7 november 2012

Sjöförsvarsutredning 2020


Med bakgrund av den relativt sett omfattande debatt som förs runt anskaffningen av en ny generation av stridsflygplanet JAS 39 Gripen samt den nyligen beordrade luftförsvarsutredningen, LFU 2040, så borde även frågan om att tillsätta en mostsvarande sjöförsvarsutredning vara högst relevant.  Viktigt i detta är att en SFU, till skillnad från  LFU omfattar en tidsperiod närmare nutid än sci-fi utredningen LFU 2040, en utredning som enbart blir en gissningslek då omvärldsutveckling/behov för den perioden ej går att bedöma.

Marinen har sedan försvarbeslutet 2000 misshandlats å det grövsta, något som kulminrade i samband med försvarsbeslutet 2004. Sedan dess har marinens operativa stridsfartygs- och ubåtsbestånd bestått av 4-5 stridsfartyg och 3-4 ubåtar. utöver detta en handfull minröjningsfartyg och två äldre stödfartyg.

När vi kommer till KA/AMF så har antalet regementen och bataljoner reducerats från 5 regementen till ett enda där knappt en amfibiebataljon nu kan sättas upp. Inom ledningsområdet har antalet sjöbevakningscentraler reducerats från sex till två och när vi kommer till bas och logistik så finns endast en enda stödpunkt (med stora begränsningar) kvar utöver ordinarie baseringar. I Göteborg finns inte en enda  förtöjningsplats inom ytterbevakat område tillräckligt stor för korvetter och ubåtar.

När det gäller frågan om vad vi ska ha marinen till och vilka uppgifter som skall kunna lösas, så handlar det i dagsläget mycket om att man kör på i samma hjulspår som tidigare - men nu med avsevärt mindre resurser. Vägen framåt är med andra ord inte helt tydligt utpekad sett över ett längre tidsperspektiv, även om den försvarspolitiska inriktningen är att ”Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs".


Jag anser därför att en Sjöförsvarsutredning som utreder sjöförsvaret för perioden 2020-2040 (SFU 2020) bör tillsättas omgående och en sådan måste svara på nedanstående frågor.  
  • Analysera den marina utvecklingen i närområdet avseende teknik, taktik och förmågor.
  • Bedöma framtida operativa behov och fastställa mål för sjöförsvaret under perioden.

Inom ramen för ovanstående så bör särskild uppmärksamhet ges till vissa avgörande delar som:
  • Behovsanalys av förmågor inom dimensionerna luft-, uv, samt ytstrid med målsättningar
  • Utreda behov av förbandstyper (ubåt, ytstrid, minkrig och amfbie)
  • Med bakgrund av ovanstående föreslå nödvändig numerär kopplat till uppgifter
  • Utreda anskaffningsbehovet av vapensystem
  • Utreda behov av bas och logistikresurser omfattande marina hamnar/stödfartyg
  • Utreda behovet av marin underhållsorganisation och resurser
  • Analysera behovet av "force protection" i ordinarie basområden
  • Analysera för marinen lämplig lednings- och organisationsstruktur
  • Utreda behov inom ledningsområdet rörande ledningsplatser samt sensorkedjor (radar/sonar).
  • Analysera behovet av marina närvaro på och runt Gotland.
  • Särskilt utreda behovet av luftförsvarsförmåga på marina enheter
  • Särskilt utreda det marina behovet av sjöoperativ helikopter

Ovanstående är med all säkerhet inte heltäckande, men om dessa frågor fick svar så skulle en betydligt tydligare väg för marinen kunna stakas ut vilket i förlängningen skulle kunna tydliggöra behovet av personal, materiel och anslag. Något som Försvarsmakten med marininspektören i spetsen idag verkar ha mycket svårt att nå framgång i mot den politiska nivån.

Att en SFU bör omfatta tiden mellan 2020-2040 är kopplat till att eventuell framtida materiel som om den beställs de närmaste åren kan levereras och vara operativ i tiden strax innan 2020. Därefter kommer den materielen att vara relevant under motsvarande period. Runt år 2040 har nuvarande korvetter och ubåtar tjänat sin livstid varför perioden inte bör sträcka sig längre än så.

Om man är lagd åt det konspiratoriska hållet så kan man nog tyvärr med stor sannolikhet anta att en SFU motsvarande förslaget här ovan aldrig kommer att bli verklighet. Detta då en analys av ovanstående frågor otvetydigt skulle utmynna i ett stort återtagnings- och anskaffningsbehov rörande - allt! Detta rimmar förstås mycket illa med den av moderaterna uttalade linjen där man för Försvarsmaktens del "ser en prolongerad ekonomi" framför sig.

Allan Widman (fp) delar glädjande nog uppfattningen om att en SFU bör sättas upp. 
Hoppet är det sista som överger människan sägs det.

7 kommentarer:

  1. Om vi hade haft en fartygstillverkare som hade samma ägarstruktur som vår flygplanstillverkare och om vi hade kunnat exportera stridsbåtar och fartyg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi exporterar redan stridsbåtar. De finns i Mexiko, Malaysia och Norge, bland annat.

      /Båtchef strb. 90

      Radera
    2. Jo men inte av en tillverkare med samma ägarstruktur som vår flygplanstillverkare - och det ska nog till större och mer komplicerade system för att det ska vara intressant, som t ex Ubåtar

      Varför utvecklar vi inte Ubåtar själva och exporterar

      Och större mer avancerade fartygstyper

      Radera
  2. Beställning finns även på finsk sida. Det vore kanske inte så dumt om första delen sköttes delvis gemensamt av våra tre forskningsinstitut (PVTT, FOI, FFI). Jag skrapar lite på ytan av marin (amf) utveckling hos grannen i mitt senaste inlägg http://t.co/f2j9bFT6.

    SvaraRadera
  3. Jag saknar en punkt om att jämföra våra behov med våra nordiska grannländer och se vad vi kan samarbeta om för att få mer nytta per peng.

    För det absolut grundläggande behovet att kunna behärska vår egen skärgård och närområde borde våra behov vara väldigt lika Finlands.

    För skyddande av handelssjöfart på längre avstånd borde våra behov vara lika Norges och Danmarks.

    Borde vi köpa samma små fartyg och vapensystem som Finland och ha gemensamma underhålls och basresurser?

    Borde vi skippa att bygga ut på västkusten och i stället ha ett samarbete med Norge om skydd av handelssjöfart?

    Behöver vi en självständig kvalificerad flotta som klarar allt? Själv skulle jag gärna ha en nordisk försvarsunion där t.ex. kust och östersjöförsvaret är samma organisation för Sverige och Finland, Sverige står för ubåtarna som även baseras i Norge och Norge och Danmark står för havsförmågan med stora ytfartyg för strid, underhåll och ledning.

    Det ekonomiskt rimligaste skulle kunna vara en mindre återtagning och att ge upp ambitionen att ha en egen flotta så vi t.ex. kan bidra med fyra i stället för två kvalificerade ubåtar och ha ett kustförsvar med många små båtar, sensorer, luftvärn och robotsystem i toppskick och med en god uthållighet inom sina begränsade uppgifter. Tyvärr kan det politiskt rimligaste vara att försöka låtsas som ingenting behöver göras och köpa en stor utflyktsbåt för att visa flagga och delta i någon insats vart tredje år eller så.

    SvaraRadera
  4. En sjöförsvarsutredning (SFU) behöver tillsättas omgående!
    Sveriges sammanlagda kust är längre än Finlands + Tysklands + Danmarks. Det betyder att svenska marinen behöver ha större försvarskapacitet än de finska + tyska + danska motsvarigheterna. Vår nuvarande marin är knappast kapabel att försvara Fårö - den kobbe där svenska politiker har sina sommarvisten.

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera
  5. varför hyllar du Allan Widman? Folkpartiet är ytterst ansvarigt för att värnplikten försvann och att vi idag har ett personalförsörjningssytem som inte fungerar. Widman var med och beslutade om total vansinninga besparingar i materialinköpen som kostade skattebetalarna miljardbelopp utan att ge någon direkt besparing för skattebetalarna, vi har tvärtom fått köpa in ersättningsförmågor för i stort sett samma pengar.
    Widman är en av dem som inte bör få fortsatt förtroende i valet 2014.

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna