Visbyprojektet kritiseras hårt

I dag är det Visbyprojektet som är den heta försvarsnyheten i riksmedia.
Projektet kritiseras ovanligt hårt i SVT av både försvarsanalytikern Johan Tunberger och minst lika hårt av folkpartiets försvarstalesman Allan Widman (fp) som vill avbryta hela projektet, eller som Widman uttrycker det. "Projektet borde avbrutits för länge sen"!

Projektet som startade redan 1995 har kantats av många problem, främst rörande integration av vapen och sensorer. Dessförinnan hade prov med försöksfartyget Smyge som sjösattes 1991 legat till grund för smygtekniken i projektet. Det var alltså inte helt oprövad teknik man startade Visbyprojektet med. En stor anledning till att man hamnat där man nu är, d.v.s. stora förseningar och en stor kostnadsökning om runt 20% jämfört med budget, är det faktum att fartyget inte alls var färdigt på ritbordet när byggstarten drog igång. Många ritningsändringar har skett löpande vilket inte alls är till godo för ett projekt som detta. Något som dessutom verkar gått allmänheten och media förbi är att Försvarsmakten dessutom blev av med ett fartyg, det sjätte fartyget som någon gång tidigt 2000-tal förhandlades bort (enligt uppgift av den politiska nivån) av ekonomiska anledningar trots att utrustning (radar, sesorer, m.m.) redan var beställt och levererat till sex fartyg.

I dag är endast två av fartygen  levererade till Försvarsmakten (HMS Helsingborg och HMS Härnösand) och då enbart i den konfiguration som benämnd version 4, vilket var en delleverans som tvingades fram främst för att gjuta olja på vågorna i den politiska debatten runt projektet, samt att kunna börja att använda fartygen i förbandsverksamhet, vilket inte kunde göras så länge FMV stod som ägare. De andra tre fartygen i serien tillhör fortfarande i dag FMV. Värt att notera är att det första fartyget i serien HMS Visby som sjösattes för ganska exakt 12 år sedan (juni 2000) fortfarande inte är levererad. Hon har nyligen genomgått en större översyn (GÖ motsv.) samt uppgradering till det som benämns version 5. Enligt gällande plan ska hon levereras i slutet av innevarande år om resterande integrering löper vidare enligt plan.

Version 5 innebär i korthet att man installerar/integrerar sjömålsrobotsystem (RBS-15 MkII), MASS (motmedelssystem) samt förbereder (endast vissa fartyg) för att kunna ta ombord helikopter. Utöver detta sker en mängd andra modifieringar av varierande dignitet.

I dagens mediadebatt så vill Widman avbryta hela projektet. Denna uppfattning delas dock inte av denna blogg. Projektet är just nu inne i sin slutfas innan första fartyget av ovanstående beskriven version 5 kan börja att rullas ut. Att avbryta projektet här och nu skulle vara förödande för flottan och svensk sjöstridsförmåga. Vi har redan nu två fartyg som kan agera i en lågkonfliktsituation och utnyttjas mycket väl inom ram för uppgiften havsövervakning. För dessa enklare uppgifter kan samtliga fem fartyg användas redan i dag.

Framtiden har trots detta en hel del mycket stora utmaningar, och det är sannolikt dessa utmaningar som Widman är skeptisk inför. Sjömålsroboten är fortfarande ej provskjuten från fartyget, något som förhoppningsvis kommer att ske i närtid. Vad avser undervattensvapen och sensorer så ska detta inte behandlas i detalj på en blogg, men där finns fortfarande utmaningar. Vad avser luftdimensionen så saknar fartyget förmåga att luftförsvara andra enheter i en sammansatt sjöstyrka, nationellt som internationellt på grund av att det saknar lv-robot (ströks av sittande regering). Fartyget har endast en 57mm lv-kanon och får förmåga därefter. Man har med andra ord utmaningar i samtliga tre dimensioner (ASuW, AAW, ASW) framför sig. Utmaningar som kan vara svåra att överblicka samt att kostnaderna för åtgärda dessa delar och få ett fullt ut operativt fartyg som det en gång var tänkt att bli är mycket oklara.

Det är lätt att ryckas med i den positiva rapporteringen från genomförda övningar, likt det senaste deltagandet i Cold Response motsv. och genom denna rapportering tro att fartyget är fullt ut operativt. Övningar av den typen är däremot mycket bra för besättningarna som ska ta emot ett operativt fartyg, det är även bra att provtrycka delsystem i tuff miljö, men fortfarande så saknas viktiga delkomponeneter varav sjömålsrobot, lv-robot och undervattensvapen (Torped 45D som regeringen ännu ej beslutat om att upphandla.)

Vi kan tycka vad vi vill om Visbyprojketet, och det ska vi som skattebetalande svenska medborgare också göra. Med facit i hand så är det en mindre skandal att vi efter snart 20 år inte har ett enda fartyg levererat som kan utföra de uppgifter som var tänkt. Vi har betalat mer pengar för fartygen än vad som var planerat, och vi har fått ett fartyg färre än avsett. Som många kommentarer till tidigare inlägg om Visbykorvetterna hävdat så måste man skilja på projektet Visby, och fartyget Visby. Projektet kan man nog med gott samvete knyckla ihop och skicka till cylinderarkivet. Där har politiker, försvarsindustrin , FMV och FM många slutsatser att dra inför framtida projekt. Vad avser fartyget Visby så har vi efter dessa 20 år faktiskt erhållit fem fartyg som flyter, och som förhoppningsvis kommer att leverera efterfrågad effekt inom de närmsta fem åren, dessutom till en bra nivå.


Slutsatsen är att projektet måste slutföras, i annat fall får vi ett förmågeglapp som kommer att sträcka sig bortom överskådlig tid då ett nytt (annat) system måste anskaffas. Däremot så bör den politiska nivån tillsammans med Försvarsmakten oavsett vilket, snarast börja titta på en uppföljare till visbykorvetterna då dessa redan är 12 år gamla samt att omvärldsläget sannolikt kommer att ställa högre krav på Försvarsmaktens numerär och förmågor, framförallt marina förmågor kopplat till utvecklingen i närområdet. När detta nya projekt skall startas så hoppas vi att detta inte blir en ny teknikdemonstrator, och att man inte försöker sig på att ta tekniksprång och systemintegration som industrin inte reder ut.

Köp då ett färdigt och beprövat koncept!

TV: SVT
Bloggar: Staffan Danielsson (c)