8 maj 2016

Replik: Fel om slussen på A26!

Debatten om ubåtar i allmänhet och A26 i synnerhet fortsätter. Här nedan publiceras en replik på Nils Bruzelius tidigare debattinlägg "Skrota slussen på A26". Repliken är författad av ubåtsofficeren Marcus Dansarie.

/ Skipper

---------------------
Nils Bruzelius skrev för några dagar sedan ett inlägg om slussen på nästa generations ubåt. Som stöd för sin tes att den planerade flexibla nyttolastslussen (flexible payload lock) inte är praktiskt användbar presenterar Nils Bruzelius ett flertal argument. Tyvärr klarar de inte en närmare granskning.

Den första argumentet är att slussluckan, på grund av dess låga placering i fören, kan få problem att sluta tätt efter öppning på grund av grus eller lera. Av reklambilderna att döma ligger slussluckans undre kant minst en och en halv meter ovanför kölen, väl fritt från botten. Även om grus och lera på något vis skulle färdas uppåt och förhindra luckan från att sluta tätt omöjliggör det inte länsning av slussen med tryckluft. Att saker fastnar i mynningsluckor på torpedtuber är inte ovanligt och går normalt att lösa. Ägnar man sig åt in- eller utslussning av dykare kan de enkelt åtgärda problem av den typ som beskrivs.

Utslussning från svävande ubåt är fullt möjligt, även om det är korrekt att det finns navigatoriska problem i strömmande vatten. Här säger nog en bild mer än tusen ord.

Slussövning med USS Hawaii på periskopdjup. U.S. Navy photo by Senior Chief Mass Communication Specialist Andrew McKaskle (Released)

Att reklambilderna visar en ubåt i klart vatten är inte märkligt – det är svårt att illustrera fartyget på ett annat sätt. Ett grundläggande krav på militära dykare är att de kan navigera under vattnet även när sikten är dålig, annars kommer de få svårt att genomföra sina uppgifter. Det är sant att hydroakustiska fyrar och transpondrar är röjande, men röjningsrisk och -avstånd kan minimeras genom korrekt val av frekvens, effekt och modulation. Vidare är all militär verksamhet riskfylld och bland en chefs viktigaste uppgifter finns riskavvägning – exempelvis mellan risken för upptäckt och risken för att dykarna inte hittar ubåten. En dykare som av någon anledning tappat bort sig har dessutom möjligheten att gå upp till ytan för att där fastställa sin position.

En anekdot om fartygschefers i US Navy ovilja att använda en radioboj nämns. Att risken för att något ska gå fel skulle förhindra användning är ett intressant argument eftersom, återigen, all militär verksamhet innebär en risk. Jämförelsen haltar också eftersom det i exemplet fanns ett alternativ – att gå upp till periskopdjup och där använda ordinarie antennsystem. Givetvis måste tillförlitligheten hos militär materiel vara hög. Den verifieras under provturer och övningar. Därigenom kan problem upptäckas och åtgärdas under kontrollerade förhållanden samtidigt som inblandade ges förtroende för materielen när den ska användas på riktigt.

Slutligen menar kommendör Bruzelius att slussen medför en ”betydande inskränkning av ubåtens förmåga att lösa sin huvuduppgift”. 

Det är väldigt stora ord. Vad han anser att ubåt typ A26 huvuduppgift ska vara nämns inte heller. Det ligger nära till hands att anta att han, färgad av tjänstgöring ombord på ubåt typ Näcken, anser att huvuduppgiften är bekämpning av fientligt tonnage. Vad huvuduppgiften är och bör vara kan man givetvis ha åsikter om, men A26 är dimensionerad för en betydligt större mängd uppdragstyper än Näcken. Anser Bruzelius att möjlighet till stöd av specialförband inte är en förmåga framtida svenska ubåtar bör besitta är det den saken han bör angripa snarare än den tekniska realiseringen.

Att fyra tuber för tung torped skulle vara för lite för sjömålsbekämpning håller jag inte med om. Även ubåt typ Gotland har fyra stycken 53 cm torpedtuber för tung torped, två färre än ubåt typ Södermanland. Den minskningen motiverades med ökad träffsannolikhet i och med införandet av torped 613. Sedan dess har torped 62 ersatt torped 613. Ersättaren är snabbare, har längre räckvidd och mer avancerad målsökare och elektronik. Till skillnad från torped 613 kan torped 62 även användas mot ubåtsmål, vilket gör de föråldrade lätta torpederna onödiga. Att vi (idag) har helikoptrar som kan bära lätt torped stämmer inte.

Graderad verkan med torped är i min mening en chimär. Det är väldigt osannolikt att man skulle skjuta en lätt torped mot ett fartyg man inte är beredd att sänka, även om sänkning inte är huvudavsikten. Införande av tubsystem för lätt torped med graderad verkan som enda argument håller inte.

Införande av sjömålsrobot på svenska ubåtar är av tveksam nytta. 

Dagens torpedsystem har räckvidd av samma storleksordning som ubåtens sensorräckvidd. Den kan med andra ord träffa i stort sett alla fartyg den detekterar. Sjömålsrobot skulle endast tillföra förmågan till bekämpning av mål bortom den egna sensorräckvidden, en förmåga vi har redan idag i och med våra korvetter. En sjömålsrobot är dessutom, för ett ytfartyg, betydligt lättare att upptäcka och bekämpa i sin bana än en torped.

Luftvärnsrobot på ubåt kan vara en bra idé, även om det finns argument för att den operativa effekten av dessa inte är så stor som man först kan tro. De är möjliga att införa i befintliga och framtida ubåtar utan att fler tuber behöver sättas in eftersom de finns som insatser till 53 cm tuber. IRIS-T som Bruzelius nämner finns som ubåtsvariant i just sådana insatser under namnet IDAS.

I nuläget är Nils Bruzelius argument hur som helst ointressanta – de är för lite och för sent. 

Konstruktionsfasen, som kostat över en miljard kronor, är avslutad sedan lång tid tillbaka och den fjärde september förra året började man skära stålet till skrovet på den första ubåten. Står vi inför något val när det gäller ubåt A26 är det inte vilken sorts tuber den ska ha i fören, utan om Sverige ska ha ubåtar eller inte. Att avbryta eller göra större förändringar i projektet nu är inte rimligt annat än om man också vill lägga ner ubåtsvapet.

Mot bakgrund av allt detta så blir Bruzelius kritik mot slussen på A26 inte annat än en avancerad version av något jag hört många gånger: ”det var bättre förr”. I flottan är ”det” oftast en äldre fartygstyp som hade mer av något som debattören anfäktar. I det här fallet är det Näcken som hade fler torpedtuber än moderna ubåtar. I den kontexten liknar kritiken mot slussen på A26 snarare den mot nya Slussen i Stockholm istället för försvarsdebatt.

Det är tråkigt att Bruzelius debattinlägg var så här tandlöst, för det finns befogad kritik mot svensk ubåtsutveckling. Sedan försvarsbeslutet 2004 har företrädare för ubåtsvapnet varit upptagna med att motivera dess existens genom att visa på förmågor andra än sjömålsbekämpning. En mer välriktad kritik mot slussen på nästa generations ubåt hade utgått ifrån att den sannolikt är en produkt av jakten på existensberättigande i 00-talets insatsförsvar snarare än ett faktiskt operativt behov.

/ Marcus Dansarie

8 kommentarer:

  1. Förefaller som om Kjell-Olf Feldts fina gamla rim om löntagarfonderna nu även kan appliceras på A26 då vi tydligen kommit för långt för att kunna göra om o göra rätt?
    "Löntagarfonder (A26 m FPL) är ett j-a skit, men nu har vi baxat de ända hit..."

    SvaraRadera
  2. A19 Gotland var ursprungligen konstruerad med ett förskepp som A17 Västergötlands med 6 tunga tuber. För att få råd med Stirling till båtarna så ströks bl.a. två torpedtuber, en högst rimlig kompromiss då det ger större total systemeffekt. MEN hade vi haft råd så hade vi så klart behållit 6 tunga tuber även på Gotland!

    SvaraRadera
  3. I Herrens år våren/sommaren 2015 kom jag fram till slutsatsen att tyskarna inte är att lita på för Sveriges del. Jag tänker på Gotland, gasledningen och viss tysk prorysk psyops i och mot Sverige.

    Jag har länge känt till att Tyskland aktivt har arbetat emot svenska intressen sedan Nordstream muddrade och byggde ut hamnen i Slite, en hamn som givetvis saknar sprängkammare.

    De verkar även ligga bakom detta felaktiga ubåtsprojekt kallat A26 på Kockums i Sverige i syftet att förstöra för oss och stärka den tyska ubåtstillverkaren Thyssenkrupps marknadsställning.

    Thyssenkrupp (TKMS), som 2005 gick ihop med Howaldtswerke Deutsche Werft AG, och Kockums följde med, försökte hävda att Kockums befintliga kritiskt tekniska produkter i Malmö, så som de svenska Stirlingmotorerna till ubåtarna m.m, tillhörde Thyssenkrupp.

    En svensk kupp följde där den svenska militären helt sonika planerade en räd och körde in på Thyssenkrupps område i Malmö och lade beslag på en del av det som var vårt.

    Enligt SR;Ekot den 11 april 2014 körde statliga Försvarets Materielverk (FMV) in med lastbilar hos Kockums i Malmö för att hämta hemlig försvarsmateriel.

    Men enligt uppgift till SR;Ekot så lämnade FMV anläggningen utan att ta med sig någonting därifrån.

    Söndag kväll den 29 juni 2014 blev det klart att Saab skulle köpa ubåtstillverkaren Thyssen Krupp Marine System (tidigare Kockums) efter en flera år lång och utdragen kamp mellan Thyssenkrupp och FMV.

    Rikskanslern Axel Oxenstierna lär till sin son ha sagt; ”Vet du icke, min son, med huru litet förstånd världen styres?”

    Roger Klang

    SvaraRadera
  4. Nej, "det var inte bättre förr", utan "det var mycket bättre förr"!

    SvaraRadera
  5. - Nybyggnation av ubåtar helt i avsaknad av robotbestyckning.
    - Korvetter utan luftvärnsrobotar och med besvärande begränsningar i sjömålsrobotinstallationen.
    - Sjunkbomb m/33 som vapen mot ubåtar på svenskt inre vatten.
    - Sjöoperativ helikopter (HKP14 F) utan beväpning.

    Det är inte utan ett visst inslag av olust som frågan gör sig gällande i vilken omfattning försvaret genom egen försorg lyckats prestera rådande dysfunktionella ordning eller om myndigheten i denna process - i en eller annan form - har erhållit benäget bistånd från perfida aktörer med en helt annan agenda än att tillgodose vitala svenska säkerhetsintressen.

    Inget av de möjliga svarsalternativen ger anledning till eufori.

    Försvarsmakten - möter varje hot och klarar varje utmaning.
    Försvarsmakten har sällan varit bättre än nu...

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte om repliken egentligen avfärdar så många av Bruzelius argument, repliken verkar i sig vara nästan lika tandlös.

    1. Slussens undre kant 1,5m ovanför kölen. Ok, men är det verkligen tillräckligt? Om syftet med att lägga sig på botten är att ubåten ska ligga still så måste man rimligen lägga ner den med en viss kraft vilket innebär att den också kommer att sjunka ner i sedimentet. Hur mycket beror rimligen på bottentyp och även bottentopografin borde ha stor betydelse. Om det skulle fastna någonting så är rimligen problemen att tömma slussen med tryckluft något större än i fallet med en torpedtub och ljudet som en sådan tömning skulle orsaka även det ett något större problem.

    2. Lätta torpedtuber/fler tuber. Visst så är det kanske inte hög prioritet att få fler tuber för specifikt tunga torpeder, men med möjlighet att skjuta robot och robot mot både sjö- och markmål blir avvägningen lite annorlunda. Lätta torpedtuber skulle också kunna användas för skenmål och eventuellt bekämpning (hard kill) av just torpeder, så att helt avfärda dem verkar märkligt om syftet är fler förmågor. Risken för upptäckt borde också vara stor vid eller strax före egen vapeninsats och det skulle kunna finnas fördelar med att ha någon kombination av motmedel/lv-robot i beredskap snarare än att behöva ladda om i ett sådant läge.

    3. Sjömålsrobot/luftvärnsrobot. Här verkar Dansarie förutsätta att ubåten inte kommer att ha tillgång till måldata utanför sin egen sensorräckvidd vilket verkar vara en något snäv förväntan på framtida förmågor. Det borde inte vara speciellt svårt att få till en antennplattform så att en ubåt kan ta emot måldata utan alltför stor risk att röja sig. Det förefaller också som koordinerat anfall från flera riktningar med sjömålsrobot skulle vara ett av sätten att ta sig igenom ett modernt luftförsvars olika lager, samt möjligheten att ta sig in relativt nära för att korta anflygnignstiden eller skjuta robotar med annan last, t.ex. för att störa ut luftförsvaret. Antalet robotar som den samlade flottan kan avfyra samtidigt för att komma igenom ett luftförsvar är rimligen också ganska begränsad i dagsläget, så om korvetterna kan skjuta på mål bortom sensorräckvidd eller inte verkar ganska irrelevant.
    Viktigare med att skjuta robot är dock i min mening mer för att kunna komma åt markmål och från en framskjuten position. Det tvingar en fiende att låsa mycket stora resurser för djupförsvar och försvar av strategiska mål.

    4. Tid/kostnad. Det är säkert så att för den första ubåten så blir det svårt att åstadkomma någon förändring. Större delen av kostnaden i konstruktionsfasen har dock knappast att göra med slussen så om det kostar 50 eller 100 miljoner att få en annan lösning så är det kanske värt detta. Debatten kan också vara värd att föra för att inte hamna i samma situation nästa gång eller för att kunna hitta en annan lösning inför en framtida modifiering. Det kan också vara värt att föra debatten för att faktiskt få förmågor som slussen är avsedd för, t.ex. användbara sensorplattformar av olika slag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din genomtänkta kommentar Johan! Några snabba tankar som svar:

      Normalt tar man in några tons övervikt i bottenläge. En snabb överslagsräkning ger vid handen att en ubåt typ A26 som sjunkit ned 1,5 meter i lera har trängt undan 750 ton lera. Det motsvarar ungefär övervikten om en hel avdelning skulle bli vattenfylld. I det fallet har man större problem.

      Ja, tömning av tub med tryckluft låter, men jag föreslog detta endast för att visa att det går att länsa även läckande tuber om det skulle vara nödvändigt. Eftersom slussen sannolikt är konstruerad för att fyllas från en tubtank innebär en vattenfylld sluss inget hinder i sig för ubåten att lätta från botten och manövrera i vattenvolymen.

      Dina övriga punkter handlar egentligen om samma sak: avvägningar i systems engineering-arbetet. Det är så klart önskvärt att en framtida svensk ubåt ska kunna göra så mycket som möjligt. Den ska vara snabb, tyst, uthållig, klara bekämpning och gärna ha med sig alla möjliga sorters vapen. Dessutom ska den vara billig! Det är svårt för oss att i detalj kritisera de specifika tekniska lösningarna på A26 (eller för den delen andra materielsystem) utan kännedom om de ingångsvärden som konstruktörerna haft i form av TOEM/TTEM och motsvarande dokument.

      Jag håller förresten med om att kryssningsrobot med markmålsförmåga på ubåt skulle tillföra en avsevärd tröskeleffekt.

      /Marcus Dansarie

      Radera
    2. Tack Marcus,
      nu tänkte jag inte i första hand på en plan botten i lera, sand eller sten som det begränsande, men om det räcker med några tons övervikt för att ligga still så fungerar det kanske även på lösare sediment.

      Även om man inte i detalj kan argumentera avvägningarna utan tillgång till ingångsvärdena så kan man diskutera för och nackdelar med olika varianter.
      Man kan också vända på frågan, hur mycket måste en lösning som den här slussen bidra med i förmågeökning för att uppväga nackdelarna?
      Finns det någon chans att de förmågeökningarna kan realiseras? Att ha slussen utan de sensorplattformar eller liknande som skulle ge förmågeökningarna blir ju inte speciellt bra och det problemet har ju uppkommit tidigare. Att slussen skulle överväga nackdelarna enbart som dykarsluss verkar ytterst osannolikt.

      Radera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna