller nu Krim ovh Ukraina, ja vad skulle hända. Om Ukraina lyckas samla ihop soldater nog för att försöka ta tillbaka terräng blir dom utslagna på ett par timmar. Det är bara att inse att det finns ingen makt eller regering som varken vill eller kan göra någonting över huvud taget. Sedan far det runt massa politiker och NATO talesmän med massa munväder om någon form av påvelik bannbulla gentemot utpekade enskilda politiker hos den Ryssvänliga sidan. Nej, kyl ned det hela och skriv lite mer sansade artiklar utan att skrämma upp folk om risken för kärnvapenkrig och liknande. För i stället in debatten och fokus runt vårt eget försvar så att allmänheten får klart för sig hur bedrövligt tillståndet faktiskt är. Folk går ju fortfarande omkring och tror att USA och NATO skall hjälpa oss om vi blir hotade eller anfallna. Därom finns varken viljan eller möjligheten.
SvaraRaderaDen militära dynamiken har sina risker, Turkiet/NATO överväger att stänga passage genom Bosporen...
SvaraRaderaInte minst finns ju den politiska nivån som ytterligare gör läget instabilt.
Diplomaten på UD twittar och bloggar, diplomatiskt ?
Håll ögonen på ekonomin för det är där det näst viktigaste slaget står.
SvaraRaderaFrågan om ryska motsanktioner är den mest intressanta och nog den mest "odiskuterade". Priset för importgas för Ukraina kommer nog att överskrida det pris EU-länderna betalar som snittpris.
SvaraRaderaRysslands export av vapen kan t.ex. utökas till att omfatta avancerade markbundna luftförsvarssystem eller avancerade sjömålsrobotar till Iran, för vidare deployering i och kring Hormuzsundet. Ryssarna klarar sig bra utan energileveranser från Persiska viken, men det gör inte Väst. Även hot om sådan export kan nog göra Ryssland till G8-medlem igen, gissar jag. Något egentligt gaskrig mot EU tror jag inte på.
Svaret på frågan om vad som händer nu är förmodligen Ingenting. På ett bra tag.
Vad händer nu? Jo, Putte fortsätter att skrämma skiten ur våra dumsnåla politiker. Anders Borg - vilken tycks ha drabbats av byxångest - vill höja försvarsanslaget (sic) så att detta också inkluderar byxtvätt. Fredrik Reinfeldt - just återkommen från toaletten - instämmer med husse. Mandom mod och morske män i regeringskansliet!
SvaraRaderaÄr alla som är emot att Krim blir ryskt redo att skicka trupper till Kosovo för att åteföra det till Serbien?
SvaraRaderaSkulle inte tro det. Men hur kan man då vara emot att Krim blir ryskt?
Som väst har bäddat, får väst ligga.
Antingen är ett lands gränser okränkbara, eller så är det inte det.
Mvh IT-supportaren