 |
| Foto: Försvarsmakten |
Marinen har tagit fram en folder för att informera om Marinen och marinens utveckling. Den ständigt aktiva och återkommande gästskribenten Boatswain har analyserat innehållet och kommenterat. Generellt sett är alla grepp som kan bidra till att allmänheten och i synnerhet politiker blir mer allmänbildade och informerade runt försvarsfrågan.
Extra glädjande är att man på folderns framsida använder begreppet MARINEN och marinens heraldiska vapen istället för enbart Försvarsmakten. Att återinföra försvarsgrenschefer är nästa steg i rätt riktning, men det är ett helt annat ämne.
/ Skipper
-------------------------------------
Inledningsvis presenteras Marina förutsättningar där det redogörs för hur sårbart samhället är för störningar i det sjöburna varuflödet, militärgeografiska förutsättningar, klimatförändringar och förändrade flöden av naturtillgångar. Kortfattat och en bra beskrivning för de icke insatta. Det enda jag saknar är Rysslands rejäla upprustning som är en viktig faktor att beakta om man ska beskriva marina förutsättningar då de övar mer under-,på- och över havsytan än tidigare. Till detta hör även en ökad numerär, mer offensivt övningsmönster och förhållningssätt till omvärlden. Förvisso antyds det mellan raderna att ”andra ökar sin militära förmåga” och att det sker en ”okoordinerad minskning av de militära resurserna” inom EU. Som läget är nu gäller det att vara tydlig med budskapet!
Därefter redogörs det i punktform för Marinens uppgifter och jag väljer att kommentera dem punkt för punkt.
Marinen ska:
• I första hand verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs.
Så långt allt väl men vad händer om de två Visbykorvetterna och HMS Carlskrona skulle ianspråktagas för en eventuell ME04? Då minskar vår redan anorektiska flotta av ytattackfartyg med minst 1/3 under knappt ett år. Här sitter inte MI på beslutet men har att hantera konsekvenserna av det.
• Verka förebyggande, konfliktdämpande och stabiliserande.
Kräver närvaro till sjöss. Som den ekonomiska situationen ser ut vad beträffar förbandsmedel kommande år blir det sämre med den varan.
• Kunna möta en kvalificerad motståndare i alla konfliktnivåer och under lång tid.
Här tycker jag att MI tar i lite väl mycket. ÖB har redan deklarerat att Försvarsmakten kan försvara en del av Sverige, under begränsad tid förutsatt att det tillförs medel för att kunna intaga IO14. Att då drömma om att Marinen ska kunna stå emot ”under lång tid” förblir något av en rosa dröm.
• Samverka med övriga stridskrafter, länder, myndigheter och organisationer.
Här tar samverkan med flygstridskrafter steg åt rätt håll varje år och vad beträffar samverkan med andra länder är Sverige bäst i icke Nato-klassen. När det gäller samverkan med andra myndigheter och organisationer är jag mer tveksam. Vi ska inte samverka för samverkans skull och som det ser ut just nu måste vi fokusera på den väpnade striden.
• Till största del utgöras av stående förband.
Det gör fartygsförbanden till största del redan nu. Problemet är oförutsedda avgångar bland våra sjömän och bemanningsuppdrag som måste lösas ”inom ram” på divisionerna. Här behövs extra rader för att hantera bemanningsuppdrag, sjukdom ,vidareutbildning m.m.
Jag håller helt med MI om hans fem punkter som Marinen ska kunna och göra.
Dock saknas resurserna för detta och det rår inte ens en amiral på. Här måste det till en politisk vilja och mer ekonomiska medel. Stycket ska nog istället ses som ett uttryck för MI:s vilja.
Vidare belyses de tre Marina operativa koncept (Sjöövervakning, Sjöfartsskydd och Kustförsvarsoperation) som utarbetats och de kräver ingen ytterligare kommentar.
När det gäller det fjärde stycket – Prioriteringar (sex till antalet) så genomsyrar de ganska väl den politiska viljan; nationellt och internationellt, TI, samverkan och nordiskt samarbete. Som tagits upp av undertecknad tidigare så måste det börja avgränsas och prioriteras avseende vilka försvarssamarbeten vi ska deltaga i. Även här fungerar det inte att vara med överallt. Att prioritera innebär att välja bort och där har nog den politiska nivån lite att lära, då skulle MI också ha möjligheten att säga vad som är viktigast.
Slutligen redogör Marininspektören för de Marina utvecklingsbehoven och det är först där som vi har diametralt skilda åsikter. I foldern står det att ”dimensionerande krav är att nästa generations stridsfartyg (NGS) ska kunna ha medeltung helikopter ombord, en god uthållighet och en utökad ledningsförmåga”. Det är omöjligt att inte tolka detta som att NGS ska kunna husera Hkp 14 och därmed bli större än nuvarande Visbykorvetter. Jag anser inte att det är rätt väg att gå mot färre och större kölar. Vi behöver mer eldkraft, större möjlighet till såväl kraftsamling som spridning och mindre sårbarhet. Det talar starkt för fler men mindre fartyg förutsatt prolongerad ekonomi.
Sammanfattningsvis och trots de på sina håll negativa formuleringarna ovan - bra MI!
Tydligt och rakt. Tyvärr framstår det mer som amiral Thörnqvists vilja/önskan än vad som i nuläget är en realistisk syn på marin utveckling men oaktat detta så behöver vi någon som tar på sig ledartröjan, går främst och visar vilken kurs vi ska sätta i den försvarspolitiska stormen.
Nu är det upp till MI och oss andra att spotta på den politiska stenen tills den blir dyngsur. Envar får dra sitt strå till stacken och informera allmänheten om vikten av en säker sjöfart. Först då kan Marinens utveckling bli som den beskrivs i foldern.
/Boatswain
Håller med dig Skipper. För ett ytstridsfartyg med en organisk HKP 14 inkl. däckshangar så krävs väl ett tonnage på 2.000 ton minst? Då lär det inte bli mycket över i övrigt om två sådana fartyg ska byggas. Varför anser MI det är så viktigt att helikoptern är baserad ombord? Det är väl tvärt emot det som sagts att man ska satsa på försvaret av Sverige i första hand? Med två helikoptrar för ombordbasering plus två i reserv så blir det en över för landbaserad ubåtsjakt om antalet sjöoperativa HKP 14 blir fem som anvisats. Ekvationen går liksom inte ihop.
SvaraRadera2ooo ton minst......
SvaraRaderaSUCK!
Jag ser att halvtidsmodifieringen av HMS Jägaren inte blir någon liten ombyggnad!
Kan man tänka sig en katamaranvariant tillsammans med någon annan gammal trotjänare?
Okordinerad minskning av militära resurser är i vår del av EU att betrakta som fritt fall utan mottagare.
"- Kunna möta en kvalificerad motståndare i alla konfliktnivåer och under lång tid."
Med denna skrivning faller hela trovärdigheten för Mi. Han kan inte mena vad han skriver. Då uppstår frågan varför han skriver detta, för vem och vad han vill uppnå.
Skrivningen får väl läggas i facket för naiva önskedrömmar och det är oroande!
Skulle vara roligt och väldigt allmänbildande för många om han hade skrivit ut vilka resurser som Marinen (läs kostnader) skulle behöva för att tillgodose detta krav!
Att balansera på slak lina är en svår konst. När några dessutom står och rycker i den blir det ännu svårare! Här tycker jag Mi misslyckas totalt.
Slutligen kan jag undra varför frågan om Rysslands upprustning och ändrade övningsbeteende är så svår att ta upp för en som i sitt yrke måste ta hänsyn till den i princip varenda dag?
Teaterdirektören.
Jag tror det hela handlar om lojalitet och att vara så politisk korrekt som tjänsten kräver. I sammanhanget är ju inte är MI själv som sitter och filar på ett dokument som detta, utan att det sitter handläggare som faktiskt tror på det man skriver. Självklart är det MI som slutligen fastställer texten.
RaderaJag håller helt med dig rörande kostnadsredovisning. Utan att samtidigt redovisa vilka ekonomiska tillskott som krävs för att uppnå uttalade förmågor så blir det svårt för politiker att förstå, samtidigt som det finns en risk att allmänheten uppfattar att vi har dessa förmågor redan i dag.
Jag avundas inte Marininspektören, och jag skulle verkligen inte vilja ha hans jobb just nu. Å ena sidan måste man kämpa för Marinens existens i både politisk och intern motvind. Å andra sidan får man inte bråka för mycket med risk för att då bli utbytt. En balansgång som är tveksamt om någon annan skulle kunna göra bättre.
Min önskan är dock att MI blir ännu bättre på att tydligt konsekvensbeskriva bristerna och problemen (ej utmaningar) avseende ekonomi, personal och materiel.
Innehållet i Marinens nya idéfolder liknar i sina beskrivande delar innehållet i artikeln "Därför behövs en Marin" som publicerats i Tidskrift i Sjöväsendet nr 4/2013 (Swedlund/Hägg/Hagman, SHH) samt på denna blogg, men är mer politiskt korrekt förstås.
SvaraRaderaVägen framåt för Marinen med nuvarande försvarsram och påsfördelning mellan försvarsgrenarna blir garanterat en fortsatt Golgatavandring. Vad SHH föreslår är att ett nytt strategiskt försvarskoncept måste till. Strävan efter ett allsidigt sammansatt försvar, trots otillräckliga resurser, kommer nämligen obönhörligt att resultera i ett allsidigt otillräckligt försvar. Försvarsmakten har i ett halvsekel hukat och osthyvlat i hopp om en förståndigare försvarspolitik. En sådan har inte infunnit sig, oavsett regeringsfärg. Om nuvarande tvångsläge fortsätter väntar bara en allmän systemkollaps.
Varför i hela fridens namn tassar så många runt denna heta gröt?
Givet en prolongerad försvarsekonomi föreslår SHH en kraftig förskjutning mot ett strategiskt skalförsvarskoncept, som åtminstone har möjligheten att ge en hygglig tröskeleffekt och att kunna stinga där det gör mest ont.
Försvarsdebattörer, diskutera hellre för- och nackdelar med sådan strategisk omavvägning, än huruvida t ex nästa generation ytfartyg kan/bör bära tung helikopter eller inte. Det senare faller säkert på plats när strategin är fastlagd.
Problemet är väl att det som beskrivs i foldern ej går att uppnå med nuvarande ekonomi och miniatyrmarin. Det har bl.a. ÖB varit mkt tydlig med, dock helt utan politisk gehör.
RaderaMindre men fler fartyg kan ge större effekt för pengarna om vi bara talar om kustförsvar, men skulle ge liten eller ingen förmåga till sjöfartsskydd; beroende på hur man definierar mindre fartyg.
SvaraRaderaOm du menar en vidareutvecklad Visbyklass så kan jag hålla med om avvägningen, men inte ifall du menar en Kustkorvett Ny eller Robotbåt Ny.
Jag har svårt att se hur det skulle gå att lösa uppgiften sjöfartsskydd på något vettigt sätt med mindre fartyg än 2 500 - 3 000 ton, men i en prolongerad ekonomi är Visby med luftvärnsrobot bättre än ingenting.
Skribenten får svara för sig själv. Personligen har jag under flera år försökt påtala vikten av att - i första hand - öka numerären av fartyg, oavsett stora eller små. Matematiken är rätt enkel, ett sort fartyg på 3000 ton kostar ofantligt mycket mer än en ytattackkorvett med ubåtsjaktförmåga. Läs korvett typ sto/gbg.
RaderaFörst måste vi alltså åtgärda den låga numerären, och det snabbt. När vi har löst detta så kan vi börja fundera på fartyg av större storlek för att ytterligare bygga upp förmågan. Men att göra tvärtom skulle innebära ett sånt litet tillskott avseende numerär att det varken för till eller från.
Oaktat vilken väg som väljs kommer det att kräva antingen:
1. En kraftfullt utökad ekonomi.
2. En avveckling av djupförsvaret till förmån för skalförsvar (stridsflyg, ytattack, ubåt och luftvärn) med stöd av HV-förband.
Men skulle det inte vara både bättre och snabbare att förlänga Visbyklassen till sju eller åtta enheter än att påbörja utvecklingen av en ny kustkorvett?
RaderaVäljer att inte fördjupa mig i den diskussionen av sekretesskäl. Men det kan finnas anledning att överväga ngt enklare koncept som inte kräver teknikutveckling.
RaderaJag vill hävda att den lätta ytattackens tid är över oavsett ifall man köper från hyllan eller nyutvecklar. Med de räckvidder som moderna sjömålsrobotar har kan den uppgiften i ett kustförsvarsscenario lösas både bättre och billigare med nya kustrobotbatterier.
RaderaDet dessa behöver är måldata och de ytstridsfartyg som ska kunna vara med att samla in dessa måldata behöver ha mycket goda smygegenskaper och passiva sensorer samt bra motmedel och luftvärn ifall det inte hjälper eller går att smyga.
@Forsno 10:40 & 11:05
RaderaPrecis som Skipper säger så är numerären problemet. Jag har inte av princip något emot större fartyg men att införskaffa större fartyg, med nuvarande ekonomi/personalramar kommer oundvikligen resultera i minskad numerär. Att minska från dagens extremt låga volym är inte möjligt, vi har redan passerat skamgränsen.
Mindre fartyg än fregatt kan lösa uppgiften sjöfartsskydd men om du avser detta inom ramen för en väpnad konflikt mellan Sverige och en annan nation (dvs. behov av t.ex. lv-rb) så kommer sannolikt de få svenska fartygen att prioriteras till andra uppgifter.
Om valet står mellan att utveckla en ny korvettklass eller köpa befintliga typ Visby är valet enkelt. Hellre 2-3 typ Visby (inkl. lv-rb till samtliga) än 1-2 nyutvecklade korvetter. Styckepriset och leveranstiden för några fler Visbykorvetter borde bli avsevärt lägre än för nuvarande 5 st. Detta förutsätter givetvis att man inte går i fällan och vill fylla på med nya funktioner och system (bortsett från lv-rb) vilket kanske är svårt när det trots allt handlar om "nyanskaffning".
Vad flottan behöver nu är arbetsro och möjlighet att öva upp en god förmåga till nationell väpnad strid. Detta kräver bättre personella förutsättningar (fler rader och större förmåga att behålla kompetent personal) och en ekonomi som medger kvalificerade övningar.
/Boatswain
Diskussionen är den som det alltid har varit sedan Chapmans dagar - stora eller små fartyg, fästningsflotta, flotta i vardande och kustförsvar. Svaret på frågan har alltid verkligheten gett - både och.
SvaraRaderaSom nation beroende av handel kan vi inte snöa in på gamla kustfrsvarstanken och att exempelvis ubåtshotet (pirathotet osv) avhjälps med "andra medel" än militära. Ur en strikt kustförsvarssynpunkt kan vara idé att fördela de stora fartygens eldkraft på mindre och FLER enheter. Men detta är en föga bra lösning för att lösa sjöfartsskyddet, då krävs uthållighet i fartyg och besättning, andra vapen osv.
En flotta kräver balans - eskortenheter måste arbeta under slagfartygensbeskydd (flotta i vardande/ fleet in being). Med det vill jag säga att vi väldigt lätt i ekonomiska förbistringstider lätt snöar in på det ena eller det andra. Vad är slagflottan i Sverige fd. E1 och ubåtar? Då kanske flottan skall satsa på lite större enheter som kan möjliggöra deras arbete tex kvalificerad ubåtsjakt och luftförsvar och prioritera ner ytstriden...?
Tex så finns många nya hotbilder mot minre enheter - exempelvis helikoptrar med kvalificerade sjömålsrobotar som utanför det korträckviddiga luftförsvaret slår hårt och skonigslöst mot allt under 75m, tex brittiska Lynx med seaskua operationer vid Falklandsöarna eller i Persiska viken.
Marinen behöver en ny H:son Ericson, någon som klart och tydligt kan föra fram det marina budskapet, både allmängiltigt till allmänheten och till politikerna och inom Högkvarteret. Vi behöver en ny "Marinplan 60" där båda benen finns med sjöfartskydd och kustförsvar!
//Holmamiralen
Du har många poänger, MEN vi har en realpolitik att förhålla oss till och då hjälper det föga att drömma våta drömmar om både och. Även om våra oansvariga politiker skulle skjuta till en avsevärd summa så skulle det inte vara möjligt att genomföra en bråkdel av det du och andra skriver om.
RaderaMinns nu att samtliga marina fartygsprojekt helt har strukits ur materielplanen. Nu finns noll och inget kvar.
Om någon tar sitt förnuft till fånga och dedikerad pengar till nya fartyg så måste det primära vara att utöka vår beklämmande låga numerär. Då är stort och således dyrt fel väg att gå.
Ja, Skipper du har helt rätt. Exempelvis Marinplan 60 kom ur ett liknande läge då Flygvapnet tillsammans med hären kuppat till sig 1/3 av det Marina anslaget i försvarsbudgeten.
SvaraRaderaVaddå göra skapa ekonomiska utrymmet för fler fartyg ur ett realpolitiskt perspektiv för ?
-Mindre/ flexiblare besättningar. Där kan vi lära av Finland som på på deras senaste korvetter har 27man jämfört med Visbys 40+, och på den äldre Rauma har 23 när en Gbg korvett har 40. dvs 5st Visby + 2st GBG =7x10= 70man, 6st bevb á 8man =6x8= 48man = 118man att fördela ut på nya fartyg. Det skulle i princip innebära att vi kan köpa ytterligare 4st Hamina korvetter inom nuvarande personalram, utöver korvettplanen om 7 fartyg.
En Hamina kostar ca 600milj sek (halva priset av en Visby....)
- Pengar till detta då? Jag tror man kan spara, inte på det sätt som regeringen vill genom att göra om och säga upp folk i org 18. Det är att skjuta sig i foten... Framförallt måste personalförsörjningen till varje försvarsgren skräddarsys för deras behov. Behöver armén massor av GSS/K? Kan man ha värnpliktiga där eller reservister (GSS/T)? Kan man ha värnpliktiga besättningar på vissa fartyg och fartyg i beredskap med anställda? Man kan se över avtalen, tex båtsmännens ibland generösa ersättningar (men dock krävs nog rekrytering av andra grupper, och då måste FM värdegrund och ledarskap förändras en hel del.)
- Dessutom blir det billigare med nya fartyg då deras driftkostnader är lägre. Man kanske till och med skulle överväga att komplettera med ytterligare 2st Hamina för att ersätta Gle/ Svl så man har en helt modern eskader.
Då skulle vi iaf ha en flotta av 11st moderna ytstridsfartyg, nästan en fördubbling.av idag. Tyvärr så begränsas vi då till Östersjön och förlorar hållbart sjöfartsskydd. Men "Steel is cheap and air is free" som man sa när slagskepp kapprustades på 10-taletr, så varför inte bygga skrov om 90-100m i ett billigt land och sedan stoppa in samma system som på en Visby eller Hamina. Då kan vi vinna uthållighet och ännu mer utvecklingsflexibilitet samtidigt som vi spar dyra utvecklingskostnader
Då återstår lagfartygsfrågan att lösa....där har jag ingen lika bra plan....
//Holmamiralen
IMHO: Hamina är ett välbestyckat attackfartyg med låg RCS men inte mycket mer. Trångt och få operatörsplatser och en bedrövlig uthållighet och räckvidd. Ska våra ytstridsfartyg kunna utföra eskort, ubåtsjakt utomskärs och veckolång sjöbevakning så behöver vi nåt annat.
RaderaMin "Quick fix" vore att köpa.dom 9 Danska Flyvefisken, det skulle snabbt ge oss fler kölar och deras modularitet gör att vi kunde ta dom i bruk med en minimal besättning/beväpning och ändå ha möjlighet att uppbeväpna dom utan dyra ombyggnader i framtiden. Tänk 2 nya Patrullbåtsdivisioner och det nionde fartyget som PTK för utvecklning/prov med nya vapensystem.
RaderaMitt andra förslag vore inköp av två st Damen OPV, 1400 eller 1800. Dom skulle kunna användas i internationella insatser för en billigare peng än att skicka våra dyra korvetter runt halva jordklotet. Hemma kunde dom användas för:
- övervakning
- skolfartyg
- lagfartyg
I ett skymningsläge även för eskort och minering.
Fler fördelar är att dom är billiga i anskaffning , liten besättning men har förläggning för upp till 24 man mer och möjlighet att ta ombord 1-2 containrar. // Rune
Det är inte bara i antalet skrov som det är viktigt med kvantitet. En fartygsbesättning behöver vara relativt stor för att kunna hantera både den inre och den yttre striden. Att minska besättningen på en svensk korvett skulle innebära att man likt Försvarsmakten i stort får välja antingen eller.
RaderaMed dagens besättningsstorlek har korvetterna möjlighet att strida samtidigt som de brinner, tar in vatten eller har skadefall. Skulle man ta ett tiotal personer ur besättningen innebär det att fartyget förmåga att verka i princip försvinner när någon form av inre strid skulle äga rum, för att inte tala om någon befattningshavare skadas och dennes "dublett" har rationaliserats bort.
Jag vet inte riktigt vad du menar med båtsmännen generösa ersättningar, men personligen tycker jag inte att sjödygnstilläggen är speciellt generösa jämfört med de uppoffringar de innebär.
Bättre då med obestyckade fartyg med låg RCS, men med förmåga att servera oxfilé tio dagar i rad?
Radera@Sailor. Kan en lösning vara att ha ett antal befattningar ombord som bemannas av reservanställda? //Rune
Radera0Min åsikt är att i alla operationer hemma, utom möjligen ubåtsjakt, kostar den där hangaren mer än den smakar i det läge Marinen befinner sig idag och lång tid framöver.
SvaraRaderaMitt ödmjuka förslag: ersätt så småningom HMS Carlskrona med ett fartyg med en integrerad hangar förbered för att i en drömd framtid kunna bära två HKP om dessa får fällbara rotorer. Ge fartyget istället tillsvidare två HKP-spottar för att kunna operera två HKP från det (dessa får då sitta på olika höjd/plats i fartyget). Nytt fartyg får då också erhålla några av de tänkta egenskaperna till L10 för att kunna stödja våra mindre enheter i hemmavatten (dvs allihopa de andra) med sådant de inte enkelt kan fixa ombord själva: bränsle, ngt RD/UE-förråd, mat- potatis- kalsongpåfyllnad, svart- gråvattenhantering). Att kunna tanka och i ngn grad ombestycka HKP på alla mindre fartyg där det går är ju bra men lägg snälla inte så mycket resurser på att utrusta nya stridsfartyg med hangar eftersom det försvårar, förstorar och fördyrar dessa alldeles väldigt. Pretty please with suger on top.
Jag har ngn egen tanke om vad du menar med att inte skaffa fler Vby-korvetter Skipper, och jag håller med.
Så vad behöver vi då -enligt min mening? (inte rangordnad lista):
1. Nya ngt större bevakningsbåtar för sjöövervakningen. Potentiellt billiga i både utveckling och anskaffning. Definitivt billiga i drift. Ja de som finns HTMas, men hur länge hålls i liv då?
2. Fler korvetter ngnstans i storlek mellan VBY och GBG. STORT fokus på liten besättning (och därmed mindre grad av multipurpose) gissningsvis rejält fokus på sjöfartsskydd. Gissningsvis initialt 4 st med en plan att successivt ersätta VBY (bara ca 20 år kvar av dessa drifttid minns väl).
3. Ersättare till KSD/SPÅ. FLER enheter än idag. Vi måste ju för sjutton gubbar kunna uthålligt röja fler leder in till land än vi kan idag. Vi måste ju röja minst led till GBG hamn, in till Scanraff. Sedan har vi ju örlogshamnarna, vi har exporthamnarna på östkusten...
A26 (eller vad det nu blir för ny ubåt) tar jag inte upp bara för att jag tycker att det verkar ju redan våra beslutsfattare förstått måste finnas. Nu har vi "bara" resten att förklara.
@Perman: våra ytstridsfartyg bör inte kunna utföra allt du nämner med samma köl/konfiguration. Det blir j-ligt stort och dyrt. Jag citerar Stalin "Quantity has a quality all its own".
Om vi vill ha fartyg som ska kunna uppträda på öppet vatten autonomt lär vi vara tvungna att gå upp i storlek för att kunna få plats med vapensystemen oavsett om man har en hkp hangar eller inte. //Rune
Radera@Rune Enligt den klassiska klassificeringen ska det till minst en kryssare för att uppfylla kraven, eller åtminstone en jagare.
RaderaFinns det några befintliga alternativ (koncept, påbörjade eller byggda) av korvetter/kustkorvetter/patrullbåtar/m.m. som skulle passa er som förespråkar något mindre än Visby? Hamina dyker oftast upp i dessa diskussioner, men får kritik för sin storlek. Är det bara i Norden som fartygstypen används?
/Civil
@Civil. Jag måste förtydliga mig, jag skriver istället "fartygsförband" Utan ett advekat självskydd mot Ubåtar, Flyg och Robotar tvingas Flottan till ett väldigt kustnära uppträdande, speciellt när kustartilleriet är borta och flyget reducerat. Därför kan jag inte se att man kan anskaffa mindre korvetter än vad vi har nu.
RaderaJag anser själv att vi som ersättning för patrullbåtar bör gå upp i storlek. Tex med Flyvefisken och för korvetterna måste vapensystemen styra storleken. //Rune
Här är exempel på vad vi benämner korvetter,
SvaraRaderadom flesta är beställda på 90talet
Barzan (Vita) Class 380ton 56m
Fearless Class 500 tons 55m
Roussen-class 580 tons 62m
Victory-class 595 tons 62m
Laksamana-class 675 tons 62m
Baynunah-class 915ton 71m
Googlar man lite så ser man att korvetter ligger på längder upp till 100m idag
MEKO A-100, Gowind Corvettes, SIGMA-class, Braunschweig Class mm.
//Rune
Intressant att alla kommenterar på teknikaliteter och undviker helikopterperspektivet.
SvaraRaderaVad som skulle behövas är en ed som varje myndighetsperson och aktiv måste svära, i likhet med USA. Så att man vet om en person står inom sin auktoritet eller gör saker som ligger utanför det territoriet.
Oath-keepers har en viktig poäng i att stå inom den rätta moraliska rättigheten som varje människa har, Natural Law. samma grund som konstitutionen är skriven med.
Det viktiga är att se vad människor gör och inte vad de säger, och ta tillbaka ansvaret om det visar sig att tex. politiker inte agerar i det allmänna bästa.