MI kommenterar debatten!

Mycket glädjande kan man konstatera att marinbloggen börjat leva upp ordentligt, och att marininspektören ger sig in i debatten och ger sin egen syn på vissa mycket viktiga delar. Detta är uppfriskande och framförallt är det bra att marinens främste företrädare mycket tydligt deklarerar sin egen ståndpunkt och vilja i en viktig fråga. Dessutom är det en god vitamininjektion för den marina försvarsdebatten, vilket inte ska underskattas.

En del av inlägget föranleds av en intressant debatt, framför allt på Widmans blogg, men även här. Kärnan i det hela handlar om huruvida marinen behöver en ny internationell insats just nu?

För att inte budskapet i denna blogg skall feltolkas, så krävs nog några förtydliganden och klargöranden.

Insatser eller inte, så är det självklart att det är den politiska viljan och politiska beslut som är styrande. Så skall det vara, och det är grunden för svensk demokrati. Försvarsmakten är det yttersta säkerhetspolitiska instrumentet och kan användas på hemmaplan såväl som utomlands för att stödja olika syften. Som exempel att verka mot piratverksamheten i Adenviken.

Budskapet i det tidigare inlägget i motsats till det Widman skriver, att det inte råder någon tvivel om att marinen som stridskraft behöver en insats, grundar sig helt enkelt på vad vi anser i frågan om marinen rent hypotetiskt skulle få en möjlighet att påverka detta val.

Detta baseras främst på två saker:

- Närområdesperspektivet, där den politiska nivån gett direktiven att marinen (och flygvapnet) i första hand skall inriktas mot att verka just i närmorådet.

- MI tydliga inriktining, vilket han nu förstärker ytterligare: Ja, vi behöver tid och möjlighet att utveckla oss stridstekniskt och taktiskt..  ..Inom vissa områden är en återtagning mycket viktig och vägen dit går via träning och kvalificerade övningar, som möter kraven mot en högteknologisk motståndare... (observera att MI här använder uttrycket återtagning, och inte begrepp som vidmakthålla eller utveckla, vilket är värt att ta med sig i debatten)

Med detta i bakhuvudet så vore det högst önskvärt att marinen under de kommande två åren fick chansen att genomföra denna återtagning "ostört", eller åtminstone så ostört som möjligt. Med begreppet ostört i detta sammanhang avses: Med tillräckliga ekonomiska medel, med en bra övningsserie, med fartyg och staber utan vakanser, med tillgänglig och fungerande materiel och framförallt att få chans att fokusera på det MI nämner under en begränsad period utan en internationella insats då marinen stannar upp.

Att sedan detta sannolikt är en utopi förstår nog de flesta, så även denna blogg. Blir marinen tvärt emot i stället utsända på insats så kommer insatsen som vanligt att genomföras på ett föredömligt sätt. Man ska då också vara medveten om, att en insats med ex. HMS Carlskrona drar resurser från hela marinen inklusive skolor, och då måste MI ovan nämnda inriktning stå tillbaka i rätt stor omfattning.

Därför anser denna blogg att marinen inte behöver en insats här och nu, vilket inte alls står i motsats till att marinen ska genomföra en insats när politikerna och ÖB så ger direktiv om det.