Uppdaterat: Kustbevakningen en del av Marinen?

Foto: Kutsbevakningen

I somras påbörjade jag ett längre inlägg som skulle avhandla Kustbevakningen och maritimutredningen som presenterades i juli. Inlägget publicerades tyvärr aldrig och har därför legat vilande fram till nu i väntan på att ämnet skulle bli aktuellt att ta upp igen. Med anledning av att Kustbevakningen under gårdagen lämnat sitt remissvar till utredningen SOU2012:48 maritim samverkan. En utredning som släpptes och debatterades mitt under brinnande Almedalsvecka, något som har avhandlats här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Den ständigt återkommande frågan som rör huruvida Kustbevakningen (KBV) borde implementeras i marinen, alternativt om KBV även fortsättningsvis ska vara en egen myndighet tog med andra ord ny fart i och med maritimutredningen. Av den anledningen publicerade tidningen Bohuslänningen en artikel i ämnet, där man bland annat intervjuat bohuslänningen Roland Utbult (Kd) som sin vana trogen är mycket skeptisk till det mesta som har med förändring på västkusten att göra, och självklart då också skeptisk till en eventuell omorganisationen av Kustbevakningen "på västkusten".

Kustbevakningens personal är som förväntat mycket negativt inställda till att frågan ens lyfts och utreds, vilket man förvisso kan förstå. Vilken kustbevakningstjänsteman vill få cirklarna rubbade och i värsta fall förändrade arbetsuppgifter vid ett eventuellt inordnade under myndigheten Försvarsmakten? Men oavsett den personliga åsikten så borde man ändå kunna förvänta sig ett något mer professionellt förhållningssätt än vad regionchefen för region sydost Bengt Fernlund uppvisar i tidningens intervju. Fernlund gör följande uttalande i samband med frågan om närliggande eller överlappande uppgifter för myndigheterna Försvarsmakten och Kustbevakningen.

– Men vadå överlappande arbetsuppgifter? Jag har jobbat här sedan myndigheten var ny och i Kustbevakningen sedan 1980. Jag kan inte komma på en enda överlappande arbetsuppgift, säger regionchefen för Kustbevakningen i Göteborg, Bengt Fernlund och brister ut i ett skratt åt sitt egen konstaterande.

Pinsamt nog hade regionchefen Fernlund inte ens läst utredningen vid tillfället för intervjun. En utredning som i allra högsta grad berör hans egen verksamhet. Att vara påläst i ett ämne som detta är något man rimligtvis bör förvänta sig av en regionchef med både verksamhets- och personalansvar. Fernlund fortsätter med ytterligare ett uttalande som känns högst oseriöst.

– Det har funnits utredningar tidigare som vi inte hållit med om. Med respekt för att vi ännu inte sett så mycket av den senaste som vi nu talar om, bedömer jag att vi inte är odelat positiva till den heller. 

Med andra ord så har Fernlund och säkert många andra tjänstemän inom KBV, redan innan man ens tagit del av utredningen bestämt sig för att det är en dålig utredning, vilket kan tyckas vara mer än lovligt oseriöst.

Avdelningschefen på Kustbevakningen Dan Thorell är även han mycket skeptisk till utredningen och hävdar att man redan har ett mycket bra samarbete med marinen, så ur den aspekten behövs ingen sammanslagning anser Thorell enligt Bohuslänningens intervju. Vilket samarbete som Thorell avser framgår inte, men för den som har god kännedom av marinens dagliga verksamhet så kan man ganska snabbt konstatera att samarbetet mellan myndigheterna på det operativa planet till sjöss i dagsläget är ringa till intet.

Med ovanstående uttalanden som bakgrund kan det vara bra att påminna herrarna om vissa sakförhållanden kopplat till de uttalanden de har gjort i intervjun. Angående de enligt Bengt Fernlund obefintliga närliggande uppgifterna så har han uppenbart inte gjort hemläxan, eller möjligen hade han en dålig dag. För den som bara är någorlunda insatt i vad Marinen och Kustbevakningen sysslar med så kan man mycket enkelt konstatera att det självklart finns ett antal mycket tydliga överlappande/närliggande uppgifter där samverkan på det operativa planet definitivt skulle kunna ske betydligt bättre och mer samordnat. Detta kan man konstaterar genom att läsa KBV instruktion och uppgifter.

Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten.

Ovanstående uppgifter är alltså Kustbevakningens huvuduppgifter. Det finns med andra ord tydliga samordningspunkter oavsett vad herrarna Fernlund och Thorell vill göra gällande. Redan i dagsläget är det Marinen som förser Kustbevakningen med en sjölägesbild vilket tydligen Fernlund glömt bort, och när det kommer till närliggande uppgifter så är den främsta av dessa sjöövervakning med fartyg till sjöss.

Både Marinen och Kustbevakningen bedriver havsövervakning med fartyg från båda myndigheterna parallellt, men för helt olika syften. Inte optimalt på något sätt!

Här finns en solklar samordningsvinst där KBV har betydligt bättre fartygsresurser än vad marinen i dagsläget har allokerade (BevB 80) för sådana uppgifter. Om KBV inordnas i marinen så skulle "de blåmålade fartygen" kunna utföra verksamhet till sjöss både för att lösa de militära uppgifterna för MTS räkning samtidigt som man fortsätter att lösa de civila övervakningsuppgifterna som man gör redan i dag.

Kustbevakningen förfogar dessutom över en helt unik resurs som Försvarsmakten i dag helt saknar efter att  marinflyget och Y891 avvecklades, nämligen havsövervakningsflygplanen DASH 8 Q-300. Dessa har en oerhört fin utrustning och har mycket framgångsrikt redan använts som MPA i Adenviken och Operation Atalanta EUNAVFOR, en militär insats. På hemmaplan finns i stort sett inget samarbete mellan marinens fartyg och kustbevakningsflyget. Här finns oerhört stora samordningsvinster, något som hade underlättats avsevärt om man återfunnits under samma myndighet.

Omvänt så har Marinen en beydande fartygsflotta som mer optimalt skulle kunna nyttjas för sjöräddning. Marinens dykeriresurser är en annan faktor som skulle kunna användas iom ramen för Kustbevakningens civila uppdrag. Marinens skolor och utbildningsanläggningar är också något som skulle komma KBV till bättre del vid en eventuell sammanslagning av myndigheterna.

Ett annat område där samordningsvinster finns är inom logistikområdet och upphandling. Där har en tidigare rapport från statskontoret under 2010 med namnet ökad sjöstödsamverkan redan konstaterat att det finns ett stort antal samverkansområden.

KBV genomför till skillnad från Försvarsmakten som använder FMV, sina upphandlingar på egen hand. Se KBV aktuella upphandlingar. Enbart genom att titta på dessa så kan man konstatera att det finns solklara samordningsvinster där exempelvis större batchavtal/upphandlingar normalt sett ger bättre pris. Det finns dessutom vissa brister i hur enskilda upphandlingar skett. FMV har den senaste tiden enbart upphandlat de nya Kustbevakningsflygplanen, samt lämnat visst tekniskt stöd vid större fartygsupphandlingar. I stället för att använda statliga FMV har KBV i stället bland annat nyttjat civila konsultföretag så som MEVEX i vissa upphandlingar.

Att det finns stor förbättringspotential inom ramen för KBV egenhändiga upphandlingar kan man konstatera i statskontorets rapport, något som skulle kunna förbättras genom att låta FMV genomföra framtida upphandlingar. Detta faller sig än mer rimligt om nu delar av FM Log verksamhet kommer att överföras till FMV och upphandling/logistik ligger inom samma hägn. Med detta är det inte sagt att en sammanslagning av FMV-FM Log är det mest optimala för Försvarsmakten i ett tillstånd av insats/krig, vilket är en helt annan historia.

Kustbevakningen har fått indikationer på att inköp har genomförts utan korrekta upphandlingsförfaranden och att andelen avrop från ramavtal kan ökas. Det senare bedöms bero dels på att ramavtal saknas för vissa områden, dels på bristande kännedom om existerande ramavtal och hur man använder dem samt vana att göra på annat sätt. Mot denna bakgrund är målet för översynen att öka Kustbevakningens efterlevnad av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och myndighetens interna regelverk för upphandling.

Inom sjöövervakningsområdet så finns självklart också ytterligare samordningsvinster. Här använder myndigheterna sig av helt olika system och där KBV använder systemet SJÖBASIS. Något ytterst märkligt i detta sammanhang är att Marinen levererar huvuddelen av all information till systemet, men man har inte rätt att ta del av den sammanställda informationen.

Om vi avslutningsvis backar tillbaka till anledningen till att detta inlägg nu publicerades. D.v.s. med anledning av Kustbevakningens remissvar i ärendet så kan vi i detta bland annat utläsa följande.

Kustbevakningen är negativ till att skapa ytterligare fora mellan myndigheter för samverkan. Istället kan de fora som redan finns utvecklas på områden där det saknas strategisk eller operativ samverkan.

 Kustbevakningen stöder inte utredarens idé att myndighetens verksamhet förs över i en ny myndighet tillsammans med marinens verksamhet. Fördelarna med att ansvaret för den civila sjöövervakningen behålls i en civil självständig myndighet i nära samverkan med Försvarsmakten, överväger fortfarande alternativet med att slå samman verksamheterna.

Kustbevakningens sjöövervakningsuppdrag, liksom ovan nämnda sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen, är dessutom avgränsat till civila behov, vilket dess värre fortfarande medför hinder för Kustbevakningen att automatiskt och utan sekretessprövning lämna ut uppgifter ur Sjöbasis till Försvarsmakten.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Kustbevakningen inte är ett dugg intresserad av att bli inordnad i marinen vilket man aktivt försöker motarbeta. På ett sätt kan man ha förstående för detta. Men ur ett maritimt perspektiv är ytterst olyckligt att KBV som myndighet är så pass negativt inställda sill samordning då det skulle kunna innebära stora fördelar för båda de nuvarande myndigheternas verksamhet. Framför allt skulle statens samlade maritima resurser kunna utnyttjas mer optimalt, vilket är hela syftet med utredningen. Förhoppningsvis är Försvarsmaktens remissvar mer sakligt och objektivt i sin helhet.

Tilläggas skall göras är att de enda länderna i Östersjöområdet med en helt fristående Kustbevakningsmyndighet är Sverige och Tyskland, vilket innebär att vårt sätt att organisera oss är en Svensk uddalösning. I Norge, Danmark, Finland, Polen och de baltiska staterna är Kustbevakningsfunktionen en integrerad del i Marinen vilket känns både effektivt och relevant.

Sista ordet lär ännu inte vara sagt i det här ärendet.
Se alla tidigare inlägg med etiketten Kustbevakningen.

För den som vill läsa mer om Kustbevakningens polisiära befogenheter så kan man läsa det här.

Uppdatering 2012-12-19 21:40

Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS) har ingått som remissinstans och har nu lämnat sitt yttrande över utredningen.

KÖMS biträder i stort samtliga utredarens förslag för att nå en ökad grad av maritim samverkan men KÖMS anser också att det i ett antal fall är avgörande att gå fram  snabbare och något mer radikalt än vad utredaren föreslår. Huvudskälet bakom  denna uppfattning är att det i rådande struktur med den flora av berörda departement  och myndigheter som återfinns inom området kommer att krävas ett stort mått av handfast ledning och styrning av såväl departement som myndigheter för att åstadkomma önskvärda effekter.

Läs yttrandet i sin helhet på KÖMS webbsida här