12 januari 2011

Amfibieförmåga i framtiden?


Fick en kommentar till ett tidigare inlägg om amfibieförbandets oklara framtid.
Jag lyfter fram komentaren med hopp om att debatten om amfibieförbanden kan komma igång igen. En debatt som jag anser kommit i skymundan.

Ska vi fortfarande ha kvar förmågan till strid i skärgårdsmiljö där hav möter land? Är och förblir det en uppgift för ett renodlat amfibieförband? Om förmågan skall finnas kvar, vad skall ett amfibieförband klara för uppgifter, och vilken huvudsaklig materiel och vapensystem måste tillföras eller vidmakthållas och/eller återtagas?

Läs gärna signaturen Anderas syn på hur det fungerade tidigare sett från gräsrotsnivå. Intressant läsning.

Tidigare inlägg om kustartilleriets nedmontering finns att läsa här.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En sen kommentar angående amfibiekåren (eftersom jag precis upptäckt bloggen) Jag har själv ett förflutet som värnpliktig soldat i amfibiekåren från mitten av nittiotalet och kan kanse bidra med en del tankar kring dess problem och vad som kanske gjorde att utvecklingen gick i stå.

För det första som det nämndes ovan så fanns det betydande problem med att definiera vad amfibieförbandens egentliga uppgift var, man försökte, fritt ur minnet, t.ex. samtidigt hantera funktionerna;

*Traditionellt lätt infanteri (utan transportmöjligheter landvägen)
*Någon sorts marint jägarförband (i meningen underrättelseinhämtning och störande verksamhet bakom fiendens linjer)
*"Shocktrupper" t.ex. för återtagning av skärgård nära transportleder, hamnar eller liknande där fienden kan försöka förhindra egna förbands förflyttning eller understöd.
*Hållande av skärgård för att förhindra fiendes landstigning, förflyttning eller understöd.
*Ytmålsbekämpning med minor, egen lätt robot eller inriktande av eld från rörligt kustartilleri.
*Ubåtsbekämpning med minor
*Skyddsstyrka för det rörliga kustarilleriet.
*"Anti-sabotageförband" för att skydda t.ex. marinens baser. o.s.v.

Amfibiebataljonens organisation var samtidigt uppbyggd ungefär som en vanlig infanteribataljon med centraliserade understödsfunktioner, den förutsattes i princip agera samlokaliserat som en enhet, vilket kan vara väldigt svårt i skärgårdsmiljön. Dels så är det svårt att gruppera mer än en halv pluton, eller ibland en grupp, på varje ställe. Dels sitter de när de väl placerats där fast och kan inte förflytta sig speciellt långt utan båten, definitivt inte till andra delar av plutonen eller bataljonen. Ibland kan det t.o.m vara svårt att gruppera så att man har radiokontakt mellan sig. LV eller understöd av tyngre vapen var bara att glömma.

Grupperar man på större öar eller fastlandet, där det får plats en bataljon utan att de står som packade sillar så tappar de genast både rörlighet och uthållighet eftersom den enda transporten över land sker till fots, bärandes all utrustning. Att t.ex. klampa runt i bergig skärgårdsterräng med full packning och en TKsp 12.7 går inte snabbt och är närmast livsfarligt även i fredstid.

Kort uttryckt kan man säga att logistiken och ledningen fungerade inte ens i bästa fall för någon av uppgifterna ovan, de kunde inte hantera de många och utspridda grupperingarna och dessa kunde inte heller agera självständigt.

Som ett resultat av både organisationen i sig, utbildningens upplägg och traditioner/rivalitet inom bataljonerna så var det dessutom vattentäta skott mellan plutonerna, grupper och funktioner inom bataljonen. Soldaterna i en och samma båt kunde t.ex. ha fyra olika närmaste högre befäl varav inte någon av dem fanns i samma båt eller ens i närheten. Mycket av den gemensamma utrustningen var både hyfsat modern, ganska bra och genomtänkt, men uppfyllde tyvärr bara en väldigt begränsade del av de förväntade uppgifterna. Den var också ytterst sällan gripbar när den behövdes, bl.a. som resultat av logistik och ledningsproblemen.

Soldaternas personliga utrustning var iofs väldigt bra jämfört med många andra förband, men tyvärr inte alls lämpad för kustmiljö. Oavsett hur många plastpåsar man packade in sakerna i så var förstärkningsplagg, sovsäck mm. ofta dyngsura med saltvatten redan efter några timmar och förblev så tills man kom tillbaka till logementet igen. Nu var det sällan så att det var något större problem eftersom all utrustning utom det man ständigt bar på sig ändå försvann på något mystiskt sätt i övningarnas början och kanske dök upp igen när de avslutades. I bästa fall hade man oavsett övningens längd de kläder, mat och ammunition som gick att få ner i den lätta stridspackningen att tillgå.
/ Andreas

26 kommentarer:

  1. Som ovanstående bild illustrerar, så var det väl "bara" taktisk luftrörlighet, som Amfibiekårens bataljoner saknade och dess bataljon fortfarande saknar. Armén har väl dragit sin slutsats härav och låtit K3 avveckla det decennielånga arbetet med en luftburen bataljon (LBB)?

    Med de nyligen tillförda svävarna, så ges Amfibiekårens bataljon en ordentlig möjlighet till taktisk rörlighet över medellånga avstånd och landstigning även i issörja och på stränder utan hamn.

    Om Amfibiekåren i ett skymningsläge skulle ha förmågan att med svävare utplacera, förnödenhetsförsörja och lokalförsvara ett hjulburet stridstekniskt rörligt lavetage med RBS 15 på till exempel Gotska Sandön, så skulle de därmed kraftigt bidra till att höja tröskeln för marina äventyrligheter i hela den norra delen av den Egentliga Östersjön.

    Men detta förutsätter givetvis en nationell försvarsplanering och kanske också regional ledning!

    SvaraRadera
  2. Hmm, jag är också värnpliktig i KA från samma tid (Kustjägarna) samt reservofficer och har spenderat en del tid i skärgården med pluton, kompani och bataljon. Min bild är en helt annan.

    Effekten och rörligheten var snarare mycket god, men det beror mycket på officerarna och soldaterna. Att bära ryggsäck fungerar bra om den hänger på rätt rygg, likaså tunga vapen.

    Hur det ser ut idag har jag inte bra koll på, men jag tror inte det har försämrats. Amfibiesystemet har alltid kunnat producera de bästa trupperna.

    SvaraRadera
  3. Andreas
    Jag kan tänka mig att du är mer än välkommen att besöka förbandet och få bilden av vad som hänt på kanske 15 år sedan du gjorde din värnplikt. Det är inte samma bataljon då som idag. Precis som det är skillnader i vad som fanns i armen för 25 år sedan och nu. Man har försökt behålla det bästa och bli bättre på de brister man haft.

    2.Amfbat är en mycket slagkraftig bataljon som har rörlighet på land med landgående amfibiefordon (BV) och på sjön med stridsbåt och svävare. Sveriges enda lätta infanteri kan man säga.

    Att ta bort amfibieförmågan vore katastrofalt för sveriges förmåga att idag eller någon gång i framtiden försvara någon av våra städer som befinner sig vid kusten. Internationellt sett bor 80% av världens befolkning innom 10 mil från kusten. Ett ganska bra argument att kunna övervaka mediet skärgård/delta/nära kust.

    Att dessutom ta bort en av manöverbataljonerna skulle försvåra återhämtningen för de andra 5 bataljonerna och därigenom leda till ökad insatsfrekvens ochindirekt till ökade avhopp och vakanser där.

    Amfibieförmågan måste vara kvar om vi ska kunna försvara oss i framtiden. Amfibieförmågan är eftertraktad. Att sedan Kåren producerar några av Sveriges bästa soldater och att deras ryggar bär lite tyngre packning är en bra bieffekt.

    Vi kan inte ta bort någon mer platform, då rasar korthuset.

    Det absurt att det överhuvudtaget finns en debatt om det här..../Gösen

    SvaraRadera
  4. @Gösen

    Självklart ska den amfibiebförmågans medialt borttynande debatteras. Syns man så finns man. Det är är nu oroväckande tyst runt ditt förband, så därför, ta debatten och vänd det till något positivt. Sälj in argumenten till de som inte riktigt förstår vad det handlar om, i synnerhet många s.k. försvarspolitiker.

    SvaraRadera
  5. Skulle det vara tystare kring amfibieförbandet än andra marinförband? Vågar nog säga att förbandet står stadigt i myndighetens planering i nuläget, annat var det inför FB 04.

    SvaraRadera
  6. Skipper:
    Tyst om förbandet? Läser du inte tidningar, bloggar eller personaltidningar. Min uppfattning är att AMF1 är det förband som det debateras mest om i förhållande till storlek. Är det inte det ena så är det det andra. Dokumentärerna har avlöst varandra med ungefär 2 års mellanrum. Ofta grovt vinklade och felaktiga. Men så tycker säkert alla som blir granskade.

    Nej ska vi prata förband som det inte debateras om så finns det nog inget. Å andra sidan finns det ju knappt några förband kvar. Det är det jag blir upprörd över. För mig är det absurt att debatera om man inte behöver amfibieförmågan. Vi pratar inte om ett mtrlsystem utan om ett helt truppslag. Det vore som att ta bort flottan...eller armén. Det är det som är det jag höjer på ögonbrynen över.

    Dock måste jag säga att jag kan hålla med Andras om den komplexa miljö skärgården utgör. Många av problemen han återger är sådan som regementet jobbar med.

    För övrigt finns det ingen tynande förmåga tvärt om. bottenåren nåddes 06-08 då slutövningar ströks. Nu är systemet i högsta grad levande och utvecklas.

    Och Skipper, Ta debatten? Klart jag blir upprörd! Det är ju mitt jobb, halva mitt liv vi pratar om. /Gösen

    SvaraRadera
  7. Att nämna all negativ publicitet som i synnerhet Amf 1 haft i media om allsköns tragiska olyckor och idiotiska tilltag är knappast att likställa med att ta en debatt om ett förbands framtid.

    Jag anser tyvärr att amfibieförbandet inte haft någon som helst positiv publicitet sedan insatsen i Tchad, som nog tyvärr många Svensson inte ens fattade var uppsatt av ett amfibieförband.

    Om ni inte förstår vikten av att ta debatten, så att framförallt våra politiker får upp ögonen för den komplexa miljö vår skärgård innebär, så är det bara att beklaga.

    Tänk på att det inte längre finns 5 kustartilleriregementen med en mäng brigader och bataljoner, det finns en (1) bataljon numera.

    Om vi inte vill att den sista kvarvarande bataljonen ska transformeras till en manöverbataljon tillhörande Armén så är det nog på sin plats att visa att man finns, och ska finnas kvar - i positiv bemärkelse - för en gång skull.

    SvaraRadera
  8. Anonym 18:58
    Jag vet att mycket har förändrats sen min tid, poängen med min kommentar var inte att säga att amfibiekåren är värdelös och ska bort utan påpeka att det fanns en hel del brister när den hade sin storhetstid som antagligen bidragit till att den fortfarande inte funnit sin plats riktigt.

    SvaraRadera
  9. Kaj,
    ett av de större problemen som jag minns var just mellan kustjägarkomp. och övriga delar av bataljonen eftersom KJ dels tenderade att köra sitt eget race och strunta i alla andra och dels ofta hade en väldigt stöddig attityd gentemot de de skulle samarbeta med. Antagligen var detta mycket en kvarleva från innan amfibiekåren bildades, men sådana problem förvärrades av både utbildningsorganisationen och bataljonernas ledning/organisation i fält.

    Vad det gäller rörligheten så var den nog god om det räckte att ung. ta sitt vapen och sin ryggsäck och gå och den möjligheten fanns kanske för KJ, men övriga tappar antingen stora delar av förmågan att fullgöra sin uppgift, rörlighet eller uthållighet. Hur länge kan t.ex. GRK, RB eller stab fungera utan att kunna ladda batterier? Hur fungerar sambandet inom bataljonen om man dels får nöja sig med lägre sändeffekt på RA och dels får lämna det mesta av antenner, kabel, telefon och liknande utrustning kvar i båtarna? Svaren på dom två frågorna är av erfarenhet, inte länge och inte alls.
    Visst hjälper det med god kondition/styrka och lite planering, men inte ens den biffigaste av dina KJ-kollegor tar understödsvapen ryggsäck, radio, extrabatterier, tält och slänger en 100kg dieselgenerator ovanpå för att sedan skutta glatt uppför de hala klipporna i 30 graders lutning eller mer.

    Alla detaljer är självklart inte lämpliga att ta upp här, men det finns åtskilligt mer än det jag nämnt nu. Jag kan också säga att det inte handlar om några teoretiska brister utan de identifierades i praktiska utvärderingar.

    SvaraRadera
  10. Andreas,
    En verksamhet som du deltog i på mitten av nittiotalet och som då hade brister som är hemliga ligger alltså till grund för att utvärdera det förband som finns idag?
    Kanske kan man med de ingångsvärderna diskutera hur det var då - men inte hur det är nu.

    Skipper,
    Att "ta debatten" i någon glad bloggares kommentarsfält har låg inverkan på VU:ns innehåll och ännu så länge så leds verksamheten via den metoden. Syns man så finns man, men det kanske borde vara; kan man behövs man?

    SvaraRadera
  11. @1838

    Helt rätt, den debatt som förs här kommer nog som du antyder, inte göra speciellt stor skillnad.

    Den bör föras på bredare front i större forum där framförallt politiker finns med i debatten. Jag ser detta mer som en tankeväckare för de som redan är insatta i ämnet.

    Men det verkar onekligen att du/ni som kommenterar med bakgrund inom amfibiesystemet, inte verkar speciellt intresserade av att diskutera alls, inte någonstans.

    Oroväckande.

    För vem vet, helt plötsligt så är raden "manöverbataljon med amfibieförmåga" i BU ändrad till enbart manöverbataljon. Sedan vet ingen vad som kan hända. Då är det oftast för sent att ta agera.

    Jag är i högsta grad orolig för den framtida svenska förmågan till strid i skörgårdsmiljö med alla tidigare nedläggningar och avvecklingar i åtanke.

    Men eftersom du/ni som är verksamma inom systemet verkar sitta lugna så känns det kanske onödigt att oroa sig.....

    SvaraRadera
  12. Men debatten handlar ju om Andreas upplevelser på nittiotalet och som "Gösen" skrev tidigare så är inte dagen bataljon samma som fanns på nittiotalet.
    Att du vill skapa en debatt kring hurvida 2. Amfbat kommer vara en manöverbataljon inom marinen eller armen är ju bara upptaget i kommentarer under ursprungsinlägget, och det inlägget har ju inte bäring på den bataljon som finns idag.

    Så, vad vill du debattera?

    (@1838)

    SvaraRadera
  13. @20:03

    Om du läst hela inlägget så har jag längst upp, i kursiv stil, tagit upp några frågeställningar som jag personligen anser intressanta.

    SvaraRadera
  14. Debatter under rubriker som Behövs stridsvagn...behövs visbykorvetterna tenderar att endast leda till att två sidor byter värderingar med varandra. Rubriken är dålig och åtminstående jag som jobbar innom kåren tar illa vid mig när någon säger....behövs verkligen din förmåga?! OCh i stortsätt varje gång som dokumentärerna om olyckor skett har rösterhöjts om att ta bort förmågan. Enda gången det inte hänt var väll senaste dokumentären som igentligen inte handlande om AMF utan om FM. Dock var det ju tacksamt att ta upp AMF 1,s olyckor.

    Nej Om den här debatten ska vara konstruktiv borde ämnet behandla exempelvis:

    Hur kan vi Utvecka amfibieförmågan?

    Och jag vidhåller, det absolut INTE tyst om förbandet. Och publicitet? vad är det. Det skrivs en hel del om AMF i tidskrifter. Men inte i Aftonbladet kanske. Det är ju bara läsa Mil.se som exempel. Det finns ett flertal hemsidor på nätet som bara behandlar Amfbat. och ja Youtube...sök på Amfibiekåren så finns det en uppsjö av filmer att se.

    Nej, tyst är det inte. Och ämnet är för mig stötande.

    men jag debatterar gärna hur vi kan utveckla amfibieförmågan!

    Och Andreas efter du förklarar syftet med din artikel känner jag mig lugnare! /Gösen

    SvaraRadera
  15. Vilket skönt debattklimat du skapar Skipper....
    Kanske hade varit bättre att fråga hur de som kommenterar menar eller be dem utveckla istället för att gå "försvars"ställning. (beklagar den dåliga ordvitsen).

    Jag tror att man behöver se den Marina krigs/insatsorganisationen i sin helhet. Amfibiekåren saknar idag en ledningsnivå - där Sjöstriflj har sina flottiljledningar (TaskGroup). C Amf 1 är bara en Prodledningsnivå. Mitt förslag:
    - Skapa 2 TG-staber. En i Syd med ledningsförmåga för sjöstriflj/ub och en i Sthlm med ledningsförmåga sjöstriflj/amf (inkl CLF (Landing Force)).
    - Skapa en robust stödorg i Marin Basbat som rörligt kan stödja dessa 2 TG och .
    - Slå ihob Bevbkomp med Säkkomp Sjö och skapa en Hamnsäkerhetsenhet. (kanske som del i basbat eller som fristående bat)
    - TG kan ledas från och stödjas av 2 x LSD (motsv BAY-class (där för övrigt LARGS BAY är till salu)).

    Hur Prodorg skall se ut vete gudarna....

    / Vagabond

    PS. Om din fråga om Amfibieförmågan behövs är annat än en retorisk fråga så är svaret JA.

    SvaraRadera
  16. @ Vagabond

    Bra, äntligen någon som vill ta upp lite konkreta möjligheter rörande amfibieförbandet.

    Däremot har du fel i att sjöstridsflottiljerna har en ledningsnivå som inte Amf har. Sjöstridsflottiljerna är i dag ingen ledningsnivå, utan är precis som Amf en ren prodorganisation med en mängd handläggare inom de olika stabsdelarna. Däremot så kan personalen plockas ut och bemanna en TG stab motsv. Men det kan även personal från Amf göra på samma sätt.

    Den första ledningsnivån i dagsläget är MTS, förutom då det övas och en TG stab ibland upprättas.

    Ditt förslag med fasta TG staber är smakfullt, och har varit på tapeten under längre tid, dock utan resultat.

    Jag gillar också hamnsäkerhetsenheten, men en sådan, eller rättare sagt två, anser jag borde finnas samgrupperade med de två TG du nämner.

    Vad avser ledningsplattform, så lär framtiden utvisa vad som händer i stödfartygsprojektet.

    Men frågan är fortfarande vad Amf borde ha för uppgifter? Skall förbandet ha expiditionär förmåga, och kunna flyttas runt i världen? Eller ska det vara likt tidigare ett förband för nationellt försvar i vår svenska skörgårdsmiljö. Eller skall det rent av vara både och???

    SvaraRadera
  17. Säkkomp Sjö är väl överförd från MarinB till just Amf 1 from 110101?

    Så förslaget med hamnsäkerhetsenhet är väl i princip på gång (båda enheterna Säkkomp sjö + BevBkomp inkl bordningsstyrkan finns i Göteborg) ?

    SvaraRadera
  18. Skipper.
    Förbandet har förmåga att vara expiditionärt och verka som samlad bataljon i skärgården. Under förra året gjorde man båda sakerna. Slutövning i krigets tecken och insats med Holländskt fartyg i England. Båda gick helt okej. Fick vi bara fortsätta utveckla koncepten i nått år skulle det bli riktigt bra.

    Tid att utvecklas är viktigt.

    /gösen

    SvaraRadera
  19. Anonym 13 jan 18:38
    Om du läser min ursprungliga kommentar så ser du att den handlar om bakgrunden, vad som varit, inte om något försök att utvärdera om amfibiekåren är något att ha idag.
    Det är inte ens så, trots den kritiken jag framfört, att jag ens tycker att amfibiekåren var värdelös på min tid. Däremot så var det stor skillnad på vad amfibiekåren kunde göra (med den materiel, organisation o.s.v. som den hade) och bilden bland högre befäl (och politiker) av vad den skulle kunna göra.

    SvaraRadera
  20. Gösen,
    jag är inte riktigt säker på vad du menar.

    Frågan om amfibieförmåga i framtiden handlar väl inte om den ska finnas eller inte, att den behövs ser jag som självklart. Det man bör diskutera är hur den ska vara organiserad, hur man ska avgränsa uppgifterna, hur dess samverkan med övriga delar av försvaret behöver se ut. Detta påverkar i sin tur vilken materiel och framför allt vilket understöd den behöver. Ser man t.ex. bara amfibieförbandet som någon sorts pansarskytte-liknande där man ersatt stridsfordon/bandvagnar med båtar och svävare, så hamnar man snart i samma problem som på nittiotalet.
    I och med avvecklingen av kustartilleriet försvann både stöd till, som inte ersatts (så vitt jag vet), och uppgifter för amfibiekåren.
    Bör inte amfibiekåren i det läget, och med det allmänt nedbantade försvar vi fått, ses mer som en funktion ihop med sjöstriflj som föreslås ovan, iaf för nära kustförsvar.
    Kan inledning/spaning/målangivelse av Rbs15 från Visby-korvetter ersätta de nedlagda rörliga 12/80 och samtidigt tillåta dessa att verka utan att röja sig, kan Lvrb från Visby täcka upp den något bristande Lv-förmågan som fanns i amfibieförbanden och vad skulle det innebära för inbördes rörlighet/flexibilitet. Kan Visby med kanon bekämpa markmål och understödja anfall/landsättning som komplement till Grk o.s.v.
    Vidare, om vi någon gång i framtiden får en helikopterkapacitet att tala om, vore inte det en närmast perfekt matchning för att bredda amfibiekårens förmåga att verka som lätt infanteri utan större förändringar m.a.p. taktik och utrustning, samt förbättra rörlighet och uthållighet?

    SvaraRadera
  21. Tack Andreas för din skildring av amfibiebataljonens uppgifter! Det gäller att fråga sig om bristerna kan åtgärdas med ny materiel och mera utbildning eller om de är systematiska. Bra att du relaterar uppgifterna till det nedlagda sjöfrontsartilleriet (fast och rörligt).

    För strid i skärgårds- eller kustmiljö kan man tänka sig olika typer av vapensystem:
    - fasta landbaserade (fast sjöfrontsartilleri)
    - fasta sjöbaserade (kontrollerbara mineringar)
    - fordonsbaserade (rörligt sjöfrontsartilleri)
    - fartygsbaserade (flottans fartyg)
    - rörliga landbaserade, fordons- eller fartygstransporterade (amfibiebataljonens skjutvapen)
    - rörliga sjöbaserade, fartygstransporterade (amfibiebataljonens minor)

    De rörliga landbaserade fordons- eller fartygstransporterade vapnen bör då vara mindre än de fasta och fartygs- eller fordonsbaserade.

    I en skärgård kan det vara svårt att transportera fordonsbaserade vapensystem (om inte förbandet har en egen transportkapacitet).

    Fundersam

    SvaraRadera
  22. @ Anonym 14 januari 2011 21:22

    Säkkomp sjö är mycket riktigt överfört till Amf 1, men det är bara i produktionshänseende. Kompaniet tillhör fortfarande 13. Säkbat i alla avseenden utom personal och utbildningsmässigt.

    @ Skipper. De flottiljledningar som nu existerar är produktionsstaber avseende produktion och insatsstaber avseende insats. -Visst har väl alla i flottiljstaberna en given plats ombord på respektive ledningsfartyg vid insats för att skapa en TG-stab? - Rätta mig om jag har fel. Amf 1 Prodstab har inga befattningar varken i någon av brigadstaberna eller på MTS, och Amf 1 är ingen ledningsnivå om man kommer till insats. Min poäng är att inrätta TG-staber (bemannade från Marinens Prod-staber) enligt min tidigare kommentar motsvarande Arméns brigadstaber. Dessa TG-staber utgör Prodstöd i Prod och Insatsstab vid insats.
    Frågan är hur Marinen vill att Amfibiekårens insatsförband skall ledas, samordnas och med vilka kompetenser och på vilken nivå. Vad vill MTCH med insatsorganisationen?
    Är det rätt nivå att MTS leder 2. Amfbat och 17.Bevbkomp?
    Skärgårdsstriden är som kommentatorerna ovan säger komplex. Andra marinkårer kan inte på samma sätt som en amfibiebataljon behärska sådan terräng med den rörligheten som en amfibiebataljon har (möjligtvis med en enorm hkp-armada). Amfibiebataljonen är med sina vapensystem och stridsbåtar skräddarsydd för den uppgiften och Bevbkomp är skräddarsydd för inomskärs ubåtsjakt, sjöövervakning och sjötrafikkontroll. Tillsammans kompletterar förbanden varandra med verkan både på och under ytan och på marken. Amfibiebataljonen (i IO14) har med det bandvangsburna skyttekompaniet getts väsentligt utökad landrörlighet.
    För övrigt: (och jag glider lite in på stödfartygsfrågan nu)
    Eftersom Skipper och envisas med att ställa retoriska frågor (utan egna svar?) så skall jag inte vara sämre.
    - Vad är det för fel på expeditionär förmåga över havet? – vi har ju HAW för airlift.
    - Varför kan vi inte kombinera ett stöd/ledningsfartyg för sjöstridskrafterna med ett som kan transportera trupp. – De finns ju färdiga (lätt begagnade) att köpa. Varför tillverka eget?
    Om någon av er sjöstridskillar/tjejer skulle titta lite närmre på fartygen av typen Rotterdam eller bay-class så skulle ni nog se att med små förändringar så skulle dessa de kunna både leda och stödja en kvdiv och en mröjdiv tillräckligt bra.

    / Vagabond

    SvaraRadera
  23. Fundersam, tack själv :)
    Speciellt med den utveckling som varit inom försvaret där t.ex. numerären minskats kraftigt överlag, det fasta kustartilleriet lagts ner antalet flygbaser begränsats kraftigt mm, så vore det nog för amfibiekårens del dumt att bygga fast sig i fasta system. Det finns helt enkelt väldigt små möjligheter att skydda dem från upptäckt och bekämpning tills dess att de kan användas. Jag tror iofs att skyddsfaktorn i det fasta kustartilleriet har underskattats, men jag har också svårt att se hur man i det moderna försvaret skulle kunna få fram t.ex. lv-skydd i sådan omfattning att man skulle kunna skydda ett sådant system. Det närmaste man skulle kunna åstadkomma är i så fall en massa skyddade grupperingsplatser av det slag som föreslogs för Archers föregångare en gång i tiden.
    Istället blir det nog så att både skydd och förmåga i hög grad blir beroende av rörlighet och möjlighet att dölja både förflyttning och gruppering. Förutom att lära lite av ryssarna med skenmål och liknande så kanske man skulle snegla lite på budgetformer av stealth-flygets varianter för data-länkar, enkla passiva övervakningsplattformar o.s.v.. Utvecklingen kommer nog att gå åt det hållet ändå, även för de landbaserade enheterna, men det bör vara både enklare och effektivare i skärgårdsmiljö.
    Utan tvekan är det så att ev. landbaserade vapensystem kommer att behöva ganska lång räckvidd för att behålla sin egen rörlighet samtidigt som de når mål som Amf kan anvisa, men med t.ex. landbaserad Rbs15 eller Archer/Haubits så borde inte det vara något problem.
    Amfibiebataljonens minor ger förvisso en egen möjlighet att ge sig på större landstigningsfartyg och liknande, men de har samtidigt nackdelen att man för att använda dem måste man antingen långt iförväg veta vart fienden kommer att passera (och sedan hålla sig i närheten tills de kommer) eller ge sig in i ett område som en någotsånär kompetent fiende minst kommer att hålla under uppsikt. Det första är svårt utan att röja sig och det andra kräver understöd eftersom man garanterat kommer att röja sig.

    Med reservation för att, som påpekats ovan, mycket har hänt sedan min tid, så tror jag att det mesta nytt som amfibiekåren behöver ligger inom en utveckling som behövs även inom andra förband. Det specifika är nog mer en fråga om att bestämma sig för vad man vill att Amf ska lösa för uppgifter och utbilda samt välja bland befintlig utrustning efter det. Ett sätt att bredda sig är att korsträna och organisera materiel så att de lätt kan transporteras med t.ex. bandvagn eller helikopter efter behov och då acceptera t.ex. en sämre förmåga eller uthållighet, men att dessa alternativ finns förberedda och man inte behöver uppfinna hjulet på nytt i en tidspressad situation.

    SvaraRadera
  24. Vagabond, ett bra förslag med samverkan mellan amfibiebataljonen och bevakningsbåtskompaniet för att hålla skärgården: ett fartygsbaserat och ett landbaserat rörligt förband.

    Andreas, bra att du tar upp samverkan mellan ytattacken och amfibiebataljonen i brist på sjöfrontsartilleri. Jo, eventuellt landbaserat artilleri måste ha lång räckvidd, särskilt med en stor skärgård. Jo, har man inte eld (lv tänker jag mest på) så måste man ha rörlighet och åtminstone skyl.

    Vad skiljer sig amfibiebataljonens uppgifter i en större skärgård som Stockholm och en mindre djup som Blekinges och en öppen kust?

    Fundersam

    SvaraRadera
  25. Fundersam,
    landbaserat artilleri är nog mer intressant som understöd längre in i skärgården och man måste tänka på möjligheten att träffa målet också, men med någon form av slutfasstyrning skulle det kanske gå att utnyttja mer av artilleriets räckvidd. Utan luftvärn behöver man givetvis gömma sig och där kan rörlighet hjälpa till i viss mån, men ett annat stort problem är att fienden ganska enkelt kan neutralisera stora delar av förmågan vid upptäckt med så enkla medel som att ändra färdväg eller välja ett annat hyfsat likvärdigt mål. Är det då tidskrävande att omgruppera den viktigaste utrustningen så får man problem.

    Det är svårt att generalisera om områden på det här sättet, man behöver nästan någon sorts grundscenario att utgå ifrån, t.ex. i vilket stadie av en konflikt man befinner sig, men lite kan jag försöka.
    Det som skiljer med avseende på typ av skärgård/kust är väl att i en öppen kust blir man mer beroende av att förutsäga fiendens avsikter eller får koncentrera sig på strategiska mål, som t.ex. närskydd av hamn, samtidigt som mycket av det yttre ansvaret får lämnas över till förband med bättre räckvidd för både obs. och vapen. Förflyttningar till sjöss blir farligare vilket begränsar rörligheten. Det finns en del offensiva fördelar med öppen kust, men få defensiva. Begränsade djup lämnar ett "inre område" där amf kan agera både offensivt och defensivt beroende på behov, men i övrigt samma som för öppen kust. I en skärgård likt stockholms, eller för den delen motsvarande på västkusten, så finns det större möjligheter till ömsesdigt understöd mellan vapenslagen och fler uppgifter kan utföras med full förmåga. Fiendens rörlighet begränsas sannolikt mer än den egna, det finns goda möjligheter att dölja sina grupperingar och förflyttningar. Det finns även större behov av och möjligheter att skydda andra egna förbands grupperingar och förflyttningar, t.ex. ytattackens.

    SvaraRadera
  26. Jo, Andreas, det ligger nog något i vad du säger. Det är i skärgårdar det krävs någon land- och sjörörlig styrka.

    Se för övrigt diskussionen om Amf hos Chefsingenjören under januari 2010.

    Fundersam

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna