24 juni 2014

Inför Almedalen - 2 - Politisk pajkastning




I dag fortsätter serien av inlägg inför årets Almedalenvecka (blev tidigare i dag korrigerad av Staffan Dopping när jag i det första inlägget benämnde tillställningen för politikerveckan). Gårdagens inlägg berörde det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde. Dagens inlägg ska i stället avhandla försvarspolitiken och den omfattande pajkastning som här pågår då många partier, inklusive det största regeringspartiet Moderaterna, har gjort att det som borde präglas av breda uppgörelser istället har blivit ren partipolitik och oftast slutar med pajkastning.


Sverige måste vara relativt unikt när det kommer till hanteringen av rikets säkerhet.  Jag har svårt att tro att politikerna - oavsett parti - i nationer som USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland skulle tillåta att respektive lands försvar näst intill utraderades på det sätt som våra politiker oavsett partitillhörighet har tillåtit ske i Sverige. Jag tror heller inte att man hade tillåtit detta ske i något av de övriga nordiska länderna. Men i Sverige är det alldeles uppenbart fullt möjligt. Försvarsbeslutet 2000 blev det verkliga startskottet på försvarets långa störtlopp ned för en brant utförsbacke. Socialdemokraterna avvecklade förband och därefter har Moderaterna lett en reform som i sin helhet kan ifrågasättas om den var genomtänkt eller genomförbar. Framför allt var den inte finansierad vilket bidragit till att förfallet fortsatt. Jag sticker ut hakan och påstår att aldrig tidigare har vårt försvar varit så litet i numerär som nu, och aldrig har det funnits så lite pengar till övningsverksamhet sett till hela Försvarsmakten.

Det har gått så långt i den försvarspolitiska debatten partierna sinsemellan, att det nu inte längre handlar om vem som har den bästa försvarspolitiken. Istället handlar debatten ofta om vilket parti som har den minst dåliga. Det säger en hel del om nivån på det hela. #lågnivå var ordet.

Försvarsberedningen som är en parlamentarisk sammansättning med uppgift att lägga grunden för ett nytt försvarsbeslut har också haft några hinkar med grus i maskineriet. Att Karin Enström tillsatte Cecilia Widegren som ordförande i denna beredning har med facit i hand och enligt insatta källor inte bidragit till att beredningens arbete flutit på enkelt. Så sent som under redovisningen av rapporten i mitten av maj så gick Widegren till frontalangrepp mot Socialdemokraterna och hävdade att det var olyckligt att S inte orkade hela vägen.

Men innan dess, under slutet av försvarsberedningens resa mot målet så hände något i världen. Putin tog en del av Ukraina och hävdade att Krim nu var en del av Ryssland. Plötsligt blev försvarsdebatten seriös och saklig. Alla var överens om att försvaret måste stärkas. Till och med Moderaterna som hela tiden hävdat att man minsann genomfört "stora satsningar" på försvaret började helt plötsligt lova både det ena och det andra och sa att nu skulle det satsas - på riktigt.

Många var det som blev positivt överraskade i tron och förhoppningen om att försvarspolitikerna nu skulle ta sig i kragen och och bli konstruktiva, och att det missbrukade ordet "breda uppgörelser" skulle bli verklighet. Försvarsberedningen fick dessutom förlängd tid med anledningen av händelserna i Ukraina. Men seriositeten blev kort och de som hade hoppats på att det nu var slutflummat i försvarspolitiken bedrog sig. Bara några veckor senare sköt Alliansen hela försvarsberednngen i sank genom att några dagar innan rapporten skulle redovisas gå ut och i detalj tala om hur försvarsbudgeten skulle se ut. Konsekvensen av detta innebar att det mer eller mindre omöjliggjorde en "bred uppgörelse" över blockgränserna.

Problemet med Alliansens finansieringlöfte, som man ogärna ville tala om, vara att den att den låg flera mandatperioder bort innan den skulle ge någon reell effekt. Mer om detta i ett senare inlägg.

I försvarsdebatten kopplat till de marina frågorna så har i stort sett inga riksdagspolitiker (i den öppna debatten) engagerat sig för det faktum att samtliga Marina nybyggnadsprojekt vad avser ytstridsfartyg är helt strukna ur materielplanen. Inte heller fattas det några beslut om livstidsförlängning av befintliga fartyg trots att det finns medel avsatta. Marinen kommer på grund av detta att drabbas av sotdöden inom 10 år om denna kräftgång tillåts fortsätta.
Man skulle kunna tro att hela det seriösa försvarspolitiska etablissemanget skulle gå taket när sådana uppgifter kryper fram - men icke. Endast Peter Jeppsson (s) har drivit en hård linje mot regeringen för att föra upp denna fråga på dagordningen. Responsen har dock uteblivit.

I stället blir tonläget från många riksdagspolitiker mycket högt då Marinens musikkår hotas med nedläggning, så även politiker tillhörande Moderaterna. Då måste man ställa sig frågan varför ett sådant förslag har lagts fram av Försvarsmakten? Grunden till detta kommer från regeringen anvisning (RB5) som anvisar Försvarsmakten att minska personalkostnader med 500 miljoner kronor årligen. Omsatt i personal blir det 15% av Försvarsmaktens totala numerär. Då är det inte konstigt att man väljer att stryka en musikkår istället för motsvarande mängd personal som en fartygsbesättning utgör. 

Men att Försvarsmakten ska skära bort flera tusen befattningar bekymrar alltså våra politiker mindre än att Marinens musikkår hotas av nedläggning. Moderatpolitiker som öppet kritiserar detta borde således i stället gå hem till försvarsminister Enström och ifrågasätta stolligheterna med RB5 som utgör orsaken till det hela. (Jag bör i sammanhanget tillägga att jag också vill ha kvar Marinens musikkår som är en fantastisk tillgång. Men om prioriteringar nu måste ske väljer jag en bibehållen fartygsbesättning framför musikkåren).

Försvarspolitiken fortsatte - trots Rysslands annektering av Krim - i samma fotspår som tidigare som om inget hade hänt. Skyttegravskriget mellan Socialdemokraterna och Moderaterna fortsätter på tidigare inslagen väg. Peter Hultqvist kritiserar Karin Enströms nymoderata underfinansierade försvarspolitik, och Karin Enström i sin tur raljerar över hur Socialdemokraterna ska kunna bilda regering med V och MP som vill skära i försvarsanslaget. tramset har nu gått så långt att försvarsministerns till och med indirekta frågor om hur S ska komma överens med tokskallarna i F! som helt vill avveckla försvaret.

Det är med andra ord intet nytt under solen i den svenska försvarsdebatten. 


Frågor runt försvarspolitiken som bör diskuteras i Almedalen blir således:
  • Varför har försvarspolitiken som skall utgöra grunden för rikets säkerhet i stället övergått till att präglas av pajkastning och partipolitik i syfte att locka väljare? Är inte politikområdet för viktigt för sådant trams?
  • Är försvarsberedningens roll nu utspelad när partierna (Alliansen) uppenbart inte bryr sig om utfallet eller breda uppgörelser utan beslutar om finansiering på egen hand?
  • Hur kommer det sig att en musikkår får mer politisk och medial uppmärksamhet än att hela försvaret håller på att haverera p.g.a. politiska beslut?
  • Hur kommer det sig att Rysslands agerande gentemot Ukraina "glömdes bort" bara efter några veckor och att den försvarspolitiska pajkastningen nu fortsätter som tidigare?

Tidigare inlägg:
Del 1 - Säkerhetspolitisk härdsmälta

13 kommentarer:

  1. Intressant läsning.

    Man kan minst sagt säga att dom som fattar beslut har skitit i det blå skåpet.

    Man verkar även glömt bort vad som krävs för att strida mot en organiserad motståndare med god stridsnivå samt god utrustning.

    Att anskaffa mtrl anpassad för strid och uppgifter i fjärran land mot en motståndare som inte har tekniktillgång duger inte. Att naivt tro att detta sedan skall duga på hemmaplan är snudd på idioti.
    Som exempel Ökenklimat och svensk klimat/terräng skiljer sig åt(håller mig till enkel liknelse).

    Fick exempel av en vän. Där hela tross plutonen grupperade i "hög" för man hade inte en tanke på att "motståndaren" i övningen faktiskt hade tillgång till indirekt eld. Hört flera liknande historier, vilket är oroväckande.

    Så nu står vi här med skägget i brevlådan medans grannarna går förbi skrattandes.

    SvaraRadera
  2. Endast SD har konsekvent förespråkat ett starkare försvar och att satsa mer pengar.

    SvaraRadera
  3. Jag måste hålla med RB ovan. Jag har insett att i detta val finns inget parti att rösta på med positiv syn/ekonomi kopplat mot försvarspolitik, utom just SD. Jag har tyvärr svårt att se att jag skall rösta på dem av andra anledningar. om S och M kunde göra upp om en rustning av den svenska förmågan skulle de repressentera i alla fall 70% av väljarkåren. Kanske dags att återinföra femårsplanen! Den tillkom av en anledning som starkt påminner om dagens situation!

    SvaraRadera
  4. Tänk den tiden staten planterade ekar för att 300 år senare kunna möta behovet av skeppsbyggnadsmaterial. Det var framförhållningstänk även om materialet blev lite omodernt för syftet.

    Var och en får planera sig själv numera.



    SvaraRadera
  5. Jag tror inte att våra grannar skrattar men det finns risk att de börjar gråta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skratta var mer menat över hur bror duktig hamnat i denna konstiga situation :)

      Radera
  6. Varför ska vi ha en regering i det här landet? Kostnaderna blir mycket lägre om psykvården tar hand om idioterna i Rosenbad.

    SvaraRadera
  7. "Det har gått så långt i den försvarspolitiska debatten partierna sinsemellan, att det nu inte längre handlar om vem som har den bästa försvarspolitiken."
    Jag förstår inte varför militärbloggarna envisas med att desinformera om att SD har avsevärt mycket större satsningar på försvaret än övriga partier. Sedan kan man ju som bloggare lägga in valfri klyscha om "dålig värdegrund" "fascism" eller annat för tillfället moderiktigt ord för SD-svartmålning för att säkra upp sig mot det goda internethatet från vänster.

    SvaraRadera
  8. Gräsrot, och varför skulle du ha svårt att rösta på dem av andra skäl? Vadå för skäl? Dom har väl många bra punkter på sitt program, förstatliga skola, satsa på pensionärer, undersöka möjligheten att lämna EU samt försvaret och begränsa invandringen av kostnadsskäl. Läs gärna Avpixlat och Exponerat för att få en annan bild av olika händelser i vår värld. Synonymen Julia Caesar skriver också regelbundna läsvärda artiklar i ämnet. Det är val till hösten varför det är viktigt att så många som möjligt verkligen sätter sig in i frågeställningar och inte svälja allt som den så kallade PK pressen rapar ur sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har rätt. De har i sitt program många bra punkter och mycket jag skulle vilja se. De har dock, enligt MIN tolkning, och det skriver jag inte för att det är sk PK (enligt deras egna vokabulär), en tämligt enkel och svart-vit syn på flyktingar från olika länder av olika skäl. Jag misstänker att du med "PK-pressen" menar de sk vanliga tidningarna? Nej jag vet att ffa kvällspressen sprider faktafel men att hänvisa till Exponerat och avpixlat, där jag själv granskat artiklar och sett att de sprider lögner hjälper inte. Det är som att hänvisa till en porrsida för att hitta fakta om sexualitet. Det korta svaret på din fråga är alltså att mina skäl ffa består i deras människosyn. Jag har dock inte bestämt mig än men finner det osannolikt att jag röstar på dem.

      Radera
  9. Realpolitiken för de ledande politikerna, handlar mer om s k prestigeprojekt: Dit räknas inte försvaret.
    Det handlar i allt högre grad om att satsa på projekt som kan ge dessa politiker internationell såväl som personlig prestige. Vi har några politikområden dit pengar kan skickas i princip obegränsade mängder, där nya anslag beviljas på löpande band. Dessa tunga och opinionsledande politiker bekymrar sig knappast om synpunkterna från gräsrötterna. Att lägga örat till rälsen och lyssna av stämningar - när man väl valts in, är aldrig aktuellt. Det är f-n så svårt att börja prata med försäkringsbolaget när branden väl börjat sprida sig till takstolen. Där ligger den bistra sanningen. Naivt så det förslår! Det är oerhört svårt att förstå sig på vad som rör sig i dessa ledande politikerhjärnor - annat än att man i något avseende har andra agendor, drivna av just personlig prestige, där omsorgen om det egna landets säkerhet negligeras totalt - osynliggörs. Maktens arrogans?! Detta beteende kan straffa sig djupt i en framtid. /Nisse J

    SvaraRadera
  10. Instämmer Nisse J. Detta land har tagits över av oansvariga karriärister som glömt sitt ansvar inför Svenska folket.
    /Sergio

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna