På tisdag klockan 11.00 sammanträder försvarsutskottet. En av punkterna på agendan för sammanträdet är en nya lag rörande beredskapslagring av olja.
Då jag har läst igenom propositionen 2011/12:162 kan jag konstatera att där finns en del märkliga detaljer. För det första så anser jag att det stipulerade kravet på mängd som ska hållas lagrad är väldigt lågt satt.
Enligt förslaget ska Sverige ha ett beredskapslager som motsvarar antingen 90 dagars genomsnittlig daglig nettoimport eller 61 dagars genomsnittlig daglig inhemsk konsumtion av råolja eller petroleumprodukter beroende på vilken mängd som är störst.
Det är inte staten själva som ska stå för beredskapslagret, utan man avser att oljebolagen ska åläggas uppgiften.
Beredskapslagret ska hållas av ekonomiska aktörer somimporterar och förbrukar eller säljer lagringsbränslen i landet.
Det finns heller inget krav på att lagret av olja skall finnas inom landet. Det krävs bara att man ska ha tillstånd för att hålla lagret utanför Sverige.
Lagerhållning inom eller utanför landet får utföras av någon annan än den lagringsskyldige om den som är lagringsskyldig och den som ska utföra lagringen har tillstånd till det. Tillstånd krävs även för att den som är lagringsskyldig ska få hålla egna lager utanför landet.
När det gäller beredskapslagring i största allmänhet så existerar ingen statlig sådan sedan 90-talet.
Beredskapslagring av olja har funnits i Sverige under många år och varit inriktad på beredskap både för s.k. fredskriser och för det civila försvarets behov vid höjd beredskap (krig, krigsfara eller krig utanför Sveriges gränser). Beredskapslager har hållits både av staten och av näringslivet. Under 1990-talet avvecklades den statliga lagringen och lagringsvolymerna drogs ner. År 2002 upphävdes bestämmelserna om särskild krigslagring vid anläggningar som producerar värme och el. Ingen statlig lagring förekommer således längre.
I min enfald så var jag ändå övertygad om att Försvarsmakten i högsta grad var angelägna om att hålla eget beredskapslager, vilket tydligen var en felaktig bedömning. Försvarsmakten som remissinstans i ärendet vill särskilt framhålla att man inte ska omfattas av någon lag som innebär beredskapslagring av olja.
Remissinstansen Försvarsmakten bedömer att den föreslagna lagen
inte omfattar det militära försvarets behov av beredskapslagring och att myndighetens lager därför inte ska innefattas i den allmänna beredskapshållningen. De anser därför att det bör tydliggöras i den föreslagna lagen att Försvarsmakten inte i något fall blir lagringsskyldig.
I slutet av propositionen så finns det ändå en liten ljuspunkt och Försvarsmakten får sig en liten känga med hänsyn till remissvaret.
Det går inte att utesluta att det kan bli aktuellt på nytt att myndigheter deltar i beredskapslagringen. Det bör därför anges i lagen att en statlig förvaltningsmyndighetär lagringsskyldig om regeringen har beslutat att myndigheten ska hålla lager. Med anledning av Försvarsmaktens synpunkt att det i den föreslagna lagen bör tydliggöras att Försvarsmakten inte ska vara lagringsskyldig vill regeringen erinra om att lagringsskyldigheten definieras i 3 kap. den föreslagna lagen.
Efter att ha läst igenom propositionen kan man kallt konstatera att den "strategiska time-outen" fortfarande inte är över för statens del. Framför allt inte när det gäller samhällets krisberedskap och totalförsvaret.
Där finns fortfarande oerhört mycket att jobba med. Återtagandet har på vissa håll inte ens startat.
Se en intressant blogg och fina bilder rörande beredskapslagring av olja här.
En annan artikel finns att läsa här.
Bränsle är ammunition.
SvaraRaderaVad är meningen med att ha en försvarsorganisation om den inte har ammunition?
Tack!
SvaraRaderaBästa hälsningar,
Lars
Det är dags att investera i inhemsk bränsleproduktion av förgasad biomassa och el som räcker till försvarets fredstida drift, blåljusmyndigheterna, livsmedelsproduktion och logistik och givetvis sin egen logistik. Det som behövs är i första hand diesel och flygfotogen och en fördel med syntetiska bränslen är att de blir lagringsdugligare än RME osv från livsmedelsråvara.
SvaraRaderaFör naturkatastrofer, handelskrig, kriser som omfattande valutakollapser och i värsta fall krig måste det finnas lager för att klara krisen eller i alla fall ge en tids respit för samhällets anpassning. Om man utgår från de civila behoven borde förråden vara utspridda på kommunal nivå och räcka till att försörja all reservkraft som finns och borde finnas och bränsleförsörjning av alla fordon som behövs under en kris. Då det är troligt att oljebranschen fortsätter krympa behöver det vartefter även omfatta tankbilar, här kan det vara klokt att samordna med räddningstjänsten som har mobiliserings och problemlösningstänk, personal som kan hantera stora fordon och överskott på åldrande brandmän.
Försvaret behöver ha sina egna bränslelager lika säkrade och helst rörliga på gummihjul som sina andra mobiliseringsresurser för fullt krig. Det som under ett krig överlever av en civil bränsleförsörjningsinfrastruktur blir en bonus, stöldskydd och miljöskydd kan dock kombineras med vapenverkansskydd utan att det kostar så mycket. (Typ vanliga ståltankar på gummiblock i betongtrågsinvallning med pålagda lösa betonglock nedsänkta i marken och kringfyllda med lecakulor vilket ger splitter och stötvågsskydd som gör att det krävs ett vapen per tank för att spräcka dem. )
Med lite tur ger shale-gas boomen och tyvärr även de globala ekonomiska problemen några års respit, under den tiden bör vi bygga mer än Gobigas då dessa investeringar tar tid att genomföra.
I det här läget känns det helt rätt att påminna om att SD faktiskt har lagt ett svar på den propositionen där vi försöker åtgärda en del av brister du kommenterat ovan.
SvaraRaderahttp://lantvarnet.wordpress.com/2012/10/15/en-ny-lag-om-beredskapslagring-av-olja/
Magnus, finns det inte en risk att försvarets bränslelager redan idag är lika säkrade och rörliga som resten av mobiliseringsresurserna - och att det är just det som är problemet?
SvaraRaderaJag vet inte vad det finns för mobiliseringsresurser, hur säkrade de är och hur rörliga de är. Utöver lite pyssel i hemvärnet befinner jag mig utanför det militära systemet och visste jag skulle jag vara tvungen att hålla det hemligt då det är bland den känsligaste information som existerar i försvaret.
SvaraRaderaAtt förmågan behöver hållas hemlig kan leda till att avbrutet underhåll, avbruten förrådspåfyllning, att pensionerad personal inte ersätts med ny och resursers skrotning aldrig märks vilket demonstrerades under neddragningen efter kalla kriget.
Jag hoppas innerligt att det finns något kvar som fungerar och att det nu håller på att bli bättre. I det lilla lokala hoppas jag att de väl invallade och mycket prydliga nya tankarna ovanpå marken på Malmen är till för spillolja eller har nedgrävda hemliga kompisar. Å andra sidan står inte helikoptrarna utspridda i splitterskyddade hangarer så varför bry sig? :-/
Nej, jag har inte heller någon insyn i den hemliga mobiliseringsplaneringen men att Försvarsmakten inte ser något behov av oljelager ger ett intryck av att myndigheten inte prioriterar sådana frågor.
RaderaMagnus, oljelagring är inget man sprider ut på kommunal nivå utan något man först och främst hanterar i de oljedepåer och oljehamnar som normalt sett sköter distributionen av oljeprodukter över hela Sverige. I Sverige så finns ett trettiotal oljehamnar dit oljeprodukter transporteras med produkttankers; mindre tankfartyg avsedda att distribuera raffinerade oljeprodukter. I de runt 40 oljedepåer som finns i Sverige finns ca 4 miljoner m3 oljeprodukter lagrat, och därifrån sköts distributionen av en tankbilsflotta på ca 800 tankbilar med specialutbildade chaufförer. I en krissituation så bör man förstås använda samma fungerande distributionskedja för oljeprodukter. Ditt förslag om kommunala lager och räddningstjänsten som distributör är en papperslösning som inte kan sluta på något annat sätt än fullständigt kaos om man skulle tvingas att använda den.
SvaraRaderaVill man komplettera dessa lager med en strategisk oljereserv så bör man ta till en lösning liknande USAs. Där är oljereserven underställd energimyndigheten och lagrar råolja under jord i närhet till oljeraffinaderierna. Uppkommer en brist på olja så har alltså myndigheterna möjlighet att sälja olja från oljereserven till raffinaderierna. Produktlager måste däremot omsättas hela tiden och hanteras bäst av de kommerciella aktörerna genom krav om lagerhållning.
Det största problemet i dagsläget, skulle en bristsituation uppså, torde vara att det saknas planering för en ransonering och hur olika förbrukare ska prioriteras. En utredning angående ransonering borde omgående startas.
Att ha bränslelager på hjul är totalt orealistiskt. Enbart ett berglager på 120 000 m3 innehåller olja motsvarande mer än 2000 fulla tankbilar med släp. De lager som ingår i USA's oljereserv är ännu större, mellan 1 och 6 miljoner m3 vardera.
Sedan ska man ju komma ihåg att svenska samhället idag ser annorlunda ut än det gjorde på tiden då de svenska beredskaplagerna hade sin storhetstid. Idag så används olja som uppvärmning i enbart en mycket liten skala, och elproduktionen från olja är i stort sett obefintlig. Den oljeanvändning som finns kvar inom energisektorn är huvudsakligen som reservkraft och topplast (exempelvis i fjärrvärmenät). Den lilla användning som finns kvar borde man försöka bli av med i den mån som är rimligt. När det gäller olja så är det transportsektorn som är problemet. Däremot så kanske man borde kräva ett "beredskapslager" för kärnbränsle för att trygga energisektorns behov. Trots allt så är det väldigt enkelt att lagra oanvänt kärnbränsle.
Edis, om man vill ha en beredskap som klarar av många scenarier bör man börja med att bygga den nära slutförbrukaren som behöver bränslet och se till att det finns färdig produkt. Jag visste inte att det finns 800 tankbilar med chaufförer, det enda jag är säker på är att antalet krymper med tiden och firmor byter till att köra gods eller pellets. Den rejäla konkurrensen borde innebära att det vartefter bara finns så få tankbilar som behövs för att försörja det krympande antalet mackar och lantbruk och enstaka oljeeldare, industrier och bränslepåfyllningar och byten i reservaggregat. Om trenden fortsätter kommer det någon gång att finnas för få tankbilar om alla reservaggregat körs i en större region. Idealt skulle bränselförsörjningsavtal med beredskapskrav skrivna av kunderna bekosta en överkapacitet men alla skriver inte sådana, kapaciteten är svår att verifiera och det borde sluta med att staten behöver finansiera en kapacitet som bara behövs när det är kris.
SvaraRaderaEn civilförsvarsorganisation som enbart är till för nödlägen och som övar genom att se över och byta bränslen i t.ex. kommuners egna reservaggregat blir inte så marknadsstörande.
Givetvis är det onödigt att bygga nya depåer där det finns gamla, bränslet måste roteras i depåerna och det kan finnas någon avtalslösning som kan fungera så det kan skötas genom en verifierbar överkapacitet inom befintliga åkerier medan branschen sakta krymper ihop.
Den storskaliga distributionskedjan håller sakta på att krympa ihop och bli mindre och där finns det troligtvis gott om utrymme för utökade stor regionala beredskapslager för färdiga produkter. Precis som du säger är det enklast att höja kraven och kräva att lagren existerar i Sverige året runt men om man inte skall sabba ekonomin för företagen måste en beredskapshöjning regleras långsamt eller subventioneras.
För råolja har utvecklingen vänt genom den ryska oljeexportens efterfrågan av lagringsutrymmen och omlastningsmöjligheter och bergrum och terminaler i södra Sverige har fullt upp. Jag är tveksam till att bygga upp strategiska råoljelager för att kunna fortsätta köra raffinaderier för Svenska behov, i första hand behöver vi beredskapslager av färdiga produkter och på längre sikt behöver vi egen råoljeoberoende bränsleproduktion.
Bränslelager på hjul är det som vårt lilla försvar behöver nu när det mesta av bränsleförsörjningsorganisationen är avvecklad. Det borde behövas hundratals tankbilar för diesel, flygfotogen och tyvärr även lite bensin.
Beredskapslager av kärnbränsle är en bra och genomförbar idé som skulle kunna kombineras med en liten sänkning av effektskatten. Sedan behövs det även smörjoljor, fett, oljefilter, div reservdelar osv. Snart blir listan på sådant som behöver lagerhållas väldigt lång och försörjningsnätet sträcker sig över hela globen vilket är en bra anledning att ha gott om reservkraft, diesel och flygfotogen på flygplatserna och deras stödfunktioner och ett fungerande flygvapen som skyddar den civila trafiken så vi kan få in nödvändiga delar. Mycket av funktionen med ett civilförsvar är att det skall klara av så mycket att samhällets självläkande förmåga inte hindras av enkla problem som brist på el, rent vatten eller tomma kalorier att stoppa i magen.
Fullständig lagerhållning av reservdelar och tillgång till precis alla stödfunktioner är ett krav som man kan hålla på inom försvaret så gott det går.
Att försvarsmakten inte vill inbegripas i någon form av bränslelagring är ganska naturligt. FM har för stora pengar och med stor saneringsmöda gjort sig av med kompetensen och de fysiska förutsättningarna under de senare åren. Att nu komma och be dem om att försöka återuppväcka allt detta är inte trovärdigt.
SvaraRaderaFråga där du tankar, (om det finns någon att prata med över huvud taget), hur man gör för att få upp bränslet ur tankarna vid ett strömavbrott. Någon mackägare kan ha tänkt till själv och någon kan ha kvar den gamla utrustningen (tillhandahållen av FM) men de flesta har ingen möjlighet att distribuera en enda liter vid strömavbrott.
Här har vi redan glömt Gudrun och Per. Vi verkar också ha glömt att det som räddade oss den gången till stor del stod till försäljning på Bråvalla!
Den lagring som nu är aktuell är genom olika företags försorg och lagringsplatsen behöver inte ens finnas inom landet. Lagen är en reaktion på
”EU direktiv 2009/119/EG
av den 14 september 2009
om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter.”
Det räcker med att det vid varje given tidpunkt skall finnas godkända data på skärmen som tillfredställer våra behov!
Jag kan tänka mig att det finns ett och annat utländskt företag verksamt i södra delen av landet som skulle tycka det vore en tacksam uppgift!
Att försöka sig på en import/distribution under krigsliknade betingelser skulle nog barskrapa landet på alla dess militära resurser i form av skydd och eskort till de fordon och fartyg som behövs.
De civila aktörer som lagrar bränsleprodukter gör idag inte detta primärt för att ha ett buffertlager utan för att spekulera. Köp mycket när det är billigt, lagra och sälj när priset gått upp. Jag är dessutom övertygad om att de civila aktörerna på något sätt kommer att glida undan kravet från statsmakterna. Vem skall övervaka och kontrollera?? Energimyndigheten via inskickade data? Jag förmodar att någon form av morot behövs då de flesta företagen inte kan tänkas göra detta av patriotism.
Nygammal ide som kommer minst tjugo år efter sin tid! Alternativet har vi ägnat tjugo år att bygga upp och tjugo år att riva ner till enorma kostnader!
Vi får väl vänta på luftförsvarsutredningen och se vad de säger om flygbränsle 2040.
Det blir också Energimyndigheten som skall stå för planering av distribution och annan beredskapsplanering! Där har vissa länsstyrelser haft avvikande mening då de tidigare har ansvar för en del av planeringen. FM har så vitt jag kan se inte framfört några synpunkter alls, på vare sig tillgång, planering eller distribution.
EUdirektivet har en förförande vackert skriven undertext.
”Detta direktiv fastställer regler för att med hjälp av tillförlitliga
och transparenta mekanismer som bygger på solidaritet mellan
medlemsstaterna, säkerställa en hög nivå av säkerhet när det
gäller oljeförsörjningen i gemenskapen, vidmakthålla minimilager
av råolja och/eller petroleumprodukter samt införa de förfaranden
som är nödvändiga om det uppstår allvarliga brister.”
Så mycket ”plusord” på sex rader!
Slutligen kan jag konstatera att den ökade kapitalbindningen för de lagringsskyldiga av flygfotogen blir cirka 300 miljoner kronor. Detta är dock inget större problem.
Jag har hört denna summa nämnas som en fantastisk, fenomenal, storartad, rekordstor, historisk, och internationellt unik stor satsning på en försvarsmakt i vår närhet!
No big deal?
Suck!
Teaterdirektören.
Räknar man inte kallt med att Norge förser oss med olja om det krisar?
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaUtan diesel och el fungerar inte livsmedelsdistributionen ens av tomma kalorier.
Varje bostadsrättsförening kan åläggas att fylla sin potatiskällare. Genom att årligen omsätta förslagsvis smaklig bintje och King Edward därstädes, så ökar kriståligheten enkelt för en betydande andel av Sveriges stadsbefolkning.
Eller så behöver inte staten lagstifta utan varje ansvarsfull vuxen kan självmant rulla ett eget lager av valfri stapelföda i sin bostad?
Om vi skall börja beredskapslagra mat inom ett återuppbyggt civilförsvar skulle jag föredra att lagra socker som har oändlig hållbarhet, förädlad nödmat som vartefter kan förbrukas genom att skickas till akuta krisområden efter naturkatastrofer och då ingå i biståndsbudgeten och den största volymen blir kolhydrater som potatis, spannmål och ris av sekunda kvalitet och billiga matoljor av låg kvalitet som sedan rötas till biogas, jäses till etanol eller används till biodiesel vilket blir billigt och inte stör den vanliga livsmedelsmarknaden så när som på att det hämmar priskollapser de år då det är bra skördar. Bortfallet av bränslen om vi äter bränsleråvara som används löpande ersätts med lagrad diesel och bensin som har längre hållbarhet än den ätbara råvaran.
RaderaDet blir inte som under kalla kriget då det lagrades kaffe och kakao för att hålla folket på gott humör under en kris och kosten skulle vara komplett för god hälsa utan det blir mat som man hankar sig fram på medan man har det eländigt. Mer än så vågar jag inte hoppas på när det finns så många andra statliga utgifter och jag hoppas att proteiner och guldkant kan ordnas av marknaden under en längre kris. Fanns det mängder med pengar skulle jag ändå prioritera utökad produktion av råvaror för mat och bränslen.
Krav på bostadsrättsföreningar att lagerhålla mat är givetvis ett skämt. Skall man bygga upp sådant på allvar skall man göra det inom den normala livsmedelslogistiken, biobränsleproduktionen och centrala lager för just detta ändamål då det ger lägst driftskostnader. Det är dock helt riktigt att el och bränslen är ännu viktigare för att lagren skall kunna distribueras.
Egen beredskap är ett utmärkt komplement, själv har jag käk hemma så jag kan bjuda kompisarna på några mål mat, blir det kris i samhället är det därmed troligt att jag kan få någon som ser om min lägenhet medan jag drar iväg och försöker hjälpa till.
Gustav Wasa sa...
RaderaFredssamhället är inte längre ett folkhem från vaggan till graven. Om det nu någonsin varit det?
Stora Enso planerar för att efterfrågan på pappersmassa sjunker med fyra till sex procent årligen i Europa. Därmed är halva dess nuvarande marknad borta om tio till tolv år.
Och det är inte lönsamt att flytta en pappersrulle från norra Skandinavien till Indien eller Kina. Därför investerar i Sverige verksam cellulosaindustri i produktionsanläggningar på sina tillväxtmarknader och betalar löner och skatter därstädes. Ett och annat svenskt brukssamhälle kommer att tömmas samt en och annan skattekrona flytta ut ur landet.
Förutom globalisering är privatisering en stark trend. Småföretagare i köpcentra hyr in privata väktare och privatpersoner kan nog framgent förväntas sörja för sin egen livsmedelssäkerhet.
Något återuppståndet offentligt ämbetsverk som beredskapslagrar socker och spannmål åt i Sverige boende är inte att förvänta sig.
Om man inte som enskild individ vill hamstra i sitt eget skafferi, så bör man överväga om man genom nätverksbyggande, ideella föreningar eller den informella sektorn kan trygga tillgång till åtminstone tomma kalorier i kristider.
Därav mitt förslag att åter använda bostadsrättsföreningens potatiskällare till vad den en gång i tiden vara avsedd för.
Magnus, nu kan du ändå inte ha tänkt igenom det du skriver! Varför skulle antalet tankbilar minska så länge det finns en efterfrågan på petroleum och därmed petroleumdistribution? Har du förresten sett en tankbil? Det är inget man kör gods eller pellets med direkt. Man kostar inte på förarutbildning för transport av brandfarliga vätskor för att köra matvaror till ICA heller. Att distributionskedjan för oljeprodukter håller på att krympa ihop är ett påstående som totalt saknar verklighetsförankring. Jag kan bara rekommandera att du skaffar dig en bättre uppfattning om hur petroleumdistribution fungerar i verkligheten. För att lösa ett problem så måste man först förstå problemet.
SvaraRaderaSka man sedan ha ett beredskaplager av sådan storlek att det faktiskt kan hantera ett längre avbrott på oljeimporten så är det inte realistiskt att ha detta som färdiga produkter utan det måste vara i form av råolja som kan försvaras länge till en låg kostnad. Man skulle kunna börja med att använda de bergrum som finns bättre, exempelvis finns tre bergrum vid Preemraff i Lysekil på 2,3 miljoner m3 som bara utnyttjas till en bråkdel av sin kapacitet.
Sedan är "bränslelager på hjul" är inte en lösning på någonting, det är bara bortkastade pengar. En tankbil med släp tar inte mer än 55 kubikmeter petroleum, det är inte ett bränslelager utan en distributionslösning.
Vad sedan dessa "kommuners egna reservaggregat" är för något vet jag inte, dieseldrivna reservaggregat är inget som kommunerna sitter och trycker på. Reservkraftsaggregat finns bara där de behövs som ex. sjukhus, basstationer för mobiltelefoni mm.
Bränslelager på hjul är en möjlig lösning på att nästan hela försvarets bränslelogistik har skrotats. Jag tror det är enklare och bättre att köpa en lastbil per Grip och tungt stridsfordon och mängder av växelflak med bränsletankar än att återuppbygga 100-förråd osv över hela landet som dessutom måste övervakas i fredstid. När det är dags att fylla upp bilarna är en intressant övning i mobiliseringslogistik.
RaderaNär oljan var billig och försvaret rejält stort var avvägningen en annan, nu är bränsle mera likt ammunition än färskvatten.
Kommuner är skyldiga att ha reservkraft för vård och omsorgsboenden och räddningstjänst, vattenverk, avloppsverk och viktiga pumpstationer skall ha reservkraft.
Du bör nog fundera lite på anskaffnings- och underhållskostnader för en lastbil kontra en (1) 100-kubikstank. Hur mycket övervakning kräver en nedgrävd tank jämfört med en lastbil? Hur ska lastbilen förvaras?
RaderaTill sist, var ska det drivmedel som bilarna ska fyllas med komma ifrån?
Jag är benägen att hålla med Edis i den här frågan, drivmedelslagring på fordon är helt enkelt inte realistiskt.
Jag vill minnas att vi förr räknade med att en stridsflygdivision krävde 200 kubik "när kriget kommer". I veckan... Det blir en del lastbilar det.
Poängen är att växelflak och tankbilar är rörliga medan fasta bränsledepåer måste byggas upp över hela landet. I fredstid kan lastbilar och växelflak vaktas på färre platser än det behöver finnas utbyggda och fyllda bränslelager. Växelflak i mängd är inte mycket dyrare än tankar för nedgrävning men lastbilar är givetvis mycket dyrare.
RaderaDrar inte en stridsflygsdivison mer än 200 m3 i veckan? Då är det inte mer än ca 7 tankbilar eller 14 växelflak.
Tyvärr tror jag att det vore ett lyft att ha bränsle tillhands för två veckors full aktivitet.
Lastbilarna fylls upp vid de civila depåerna och jag hoppas det finns några militära kvar. Givetvis måste det finnas tankar nedgrävda vid flottiljer och de få ordinarie fasta krigsbaserna men vi skall väl återigen börja med rörlighet utöver detta precis som för den rörliga bas som kan åka utomlands?
Att ha en stor mängd bränsle på hjul hänger även ihop med min ambition att alla tunga förband borde ha en förmåga att på egna hjul rulla över till Finland.
Ok, så du vill både ha drivmedelslagringen på hjul och samtidigt ha motsvarande mängd i fasta lager - fast de senare ska civila företag stå för? Hur menar du att detta skulle bli billigare och bättre än alternativet med nedgrävda tankar? Hur ska de civila företagen fås att tillhandahålla denna beredskapslagring åt Försvarsmakten? Genom tvingande lagstiftning eller genom att få betalt för det?
RaderaJag misslyckas uppenbarligen förklara vad som är civil och vad som är militär beredskap, jag tar det igen.
RaderaSå här skulle jag önska att det vore:
1. Den privata civila bränsleförsörjningen tvingas genom lagstiftning att ha ett antal månader bränsle i lager räknat på normalförsäljningen till alla kunder. Bränslet skall befinna sig inom landets gränser men inga krav på fortifikatoriskt skydd, utspridning eller lagerhållning för att det går ut andra bränslen under en kris. Etanolproducenter, RME producenter osv kan lagra råvara, färdig produkt eller kontraktera bensin och diesellager.
2. Utspritt över landets yta skall det finnas en eller flera depåer per kommun för civilförsvarsbränsle som räcker till lokal reservkraft och nödbehov under en tid av flera veckor. Rejält inbrottsskydd ger visst fortifikatoriskt skydd men givetvis skall befintliga anläggningar och mackar användas där så är lämpligt, det skall byggas och drivas med lång planeringshorisont och finnas kvar när råoljan och oljebranschen tynar bort. Det finns även ett behov av mer reservkraft. Det behövs även tankbilar för att fylla på reservelverk. Givetvis kan även militära fordon tankas men det är inte huvudsyftet. (Bränsle till stora reservkraftverk och kärnkraftverken hanteras separat med egna lager. )
3. Vi behöver bygga upp egen bränsleproduktion av trä och el som vartefter blir lönsam och ersätter den sinande råoljan. Detta är viktigare än att bygga upp stora lager med oraffinerad råolja. Det här är den dyraste punkten för samhället och den kostar tiotas miljarder men efter ett tag bär den sig själv ekonomiskt.
4. Vårt lilla rörliga militära försvar behöver ha en lika rörlig logistik som kan försörja det under veckor av full aktivitet. Jag föredrar att man börjar med mängder av lastbilar och personal för dem och lär hemvärnet skydda fordonsrörelser före att man börjar med att bygga militära bränsledepåer som är fasta mål och bygger ut hemvärnet för att vakta fasta mål.
5. Försvaret lär även behöva några stora fortifikatoriskt skyddade bränsledepåer för längre beredskapstider eller långa lågintensiva konflikter, jag hoppas det finns bergrum kvar men först behöver det rörliga ordnas.
Om jag har fel och det behövs utspridda fasta depåer utöver specialfallen våra få fasta flyg och marinbaser kan man bygga vidare på den föreslagna civila strukturen.
Alltså vill jag att huvuddelen av investeringarna för trygg bränsleförsörjning går till civil försörjningen och att den militära delen i första hand investerar i rörlighet. De civila investeringarna ger vartefter militär försörjningstrygghet och kan t.ex. garantera att flygvapnet alltid har bränsle till utbildning och incidentberedskap. ( Vid brinnande krig är det kanske lika bra att stänga av bränslefabrikerna och plocka isär dem så det är synligt från satellitspaning i hopp om att de då inte bombas samt armera dem för att spränga dem i luften vid en hotande ockupation då sådana anläggningar borde vara värdefulla krigsmål. )
Jag nöjer mig med att besvara din punkt fyra, eftersom det är inom det området som jag har kunskap.
RaderaDu underskattar behovet av antal fordon som skulle behövas för att ha en seriös drivmedelslagring på hjul. Framför allt så underskattar du nog vad det skulle kosta att anskaffa och _vidmakthålla_ ett sådant fordonsbestånd. Inte minst i form av personalkostnader.
Fasta cisterner är ekonomiskt och praktiskt oslagbara när det gäller att lagra drivmedel av någon större kvantitet. De områden i Sverige där det skulle kunna vara aktuellt med en militär insats torde dessutom vara relativt kända, så det handlar inte om att sprida ut lagringsställen jämt över Sveriges yta utan om att inom vissa områden bygga upp en sådan förmåga (igen...).
Är det någonstans där det verkligen behövs anskaffas fordon (och bygga upp förband som hanterar dessa) är det inom Flygvapnets flygdrivmedelshantering. Men då är det för att sköta distributionen mellan fasta anläggningar och flygplan, inte för att hantera hela krigsbehovet. Har man någonsin sett ett större förband under landsvägmarsch så inser man varför.
Uppgiven, det är intressant att vi i vilket fall har samma uppfattning om vad det är som borde köpas in först, mer fordon osv för att hantera drivmedel.
RaderaOm det sedan är riktigt vet jag inte, jag har ingen aning om hur mycket tankbilar dagens försvar har, jag antar bara att det är utsvultet som vanligt...
Nu menade jag inte att man skulle köpa in drivmedelsfordon först. Till att börja med så måste vi återta förmågan att eventuella fordon har någonstans att hämta drivmedel i de mängder som kommer att krävas. Inte minst om vi återigen ska börja använda oss av fler flygbaser än de som även används i fred.
RaderaDå handlar det om att se till att det finns ett antal hundrakubikstankar på lämpliga platser.
Edis, med färre oljepannor och mackar behövs det färre lastbilar för att köra runt och fylla på. Åkarna går i pension eller ersätter tankbilarna med andra fordon.
SvaraRaderaDet jag önskar är i första hand lokala civilförsvarsförråd som räcker i några veckor efter en "dubbelgudrun". Det är helt riktigt att det är billigare att lagra råolja än att renovera de rivna bergrummen som under kalla kriget lagrade bortåt ett årsbehov av färdiga bränslen. Jag skulle som sagt var hellre ha biobränsleproduktion.
SvaraRadera