28 september 2013

FM materielanskaffning - Del 1 - Inledning



I detta samt efterföljande fem inlägg avser jag att analysera Försvarsmaktens öppna materielplan i detalj. Syftet är att belysa vad materielanslaget egentligen används till och om anskaffningar bidrar till den förmågeökning inom respektive försvarsgren som regeringen konstant hävdar. Inläggen kommer även att belysa fördelningen mellan de olika försvarsgrenarna samt de förändringar avseende planerade materielanskaffningar som har skett i planen jämfört med föregående år.

De olika inläggen kommer att fördelas på följande delar.

Del 1 - Inledning
Del 2 - Armén
Del 3 - Flygvapnet
Del 4 - Marinen
Del 5 - Ledning och Logistik
Del 6 - Sammanfattning

I de kommande inläggen kommer jag särskilt att belysa materielprojekt med uppskattade kostnader överstigande 200 miljoner kronor. Detta av den enkla anledningen att samtliga sådana materielprojekt skall redovisas som särskilda regeringsärenden, vilka i sin tur kräver ett regeringsbeslut innan upphandling får ske. Erfarenhetsmässigt vet vi tyvärr att nuvarande regering ofta har tenderat att skjuta på dessa anskaffningar enligt eget tyckande vilket ofta har inneburit negativa konsekvenser för Försvarsmakten.

Konsekvenserna av dessa "icke beslut" är förutom försenade leveranser, även det faktum att avsatta ekonomiska medel för ett projekt under ett budgetår inte kan nyttjas, och måste därför återlämnas till statskassan. Endast del av det outnyttjade anslaget brukar få behållas inom Försvarsmakten och således flyttas över till nästa budgetår genom ett så kallat anslagssparande. Detta under förutsättning att Försvarsmakten hemställer om detta till regeringen. Det är alltså inte alltid positivt att spara pengar vilket kan tyckas vara något märkligt om man använder sin egen privatekonomi som referens.

Försvarsmaktens totala operativa effekt utgörs mer eller mindre uteslutande av krigsförbandens användbarhet, som i sin tur är beroende av tillgången till rätt materiel i rätt omfattning och till tillräckligt bra kvalité. 


Anslaget för materielanskaffning har under perioden 2008 till 2012 reducerats med ca 1100 miljoner kronor vilket har inneburit att omsättning av föråldrad materiel och vidmakthållande av befintlig materiel har skjutits framåt i tiden för att balansera ekonomin. Detta är orsaken till det vi på försvarsbloggarna brukar omnämnda som "det ofinansierade materielberget". Ett berg som enligt uppgifter uppgår till närmare 50 miljarder kronor.

Den otvivelaktigt största "pengaslukaren" i detta sammanhang är anskaffning av JAS 39E som nu har inarbetats i materielplanen. Anskaffningskostnaden för projektet lär ligga runt 30 miljarder kronor, något som starkt har bidragit till att skjuta många andra delar av materielomsättningen framåt i tiden. Detta beror till stor del på att regeringen inte har finansierat sitt eget beslut om anskaffning, och som av vissa även betraktas som rent industristöd. I vissa fall har JAS 39E till och med trängt undan andra projekt på obestämd tid, något jag avser återkomma till i kommande inlägg. Med detta inte sagt att anskaffning av ett nytt stridsflygplan är fel. Tvärt om, det är enligt alla sakliga bedömningar helt nödvändigt för att inte bli obsolet inom en nära framtid. Problemet är i stället att anskaffningen inte är fullt ut finansierad.

Försvarsmakten menar också att den nu pågående (och nödvändiga) försvarsplaneringen medfört behov av förändringar både avseende kvalitet och kvantitet i syfte att kunna möta de operativa kraven.

I den öppna materielplanen redovisas planerade anskaffningar med ett kostnadsintervall. I mina kommande beräkningar har jag genomgående nyttjat den högre siffran i spannet då alla erfarenheter visar på att försvarsmateriel näst intill alltid överstiger planerade kostnader och sällan eller aldrig blir billigare än vad man förväntat sig. Det blir dessutom lättare att göra jämförelser om man fastställer vilken siffra i spannet beräkningarna skall baseras på.

I materielplanen har Försvarsmakten utöver försvarsgrenarnas specifika materiel även redovisat materilanskaffningar inom ledningsområdet respektive logistikområdet separat. Endast bråkdel av den materielen är enligt min bedömning att betrakta som försvarsmaktsgemensam vilket innebär att av merparten går att härleda till de olika försvarsgrenarna. För att få en mer rättvisande bild av fördelningen mellan försvarsgrenarna avser jag i min analys återföra materielen där den hör hemma. Jag har som exempel svårt att se LTA Mark nyttjas av andra än arméförbanden på samma sätt som Komnät Flygbas mest sannolikt enbart kommer att nyttjas av Flygvapnet.     

Det i särklass mest intressanta jag har kommit fram till i analysen av materielplanen är kopplat till försvarsförmågan. Nuvarande regering hävdar som bekant att alla materielinvesteringar man fattar beslut om ökar försvarsförmågan och paketerar gärna dessa som "stora satsningar". Min analys av planen visar dock på något helt annat. Mer om detta i de kommande inläggen, där nästa kommer att avhandla planerad materiel till arméförbanden.

7 kommentarer:

  1. Ser fram emot detta!

    För övrigt alltid lika intressant att höra hur vår försvarsförmåga "är bättre nu än för 20 år sedan" när man verkar i ett truppslag där 96% av verkanssystemvolymen försvunnit under denna tidsperiod. De system som nu finns kvar har funnits i FM sedan 1962 resp. 1977 och HÅLKORT i papper nyttjas på daglig basis för att kunna koppla ihop desamma.

    SvaraRadera
  2. Synnerligen bra initiativ Skipper! Ser fram emot intressant läsning.

    SvaraRadera
  3. Att kunna visa att förbrukade medel går till att åstadkomma önskvärd förmåga har varit svårt för FM (och FMV) under en längre tid (”att åstadkomma transperens vad avser ekonomin i materielanskaffningen").
    För drygt 10 år sedan fick FM beviljat att anskaffa datorstöd för att bli bättre på detta.
    Detta datorstöd kallas numera för PRIO. Avsikten var att det skulle ersätta i princip alla de gamla datorsystemen FM hade för såväl personal- som materielförsörjning.
    Nu har PRIO ersatt de flesta systemen vad avser personalförsörjningen (med känt resultat), men vad avser materielförsörjningen har det hittills bara ersatt systemet för reservmaterielförsörjningen, DELTA (1 av fler än 20 system).
    Tyvärr är mer än de avsatta medlen förbrukade (avsatta medel var inledningsvis drygt 4 miljarder och nu är sannolikt mer än 5 miljarder förbrukade) och utvecklingen av PRIO har tagit en strategisk timeout.
    Detta är ett belysande exempel på hur bra vi är på materielanskaffning.
    Vi lyckas inte ens hålla de ekonomiska ramarna när vi ska anskaffa datorstöd för att bli bättre på att hålla koll på ekonomin vid materielanskaffningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prisa gud! Då kanske vi kan undvika systemkollapsen i försörjningsspåret om införande 5-6 ställs in. Istället för den mentala härdsmältan det skulle vara att betala miljarder för att ersätta ett verksamhetsanpassat system från 90-talet med ett "standardsystem" från 70-talet...

      Radera
  4. Mer materiel, ja visst! Men vi kanske ska börja ta hand om den materiel vi faktiskt redan har. Mycket av den idag tekniskt avancerade materiel missköts (och förstörs) p g a dålig vård och ledarskap. Tid avsätts inte för vård och tillsyn och detta är ytterst en chefssak att planera in och avdela tid till detta i erforderlig omfattning!
    /Vård 80

    SvaraRadera
  5. Mkt lovvärt initiativ!! Men du kanske skall begrunda att den "nya" uppdaterade mtrl-planen kommer ju om någon månad, det är ju en del som ändras..

    Det kunde kanske även varit på sin plats i inledning att beskriva vad kostnadsintervallet skall inrymma. I.e. att FMV's och andra myndigheters kostnader skall också täckas och att det därmed inte går att jämföra kostnader för ett system hos en annan försvarsmakt rakt av i ett "på hyllan" perspektiv.

    Det finns ju några exempel där "anskaffningskostnaden" skenat och effekten har kunnat ifrågasättas...

    SvaraRadera
  6. Tänk också på att utvecklingen av 39E innebär ett avstannade av 39C/D-utvecklingen, vilket också är där de mesta pengarna kommer att hämtas. Det här innebär att bara vidmakthållande kommer att genomföras i C/D-parken. Det kommer inte att bli någon ny beväpning till Gripenflottan de närmaste 15 åren, allt som finns till 39C/D Ms20 kommer inte att integreras till 39E. Visst, det kommer nog en sjömålsrobot ny men ambitionen i styrda bomber kommer att reduceras.

    Dom internationella operatörerna av 39C/D kommer ganska snart att finna sig stå utan svensk support i uppgraderingarna av sina flygplan. Just nu är det en handfull skrov som om deras behov av utökad förmåga kommer att bli ganska dyrbar. Förmodligen kommer det att löna sig för dessa att köpa 39E...

    J.K Nilsson

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna