SvD har gett ett nytt namn till vår käre försvarsminister. Sveriges egen Bagdad Bob blev det nya namnet tydligen. För den som trodde SvD var först att konstatera detta faktum, så har ni fel. Någon annan gjorde det redan i november. Se bara här. :)
Dagen efter detta så skriver Tolgfors ett blogginlägg på sin icke kommentarbara blogg, ett inlägg som jag tycker är både klokt och välskrivet..... till en början....
Generellt är det så att försvarets uppgift ska styra dess utgift. Uppgift och utgift måste mötas. Pengar anslås efter inriktning, dimensionering och politikens uppdrag till Försvarsmakten.
En omvärldsbeskrivning och en säkerhetspolitisk analys, där inte minst närområdet och utvecklingen i Ryssland är centrala delar, görs först. Utifrån denna analys dras slutsatser kring försvarets inriktning och dimensionering. Andra aspekter kring materiel kan likaledes analyseras. I det arbetet kommer synen på försvarsanslagens storlek efter 2014 att falla ut.
När man närmar sig slutet av inlägget så förstår man åter igen att vår försvarsminister inte förstår helheten och sammanhangen.
2010 bedöms försvarets ekonomi ha varit i bra balans, även om bokslutet ännu ej är klart. Med andra ord, uppgift möter idag utgift tämligen väl.
Här brinner säkringarna i mitt huvud snart. Målet är då enligt försvarsministern att hålla budgeten. Något som min kollega Commander också konstaterat. Det första kloka resonemanget i ett och samma blogginlägg glömdes med andra ord bort efter ett tryck på retur-tangenten.
Snälla Sten Tolgfors - Att Försvarsmaktens ekonomi under föregående år är i balans, är INTE likställt med att uppgiften möter utgift. Sverige har ett försvar med en numerär som de flesta numera hånskrattar åt. Alla förbandstyper benämns numera i singular, eftersom det i stort sett finns bara ett (1) förband av samma slag. På det förbandet finns det med stor sannolikhet både brist på, för uppgifterna, rätt materiel och personal.
Det finns två möjliga orsaker till att svensk förmåga att försvara Sverige och sveriges intressen knappt existerar. Precis som den eminente Wilhelm Agrell på ett vetenskapligt sätt redovisar i sin bok fredens illussioner.
1. För lågt försvarsanslag
2. För dåligt disponerande av det befintliga anslaget
Alternativt en kombination av de båda.
Snälla Sten Tolgfors, radera de sista raderna i ditt inlägg, och gör precis som du inledningsvis skriver.
Gör en grundlig omvärlds- och säkerhetspolitisk analys, där inte minst närområdet och utvecklingen i Ryssland är centrala delar. Därefter ge en inriktning om VAD Försvarsmakten skall klara av, och dimensionera I VILKEN OMFATTNING detta skall göras. Bestäm sedan vilken summa pengar i anslaget som krävs för detta.
RUMINT säger att vi återigen "gick plus" i budgeten, vilket snart kommer att utmynna i lovord från försvarsministerns håll. Samtidigt var det ett antal krigsförband med internationell beredskap som såg sin resurstilldelning strypas med 30 % för att det skulle sparas pengar. "I balans"... pyttsan.
SvaraRadera@Wiseman
SvaraRaderaDet som är riktigt oroväckande är att det faktum du beskriver, nästintill börjat blir en standardrutin. Personalen är dessutom så luttrad att de förväntar sig strypta resurstilldelningar mot slutet av varje budgetår.
SJUKT!