18 december 2013

Gästinlägg: Chefer – Ta ansvar och tyck till!


Gårdagens inlägg avhandlade den enorma skillnad som råder mellan verklighet och dikt när det kommer till vårt försvar, något som bekräftades av riksrevisionens rapport. Det var en rejäl sågning av rikets försvarsförmåga och regeringens sätt att hantera Försvarsmakten. I stället för att replikera på detta så spelade försvarsminister Karin Enström ånyo ut genderkortet och krävde fler kvinnor till försvaret.... En uppenbart lyckad avledningsmanöver eftersom TV4 svalde betet utan att ställa en enda fråga om riksrevisionens rapport. Skamligt TV4!

I gårdagens inlägg utlovades också ett gästinlägg som med avstamp i det som nu händer inom Försvarsmakten, och det som inte händer inom försvarspolitiken, som skulle avhandla vad som nu förväntas av våra högre chefer i dessa bistra tider. 

Det är nu hög tid att våra chefer tar bladet från munnen. För att citera en skribent på Försvarsmaktens Kommenterar. "Myndigheten Försvarsmakten har inte något uppdrag att skapa opinion. Men mig veterligen finns det ingenstans uttryckt att en myndighet INTE får skapa opinion". Tänkvärda ord!

En aktiv försvarsdebattör som alltid sa vad han tyckte i alla lägen var sjöofficeren, kommendörkaptenen och jagarchefen Hans von Hofsten vars memoarer får utgöra en talande bild till detta gästinlägg. Hans von Hofsten blev aldrig mer än kommendörkapten, men kunde gå med högt huvud då han inte behövde skämmas för att han inte hade försökt påverka genom debatt. I dag är det betydligt högre till tak i Försvarsmakten än var det var under hans tid. Jag är helt övertygad om att dagens chefer på alla nivåer både kan och bör sticka ut hakan betydligt mer i debatten.

Men mer om detta överlåter jag till Sea Bear att förklara i dagens gästinlägg  
  
/ Skipper



---------------------------

Vad förväntas av den som givits det stora ansvaret att leda och förvalta en organisation eller verksamhet. Den frågan borde alla chefer i Försvarsmakten ställa sig, men i synnerhet de som är utvalda att vara våra främsta företrädare, i min värld förbandschefer och uppåt.

Att bli chef innebär att få ett stort ansvar. Att vara chef kräver så mycket mer, nämligen att ta ett stort ansvar. Jag upplever att de flesta cheferna inom Försvarsmakten är kompetenta och ambitiösa individer med goda värderingar. Men det råder en form av omvänd logik där man fokuserar mer på att innehålla det ansvar man fått, än att ta ansvar för att utveckla och förbättra det man fått ansvar för.

Jag är medveten om att anslagsfinansierad verksamhet har att leva med denna problematik, men detta får inte hindra våra chefer att agera för Försvarsmaktens bästa. I det civila näringslivet krävs av chefer att de levererar lönsamhet, driver sin organisation för en positiv utveckling, gör man inte det är man inte chef särskilt länge. För detta krävs ett stort engagemang och en tro på det man vill åstadkomma. Nu har våra militära chefer inte samma förutsättningar, man har sin anslagspåse att förvalta och det gör man, punkt! Men det som inte skiljer, och som måste krävas av varje chef, är just engagemanget och viljan att utveckla det man ansvarar för. Men då frågar sig vän av ordning, har inte våra militära chefer det?

Jo, fast ofta med ett felaktigt fokus. Man försöker gjuta mod i sin personal genom att hävda att vi inom ”vår” beskärda del gör ett bra jobb och ”vi” levererar trots kärva tider. Om man bara zoomar in lite i verksamheten är det klart man kan hitta något positivt. Man håller god min och försöker hålla organisationen under armarna för att personalen inte ska fly fältet.

Men är detta en chef som tar sitt ansvar? På många sätt säkert, ja. Men enligt min åsikt och på många sätt, nej! Detta är en chef som fått ett ansvar och förvaltar det inom givna ramar. Låt mig gissa att denna chef sannolikt levererar rapporter till högre chef om att läget är kärvt, men kan ändå inte låta bli att spränga in lite superlativer om sin egen organisation. Missnöje uttrycks bara i kretsen av de som man vet känner och tycker likadant. Gentemot högre chefer och de som föder oss med resurser, politikerna, är man lite tveksamt kritisk men samtidigt lite försiktigt inställsam och positiv. Helt enkelt ett riskfritt agerande där man åtminstone inte äventyrar karriären. Jag tror dessvärre att den chef jag beskriver här är ganska vanlig. Man gör inga uppenbara fel, men tar man verkligen hela ansvaret? Om vi inte nöjer oss med ovanstående egenskaper, vad förväntar vi oss då av våra chefer.

Vad innebär det då att ta hela ansvaret?  

Att ta hela ansvaret är givetvis att göra det bästa möjliga av tilldelade medel, vilket jag tror de flesta chefer försöker göra. Men för att leverera ett trovärdigt ledarskap stannar det inte där. Även om man är begränsad att verka inom givna ramar, så måste man tydligt våga framföra sin åsikt utanför dessa givna ramar. Om våra chefer inte gör det kommer vi aldrig kunna vinna opinion eller förståelse för våra verkliga behov. Det är vanligtvis inte cheferna som gör underverk ute i verksamheten, men de skall göra sitt bästa för att skapa förutsättningar för dessa underverk. För att göra det måste de våga ta ton och peka på vilka resurser (ekonomiska och materiella) som krävs, och vilka konsekvenserna blir om man inte får dem. Våga vara ärliga och uppriktiga med att vare sig förmågor, materielsystem eller numerär är så bra som vissa tycks tro, och som våra politiker återkommande hävdar. Den chef som vågar ta klivet upp i ringen och boxas för en framtida Marin kommer vinna stort förtroende. De som inte gör det kan tryggt fortsätta göra karriär, men till vilket pris och med vilket samvete?

Just nu kokar det av åsikter hos Försvarsmaktens personal i allmänhet och hos Marinens personal i synnerhet, och jag har svårt att tro att våra främsta företrädare, de klokaste av dem alla, inte har några åsikter. Jag är övertygad om att det finns ett stort engagemang och en massa åsikter hos våra chefer, men det måste komma ut!

Jag antar att MI, C PROD M och våra förbandschefer inte är tillfreds med den Marin vi har idag, eller den de ser framför sig inom överskådlig framtid. Låt säga att mitt antagande här är helt fel, då tror jag dessvärre att vi snart springer rätt in i en förtroendekris.  Om jag nu har rätt i detta antagande, kliv då fram och visa vad ni tycker och agera för det ni tror på?

Man brukar säga att man står sig själv närmast! Man får tänka så, det är nog en form av överlevnadsinstinkt. Utifrån detta synsätt lever givetvis också våra chefer, och i många avseenden heller inget fel med det. Förr kunde vi kanske vara ”rädda om karriären”, men nu handlar det om så mycket mer. Nu måste vi våga flytta fokus från oss själva.

Det handlar om att rädda Försvarsmakten, vår Marin och indirekt rikets försvarsförmåga!

Jag vänder mig avslutningsvis till dig som är chef OF5 och uppåt med frågan om vad som är viktigast för dig just nu? Är det att ha förtroendet och organisationen bakom dig, och strida för en framtida Marin? Eller knyter du näven i fickan och värnar din egen karriär?

Väl medveten om att responsen till denna fråga sannolikt uteblir eller stannar vid en fåordig och uddlös kommentar, så hoppas jag ändå att det leder till någon form av eftertanke. Jag blir gärna motbevisad här. 

Eller vill du vara den chef som inte kliver fram och som därmed indirekt bidrar till Försvarsmaktens fortsatta förfall!?

//SeaBear


--------------------------

Uppdatering:

Officersförbundets Lars Fresker tar verkligen bladet från munnen och talar klarspråk i dag i en välformulerad artikel med anledning av riksrevisionens rapport. Passande nog tar han upp precis de problem som både gårdagens inlägg avhandlade, och vad dagens gästinlägg tar upp.

Rapporten ger stöd för våra medlemmars dagliga upplevelser av luckor och problem. Dessutom undergräver den på ett trovärdigt sätt den politiska retorik som ständigt försöker dölja verkligheten bakom floskler
Att Försvarsmakten avstår från att undersöka och redovisa politiskt känsliga faktorer är sannolikt en självcensur till följd av att den politiska nivån inte uppskattar myndighetens ärlighet utan tvärtom ser det som illojalt. Flera tjänstemän i Högkvarteret är idag rädda för att leverera negativa budskap som kan leda till ytterligare reaktioner från regeringen

/ Skipper


13 kommentarer:

  1. Jaha....?

    Förlåt en luttrad bygdemajor, men det vill nog till en betydligt starkare medicin för att få reaktion hos chefsskiktet.

    Så länge det inte utkrävs ansvar kommer inget at hända. Det är riskfritt att lisma, framhäva sig själv och att mörka sanningen (vissa kallar det att ljuga...)

    Senast i raden var Brännström som skrev ett handbrev till förbanden med anledning av "ledningssystemsvackan" på markarenan - det skulle inte letas syndabockar utan det var bara att gilla läget och öva reservförfarande....

    Den insatte minns säkert vem som var Försvarsmaktens ledningssystemchef när nuvarande kaos planlades....

    Jo - nämnde Brännström!

    Det hade varit lite klädsamt med ett visst mått av ödmjukhet och erkännande av var syndabock skulle letas - men icke !

    Beter sig generalerna på detta sätt så kommer det att genomsyra hela organisationen, och är det dessutom riskfritt då är vi där vi är idag.

    Inför ett sanktionssystem där det går att utkräva ansvar och möjlighet till degradering är en realitet så kommer det att bli ändring. Vi vurmar ju för allt som kommer från det stora landet i väster, så varför inte ta efter deras modell i detta avseende.

    När första generalen degraderats till övlt då kommer det att börja hända saker - inte förr!

    SvaraRadera
  2. Det är ju märkligt att ni med eklöv, kronor och stjärnor inte kan sticka ut hakan lite oftare och ta fighten där den borde vara. Tack gode gud för att jag är specialist som vågar genomföra något som populärt brukar kallas ledarskap genom föregångsmannaskap, och ta fighten vilken dag som helst i veckan. Det slipper ni med en karriär att tänka på.

    Sgt Swansson

    SvaraRadera
  3. Jag tillhör dem som har haft förmånen att gå "chefsprogrammet". Därmed så har jag kursare som gått långt i karriären. Jag har även erfarenhet från olika ledningsgrupper vid Högkvarteret. Baserat på denna bakgrund så kan jag konstatera att det inte är de skickligaste som precis som jag kunnat gå vidare i karriären. Vi medelmåttor kommer vidare med rätt kontaktnät. När man vet vem som umås med vem på parmiddagar så blir man sällan förvånad över varför någon oväntat fick befattning och befodran. De flesta arbetar (precis som jag) hellre med en god vän eller skyddsling i närheten. Dessa utgör som regel inget hot mot dig eller din karriär, de är medvetna om vem som de har att tacka.
    De som vågat ha åsikter och inte värnat sin egen karriär sorteras bort när det finns möjlighet till befordran.
    Bra exempel på riktigt bra chefer när det gäller är Öv Ulf Henricsson och Bgen Jan-Gunnar Isberg. Bägge har visat ett föredömligt (min åsikt) ledarskap i skarpt läge utomlands. Båda har med sina beslut då riskerat sin personliga bekvämlighet och framtid. Båda har skapat enorm goodwill för Sverige och svenska officerare utomlands. Bägge blev omsprungna av de som i stället satsat på kotteriet på hemmaplan. Jag saknar sådana chefer inom myndigheten.
    Thomas Engevall, du har tidigare haft modet att skriva under eget namn och du följer denna blogg noga. Vänligen kommentera situationen ur perspektivet som Chef Försvarslogistik. Hur stort är materielberget? Vad är mest kritiskt? Hur lång tid skulle det ta att nå ifatt med med det mest kritiska och eftersatta. Hur mycket mer resurser skulle behöva tillföras från regeringen? Alternativt och endast en "fråga". Beskriv din syn på att det krävs regeringsbeslut för att kunna anskaffa materiel som riksdagen redan beslutat om i försvarsbeslut.
    Jan Thörnqvist, våga vara tydlig med att det finns stora brister inom marinen. Det kanske är läge att självmant föreslå att någon det av Marinen skall avvecklas, inte för att det är lämpligt, men för att kvaliteten på det som görs idag blir för dålig när volymerna på personal, ekonomi, övningar och tillgängliga kölar för länge sedan passerat underkritisk nivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thomas Engevall19 december 2013 20:25

      Hej,
      Jag har inte tillträtt än som försvarslogistikchef än, det gör jag den 1/1, och jag kommer gärna tillbaka med min syn på de frågor du har enligt ovan (och andra också) men det tänker jag göra först när jag blivit varm i kläderna och fått en klarare bild över hela "materiel- och logistikläget" än den jag har för närvarande. Realistiskt sett i april/maj.
      På några av dina frågor har ju Försvarsmakten egentligen redan svarat i officiella skrivelser till regeringen. Vad gäller merbehov relativt materielanslaget under den kommande 10-årsperioden så har ju FM angivit merbehoven till ca 30 miljarder, dvs i snitt 3 miljarder per år(http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/02/underlag-om-langsiktig-ekonomi-inlamnat/). Det är en försvarlig summa pengar.
      Oaktat senare svar i frågan har jag i min roll som ordförande i KÖMS på årets högtidssammanträde som hölls den 15/11 och som hade ÖB som hedersgäst, berört frågan om förutsättningar vad gäller ekonomi och kompetens för marin utveckling och vad jag anser behöver göras, egentligen oaktat vilken ekonomisk ram som i slutändan kommer att kunna avdelas till de marina stridskrafternas fortsatta utveckling och vidmakthållande. Det kommer i dagarna att återfinnas i Tidskrift i Sjöväsendet nummer 5/2013 där även ÖB tal finns med. När det gäller mitt anförande har jag tidigare idag skickat en utgåva till "Skipper" som ett delsvar på "Seabears" upprop från min horisont.

      Med vänlig hälsning//Thomas Engevall

      Radera
    2. Bra och lyhört, amiral. Ser fram emot detta. Jag tror att mycket av den frustration personal på förband upplever är att man läser Perspektivstudie, konsekvensredovisningar från FM och annat utan att det blir ett spår av detta i politisk vilja och uttalanden. Så är det åtminstone i mitt fall. Det är således en överförd ledarskapsproblematik som försvarsmaktsledningen ärver från politisk nivå. Som beskrivs i annan kommentar är vi ju lojala mot att diskussionen upphör när beslut fattas, samt ödmjuka inför att vi inte har hela bilden (det har ju ingen...). Tror dock att en mer tillspetsad retorik och ännu större öppenhet (incidenter mm) kunde driva upp försvarsfrågor högre på agendan i den offentliga debatten. /David Lindberg

      Radera
  4. Bra skrivit! Mitt i prick.
    Men! Det finns kanske en djup rotad förklaring till de beteende som uppvisas av alla chefer (äldre i alla fall) att följa givna order. Att acceptera vad högre chefer säger med den föreställningen att man inte har alla ingångsvärden i frågan.
    Detta är den gamla skolan då order är order och så måste det vara och förbli. FM ska ju förbereda sig att kunna agera i en krigssituation då normal regler och förhållande är satta ur spel.
    Problemet är att det som nu sitter i ryggmärgen hos många högre officerare förhindrar den utveckling som behövs inom FM här och nu, att se till så vi utvecklas under fredstid och har förmågan att försvara hela Sverige till land sjö o luft.
    PS: till politiker: Gottland tillhör Sverige än så länge.DS.

    SvaraRadera
  5. -I år har vi övat mer än någonsin! sa regementschefen vid julavslutningen.

    //Officer med 6 ÖD i befattning under det gångna året

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm.....Låter som att förbandet råkat ut för en kraftfull Moderat satsning på övningsverksamheten.
      Tyvärr blir nog satsningen ännu större nästa år!

      Du får nog söka en befattning närmare förbandsledningen, där tycks man uppleva att man övar betydligt oftare;-)

      Teaterdirektören.

      P.S. Ett alternativ kanske vore att vänta med glöggen till efter talen:--)

      Radera
  6. Jag har efterlyst det förr - en ny "Marinplan 60", en tydlig kurs mot framtiden, hur marinen skall jobba, hur marinen skall verka och med vilken typ av materiel och i vilka roller. När man läste pedagoik på MHS, MOHS, Sjökrigsskolan talades alltid om en målbild - har generaler och amiraler glömt detta. Doktrindokument och käcka filmer i all ära men en tydlig vitbok om hur marinen skall verka, nu och 30år framåt. Så allt från yngste båtsman till mest slipade politiker vet vart vi ska. För marinen går detta att skriva universellt och långsiktigt för våra uppgifter har inte skiljt sig särskilt mycket åt sedan stormaktens fall 1721.

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet! Tänkvärt även för oss på lägre nivåer. Att stå upp för sin personal och sin verksamhet och att tala klarspråk om vad som krävs är nödvändigt för både förtroende och utveckling. /C

    SvaraRadera
  8. Intressant.

    "Jag vänder mig avslutningsvis till dig som är chef OF5 och uppåt med frågan om vad som är viktigast för dig just nu? Är det att ha förtroendet och organisationen bakom dig, och strida för en framtida Marin? Eller knyter du näven i fickan och värnar din egen karriär?" Seabear.

    "Flera tjänstemän i Högkvarteret är idag rädda för att leverera negativa budskap som kan leda till ytterligare reaktioner från regeringen" Lars Fresker.

    Samtidigt kommenterar Jan Salestrand resultatet av senaste FMVind i officerstidningen med
    "vi måste bli bättre på att lyfta fram att vi faktiskt gör väldigt bra saker"


    Samma planet, men i helt olika världar...

    SvaraRadera
  9. Det är aldrig det övre eller undre lagret som får saker att hända.

    Det är de som sitter i mitten och ser både uppåt och neråt.

    Vad de idag behöver göra enligt min bedömning, är att likt Oath keepers i USA fundera ut vad som krävs och genomföra detta "no matter what".
    Helst i det tysta. Förbereda under radarn för eventualiteter.

    För de övre lagren vaktar sina stolar och de undre lagren har oftast inte erfarenheten i alla lägen, och av alla nivåer i organisationen.

    Föregå med exempel och visa var skåpet skall stå. Lär ut att tänka själva för detta krävs.

    SvaraRadera
  10. SeaBear,

    Mycket bra skrivet.
    Du fångar bevekelsegrunden väl:
    "Det handlar om att rädda Försvarsmakten, vår Marin och indirekt rikets försvarsförmåga! "

    Slutligen

    Jag vill passa på att tacka Skipper för ett fantastiskt uppoffrande arbete med försvarsupplysning till den intresserade allmänheten, försvarsmaktens anställda, massmedia och politiker.
    Du gör precis som wisemans försvarsnytta med din blogg och sakta men säkert tar försvarspolitiken från dikt till verkligheten.
    Jag är mycket glad att luppen nu har satts på försvarsmaktsledningen och officerare med ansvar för rikets försvar att kliva fram och bli proaktiva något jag under flera år drivit mailvägen främst och flera gånger på denna bloggs kommentar fält.

    Med förenade krafter skall vi förmå försvarsmakten och Sveriges riksdag att påbörja återtagning av svensk förmåga att åter kunna uthålligt försvara våra medborgare och vårt land.

    Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna