Håller politikerna på att göra oss vapenlösa?

Det är förstås en retorisk fråga. Men frågan är om inte våra politiker på allvar håller på att göra flottans fartyg mer eller mindre vapenlösa om inte nya beslut tas inom en mycket snar framtid? Detta inkluderar även andra delar av FM som kan verka mot sjömål så som flygvapnet och amfibiekåren inom marinen.

Sjömålsrobotar
Det svenska sjömålsrobotsystemet RBS-15 MkII har som bekant varit med i många år. Robotarna är i grund och botten byggda och levererade under 80-talet och har således varit med under snart 30år. Troligt är att elektronikkomponenter och mekansika delar börjar uppnå någon form av "end of life"? Någon ersättare till dessa robotar är inte beställda. RBS-15 MkIII är bl.a. levererade till Tyskland och Polen men Sverige har inte beställt dessa robotar. För Flygvapnet bör läget vara minst lika allvarligt då deras version av roboten RBS-15F är lika gammal. Tack och lov har man åtminstone lagt en beställning till SAAB på livstidsfölängande åtgärder på 15F. I budgetunderlaget för 2012 (BU12) säger FM själva att:

En utredning av ny sjömålsrobot genomförs, då Rb 15 livstid upphör strax efter perioden.

Värt att påpeka är att robot-15 är marinens huvudvapensystem!


För den andra mindre sjömålsroboten RBS-17 som FM förfogar över genom Amf ser det mycket mörkt ut kopplat till förmågan att verka mot sjömål. Uppenbart har robotar med denna verkansdel också "end of life" problematik. Detta baserat på BU12 där kan man läsa följande.

Rb 17 vidmakthålls, förmågan att påverka mål på havsytan ambitionssänks då utgången materiel omsätts med seriemateriel (Military Off The Shelf (MOTS)) utan sjömålsstridsdel.

Vapen mot ubåtar (torpeder och andra UV-vapen)

Här är det riktigt stora problemet att den lilla 45cm ubåtsjakttorpeden torped 45, också sjunger på sista versen. Detta bekräftas mycket tydligt genom öppna debatter i riksdagen. Läs hela den intressanta riksadagsdebatten om tp 45  med bl.a. Sten Tolgfors. Debatten startar i anförande 68 från den 9 december 2011.

Probelmatiken är att regeringen nekat FMV till en riktad upphandling mot SAAB samtidigt som marknaden för ubåtsjakttorpeder som klarar den oerhört komplexa miljö som Östersjön innebär är liten till obefintlig. Utländska torpeder har man tidigare provat med begränsad framgång.

PÅ SAAB underwater systems i Motala har man väntat länge på en order från FMV. En beställning som aldrig kom, och nu har SAAB har varit tvugna att lägga ner torpedtillverkningen i Motala och flyttat delar av verksamheten till Linköping. Fortfarande lever man på hoppet om en order. Men frågan är hur länge man orkar driva en sådan verksamhet utan nya beställningar? 

Tack och lov har man säkerställt att ubåtsvapnet åtminstone har en ny tung torped i och med leverans av torped 62 något man avser ska bli enhetsvapen både mot ytmål och ubåtar enl BU12. 

Förmågan till verkan vidmakthålls och utvecklas genom att torped 62 anpassas för att utgöra enhetsbeväpning för ubåt, med verkan mot såväl yt- som undervattensmål.

Anledningen att en ny ubåtsjakttorped är kritisk är att en sådan skall vara huvudvapensystemet mot undervattensmål från korvetter av Visbyklass. Problematiken med detta tas upp mycket sakligt på försvarsminister Tolgfors blogg. Inlägget är dock inte skrivet av ministern själv. Till de kommande sjöoperativa helikoptrar Hkp 14 ser det ännu värre ut då man inte ens beställt något vapenpaket? I värsta fall får vi en sjöoperativ helikopter med sensorer, men utan vapen om inga åtgärder vidtas omgående.

Ett alternativt undervattensvapensystem är ELMA antiubåtsgranater som går ut på att man skjuter täckande salva med ett större antal granater mot en sonarkontakt. Se en film om systemet nedan inspelad på gamla "rattnalle".

Vad avser nuvarande status på ELMA systemet går ej att finna i öppna källor varför diskussion runt detta lämnas därhän. Klart är dock att man tidigare hade planer på att installera ett nytt förbättrat system ALECTO på Visbykorvetter, men av detta blev ingenting då man under 2007  p.g.a minskade anslag tvingades stryka detta system och utvecklingen stoppades.

Status på sjunkbomber lämnas också därhän. Se en film från sjunkbombsfällning från robotbåten HMS Umeå 1991. Även sjunkbombsfällning från BevB 80 kan beskådas här nedan.

Läget rörande minsystem inom marinen så saknas även där öppna underlag som man kan föra en diskussion runt. Det enda som går att utläsa i BU12 är följande. Minsystem M9 är ett system som finns inom amfibie.

Avveckling av minsystem M9 sker när systemet nått sin livslängd 2014. Okontrollerbara sjöminor med återstående teknisk livslängd vidmakthålls.

På marinbloggen skriver företrädare för Prod Marin följande om minsystem i marinen.

Försvarsmakten bibehåller minsystem som har återstående teknisk livslängd. Vi delar in minor i två grupper. Först det kontrollerbara som utgörs av minsystem M9, som inom amfibiestridskrafterna används för bekämpning av sjömål. Vidare har vi ett antal olika system av okontrollerbara mineringar som kan läggas ut av marinstridskrafterna.

Vapen mot luftmål (artilleri och lv-robot)

Avseende 40mm eldrörsartilleri har man tagit bort den Bofors allmålskanon som tidigare fanns på korvett av Stockholmsklass. På minröjningsfartyg och korvett typ Göteborg finns den kvar.

Avseende 57mm artilleri är tillgången god då detta är huvudbeväpning på alla korvetter. Visbykorvetterna har dessutom den nyaste 57 mm Mk3 vilken är en mycket bra pjäs som dessutom kan nyttja 3P ammunition. Se video nedan.

Den stora bedrövelsen kopplat till att kunna verka mot luftmål, så som robotar och attackflyg, är förstås att regeringen under 2008 valde att stryka det planerade lv-robotsystemet till visbykorvetterna samt en hel del annan materiel. Avseende bestyckningen av Visbykorvetter tog Ny Teknik upp detta i en tidigare artikel. 

Avsaknad av lv-robot innebär att man saknar ett kvalificerat luftförsvar i den bemärkelsen att man inte kan luftförsvara andra enheter än sig själv. På marinbloggen skrev företrädare för Prod Marin detta inlägg rörande luftvärnsrobotar till Visby.

Det politiska beslutet bakom att inte anskaffa luftvärnsrobot till Visby går tillbaka till 2008, då regeringen överförde resurser från materielanslaget till förbandsverksamheten.Beslutet innebär inte att det operativa behovet inte finns utan att det var en rent finansiell fråga. Det framgår tydligt i regeringens proposition om försvarets framtida inriktning, Ett användbart försvar, som sträcker sig över femårsperioden 2010-2014. Där framgår det att marinstridskrafterna idag har förmåga till självförsvar mot lufthot, samt att möjligheter att skydda andra fartyg och objekt med s.k. områdesförsvar bör ses över. Propositionen ger även inriktningen att korvetter av Visbyklass successivt bör ges en utökad förmågebredd. Vi använder nu MUP för att aktivt påverka Försvarsmaktens planering och få till luftvärnsrobot, för områdesförsvar, till korvett typ Visby.

Sammanfattning
Försvarsmakten har tydligt beskrivit till riksdag och regering vilka behov som finns rörande omsättning och tillförsel av materiel. Dessvärre saknas vissa avgörande beslut i viktiga frågor samtidigt som FM tvingats till att omfördela ekonomiska resurser från materielanslaget till förbandsanslaget för att kunna bedriva verksamhet. Detta kommer att slå tillbaka mot FM förr eller senare.

Läget rörande viktiga vapensysstem till marinen ser något bekymmersamt ut och det krävs åtgärder rörande både luft-, yt- och uv-vapen snarast om marinen inte skall stå mer eller mindre "vapenlösa" inom ett antal år.

Hur det ser ut inom flygvapnet och armén överlåtes till någon annan att diskutera. Wiseman har nyligen redogjort för beväpningen till JAS 39 Gripen och avvecklingen av BK 90. Även där saknas ersättare.