Hkp 14 - En svensk lagom-lösning ?

Hkp 14 som varit på tapeten under många år och främst p.g.a. omfattande förseningar har äntligen börjat levererats till Försvarsmakten. Totalt är 528 helikoptrar beställda till 14 länder varav 111st i den sjöoperativa versionen.

Försvarsmakten har beställt 18st helikoptrar av vilka 4st är levererade (Individerna 42-45). Ytterligare två helikoptrar är levererade till FMV. Helikoptrarna är just nu i olika teknisk konfiguration och skall successivt modifieras till E (markoperativ version) och F (sjöoperativ "light"version).

Det är allmänt känt att den svenska varianten av NH90 till skillnad från övriga 14 länder har en ökad takhöjd, vilket i sig sannolikt har orsakat ytterligare förseningar. Det påstås att detta inte har påverkat leveranserna, men om detta finns oenighet. Det är dessutom svårt att härleda till var och varför detta beslut fattades bortsett från att det skulle ge ståhöjd för ytbärgare/sjukvårdare? Men var kostnaden för denna förändring verkligen motiverad?

På grund av panikköpet av ytterligare en helikoptertyp (Hkp 16), till stor del initierat av f.d. försvarsminister Tolgfors så kommer samtliga 18 helikoptrar av typen 14 att fördelas till 1. resp 3.helikopterskvadronen på Kallax (F21) och Ronneby (F17).

Det som få är medvetna om är att för de marina behoven så är utrustning för endast 5st sjöoperativa helikoptrar inköpta. Detta omfattar:
- Ytterligare en ledningsplats (sonaroperatör)
- Sonar
- Bojfällare
- Taktisk radar

En annan  något märklig detalj i det hela är att Sverige inte valt att köpa den riktiga sjöoperativa versionen av NH90 som benämns NFH (Nato Frigate Helicopter) utan samtliga 18 beställda helikoptrar är av den markoperativa versionen TTH (Tactical Transport helicopter) som sedan efter vissa modifieringar skall bli en sjöoperativ "light" med tilläggsutrustning enligt ovan.

Vad skiljer då NFH mot TTH, och vad är det som Sverige går miste om?

NFH har till skillnad från TTH följande utrustning/kapacitet (ett axplock):
- Link 11
- Förberedd för sjömålsrobot
- Förberedd för ubåtsjakttorped
- Lysraketkastare
- Harpunsystem för landning på fartygsdäck i dåligt väder
- Automatiskt foldingsystem för rotor och sjärtrotor för att enklare kunna hangarera helikoptern
- Landningshjälpmedel för landning på fartyg i dåligt väder/mörker
- m.m.

Man skall vara medveten om att helikoptersystemet kommer att ha en livslängd på över 30 år.
Under den tiden kan det komma att hända mycket inom marinen och förhoppningsvis kommer marinen att förfoga över fler och något större fartyg i framtiden.

Om L10 projektet eller motsvarande fartyg av den storleken kommer att bli verklighet så är jag övertygad om att man kommer att sakna vissa av ovanstående funktioner, framförallt möjligheten att automatiskt fälla rotorblad och stjärtrotor för att snabbt kunna hantera/hangarera helikoptern på fartyg.

Sverige har med andra ord valt en lagom-lösning även vad avser denna helikopter.
Hkp 14 kommer definitivt att fylla större delen av glappet efter trotjänaren hkp 4 vad avser ubåtsjaktförmåga, ytmålsspaningsförmåga och förmågan att verka över hav under längre tid. Man skall dock vara väldigt medveten om att den sjöoperativa versionen inte bdöms vara fullt ut levererad förrän 2020 samt att något vapenpaket till helikoptern i dagsläget inte ens är beställt!

För marinens del så är det dock ändå något olyckligt att det endast blir fem helikoptrar som får sjöoperativ status, samt att man valt att bygga den sjöoperativa versionen på en i grunden markoperativ helikopter i stället för att köpa ett färdigt koncept redo för all typ av sjöoperativ verksamhet inkluderat basering på fartyg.

Trots detta skall vi snart glädjas åt att under 2014 ta leverans av de första (förhoppningsvis gråmålade) hkp 14 till 3.helikopterskvadronen i Ronneby. Frågan är bara var de ska stå? Under en presenning kanske?

(Värt att notera är att Norge beställt totalt 14 st NH90, samtliga i färdig sjöoperativ version NFH)