Rysslands förmågeuppbyggnad och svenska strutsar

Att utförligt och ingående ge sig på att beskriva varför Sverige behöver en fungerande försvarsmakt låter sig knappast göras på en blogg, utan lämpar sig mer för en doktorsavhandling. Detta inlägg kommer dock att i mycket korta ordalag reflektera över en kommentar till mitt föregående inlägg som egentligen handlade om min debattartikel som publicerades i senaste numret av KÖMS tidskrift TiS där jag kortfattat beskrev den ryska militära förmågeuppbyggnaden.

Dock så är grundtesen om att dessa förmågor behövs med anledning av den "enorma" ryska upprustningen lite väl mycket ett slag i luften. Att nyttja rysslandshotet lite väl generellt kan slå tillbaka och måste konkretiseras lite tydligare. Att Ryssland ökar sin förmåga generellt behöver ej betyda att hotet mot Sverige som nation ökar.Denna grundtes i argumentatione kan i förlängningen innebära att andra svenska förmågor prioriteras före de marina och det torde ej vara meningen.

Ovanstående kommentar, och den efterföljande kommentaren från samma skribent har onekligen fångat mina funderingar, inte för att kommentaren helt felaktigt drog sina egna slutsatser att jag målat upp Ryssland som ett faktiskt hot mot Sverige här och nu. Det jag däremot tagit upp i artikeln är det faktum att Ryssland just nu bygger upp en enorm militär kapacitet i närområdet och nu avsätter fantasisummor för detta. Men det är inte kommentarens felaktiga tolkning av innebörden som fångat min uppmärksamhet.

Det som är mest oroväckande med kommentaren är att den påvisar ett relativt utbrett strutsbeteende där man gärna osynliggör och nonchalerar allt som har med vår granne Ryssland att göra när det kommer till de rent militära delarna.

Det finns en tendens till att det är tabu att ens yppa ordet Ryssland när man talar i termer av att motivera Försvarsmaktens behov av förmågor och numerär. För motiveringen av flottans existens så använd gärna assymetriska hot i form av terrorister, skydd av sjöfart från piratangrepp, hålla hamnar på västkusten öppna, men nämn för guds skull inte Ryska militära förmågor i Östersjöområdet för Ryssland utgör inget militärt hot!

Så låter det ofta. Detta nästintill tvångsmässiga osynliggörandet och förnekandet av det som sker i vårt närområde tenderar att bli oroväckande utbrett. Det är mycket riktigt så att Ryssland inte utgör något militärt hot mot Sverige här och nu. Men poängen är att med en enorm militär förmåga skapar man inte bara militär operativ handlingsfrihet, utan även politisk strategisk handlingsfrihet. Detta innebär i förlängningen att Ryssland som ligger i vårt omedelbara närområde kan, om man vill, ta sig friheten att gå betydligt hårdare fram även i helt andra ärenden som gynnar Ryssland och rysk ekonomi. Argumentationen och den hårdföra linjen rörande gasledningen Nordstream är bara ett exempel.

Att Ryssland nu med ett allt mer auktoritärt styre, och med en stor militärmakt i ryggen väljer sina egna vägar att lösa saker enligt eget tyckande överraskar många naiva svenskar. Det visades tydligt i det Kaukasiska lackmustestet. Denna trend har på intet sätt vänt i och med att Vladimir Putin ånyo tagit över som president i landet.

Att Ryssland har satt upp det tunga luftvärnsrobotsystemet av typen S-400 i Östersjöområdet är ytterligare en faktor. Man har även förbandssatt ballistiska markmålsrobotar av typen Iskander i St Petersburg, och att man använder en utplacering av roboten i Kaliningrad som ett politiskt vapen är ett annat tecken Det är ytterligare en faktor att ta hänyn till, så även även för Sverige. Detta i synnerhet när Ryssland med S-400 har skapat ett indirekt luftherravälde över hela södra Östersjön. Med markroboten Iskander i Kaliningrad kan Ryssland skapa förmåga att verka mot hela södra Sverige inklusive flygflottilj och marinbas. En nog så viktig faktor att ta ha i åtanke när man diskuterar svenskt luftvärn.

Att Ryssland även uttalar ett direkt hot mot USA och Polen i och med planer för att upprätta ett robotförsvar i Polen till skydd för ballistiska robotar är en annan faktor som kan påverka stabiliteten i vårt omedelbara närområde negativt.

Även den allmänna hållningen runt dessa frågor i Ryssland och den relativt nya gränstvisten i Arktis är andra exempel på att Ryssland blivit mer hårdföra i sin framtoning och tydliga i sina avsikter. Se Gyllenhaals inlägg.


Det står självklart varje individ fritt att fortfarande hävda att den ryska förmågeuppbyggnaden inte på något sätt kan komma att påverka Sverige på ett eller annat sätt i framtiden, och att detta inte är ett skäligt argument för att påvisa behovet av en stark och fungerande svensk försvarsmakt, och därmed också en stark svensk flotta.

Personligen meddelar jag dock avvikande åsikt, vilket även Finland uppenbart gjort i och med anskaffningen av markroboten TACAMS.