12 september 2012

Baksidorna av Försvarsmaktens akademisering och skrotande av värnplikten

Jag läser ett mycket bra inlägg med titeln "Den devalverade yrkeskåren" på bloggen Väpnaren som avhandlar om de lite mjukare delar i övergången från värnplikt till yrkesförsvar, och från yrkeskunnande till Försvarsmaktens egna variant av akademisering. Jag vill nog påstå att det är det bästa som skrivits på Väpnaren, och jag tror väldigt många kan känna igen sig från sin miljö. Jag började skriva en kommentar, men insåg att den skulle bli alldeles för lång så det fick bli ett eget inlägg under lunchrasten.

Efter att ha läste J.K Nilsson beskrivning av läget så kan nog de flesta omedelbart dra paralleller till sin egen miljö och tjänstgöringsplats i Försvarsmakten.

I det gamla Vpl/OHS-systemet fungerade allt mycket bra vill jag påstå. En värnpliktskull var mönstrade ombord på ett fartyg under ett helt kalenderår, och redan efter första kvartalet som utgjordes av utbildning hade ett stridsfartyg kommit upp till så pass hög utbildningsnivå att det efter sedvanlig beredskapskontroll var stridsdugligt. Därefter fortsatte övningsverksamheten och efter semesteruppehållet hade man mer eller mindre uppnått en mycket hög nivå, mycket beroende på att officersbesättningen var erfarna och kunde sitt fartyg och sina system.

Rekryteringen av nya officerare sköttes helt och hållet av det egna förbandet och här behövdes inga märkliga reklamfilmer i TV, inget rekryteringscentrum eller oklart HR-centrum. Precis som väpnaren beskriver i sitt inlägg så hade en besättning ett helt år (i vissa fall längre då PB-värnpliktiga i flottan gjorde 18 månaders värnplikt) på sig att känna de värnpliktiga på pulsen och se vad de gick för, och framförallt noga analysera om den värnpliktige sjömannen skulle kunna bli en kompetent och pålitlig framtida kollega.

När detta "arbete" som pågick helt i det dolda var klart satte sig besättningen i ett betygskollegium och diskuterade fram vilka som skulle kunna vara lämpliga som officerare i kungliga svenska flottan. Ibland gick det hett till när maskinchefen ville få in (i hans ögon) en riktigt duktig maskinist, samtidigt som sekonden tyckte det var en "lat jävel" ur andra aspekter. Alla fick komma till tals och det slutade alltid med enighet där alla individens sidor från yrkeskompetens, allmän duglighet och tålighet mot sjösjuka hade diskuterats högt och lågt. På så sätt fick man en rejäl genomlysning av individen ur många olika aspekter. När detta arbete var slutfört ombord på det enskilda fartyget gick processen vidare på flottiljnivå där nominering inom flottiljen skedde kopplats till kommande behov av officerare, och därefter tog sedvanliga psykologintervjuer och tester vid. Men grovjobbet gjordes på fartyget av de blivande kollegorna.

I dag har man inte längre den möjligheten på förbanden. Nu är det civila betyg som är mer eller mindre allenarådande och helt styrande om en individ ska bli officer eller inte. Det är inte längre förbandet som rekryterar sin egen personal till kategorin OF, d.v.s. de framtida cheferna, och således har den mest kompetenta juryn, d.v.s. fartygsbesättningarna, inte någon möjlighet att påverka vilka som ska tas in till officersutbildningen.

Av de signaler som kommit fram rörande officerutbildningen och de som uttagits till att bli officerare i flottan har endast en liten bråkdel gjort värnplikt i flottan på de sjögående förbanden. En stor del har rekryterats ur armén och från andra ställen än fartygsförband med allt vad detta innebär. Nu har dessutom ladorna med f.d. värnpliktiga att "ösa från" börjat sina och man tvingas rekrytera officerare från den så kallade aspirantutbildningen, vilket innebär att den militära bakgrunden enbart omfattar en förstärkt GMU. D.v.s individen har aldrig tjänstgjort som värnpliktig eller anställd sjöman, och har i vissa fall aldrig varit på ett fartyg innan officersutbildningen startar.

I de flesta fall så tror jag att de framtida kollegorna som rekryteras på detta sätt, utan bakgrund i Försvarsmakten ändå kommer att klara sig bra och på sikt växa sin i rollen som officer. Men att detta system även kommer att få negativa konsekvenser är nog för de flesta helt uppenbart. Bland annat ska den nyexaminerade och nyutbildade officeren utbildas i grundläggande fartygstjänst vilket tar tid och resurser från andra. Något som inte alls behövdes tidigare då de flesta hade varit i systemet som värnpliktiga.

Det finns även andra sidor som är nya i och med det nya systemet. Vad händer till exempel när officeren efter 3 års studier senare inser att han/hon inte kan hantera sjösjuka? Vad händer när individen som aldrig varit till sjöss på ett stridsfartyg inser att det här var nog egentligen inte min grej. Det blir inte bara ett bortfall för Försvarsmakten, det blir även 3 alternativt 4½ års studier till ingen nytta. För akademiseringen har självklart inte verkat igenom fullt ut, utan landat på en Svensk lagomlösning, så därför är flera hundra poäng i ämnet krigsvetenskap inte den hetast eftertraktade kompetensen på den civila marknaden.

Flottas officerare läser dessutom 4½ år innan de kommer ut på förbanden i tjänst. Av dessa år sker 1½ år av utbildningen efter examen och då med full lön. Under OHS-tiden som då var två år, slutade utbildningen med att man gick ut på det fartyg man skulle tjänstgöra på efter examen i det som kallades för sjökurs. Där prövades man mot den befattning man senare skulle tillträda. Både individen fick en chans att pröva sin vingar och fartygschefen fick säga sitt om individen innan anställning. Ett mycket bra och pålitligt system.  

Sverige är ett konstigt land i vissa avseenden. Vi är på något sätt aldrig nöjda med oss själva och våra unika förutsättningar. Vi  tror i allmänhet att alla andra länder är bättre, och har bättre system som vi ständigt ska försöka kopiera och efterlikna. Vi tror ofta att gräset är grönare på andra sidan vilket det sällan är.

För flottans del stirrar man sig gärna blind på hur man löst frågan om personalförsörjning och befälsordning på de stora sjönationerna. US Navy är ett exempel. Där har skillnaderna mellan officerare och fotfolk i vissa fall gått så långt att fartygschefen och sekonden måste ha "security" med sig när de går runt i fartyget på de lägre däcken bland manskapet. Men dessa baksidor av att dela upp yrkeskåren diskuteras aldrig, även om det förhoppningsvis aldrig går så långt i svenska flottan.

ÖB har förmodligen glömt bort alla dessa oerhört viktiga mjuka delar i samband med alla förändringar som nu sker, och hur det fungerar på lägsta nivå ute på förbanden. Försvarspolitikerna som ställt kravet på ett yrkesförsvar har förmodligen inte heller en susning om det som skrivs här ovan och hos Väpnaren, och kommer aldrig att kunna sätta sig in i vår verklighet. Därför sitter vi idag i den situation som vi gör och har längre ingen möjlighet att påverka vilka som blir våra framtida kollegor. Ett stort misstag som vi nog tvingas acceptera för lång tid framöver.

En intressant frågeställning som bör diskuteras på såväl hög som låg nivå är: "Vilka är alla verkliga fördelar med den typ av akademisering av officersutbildningen som Försvarsmakten valt jämfört med tidigare system"? Argument som att individen skulle vara bättre på att uttrycka sig i tal och skrift kan vi lämna därhän då tillräckligt många ur det tidigare systemet uppenbart kan uttrycka sig i såväl tal som skrift på ett begripligt och sakligt sätt.

För sakens skull är det värt att poängtera att inlägget absolut inte ska tolkas som om det skulle vara något fel på individen som utbildas i det nya systemet, det är det valda systemet som diskuteras. Erfarenheter från den första kullen är enligt uppgifter överlag positiva, men det krävs fortsatt utbildning ombord i en omfattning som var mindre tidigare. Det är även värt att notera att samtliga i den första nya OF-kullen ursprungligen är hämtade från värnpliktssystemet. Så kommer det inte att vara framöver.

Avslutningsvis. ÖB kommenterade hos Wiseman omstruktureringens baksida med följande ord.
Det som nu rört upp de starkaste känslorna är att officerare, i flera fall erfarna truppofficerare och idag plutonchefer, fått beskedet att de är placerade som ställföreträdare och underställs som sådan en nyutexaminerad officer. Så är fallet vid några förband, främst ur armén, och berör cirka 50 personer.
Det som förmodligen inte ÖB reflekterade över, är att det inte bara är 50 individer som drabbats, det är faktiskt 50 plutoner.

Läs även Försvar & Säkerhet om tvåbefälssystemet

17 kommentarer:

  1. Om det blir färre och färre ungdomar som attraheras så kan ett riks intag vara lösningen för att bibehålla nivån på officerarna och ej låta denna nedgå. Tex flottan kommer att gynnas av ett riksintag för att få en högre kompetens och ett bättre råmaterial av personal att kunna utveckla. Flottan har ju aldrig haft några högre chefer med ett tydligt ledarskap och kanske kan detta vända trenden.
    Att en kadett skulle upptäckas vara sjäsjuk efter 4.5 år? Vänligen ring miltärhögskolan och låt dessa berätta om utbildningens genomförande.
    Att amerikanska chefer skulle vara rädda för sin underställda personal?----Vänligen skaffa dig insikt och kunskaper om sådana här förhållanden.

    Det finns många saker att diskutera med akademiseringen och det finns många problem kvar men har man väl tjäntsgjort med de yngre nyutexaminerade officerarna så inser man att dessa har en helt annan kompetens och utvecklingsbarhet än NBO. Inte konstigt att många inom GFM känner sig hotade avseende lön och karriärsutveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Flottan har ju aldrig haft några högre chefer med ett tydligt ledarskap och kanske kan detta vända trenden."

      Bara genom dessa rader så skjuter du dig själv i foten med ett granatgevär. Fortsätter man läsa dina illa valda ord så syns det mycket tydligt att du inte har en susning om vad du egentligen pratar om. Det som beskrivs i inlägget av Skipper stämmer mycket bra med verkligheten "därute"

      / En som vet och inte tror

      Radera
    2. @Anonym 13.44

      Eftersom du uppenbart inte har bakgrund, eller kunskapen i försvarsgrenen och ämnet så kan man inte ta det du skriver på så stort allvar.

      Radera
    3. Angående tålighet mot sjösjuka. Ja precis så är det.
      Anonym 13.44 har inte koll på mycket om vår utbildning så det är nog du som ska ringa till Karlberg och kolla upp fakta innan du påstår något annat.

      Den enda tid vi har till sjöss under hela utbildningen är en kort period på Gladan och Falken och fem veckors utbildning på skolbåt som mestadels är inomskärs.

      Om veckorna på Gladan och Falken består av finväder så blir tålighet mot sjösjuka aldrig provad innan vi tar examen.

      /Kd

      Radera
  2. Skipper jag håller med om din beskrivning på många punkter men alla system har sina akileshälar även våra tidigare varianter. Avgörande för framgång för vilket system det än månne vara är medvetandegraden och motverkandet inför dessa.

    Jag har två invändningar mot ditt resonemang och det första gäller fördelen med vpl systemet. Här menar du att man fortare kom upp i högre nivå på besättningen om jag tolkar dig rätt. Låt vara att så var fallet. Men vilken av dessa system har förmågan att nå den högsta nivån. Här menar jag att det är vårt nuvarande system.

    Det andra är att jag tror att akademiseringens nödvändighet skall ses i ljuset av samhället i övrigt. Vilka vill vi rekrytera till att bli våra framtida ledare inom FM? Jag menar att de personer vi skall konkurrera om här är samma personer som aspirerar på exempelvis jurist eller läkarlinjen. Vill vi ha dessa är akademiseringen en förutsättning. Med alternativet att säga kom hit jobba ett par år och sen får vi se om vi inte kan ge dig en gedigen utbildning, tror jag vi får mycket svårt att locka dagens ungdomar.

    Där till menar jag att det är en missuppfattning att akademiseringens främsta output skulle vara det civila meritvärdet. Snarare är det den vetenskapliga inställningen till omvärlden och sättet att utbilda på som är avgörande. Jag menar att det nya systemet skapar tryggare och självständigare chefer på sikt.

    Du har rätt i att dagens of-fänrikar inte är lika väl förberedda dag 1 dock tror jag att de har förutsättningar en tid därefter. Ibland har vi en tendens att vara kortsiktiga och kräva att allt ska vara på topp direkt och tycka det är viktigare än att vi når högre mål en tid senare.

    Vad behöver då ändras i det nya systemet för att det ska fungera?
    1. FM måste våga sortera bort de individer de inte tror på. Få företag har förmånen till 3 års provanställda kadetter. Om vi inte under denna tid kan avgöra vilka vi vill ha är det pinsamt att vi inte tar chansen, här kan vi anpassa utbildningen bättre utan att göra avkall på den.

    2. Genom att genomföra ovan tror jag att vi vinner en stor synergieffekt i att ryktet på stan säger att det är tufft att bli officer. Endast de bästa släpps igenom. Folk blir inte jurister, läkare för att de är överdrivet intresserade av lagar och läkemedel utan för att detta är den största utmaningen och har hög status i samhället. Viljan och drivkraften att tillhöra eliten är avgörande.

    Kostnaden för detta blir ett antal kadetter som ej kan tillträda ett par år senare. Detta borde hjälpligt kunna regleras med ett ökat intag året efter. Kostnaden för de som tillåts passera in i systemet som anställda varar fram till vederbörande fyller 65.

    /Atlas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra kommentar Atlas.

      Du tolkade tyvärr mig fel i första delen. Jag hävdar inte att det gick fortare att få en besättning tillräckligt övad för att strida med. Det jag vill få fram är att det inte tog längre tid då än det gör nu.

      En annan faktor att ta hänsyn till nu är att en anställd sjöman har en månad uppsägningstid. Det innebär i praktiken att han kan gå hem när som helst, och då sitter fartygschefen med skägget i brevlådan. I samband med högskolestarter är den risken överhängande. Tidigare fanns dessutom ett litet överintag av värnpliktiga vilket täckte de eventuella vakanser som uppstod i en besättning av olika anledningar. Den möjligheten finns inte alls i dag.

      Angående dina punkter 1 och 2 håller jag med dig fullständigt. Men förbanden är förmodligen alldeles för försiktiga när det kommer till sådana avdömningar, även om det vore helt rätt väg att gå.

      Radera
  3. En stilla undran om akademiseringen som nu införts i FM:
    På vilket sätt är omvärldens akademiserade officerare, från t.ex. England, USA eller Frankrike, bättre krigsmän an vad vi är/har varit. Själv har jag arbetat väldigt mycket med officerare från dessa länder och flera andra. Jag tycker att vi svenska officerare väldigt sällan behöver skämmas för vår förmåga och kompetens. Skulle snarare säga tvärtom. Med det uttagningssystem vi hade genom Pliktverket under vpltiden sållades många olämpliga bort och därefter silades vi genom värnplikten och nomineringsnämnder. Hur görs urvalet på ett, tex, amerikanskt universitet för kurser på ROTC? Några amerikaner har jag stött på som jag var glad åt att de ej var svenska officerare. Men jag har träffat duktiga också. Så frågan är om akademiseringen i sig tillför nåt för officerskvaliteten? Eller är det så att vi var tillräckligt "akademiserade" tidigare. Jag är så gammal att jag lämnade krigsskolan som "Regementsofficer". Vi hade 10 p från Stockholms Universitet i pedagogik och 10 p i Sociologi. Det var väl rimligt mht vilka arbetsuppgifter vi skulle ha. Samtidigt måste jag hävda att vår officersutbildning på Krigsskolan och senare på MHS/FHS höll väl så god akademisk standard baserad möjligen på "beprövad erfarenhet" mer än vetenskaplighet kanske och gott om "tillämpade laborationer". Men man fick ju inga "poäng" för det. Däremot vågar jag hålla före att jag var mer militärt kompetent löjtnant, kapten och major än de som idag ser dagens ljus.

    Old School

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är av samma åsikt angående kvalitén på svenska officerare ur "det gamla systemet". Inte någon gång vet jag att någon sjöofficer fått skämmas för att man saknat kunskap eller erfarenhet vid möten eller övningar.

      Officerare från US Navy imponerar minst av alla jag träffat, nen erfarenhet som jag vet många delar. Brittiska sjöofficerare imponerar mest. Även danska sjöofficerare är mycket dugliga.

      Radera
  4. Ni glömmer en annan viktig del nya OP-fänriken som inte gjort värnplikt eller varit anställ sjöman inte är prövad i. Nämligen alla andra saker som är den verklighet på ett litet stridsfartyg. Det är att bo tillsammans med många andra på ett mycket begränsat utrymme under lång tid, att kunna hantera stress, att kunna hantera trötthet och trots det fungera i en stridsledningscentral och på en brygga.

    Värnpliktsmannen var redan prövad innan han började på officershögskolan.
    Det kommer att falla från fänrikar under de två första åren i tjänst ombord av dessa anledningar vågar jag nästan lova.

    SvaraRadera
  5. Svensk militär är inkompentent till absurdum, de senaste 15 åren har ledarskapet visat sig fullständigt odugligt. Samla ihop generalerna och forna ÖB och ställ skiten inför riksrätt, de har kostat oss ett fungerande försvar och tiotals miljarder i förstörd materiel.

    SvaraRadera
  6. "Där har akademiseringen och skillnaderna mellan officerare och fotfolk i vissa fall gått så långt att fartygschefen och sekonden måste ha "security" med sig när de går runt i fartyget på de lägre däcken bland manskapet."

    Vad i all världen? Det där fick mig att tappa hakan.


    Vad är det som hindrar att en karriär på sjön måste inledas med ett års anställning med praktiskt arbete och grundläggande utbildning på någon båt? Livet är långt och det kan vara en fördel bryta av kontinuerliga studierna med något annat än att åka på långsemester i Indien.

    Sedan skulle ett sådant system innebära att det måste finnas något talrikt litet och driftbilligt fartygssystem som dessutom måste ha en fast anställd besättning som både är sjömän och pedagoger och på det kommer de korta anställningarna så det skulle kosta en del.

    Om man inte vill ta sig till flottan som har sin huvudsakliga verksamhet på sjön via en båt och vill studera inom akademisk militär borde man kunna utbilda sig inom en annan del av försvaret och sedan kvalificera sig för att byta spår. Att högutbilda folk för tjänst på fartyg utan att de har hyfsade sjöben låter lika dumt som att utbilda piloter som saknar simultankapacitet.

    Det finns f.ö. oerhört mycket fler juniorskeppare än det finns juniorflygare.

    SvaraRadera
  7. Akademiseringen får återigen klä skott för oron från de äldre inom FM!

    Akademisering som begrepp har ju fått lika stor slagkraft inom debatten som PRIO där nu vi har nått nivån att tex hemvärnspersonal eller allmänt m ilitär intresserade sitter och nyttjar dessa begrepp och uttrycker sin förvåning över sakernas tillstånd inom FM.

    Akademiseringen kan ses negativt men det kan även ses positivt som ett kvalitetssäkrande begrepp. Det innebär rent konkret att man kan och skall studera och examinera ämnen som bygger på någon form av grund och ej erfarenheter från någon gammal sjöbjörn. Ett antal av oss har blivit utsatta för sådana hemska upplevelser genom åren där utbildningen har baserats på eget tyckande. Det intressant med denna diskussion är att det finns ett antal medelålders officerare som inom sin egen utbildning till tex Örlogskapten kräver ett sådant fundament inom sin egen utbildning men förvägrar yngre kollegor samma rättighet.

    Att vissa skolor inledningsvis genomförde utbildning på abstrakt, strategisk och utopisk nivå är ej akademiseringens fel. Det är alltid ett lärarlag och kurskollegium bakom utbildningens utförande och dessa skall nog se sig själva i spegeln istället för att fortsätta skylla på akademiseringen.


    Sjöpraktik...kadetten säger 5 veckor plus en kortare tid med gladan och falken....Är detta 5+3 veckor?...detta ger 8 veckor totalt vilket på 3 år vilket innebär 1/12 del?....jag ansr personligen att sjöpraktiken borde vara av högre grad men som vanligt så ger mytbildningsfaktorn "det var bättre förr" en förskönande bild. Några av de mest sågade och kritiserade delkurserna var just seglats med gladan och falken och HMS Carlskrona.
    Det verkar som att de som kritiserade dessa kurser nu på äldre dar tycker att de var fantastiska upplevelser.
    Då är vi där igen med de eviga frågorna. Skall alla få sjöpraktik oavsett inriktning för framtiden? Beror på vem man frågar. Skall vi utöka OPs program från 3 år till 3.5 år och ge dessa en termin med sjöpraktik. Beror på vem man frågar.

    Det finns vissa saker som Clausewitz hävdar kommer att vara tidlösa,
    En av dessa som ej omnämns i hans bok är "hur dåliga är då inte de nyutexaminerade kadetterna"....Detta begrepp kommer att fortsätta att vandra vidare oavsett vilket skol system vi väljer var 10e år samt att eftersom att svenska FM är i grund och botten en utbildande organisation så känner alla igen sig och det diskuteras sida upp och sida ned om hur utbildningssystemet borde vara för kadetter och sjömän. Tänk om man hade haft en lika livlig diskussion om taktik vid piratjakt, taktik sjöstrid eller taktik ubåtsjakt. Men som sagt,,,att byta fot från utbildning till insats efter 100 års värnpliktsförsvar tar minst 10 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inser att såväl rubrik som text kan vara missvisande.
      Jag är absolut inte mot akademiska studier. jag naser snarare att det är viktigt att ha en "akademisk ryggsäck" vid tjänst i statlig verksamhet som ex FM. Framförallt ju högre upp man kommer i systemet.

      Det som bör debatteras är HUR akademiseringen skett i FM, och om den nuvarande modellen verkligen är rätt väg att gå? Man kan även diskutera om de akademiska studerna ska ligga inom ramen för officersprogrammet, eller om dessa ska vara ett antagningskrav?

      I din sista slutsats ang taktiska diskussioner instämmer jag helt och hållet. Dessvärre så passar sig sådana diskussioner absolut inte på en blogg eller i öppna sammanhang då dessa oftast tenderar att närma sig gränsen till hemligt.

      Radera
    2. Tack för ditt snabba svar.
      Då förstår jag lite djupare om din infallsvinkel och perspektiv. Jag kan till fullo hålla med dig om att det finns många saker att diskutera för att utveckla den inslagna vägen. Jag är helt övertygad om att någon form av kursjustering kommer att ske inom 5 år men förhoppningsvis endast en smärre justering och ej en kontrakurs av populistiska skäl.

      Det finns dock en sensitivitet som måste beaktas.
      Årskull efter årskull kommer ut till förbanden och får höra hur dåliga de är. Detta bidrar nog ej till en positiv atmosfär inom FM.
      Årskull efter årskull får höra hur mycket bättre det var förr och med anledning av att de är formbara så tror de på detta. Jag vill minnas att på 80-talet så var en av de mest avancerade tentorna minneskunskap om rådande arbetstidsavtal.
      Slutligen det mest smärtsamma av allt att utomstående deltager i dagens nätdebatter utan att ha insikt om rådande läge och dagens förutsättningar inom FM. Det är mycket bra med en allmän försvarsdebatt vilken aktiverar och engagerar skattebetalare men jag tror att ibland så får de helt fel uppfattning om vad egentligen nyansen handlar om avseende den interna debatten.

      Radera
    3. Jag håller inte med dig att fänrikarna får höra hur dåliga de är. Jag skulle nog vilja påstå att de tas väl emot då de är efterlängtade på förbanden, åtminstone på sjöförbanden.

      De få jag har täffa vittnar själva om att fokus under utbildningen ibland är skevt, ibland helt fel. De hade själva önskat mer kött på benen, d.v.s. yrkesutbildning när de kommet ut i tjänst.

      Hade kravet på en akademsik bottenplatta funnits innan de påbörjade studier mot officer, hade man kunnat ge en bättre yrkesutbildning (det är inte bara SO som behöver yrekskunskaper) och korta ned utbildningstiden.

      Att en officer till flottan ska utbildas under 4½ år innan han/hon kan påbörja tjänst är enligt mig helt horribelt.

      Om detta finns mycket att diskutera, och jag tror inte man ska lägga locket på bara för att inte fänriken ska "ta illa vid sig". De är betydligt klokare än så.

      Radera
  8. Tror att det blir bättre när vi endast har en marinbas i Stockholm med en rikare erfarenhet av sjömansskap. Tyvärr så har ju stockholms sjöofficerare under 10 år mest försökt att klara av alla omorganisationer och låtit för många viktiga frågor som tex akademiseringen överlåtas till andra.

    SvaraRadera
  9. Jag tror att vi återigen bygger våra egna hinder och murar om vi kräver en akademisk examen/grund som förkunskap. Plötsligt minskar vi urvalet stort. Vad gäller utbildningens längd så borde man klara den på 3,5 år för flottans kadetter genom att sluta utbilda alla mot N1 och istället utbilda till N5.

    Varför? Jo för att flera av kadetterna ej kommer behöva den befattning som först är ett krav för dem som blir kk och FC Vby och då endast om fartyget skall ut i oceanfart. Det som man nu skapat är ett krav på allmän utbildning som inte svarar mot ett faktiskt behov.

    jag är en stor vurmare för utbildning men den måste också kritiskt granskas i förhållande vilken tid som tas i anspråk och vi måste ställa krav på elevernas effektivitet. Jag har hitintills aldrig varit med på en kurs inom FM/FHS där eleverna tycker att de har haft för mycket att göra. Motsatt förhållande har dock varit ytterst vanligt förekommande. Återigen måste vi våga vara effektorienterande istället för att ständigt mäta insatser i den tiden de gjort anspråk på.

    Ifråga sätt utbildning och verksamhet är den tillräckligt bra och avvägd kommer den att klara prövningen annars ompröva och få som resultat en något mindre ansträngd vakanssituation och effektivare utbildning med stimulerade och sysselsatta elever.

    //Atlas

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna