12 november 2012

Anmälarmentalitet?

På bloggen Cynismer publiceras i dag ett gästinlägg signerat Kapten David Bergman.
Inlägget berör den incident på ett regemente där ett vådaskott renderat i en anmälan från MP.
Bergman är chef över den berörda individen och beskriver händelsen, och vad som hänt i ärendet mycket ingående i texten varför det inte råder någon tvivel om vad som hänt, och vad som har gått fel i hanteringen.

För mig är det högst beklagligt att militärpolisen (MP) tar saken i egna händer, kortsluter hela organisationen och gör en anmälan som renderat att fallet nu kommer att tas upp i tingsrätten.Vad sänder detta för signaler till Försvarsmaktens personal, inte bara på det aktuella regementet?

Om agerande likt detta från MP får fortsätta som kommer vi i stället för att skapa en sund "no blame culture" istället att skapa det helt omvända - en anmälarkultur.

Försvarsmaktens personal är satta att i sitt yrke hantera skarpladdade vapen, sprängämnen, framföra fordon, flygplan och fartyg. Om alla individer inom Försvarsmakten som sitter på ett ansvar av något slag kopplat till en verksamhet där det kan förekomma vådaskott, incidenter eller olyckor upplever att det förekommer en osund anmälarkultur så kommer hela systemet att haverera. Ingen kommer att vilja ta en befattning där man riskerar att bli anmäld och hamna i tingsrätten på grund av att ett misstag i tjänsteutövningen begåtts.

Vi har en personalansvarsnämnd i Försvarsmakten som är högst lämpade att hantera ärenden likt detta. Låt då denna nämnd hantera dessa ärenden. Bedöms vårdslösheten som grov finns det alltid möjlighet för FPAN att göra en anmälan, men då har Försvarsmakten tillåtits att själva agera i första hand vilket är det enda rimliga.

Det kommer att ske fler vådaskott i Försvarsmakten, flygplan kommer att haverera och fartyg kommer att gå på grund. Om detta råder ingen tvivel. En nollvision är en utopi i en så pass riskfylld verksamhet som bedrivs inom Försvarsmakten. Det gäller i stället att kunna hantera riskerna på ett så optimalt sätt som möjligt i syfte att minimera antalet incidenter.

Jag hoppas att de individer som ligger bakom anmälan av den rubricerade incidenten själva har ett prickfritt register. Jag hoppas också att dessa aldrig någonsin kommer att vara med om liknande incident med ett vådaskott, för då måste de ju anmäla sig själva och gå till tingsrätten.
 


9 kommentarer:

  1. Om MP slentriansmässigt vidarebefodrar alla ärenden till polisen så tycker jag att det är utmärkt.

    Därför att vi behöver spara pengar i verksamheten och som MP sköter sitt jobb kan vi ju lika gärna ersätta dem med en direktlina till 114 14.

    SvaraRadera
  2. Skipper för sjutton,

    Bergman berör knappt med ett ord vad som egentligen hände förutom det faktum att ett skott brunnit av och att ingen skadades. Däremot ägnar han flertalet stycken åt att ondgöra sig över MP:s roll i ärendet.
    Han vet säkert mer. Cyniskt vet säkert mer. Du vet kanske också mer men det hjälper inte ett dugg. Ska jag alltså bara ta er på orden att den store skurken i det är fallet är den anmälarmentalitet som ni påstår sveper över FM. Bättre än så får ni faktiskt lägga fram er sak. Lite fakta hade till exemel varit på sin plats. Tills ni känner att ni kan gå ut med fakta får ni helt enkelt vänta med diskussionen. Här kommer iallafall lite obestridbar fakta. För den pedagogiska tydlighetens skull bifogar jag ett stycke från min kommentar till Bergmans inlägg här:

    "Mp har samma regler för rapporteftergift som civila poliser med en viss skärpning. I korthet går det ut på att rapporteftergift kan lämnas om brottet m hänsyn till omständigheterna kan anses vara obetydligt och det är uppenbart att det inte skulle bli allvarligare påföljd än böter.
    För MP gäller även att de måste göra ett övervägande i varje enskilt fall om eftergift är lämpligt med hänsyn t den allmänna ordningen och säkerheten inom FM (Polislagen 9§ och FM föreskrifter om MP 39§).

    Det här ger att när väl en militärpolis fått kännedom om vådaskottet och de förhållanden som lett fram till det (till exempel genom skitsnack på mässen) har han kanske inget annat val än att först göra en utredning och sedan utifrån den avgöra om rapporteftergift kan komma ifråga.
    När det gäller ett vådaskott blir det svårt att komma till någon annan slutsats än att om det skulle visa sig att skytten gjort sig skyldig till grov oaktsamhet (vilket det måste vara för att det ska vara Framkallande av fara för annan, BrB 3kap 9§) kan annan påföljd än böter mycket väl bli påföljden.

    Hoppas att det inte blev för invecklat. Det är svårt att skriva om juridik på ren svenska utan att det blir lite krångligt. Hur krångligt det än är måste man ibland försöka. Det här är alldeles för viktiga frågor för att fuskas över i någon sorts "det-var-han-som-anmälde-det-som-är-dum-i-huvudet"-diskussion."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är egentligen enkel. Varför inte låta förbandet/FPAN avgöra frågan innan anmälan till åklagare görs?

      Om nu inte MP hade varit på plats/hört talas om incidenten, vad hade hänt då?

      Min bestämda uppfattning är att detta är ett osunt agerande.

      Ingenting blir bättre rörande vht-säk inom FM av att MP anmäler och således omöjliggör den interna utredningen, och de slutsatser man hade då kunnat dra.

      Radera
    2. Om inte MP hade fått reda på omständigheterna hade det inte polisanmälts förrän nästa instans medanmälningsskyldighet... Förbandet/FPAN. Inte helt säker på vilken av de två instanserna . Konstigare än så är det inte

      Nu är jag inte tillräckligt insatt i omständigheterna kring det här fallet så om det är osunt agerande eller inte låter jag vara osagt.

      Att man inte skulle kunna ha det ena (intern utredning inom ramen för myndighetens vht.säkarbete) utan det andra (brottsutredning) tycker jag verkar vara lite väl överdrivet. Vem vinner egentligen på en diskussion utan nyanser?

      Radera
    3. Om inte MP hade fått reda på omständigheterna hade det inte polisanmälts förrän nästa instans medanmälningsskyldighet... Förbandet/FPAN. Inte helt säker på vilken av de två instanserna . Konstigare än så är det inte

      Nu är jag inte tillräckligt insatt i omständigheterna kring det här fallet så om det är osunt agerande eller inte låter jag vara osagt.

      Att man inte skulle kunna ha det ena (intern utredning inom ramen för myndighetens vht.säkarbete) utan det andra (brottsutredning) tycker jag verkar vara lite väl överdrivet. Vem vinner egentligen på en diskussion utan nyanser?

      Radera
  3. @ Nicke
    En olyckshändelse har inträffat. Vill vi att olyckshändelsen skall bestraffas eller utredas, det är frågan? Enligt paragraferna ska olyckshändelsen bestraffas. Men enligt sunt förnuft ska den utredas. Därav ordspråket "hellre fria än fälla". En biblisk variant på samma tema lyder: "syndernas förlåtelse".

    Sunt förnuft är välbeprövat sedan flera årtusenden tillbaka. Till skillnad från juridiska paragrafer som ännu idag befinner sig på uppfinnarstadiet eller i förändring.

    Sunt förnuftiga människor vill få hjälp när de drabbas av olyckshändelser. Men du vill förmodligen få straff när du krockat med en älg. Fängelse eller dödsstraff, det är frågan?

    Flygsoldat 113 Bom

    SvaraRadera
  4. Word Nicke!

    Lt Koskela

    SvaraRadera
  5. MP har inte begått formellt fel när de överlämnade ärendet till åklagare. MP är utan förskyllan, något som jag upplever Bergman är tydlig med. Men såna här ärenden bör hanteras i FM enligt den gamla praxisen (som egentligen inte är så gammal) där FPAN beslutar om vidare påföljd eller överlämning till åklagare.

    Om vådaskott blir rättssak, vad händer då med dikeskörningar, grundstötningar och andra MISSTAG?
    Jag har tidigare skrivit att misstag ses som förseelser i FM och hanteringen av detta ärende är ett tydligt exempel på det.

    Vådaskott brukade ge 10 dagars löneavdrag när FM själv handla ärendet. Vad ger det nu?

    SvaraRadera
  6. Det verkar finnan en oro för att alla upptänkliga saker helt plötsligt ska bli saker för MP/åklagarna/rätten att hantera. Vad många verkar missa är ju fortfarande att ett vådaskott inte per automatik är något brottsligt egentligen (precis som en trafikolycka inte heller är det). Om man läser lite ser man ju rätt snabbt att det bara är när skottet innebarit en verklig fara för någon annans liv OCH det har berott på GROV vårdslöshet som man kan snacka om brott(och då blir själva rubriceringen inte vådaskott utan framkallande av fara för annan). Ett vådaskott mot skjutvallen efter eld upphör lär ju knappast gå in under detta.

    Försvarsmakten kommer nog att fortsätta att utdela disciplinspåföljder (utlandstjänst/gmu/kadetter osv) och driva ärenden i FPAN samt genomföra säkerhetsutredningar och beordra repetitionsutbildningar, precis som alltid. "Sitt lugnt i båten..."

    SvaraRadera

REGLERNA FÖR KOMMENTARER KOMMER NU PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ATT SKÄRPAS:
- Kommentarer som ej håller sig till ämnet kommer att refuseras
- Skriv kortfattat och kärnfullt
- Personangrepp publiceras ej
- Håll en god ton i kommentarerna